Våldsutsattas kvinnors behov kan skilja sig betydligt. Både från kommun till kommun, men också från person till person. Socialsekreteraren i kommun D talar i nedanstående citat om att våldet kan se olika ut samt att det finns en stor variation i relationen mellan våldsutsatt kvinna och våldsutövare:
“...det är väldigt lätt att man liksom pratar om våld i nära relation och så handlar det bara om personer som är utsatta för dödligt våld. Så är det inte, skalan är ganska stor hur utsatt man är om man lever ihop, om man inte lever ihop, om våldet är gammalt, om våldet fortsätter för att man har gemensamma
barn. Alltså det ser väldigt, väldigt olika ut liksom i varje enskilt ärende” - Socialsekreterare, kommun D
Socialsekreteraren i kommun A förklarar att många av de våldsutsatta kvinnorna i kommunen söker sig till Socialtjänsten för stöd och hjälp, framförallt samtalsstöd. Hen berättar att många tycks behöva tre samtalstimmar om dagen, vilket är fler timmar än vad kommunen kan erbjuda. I vissa fall önskar dock kvinnorna enbart hjälp med rådgivning. Vidare berättar socialsekreteraren i kommun A att föräldrarollen inte fungerar i krissituationer och att kvinnorna därför kan behöva stöd i att vara förälder. De våldsutsatta kvinnorna i kommunen förklaras också behöva mer än det tillfälliga boende som kommunen kan erbjuda på vandrarhem eller hotell. Däremot är det få ärenden i kommunen där det kan röra sig om dödligt våld och skyddat boende. I det fall där det faktiskt är aktuellt med skyddat boende, tenderar de våldsutsatta kvinnorna att oftast behöva åka en bit bort då de inte kan befinna sig i närområdet på grund av uppsökande våldsutövare. Socialsekreteraren i kommun A redogör nedan för ett specifikt ärende om en kvinna som tvingas söka skydd på grund av en uppsökande våldsutövare:
“...hon har precis lämnat ett väldigt våldsamt förhållande med en extremt kontrollerande och förföljande man som gör allt i sin makt för att spåra henne. Hon kommer iväg till skyddat boende, får sekretessmarkering så hon inte blir sökbar. Mannen söker intensivt på alla plan hela tiden och även mailar till socialtjänsten med anklagelser och så vidare” - Socialsekreterare, kommun A
Citatet synliggör den komplexitet som en våldsutsatt kvinna genomlever. Ett upphörande av våldet utgör enbart en del av vad som behövs för att återgå till ett tryggt liv. I kommun B förklaras dock det akuta skyddet vara något vanligare bland våldsutsatta kvinnor. Socialsekreteraren och samordnaren i kommun B berättar att en del av de som kommer till socialtjänsten söker stöd först när de flyr sin våldsutövare. I andra fall kan det däremot handla om att kvinnan söker stöd för att klara av att lämna relationen. Det kan röra sig om att hon är i behov av ett boende för att kunna ta sig ur det våldsamma hemmet. I följande citat berättar socialsekreterare och samordnare i kommun B om ett fall där våldsutövaren inte var uppsökande och det därför krävdes en lägre nivå av skydd:
“...vi har ju sett kvinnor som, som inte vill lämna kommunen som kanske känner att den har ett, det handlar inte om ‘han kommer jaga efter mig’ på det viset utan det handlar om att ‘så länge jag befinner mig kvar i den bostaden där vi lever tillsammans så kommer våldet fortsätta. Och jag vill kunna ha mitt jobb kvar, jag vill kunna ha [att] barnen går kvar i skola, jag behöver bara komma därifrån.’ Då är till exempel en jourlägenhet ett bra alternativ” - Socialsekreterare och samordnare, kommun B
Socialsekreteraren och samordnaren i kommun B menar att hon ser två delar i begärt stöd, där det ena utgör det faktiska skyddet, och det andra är behov av bearbetande och stödjande samtal. De våldsutsatta kvinnor som är i behov av skydd, är också i allt större utsträckning i behov av praktiskt stöd. Vidare förklaras också många av de våldsutsatta kvinnorna ha psykisk problematik som kräver att de hänvisas till specialistverksamheter. Även i kommun C behöver en stor del av de våldsutsatta kvinnorna specialisthjälp med sitt psykiska mående. Socialsekreteraren i kommun C berättar att hen främst arbetar med ärenden som rör psykiskt och latent våld. I dessa ärenden tenderar det att också finnas enstaka händelser av fysiskt våld.
