Verksamhetens förändring sedan flytten

Det är naturligtvis enklare att få in sådant som datorer när man bygger nytt och planerar

berättar att kulturverksamheten har växt otroligt mycket sedan flytten till kulturhuset.

Biblioteket blir inblandat i allting och är en del av kulturverksamheten. Biblioteket håller till exempel inte barnteater längre utan den förläggs till teaterlokalerna. Detta har gjort att biblioteket i sig mer fungerar som ett informationscentrum än som gammaldags bibliotek. Ett önskemål hon har är att få in annan verksamhet i biblioteket, till exempel konsumentupplysning och allmänhetens advokat där allmänheten kan få enklare rättshjälp. Hon skulle vilja att biblioteket var öppnare mot samhället med till exempel mer koppling till kursverksamhet. Fler ståpulpeter till Internet hade också varit bra, säger hon (Intervju Agneta 070412).

Agneta tycker att barnavdelningen är bra placerad men takhöjden är ett problem. Barnen behöver inte vara särskilt högljudda för att störa intilliggande avdelningar. Man hade planer på att sätta upp någon slags segel i taket för att dämpa ljud och göra det

mysigare. Men detta hade då hindrat ljuset från de infällda taklamporna att tränga ner, varför projektet aldrig genomfördes. Nya möbler har nyligen införskaffats till

dagisgrupper. Innan fanns det ingen möjlighet för dem att sitta och äta någonstans men med de nya möblerna har de nu den möjligheten. Det är stapelbara möbler i plast som kan tas fram vid behov. Det hade varit bra med ett rum där man kunde ta emot barn. Nu finns bara sagostundsrummet och det är en nödlösning, i en skrubb under trappan som går mitt i biblioteket. Det fungerar hyfsat bra men är tråkigt, det såg från början ut som en cykelkällare i grått och gult (Intervju Agneta 070412).

Mårten tycker att barnavdelningen är fruktansvärd, att det är en avdelning för barn där barn ska kunna hitta, sitta och läsa, vara, leka men det kan man inte riktigt där. Det är inte alls riktigt genomtänkt tycker han och återkommer till det gamla biblioteket.

Barnavdelningen underbar och genomtänkt, men denna barnavdelningen är inte det. Det beror delvis på möbleringen men också på placeringen av barnavdelningen inne i biblioteket, den ligger för öppet och det är för högt i tak. Han har i sin utbildning fått lära sig att barn inte tycker om sådant, att de vill ha det mysigt och lite trevligt. Man ser inte så mycket barn där heller, säger han och funderar på om det är han som är där på fel tider. De barn som är där verkar inte vara så exalterade anser han, och menar vidare att de inte kan nå alla böcker och att inte heller alla böcker är framme, utan att de har böcker undanstoppade som de byter med, så vissa kan man bara få tag på om man frågar efter dem. Han tycker det är helt meningslöst, att man inte fångar upp barnen som läsare, då blir de ju inte låntagare i framtiden heller. Biblioteket har för lite utrymme och för litet utbud, och Mårten menar att de inte köper in alla nya barnböcker som kommer heller, utan bara köper de mer konventionella, barnböcker som håller 70-80-talsnormen (Intervju Mårten 070422).

Mårten anser inte att biblioteket vunnit på att få nya lokaler, han tror att han tillbringat mer tid och lånat fler böcker på biblioteket om det legat kvar i sina gamla lokaler. Även om det var bökigt där också så var det i alla fall trevligare. Och barnavdelningen var mycket bättre. Han har dock förståelse för att det gamla bibliotekets lokaler skulle varit för små, det var något han märkte av redan innan det flyttade, som när cafeterian fick flytta ut. Samtidigt tycker han att det nya bibliotekets läge är mycket bra. Färgerna skulle han vilja ha annorlunda, han vill inte ha så öppna ytor och inte så högt i tak.

Gärna lite varmare färger. Inte så mycket trä, biblioteket i Hässleholm, anser han, är en orgie i trä, i olika träslag (Intervju Mårten 070422).

Jessicas tankar om hur hon egentligen skulle vilja att det nya biblioteket var är att det inte skulle vara så högt i tak, bara lite högre än i vanliga villor, och många avskilda smågrupper där man kan sitta och läsa. Hon vill inte ha hyllorna som de har nu som är

lite luftiga, hon skulle hellre ha hyllor som är lite mer ihopträngda, så det är mycket hyllor överallt på biblioteket fulla med böcker (Intervju Jessica 070503).

