Vetenskapliga kriterier och metodkritik

Forskning har traditionellt betraktats handla om att skapa objektiv och sann kunskap genom vetenskaplig metod (Alvesson & Sköldberg, 2008). Strävan efter objektiva ”rena” fakta för-knippas med positivistisk grundsyn. Det medför också att andra vetenskapliga kriterier än de traditionella måste ställas upp för att belysa kvaliteten i hermeneutiskt inspirerad kvalitativ forskning. I detta avsnitt behandlar jag olika vetenskapliga kriterier som åsyftar att belysa och samtidigt ifrågasätta och därmed stärka undersökningens kvalitet.

3.3.1 Kvalitetsmått på samhällsvetenskaplig forskning

Reliabilitet, replikation och validitet är tre av de viktigaste kriterierna för att bedöma samhälls-vetenskapliga undersökningar, enligt Bryman (2002). Reliabilitet avser tillförlitlighet, d.v.s. i hur hög grad resultaten från ett mätinstrument eller en mätmetod påverkas av tillfälligheter, eller hur säkert och exakt vi mäter – oavsett vad vi avser att mäta (Andersen, 1998). Reliabilitet som begrepp är mer aktuell vid kvantitativa undersökningar, då forskaren är intresserad av om ett mått är stabilt eller ej (Bryman & Bell, 2005). Min undersökning som helhet är av kvalitativ natur, varför reliabiliteten som sådan inte utgör ett tungt kvalitetsmått. Dock har jag gjort mitt bästa för att säkerställa att mätningen inte påverkats av slumpmässiga eller tillfälliga betingelser. Jag bedömer att respondenterna, både vid fokusgruppintervjuerna och de individuella intervjuerna med lärare, var motiverade att svara på frågorna, hade god miljö och ingen tidspress vid svarstillfället. Som forskare bör man fråga sig om begreppen i sig relevanta för undersökningens kunskapssyfte och problemformulering, och inte använda dem av slentrian (Arbnor & Bjerke, 1994). Jag delar uppfattningen med Arbnor och Bjerke att ett socialt liv som antas vara i ständig transformerande rörelse med subjektiv status låter sig inte undersökas på ett ”reliabelt” sätt i traditionell bemärkelse.

Replikation avser huruvida en undersökning och de resultat som genererats kan återupprepas, replikeras (Bryman, 2002). Det är, liksom det närliggande begreppet reliabilitet, mer förknippat

med studier av kvantitativ natur. En förutsättning för att uppnå replikerbarhet är att forskaren beskrivit sitt tillvägagångssätt detaljerat, skriver Bryman. Min ambition har varit att beskriva min genomförandeprocess med noggrannhet, huvudsakligen i syfte att visa på medvetenhet gällande mina metodval och dess konsekvenser, vilket också möjliggör replikation. Rent hypotetiskt sett skulle det kunna vara av intresse just med mitt studieobjekt att återupprepa studien efter en viss tid, exempelvis två år, i syfte att kunna identifiera om någon förändring skett med anledning av att då har den nu helt nya organisationen7 inom Linnéuniversitetet hunnit formera sig.

Det tredje begreppet som Bryman (2002) presenterar som ett av de viktigaste kriterierna för att bedöma kvaliteten i samhällsvetenskapliga undersökningar, är validitet. Validitet är, med en övergripande definition, huruvida mätmetoden mäter den egenskap man avser mäta (Andersen, 1998). Bryman tillägger att det handlar om att bedöma om de slutsatser som genererats från en undersökning hänger ihop eller inte. Då validiteten är ett centralt kvalitetskriterium, och dessutom delas upp i olika typer av validitet, kommer jag att tillägna det en egen rubrik; 3.3.2.

7 Den nya organisationen åsyftas som är ett resultat av fusionen mellan Växjö Universitet och Högskolan i Kalmar, vilken trädde i kraft formellt den 1 januari 2010, men successivt finner sin form under kalenderåret 2010.

