Nätkränkningar - Elevers erfarenheter och attityder

Examensarbete

Nätkränkningar

Elevers erfarenheter och attityder

Cyber bullying

Students experiences and attitudes

André Karpelius

Lärarexamen 210hp

Barn och ungdomsvetenskap

Examinator: Åse Piltz Handledare: Gun Persson

Examinationsdatum: 27 maj 2014 Lärande och samhälle

Sammanfattning

Titel: Nätkränkningar - Elevers erfarenheter och attityder Författare: André Karpelius

Handledare: Gun Persson Sammanfattning:

Bakgrund: Kränkningar på Internet blir allt vanligare i ungdomars vardag. Nästintill alla ungdomar idag äger en mobiltelefon och en dator och spenderar stor del av sin fritid men även skoltid på Internet. Kränkningar på Internet blev ett stort samtalsämne under 2013, då en stor skara ungdomar samlades utanför Plusgymnasiet i Göteborg för att hitta den ansvariga bakom ett konto på Instagram som spridit kränkningar och förtal om ungdomar.

Syfte: Syftet med min studie är att undersöka elevers erfarenheter av nätkränkningar samt deras attityder till kränkningar på nätet. Jag vill även se vad eleverna har för syn på skolans agerande och ansvar vid nätkränkningar.

Metod: För att uppnå mitt syfte har jag genomfört en enkätundersökning på tre skolor med olika förutsättningar. Eleverna som har besvarat enkäten är mellan 11 och 16 år (årskurs 6-9). Enkätfrågorna besvarades med hjälp av Internet och elevernas egna mobiltelefoner eller surfplattor.

Resultat: När jag inledde mitt arbete hade jag en föreställning om att elever som blir utsatta för kränkningar på Internet söker stöd och hjälp hos vuxna på sin skola. Men mitt resultat visar på att större delen av eleverna väljer att inte kontakta skolan överhuvudtaget vid kränkningar som sker utanför skoltid. De flesta väljer att prata med sina föräldrar istället för att vända sig till skolan, även om kränkningen har skett mellan två elever som har en koppling till skolan. Det är skolans ansvar att finnas där och stötta elever i liknande ärenden. Mitt resultat visar även att stora delar av de tillfrågade eleverna fick vara fritt på Internet redan så tidigt som i 6-9 års ålder utan vuxnas närvaro. Mer än en tredjedel av de tillfrågade anser sig även ha blivit kränkta på Internet.

Nyckelord: Nätkränkningar, Elektronisk mobbning, Instagram, Mobiltjänster, Internet, Mobbning, skolans ansvar, styrdokument, Friends

Innehållsförteckning

1. Inledning 7

1.1 Syfte och frågeställningar 8

2. Litteraturgenomgång 9

2.1 Begreppsförklaring 9

2.1.1 Mobbning 9

2.1.2 Kränkning 9

2.2 Nätkränkningar, karaktär och utbredning 10

2.2.1 Dygnet runt 10

2.2.2 Medlöpare 10

2.2.3 Allt fastnar på nätet 11

2.2.4 Vuxnas okunskap 11

2.2.5 Tekniken gör det möjligt, men människan gör det värre! 12

2.2.6 Grupptryck 12

2.2.7 Vem kränker och vem blir kränkt? 13

2.2.8 Nätkränkningens utbredning 14

2.3 Hur arbetar skolan mot kränkningar på nätet? 14

2.3.1 Skollagen och andra lagar 14

2.3.2 Arbetet mot kränkningar i skolan 14

3. Metod 17 3.1 Metodval 17 3.1.1 Enkät 17 3.2 Urval 19 3.3 Genomförande 19 3.4 Forskningsetiska överväganden 20 3.4.1 Informationskravet 20 3.4.2 Samtyckeskravet 20 3.4.3 Konfidentialitetskravet 21 3.4.4 Nyttjandekravet 21 4. Enkätresultat 22

4.1 Elevers användning av Internet 22

4.2 Kränkningarnas omfattning 23

5. Slutsats och diskussion 29

6. Förslag på framtida forskning 34

7. Referenslista 35

7

1. Inledning

Mitt examensarbete undersöker vad elever har för erfarenheter av nätkränkningar men även vilka attityder de har mot kränkningar på nätet. Arbetet undersöker också vilken hjälp eleverna vill ha från skolan. I Läroplanen för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet (2011) står det klart och tydligt, att skolans mål är att varje elev:

tar avstånd från att människor utsätts för förtryck och kränkande behandling, samt medverkar till att hjälpa andra människor. (Skolverket 2011b, s12).

