SEXUELLT
SJÄLVSKADEBETEENDE
DEFINITIONER UR ETT QUEERPERSPEKTIV
ALEXANDRA SÖDER
ELIN PERDER
2
SEXUELLT
SJÄLVSKADEBETEENDE
DEFINITIONER UR ETT QUEERPERSPEKTIV
ALEXANDRA SÖDER
ELIN PERDER
Söder, A & Perder, E. Sexuellt självskadebeteende. Definitioner ur ett queerperspektiv. Examensarbete i socialt arbete. 15 högskolepoäng. Malmö högskola: Fakulteten för hälsa och samhälle, institutionen för socialt arbete, 2014 Denna uppsats behandlar det relativt nya begreppet sexuellt självskadebeteende. I studien presenteras tidigare forskning som relaterar till bl.a. självskadebeteende generellt och riskbeteende hos unga. Sex intervjuer har utförts med dels
specialister inom sexologisk problematik samt med kuratorer. Studien ämnade tittade närmare på definitioner av sexuellt självskadebeteende, samt vilka
värderingar kring kön och god respektive destruktiv sexualitet de förmedlar. Det insamlade materialet har tematiserats och analyserats med hjälp av queerteori och sexologisk teori. I vårt resultat identifierade vi åtta potentiella kriterier för sexuellt självskadebeteende, varav några belyste ex. funktionen av sex som ångestdämpare och degradering av sig själv. Våra informanter förmedlade en viss ambivalens vad gäller hur god respektive destruktiv sexualitet tas i uttryck. Studien kunde även identifiera ett osynliggörande av pojkars utsatthet vad gäller bl.a försäljning av sexuella tjänster. Resultatet visade vidare att det som gör sexuellt
självskadebeteende unikt är att individen lämnar bort kontrollen till andra
människor, samt att individen i behandlingssammanhang inte bör uppmuntras att avstå från sex. Slutsatsen belyser vikten av att låta den unge själv vara
problemformulerare, samt efterfrågar mer forskning på området och samtal kring hur behandlare på bästa sätt kan stötta unga i deras sexuella utveckling.
Nyckelord: Prostitution, Queer, Sexualitet, Sexuellt destruktivt beteende,
3
SEXUAL SELF-HARM
DEFINITIONS FROM A QUEER PERSPECTIVE
ALEXANDRA SÖDER
ELIN PERDER
Söder, A & Perder, E. Sexual self harm. Definitions from a queer perspective.
Degree project in social work. 15 credits. Malmö University: Faculty of health
and society, Department of social work. 2014.
This thesis discusses the relatively new concept of sexual self-harm. The study presents earlier research that relate to self-harm in general and risk behavior among youth. Six interviews were conducted with both specialists in sexological problems and with counselors. The study aimed to look closely at the definitions of sexual self-harm, and the values surrounding gender and good versus
destructive sexuality that they convey. The material was thematized and analyzed using queer theory and sexological theory. In our results we identified eight potential criteria for sexual self-harm, some of which highlighted the function of using sex in order to handle anxiety and as degradation of oneself. Our informants conveyed a certain ambivalence regarding how good versus destructive sexuality is expressed. The study could also identify an invisibility of boys' vulnerability regarding selling sexual services. The results further showed that what makes sexual self-harm unique is that the individual hands over power over him-or-herself to other people, and that the individual in the treatment context shouldn’t be encouraged to abstain completely from sex. The conclusion marks the
importance of allowing the young person to formulate his or her problem. More research in this area is needed and discussions should be held on how the field of social work can best support young people in their sexual development.
Keywords: Prostitution, Queer, Self-harm, Self-injury, Sexuality, Sexually
4
Innehållsförteckning
1. Inledning och problemformulering ... 5
1.1 Syfte ... 7
1.2 Frågeställningar ... 7
1.3 Avgränsning ... 7
2. Bakgrund ... 7
3. Tidigare forskning ... 8
3.2 Övergrepp, prostitution och riskbeteenden ... 9
3.2.1 Kön och sårbarhet ... 11
3.2.2 Exponering och risktagande online ... 13
3.3 Kritik mot definitioner inom psykiatrin ... 15
4. Teori ... 17
4.1.1 Queerrörelsen – en historisk bakgrund ... 18
4.1.2 Queerteori i Sverige ... 19
4.3 Gayle Rubin och ”Thinking sex” ... 20
4.3.1 Sexnegativitet ... 21
4.3.2 Den sexuella värdehierarkin ... 21
4.3.3 Figur 1. Gayle Rubins sexuella värdehierarki; ... 22
5. Metod ... 24
5.3.1 Intervjun som metod ... 25
6. Presentation av verksamheter och informanter ... 28
6.1.1 Ungdomsmottagning ... 28
6.1.2 Specialistmottagning 1 ... 28
6.1.3 Specialistmottagning 2 ... 29
6.2.1Kuratorer ... 29
6.2.2 Specialister ... 29
7. Resultat och analys ... 30
7.1 Definition ... 30
7.1.1 Vem är problemformulerare? ... 34
7.1.2 Sexuellt självskadebeteende – behövs begreppet? ... 36
7.2 Kön ... 37
7.2.1 ”De osynliga pojkarna” ... 39
7.2.2 Kritiska tankar kring normalitet ... 40
7.3 Värderingar ... 41
7.3.1 Föreställningar om god och destruktiv sexualitet ... 41
7.3.2 Patologi och Salutogenes ... 43
8. Slutdiskussion ... 45 9. Referenser ... 49 Litteratur ... 49 Vetenskapliga artiklar ... 49 Internetlänkar ... 49 Statliga rapporter ... 50
Förarbeten och lagar ... 50
10. Bilagor ... 51 Intervjuguide för specialister ... 51 "Isbrytare" ... 51 Tema "definitioner" ... 51 Tema "Kön" ... 51 Intervjuguide Ungdomsmottagningar ... 52
5
Tema "definitioner" ... 52 Tema "Kön" ... 52
6
1. INLEDNING OCH PROBLEMFORMULERING
Det finns få ämnen som är så känsliga som sexualitet. Frågor om sexuella preferenser och praktiker väcker starka känslor och åsikter hos de flesta. I Sverige idag är den sexuella myndighetsåldern, eller åldern för sexuellt
självbestämmande, 15 år. En individ har då enligt lag rätten att genomföra samlag eller motsvarande sexuella handlingar. Men även om en ungdom uppnått denna ålder kan samhällets stödsystem bedöma att ungdomen uttrycker en form av ”farlig” sexualitet. Detta kan exempelvis vara promiskuitet och/eller oskyddade samlag, olika former av prostitution, exhibitionism1, exponering eller risktagande
på internet. Kanske kan det även gälla fetischer2 som kan åsamka fysisk och/eller psykisk skada. Vi som skrivit denna uppsats intresserade oss för definitionerna kring destruktiv sexualitet samt det sätt på vilket detta område är omgivet av normer och värderingar, som kan gå ut och in ur synlighet.
På senare år, uppskattningsvis sedan ca 10 år tillbaka, har begreppet ”sexuellt självskadebeteende” funnits som begrepp inom socialt arbete, om än utan tydligt innehåll och med varierande definitioner. Det är ett ganska nytt och outforskat område som försöker ringa in det svårdefinierade och abstrakta att människors sexualitet kan ta sig destruktiva uttryck. Detta begrepp och dess vara inom socialt arbete väcker många intressanta frågeställningar för både forskare och behandlare. Vem har rätten att avgöra åt någon annan vad som är en god sexualitet respektive ett destruktivt sexuellt beteende? Ska det spela roll vilken bakgrund en människa har när vi försöker ge oss i kast med att avgöra detta? Och hur kan vi hjälpa dem som är utsatta?
Det är tydligt, när vi ser oss i backspegeln, att strömningar i samhället ständigt förändras och således även våra uppfattningar kring vad som är en god sexualitet. Det kan illustreras genom det faktum att homosexualitet fram till 1979 hade en sjukdomstämpel i Sverige, (Ambjörnsson, 2006:17) att våldtäkt inom äktenskapet var lagligt i vårt land fram till 1965, (SKR , Länk 1) samt psykiatriska
diskussioner som förts i DSM-V3 om möjliga positiva psykologiska effekter av sadomasochistiska praktiker. Genom våra erfarenheter av socialt arbete och fördjupningsstudier i sexologi har vi även fått uppfattningen att de sexologiska frågorna är bortprioriterade i såväl socionomutbildningen, som på socionomers arbetsplatser. Detta trots att sexualitet och frågor som rör detta i stor utsträckning möter flertalet av yrkesverksamma i vardagen – som då behöver både beredskap och handledning för att hantera dessa på bästa sätt.