24

Representativitet är ett annat kvalitetsmått som kan tilläggas i sammanhanget och avser om en

källa är representativ för den kategori det tillhör (Bryman, 2002). Det kan gälla både dokument och intervjupersoner. När det gäller användningen av dokument ska en forskare alltid vara källkritisk beträffande källors representativitet, men även andra kriterier. Bryman nämner;

autenticitet, om materialet är äkta och av ett otvetydigt ursprung; trovärdighet, om materialet är

utan felaktigheter och förvrängningar; samt meningsfullhet, om materialet är tydligt och begripligt. Han menar att detta är mycket rigorösa kriterier som dokument ska bedömas ifrån. Jag har i uteslutande använt källor till vilka jag hyser stor tillförsikt i att de uppfyller dessa kriterier. Det gäller t.ex. rapporter från Högskoleverket som tagits fram på uppdrag av ett statligt verk, Högskoleverket, och utförts på med krav på vetenskaplig metod. Detsamma gäller mina teoretiska källor, där jag huvudsakligen håller mig till erkända forskare inom fältet. Jag har under min genomförandeprocess varit medveten om dessa kriterier och sökt att i möjligaste mån välja källor som uppfyller dem. Detta även om det är omöjligt att garantera till 100% att ens källor uppfyller samtliga kriterier. Exempelvis har jag vid ett flertal tillfällen valt bort källor som jag bedömde inte uppfylla något eller några av kriterierna i tillräckligt hög grad. I det längsta bör man som forskare referera primärkällor och undvika andrahandsrapportering (Patel & Davidsson, 2003). Jag har i min teoretiska referensram i vissa fall använt sekundärkällor då jag misslyckats med att finna originalet. Jag bedömer dock att de sekundärkällor jag refererat till är tillförlitliga då de uteslutande är från erkända författare. Risken för att innehållet har förvanskats torde således vara liten.

Representativiteten hos urvalet av intervjupersoner kan också ifrågasättas. Det är ett s.k. bekvämlighetsurval som består av personer som för tillfället råkar vara tillgängliga för forskaren (Bryman & Bell, 2005). Ett sådant urval kan resultera i mycket intressanta resultat. Problemet är att det är omöjligt att generalisera resultaten då populationen inte är tydligt definierad. Det betyder dock inte att man aldrig ska använda bekvämlighetsurval, enligt Bryman och Bell. De beskriver flera tänkbara situationer då det är acceptabelt, bl.a. då forskaren får tillfälle att samla in material från en grupp respondenter som hon inte tycker sig ha råd att missa. Resultaten kan inte generaliseras, men kan fungera som pilotundersökning, utgöra en språngbräda för fortsatt forskning eller möjliggöra kopplingar mellan existerande resultat och tidigare forskning. Jag har tidigare beskrivit motiven till mitt val av urvalsmetod och det är min uppfattning att det väl motsvarar undersökningens syfte. Det gäller även urvalet till fokusgruppintervjuerna.

3.3.2 Databildning och analysmetoder

Syftet med denna uppsats är att beskriva och analysera huvudsakligen lärares upplevelse av ”den goda examinationen”, i bemärkelsen examination som främjar lärande på högskole-/universitetsnivå, i relation till vad studenterna8 förväntas lära sig, s.k. förväntade studie-resultat. Jag har undervisat på högskolenivå sedan 1996 och min upplevelse är att studenternas lärprocess styrs mycket av de valda examinationsformerna, vilket också stärks i min teoretiska referensram (bl.a. Marton, 2005, Ramsden, 2003, Trowald, 1997). De förväntade studie-resultaten, eller lärandemålen, för en kurs finns numer formulerade på mer eller mindre tydligt sätt i alla kursers kursplaner. Min tes är dock att lärandemålen styr lärandet i mindre utsträckning, samtidigt som examinationsformerna har en stark influens på både lärprocessen

