Verksamheterna inom samverkansgruppen

Det kriscentrum för kvinnor och deras barn som har byggts upp i Malmö har funnits sedan år 2000 och är en öppen kommunal mottagning där våldsutsatta kvinnor och deras eventuella barn kan få samtala och bearbeta det som de har varit eller är med om både enskilt och i grupp. Kriscentrumet har nio skyddade boenden som socialtjänsten sköter placeringen av och en jourtelefon som går att ringa till när som helst (Handlingsprogram för insatser vid våld mot kvinnor och barn 2007). På Kriscentrum för män i Malmö erbjuds rådgivning, samtal,

behandling samt krisbearbetning. Män som har svårt att hantera sin ilska kan här få hjälp att förändra sitt beteende. Kriscentrumet tar dock inte enbart emot män som har problem med ilska och aggressivitet och som utövar våld gentemot sin partner utan även de som har

relationsproblem i allmänhet, befinner sig i en livskris, har problem i samband med separation eller skilsmässa, har svårigheter i sin roll som förälder samt män som själva är eller har varit utsatta för våld. Det betyder att de män som faller offer för våld i nära relationer kan söka hjälp på detta kriscentrum. Således kan både förövare och offer söka sig till Kriscentrum för män (Internet, Malmö stad 2010). Vidare är Idap ett behandlingsprogram för män som är dömda för någon form av våld mot sin partner eller tidigare partner och har använts inom kriminalvården i Sverige sedan 2004. Det kommer ursprungligen från Storbritannien och står för Integrated Domestic Abuse Programme (Internet, Kriminalvården).

Att det inte verkar finnas något liknande program och kriscentrum för kvinnor som utövar våld mot sin partner samt att det inte finns någon verksamhet enbart för män som är

brottsoffer skulle kunna tänkas bero på att det dels inte är lika vanligt och dels på de rådande könsnormerna. Män som blir utsatta för någon form av våld av sin partner går emot synen på män och manlighet och kvinnor som är förövaren i en nära relation går emot synen på kvinnor och kvinnlighet. Enligt Wetterqvist och Kordon förknippas kriminalitet och brott med

tänkas påverka mannen att inte anmäla då mannen inte förväntas utsättas för brott av sin närstående kvinna. Genom media har mannen fått förövarrollen och kvinnan offerrollen (Hydén och Månsson 2006: 36) och det strider mot normen om manlighet att visa känslor som exempelvis rädsla, svaghet och sårbarhet, vilket kan göra att vissa män har svårt att visa dessa känslor för att de inte vill gå emot denna manliga norm (Josefsson 2005: 13). De män som inte lever upp till idealbilden av hur en man bör vara, exempelvis en man som utsätts för våld inom sin nära relation, kan känna ängslan över att bli sedd på ett nedlåtande sätt (Mc

Cloughoy 1992: 6). Det kan vara en del av förklaringarna till att många av de manliga brottsoffren har problem med att till och med se sig själva som offer (Holmberg och

Stjernqvist 2005: 18). Att känna rädsla för att gå emot den manliga normen kan också vara en anledning till att en del män utövar våld mot sin partner. Dessa rädslor är exempel på att könsnormerna även påverkar män negativt på många sätt. Män för jämställdhet är en ideell riksorganisation som också är med i samverkansgruppen. De är emot våld och arbetar för jämställdhet, både för kvinnors, för mäns och för barns skull. Deras fokus ligger på de manlighetsideal som råder och på hur dom påverkar pojkar och män och vilka konsekvenser dom får (Internet, Män för jämställdhet).

Connell menar att manlighetsideal och maskulinitet formas genom en genusrelation, det vill säga att begreppen maskulinitet och femininet står som motsatspar till varandra.

Maskuliniteter skapas i en politisk process och kan också omskapas i den (Connell 2008: 80f). Precis som flera feministiska teorier tror Connell att ojämlikhet skapas av strukturer och inte av maskuliniteten i sig och menar vidare att maskulinitet snarare konstrueras genom

kroppsliga handlingar (Connell 2008: 79ff). Enligt Lundgren försöker våldsutövande män att skapa maskulinitet utifrån könsnormerna och att göra sig själv till man genom att utöva makt och våld och skapa sig själv en överordnad ställning gentemot sin kvinna (Lundgren 2004: 16) Genom att utöva våld skapar mannen kön genom makt, våld och överordning och representerar på så sätt maskulinitet, menar Lundgren (Lundgren 2004: 75). Det betyder att individers praktiska handlingar kan vara det som formar maskulinitet och är således inte biologiska och kan därför förändras (Connell 2008: 108). Vidare kan det vara kvinnor som utsatt sin kvinnliga partner för våld. Att det inte är någon verksamhet med som arbetar med kvinnliga brottsoffer kan därför också tänkas bero på den heteronormativitet som råder.