Således är sexuellt självskadebeteende ett viktigt fenomen att diskutera och problematisera. Vidare är det rimligt att anta att när det gäller att ringa in vad som är ett sexuellt självskadebeteende så har professionella inom socialt arbete en stor makt – och ett stort ansvar. Vi som författat denna uppsats ville göra en studie som tittar närmare på hur professionella skapar och uppfattar definitioner av sexuellt självskadebeteende, samt hur detta relaterar till normalitet och skapandet av genus och god respektive destruktiv sexualitet. Vi ville titta på hur
föreställningar kring kön också påverkar förväntningarna på sexuella uttryck.
1 En drift att vilja visa upp sig – kan vara av både sexuell och icke-sexuell karaktär 2 Åtrå till ett föremål eller kroppsdel
7
Linda Jonsson publicerade 2012 tillsammans med Åsa Lundström Mattson en lättläst kunskapsöversikt via Stiftelsen Allmänna Barnhuset riktad till alla professionella som kommer i kontakt med barn och ungdomar i sitt arbete och som behöver upplysas om vad det kan innebära att skada sig genom sex. Dessa två författares uppfattning som gavs uttryck för i kunskapsöversikten var att kunskapen kring sexuellt självskadebeteende är liten både hos forskare och hos dem som arbetar med unga. (Jonsson & Mattson, 2012)
Frågan kring sexuellt självskadebeteende har således lyfts till ytan och trevande börjat belysas. Vi som skrivit denna uppsats tror att det i denna process är ytterst viktigt att synliggöra, inte bara att det finns utsatta unga som behöver hjälp, men också att det är av stor vikt att undersöka vilken roll professionella har i mötet med de unga. Vi tror vidare att de professionella behöver se över sina egna föreställningar kring sexualitet och kön, för att de unga ska kunna bli hjälpta i sin situation på ett förutsättningslöst vis, oavsett hur de definierar sina sexuella praktiker. Vi hoppas att denna uppsats bidrar i någon mån till detta relevanta perspektiv.
1.1 Syfte
Vårt syfte med denna uppsats är att undersöka hur definitioner av sexuellt
självskadebeteende skapas inom verksamheter som specialiserar sig på behandling av sexuella självskadebeteenden, samt bland kuratorer på ungdomsmottagningar. Genom kvalitativa intervjuer med behandlare inom dessa verksamheter, vill vi titta närmare på hur dessa definitioner kan kopplas till sexologisk och
genusvetenskaplig teori. Genom våra sex intervjuer vill vi titta närmare på de värderingar som kan ligga bakom de tolkningar av sexuellt självskadebeteende som blir synliga och hur de relaterar till normalitetsbegreppet och därigenom också queerteori.
1.2 Frågeställningar
Vilka definitioner av sexuellt självskadebeteende förekommer hos våra informanter?
Vilka föreställningar kring god respektive destruktiv sexualitet ger de uttryck för? Vilka föreställningar om kön ger definitionerna uttryck för?
1.3 Avgränsning
Vi har valt att fokusera på ”ungas” sexuella självskadebeteenden, men från det att de uppnått sexuell självbestämmanderätt; dvs. 15 år – och upp till 25 år. En del av den forskning vi tagit del av kan dock stundtals avse ett större spann, eller relatera till sexualitet generellt.
2. BAKGRUND
Medan sex som självskadebeteende är ett tämligen outforskat område är
självskadebeteenden generellt något mer utforskade. Jonsson & Mattson (2012) beskriver självskadebeteende som olika slags destruktiva handlingar som en människa gör mot sin kropp. Att skära eller bränna sig tillhör troligtvis två av de mest associerade handlingar kopplade till begreppet självskadebeteende. Det finns dock många andra sätt och det går att finna flera olika definitioner av vad ett självskadebeteende är. Två av de vanligaste begreppen som går att finna är Non
8
Suicidal Self-injury (NSSI) och Deliberate Self-harm (DSH). NSSI syftar till en
direkt och avsiktlig skada av kroppsvävnad men utan självmordsavsikt. Forskning visar att NSSI ofta börjar i tidiga tonåren och verkar vara ungefär lika utbrett mellan kön, etniciteter och socioekonomiska bakgrunder. (Nock, 2009) DSH är en vidare definition som syftar till avsiktliga handlingar som orsakar något slags självskada, men utan dödlig utgång. Inom denna definition ryms dock även självmordsintention och beteenden så som att t ex svälja droger eller andra föremål.
Det finns givetvis många olika anledningar till varför ungdomar väljer att skada sig själva. Inom forskningen talas det dock främst om två olika funktioner som självskadebeteende har. Den funktion som det finns mest forskningsstöd för är s.k.
affektreglering, vilket innebär att självskadebeteendet fungerar som ett slags
reglering av känslor, antingen att skadandet är ett slags positiv förstärkning eller att det fungerar som en bestraffning. Även om självskadebeteenden många gånger innebär negativa konsekvenser på längre sikt tyder forskningen på att
självskadebeteende på kortare sikt kan innebära att personer som lider av starka, känslomässiga reaktioner och svårighet att reglera sina känslor kan få en tillfällig lättnad. (Jonsson, Mattson: 2012) Impulser att skada sig själv infinner sig oftast enligt Nock et. al (2009 i Jonsson & Mattson, 2012) när personen ifråga är ensam och upplever negativa tankar eller olika slags svåruthärdliga känslor som
exempelvis plågsamma minnen, känslor av skam eller ilska och/eller tankar om oduglighet.
Som tidigare nämnts identifieras i forskning förutom affektreglering även en annan funktion som självskadebeteende kan ha, s.k interpersonell funktion. Detta innebär att självskadebeteendet ses som ett sätt för personen att i brist på annan kommunikation kommunicera att denne mår dåligt. Forskning som gjorts påvisar att ungdomar med självskadebeteende generellt har svårare både att uttrycka och hantera svåra känslor samt att lösa sociala problem. (Jonsson & Mattson, 2012) Jonsson & Mattson (2012) menar att det i de internationella definitionerna av självskadebeteenden, (NSSI och DSH, se definition ovan) går att finna likheter med fenomenet att skada sig själv genom sex. Skillnaden är dock att individen i sistnämnda fall använder sig av en eller flera andra individer för att skada sig själv. Exempel på detta kan t ex vara att personen söker sig till olika sexuella situationer där personen med hjälp av andra åsamkar sig fysiska skador som är avsiktliga men saknar självmordsintention. De indirekta skadorna av detta kan vara av både fysisk och psykisk karaktär, t ex att man får könssjukdomar till följd av oskyddat samlag, eller att man upplever skam och ångest efteråt.
3. TIDIGARE FORSKNING
I detta avsnitt kommer vi att redogöra för tidigare forskning inom vårt valda fält. Eftersom fenomenet vi vill undersöka, sexuellt självskadebeteende, sällan blivit definierat genom forskning, har vi valt att utforska inte bara sexuellt
självskadebeteende utan också närliggande ämnen som är långt mer beforskade. De områden vi har valt att titta närmare på står enligt forskningen i stark relation till vårt ämne. Exempel på detta är självskadebeteenden generellt, prostitution, konsekvenser av övergrepp och trauma samt risktagande på internet.
9
Värt att nämna är att det finns fler sexologiska fenomen och mer forskning som hade kunnat vara relevant att ta upp i denna studie, men med hänsyn till vår studies storlek har vi behövt göra vissa avgränsningar i materialet. Vår avsikt har varit att belysa ett tvärsnitt av de aspekter som spelar in i ett sexuellt
självskadebeteende, och visa på olika relevanta perspektiv. Vid läsning av nedanstående text vill vi markera att just prostitution som ämne är enormt stort och att vi har valt att se på det utifrån unga och riskfaktorer. Vi har inte möjlighet att utveckla det i sin fulla komplexitet. Nedan följer en genomgång av forskning på de områden vi funnit relevanta.