10. Fältundersökning Kristianstad stadsbibliotek

10.1 Litteratur om Kristianstad stadsbibliotek

Det första stadsbiblioteket i Kristianstad öppnades den 2 oktober 1861 i rådhusets stora sal. Här kom det att ligga till 1889 då rådhuset byggdes om och biblioteket fick flytta till auktionslokalen inne på gården. 1915 fick biblioteket flytta in i sina nya lokaler i den nybyggda tekniska skolan. Biblioteket kom nu att bestå av två rum. En utlåningssal på 50 kvadratmeter och ett mindre rum för tidskrifter. Dessa lokaler blev snabbt för små och 1936 stod en tillbyggnad till Tekniska skolan klar till bibliotekets förfogande (Hellström, 2005, s.3ff). Wilhelm Edström skriver i Boklandskap i betong att om man vill belysa det svenska folkbibliotekets expansion efter 1930 så är Kristianstads stadsbibliotek ett av de bästa exempel som finns att få. I och med tillbyggnaden av Tekniska skolan fick Kristianstad tidigt en ovanligt rymlig, modern och ändamålsenlig bibliotekslokal (1967, s.413). Men utvecklingen gick betydligt snabbare än vad som förutsetts. Fler och fler verksamheter fogades till bibliotekets gamla, bland annat utsågs biblioteket till centralbibliotek 1940. I och med detta växte också kraven på utrymme och snart blev även de nya lokalerna för små. I årsberättelsen från 1943 står att ”vid stark publiktillströmning har en mycket besvärande trängsel gjort sig gällande”. 1953 var trångboddheten så akut att barn- och ungdomsavdelningen fick flytta till en separat byggnad, den ”Haganderska” fastigheten (Hellström 2005, s. 8).

Efter 100-årsfirandet 1961 lyckades biblioteksstyrelsen få myndigheterna att ta ställning till bibliotekets lokalfråga. I maj året därefter fick arkitekt Bror Thornberg i Malmö uppdraget att göra ett förslag till en ny biblioteksbyggnad. Olika förslag diskuterades men den 13 februari 1963 klubbades beslutet igenom i stadsfullmäktige. Ett nytt

bibliotek skulle byggas till en kostnad av 3 miljoner kronor. Det rådde delade meningar om placeringen av biblioteket men ganska snart enades man om att låta uppföra det på en till det befintliga biblioteket angränsande tomt. Förvisso blev biblioteket här aningen inklämt men samtidigt var det, det bästa och mest centrala läge som fanns att tillgå (Edström 1967, s. 413).

Det fanns många önskemål om vad det nya biblioteket skulle innehålla. Förutom de sedvanliga biblioteksutrymmena önskade man musikrum, konstrum, forskarrum, skilda rum för Skånelitteratur, bild-och kartsamlingar samt AV-material. Man ville även ha en kombinerad föredrags- och utställningssal och ett antal studierum. Till barnen fanns önskemål om bilderboksavdelning och sagorum. Förutom detta skulle det även

inrymmas en studiolokal till Sveriges Radio. Planeringsarbetet försvårades avsevärt av tomtens begränsade omfång. Wilhelm Edström skriver att arkitekten på det stora hela

”synnerligen väl tillgodosett alla även under arbetets gång inkomna önskemål “ (ibid., s.

414).

Biblioteket var unikt i sitt slag då det uppfördes då det var helt byggt i betong. Invändigt var trapphallar, pelare och alla bärande väggar helt av obehandlad betong. För att få en vacker yta på betongen följdes arkitektens anvisningar att omsorgsfullt bygga

brädformar till gjutningen. Ena väggytan i utlåningshallen har dessutom försetts med en effektfull gjutteknik då olika breda och tjocka brädor fått skapa fördjupningar i

betongen som sedan belagts med bladguld. Till inredningen, som till exempel hyllor och utlåningsdisk har arkitekten valt rödbok som står sig fint mot golvbeläggningen i grön jaspélinoleum. Huvudentrén är förlagd mot norr och hade en öppen vackert planterad plats framför. Under entrétrappan fanns en bassäng med sprutande rinnande och

porlande vatten. Entréhallen hade då två avdelningar som var avdelade med en rad, åt båda hållen öppna, skyltskåp (Edström 1967, s. 414-416).

De publika utrymmena finns till största delen på bottenvåningen som upptar en yta av 1200 kvm. Källaren även den på 1200 kvm hade då skriften utkom endast delvis tagits i bruk för biblioteksändamål. Under trappan till övervåningen hade placerats en grund, nersänkt, nästan kvadratisk bassäng med ett porlande springvatten. Sydändan av vuxenavdelningens mittparti är avskild från den övriga avdelningen med ljudisolerade tegelväggar. Detta rum tjänade som musikrum. Förutom litteratur och periodica på avdelningarna Ij och X fanns även ”diskoteket” här. En skivspelare var placerad i upplysningsdisken och det fanns möjlighet att lyssna medelst hörlurar i musikrummet.