Andra verksamheter i samverkansgruppen är Embla, vilket är ett skyddat boende dit unga kvinnor mellan 16 till 22 år kan gå för att få skydd om de utsätts eller riskerar att utsättas för

hedersrelaterat våld och förtryck. Personalen talar och förstår flera språk och boendet är personalbemannat dygnet runt (Internet, Malmö stad, Våld och övergrepp). Skillnaden mellan hemliga och skyddade boenden är att skyddade boenden kräver att det finns personal på plats dygnet runt (Intervju med Malmö kvinnojour). Den ideella organisationen Terrafem är också en del av samverkansgruppen och har funnits sedan år 2000. De arbetar med våldsutsatta flickor och kvinnor som har en annan etnicitet än svensk. Således har de både

könsperspektivet och etnicitetsperspektivet och kan just nu ge stödsamtal på 43 olika språk. Terrafem är de enda i Sverige som har en nationell jourtelefon för kvinnor som har en utländsk bakgrund. Juristjour, jourboende, tjejhusboende och stödlägenheter är andra hjälpverksamheter som Terrafem erbjuder (Internet, Terrafem).

Malmö kvinnojour är den äldsta ideella föreningen inom detta område i Malmö och har sedan 1980 har arbetat med att stötta kvinnor som blivit utsatta för sexuella övergrepp, våld och hot eller som på något sätt känner rädsla i den livssituation som de lever i. Föreningen sprider även kunskap om mäns och kvinnors olika ställning i samhället och arbetar utifrån ett

feministiskt perspektiv. De arbetar också i förebyggande syfte, bland annat genom att tala om våld i nära relationer på skolor. Både kvinnor från särkönade och samkönade relationer kan söka sig till jouren samt kvinnor med barn är välkomna. Dock har de som arbetar på

Kvinnojouren nu enbart kommit i kontakt med en homosexuell kvinna (Intervju med Malmö Kvinnojour). Det är möjligt att tänka att det skulle vara fler våldsutsatta kvinnor som lever i samkönade relationer som söker hjälp om det fanns jourer och liknande som riktade sig specifikt till dem. Om det är så att kvinnor med annan etnisk bakgrund än svensk hellre söker sig till jourer som inriktar sig mot dem är det möjligt att tänka att det skulle kunna vara samma sak med homo- och transexuella. I Sverige finns det inte många verksamheter som är inriktade på att hjälpa och stötta personer som blivit utsatta för våld i sin samkönade relation (Holmberg och Stjernqvist 2005: 7). Enligt Socialstyrelsen kan heteronormativa utformningar hos olika verksamheter samt brist på kunskap göra att homo-, bi- och transexuella inte får den hjälp de behöver och att de också drar sig från att söka hjälp (Internet, Socialstyrelsen).

Vidare bedriver Malmö Kvinnojour en telefonjour och öppna samtal och personalen kan kommunicera på sju olika språk. Samtalen är anonyma och kvinnorna behöver inte komma i kontakt med någon myndighet. Med tre anställda, en praktikant och ungefär fem ideellt arbetande har jouren inte tillräckligt med resurser för att kunna erbjuda dygnet-runt-service,

boenden med plats för ungefär sju kvinnor med barn. Detta betalas av socialtjänsten och även placeringen av de kvinnor som behöver hemligt boende görs därigenom. Kvinnorna som söker sig till Malmö kvinnojour kan vara helt anonym och ingen polisanmälan behövs göras, men de försöker ändå alltid att motivera till detta (Intervju med Malmö kvinnojour).