3.1 Fenomenet utan definition
Både när vi tittat på svenska kunskapsöversikter i vårt ämne, samt i
inledningsfasen i vår informationsinsamling slogs vi av insikten att sexuellt självskadebeteende är ett relativt nytt och outforskat fält. Det saknas beprövade behandlingsmetoder och även för de specialiserade verksamheterna är arbetet fortfarande i sin linda. Den svenska socionomen och doktoranden i socialt arbete Linda Jonsson samt journalisten och författaren Caroline Engvall har båda haft betydande roller i processen att lyfta frågan om unga som skadar sig genom sex i media och det offentliga rummet i stort. Caroline Engvall publicerade år 2008 boken ”14 år till salu” och år 2011 boken ”Skamfläck” som båda behandlar ämnet att ha sex eller sälja sex som konsekvens av tidigare övergrepp, och för att dämpa ångest. Dessa böcker lyfte även förekomsten av detta som något som överbryggar samhällsklasser. Det faktum att de båda innehöll autentiska berättelser stärkte även dess trovärdighet. I boken ”Unga som skadar sig genom sex” beskriver den svenske journalisten och författaren Caroline Engvall följande:
”Att skada sig genom sex verkar fungera på samma sätt som att sätta ett rakblad mot armen, just då känns det bra (…) Efteråt kan de börja tänka att de gjort något dumt, vilket ökar ångesten ännu mer och i sin tur leder till mer självskadande.” (Jonsson & Matsson 2012:14)
Det finns idag ingen vedertagen definition av vad det egentligen innebär att skada sig själv genom sex. Fenomenet beskrivs på många olika sätt och är kanske allra främst representerat i litteratur och bloggar på internet där ungdomar själva
berättar om sina erfarenheter kring denna problematik. Komplexiteten visas vidare genom det faktum att fenomenet sällan beskrivs inom forskningen. (Jonsson och Matsson 2012) Åsa Landberg, psykolog och psykoterapeut på Rädda Barnen definierar sexuellt självskadebeteende på följande vis, i Jonsson och Mattsons kunskapsöversikt;
”När man har ett mönster av att söka sig till sexuella relationer som innebär att man skadar sig själv, fysiskt och psykiskt. Beteendet orsakar starkt signifikant lidande eller försämrad funktion i skolan, arbetet eller på andra viktiga områden.” (Jonsson & Mattson: 2012:19)
I brist på officiell definition av fenomenet får yrkesverksamma således lyssna till behandlare och nyckelpersoner med omfattande erfarenhet av just denna
målgrupp, för att förstå mekanismerna bakom och konsekvenserna av sexuellt självskadebeteende. Under nästa rubrik tar vi upp några av de fält inom vilka det finns mer forskning och fler studier och vilka ofta samspelar med sexuellt självskadebeteende. Också där finns värdefull kunskap för att kunna förstå vår
10 målgrupp bättre.
3.2 Övergrepp, prostitution och riskbeteenden
Eftersom unga som skadar sig själva genom sex kan vara en svår grupp att identifiera, då problematiken oftast inte syns på utsidan, är ett sätt att hitta dessa ungdomar att söka bland de riskgrupper där självskadebeteende kan vara
vanligare. Några av dessa riskgrupper är ungdomar med personlighetsstörningar eller ungdomar med erfarenhet av misshandel och trauman. Forskning som gjorts påvisar dessutom att några av de händelser som innebär störst risk för att bli traumatiserad är att ha blivit utsatt för våld eller sexuella övergrepp. (Jonsson, Mattson: 2012: 44)
Prostitution är ett fenomen som är starkt laddat och många har säkerligen väldigt olika föreställningar om vad prostitution egentligen innebär. I ”Sexuell
exploatering av barn och ungdomar” (Priebe, 2008:45) lyfts problematiken kring begreppet ”prostitution” och ungdomar fram. Enligt Priebe har de flesta författare som gjort studier kring ungdomar som säljer sexuella tjänster kommit fram till att prostitution inte är ett lämpligt begrepp när man talar om ungdomar. Detta bygger dels på föreställningen att begreppet prostitution många gånger leder tankarna till en mer regelbunden verksamhet med många kunder, medan flertalet ungdomar kanske bara har sålt sexuella tjänster vid ett eller ett fåtal tillfällen. Vidare menar man att begreppet är olämpligt eftersom de flesta ungdomar inte anser att de prostituerar sig. Priebe påpekar också att det i många publikationer beskrivs en gråzon mellan ömsesidig, frivillig sexualitet och prostitution, en gråzon som tycks vara mer framträdande när det gäller unga än vuxna. (Priebe, 2008:45) Detta är en mycket intressant aspekt när det gäller vår målgrupp då det antyder att
prostitutionens närvaro som fenomen är specifik och behöver analyseras på ett särskilt sätt när det gäller unga.
I den senaste statliga offentliga utredningen om könshandel definieras prostitution enligt följande:
”När minst två parter köper eller säljer sexuella tjänster mot ersättning (vanligen ekonomisk); vilken utgör en förutsättning för den sexuella tjänsten.” (SOU 1995:15)
Värt att notera i citatet ovan är ordet ”ersättning”, vilket suddar ut föreställningen om att prostitution alltid innefattar betalning i form av pengar. Abelsson &
Hulusjö (2008) beskriver hur en viktig del av definitionsdiskussionen är hur man ska använda sig av begreppet prostitution när man talar om ungdomar. Eftersom vi har valt ett åldersspann på 15-25 år innebär detta att en del av de ungdomar vi talar om är 18 år. Detta innebär att prostitutionen i detta fall även kan likställas med sexuell exploatering av barn, vilken innefattar handel med barn,
barnprostitution samt barnpornografi. Då diskussionen kring dessa olika definitioner skulle ta för lång tid samt att den inte är representativ för hela vårt åldersspann har vi valt att endast tala om prostitution generellt. (Abelsson, Hulusjö, 2008)
I artikeln ”Revictimization and self-harm in females who experienced childhood
sexual abuse” (Noll, Horowitz, Bonanno, Trickett & Putnam: 2003) gås ännu
djupare in på korrelationen mellan tidiga sexuella övergrepp och upprepad traumatisering som vuxen och självskadebeteende. I artikeln presenteras en, för
11
tidpunkten, unik longitudinell empirisk forskning på konsekvenser av sexuella övergrepp på flickor. Det engelska begreppet ”revictimization” syftar på
förekomsten av fysiska och/eller sexuella övergrepp av en utomstående i en vuxen individs liv som varit offer för sexuella övergrepp som barn. Författarna beskriver skeendet på följande vis;
”The reexperiencing symptoms may lead to a repetition compulsion where the failure to accommodate to a traumatic experience may lead to a subconscious drive to reenact the experience to achieve a sense of mastery over the original trauma.” (Noll, Horowitz, Bonanno, Trickett & Putnam:
2003: 1455)
I studien tas denna typ av upprepad traumatisering upp som ett begrepp skiljt från, men starkt relaterat till, självskadebeteende. I artikeln nämns att forskningen växer på ämnet sexuella övergrepp i barndomen och återkommande sexuell traumatisering – däremot har den empiriska forskningen varit begränsad, och väldigt få forskningsprojekt har följt dessa individer över tid, genom deras utveckling. Nämnda undersökning gjorde dock just detta. (Noll, Horowitz, Bonanno, Trickett & Putnam: 2003)
Författarna tar i sitt teoretiska ramverk upp flera viktiga psykologiska
beröringspunkter mellan sexuellt utnyttjade och självskadande individer. Dessa två grupper sammanfaller ofta, och kan uppvisa samma typ av beteenden. Ett av dem är det psykologiska begreppet ”dissociation”. Detta innebär att individer på ett eller annat sätt ”avskärmar” sig från sina upplevelser och kan tyckas
frånvarande, antingen under pågående övergrepp eller genom att inte ha tillgång till minnen senare i livet. Detta beteende har ofta identifierats hos offer av sexuella övergrepp och också hos vuxna med självskadebeteende. Dissociation, menar författarna, kan leda till utveckling av upprepad traumatisering. Beteendet har från början som funktion att skydda barnet från överväldigande upplevelser – men har som konsekvens senare i livet att individen har svårare att identifiera signaler om fara eller risk. När denna funktion ”stängs av” blir således individen mer sårbar inför att traumat återupprepas. Den longitudinella studien som utfördes under sju år visade att individer som utsatts för sexuella övergrepp i barndomen var signifikant mer benägna att uppleva upprepade trauman som vuxna än kontrollgruppen, och de var även mer benägna att ha självskadebeteenden. Det fanns en korrelation mellan dissociation och alla typer av trauman och
självskadebeteenden. (Noll, Horowitz, Bonanno, Trickett & Putnam: 2003) Trots att forskarna även tittade på andra typer av omsorgsvikt och vanvård i barndomen så var sexuella övergrepp en unik indikator på framtida
självskadebeteende. Författarna menar att självskadebeteendet kan vara en konsekvens av det dissociativa förhållningssättet, och ett försök att hantera övergreppen. Trots att författarna vill skilja på upprepad traumatisering och självskadebeteende nämner de att de attityder kring sex som kan skapas hos individer med en historia av övergrepp felaktigt kan kommunicera en vilja att ha sex. Alltså kan det upplevas utifrån som om återupprepningen av trauma är något individen väljer/vill själv; vilket på ett sätt kan tolkas som ett sexuellt
självskadebeteende. Författarna nämner att anledningar bakom
självskadebeteenden kan vara viljan att kommunicera sin inre smärta, ett sätt att ta kontroll över den egna kroppen, affektreglering, att agera ut känslor av skam och att vara värdelös, samt som försök att bli av med känslor av depersonalisation
12
(känslor av overklighet, osäkerhet på sin identitet). (Noll, Horowitz, Bonanno, Trickett & Putnam: 2003)
3.2.1 Kön och sårbarhet
Mellan april 2003 och januari 2004 utfördes en enkätundersökning med ungdomar i 18-årsåldern. Syftet med undersökningen var att försöka närma sig fenomenet och förekomsten att sälja sex mot pengar, eller någon annan slags ersättning, i en normalpopulation bestående av ungdomar i årskurs 3 på gymnasiet. 4343
ungdomar, 2 323 flickor och 2 016 pojkar, från fem kommuner (Stockholm, Malmö, Falköping, Luleå och Haparanda) besvarade enkäten. Av undersökningen framgick att 60 ungdomar, vilket motsvarar 1,4%, att de någon gång hade sålt sex mot pengar eller någon annan form av ersättning. Av dessa 60 ungdomar var 23 flickor (1 % av flickgruppen) och 37 pojkar (1,8% av pojkgruppen). Ungdomarna rapporterade en rad olika typer av sexuella tjänster. Bemärkningsvärt är att sexuella tjänster så som att sälja samlag, analsex eller bli fotograferad/filmad i sexuella situationer var signifikant vanligare hos pojkarna än hos flickorna. Den vanligaste ersättningen som ungdomarna uppgav var pengar, men även andra former av ersättningar som exempelvis mat/boende, saker och substanser som narkotika förekom. Ungdomarna uppgav också att de var väldigt unga när de första gången sålde sex mot ersättning. Medeltalet låg på 15,9 år.