25 och studieresultatet. I en metodkritisk granskning är det på sin plats att ifrågasätta om alternativa datainsamlingsmetoder skulle ha gjort syftet och frågeställningarna bättre rättvisa. Min studie har främst belyst två perspektiv; studentens och lärarens, med betoning på det sistnämnda. Studentens perspektiv kan brytas ner i dels studenternas egen uppfattning om hur deras lärprocess och studieresultat påverkas av examinationsformer, dels hur deras studieresultat faktiskt påverkas. Det sistnämnda perspektivet bjuder på en intressant validitetsproblematik. För att ytterligare komplicera det perspektivet skulle man kunna tillföra ett tidsperspektiv. Med det avser jag hur studieresultatet påverkas omedelbart, respektive efter en viss tidsperiod. Inbjuder en viss examinationsform till ett mer varaktigt lärande än en annan? En metod att mäta detta skulle kunna vara experiment med två referensgrupper som får samma undervisning och kursmaterial under kursens gång, men examineras på olika sätt, exempelvis genom en traditionell tentamen, respektive någon form av rapport med tillhörande seminariediskussioner. Hur forskaren, läs undertecknad, skulle mäta detta med god validitet kan, och ska, ifrågasättas, vilket jag kommer att göra nedan. Först vill jag dock inkludera mina andra tänkbara perspektiv. Det var studenternas egen uppfattning om hur deras lärprocess och studieresultat påverkas av examinationsformer. Det har jag försökt skapa förståelse kring genom tydligt styrda fokusgruppintervjuer. Det som var problematiskt med den datainsamlingsmetoden, med facit i hand, var bristande insikt från studenternas sida. De visade inte alltid på den reflektion jag hade önskat gällande sitt eget lärande. Intervjuerna sammanställdes också enbart från anteckningar och minnesbilder. Jag valde det med tron att det skulle vara tillräckligt. Med facit i hand kan jag konstatera att bandinspelning med efterföljande transkribering hade givit ett mer noggrant redovisat resultat från fokusgruppintervjuerna och risken att värdefulla synpunkter fallit bort hade minskat.

I syfte att uppnå en djupare förståelse för lärarens perspektiv har kvalitativa intervjuer genomförts med ett urval av lärare. Här är jag mer positiv till resultatet än jag hade förväntat mig. Jag fick ut mycket information och åsikter, även om antalet intervjuer var begränsat till fyra. Likaledes var dokumentgranskningen av kursplaner helt nödvändig. Den gav en god bild över hur faktiskt förväntade studieresultat och examinationsformer redovisas, vilket bidrog i hög grad till att uppfylla studiens syfte.

3.3.3 Forskningsetiska kriterier

Forskningsetiska principer i samhällsvetenskaplig forskning motiveras av samhällets och samhällsmedborgarnas krav på att forskning över huvud taget bedrivs på högskolor och universitet, samt på vilket sätt denna forskning bedrivs (Vetenskapsrådet, 1990). Samhället och samhällsmedborgarna har inte bara rätt att kräva att forskning bedrivs, utan även att den inriktas på väsentliga frågor och håller hög kvalitet. Uppfattningen om vad som är just väsentliga frågor är motiverad att adressera i sammanhanget. Svaret kan sannolikt bli mycket olika beroende på vem man ger uppgiften att identifiera väsentliga frågor. Det är svårligen möjligt att generalisera hela samhällets och samhällsmedborgarnas uppfattning om väsentliga frågor. Man kan även ifrågasätta vad som är hög kvalitet. Kvalitet är relativt och en subjektiv bedömning. Exempelvis är kvalitetsbegreppet relativt förväntningar och kriterier hos de som ska uttala sig om kvaliteten, och dito gäller för andra berörda. Jag anser att min undersökning uppfyller kravet på att utgöra en väsentlig frågeställning för både den akademiska världen med studenter, lärare och forskare, men även samhället som helhet. Forskningsetiska principer och regler motiveras också av det så kallade individskyddkravet; att inte individer får utsättas för fysisk eller psykisk