Matts Dahlkwist (2010) skriver att barn behöver lära sig i tidig ålder att elakheter som de skriver, uttrycker och visar på Internet skadar precis lika mycket som om de hade sagt det rakt ut på skolgården. En av anledningarna till att elever kanske är mer aggressiva på nätet än på skolgården kan vara att de känner sig mer anonyma på Internet. Dahlkwist menar också att det för många känns lättare att skriva elaka meddelanden på Internet då man kan söka skydd i anonymiteten samt att ungdomar känner en minskad rädsla för auktoriteter nu än förr. Dessa faktorer har skapat en kommunikation som i många fall anses vara hårdare och grövre mellan ungdomarna på Internet. Dahlkwist fortsätter med att förklara att det väcks psykologiska mekanismer till liv inom oss som gärna gör att vi vill visa oss lite tuffare bakom skärmen än vad vi egentligen är.

Nätkränkningar är ett ämne som är aktuellt i dagens skola och samhälle. I december 2012 rapporterade bland andra Clas Svahn (2012) från Dagens Nyheter om ett stort upplopp med ca 500 inblandade elever vid Plusgymnasiet i Göteborg. Ungdomarna kastade stenar och flaskor mot skolan där en 17 år gammal elev, enligt rykten utpekad som ägare av ett Instagramkonto, skulle befinna sig. Det visade sig till slut att den 17-åring, som hela mobben var ute efter, var oskyldig och att man istället hittade två andra flickor, en 15-åring och en 16-åring som ansågs vara skyldiga till publicerande av förödmjukande texter och bilder. I en artikel på DN.se (2013) kan man läsa att flickorna sedermera blev dömda av Göteborgs Tingsrätt för att ha lagt ut bilder ”i samtliga fall av djupt integritetskränkande natur, och att de tagit sikte på de utpekade ungdomarnas sexualliv och hälsa”. Rätten noterar även att ryktena fått ”en hastig och mycket omfattande spridning”.

8

Friends (2013) skriver i sin rapport för 2013 att av barn i åldrarna 12-16 år har 45 % utsatts för någon sorts kränkning på nätet. Fyra av fem av dessa vet vem som utfört handlingen. I Friends nätrapport från 2014 visar det sig att de som är mest utsatta för kränkningar är tonårstjejer som spenderar mycket tid på olika sociala plattformar. I denna grupp har varannan individ blivit utsatt det senaste året. Enligt rapporten sker de flesta kränkningarna på Facebook och handlar om utseende eller intresse.

1.1 Syfte och frågeställningar

Syftet med min studie är att undersöka elevers erfarenheter av nätkränkningar samt deras attityder till kränkningar på nätet. Jag vill även se vad eleverna har för syn på skolans agerande vid nätkränkningar. Jag kommer utgå ifrån nedanstående frågeställningar:

• Hur stor är nätkränkningens utbredning? • Vad har nätkränkningarna för karaktär?

• Vad har eleverna för erfarenheter och önskemål kring skolans agerande vid nätkränkningar?

9

2. Litteraturgenomgång

2.1 Begreppsförklaring

2.1.1 Mobbning

Christer Olsson (2013) som är legitimerad psykolog och diplomerad psykoterapeut nämner i början av sin bok Verktyg mot mobbning och kränkningar att ordet mobbing kom från läkaren Peter-Paul Heinemann som var en mycket populär radiodoktor i Sverige på 60-talet. Heinemann lanserade ordet mobbing i Sverige som senare blev mobbning i tidsskriften

Liberal Debatt år 1969. Heinemann släppte sedan ett par år in på 70-talet Mobbning – gruppvåld bland barn och vuxna. Anatol Pikas och en av de mest kända inom

mobbningsområdet, Dan Olweus, följde tätt efter Heinemann och fortsatte använda ordet mobbning.

På Skolverkets (2013) hemsida beskrivs mobbing på följande vis:

Förr talade man oftare om mobbning, med det begreppet används inte längre i skollagen. Mobbning är en form av kränkande behandling eller trakasserier som innebär en upprepad negativ handling när någon eller några medvetet och med avsikt tillfogar eller försöker tillfoga en annan skada eller obehag.