De vanligaste ställena för att komma i kontakt med köparna var via kamrater, på krogen eller via internet. (Svedin & Priebe, 2004)
Av studien framgick vidare att 49 av de 60 ungdomar som uppgav att de sålt sex även hade blivit utsatta för någon form av sexuella övergrepp under uppväxten. Sexuella övergrepp är i dessa studier ett ganska brett begrepp och innefattar allt ifrån blottning och att ha onanerat åt någon annan till penetrerande samlag. Undersökningen visade också en annan tydlig könsskillnad då 95,7% av de tjejer som sålt sex uppgav att de upplevt någon form av övergrepp, medan motsvarande siffra hos killarna var 73%. Studien påvisar alltså att det finns ett tydligt samband mellan erfarenheter av att sälja sexuella tjänster och att ha blivit utsatt för sexuella övergrepp. Vidare påvisar den även att erfarenheter av att bli utsatt för sexuellt kränkande behandling är en generell erfarenhet som är vanligare hos flickor än pojkar. (Svedin & Priebe, 2004)
Ungdomar som i undersökningen uppgivit att de sålt sexuella tjänster är en grupp som uppvisar större social problematik och fler särdrag än många andra grupper. Enligt Svedin & Priebe har denna grupp ungdomar oftare än andra grupper ungdomar begått olika former av regelbrott. De har också börjat dricka alkohol tidigare och har en större alkoholkonsumtion. Vidare har gruppen en sämre upplevd psykisk hälsa i form av exempelvis sömnproblem och nedstämdhet. Gruppen har även haft en tidigare sexualdebut, fler sexualpartners och en generellt mer liberal syn på sex än andra grupper. (Svedin & Priebe, 2004)
En särskilt sårbar grupp som identifieras i flera olika studier är HBT-ungdomar4. Svedin och Priebe (2009) menar att en tänkbar anledning till denna grupps ökade sårbarhet är att man vill pröva den egna sexualiteten. De menar också att en del HBT-personer är mycket sexuellt aktiva och har ett stort antal tillfälliga sexuella kontakter och att steget från detta till att sälja olika former av sexuella tjänster inte alltid är så långt. Forskning som gjorts visar också entydigt att denna grupp unga
13
är en grupp som har en betydligt sämre hälso- och livssituation än unga heterosexuella. Larsdotter et. al (2011) menar att heteronormativitet, brist på respekt från omgivningen, ifrågasättande och dålig behandling är flera faktorer som sannolikt kan bidra till psykisk ohälsa och sexuell utsatthet bland dessa ungdomar. (Larsdotter 2011, i Jonsson & Svedin, 2012)
Abelsson och Hulusjö (2008:40) beskriver hur de yrkesverksamma de intervjuat främst kommit i kontakt med tjejer som har erfarenheter av att sälja eller byta sexuella tjänster. Vid förfrågan om informanterna någon gång kommit i kontakt med killar som haft erfarenhet av att sälja eller byta sexuella tjänster var det få som svarade ja. Trots detta är unga killars erfarenheter av att sälja eller byta sexuella tjänster vanligare än samhället tycks vilja tro. Detta visas b la i en enkätstudie som genomförts i normalpopulationen och som påvisade att det var 1,5-3 gånger vanligare bland killar att ha erfarenhet av att ha tagit emot ersättning för sexuella tjänster av olika slag. Följande citat är taget från Margareta Järvinens undersökning om prostitution i Helsingfors:
”Sverige har en prostitutionspolicy i vilken man betraktar prostitution som ett strukturellt problem. Prostitution ses som en del av mäns våld mot kvinnor, en del av könsmaktsordningen.” (Abelsson och Hulusjö, 2008:40)
Av citatet ovan kan vi alltså se att det finns en allmän syn i samhället att
prostitution är ett fenomen där kvinnan är objektet och mannen subjektet. Denna syn skulle kunna leda till att både yrkesverksamma och samhället generellt lättare identifierar tjejer som säljer eller byter sexuella tjänster medan killar blir mer eller mindre osynliggjorda.
3.2.2 Exponering och risktagande online
Likt Svedin och Priebe (2004) finns det även andra undersökningar som gjorts och som påvisar samband mellan erfarenheter av sexuella övergrepp och att sälja eller ha sålt sexuella tjänster av olika slag. En intervjustudie som gjordes (Jonsson & Svedin, 2012) med 11 kvinnor mellan 15-25 år visade att 9 av de 11 tjejerna i studien hade utsatts för sexuella övergrepp innan de hade börjat sälja sexuella tjänster. Samtliga tjejer beskrev att de hade haft tankar om att ta sitt liv och för en del av tjejerna var tankarna om att ta sitt liv något som fortfarande förekom. En del av tjejerna hade dessutom gjort försök att ta sina liv. Samtliga deltagare beskrev också att de under perioder när de mådde sämre använde internet på ett annat sätt än vad de gjorde när de mådde bättre. Under perioderna av psykisk ohälsa användes i större utsträckning vad de kallade för ”dåliga” sidor som exempelvis självskadesajter, ätstörningssajter och sexsajter. En av informanterna uttrycker följande:
”Jag letade upp allt som handlade om självskadande, anorexia och sånt. På Proana var jag jätteaktiv och delade recept med om andra. Jag har ju också haft många bloggar men oftast hittar mina föräldrar dom och stänger dom… tror dom sagt till mina släktingar att spana.” (Jonsson, Svedin 2012:19)
Ett gemensamt drag för alla tjejerna i studien var behovet av bekräftelse och uppmärksamhet; att få känna sig uppskattade och uppvaktade. En informant uttryckte följande:
14
”Jag vet inte varför, det var väl… största delen var för att få bekräftelse. De [köparna] kunde säga något om en, men inte alltid. Jag blev besviken när de inte sa något, ville liksom höra att jag var bra. Om jag inte fick höra det kunde jag samtidigt messa med någon annan direkt efter, bara för att jag var tvungen att höra något bra.” (Jonsson & Svedin, 2012:26)
Alla beskrev också en stark känsla av ensamhet som hade lett till att de sökt sig till män för att sälja sex. Vidare beskrev många också att trots att det fanns många personer i deras nätverk, både familj och vänner, men även professionella, så kunde de ändå känna sig ensamma och förbisedda. Många av informanterna beskrev sig som den i familjen som tog minst plats och beskrev också olika problem i familjen, t ex skilsmässa mellan föräldrarna eller förlorandet av ett syskon som lett till bristande omsorg i familjer som annars varit mer eller mindre fungerande. En del av informanterna beskrev också dysfunktionella familjer med stora sociala problem vilket lett till att de känt sig försummade under hela sin uppväxt. (Jonsson & Svedin, 2012)
Ett annat gemensamt drag som informanterna uppvisade var föraktet de hade för sig själva och sina kroppar. Föraktet mot dem själva och deras kroppar tog sig uttryck i olika former av problematik så som ätstörningar, missbruk av alkohol, tabletter eller laxermedel och många av informanterna självskadade sig också genom att tex skära sig eller stoppa upp glasskärvor i underlivet. Samtliga informanter ansåg också att säljandet av sex var både negativt och skadligt för dem och flera av informanterna satte också ett likhetstecken mellan att skära sig själv och att sälja sex. Alla informanter led av ångest i större eller mindre utsträckning, en ångest som som t ex uppkommit av upplevda trauman och psykisk sjukdom. Ångesten styrde flera av informanternas liv och var en stark drivkraft till att sälja sex. (Jonsson & Svedin, 2012)
Internet beskrevs av samtliga informanter som den självklara arenan för att komma i kontakt med eventuella köpare. Många menade att internet var snabbt och att det var möjligt att kolla upp de kontakter man skulle träffa, t ex genom att söka på dem på google. De menade också att internet gjorde det lättare att hitta den typ av köpare som man sökte. En del av informanterna menade vidare att sannolikheten var stor att de skulle sålt sexuella tjänster även om inte internet funnits. Merparten menade dock att det tvärtom skulle vara en omöjlighet utan internet. (Jonsson & Svedin, 2012)
Studien visade också att samtliga tjejer under sin uppväxt hade haft kontakt med olika yrkesverksamma som exempelvis socialtjänst, barn- och ungdomspsykiatri, vuxenpsykiatri, polis mfl. (Jonsson & Svedin, 2012)
