1. INLEDNING
Kärnkraften står för 35 % av all el som produceras i Europeiska unionen. Den är därför en komponent i debatten om hur man skall kunna bekämpa klimatförändringen och minska EU:s energiberoende. Vi står emellertid inför stora utmaningar. Kontrollerad termonukleär fusion är ett av de långsiktiga energiförsörjningsalternativen, särskilt när det gäller en centraliserad försörjning av elektricitet för baslast. Målet är att göra framsteg som gör det möjligt att visa att det är vetenskapligt och tekniskt möjligt att producera energi genom fusion och att utvärdera dess egenskaper vad gäller hållbar utveckling. På kort sikt måste vi finna sätt att ta hand om kärnavfallet som samhället kan acceptera, och framförallt måste vi genomföra tekniska lösningar för hantering av långlivat avfall. Innovativa koncept för en säkrare användning av kärnklyvning bör också undersökas som ett möjligt bidrag till att täcka de energibehov som kommer att finnas i Europa under de kommande decennierna. De höga gemenskapsstandarderna för strålskydd måste upprätthållas genom koncentrerad och samordnad forskning, i synnerhet om effekterna av låga stråldoser.
Det europeiska samarbetet, bland annat forskarutbyte och gemensamma forskningsprogram, är redan väl etablerat på detta området. Samarbetet när det gäller kärnavfall, strålskydd och andra områden kommer att intensifieras och fördjupas på program- och projektnivå för att få.
Målet är en bättre resursanvändning (både vad gäller mänskliga resurser och experimentanläggningar) och främjande av en gemensam Europeisk syn på nyckelproblem och tillvägagångssätt i linje med behoven hos det europeiska området för forskningsverksamhet. Länkar till nationella program kommer att upprättas, och nätverk med tredje land – särskilt USA, de nya oberoende statera i f.d. Sovjetunionen (NIS), Kanada och Japan – kommer att främjas. När det gäller fusion kommer gemenskapen och, medlemsstaterna och länder som är inblandade i verksamheten under Euratoms ramprogram att fortsätta sitt arbete inom ramen för ett integrerat verksamhetsprogram.
Samordning kommer att ske med GFC:s program för kärnsäkerhet och säkerhetskontroller.
2. PRIORITERADE TEMATISKA OMRÅDEN
2.1 Forskning om fusionsenergi Mål
Under den senare hälften av detta århundrade skulle fusionsenergin kunna bidra till utsläppsfri och storskalig produktion av elektricitet för baslast. De framsteg som hittills har gjorts inom fusionsenergiforskningen motiverar att man fortsätter att ge hög prioritet åt det långsiktiga arbetet mot att realisera en fusionskraftanläggning. Teoretiskt arbete och experimentella undersökningar i befintliga anläggningar världen över, särskilt JET, har gjort det möjligt att slå fast att kunskapen och tekniken är mogen för att konstruera ett nästa generationens projekt efter JET, med syfte att demonstrera att fusionsenergi är vetenskapligt och tekniskt genomförbar. Världsomfattande samarbete inom fusionsenergiforskning har lett till att man nu har en detaljerad teknisk utformning av en sådan "Next Step"-anläggning (ITER). Målet är
en långvarig brinntid i induktiv drift med en förstärkningsfaktor Q > 10, som visar på en fusionskraftproduktion på 400 MW under cirka 400 sekunder och som skulle ge möjlighet att undersöka brinnande plasma under förhållanden som är relevanta för energiproduktion.
Tack vare den genomförda projekteringsverksamheten för ITER kan man fatta beslut om förverkligandet av Next Step. Detta ligger I linje med inriktningen av fusionsenergiforskningen inom gemenskapen mot en reaktor. Förutsatt att de internationella förhandlingarna om rättsliga och institutionella villkor för upprättande av ett ITER-organ och förhandlingarna om ett gemensamt genomförande (uppbyggnad, drift, användning och avveckling) faller väl ut, kan man eftersträva ett särskilt beslut under perioden 2003–2004, så att själva uppförandet skulle kunna påbörjas under perioden 2005–2006. Perioden 2003–2006 måste därför betraktas som en övergångsperiod under vilken den europeiska verksamheten måste rationaliseras på grund av programmets kraftiga inriktning mot Next Step. Enligt förslaget till budget för forskning inom fusionsenergi under perioden 2003–2006 skall högst 200 miljoner euro av det totala anslaget på 700 750 miljoner euro användas för genomförandet av ITER.
