Val av värderingsmetod

Ekonomisk analys behandlar mänskligt beteende och mänsklig värdering och kan därför inte vara värderingsfri. Det är viktigt att tydligt ange vilka antaganden och kalkylförutsättningar en analys bygger på.

Ekonomisk analys kan bidra till att ta fram underlag för politiska beslut. Man kan då välja mellan två huvudspår. Det ena är metoder som skiljer på effekter i olika dimensioner, t.ex. multimålmetoder och positionsanalys. Det andra spåret innebär att så långt som möjligt aggregera olika typer av effekter till ett gemensamt mått, normalt pengar, t.ex. kostnadsnyttoanalys (CBA). Båda varianterna har för- och nackdelar. De är förenliga med att avgörandet överlämnas åt politiska beslut.

Huvudmetoden som används i konsekvensanalyser baseras på välfärdsekonomisk teori. Välfärds- ekonomisk teori bygger på en utilitaristisk filosofisk ståndpunkt. Individer antas maximera sin nytta (eller behovstillfredsställelse) givet individens interna (personliga egenskaper som t.ex. kunskap) och externa (ägda tillgångar) resurser. Så länge det gäller att analysera välfärdsmaximering för en individ fungerar det utan nämnvärda teoretiska problem. När man ska aggregera över individer uppstår ett problem p.g.a. att nytta inte kan mätas direkt. Individens preferenser avspeglas i dennes val på en marknad där var och en väljer att kombinera sina inköp så att individens välfärd maximeras. Det är möjligt att jämföra en individs betalningsvilja med en annans. Problemet är att betalningsviljan är

beroende av inkomst och förmögenhet. Det finns inget bra sätt att jämföra en individs nytta med en annans nytta. Det är därför inte möjligt att entydigt säga vad som är bra eller dåligt men det är möjligt att på grundval av ekonomisk analys uttala sig om vad som är en eventuell förbättring av effektiviteten givet något kriterium.

Det finns två kriterier som ofta används. Paretokriteriet som säger att en förändring är önskvärd, i den mening att effektiviteten i resursanvändningen ökar, om åtminstone någon får det bättre utan att någon annan får det sämre. Problemet är att det i stort sett alltid finns någon som får det sämre när någonting förändras. Paretokriteriet är inte användbart för de stora antalet fall där några får det bättre och några får det sämre. Kompensationskriteriet har utvecklats för att hantera sådana fall. Det säger att en förbättring är önskvärd om de som gynnas av en förändring kan kompensera dem som missgynnas, dvs nettot är positivt (kompensation behöver inte utgå). Summan av nettoinkomster m.m. för individ- erna ökar men man kan inte fastställa om det innebär en förbättring eller försämring på grund av att fördelningen förändras.

Ett annat problem som måste hanteras i välfärdsekonomin är de värden som inte kommer till uttryck på en marknad. Det kan förklaras av brister i institutioner, äganderätter eller politiska miss- lyckanden. Allehanda marknadsimperfektioner, såsom viss miljöpåverkan, monopol, skatter, m.m. medför att marknadspriserna avviker från samhällsekonomiska alternativkostnader (dvs. vad man måste uppoffra för att få en viss nyttighet). Dessa priser bör i möjligaste mån korrigeras i analyserna.

Två förhållanden är svåra att frigöra sig från med hjälp av institutionella ingrepp som t.ex.

förändrade äganderätter. Om en resurs inte kan avgränsas p.g.a. fysiska förhållanden, t.ex. lufthav, det globala systemet med cirkulerande vatten eller fisk i haven, har marknaden svårt att hantera den resursen. Ofta leder det till överexploatering och miljöproblem. Sådant som kan konsumeras av flera samtidigt, t.ex. ett vackert landskap, kan inte hanteras som en normal vara. Marknaden kan därför inte bestämma ett pris som gör att varan eller nyttigheten produceras eller skyddas på ett optimalt sätt. Värdet som motsvarar marknadsvärdet på sådana nyttigheter kan till en viss del och med stor osäkerhet skattas.