I artikeln ”Online behavior of youth who engage in self-harm/…/” av Mitchell och Ybarra beskrivs en mindre studie av självskadande ungdomars beteenden och vanor på internet. Det konstateras att, oavsett definition – NSSI eller
självmordsbenägenhet, så är självskadande en betydande hälsorisk för unga. I detta har internet blivit en central del då det påverkar hur unga interagerar socialt. Empirisk forskning på detta område saknas, men baserat på internetforskning går det att anta att chatrum och forum kan ha både positiva och negativa effekter på unga som skadar sig. De positiva aspekterna har att göra med stödgrupper online, chanser till självhjälp, prevention och intervention. De negativa aspekterna handlar om webbsidor som uppmuntrar till självskadande beteende och även
15
instruktioner för de bästa teknikerna. Vidare kan internetanvändandet leda till att ungdomen hittar andra som delar intresset för det självskadande beteendet, och som uppmuntrar dem att fortsätta. Författarna menar att, att titta närmare på dessa ungdomars vanor, men också internetanvändande globalt, kan hjälpa oss att förstå hur vi bäst kan nå denna riskgrupp online. (K.J Mitchell, M.L.Ybarra: 2007) En intressant aspekt av denna studie var även att den grupp som angett att de skadade sig själva var mer benägna att använda internet i hög grad, att ha nära relationer online, att agera ut sexuellt online och dessutom att dela personlig information online. Mitchell och Ybarra konkluderar att då denna grupp av ungdomar är mer kontaktsökande online än andra ungdomar är det av största vikt att stödnätverken använder ungdomars egna plattformar för att erbjuda hjälp. Dessa kan bestå av exempelvis chattrum, eller ”instant-messaging”-funktioner. Studien konkluderar också att då det finns en stark korrelation mellan
självskadande beteende och sexuellt utagerande online är det troligt att nämnda grupp löper högre risk att hamna i en relation där de blir sexuellt exploaterade – som konsekvens av att befinna sig i en internetmiljö. Således rekommenderar Mitchell och Ybarra att professionella blir mer uppmärksamma på beteenden online när de gör riskbedömningar av ungdomar. (K.J Mitchell, M.L.Ybarra: 2007)
I ovanstående text har vi behandlat en rad aspekter och riskfaktorer som kan påverka ungas sårbarhet och exponering inför sexuellt självskadebeteende. I nedanstående text går vi in på en del av den sexuella diskursen som kan påverka ungas psykiska hälsa, på ett mer övergripande sätt. Synen på sex och normalitet inom psykiatrin och dess implikationer på samhället.
3.3 Kritik mot definitioner inom psykiatrin
I artikeln ”Why Are the Paraphilias Mental Disorders?” av Shindel och Moser i den vetenskapliga tidskriften Sexual Medicine (J Sex Med 2011;8:927–929) framförs kritik av den femte versionen av DSM (Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders) och hur den behandlar diagnoser om kön och sexualitet. Författarna menar att manualen har ett stort inflytande på sjukdomsklassifikation och att den anses vara den yttersta referensen för
diagnostisering av psykiska sjukdomar och sexuella störningar. Detta innebär att diagnoser baserade på kriterierna i DSM har kunnat påverka många människors liv i form av beslut kring anställning, vårdnadstvister, arvsrätt, sjukförsäkringar och inte minst samhälleliga attityder. I artikeln tas upp att på senare år har DSM’s hantering av just parafilier (ovanliga sexuella intressen) som psykiska störningar utmanats. Bland annat har kritiken handlat om att de problem som individer med parafilier påstås manifestera inte är avgränsade på ett tydligt sätt; och att de inte heller stöds av empirisk forskning. Detta innebär att även människor utan en diagnostiserad parafili kan falla in under samma kriterier. Det enda tydliga
kriteriet för parafilierna är att individen antingen deltar i ett visst beteende eller att hen blir upphetsad vid fantiserande om beteendet. (Shindel & Moser, 2011) Författarna tar upp exemplet kring BDSM5. Aktivitet och intressen som
klassificeras som BDSM kan bli diagnostiserat som sexuell sadism och/eller sexuell masochism utifrån kriterierna i DSM. Det krävs även att individen lider på något sätt av sin BDSM-praktik för att hen ska kunna möta kriterierna, men den
16
distinktionen görs dock sällan. Shindel och Moser menar att det sätt på vilket sexuell sadism och/eller sexuell masochism konceptualiseras som psykiska störningar i DSM motsäger principen inom psykiatrisk diagnostik om att en psykisk störning ska kunna sammankopplas med ångest, handlingsbegränsning eller en substantiell ökad risk för skada. Enligt Shindel och Moser har det aldrig specificerats vilken typ av dessa skador som BDSM-utövare påstås lida av. I artikeln presenteras även en omfattande statistik som antyder att BDSM-utövare inte lider av psykisk ohälsa i någon större utsträckning än icke-utövare. (Shindel & Moser, 2011)
Vidare menar Shindel och Moser att den ångest eller dysfunktion som potentiellt kan drabba BDSM-utövare i själva verket kan handla om diskriminering i
samhället;
”In those cases, the cause of the distress is external to the individual; the Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders, Fourth Edition text revision text specifically excludes deviant sexual behavior or “conflicts that are primarily between the individual and society/…/” as examples of mental disorders” (Shindel & Moser, 2011:928)
Slutligen menar författarna att sexuell sadism och masochism under samtycke inte borde finnas med som parafilier i DSM-V eftersom det inte kan motiveras med empiriska data. En medicinsk grundprincip är just att ”aldrig skada”; på engelska ”First, do no harm” – och detta menar Shindel och Moser att dylika diagnoser faktiskt har gjort. Att diagnoserna har missbrukats och stämplat praktikerna som ”sjuka” utan vetenskaplig grund. Vidare hävdar de också att andra icke kriminella parafilier såsom transvestism, fetischism och partialism också borde tas bort från DSM-V på samma grunder. (Shindel & Moser: 2011)
3.4 Sammanfattande reflektioner
Tidigare forskning visar att sexuellt självskadebeteende idag ännu inte är ett allmänt vedertaget begrepp. Däremot finns många synonymer till ”begreppet”, vilka är mer eller mindre beforskade. Det framgår dock att problematiken kring unga som skadar sig genom sex är ett fenomen som börjat belysas mer under de senaste åren. Samtidigt visar tidigare forskning också att det är ett område som fortfarande är i sin linda och att det krävs mer forskning och mer tydliga riktlinjer kring vad begreppet ska innefatta. Detta inte minst för att kunna hitta och nå fram till ungdomar med ”riskbeteende” samt att kunna utforma bra
behandlingsmetoder.
Av tidigare forskning framgår det också tydligt att internet har spelat en stor roll för ungdomar och deras sexuella vanor. Internet har möjliggjort för ungdomar att ta del av innehåll som påverkar dem positivt. Studier visar dock samtidigt att internet är en arena som gjort att det blivit lättare för ungdomar att exponera sig och/eller sälja sig själv så väl online som offline. Vidare bekräftar studier också att det finns en stark korrelation mellan självskadande beteende och att vara sexuellt utagerande online. Ungdomar som på olika sätt självskadar sig genom sex har ofta andra former av skadebeteenden som exempelvis ätstörningar och olika slags substansmissbruk. Vidare är denna grupp också överrepresenterad vad gäller erfarenheter av olika former av sexuella övergrepp.
17
I avsnittet kan vi också identifiera olika spänningsfält. Bland annat under rubriken ”Kön och sårbarhet” kunde vi läsa att HBT-ungdomar beskrivs som att de genom sina sexuella praktiker har ett kortare steg till att sälja olika sexuella tjänster. Det faktum att HBT-ungdomar har en sämre hälso- och livssituation b la i och med den heteronormativa syn som råder i samhället är också något som forskare belyser som en utav flera tänkbara förklaringar till varför de är en mer utsatt grupp. Vi tror att detta kan vara en rimlig tolkning, men menar samtidigt att det behövs än mer forskning på detta område för att kunna säkerställa att deras utsatthet inom denna problematik verkligen stämmer.