I min undersökning har jag endast använt mig av begreppet kränkningar, men jag har inför varje undersökning valt att förtydliga och förklara för eleverna skillnaden mellan dessa två begrepp.

2.1.2 Kränkning

Skolinspektionen (2012) förklarar en kränkande behandling som ett handlande utan samband med någon diskrimineringsgrund som kränker ett barns eller en elevs värdighet. Om någon blir kallad ”UFO”, ”plugghäst”, ”glasögonorm” eller likartat kan det bedömas som en kränkande behandling.

Skolinspektionen nämner också att det är viktigt att komma ihåg att kränkande behandlingar inte alltid behöver vara verbala utan även kan vara till exempel gester, ignorering, utfrysning

10

eller att någon stirrar. Även fysiska påhopp och skadegörelse är exempel på trakasserier och kränkande behandling.

2.2 Nätkränkningar, karaktär och utbredning

2.2.1 Dygnet runt

Ewa Thorslund (2007) som arbetat många år med IT-frågor skriver om att förr kunde man vara mobbad och utfrusen i skolan. Rasterna och vägen hem från skolan kunde vara hemsk, men väl hemma kunde man känna sig lugn och trygg. Men med tekniken som finns idag får man aldrig någon fristad. Det kan fortsätta att komma kränkande sms, mail och kommentarer på olika sociala mötesplatser alla tider på dygnet. Thorslund fortsätter med att skriva att när man borde få känna sig trygg och säker slår plågoandarna till på de allra mest innovativa sätt. De sociala mönstren som finns i skolan följer allt som oftast med ut i cyberspace.

Olsson (2013) beskriver samma sak som Thorslund, att eleverna riskerar att när som helst och var som helst att träffas av vad han kallar ”elektroniska giftpilar” (s. 20). Olsson menar att detta inte är någon ny form av mobbning utan snarare samma mobbning som förr, fast med nya möjligheter. Mobbaren har nu varken rums- eller tidsbegränsningar. Detta är något mobbaren kan använda som en ”extra vidrig krydda” (s. 20) och som komplement till den traditionella mobbningen. Olsson menar, i likhet med Thorslund, att lov, helger och kvällar tidigare innebar att offren kunde få en paus och slippa undan sina plågoandar.

2.2.2 Medlöpare

Olsson (2013) menar att det är omgivningen som möjliggör att mobbare kan hålla på i flera år. Olsson menar att det krävs en ondskans ring (s. 41) för att förstärka och mana på mobbaren att fortsätta med sitt beteende. Genom den här ondskans ring utökar man mobbarens destruktiva stolthet och lämnar offret ensamt kvar med känslor av skam. Det räcker alltså inte med ett offer och en översittare för att mobbningen ska utvecklas. Det krävs även aktiva och passiva medlöpare som agerar åskådare med mer eller mindre engagemang. Olsson beskriver medlöparna som oljan som smörjer mobbningsmaskinen. Utan medlöparna bildas ingen grupp och översittaren står ensam. Enligt Olsson kan vilken elev som helst, som följer minsta motståndets lag, blir en medlöpare. Olsson anser att medlöparna är fega. De riskerar ingenting i sitt ”medlöperi” och de vågar dessutom inte ta ställning. De vill både ha kakan och äta upp den. När översittaren inte är närvarande, kan de vara vänliga och kamratliga mot offret.

11

Olsson menar att översittaren är den som tar vissa risker. Han eller hon hörs och syns och riskerar att bli upptäckt, även om många mobbare är skickliga på att få någon av sina medlöpare att ibland utföra själva grovjobbet.

2.2.3 Allt fastnar på nätet

Englund (2013) beskriver flera punkter som gör skillnaden mellan vad han kallar traditionell kränkning och nätkränkning. På Internet finns allt tillgängligt för alla. Den utsatte vet aldrig hur många som sett budskapet eller handlingen. Känslan av att inte veta kan göra saken värre. Det finns ofta permanenta spår kvar av gärningen. Upplevelsen att någon lagt ner stor tid och möda på att till exempel skriva en kränkande text eller göra en kränkande video upplevs ofta som värre än vanlig mobbning. Rädslan för att föräldrarna ska ta deras mobiltelefon eller dator kan få den utsatte att inte vilja berätta om kränkningen hemma.