Det finns principiella invändningar mot att sätta ett monetärt värde på vissa förhållanden som inte värderas på en marknad. I vissa fall kan det vara mer förvirrande än upplysande, t ex om det rör sig om etiskt svåra frågor. Den etiska frågan kan döljas i kalkylen. Ett kriterium för när vi bör värdera i kronor, kan vara att värderingen bör ge beslutsfattarna en bättre och fylligare bild av förslagets effekter.

Kostnadseffektivitetsanalys innebär att kostnader för att nå ett visst mål jämförs. Det alternativ som ger mest utbyte per satsad krona, eller det som ger önskad måluppfyllelse till lägsta kostnad, rankas högst. Kostnadseffektivitetsanalys kan med fördel användas för ett mål i taget och när det råder relativ enighet om målen och det är svårt att mäta miljövärden i ekonomiska termer. Metoden är dock mindre lämplig när problemet är komplext med effekter på flera mål. Bieffekterna på andra mål kan ha större betydelse än skillnaderna i kostnad per enhet av måluppfyllelse mellan de olika alternativen. Det är normalt svårt att mäta miljövärden men det är inte så vanligt att miljöeffekter är oberoende (Drake 1994).

Multimålmetod kan vara ett sätt att hantera komplexa val utan att miljöförändringar värderas ekonomiskt. Metoden innebär att kostnaden för olika grad av måluppfyllelse för flera mål kan beräknas. Den kan användas för att tydliggöra målkonflikter och utbyte mellan uppfyllelse av olika mål.

Positionsanalys innebär att effekter i olika dimensioner beskrivs ingående men behandlas separat utan aggregering. Metoden kan vara lämplig vid vissa beslut där speciellt svåra etiska avväganden ingår. Allmänt sett kan metoden ge en mångsidig bild av aktuella alternativ och en större del av bedömningen överlämnas åt politiska beslut (Söderbaum 1986).

I varje beslutsunderlag bör effekter på olika aktörer behandlas separat från eventuell

samhällsekonomisk analys. Analys av kostnader och nytta för företag eller privatpersoner bör grundas på faktiska marknadspriser och gällande real marknadsränta, dvs. de kostnader som aktörerna faktiskt upplever (SIKA (2002) rekommenderar 7 procent). Samhällsekonomisk analys, som syftar till att göra en övergripande bedömning av vad som är önskvärt ur summan av medborgares synpunkt, bör

grundas på priser som avspeglar samhällsekonomiska alternativkostnader. Samhällsekonomisk analys genomförs även för privatekonomiska valsituationer. Det är möjligt att justera en samhällsekonomisk kalkyl med hänvisning till att effekterna påverkar olika inkomstgrupper på olika sätt genom att vikta påverkan olika beroende på vilka som drabbas/gynnas.

7.3 Miljövärdering

Det är svårt att mäta värdet av miljöförändringar. Det har hitintills medfört att de sällan mäts och därför inte kan inkluderas i en kostnadsnyttoanalys. I samband med analys av förslag till miljöpolitiska förändringar är det framförallt positiva effekter som kan förväntas i miljön. Kostnaderna för att

genomföra en förändring är normalt lättare att beräkna. Det innebär att värdet av miljöförändring systematisk nedvärderas i ekonomiska analyser. Det kan till en del kompenseras genom att i anslutning till den monetära delen av en samhällsekonomisk kalkyl läggs en beskrivande del som behandlar förväntade miljöeffekter. Ett annat alternativ är att utnyttja kostnadseffektivitetsanalys, i de fall det är lämpligt, eller multimålmetoder eller positionsanalys.

Det finns anledning att satsa mer på att utveckla metoder för hur miljöförändringar kan mätas monetärt och att faktiskt mäta värdet av miljöförändringar monetärt. Sverige bör delta och deltar i det internationella arbete som pågår inom miljöekonomisk forskning. Metoder för hur man kan mäta miljövärden tas inte upp här. Översiktliga genomgångar finns i Naturvårdsverket 2004 och i OECD 2004.