I den tidigare forskningen kan vi också konstatera att det, enligt studier som gjorts, är vanligare bland killar än tjejer att ha erfarenheter av att sälja sexuella tjänster. Detta går stick i stäv med den generella föreställning som råder i samhället om att det främst är kvinnor som säljer sexuella tjänster. Trots flera studier som påvisat killars överrepresentation vad gäller att sälja sexuella tjänster fångas flest tjejer upp, vilket tyder på att det kan finns strukturer i samhället som i viss mån osynliggör och kanske till och med förringar den här typen av
problematik när det gäller killar. Vi kan även se av detta forskningsavsnitt att det även finns strukturer som binder vissa sexuella praktiker (masochism och sadism med samtycke) till psykisk ohälsa, trots att det finns få eller inga empiriska belägg för detta. Detta påverkar i sin tur således också självkänslan och självbilden hos individerna med denna sexuella preferens och visar tydligt hur en konflikt mellan individen och samhället kan vara den avgörande faktorn, snarare än att en sexuell praktik är destruktiv i sig.
Som vi tidigare nämnt är det givetvis avgörande för vår studie att det inte finns någon egentlig forskning kring vårt specifika fenomen, utan snarare bara kring närliggande fenomen. Det växande intresset kommer troligtvis att resultera i att mer forskning produceras de kommande åren; men detta kan även innebära en viss brist för just vår studie.
4. TEORI
I detta avsnitt kommer vi att redogöra för den teoretiska ansats vi har valt; Queerteori. Vi kommer att belysa den genom en historisk bakgrund och två teoretiker och deras resonemang, som är specifikt intressanta för oss och för sexuellt självskadebeteende som fenomen. Dessa två teoretiker är centrala för queers framväxt och utveckling, och begreppsliggör queerteorins andemening på olika sätt. Vi valde att fördjupa oss i Queerteori då den tittar närmare på
normalitet och ifrågasätter givna föreställningar kring sådant som exempelvis kön och sexualitet. För att ytterligare fördjupa vår uppsats har vi även valt att
inkludera radikalfeministen Gayle Rubins teori kring den sexuella värdehierarkin. Detta ansåg vi vara lämpligt då Gayle Rubins teori är just specifik för sexualitet och i kombination med queerteoretikern Judith Butler får vi den helhetsbild och de verktyg vi behöver för att på bästa sätt besvara våra frågeställningar.
4.1 Queerteori
Queerbegreppet som sådant kan vara svårdefinierat, och inom ramen för denna rörelse existerar flertalet teorier. Den svenska genusvetaren och forskaren Fanny Ambjörnsson (2006) menar att queer är både en teori och politisk rörelse som uppmärksammar och problematiserar en rad förhållanden i samhället som har att göra med genus, sexualitet och makt. Till skillnad från andra politiska rörelser och
18
teorier försöker queer dock inte att söka upprättelse eller tolerans för
diskriminerade grupper i samhället. Ambjörnsson menar att queer snarare riktar uppmärksamheten mot det påstått normala och ger oss redskap att ifrågasätta normer, samhällets för givet tagna sanningar, om exempelvis genus, sexualitet eller andra former av normalitet. Att queer i sin karaktär främst handlar om brott och kritik snarare än exempelvis identitet eller handling gör att det är
problematiskt att ringa in vad som är queer. Ambjörnsson uttrycker följande:
”Samtidigt är en av poängerna med begreppet att det är just svårdefinierbart, tvetydigt och gränsöverskridande till sin karaktär.” (Ambjörnsson,2006:9)
Kulick (2005) menar att en tänkbar anledning till varför queerteori är så svårläst kan vara att teorin utvecklades av forskare som bestod av filosofer och
litteraturvetare, vilka verkar inom akademiska discipliner med ett mycket specialiserat språk.
4.1.1 Queerrörelsen – en historisk bakgrund
Queerrörelsens födelse brukar ofta härröras till den årliga homosexuella
frigörelseparaden i New York 1990. Det berömda slagordet ”We’re Here, We’re Queer, Get Used To It!” skanderades och flygblad delades ut där man både uttryckte ilska och trötthet över att som homosexuell ständigt bli behandlad som en andra klassens medborgare och samtidigt uppmanade till uppror och att slå tillbaka. De som stod bakom detta var gruppen Queer Nation, vilken hade bildats bara att par månader före paraden. Gruppen ägnade sig liksom andra
organisationer också åt aidsaktivism, men lade även stort fokus på andra frågor som rörde och var viktiga för de homosexuella. (Ambjörnsson, 2006)
Ambjörnsson beskriver följande:
”Att vara queer innebar för dem inte endast rätten att vara homosexuell, utan även friheten att kunna vara offentlig med sin sexualitet.”
(Ambjörnsson, 2006:14)
Som tidigare nämnts var Queer nation en grupp som uppmanade till konfrontation och kompromisslöshet. Detta gjorde man b la just genom att återanvända
begreppet queer, vilket översatt till svenska kan beskrivas ungefär som pervers, avvikande och knäpp. Queer var ett ord/begrepp som började användas i USA och England i början av 1900-talet som ett nedsättande ord för homosexuella kvinnor och män. Queer var ett begrepp som många homosexuella, pga dess nedsättande ton, ville komma undan. Ändå stod många homosexuella på 1990-talet och kallade sig själva för queer. Utvecklingen mot en queerrörelse, menar
Ambjörnsson måste förstås mot bakgrund av den tidigare homorörelsens historia, vilken förenklat kan delas in i tre faser. Den första fasen beskrivs som den tidiga homofila rörelsen som framförallt drevs i USA och Europa under 1950- och 1960-talet. Rörelsen drev frågor om de homosexuellas rättigheter, men under tämligen försiktiga former. Under 1960- och 1970-talet förändrades dock rörelsen och blev mer militant. Från att ha kallat sig för homofil gick man också över till att börja använda sig utav begreppet gay. Tilläggas bör dock att begreppet gay sällan användes i Sverige utan att man här hellre talade om aktivismen som homosexuell frigörelse och lesbisk feminism. Förenklat kan man beskriva den homofila
19
menade att just att vara gay var annorlunda än att vara straight, att det var att ha en annan identitet. (Ambjörnsson, 2006)
Vidare beskriver Ambjörnsson (2006) hur Don Kulick (i tidsskriften Lambda Nordica, 1996) pekar på en rad olika faktorer för att förklara övergången från gayrörelsen till queerrörelsen. Det första han pekar på är ett generationsskifte och menar att liksom aktivister på 1960- och 70-talet valde att kalla sig för gay för att urskilja sig från den tidigare homofila rörelsen, så fanns det bland yngre HBT-personer en vilja och önskan om att frigöra sig och markera ett avståndstagande från gayrörelsen. Han menar vidare att trots att gayrörelsens agenda b la hade handlat just om att ta hårdare strid mot diskriminering av homosexuella så tyckte många fortfarande att gayrörelsen fortfarande strävade alltför mycket efter
tolerans. En tolerans som var på majoritetssamhällets villkor. Queerrörelsen vände sig också emot den framställning utav homosexuella som majoritetssamhället ofta gjorde; dvs. att framställa homosexuella som alltid snälla, glada och helt vanliga människor. Således kan queerrörelsen ses som än mer konfrontativ gentemot majoritetssamhället än gayrörelsen, vilket också syntes i queerrörelsens aktivism vilken var betydligt mer teatral och innovativ. (Ambjörnsson, 2006)
Ett annat skäl till att queerrörelsen fick ett sådant stort genomslag i början av 1990-talet är enligt Kulick att en ökande grupp av HBT-personer inom och utanför den politiska rörelsen började ifrågasätta om gayrörelsen verkligen omfattades av alla icke-heterosexuella. Kulick menar att många, framförallt transvestiter, bisexuella och transpersoner kände sig ovälkomna i officiella gaysammanhang. Queer inkluderade även lesbiska, vilka många gånger upplevt sig som exkluderade ur gayrörelsen. Queerrörelsens uttalade mål att skapa
allianser och överbrygga interna skillnader kan alltså ses som en mer inkluderande rörelse än den tidigare gayrörelsen ifrån vilken queerrörelsen utvecklades.