2.2.4 Vuxnas okunskap

Många vuxna har inte samma kunskaper om Internet som sina barn och hamnar därför i ett kunskapsunderläge som också innebär att kränkningar på nätet får en speciell karaktär. Johnny Lindqvist och Ewa Thorslund (2009) skriver i sin guide Ungas Integritet på nätet –

En guide för föräldrar, pedagoger och andra viktiga vuxna om en intressant sak. De skriver

att debatten om kränkningar på Internet ofta gör att många vuxna suckar tungt och påpekar en tråkig utveckling i fel riktning. Vuxna brukar också lägga ansvaret helt och hållet på barnen och ungdomarna själva. Vissa vuxna påstår att det är barnens eget fel att Internet förvandlats till ”ett laglöst land” eller ”skräckkabinett”. Men när de däremot pratar om mobbning och kränkningar av den fysiska formen som sker på skolgården så är det en helt annan sak. Då ska det pratas om vuxenansvar, likabehandlingsplaner och olika förebyggande strategier. Lindqvist och Thorslund undrar då om vi lärt barnen hur man ska bete sig på Internet? Har vuxna någonsin gått igenom vilka faror det kan innebära att publicera en bild på Internet?

Lindqvist och Thorslund (2009) fortsätter skriva om vuxenansvar på nätet. De menar att många vuxna inte känner sig hemma på Internet och tror att barnen mobbar på nya revolutionerade sätt. Men det visar sig att kränkningen som sker på Internet sker på ungefär samma sätt som på skolgården. Man utsätter varandra för olika sorters ryktesspridning och skitsnack på de olika sidorna eller genom chattappar i mobilen, inget nytt alltså. Den stora skillnaden på nätet är att det inte finns speciellt många vuxna närvarande och på så vis blir mycket av det som händer okänt för vuxenvärlden. Ingen vuxen tar tag i det och det kan

12

därför fortgå ett bra tag. Den andra stora skillnaden menar Lindqvist och Thorslund är förutom bristen av vuxennärvaron, den stora spridningseffekten. Det går så otroligt mycket snabbare att sprida ett rykte på Internet än på skolgården. Vilket beror på att man har så många fler kontakter på Internet.

Göran Englunds (2013) förslag till föräldrar är att skapa regelbundna workshops där föräldrar kan diskutera olika sidor på Internet där barnen och ungdomarna spenderar tid. Workshopen ska inkludera alla de positiva sidor som finns med användandet av Internet, men även de negativa. Genom att ha en panel med ungdomar närvarande på workshopsen kan de uppdatera föräldrarna med aktuella trender.

2.2.5 Tekniken gör det möjligt, men människan gör det värre!

Thorslund (2007) menar att det är tekniken som öppnar upp för fler sätt för mobbningen att fortsätta och till och med att bli värre. Men hon menar samtidigt att det är ju inte tekniken det är fel på, utan relationerna mellan människor och deras beteende.

Dahlkwist (2010) skriver att just det som gör Internet så lockande även skapar dess baksidor. Minskad rädsla för auktoriteter, den inbillade anonymiteten, snabba kontakter och det direkta tilltalet – allt det som gör att ungdomar ständigt använder Internet och mobilen som kommunikationsformer gör även det enklare för olika former av kränkningar att nå fram. Han fortsätter med att nämna de psykologiska mekanismer som väcks till liv. Grupptrycket på Internet kan göra att stämningen lätt trissas upp.

2.2.6 Grupptryck

Dag Öhrlund och Per Hellqvist (2008) beskriver att eftersom miljoner människor vistas på nätet dagligen är det enkelt att hamna i ett grupptryck. Om stora delar internetanvändare gör något som anses vara fel ”IRL” (I verkliga livet), kan det dock anses vara normalt eller åtminstone okej att göra på nätet, handlingen kan då anses vara normen. Det kan handla om flera olika saker, t.ex. piratkopiera musik eller film, lägga ut bilder på sig själv eller någon annan eller att mobba någon. Öhrlund och Hellqvist menar att ett barn som känner ett grupptryck lätt kan känna sig tvingad att göra något som barnet i fråga egentligen aldrig skulle få för sig att göra annars. Det kan vara enklare att agera när man känner sig anonym och trygg bakom sin dator.

13 2.2.7 Vem kränker och vem blir kränkt?