När ett eventuellt beslut har fattats kommer genomförandet av "Next Step" att kräva avsevärda mänskliga och ekonomiska resurser. När ett beslut väl har fattats om att gå vidare med projektet kommer genomförandet att kräva organisatoriska förändringar och att Euratoms europeiska partner anpassar sina nuvarande åtgärder inom fusion, särskilt i syfte att gemensamt leda det europeiska bidraget till ITER. Beloppet på 500 550 miljoner euro föreslås för att fortsätta ett meningsfullt FoTU-program, inklusive övergången mellan verksamhet som för närvarande bedrivs av associeringar83och JET och det som kommer att bli det "tillhörande programmet" inom fusionsfysik och -teknik när uppförandet av Next Step/ITER-anläggningen har nått sitt stationära stadium efter 2006.
Prioriteringar
i) Associeringarnas program på fysik- och teknikområdet Associeringarnas program kommer att innehålla
– forskning och utveckling inom fusionsfysik och plasmateknik, med inriktning på studier och utvärdering av metoder för magnetisk inneslutning där man bl.a.
fortsätter att bygga stellaratorn Wendelstein 7-X och utnyttja befintliga anläggningar inom Euratomassocieringarna,
– strukturerad FoTU-verksamhet inom fusionsteknik, särskilt forskning om fusionsmaterial och deltagande i FoTU-verksamhet för avveckling av JET som planeras ske när verksamheten avslutas,
– undersökningar av socioekonomiska aspekter, med inriktning på utvärdering av ekonomiska kostnader och samhällets acceptans av fusionsenergi som komplement till ytterligare studier om säkerhet och miljöaspekter; samordning av medlemsstaternas civila forskning om ’inertial confinement’ och möjliga alternativ, inom ramen för verksamhet för att hålla sig underrättad om utvecklingen; spridning av resultaten och information till allmänheten; utbildning och mobilitet.
I samband med bidraget till associeringarnas program kommer prioritet att ges åt multilaterala åtgärder för att koncentrera verksamheten till gemensamma projekt, t.ex. sådana som direkt berör driften av JET och Next Step/ITER och/eller personalutbildning. Beroende på beslutet om uppförandet av ITER och när detta sker, kommer nuvarande gemenskapsstöd till associeringarnas verksamhet att anpassas, och en avveckling av användningen av ett antal anläggningar kommer att övervägas. Tillräckliga medel kommer att ställas till förfogande för att bibehålla en stark europeisk samordning av verksamheten inom fusionsområdet som under årens gång har visat sig vara fruktsam.
Omfattningen av det tillhörande interna Europaprogrammet avseende fusionsfysik och -teknik, som krävs för att associeringarna och den europeiska industrin skall kunna dra full nytta av ITER, beror dels på Europas andel i ITER, och dels på var anläggningen placeras.
Detta kan innebära investeringar som syftar till att bibehålla de experiment som utförs på fusionsanläggningar i Europa på en nivå som håller världsklass, även efter det att ITER satts i drift, och ett lämpligt program för teknisk utveckling.
ii) Användning av JET-anläggningarna
JET-anläggningarna kommer att fortsätta att användas inom ramen för det europeiska avtalet om fusionsutveckling (EFDA), för att komplettera användningen av de mekanismer för höjning av prestandan som håller på att tas fram. Användningen av JET-anläggningarna måste vid ett lämpligt tillfälle upphöra så att resurserna kan överföras till Next Step/ITER.
iii) Next Step/ITER
I förslaget till ett ramprogram för Euratom (2002–2006) ingår en fortsättning av Next Step-verksamheten för att bidra till dess uppbyggnad under andra hälften av perioden. Eftersom beslut om ITER inte endast fattas av EU:s institutioner utan även av EU:s internationella partner, måste emellertid det föreslagna verksamhetsprogrammet hållas öppet vad beträffar den slutliga placeringen och ramen när det gäller Next Step/ITER och det exakta innehållet i det tillhörande interna Europaprogrammet. De studier som görs för att förbereda en eller flera möjliga platser i Europa kommer att slutföras.
