7.1. Metodproblem och kreativitet, om produkten och processen.
Fastän det gjorts många försök att hitta generella bedömningskriterier för kreativa produkter har man inte ansett sig kunna formulera några vetenskapligt hållbara sådana. Det kan då vara trösterikt att kunna luta sig mot Teresa Amabiles s.k. “consensual assessment technique” som fastslår att “...om lämpliga bedömare, oberoende av varandra, är överens om att en viss produkt är (högt) kreativ, ska den betraktas som sådan”.
Även om det inte heller anses råda ett direkt samband mellan process och produkt anses studiet av den kreativa produkten av fundamental betydelse för förståelse för den kreativa processen.
Eftersom kreativitetsbegreppet är så stort och kan betraktas från så många synvinklar kan det tyckas omöjligt att använda detta som utgångspunkt i en bedömningssituation. Men genom att gå den motsatta vägen, att utgå från en faktisk bedömningssituation, finner jag det fruktbart att föra ett resonemang kring vilka aspekter på kreativitet som kan vara belysande.
7.2. Metod
Inledningsvis gjorde jag en statistisk analys av poängresultatet från satslära- och gehörsproven. Härvid har jag använt mig av en kvantitativ metod. Därefter övergick jag till en kvalitativ metod i arbetet med beskrivningen av de 33 melodier som jag hade till mitt förfogande. Jag har därefter arbetat parallellt med att läsa om kreativitetsteorier och att beskriva och bedöma de utvalda melodierna. Målsättningen har dels varit att ta reda på så mycket som möjligt om vetenskaplig behandling av kreativitet, dels att försöka rekonstruera de resonemang som kan ha legat bakom den aktuella
poängbedömningen. Härigenom försöker jag synliggöra och problematisera den tysta kunskap som ligger till grund för bedömning av denna del av antagningsprovet. Ingen rättningsmall föreligger såsom för de andra teoriproven. Som komplement och
jämförelse har jag även gjort en kvantitativ analys av egenskaperna hos de aktuella melodierna. I jämförelsen mellan kreativitetsteorierna och resonemangen kring bedömningen av melodierna har jag använt en hermeneutisk, tolkande metod. Resonemanget och jämförelserna utmynnar i en komparativ, deskriptiv analys. Kopplingen mellan kreativitetsteorier och beskrivningen av den aktuella
provsituationen har som syfte att inbördes belysa varandra. Om man vill tillämpa teorierna på situationen för att kunna dra några konkreta slutsatser av dem behöver troligtvis noggrannare försök genomföras i den situation som man vill studera. Undersökningen kan karaktäriseras som deskriptiv och utvärderande.
Undersökningsuppläggningen är närmast en fallstudie, då att fåtal objekt studeras utifrån flera infallsvinklar.
7.3. Felkällor / Kritik
7.3.1. Provets utformning och provsituationen
Amabiles socialpsykologiskt inriktade forskning visar att yttre utvärderingar eller förväntningar hämmar den kreativa produktionen vid verbala och konstnärliga uppgifter. Detta kan anses vara ett osäkerhetsmoment vid denna typen av prov. De sökande ska utföra ett flertal uppgifter inom begränsad tid. Dessutom är den sökande medvetenhet om att kvaliteten ska bedömas och ligga till grund för hur hans/hennes
allmänhet, dels att den sökande försöker anpassa sig till vad han/hon tror är juryns uppfattning om vad som är bra eller värdefullt. Å andra sidan är detta ett allmängiltigt problem för dem som vill ägna sig åt gestaltande konstarter. En musiker är hela tiden utsatt för bedömningar och måste träna sig mentalt för att kunna behålla kontakten med sitt intuitiva fungerande i pressade situationer. Melodiskapandemomentet i det
skriftliga provet är i det avseendet inte mycket annorlunda än de spelprov som den sökande också genomgår. Snarare finns här möjligheten att disponera tiden mera fritt, att lämna en uppgift för en annan om man kör fast för att sedan återkomma och prova nya angreppssätt på problemet. Dessutom finns det ett inslag av valsituation.
Melodiskapandemomentet börjar med att den sökande får välja uppgiftsalternativ vilket enligt Amabiles forskningsresultat borde kunna verka motivationshöjande.
7.3.2. Provbedömning: Urval och bedömningskriterier
Resultaten kommer enbart från prov rättade i Stockholm där det finns anledning att förmoda en viss samstämmighet mellan kollegor i rättningspraxis. Av de 43 som 1994 antogs till musiklärarutbildning vid KMH hade 11 gjort sina prov vid annan
musikhögskola. De specifika poängtalen för melodiskapandemomentet har inte gått att få fram för dessa personer. Till detta vill jag hänvisa till dels beskrivningen av
“Consensual assessment technique” ovan samt beskrivningen nedan om hur
provbedömningen har gått till vid KMH. Möjligheten finns att “bedömningskulturen” vid en annan musikhögskola kan vara annorlunda. Uppsatsens syfte är att peka på de faktorer som haft betydelse i de aktuella fallen.
Eftersom jag själv förutom ett par andra kollegor har deltagit i bedömning och poängsättning av de aktuella melodierna, tror jag mig var ganska insatt i
sammanhanget. Detta hindrar inte att de kriterier som faktiskt legat till grund för poängsättningen kan ha varit delvis andra än dem som jag beskriver i uppsatsen, men dessa, hoppas jag, speglas på ett eller annat sätt i mina resonemang.
En annan faktor att ta hänsyn till är det faktum att jag påbörjat studierna av
kreativitetsteorierna parallellt med utformningen av de skriftliga kommentarerna till melodierna. Möjligheten finns att resonemangen till viss del kan ha färgats av studiet av teorierna, men den explicita kopplingen mellan dem redovisas i kapitel 9.
7.3.3. Handstilens och ortografins inverkan på bedömningen.
Anledningen till att jag valt att transkribera melodierna med datorutskrift är främst integritetsskäl, att inte handstilen ska gå att känna igen. Visserligen förlorar man då möjligheten att avgöra huruvida sättet att skriva noter kan ha bidragit till bedömningen av melodin. Givetvis ska man inte bortse från denna faktor, men jag har inte kunnat finna några fall i detta materialet där skrivsätt eller notpiktur kan misstänkas ha
påverkat bedömningen. De redovisade bedömningsgrunderna får tala för sig själva. De teorilärare som rättar antagningsproven har en daglig erfarenhet i att läsa studenters olika handstilar och bedöma läslighet och notskrivande skilt från den musikaliska bedömningen. En sökande kan vara tämligen ovan vid att skriva noter (det är kanske den första egna melodin han/hon skriver) men visa prov på rik musikalisk erfarenhet och fantasi. En annan kanske har blivit van notskrivare genom att skriva ut stämmor eller arbeta med skrivuppgifter av annat slag men ändå inte uppövat sin fantasiförmåga lika mycket. En lärares dagliga kontakt med studenters skrivarbeten åtföljs vanligtvis av den personliga kontakten med upphovsmannen. I en mer anonym provsituation som denna kan möjligen risken öka för att handstilens utseende omedvetet påverkar bedömningen.