Enligt Olsson (2013) är det inte sällan samma elever som blir utsatta för fysisk mobbning och kränkningar (där de blir sparkade, slagna och knuffade) som blir utsatta för verbal mobbning (där de exempelvis får utstå hot, elaka ord, hätska brev, ryktesspridning) eller psykosocial

mobbning (där de får utstå exempelvis elaka imitationer, eller att någon demonstrativt reser

sig och går när de sätter sig, gör grimaser eller elaka suckar och blickar), som även utsätts för den elektroniska mobbningen och kränkningarna via sms, mms, e-post eller olika sociala medier. Ett nytt socialt media som slått igenom på bred front det senaste året är Ask.fm där man kan ställa anonyma frågor till varandra och då alltså enkelt gömma sig bakom skärmen helt anonymt. Det finns alltså inga fredade zoner för mobbningsoffer längre.

Öhrlund och Hellqvist (2008) fortsätter i sin bok att nämna att det är samma personer som mobbar på skolan som gör det på Internet. De nämner också att enligt en undersökning gjord av Friends, är det vanligast att man blir mobbad av någon man känner över Internet. Allt som oftast består kränkningen på Internet av samma hårda kränkande och nedsättande ord som de som mobbar skulle använda sig av IRL. Men kränkningen kan kännas råare och kantigare när man får det i skriftlig form och man tvingas läsa in känslorna själv. Man ser inte kroppsspråket från sändaren eller hör hur denne artikulerar sig. Detta går inte att formulera i text och kan därför upplevas mycket värre via mobilen eller datorn när man själv tvingas läsa det.

Thorslund (2007) är inne på samma spår som Öhrlund och Hellqvist när hon nämner att en konflikt som startar i den digitala världen kan fortsätta ”IRL” likväl som en konflikt som startar ”IRL” kan fortsätta online. Men på grund av sms, mail och sociala plattformar kan en dispyt som till en början var ganska liten bli enorm. Man ger igen istället för att försonas och reda ut dispyten.

Lindqvist och Thorslund (2009) skriver om Marilyn Campbell som forskat om kränkning och nätkränkning. Hon menar i sin forskning att det är den belöning som kommer med kränkningen som mobbaren är ute efter. Belöningen kan vara ökad respekt från andra elever och att man anses vara en cool elev, detta bygger på att kränkningarna inte förbli anonyma.

14 2.2.8 Nätkränkningens utbredning

Englund skriver i sin rapport Mobbning och kränkningar på nätet (2013) att 85 % av dem som utsatts av kränkningar på Internet också får utstå kränkningar i skolan. Endast 15 % anser sig enbart vara utsatta för kränkningar på Internet. Det visar sig även att hela 90 % av dem som utsatts för någon mobbning även utsatts för mobbning på traditionellt, fysiskt vis.

Friends är en svensk antimobbningsorganisation som varje år släpper en rapport efter att ha varit ute i svenska skolor och arbetat mot kränkningar. I Friendsrapporten för 2013 har man för första gången genomfört en enkät som inkluderat frågor som rör nätkränkningar av olika slag. I rapporten kan man läsa att 17 % av eleverna i årskurs 6-9 någon gång blivit utsatt för ett kränkande SMS och att 13 % varit med om att andra elever någon gång spridit en bild eller film på personen mot dennes vilja.

I Datainspektionens (2008) undersökning Ungdomar och integritet 2008 ansåg sig 54 % av de 520 tillfrågade ungdomarna att de någon gång känt sig kränkta eller mobbade på ett eller annat sätt på Internet. Det visade sig även att 49 % av de tillfrågade hade varit med om att någon ljugit om dem på Internet.

2.3 Hur arbetar skolan mot kränkningar på nätet?

2.3.1 Skollagen och andra lagar

Kirsi Piispanen (2013), som är förbundsjurist på Lärarförbundet, beskriver i en artikel för Lärarförbundets nyhetssida Lärarnasnyheter.se hur skolan ska arbeta mot olika sorters kränkningar. Hon skriver att skolan ska inte bara följa skollagen när det handlar om kränkningar av olika slag, utan även diskrimineringslagen och arbetsmiljölagen.