Möjlighet till musiklyssning fanns också i en alkov i vuxenavdelningens sydöstra hörn, där musiken kunde avnjutas bekvämt i Bruno Mahtssonfåtöljer (ibid., s. 416).

Den meterhöga vägg på andra våningen som vetter ut mot utlåningshallen har efter en pristävling vid Konstfack försetts med en nonfigurativ utsmyckning, ”Jargong” utförd i al secco-, al fresco- och sgrafittoteknik. Denna del av våningen rymde konstavdelningen och från denna kunde man ta sig ut på den som Edström uttrycker det, ”vackert

planterade lästerrass som i denna våning löper längs byggnadens hela västsida”.

Förutom konstavdelning rymde andra våningen även en föreläsningssal som rymde uppemot 60 personer och två specialinredda musikstudierum med modern

stereoanläggning för kollektivt musiklyssnande. Här fanns även en föreläsnings- och utställningshall med en takhöjd på 5 meter och golvyta på 170 kvm. Övriga lokaler på planet var kartrum, Skånerum, forskarrum, samt lunchrum för personalen. På

bibliotekets översta våning fanns en radiostudio på 55 kvm belägen närmast trappan.

Övriga utrymmen var kapprum, brandsäkert arkiv, 10 arbetsrum för personalen och fyra studiecirkelrum (ibid., s. 418).

Biblioteket var dimensionerat för att betjäna en stad på 70-75000 invånare och var vid öppnandet antagligen det största i förhållande till folkmängden. Det fanns gott om utrymme att växa i. Edström skriver att personalen visat sig otillräcklig för de kraftigt stegrade verksamhetskraven som flytten till det nya biblioteket inneburit. Vissa justeringar och kompletteringar av inredningen gjordes på begäran i efterhand.

Trots den stramhet och tyngd som så starkt präglar Kristianstads nya stadsbibliotekshus, gör det på besökaren ett trivsamt och vänligt inbjudande intryck. Både allmänhet och personal är mycket tillfredsställda med den lyckade lösningen på bibliotekets svåra lokalproblem och gläder sig åt de rika möjligheter till ökade kontakter och bättre service, som den öppnar för framtiden.

(Edström 1967, s. 420)

1967 mångdubblade kommunen sin yta då de gamla kommunerna Åraslöv, Nosaby, Träne och Vä gick upp i Kristianstad kommun. 1971 tillkom även Åhus, Fjälkinge och Everöd. 1974 besöktes biblioteket av mellan 500 - 800 personer per dag (Hellström 2005, s. 11ff) 2007 är besökarna i genomsnitt 875 per dag. 1985 hade bibliotekets verksamhet förändrats och utökats så mycket att en ombyggnad och ännu hellre tillbyggnad behövdes. Redan hade bibliotekets yta utökats något när Sveriges radio lämnat sina lokaler men detta extra utrymme räckte inte. Därför fick en arkitektfirma i uppdrag att utarbeta ett förslag till överbyggnad av terrassen där café, utställningar, studieplatser, lokalsamling, släktforskarrum och ett musikbibliotek kunde inrymmas.

1993 genomfördes den ombyggnad av biblioteket som så länge behövts. Hörsalen byggdes om till biblioteksyta och samtidigt gjordes också en öppning i väggen mot lånehallen. I källaren iordningställdes ett öppet magasin för skönlitteratur och 15 januari 1994 återinvigdes biblioteket. Sedan denna ombyggnad har biblioteket börjat med uthyrning av video och DVD, musikavdelningen har utökats med en stor satsning på CD-skivor. Automater för utlåning infördes 1996 och 2004 installerades en stor robot för återlämning. 1996 installerades de första datorerna för publik användning. Det år biblioteket fyllde 40 år gjordes den första riktigt stora renoveringen av bibliotekets lokaler då golvet i större delen av de publika utrymmena byttes. I samband med golvbytet gjordes en större omflyttning av mediasamlingarna, detta i syfte att förbättra tillgängligheten. Samlingarnas placering på de olika våningsplanen renodlades och skyltar sattes upp (ibid., s. 16).

