Värderingar

Vårt tema ”värderingar” handlar främst kring de bakomliggande tolkningar och föreställningar som kan tänkas styra mycket av de professionellas tankar kring god och destruktiv sexualitet samt med vilket perspektiv de väljer att betrakta vår målgrupp.

7.3.1 Föreställningar om god och destruktiv sexualitet

I vår intervju med psykologen Jenny frågar vi hur hon ser på just instabiliteten och rörelsen inom frågor som har med sex att göra. Hon resonerar följande:

”Jag tänker att eh.. vi har ju ändå någon sorts tanke kring vad vi tänker är normalt och vad som inte är det.”

Att döma av citatet ovan går det att se ett visst essentialistiskt synsätt kring sexualitet och dess vara. Det tycks finnas en ganska statisk uppfattning om sexualitet, sexuella praktiker och vad inom detta som ska betraktas som normalt eller onormalt. I samtalet med Jenny tar vi även upp att ett ord som figurerat på hennes verksamhets hemsida, där de presenterar de problemområden de arbetar med. Ordet som figurerat är ”promiskuitet”. Vi frågar om det är ett begrepp de diskuterar ofta och i så fall hur. Jenny förklarar följande;

42

”Nej, det tycker jag inte att vi pratar om ofta. Det är väl mest, eh, nej vi pratar nog mest om beteende som… sexuellt självskadebeteende eller destruktiv sexualitet. Sen kan man ju ha tankar om promiskuitet, vad det kan handla om. Är det någonting sunt, är det drivet av en jagkänsla, är det en sund sexualitet, är det någonting man verkligen genuint vill eller kan det också finnas andra krafter bakom?”

Citatet ovan ger uttryck för att Jenny inte verkar helt bekväm med just ordet promiskuitet. Kanske för att det har en dömande klang, och hon väljer istället andra begrepp. Flera gånger nämner hon dock ordet ”sund” i kombination med sexualitet. Vad hon lägger in i begreppet sund är dock mer oklart, men en tolkning är att det samspelar med en slags inre, genuin vilja, som hon också nämnde. En viktig reflektion i sammanhanget är vilken chans en den unge har att just reda ut ”sin egen vilja” inom ramen för behandling av specialister eller i kontakten med ungdomsmottagningar. Jenny specificerar inte heller vad ”andra krafter bakom” syftar på; men vi kan anta att hon menar driften att vilja skada sig själv. När Gayle Rubin talade om sexnegativitet använde hon sig också av metaforen att

sexualiteten skulle vara en farlig, destruktiv och negativ kraft. (Rubin, 2011) Det impliceras att ”kraften” på något vis tar överhanden och regerar över individen, som på så vis blir ett offer och inte en aktiv agent. Aspekten att enbart

”nyfikenhet” inte räcker för att motivera en sexuell upptäckarlusta och praktik är också applicerbart på misstänksamheten mot promiskuitet. En rimlig slutsats är att denna misstänksamhet blir närvarande i behandlingen och att klienten således kan känna sig tvungen att rättfärdiga ett promiskuöst leverne för att övertyga

behandlaren om att det inte är just ”destruktivt” – och således inte ges utrymme att hitta ”den egna viljan”.

Samma ämne aktualiseras i samtalet med informanten Anna. När vi frågar om vad den sexuella självbestämmanderätten betyder för henne och

ungdomsmottagningen reflekterar hon på följande vis;

”Den skulle jag säga är väldigt central. Och svår. /…/ Vi promenerar ju hela tiden på den där linjen att … eh, eller hur vi liksom ska prata för att vi ska få till de där samtalen där dem får möjlighet att reflektera kring sin egen vilja. Utan att känna sig ifrågasatt vad gäller beteende./Det är jättesvårt och det är många gånger man misslyckas med det./…/ Vi är vuxna och ibland blir vi förfärade och tycker att ”men lilla barn”- ungefär.”

Vidare resonerar Anna kring just att ungdomsmottagningens fokus måste vara att hjälpa ungdomar att lära sig hur det känns i kroppen när det känns bra. Att komma i kontakt med den egna kroppen och den egna viljan, för den menar Anna är grunden till den sexuella självbestämmanderätten. Att ungdomarna vet vad de vill och vad de ska bestämma.