De flesta kvinnor som söker hjälp för våld i nära relation i kommun C gör det utifrån ett behov av boende i kombination med samtalsstöd. Det är också många ärenden där våldsutsatta kvinnor behöver söka ekonomiskt stöd för merkostnader om att byta lås, akut boende på hotell samt för matpengar. När kvinnorna behöver stöd i form av ekonomiskt bistånd kan de behöva hjälp för att söka kontakten. Socialsekreteraren i kommun D uppger att våldsutsatta kvinnor kan behöva vägledning för att hitta rätt myndighet för rätt stöd. Trots att det finns tydliga riktlinjer, kan det vara svårt för gemene man att utöva sina rättigheter och navigera sig bland myndigheter.
“...det kan vara liksom att man behöver hjälp att kunna få lite vägledning. Vem ansvarar, vi har så mycket myndigheter i Sverige och för gemene man är det ganska svårt att veta vart man vänder sig med vilka frågor.” - Socialsekreterare, kommun D
I kommun D förklaras långt ifrån alla våldsutsatta kvinnor vara i behov av skyddat boende. Istället består majoriteten av ärenden i kommun utav säkerhetsplanering och samtalsstöd. Även i kommun E söker många stöd i form av samtal. Samordnaren i kommun E berättar att många av kvinnorna söker hjälp först efter att de lämnat den våldsamma relationen och att de då mår väldigt dåligt. Kvinnorna är ofta traumatiserade efter flera år av en vardag bestående av våld. Många av de kvinnor som söker hjälp förklaras ha tappat sig själva i den våldsamma relationen i den utsträckning att de inte vet vilken mat de gillar. Vidare uppger samordnaren i kommun E att de våldsutsatta kvinnorna i kommunen är i behov av skydd och ekonomiskt stöd. Även i kommun F uppger socialsekreterarna att kvinnor söker stöd hos socialtjänsten i form av skydd och ekonomiskt bistånd. Vid tidpunkten för intervjun hade de senaste ärendena handlat om kvinnor som var i behov av skyddat boende. En del kvinnor i kommunen är också i behov av ett tillfälligt boende, vilket främst är aktuellt då våldsutövaren inte förväntas följa efter kvinnan. Socialsekreterarna i kommun F berättar också att kvinnor i många fall kan söka hjälp för något och att det under utredningens gång framkommer att hon är i behov av ytterligare stöd. Även Kader (2019) lyfter att socialsekreterarna i ett flertal fall kan identifiera behov som kvinnorna själva förnekar.
Oavsett vilka behov som våldsutsatta kvinnor inom kommunen har är det Socialtjänstens ansvar att kunna bemöta behoven med lämpligt stöd.
“Finns där ett behov så ska vi erbjuda det liksom, så det får vi, ibland får man ju skräddarsy saker liksom, vi har ett extra ansvar utifrån våldsutsatthet dessutom enligt lagstiftningen, ni vet brottsofferparagrafen och sådär (…) sen är ju det alltid klurigt, vi tenderar ju att bevilja saker utifrån de verktyg som vi har, alltså vi har en verktygslåda och så ser vi okej så matchar vi in behoven, istället för att se behoven och se okej men vad, vad behöver personen utifrån, utifrån det.” - Socialsekreterare, kommun C
Att socialarbetare beslutar om lämplig insats utifrån vilka verktyg de har kan, enligt kulturperspektivet, bero på att offentligt anställda tenderar att se till tidigare tillvägagångssätt. På så vis ges det historiska förtur och en utveckling av arbetet riskeras att förhindras (Christensen et al. 2012). Att utgå från befintliga insatser kan även innebära en begränsning i socialtjänstens arbete då insatser är menade att utgå från klientens behov, liksom socialsekreteraren i kommun C nämner. Genom att inte utgå från klientens behov riskerar Socialtjänsten att tillämpa missgynnande insatser åt våldsutsatta kvinnor.
Likt Kader (2019), definierar alltså de intervjuade socialarbetarna i undersökningen att de främsta behoven består av att prata med någon, ekonomiska medel, skydd samt att komma ifrån det gemensamma boendet med våldsutövaren. Även praktiskt stöd framhålls vara ett av de främsta behoven för våldsutsatta kvinnor. En viktig del i förverkligandet av socialtjänstens insatser är att samverka både inom och utom organisationen.