2.3.2 Arbetet mot kränkningar i skolan

Piispanen (2013) förklarar även i sin artikel hur det ska gå till när man arbetar mot mobbning och kränkande behandlingar i skolan. Först och främst ska huvudmannen på skolan alltid arbeta förebyggande för att på så sätt om möjligt förhindra eventuella kränkningar. Om personalen får höra eller ser en elev bli utsatt för en kränkning eller någon form av trakasserier, måste personalen i fråga anmäla till rektorn som i sin tur måste anmäla vidare till huvudmannen. Huvudmannen måste i sin tur skyndsamt genomföra en utredning och genomföra åtgärder för att detta inte ska hända igen. Skolan måste anmäla och utreda alla

15

incidenter som händer under skoltid, men även på vägen till och från skolan. Skolan måste även utreda och anmäla om en kränkning har ett nära samband med verksamheten och det som förekommer i den. Det som Piispanen (2013) skriver kortfattat är alltså att om en elev sitter hemma och skriver elaka och kränkande sms till en annan elev på samma skola finns det ett samband och detta måste därför anmälas och utredas om det kommer till personalens kännedom. Ibland kan det vara svårt att veta om det finns ett samband och varje situation behöver alltså bedömas.

Piispanen fortsätter i sin artikel att skriva att det inte finns några lagar som uttryckligen beskriver kränkningar genom sociala medier, men vissa formuleringar i skollagen tyder på att även sociala medier kan räknas, då det kan hända att någon blir kränkt via sociala medier i verksamheten. Ett exempel, skriver Piispanen (2013), kan vara att en elev skriver kränkande på Facebook om en annan elev under en lektion. I vissa fall kan kopplingen mellan eleverna och verksamheten vara diffusare, men om det finns ett nära samband mellan kränkningarna i verksamheten och eleverna inträder utrednings- och anmälningsskyldigheten även då.

I Ulrika Sundströms (2008) artikel på Lararnasnyheter.se beskriver Niclas Ottosson som arbetat med att föreläsa om digitala kränkningar i många år, att man som lärare ska vara nyfiken och fråga eleverna om vad de gör vid datorn. Man ska även prata med eleverna om PUL-lagen (personuppgiftslagen) och lära eleverna om källkritik. Det är viktigt att poängtera att man ska vara källkritisk och fundera på vem som egentligen skrivit texterna. Ottosson menar att förutom vuxenvärldens dåliga inblick i vad som sker på Internet så är även eleverna väldigt omedvetna om vad det de gör på Internet kan få för konsekvenser. Ottosson fortsätter i Sundströms (2008) artikel:

Även om man inte har för avsikt att vara elak, utan bara vill lägga ut en bild för sina kompisar, är risken stor att den sprids. Det räcker ju med att den kopieras en gång så är den i spridning, både på skolan eller till andra kompisar och till vuxna som sitter och letar efter bilder på barn på de här sajterna.

För att ta reda på elevers nätvanor och syn på digitala kränkningar tycker Ottosson man som lärare borde genomföra en enkät med frågor om till exempel vilka sidor elever brukar besöka och hur ofta, för att som lärare kunna besöka sidorna och kunna ta en diskussion med eleverna.

16

Mycket handlar enligt Ottosson om att diskutera och föra en dialog med eleverna. Det är även viktigt att berätta för eleverna att det krävs tillstånd för att lägga upp en oskyldig bild på en kompis på Internet. Ottosson beskriver vidare i Sundströms (2008) artikel:

Varken elever eller pedagoger känner i regel till att det är förbjudet enligt personuppgiftslagen, PUL, att lägga ut bilder utan tillstånd. Det tycker jag man ska ta upp i klassrummet.

Enligt Skolverkets (2011a) Utvärdering av metoder mot mobbning gjordes under tre års tid en utvärdering av flera olika antimobbningsprogram. De program som utvärderades var Friends, SET, Lions Quest, Olweusprogrammet, Farstametoden, Skolkomet, Skolmedling och Stegvis. Tiotusen elever från 39 skolor var med i utvärderingen. Skolverket kom bland annat fram till att det inte går att fullt ut rekommendera något av programmen. Alla program innehöll insatser som var effektiva, men alla innehöll dessutom insatser som var ineffektiva och som kan leda till att elever kränks till exempel genom att elever som har en funktion i det förebyggande arbetet i att vara personalens ögon och öron kan bli utsatta för olika former av kränkningar. Inget av programmen tar hänsyn till pojkars och flickors olika behov av insatser eller för skolans mångskiftande vardag. Skolverket rekommenderar att skolorna utgår från Skolverkets Allmänna råd och kommentarer för att främja likabehandling och förebygga

diskriminering, trakasserier och kränkande behandling (2009) och hela tiden arbetar för att

skapa en strategi mot mobbning utifrån skolans egna förutsättningar. Skolan skapar en egen handlingsplan utifrån sina förutsättningar, till exempel skolans storlek och ålder på elever. De mest fundamentala förutsättningarna för att arbetet mot mobbning ska fungera i skolan är enligt utvärderingen att det utövas med ett systematiskt tillvägagångssätt och att det är förankrat på hela skolan. Viktigt är också att klimatet och kulturen på skolan präglas av att man samarbetar och har engagemang.