När vi intervjuar Monica ifrågasätter vi också begreppet ”promiskuitet” som finns som en av definitionerna på sexuellt självskadebeteende på verksamhetens sida. Hon problematiserar begreppet genom följande:

”För i mina ögon är promiskuitet liksom ett.. ja, man kan inte säga att det är ett nedsättande ord, men det är ett rätt så negativt laddat ord.. för att man har sex med många partners. Eh.. men det jag menar är att det är inte

43

så att vi alltså.. om det inte är skadligt för en, om man inte tycker det själv, alltså om man inte blir.. inte det inte blir riskfyllt så.. så ser åtminstone inte jag det som ett skadligt beteende. Eh.. och det är inte min uppfattning att mina kolleger gör det heller.”

Det vi kan utröna av det Monica säger ovan är alltså att hon ser begreppet promiskuitet som problematiskt och hon anser att det genomsyras av en stark, negativ laddning. Hon ställer sig också ifrågasättande till att många sexpartners per automatik ska likställas med ett skadligt beteende, eller sexuellt

självskadebeteende.

I avsnittet om tidigare forskning belyste vi de föreställningar som finns om att utövare av BDSM (en sexuell praktik som ofta anses som destruktiv) skulle må psykiskt dåligt i högre utsträckning än andra. (Shindel & Moser, 2011) Detta antagande, som tycks vara just en föreställning, snarare än vetenskapligt belagd är troligtvis applicerbart på de flesta sexuella praktiker som inte är normativa. Att ett stort problem för professionella blir att utröna om klienten mår dåligt av sitt beteende; eller just av upplevelsen av konflikt med resten av samhället när hens praktiker inte ligger inom ramen för den ”välsignade cirkeln”. Gayle Rubin nämnde just promiskuitet som något som ligger i botten i hierarkin av sexualitet. Och samhällets funktioner att ”bestraffa” de promiskuösa torde vara extra kännbara för unga människor, som ännu inte är självsäkra i sin identitet, vare sig sexuellt eller i stort. (Rubin, 2011)

Under intervjun med Anna frågar vi henne även vad hon anser är viktigt att förmedla till en ungdom om ungdomen själv anser att den har en destruktiv sexualitet. Hon svarar då följande:

”Ehm, jag vill förmedla att det inte är alltså.. skulle jag kunna hjälpa till att ta bort lite skuld och skam, eh, så vill jag gärna göra det. För att ofta är det ju så otroligt skamfyllt.”

Det vi kan utläsa av Annas svar är dels att det är viktigt att inte skuldbelägga ungdomen, men citatet berättar även att ungdomar med denna sortens problematik ofta känner sig väldigt skamfyllda och stämplade.

Under intervjun med informanten Viveca diskuterar vi den sexuella självbestämmanderätten var på hon säger följande:

”Vi har ju att förhålla oss till LVU-lagstiftningen och där finns ju eh.. ersättning för sex med som eh.. ett exempel på socialt nedbrytande beteende.”

Märkvärt är hur ersättning för sex enligt vår informant räknas som ett socialt nedbrytande beteende. I Lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) nämns beroendeframkallande medel, brottslig verksamhet eller annat socialt nedbrytande beteende som skäl till beredande av vård. Anmärkningsvärt är att försäljning av sexuella tjänster enligt svensk lagstiftning inte är förbjuden. Det faktum att LVU förhåller sig annorlunda till försäljning av sexuella tjänster än svensk lagstiftning i övrigt är intressant och visar att samhället har väldigt mycket värderingar kring vad som är god respektive destruktiv sexualitet och att

försäljning av sex bland ungdomar anses som något destruktivt som kräver åtgärder.

44

7.3.2 Patologi och Salutogenes

Vi valde subtemat patologi och salutogenes eftersom vi upplevde att det i samhället generellt finns en uppfattning om att vissa sexuella

läggningar/preferenser är patologiska medan andra betraktas som sunda och ”friska”. Vi ville undersöka dessa synsätt lite närmare eftersom vi ansåg det berika vårt material.

I intervjun med informanten Lena berättar hon att en hel del ungdomar kommer till ungdomsmottagningen frivilligt efter att tidigare ha varit på andra instanser som exempelvis BUP (Barn- och ungdomspsykiatrin). På grund av barn- och ungdomspsykiatrins övre gräns på 18 år och det stigma det innebär att befinna sig inom vuxenpsykiatrin så söker sig många ungdomar istället till

ungdomsmottagningen med sina problem. I samband med detta uttrycker vår informant även följande:

”Vi jobbar väldigt mycket salutogent, med det friska alltså, inte diagnoser överhuvudtaget”

Med citatet ovan understryker vår informant att de inom hennes verksamhet, till skillnad från exempelvis psykiatrin, fokuserar på det friska hos individen. Detta ställs i kontrast till när informanten och psykologen Jenny talar om

behandlingsmetoderna som utvecklas och övervägs inom hennes verksamhet. Jenny berättar att de har för avsikt att göra en pilotstudie med klienter som lider av sexuellt självskadebeteende, och att de ska få pröva på ”DBT” dvs; dialektisk beteendeterapi.