26 skada, förödmjukelse eller kränkning. Även detta är en subjektiv bedömning. Är det alltid individen som avgör vad som är kränkande? Upplevelse av kränkning i sig är en subjektiv föreställning. Två personer skulle hypotetiskt sett kunna konfronteras med exakt samma intervjufrågor, ställda på exakt samma sätt, där den ene respondenten känner sig djupt kränkt medan den andre inte alls har den tolkningen av händelseförloppet. Eventuellt skulle min studie kunna resultera i upplevda kränkningar hos respondenter. Hur en lärare undervisar och examinerar är en delikat fråga som inte sällan resulterar i en upplevelse av att bli ”trampad på tårna” då metoder ifrågasätts. Dito gäller studenter i fråga om deras lärande. Ingen respondent har dock uttryckt några sådana känslor, varken direkt eller indirekt, utan tvärt om varit mycket villiga att delge sina åsikter och uppfattningar.

Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet (Vetenskapsrådet, 1990) konkretiserar fyra huvudkrav: Informationskravet anger att forskaren alltid ska informera de av forskningen berörda om den aktuella forskningens syfte. Vid första anblick ter sig detta krav ovedersägligt. Forskarens syfte ska formuleras tydligt på god empirisk och teoretisk grund, vilket enligt detta krav ska kommuniceras till berörda. Dock förekommer det frekvent att forskare anklagas för att ha dolda agendor eller enbart beforska områden som forskningsfinansiärer bedömt som värda att finansiera. Samtyckeskravet innebär att deltagare i en undersökning har själva rätt att bestämma över sin medverkan. Vid fokusgrupp intervjuerna tillfrågades studenterna om de ville vara med i undersökningen, vilket ingen hade något emot. Detsamma skedde vid lärarintervjuerna där det var en person som avböjde medverkan motiverat med tidsbrist.

Konfidentialitetskravet betyder att alla i en undersökning ingående personer ska ges största

möjliga konfidentialitet och personuppgifterna ska förvaras på ett sådant sätt att obehöriga inte kan ta del av dem. Kravet innebär mer i detalj att det kan bli aktuellt att signera överenskommelse om tystnadsplikt i fall med känsliga uppgifter, samt att tillse att uppgiftslämnare inte kan identifieras på andra sätt trots att direkt namnangivelse inte förekommer. Kravet kan möjligen sänka resultatens reliabilitet, men borde inte påverka validiteten. Studenterna som medverkade i fokusgruppintervjuerna kan identifieras som grupp, eftersom de deltog i en viss kurs en viss termin. Dock är det inte möjligt att urskilja individers åsikter, då resultatet inte alls är redovisat på det sättet. När det gäller de intervjuade lärarna kan de möjligen identifieras av någon som känner institutionen mycket väl och kan gissa sig till vad någon kan ha sagt. Jag håller det dock för högst osannolikt att det skulle vara möjligt. Samtliga intervjuade lärare har medverkat frivilligt och ingen har haft några synpunkter på att deras åsikter skulle skapa en konflikt mellan deras integritet och mitt forskningsintresse.

Nyttjandekravet avser att uppgifter som samlats in om enskilda personer endast får användas

för forskningsändamål. Exempel på syften som inte betraktas som förenliga med forskningsetiska principer är om material används för kommersiellt bruk eller andra icke-vetenskapliga syften. Offentlighetsprincipen innebär att allt material som produceras inom ramen för en statlig myndighet, vilket de flesta högskolor och universitet är, är offentligt och ska tillhandahållas skyndsamt till var och en som så efterfrågar. Nyttjandekravet kan försvåras av offentlighetsprincipen då forskare, som också är myndighetspersoner, svårligen kan garantera att nyttjandekravet uppfylls efter utlämnande av forskningsmaterial i enighet med offentlighets-principen. Jag har haft ovanstående forskningsetiska krav med i min genomförandeprocess och tagit hänsyn till dem efter bästa förmåga, vilket inte varit särdeles problematiskt.

27