(Ambjörnsson,2006)
4.1.2 Queerteori i Sverige
Queerteorin är relativt ung och började i Sverige diskuteras i mitten på 1990-talet. Sverige skiljer sig markant från andra länder vad gäller just queerbegreppets utbredning. Kulick (2005) menar att man kan tolka begreppets stora utbredning dels genom hur det blivit upptaget och omfamnat i vissa gaymedier, tv-program och teaterpjäser. En djupare analys, enligt Kulick, är dock att queerteori i Sverige mer eller mindre kommit att betraktas och behandlas som en ny form av
feminism, ett ämne som i Sverige ofta är i hetluften. Kopplingen mellan queer och feminism syns på flera olika sätt. Ett tydligt exempel, enligt Kulick, är hur
debatter kring queerteori i media ofta tenderar att kopplas till feminism och huruvida det är positivt eller negativt för dess vara. Vidare tenderar det i
massmedia att vara främst kvinnor som ombeds att uttala sig kring queer, oavsett om de är för eller emot. En annan faktor är hur queer som begrepp ibland blir omdöpt till ”queerfeminism”, en beteckning som Kulick menar inte har vunnit mark någon annanstans i världen än just Sverige. (Kulick, 2005)
4.2 Judith Butler och Den heterosexuella matrisen
En viktig förgrundsgestalt inom queerteori är filosofen Judith Butler. Vid tiden för Butlers genombrott fanns en konsensus inom det genusvetenskapliga fältet om att ”manligt” och ”kvinnligt” var socialt konstruerat. Begreppet ”genus” användes för att beteckna det sociala medan ordet ”kön” avsedde biologiska karakteristika
20
såsom könsorgan och kroppsform. Vad Butler bidrog med var en kritik mot denna uppställning; att kön och genus gick att separera liksom biologi och kultur. I den klassiska boken ”Gender Trouble” beskriver Butler det på följande vis;
”The sexual politics that construct and maintain this distinction are effectively concealed by the discursive production of a nature and, indeed, a natural sex that postures as the unquestioned foundation of culture.” (Butler, 1990)
Anledningen till kritiken var att Butler ansåg att denna uppställning reproducerade snarare än utmanade idén att det finns en förkulturell och naturlig manlighet och kvinnlighet. Butler hävdade att även det biologiska könet är socialt konstruerat. Butler pekade bland annat på hur olika den medicinska vetenskapen beskrivit kön i olika tider – som ett bevis på att kön är en konsekvens av kulturella
föreställningar. Alltså slutledde Butler att kön inte kunde ses som en neutral sanning utan istället ett slags normssystem med tvingande regler. Detta
normsystem föreskriver hur man ska vara man och kvinna; men också att man ska vara man och kvinna. Detta kallade Butler för den ”den heterosexuella matrisen”. Hon menade att det var inom den heterosexuella förståelseramen som dessa kategorier; man och kvinna; framställdes som de enda möjliga identiteterna. Den heterosexuella matrisen organiserar sedermera kroppar, genus och begär i en särskild ordning där; de enda positionerna är man och kvinna; där dessa positioner är polariserade och motsatta; samt att de förutsätts begära och ha sex med
varandra. Detta kräver alltså att för att framstå som kvinna måste individen ha en kropp som betraktas som kvinnlig, hen måste uppträda enligt förväntningarna på en kvinna, och slutligen måste hen uppvisa rätt sorts begär. Skulle vi som
individer välja att göra motstånd mot detta, eller röra oss i utkanterna av dessa kategorier så riskerar vi att uppfattas som konstiga och kanske till och med skrämmande. (Ambjörnsson, 2006)
4.3 Gayle Rubin och ”Thinking sex”
Gayle Rubin beskriver i sin klassiska text ”Thinking sex” från 1984 att en radikal teori om sex måste identifiera, beskriva, förklara och fördöma erotisk orättvisa och sexuellt förtryck. Vidare menar hon att en sådan teori också behöver förfinade verktyg med vilka ämnet kan undersökas noga, samt att teorin måste bygga rika beskrivningar av sexualitet så som den har funnits i samhället och historien. (Rubin,2011:145)
Rubin hävdade att det finns många envisa idéer kring sexualitet som hindrar en sådan teori från att utvecklas. Framförallt syftade hon på antaganden inom västerländsk kultur, som sällan ifrågasätts. Dessa framkommer i olika politiska scenarion och kan ha varierade retoriska uttryck men enligt Rubin reproducerar de fundamentalistiska axiom. Här nämns i synnerhet essentialism och idén om att sexualitet är en naturkraft som finns innan våra sociala interaktioner och som formar de institutioner vi lever i. Den sexuella essentialismen har dominerat genom medicin, psykiatri, psykologi och det akademiska studiet av sex – vilka alla enligt Rubin reproducerat idén om den naturliga inneboende sexualiteten. Inspirerad av Michel Foucaults verk ”The history of sexuality” (1976) och hans kritik av begäret som biologiskt, menade Rubin att den nya synen på sexualitet representerade ett konstruktivistiskt alternativ till essentialismen. Bakom de nya radikala teorierna om sexualitet låg istället antagandet att sexualitet konstitueras i
21
sin samhälleliga och historiska kontext, och inte av biologin. Hon förnekade dock inte att sexualiteten kunde beskrivas i biologiska termer – däremot satte hon sig emot att kroppen och dess delar i sig kunde förklara alla variationer av mänskliga sociala system. (Rubin,2011:146) Följande citat beskriver väl Rubins
förhållningssätt;
”The body, the brain, the genitalia, and the capacity for language are all
necessary for human sexuality. But they do not determine its content, its experiences, or its institutional forms. Moreover, we never encounter the body unmediated by the meanings that culture gives to it.”
(Rubin,2011:146)
Rubin menade vidare att istället för att analysera sexualitet utifrån kategorier som neuros, synd, sjukdom, patologi, dekadens och förfall – var det mer fruktbart att diskutera den i termer av bland annat population, bostadsområden, migration, civilationsmönster, urbana konflikter och epidemiologi. (Rubin, 2011)
4.3.1 Sexnegativitet
Gayle Rubin beskriver träffande hur den nya konstruktivistiska synen på
sexualitet påbjöd behovet av att den skulle betraktas i sin faktiska historiska och sociala kontext. Och även den försiktighet och skepticism som behövdes gentemot alltför svepande generaliseringar. Detta motsa dock inte, enligt Rubin, behovet av att kunna se sexuella gruppbeteenden och generella trender inom den erotiska diskursen. Utöver den sexuella essentialismen identifierade Gayle Rubin minst fem andra ideologiska formationer varav en var den mest centrala;
sexnegativiteten. Denna västerländska ideologi, menade Rubin, betraktar sex som
en farlig, destruktiv och negativ kraft. Vidare menade Rubin, att trots att denna syn på sex hade sina grunder i de kristna traditionerna så har idéerna fått ett eget liv och är inte längre beroende av religionen för sin fortlevnad. Inom denna kultur behandlas sex alltid med misstänksamhet och är fylld av skuld, tills den bevisas vara oskyldig. De mest accepterade ursäkterna för att idka sex är äktenskap, reproduktion och kärlek. Ibland kan också vetenskapligt intresse, en estetisk upplevelse eller en långvarig intim relation räcka som förevändning. (Rubin, 2011)
Rubin pekar på den särställning som sexualiteten fått i och med att det inte räcker att vilja utöva erotiska praktiker, sin intelligens, kreativitet, nyfikenhet inom sex. Dessa behov kräver vissa förutsättningar, som inte alls krävs när det gäller att exempelvis avnjuta mat, fiktion eller astronomi. Gayle Rubin pekar också på att även om människor generellt kan vara intoleranta vad gäller vad som exempelvis är en bra mathållning, finns det knappast prov på samma ilska, ångest och skräck som rutinmässigt appliceras på sexuella preferenser. På så vis är sexualiteten belamrad med en slags överdriven signifikans. (Rubin, 2011)
4.3.2 Den sexuella värdehierarkin
Gayle Rubins tes i boken ”Thinking sex” är således att modern västerländsk kultur bedömer sexuella handlingar enligt ett hierarkiskt system av sexuella värden. I denna värderhierarki huserar de som är gifta, heterosexuella och har
reproducerande sex på toppen av pyramiden. Efter dessa kommer ogifta monogama heterosexuella i par, och därefter de flesta andra heterosexuella. Ensamsex menar Rubin svävar odefinierat. Till viss del finns stigmat kring onani kvar som värderar sex med en partner högre än att tillfredställa sig själv. Vidare
22
menar Rubin att stabila, långvariga homosexuella par börjar åtnjuta mer respektabilitet, men homosexuella som är promiskuösa och som hänger på gayklubbar ligger fortfarande mycket långt ner i pyramiden. De mest föraktade sexuella ”kasterna” inkluderar transsexuella, transvestiter, fetischister,
sadomasochister, sexarbetare, porrmodeller samt individer som har sex över generationerna. (Rubin, 2011)
Dessa kategorier och dess ställningar för, enligt Rubin, sedan med sig antingen vissa belöningar eller bestraffningar. De individer som idkar sexuella beteenden som värderas som goda belönas med certifierad god mental hälsa, respektabilitet, legalitet, social och fysisk mobilitet, stöd från institutioner och materiella fördelar. De på botten av hierarkin däremot bestraffas med presumptiva psykiska
sjukdomar, dåligt rykte, kriminalitet, begränsad social och fysisk mobilitet, brist på stöd från institutioner, ekonomiska sanktioner och anklagande om kriminalitet. Hur denna hierarki upprätthålls beskriver Rubin på följande sätt;
”Extreme and punitive stigma maintains some sexual behaviors as low status and is an effective sanction against those who engage in them. The intensity of this stigma is rooted in Western religious traditions. But most of its contemporary content derives from medical and psychiatric
opprobrium.” (Rubin, 2011:149)
Rubin menar alltså att denna värdering stammar från religion, men numer upprätthålls genom stigmatisering och skamfull stämpling som är medicinsk och psykiatrisk. Rubin menar att de religiösa sexlagarna syftade till att hindra
individer från att välja en olämplig partner. En från den egna familjen (incest), en från en annan art (tidelag, bestialitet) eller kanske från samma kön
(homosexualitet). När den medicinska världen och psykiatrin vann mer makt över det sexuella fältet var de dock mindre bekymrade över opassande partners och mer fokuserade på vad som kunde sägas vara opassande typer av begär. Det sätt på vilket medicinen och psykiatrin ökade kategorierna för sexuellt destruktiv beteende kunde enkelt betraktas i sektionen för psykosexuella sjukdomar i
Diagnostic and statistic manual of mental disorders (DSM) utgiven av American
Psychiatric Association (APA). (Rubin, 2011) Värt att beakta är dock att när Rubin synade manualen var året 1984, och många ändringar har skett sedan dess. Det förtar dock inte vikten av att betona hur inflytelserik den varit, på den
23
4.3.3 Figur 1. Gayle Rubins sexuella värdehierarki;
”The charmed circle vs. The outer limits”
.