”Alltså egentligen är ju inte DBT alls utvecklat för personer med sexuella svårigheter eh utan för en emotionell personlighetsstörning,

känsloreglering och explosiva utbrott och så. /…/ så att .. det har väl kommit för att man har sett att personerna som DBT är utvecklat för, det finns mycket paralleller där med dem som vi träffar som har ett sexuellt utagerande beteende.”

Att döma av citatet ovan så ställs vissa likhetstecken mellan ett sexuellt

utagerande beteende och en personlighetsstörning. Medan Lena ger uttryck för ett salutogent perspektiv ger således Jenny uttryck för ett mer patologiserande

synsätt. Detta går att dra paralleller till Rubins sexuella hierarki där hon beskriver sexuella handlingar enligt ett hierarkiskt system. Hur dessa sexuella handlingar värderas härstammar från början från religion, men upprätthålls idag b la av psykiatrin genom stigmatisering och skamfull stämpling. Ett tydligt exempel på detta, menade Rubin, är sektionen för psykosexuella sjukdomar i Diagnostic and statistic manual of mental disorders (DSM) som är utgiven av American

Psychiatric Association (APA).(Rubin, 2011) Trots att det var åtskilliga år sedan Rubin synade manualen och många förändringar har skett, så går det ändå inte att negligera den makt psykiatri och sjukvård har än idag över vad vi uppfattar som normalt eller patologiskt.

En positiv effekt av en viss patologisering av det som Jenny kallar för ”sexuellt utagerande beteende” är just att de klienter som befinner sig inom verksamheten har chans att få tillgång till en mer specialiserad hjälp. Detta sätt att diskutera och tala om sexuellt självskadebeteende öppnar upp för en potentiellt mer aktiv

45

vuxenvärld och fler insatser. DBT som behandlingsmetod torde ge ungdomarna värdefulla verktyg inom många områden i livet, inte bara det sexuella, och kan också ses som en resurs och tillgång, inte bara stigmatiserande.

Vår informant Krister uttrycker i intervjun följande:

”Det heter ju patienten med tanke på att det är sjukvård. Inom sjukvård heter det patient vilket jag kan tycka är lite olyckligt för att det handlar ju inte om att man är sjuk, utan tvärtom. Vi arbetar ju med friska, så att de människor som kommer hit här, de är ju friska och vill fortsätta vara friska.”

Citatet ovan visar den problematiska situation kuratorn står inför då han har ett salutogent förhållningssätt till de ungdomar han träffar, men samtidigt står som uppdragstagare under en uppdragsgivare som har ett patologiserande synsätt. Även vår informant Anna uttrycker psykiatrins och sjukvårdens makt i samhället genom följande:

”Och andra behöver stöd under en längre tid, i hela vuxenblivandet. Och sånt stöd som jag tänker att de inte kan få någon annanstans egentligen.”

Vad vi kan se av citatet ovan är att vår informant Anna menar att

ungdomsmottagningen har en unik roll eftersom det är en instans dit ungdomarna kan vända sig för att få råd och stöd väldigt förutsättningslöst, utan etiketter. De behöver ingen diagnos eller ses som sjuka för att efterfråga stöd, vilket innebär att individen kan behålla sin ställning som problemformulerare och sin integritet intakt.

7.4 Summering av resultat och analys

I detta avsnitt har vi gått igenom de stora dragen i vårt insamlade material och markerat vilka teman som vi tyckt varit mest talande för våra frågeställningar. Vi upplevde att vi fått ett mycket rikt och fruktbart material som väckte intressanta frågeställningar och synliggjorde både brister och tillgångar med att använda sig av begreppet sexuellt självskadebeteende. Det var dock givetvis nödvändigt att avgränsa vilka reflektioner och citat vi skulle använda och belysa; och detta kan ha påverkat den bild som ges. Våra egna värderingar finns med, vilket inte går att undvika. Vi hoppas dock att vi i nedanstående slutdiskussion kan göra det tydligt vilka ställningstaganden vi själva gör och med vilket perspektiv vi bearbetat vårt material. Vi är ytterligt tacksamma till våra informanter som så generöst delat med sig av sin tid, sitt engagemang och både personliga och yrkesmässiga reflektioner kring vårt ämne.