Tjejjouren i Malmö är även de med i samverkansgruppen och är en förening för alla tjejer och kvinnor. Deras ena huvudverksamhet är att ge stöd till våldsutsatta eller före detta våldsutsatta tjejer och unga kvinnor. Jourtelefon och msn-jour finns för dem som känner att de behöver någon att prata med. Om det behövs förmedlar Tjejjouren också kontakter med berörda myndigheter. Tjejjouren arbetar också med att förebygga våld och ojämlikhet, vilket de gör genom att besöka skolor och sprida kunskap (Internet, Tjejjouren i Malmö, Vad är

tjejjouren?). Inom Tjejjouren finns även Dövjouren, vilken har funnits sedan 2006. De

erbjuder stödsamtal, jourtelefon och mail-jour. Dövjouren utbildar personerna i verksamheten internt och de arbetar även med att utbilda den resterande Tjejjouren (Internet, Tjejjouren i Malmö, Dövjouren i Malmö).

Atim kvinno- och tjejjour är en ideell frivilligorganisation i Malmö som medverkar i

samverkansgruppen och har funnits sedan 2004. De har ett tätt samarbete med socialtjänsten och andra relevanta myndigheter i Malmö stad och de samarbetar även med länsstyrelsen och allmänna arvsfonden. De samarbetar också med andra kvinnoorganisationer genom

paraplyorganisationen Sveriges kvinnojourers riksförbund (SKR). Atim, som står för ansvar, tillit, integritet och mod, arbetar för att kunna ta emot alla kvinnor och barn oavsett bakgrund, etnicitet, religion, ålder eller sexuell läggning. Deras målsättning är att alla kvinnor som söker hjälp hos dem ska kunna få ett kvalitativt stöd och att hennes rättigheter ska tillgodoses. De stöttar kvinnorna genom bland annat samtal, vilket de kan föra på olika språk, och genom olika möten med myndigheter. Atim arbetar för jämställdhet och ett samhälle fritt från våld och de vill synliggöra de konsekvenser våldet medför mot de kvinnor och barn som drabbas. Därför bedriver de även förebyggande arbete, framförallt genom att utbilda och engagera både elever och personal på barn- och vuxenskolor i Malmö. Sedan 2007 bedriver Atim skyddade boenden, och de har även fyra olika projekt igång just nu (Internet, Atim). För våldsutsatta, hemlösa och missbrukande kvinnor finns Malmö stads skyddade boende Fribo (Internet, Malmö stad, Våld och övergrepp).

Det finns således verksamheter som även tar emot kvinnor som lever i samkönade relationer. Däremot kanske det skulle vara bra om det fanns någon verksamhet som speciellt inriktade sig mot dem. Enligt rapporten om våld i samkönade relationer från Nationellt Centrum för Kvinnofrid behövs det mer kunskap bland den personal som möter dessa personer för att kunna ge dem rätt stöd och hjälp (NCK 2009). Därför kan det även behövas verksamheter för homosexuella män.

Övriga verksamheter som arbetar mot våld i nära relationer i Malmö är bland annat Malmö stads stödcentrum dit de som har blivit utsatta för någon form av integritetskränkande brott, som exempelvis misshandel och våldtäkt, kan vända sig. Detta brottsofferstöd är ett samarbete mellan Malmö stad och polisen, men ingen polisanmälan krävs för att få komma dit och det går bra att vara anonym. Stödcentrumet erbjuder individuellt samtalsstöd med råd och

krisbearbetning (Internet, Malmö stad, Stöd till brottsoffer och medling). Ett annat exempel på en övrig verksamhet i Malmö är kvinnoorganisationen Femcenter vilket är en

frivilligorganisation som arbetar med våldsutsatta flickor och kvinnor med utländskt ursprung. De stöttar och ger råd till flickor och kvinnor från hela landet. FemCenter har två lägenheter på hemliga adresser, på KvinnoCenter har de fyra hemliga boenden för kvinnor och deras barn och på TjejCenter kan de ge hemligt eller skyddat boende till fem personer. TjejCenter riktar sig till unga tjejer mellan 18 och 26 år som är våldsutsatt eller som riskerar någon form av våld och som har en annan etnisk bakgrund än svensk. FemCenter arbetar bland annat med att utbilda blivande jourkvinnor samt organisationer och myndigheter som har ett intresse av att lära sig mer om så kallat hedersrelaterat våld och våldsutsatta kvinnor med utländskt ursprung. FemCenter har en jourtelefon och de kan erbjuda stöd till flickor och kvinnor på cirka 20 språk (Internet, Femcenter 2009/2010).