17

3. Metod

I detta kapitel redogör jag för metod, genomförande, urval, samt forskningsetiska överväganden.

3.1 Metodval

3.1.1 Enkät

Jag har valt att göra en kvantifierad surveyundersökning då jag anser att den metoden hade bäst förutsättningar att hjälpa mig att uppnå mina syften och belysa mina frågeställningar. Jag har läst Göran Ejlertssons bok Enkäten i praktiken (2005). Där nämns det många fördelar med att använda sig av enkäter istället för intervjuer med eleverna i mellan- och högstadiet. Ejlertsson menar att vid en enkätundersökning tar man bort den så kallade intervjuareffekten. Respondenten påverkas inte av intervjuarens sätt att ställa frågan. Informanten får även mer tid att grunna på sitt svar och kan på så sätt komma fram till ett ärligare svar. Ejlertsson fortsätter med att skriva att frågeformuleringarna ofta är standardiserade i ett enkätformulär och alla frågor presenteras på så sätt lika för alla respondenter. Detta förenklar datan som kommer in och det blir förhoppningsvis ett förhållandevis lättolkat resultat.

Staffan Stukát (2005) skriver också om fördelarna med att använda sig av enkäter som undersökningsmetod. Han skriver att enkäter är bra när man vill nå fler människor än vad som är möjligt vid observationer eller intervjuer. Genom att få svar från en större grupp människor får man mer kraft att generalisera sina resultat.

Jag har valt att använda mig av både strukturerade frågor (där det finns två eller flera svarsalternativ) och ostrukturerade frågor (där respondenten själv formulerar sitt svar). Både de strukturerade och de ostrukturerade frågorna har för- och nackdelar. De ostrukturerade, de så kallade öppna frågorna, är inte helt olika en intervju menar Stukát. De ostrukturerade frågorna kan ge mycket varierande svar, framförallt om man inte styr upp fokus och kompletterar frågeställningen med deluppgifter. Men ger man tillräcklig information i frågeställningen kan detta ge mycket oväntade, intressanta och givande resultat.

Tyvärr så får man sällan så fylliga svar som man är ute efter, och risken finns att svaren blir magra och intetsägande (Stukát, 2005). Man bör därför se till att de tillfrågade är motiverade

18

till att svara på frågorna. När det gäller de strukturerade frågorna ska detta vara frågor med fastställda svarsalternativ. Här menar Stukát att man måste ha god kännedom om det man vill fråga om, annars riskerar man att få information som inte har med saken att göra eller så frågar man på ett felaktigt sätt. Ibland kan det vara relevant med ett ja- eller nej-svar på en strukturerad fråga, men för att få mer detaljerad information kan man lägga till fler svarsalternativ.

Stukát råder vidare att göra några försöksintervjuer ur den tänkta undersökningsgruppen. När min webbenkät var färdigställd frågade jag tre elever på en skola jag har kontakter på och som inte skulle vara med i den senare undersökningen om de kunde tänka sig att testa min enkät för att se så att tekniken fungerade som den skulle och att eleverna förstod mina frågor. Under tiden de fick svara på frågorna bad jag eleverna att säga till om det var någon fråga de inte förstod eller som de tyckte var konstig. Eleverna hade några invändningar på hur jag formulerat en del av frågorna. Jag tog till mig deras synpunkter och åsikter och omformulerade en del av frågorna. Det var även vid detta tillfälle jag förstod att det var viktigt att gå igenom några begrepp och förtydliga skillnaden mellan mobbning och kränkning. Tekniken fungerade som den skulle och behövdes aldrig ändras på.

Stukát nämner också en nackdel med att använda sig av en enkät. Han beskriver hur viktigt det är att formulera frågorna korrekt då man inte har chansen att formulera om, upprepa eller beskriva med andra ord, som man hade kunnat göra vid en intervju. Stukát avslutar med att nämna att det är mycket viktigt att förbereda enkäten noga och använda sig av ett par kritiska personer till att granska enkäten innan den går ut i full skala. För hjälp konsulterade jag en tidigare arbetskamrat som dagligen arbetar med olika enkäter. Jag fick feedback och gjorde en del justeringar i min enkät.

