Val av företag

Ett naturligt var att välja börsföretag. Detta hade dels med tillgänglighet dels med årsredovisningarnas innehåll att göra. Tillgängligheten, d v s möjligheten att få tag i upp till 40 år gamla årsredovisningar, är högre för börsnoterade företags

71

årsredovisningar. På Handelshögskolan vid Göteborgs universitet finns ett så kallat affärsarkiv som rymmer årsredovisningar från tidigt 1900-tal och framåt. Det främsta skälet till mitt val är dock innehållsskillnaden mellan börsnoterade och ej noterade företags årsredovisningar. I praktiken är det endast i börsnoterade företag det läggs någon kraft på att, på ett mer publikt sätt, uttrycka företagets prestationer och mål i årsredovisningen utöver de krav som externredovisningens reglering ställer på öppenhet. Efter att under flera år använt tjänsten Affärsdata⁵ för att nå ej börsnoterade företags årsredovisningar har denna uppfattning stärkts. Möjlig förekomst av icke-reglerad information är knuten till de företag som har en bredare intressentkrets och det är de börsnoterade företagen. Andra studier som intresserat sig för företags informationsgivning har också valt börsföretag av det skäl att de ofta är föregångare (Meek et al., 1995; Cooke, 1989)

Valet av börsföretag ledde till frågan om urval av börsföretag. Principiellt kunde jag välja på två olika sätt, antingen välja ett tvärsnitt av börsföretag vart tredje år eller att följa samma företag över tiden. Jag valde att följa samma urval av företag över tiden för att det gav en kontinuitet som ökade möjligheterna till jämförelser i analyser. I pilotstudien noterade jag också att kontinuiteten gav en bredare bild av de situationer som företagen beskrev i anslutning till redovisade mått och mål. Detta trots valet att endast studera vart tredje års årsredovisning. Andra longitudinella studier har också valt att följa samma företag över tiden (se exempelvis Bartlett och Jones, 1997). Av de företag som varit börsnoterade under hela perioden 1965 och 2004, totalt ca 30 stycken, har jag valt ut 16 stycken. Urvalet har främst gjorts av resursskäl. De 16 företagen har valts med utgångspunkt att representera en så god spridning som möjligt med avseende på bransch och även ägarbild. Med ägarbild åsyftas företagens hemvist i de, efter andra världskriget, skapade så kallade ägarsfärerna i svenskt näringsliv; Wallenberg, Handelsbanken/Industrivärlden och Volvo/Skanska.

Begreppet Wallenbergsfären syftar på de företag där Wallenbergs olika maktbolag och stiftelser har röstmajoritet. Basen för ägandet är idag Investor och de olika Wallenbergstiftelserna. Ägandet har sedan länge byggt på innehav av röststarka A-aktier som inneburit möjlighet att med en begränsad kapitalinsats nå, och upprätthålla, stort inflytande (Henrekson och Jakobsson, 2008). Exempel på företag som ingått, eller ingår i sfären är ABB (tidigare Asea), Astra Zeneca, Atlas Copco, Electrolux, Ericsson, Saab, Scania, SEB (tidigare SE-banken), Skandia, SKF och Stora Enso. Handelsbanksfären anses idag vara Sveriges näst mäktigaste maktsfär efter Wallenbergsfären. Sfärens maktbas är Handelsbanken, dess ägarstiftelser och investmentbolaget Industrivärden. Inflytandet är betydande i företag som Volvo, SCA, Skanska, Sandvik, SSAB och, tillsammans med Wallenbergsfären även

5

72

Ericsson (Affärsvärlden, 2007). Under 1970-talet formades också en ömsesidigt konstruerad maktsfär i form av Volvo-Skanska vilka fick stort inflytande via bl.a. investmentbolagen Custos och Cardo (Isaksson och Skog, 1991). I sfären ingick företag inom livsmedels- och medicinteknikområdet såsom Abba, Felix, Pripps, Pharmacia m.fl.