EU:s deltagande när det gäller ITER skulle bestå av bidrag till konstruktion av utrustning och installationer som ligger inom samma område som ITER och som behövs för dess användning. Bidragen skulle även gå till att täcka kostnader för personal och ledning samt stöd till projektet under konstruktionsfasen. Deltagandets omfattning och natur kommer att bero på resultaten av förhandlingarna med EU:s internationella partner, och vidare på var ITER-anläggningen placeras. Om ITER placeras i Europa skulle EU:s deltagande också bestå av bidrag till kostnaderna för Europa i egenskap av värdpart.
2.2 Behandling och slutförvaring Hantering av radioaktivt avfall Mål
Ett av de största hindren för en fortsatt framtida användning av kärnenergi är att det saknas allmän enighet om hur avfallet skall hanteras och lagras. Detta gäller särskilt slutförvaring av avfallets långlivade beståndsdelar I geologiska förvar, vilket kommer att vara nödvändigt oberoende av vilken behandlingsmetod som man väljer för använt bränsle och högaktivt avfall. Enbart forskning kan inte garantera samhällets acceptans, men behövs för att utveckla och testa lagringstekniker, utforska lämpliga platser, främja grundläggande vetenskapligt
samförstånd när det gäller säkerhet och metoder för säkerhetsbedömning, samt för att utveckla beslutsprocesser som upplevs som rättvisa och jämlika av de berörda intressenterna.
Det behövs även forskning för att undersöka den tekniska och ekonomiska potentialen hos nya metoder för kärnenergiproduktion reaktortyper och/eller bränslecykler som utnyttjar det klyvbara material bättre och ger mindre avfall, samtidigt som kostnaderna hålls på en rimlig nivå. Vidare behövs det samt forskning för att ta reda på om man kan använda hos separering och transmutation – som teoretiskt sett skulle kunna för att minska avfallets risker – på industriell nivå på ett säkert sätt och till rimliga kostnader.
Forskningsprioriteringar
i) Forskning om geologisk deponering
Syftet är att bygga en solid teknisk bas för att demonstrera säkerheten hos geologisk förvaring av använt bränsle ochhögaktivt långlivat radioaktivt avfall och för att stödja utvecklingen av en gemensam europeisk ståndpunkt i de viktigaste frågorna kring slutförvaring av avfall.
– Förbättring av grundläggande kunskap och utveckling och testning av teknik:
forskningen kommer att inriktas på de viktigaste fysiska, kemiska och biologiska processerna. Växelverkan mellan olika naturliga och konstruerade barriärer, deras långsiktiga stabilitet och sätt att genomföra lagringsteknik i underjordiska forskningslaboratorier.
– Nya och bättre verktyg: forskningen kommer att inriktas på modeller för funktions-och säkerhetsbedömning samt metoder för att demonstrera säkerhet på lång sikt, bland annat känslighets- och osäkerhetsanalyser, samt utveckling och utvärdering av alternativa mått på funktion och processer för styrelseformer som på ett lämpligt sätt tar hänsyn tillkopplade till allmänhetens uppfattning om slutförvaring av avfall.
ii) Separering och transmutation – nya reaktortypersamt metoder som ger upphov till mindre avfallsmängd vid kärnenergiproduktion
Syftet är att fastställa praktiska metoder för att minska mängden och/eller riskerna med avfall som skall behandlas genom separering och transmutation samt att undersöka potentialen hos nya reaktorstyper metoder som ger upphov till mindre avfallsmängd vid kärnenergiproduktion.
– Separering och transmutation: forskningen kommer att inriktas på grundläggande utvärdering av konceptet som helhet, demonstration, i demonstrationsskala av de mest lovande separationsteknikerna, ytterligare utveckling av transmutationsteknikerna, samt utvärdering av om de kan genomföras i praktiken.
– Nya reaktortyperMetoder som ger upphov till mindre avfallsmängd: forskningen kommer i första hand att inriktas på undersökning av möjligheterna till effektivare användning av klyvbart material i befintliga reaktorer och av andra metoder som ger upphov till mindre avfallsmängd vid kärnenergiproduktion högtemperatursreaktorn (HTR), särskilt när det gäller kraftomvandlingssystem för direktcykel, materialegenskaper i en högtempererad heliummiljö, innovativa bränslebeläggningar, processvärmetillämpningar och säkerhets- och licensfrågor.