4.4 Avslutande reflektioner
Vi fann det viktigt att göra en historisk genomgång av begreppet queer då
uppkomsten och utvecklingen av begreppet säger mycket om hur vi kan använda oss av det idag. När splittringar i queerrörelsen skedde berodde det på att den unga generationen inte ville ställa upp på att enbart bli “tolererade” på majoritetssamhällets villkor. Istället ville de snarare ifrågasätta
normalitetsbegreppet som sådant. Applicerar vi detta på vår nutida kontext och vårt fenomen kan vi se att avvikande sexualiteter och avvikande sexuella praktiker fortfarande behöver tolereras av en majoritet som upprätthåller bilden av en normal sexualitet, och detta kan vara viktigt att ifrågasätta.
Som vi tidigare nämnt kritiserar vår teoretiker Butler idén om att det skulle finnas en förkulturell och essentialistisk kvinnlighet respektive manlighet. Gayle Rubin gör nästan exakt samma observation fast vad gäller sexualiteten som en
inneboende och naturlig drift som finns innan den sociala interaktionen. Båda dessa samhälleliga föreställningar är en förutsättning för att kunna tro på och upprätta ett normalitetsbegrepp. Vidare beskriver Rubin begreppet sexnegativitet. Denna sexnegativitet menar Rubin upprätthålls av b la psykiatrin och i
24
gjorde oss intresserade av att se om vi kunde identifiera det sociala arbetets eventuella reproduktion av sexualiteten som en negativ och destruktiv kraft. Rubin visar genom sin sexuella värdehierarki hur vissa sexuella handlingar enligt samhället anses som lägre stående än andra. En av de sexuella handlingar som går att finna längst ner i denna hierarki är att sälja sexuella tjänster. Då vi ville titta närmare på fenomen närliggande sexuellt självskadebeteende valde vi att b la titta på prostitution. Därav ansåg vi också att Rubins sexuella värdehierarki var
fruktbar för att kunna analysera och förstå detta fenomen bättre. Som vi tidigare nämnt så talade Rubin också om att samhället antingen belönade eller bestraffade olika sexuella handlingar. Socialt arbete kan sägas ha en betydande makt, även på detta området, genom sina interventioner både vad gäller behandling och
myndighetsutövning.
5. METOD
Följande avsnitt kommer att beskriva och motivera de metoder för
informationsinsamling och analys som vi valt. Vidare kommer det även att innehålla etiska överväganden och reflektioner kring forskarrollen. Vi resonerar kring våra begränsningar och styrkor samt beskriver fördelar och nackdelar med vårt tillvägagångssätt.
5.1 Kvalitativ ansats
För att genomföra vår studie har vi valt att ha en kvalitativ ansats och att utföra kvalitativa semistrukturerade intervjuer. Vi valde detta för att vi ansåg att det bäst tjänade vårt syfte, då vill söka efter djupgående mening i det material vi samlar in från våra respondenter. Bryman beskriver delvis den kvalitativa ansatsen som följande;
”/…/rymmer en bild av den sociala verkligheten som en ständigt
föränderlig egenskap som hör till individernas skapande och konstruerande förmåga” (Bryman, 2008:41)
Detta sätt att närma sig ett ämne har sin grund i ett intresse att förstå olika beteendemönster och hur andra människor förstår saker (Denscombe 1998:243). Vi tror att detta tankesätt lämpar sig allra bäst för en studie i vår storlek, samt för de förutsättningar som finns inom socialt arbete. Då vi undersöker ett fenomen inom sexologi, vilket är ett komplext område, behövs det finnas utrymme för tolkning och sökande efter mening. Viktigt att nämna är att även om vi sökt informanter med specifika positioner inom socialt arbete så är vi mer intresserade av att titta närmare på samtalet och diskussioner kring sexuellt självskadebeteende som våra informanter deltar i, snarare än individerna själva.
5.2 Urval
Vi hade i början av arbetets gång för avsikt att djupdyka i en specifik verksamhet som specialiserar sig på sexuell problematik hos barn och unga och begränsa oss till den. Vi ville intervjua 6 personer inom denna verksamhet. Vi skickade ut vårt informationsbrev till flera personer i verksamheten och fick några svar varav två var positiva. För att underlätta för våra informanter att svara ja gav vi dem chansen att ge oss intervjun per telefon eller videosamtal. Trots dessa
kompromisser fick vi inte tillgång till sex personer inom denna verksamhet varpå vi breddade vårt sökande efter informanter till att inkludera även kuratorer på
25
ungdomsmottagningar. Vårt urval blev då behandlare som uttalat arbetar med vår målgrupp (ungdomar med sexuellt självskadebeteende) och sedan behandlare som har ett stort upptagningsfält – kuratorer på ungdomsmottagningar. Vi ansåg detta var relevant då ungdomsmottagningar möter många ungdomar i vår åldersgrupp av flera olika anledningar, inom området reproduktiv och sexuell hälsa. Vi lyckades således till slut att hitta tre specialistinformanter och tre kuratorer på ungdomsmottagningar som ville medverka i vår studie. Vi la inget fokus på deras utbildning i urvalet, utan snarare på deras arbetsområde. Det föll sig så att
informanterna bestod av en psykolog, tre socionomer med vidareutbildning i psykoterapi, varav en hade studerat klinisk sexologi, och ytterligare två
socionomer med generalistutbildning. Vårt urval kan kallas ett målstyrt urval då våra informanter valts ut noga för att passa vårt syfte och våra frågeställningar. (Bryman, 2008:350)
5.3 Tillvägagångssätt
Vi ville utföra personliga semistrukturerade intervjuer om ca 25-40 minuter med varje informant. Detta ansåg vi vara det mest lämpliga tillvägagångssättet då ville samla in data baserad på priviligierad information. Därför behövde vi inblick i en specifik yrkesgrupp och intervjuer gav oss möjligheten att få ett djup och
information som finns situerad i den positionen våra informanter befinner sig i. (Denscombe, 2000:133) Semistrukturerade intervjuer generellt genererar öppna svar och har en betoning på informanten som får chans att utveckla sina
synpunkter. (Denscombe, 2000:135) Denna förutsättning tycktes dock vara svår att få till då intervjupersonerna dels var utspridda på orter långt ifrån där vi befann oss, samt var stressade och hade ont om tid. Dessa förutsättningar ledde till att vi utförde tre telefonintervjuer, två intervjuer via videosamtal samt en intervju under ett personligt möte. Denscombe beskriver hur;
”Ljudupptagning erbjuder en permanent och fullständig dokumentation
när det gäller det som sägs under intervjun./…/ De fångar emellertid bara in det talade ordet, och missar den ickeverbala kommunikation och andra kontextuella faktorer.” (Denscombe, 2000:145)
Att få personliga möten med samtliga informanter hade varit att föredra. Vi är medvetna att detta kan påverka vår studie i viss mån, då det är möjligt att vi gått miste om subtil kommunikation. Vi upplevde emellertid att våra intervjuer under givna förutsättningar förlöpte smärtfritt, obehindrat utan några större tekniska problem. Detta har gjort att vi i det stora hela är nöjda med det material vi samlat in.
5.3.1 Intervjun som metod
Bryman (2008:412) menar att intervjun sannolikt är den mest använda metoden i kvalitativ forskning. En aspekt till varför intervjun är så attraktiv är enligt Bryman den flexibilitet metoden rymmer. Trots att intervjuerna och analyserna tar mycket tid i anspråk går denna forskningsmetod, till skillnad från en del andra metoder, att anpassas ganska väl efter forskarens privatliv. Bryman (2008:415) beskriver den semistrukturerade intervjun som en intervjuform där forskaren har en lista över förhållandevis specifika teman som ska beröras i intervjun. Detta brukar kallas för en intervjuguide. Likt Denscombe menar Bryman att informanten i en semistrukturerad intervju har en större frihet att utforma svaren på sitt eget vis. Vidare behöver frågorna inte heller komma i samma ordning som i