I en intervju i Kristianstadsbladet (051112), angående bibliotekets 40-årsjubileum ondgör sig Gunnar Neymark, f.d. biträdande chef, över en del av bibliotekets

förändringar. Ett är att man gjort sig av med arkitekt bror Thornbergs vatteninslag, både det utanför entrén och det som var inne under trappan till övervåningen. Det gjordes för att öka tillgängligheten och för att kunna ge snabbare service: ”Men vattnet fyllde också en viktig funktion. Då böcker suger åt sig fukt, bidrog vattnet till att luften inte blev så torr”, säger Neymark. En större och värre förändring gjordes då väggen till hörsalen sågades upp. Ett unikt bladguldsmönster som löpte längs hela väggen sågades itu, och Neymark kan inte förstå hur kulturnämnden kunde gå med på det. Den nya bokroboten gillar han inte heller, vad gäller utseendet, och kallar den för ”den hemska apparaten”.

Där den står idag var tidigare tidningsrum.

10.2 Observation och intervjuer Kristianstads stadsbibliotek

10.2.1 Krav och förväntningar

Internet ska finnas, anser Berit, bibliotekarie vid stadsbiblioteket i Kristianstad.

Ordbehandling likaså, och det finns också i mer eller mindre utsträckning. Enligt Berit för böckerna en tynande tillvaro, skönlitteraturen i synnerhet. Internet och tidningar drar mest folk, där ser man också samma personer återkomma så gott som dagligen. Vad gäller kraven på datorer anser Berit att det är många datorer på biblioteket. Det har varit svårt att placera dem på något bra sätt, tycker hon. Som det är så är det inte snyggt (Intervju Berit 070412).

TV-spel har också börjat efterfrågas, men finns inte, än i alla fall. Enligt Berit är det viktigt att rätta sig efter vad folk vill ha. Biblioteket kan inte vara en sorts museum.

Mangaserier har kommit stort, och det är svårt att hitta en bra placering till dem, eftersom det råder platsbrist. 30 böcker i en serie och ständigt nya serier (Intervju Berit 070412).

Bengt, vår ena användare i Kristianstad, förväntar sig att böcker, tidningar och CD-skivor ska finnas på biblioteket. Han vill att det ska finnas stor bredd på materialet. Han tycker om att kunna låna just CD-skivor, att få prova sig fram och testa. Biblioteket ska vara brett, och innehålla allt. Bengt tycker att biblioteket lever upp till de förväntningar han har. De har ett stort utbud av tidningar, CD och böcker, och är snabba med att köpa in nytt. De är också bra på att informera om nyheter, detta gör de bl.a. genom att trycka upp häften med information (Intervju Bengt 070426).

Vår andra användare i Kristianstad, Karin, tycker att det är viktigt med trevlig personal.

Sedan är det viktigt med tilltalande miljö. Öppna ytor gillar hon. Vad gäller innehållet så ska böcker finnas, och det är bra att de har CD-skivor: gamla skivor, klassiskt, musikaler och visor, sånt man inte köper själv. Kristianstads Stadsbibliotek lever upp till Karins förväntningar, anser hon. Hon ser hellre att det är en gammal byggnad än en ny. I en gammal byggnad kan man upptäcka nytt, tycker hon, som i det gamla

apotekstaket. Där kunde hon stå och titta upp medan hon väntade på sin tur att bli expedierad. Hellre en gammal byggnad än en nybyggd, modern grej (Intervju 070503).

10.2.2 Flexibilitet

Kristianstads bibliotek är över 40 år gammalt men uppfyller ändå en del av Faulkner-Browns bud. Entréplanet består av en stor bokhall utan några avskärmande väggar, istället har små rum skapats med hjälp av hyllor. Något som tydligt inte har hängt med sin tid är den stora efterfrågan på elektriska installationer och kablar till

datakommunikation. Detta har lösts på ett mycket tillfälligt och oflexibelt sätt. Överallt i biblioteket finns sladdhärvor, ledningar löper längs med väggar och tak, sladdar till hyllbelysningen hänger löst från taket. Detta är något förvånande eftersom biblioteket ganska nyligen fick nytt golv. Det borde då ha varit möjligt att lösa problemet genom ett installationsgolv eller som i Hässleholm med uttag i golvet. Möbleringen är flyttbar, vad vi kunde se så var mycket av möblerna ursprungliga. Ett flertal hyllor hade dock

kommit till men de flesta harmonierade väl med de gamla (Observation 070118).