Jag har beaktat företagens resultat i tävlingen ”Bästa redovisningen” (se kapitel 2), en tävling som funnits sedan mitten av 1960-talet. Av de 10 företag som fått flest utmärkelser i tävlingen (se kapitel 2, tabell 2:1) har jag valt ut 6 stycken. Ett alternativt urvalssätt hade varit att nyttja urvalskriteriet företagsstorlek vilket Meek et al. (1995) utgick ifrån i sina val av företag för studien av förekomst av icke-reglerad information i årsredovisningar. För mig hade det givet en för stor representation åt företag inom verkstadsindustrin och jag valde därför bort det alternativet.

Strävan efter att nå en bred branschtillhörighet var förknippat med svårigheter. En problematik orsakades av att företagen ändrat karaktär över tiden genom försäljningar och förvärv av hela eller delar av verksamheter. Är exempelvis dagens Trelleborg jämförbart med företaget som på 1960-talet kallades för gummifabriken med bildäck som stor produkt? Självklart har det hänt mycket under 40-år men för mitt syfte är inte branschglidningar betydelsefulla då de skett successivt och mitt intresse gäller utvecklingen av generella finansiella mått och mål över tiden. Vid en djupare analys av materialet kan kanske branschtillhörighet vara en förklaringsfaktor för vissa mål och måtts förekomst. För att kartlägga branschtillhörighet nyttjade jag SNI-koden (SCB, 1999).

Alla företag i Sverige är klassificerade efter SNI-koder. SNI står för Svensk Näringsgrensindelning och bygger på EU:s standard. SNI bygger på en aktivitetsindelning där företag och arbetsställen klassificeras efter den aktivitet som bedrivs. Ett företag kan ha flera aktiviteter d v s flera SNI-koder (SCB, 1999).

Moderbolaget, som är det börsnoterade företaget i de koncerner jag valt ut, har dock sällan en SNI-kod som speglar koncernens verksamhet. Jag tvingades därför göra en bedömning via att välja ut några större dotterbolag i respektive koncern och registrera deras SNI-koder och sen klassificera hela koncernen (se tabell 3:1). Vissa företag har varit, och/eller är även idag, hemmahörande i flera branscher, vilket gjort kategoriseringen svårare.

73 Bransch

Företag Partihandel Tillverkning Skogsindustri Rederi Elproduktion

Bank, försäkring &  värdepappershandel Aga x x Asea x Atlas Copco x Electrolux x Ericsson x Esselte x Gotlandsrederiet x Investor x Modo x Ratos x SCA x SE‐Banken x Skandia x Sydkraft x x Trelleborg x x Volvo x

Tabell 3:1. Branschtillhörighet för de valda företagen

I tabell 3:1 har företagen sitt ursprungliga namn. Det är också dessa namn jag använt i redovisningen trots att några bytt namn efter fusioner eller uppköp. Större förändringar gäller följande företag;

Aga; uppköpt 2001och därefter del av tyska Lindekoncernen. Asea; del av ABB efter fusion med Brown Boveri 1988.

Esselte; uppköpt 2002 av JW Childs, amerikansk, ej publik, riskkapitalfond. Sydkraft; dotterbolag till tyska EoN efter 2001(successivt övertagande). MoDo (Mo och Domsjö); namnbyte till Holmen efter fusion 2001.

Trots att förändringarna för de företag som blivit uppköpta inneburit att de inte längre redovisar någon icke-reglerad information i en svensk årsredovisning har jag valt att inkludera dem i studien. I Agas och Sydkrafts fall har jag valt att följa med och studera de nya ägarnas årsredovisningar med samma metod men i Esselte har detta inte varit möjligt. Jag är medveten om att valet innebar att ett annat lands traditioner kom med men jag ansåg att värdet av att få en komplett serie mättillfällen vägde upp nackdelarna.