Berit tycker att det är svårt att göra ändringar på ett enkelt sätt. Det är svårt att få det bra, när arkitekten haft en tanke från början. Berit har jobbat i huset länge och anser att det fungerade bättre innan. Hon tänker på flöde och hur man skulle arbeta . ”Sedan har ju datorerna tillkommit och besöksantalet fördubblats. Inte lätt att ändra på inredning och möblering och placering av böcker i det här huset”. Biblioteket är inte flexibelt. Det är inte lätt att bara göra en liten grej, varje liten ändring för med sig mycket (Intervju Berit 070412).

10.2.3 Hitta

Det är tydligt att byggnaden rymmer ett bibliotek, en stor skylt informerar oss om detta vid den väldefinierade ingången. När man väl kommit innanför entrédörrarna infinner sig förvirringen, här är nämligen två bredvid varandra placerade dörrar, varav den ena är ingång och den andra utgång. En skylt på utgångsdörren hänvisar till ingången. Inne i biblioteket finns en uppsjö av skyltar för att guida besökaren i biblioteket. Dessa skyltar har en stor variation vad gäller storlek, stil och material. På vissa ställen har skyltarna trillat ner men inte ersatts på andra ställen verkar det inte ha funnits några. Ett exempel på detta är den lilla separata avdelningen för engelsk skönlitteratur, det finns ingen skylt som informerar om detta. Vidare saknas upplysningar om vilket som är

informationsdisk och vad som är lånedisk. Organisationen i Kristianstad är bristfällig, säkert har detta en hel del att göra med brist på utrymme. I stället för att ställa upp böckerna enligt SAB-systemet har signumen brutits upp och placerats efter ett något godtyckligt system. Detta har gjorts för att göra samlingarna lättförståliga och inbjudande för besökarna vilket inte har lyckats fullt ut (Observation 070118).

På vår fråga till Berit om det är lätt att hitta får vi svaret: ”Nä, det är det inte! Jag hittar

Många låntagare klagar på att de inte hittar. Det är ingen följd vad gäller signumen, det hoppar fram och tillbaka. Berit tycker att det känns urfånigt när man som personal själv går och letar efter böcker! Något som skulle förenkla tror hon är RFID, ett slags chip att sätta i böckerna, och med en läsare ska man kunna hitta böcker som är fel. Berit önskar en bra karta eller översikt var böckerna står, och så ska man kunna trycka på en knapp så lyser det på kartan var man hittar böckerna. Som det är nu är det sanslöst vimsigt (Intervju Berit 070412).

En orsak till att det känns så svårt att hitta menar Berit beror på att det bara är ett par av personalen som har stått för tänket vad gäller fack, resten har inte varit med. Hon tycker att det är bättre på barn, där är det i alla fall en åldersföljd. På skönlitteraturavdelningen är det också rörigt, som till exempel att nya böcker står för sig, nya deckare för sig. Det är för mycket uppdelat. Bo K, som är en snabbvalshylla, är lite gömd, den skulle kunna placeras annorlunda och skyltas bättre. Men det är inte lätt, tycker hon. Det beror delvis på pelarna som delar av rummet och som man inte kan göra så mycket med, och så är det så att man vill ha en öppen golvyta mitt på. Man är ganska låst, med himla mycket fönster och lite väggyta. Det är jättehögt upp i taket. Det är svårmöblerat och det finns inte utrymme att växa (Intervju Berit 070412).

När vi ställer samma fråga till Bengt, om det är lätt att hitta, svarar han: Nja, jo, det är det. Fast Bengt säger att han är smal när han lånar, och oftast går till samma hyllor.

Kropp & Själ-rummet har han till exempel inte varit inne i. Bengt har besökt biblioteket sedan småskolan, och har aldrig upplevt det som något problem med att hitta (Intervju Bengt 070426). Karin svarar på samma fråga att hon sällan söker själv. Hon går bara direkt till lånedisken om hon undrar något, informationsdisken vänder hon sig aldrig till (Intervju Karin 070503).

10.2.4 Klimat

Klimatet i biblioteket har blivit mycket sämre genom alla ändringar och omändringar som gjorts, säger Berit. Framförallt sedan dammen försvann. Den fylldes på med 400 liter vatten i veckan. Det har påverkat klimatet enormt menar hon. Idag är det väldigt torr luft därinne. De nackdelar som fanns med bassängen, berättar Berit, var att barn

Klimatet i biblioteket har blivit mycket sämre genom alla ändringar och omändringar som gjorts, säger Berit. Framförallt sedan dammen försvann. Den fylldes på med 400 liter vatten i veckan. Det har påverkat klimatet enormt menar hon. Idag är det väldigt torr luft därinne. De nackdelar som fanns med bassängen, berättar Berit, var att barn