Ejlertsson (2005) väljer också att ta upp kostnadsfrågan som en av fördelarna för webbenkäten. En enkät som skickas per post kostar i tryckerikostnad och porto, medan en webbenkät inte har några kostnader alls. Det finns två tidsaspekter att titta på här, dels tiden det tar att skicka ut enkäten och tiden det tar att samla in svaren, dels tiden det tar att föra in all data du får från respondenterna. Här finns en klar fördel till webbenkäten där du direkt får in all data i datorn.

19

Jag valde webbenkäten av flera skäl. Det är mer kostnadseffektivt och miljöeffektivt, men också för att det är ett mer attraktivt sätt att nå ut till eleverna.

Efter besöken på de olika skolorna gjorde jag en sammanställning från varje skola, men valde att göra en stor gemensam sammanställning av svaren från alla tre skolorna som jag sedan använde mig av i mitt examensarbete. Till en början tänkte jag delge skolorna resultatet, och kanske göra jämförelser mellan de olika skolorna i examensarbetet. Men jag valde att göra en stor sammanställning med alla tre skolorna tillsammans för att få en representativ bild av Sverige idag eftersom skolorna finns på tre olika geografiska platser.

3.2 Urval

Min undersökning har genomförts på tre skolor, i tre olika kommuner. En skola i en mindre by (skola 1), en skola i en större stad (skola 2), samt en skola i en mellanstor stad (skola 3). Enkäterna administrerades i totalt 9 klasser med sammanlagt 152 elever. Jag valde att genomföra undersökningen i årskurserna 6-9 då det enligt Friends (2014) är vanligare med mobbning i åldrarna 13-16 (dvs. årskurs 6-9). Efter att jag varit ute på de tre skolorna och genomfört min enkätundersökning hade jag fått in svar från 152 respondenter. Det var 100 pojkar och 52 flickor som svarade på enkäten. Den sneda fördelningen mellan könen speglar det faktiska förhållandet då den ena skolan är en fotbollsskola som lockar mest pojkar som elever.

Stukát (2005) nämner att det är viktigt att innan undersökningen ta reda på vilken bakgrundsinformation jag behöver veta om respondenten. Jag har här valt att endast samla in information om kön, skola och årskurs, då jag inte anser att något annat skulle vara användbart till min undersökning.

3.3 Genomförande

Jag kontaktade rektorerna för att gå igenom upplägget och för att få tillstånd att genomföra min undersökning. Alla tre rektorerna var positiva. Jag tog därefter kontakt med lärarna i samtliga klasser i åk 6-9 på skolorna för att boka in ett datum. För enkelhetens skull ville jag att alla elever på respektive skola skulle svara på enkäten vid samma tillfälle. Det visade sig vara svårt att hitta en tid som fungerade för alla inblandade lärare så det tog mig ett par veckor att organisera. Jag inledde med att presentera mig i klassen och berättade för eleverna att jag var en lärarstudent från Malmö högskola som var hos dem för att göra en undersökning

20

om nätkultur och nätkränkningar. Jag förklarade att jag i min undersökning valt att använda mig av ordet IRL, och gick igenom betydelsen av detta ord, även om jag kände att de flesta redan kände till ordet. Jag valde även att förklara skillnaden på kränkning och mobbning för eleverna. Jag berättade att jag i hela enkäten valt att använda mig av ordet kränkning istället för mobbning. Jag frågade i klassen om det var någon som visste vad skillnaden mellan kränkning och mobbning var. De flesta visste inte skillnaden så jag förklarade att skillnaden är att mobbning är något som sker under två eller flera tillfällen dvs. under en längre tid, när man blir kränkt räcker det med en händelse.

Vidare förklarade jag även att enkäten var helt anonym och att det inte på något som helst vis gick att spåra till en speciell person. Eleverna fick vars ett slumpmässigt id för att kunna vara helt anonyma. På skola 1 samlade jag alla elever i ett klassrum och gick igenom allt. På denna skola har alla elever fått varsin surfplatta, så jag var klar med undersökningen på väldigt kort tid, då alla eleverna kunde sätta igång direkt. På skola 2 fick jag börja i årskurs 6 och förklara där och sedan gå vidare till varje årskurs. Denna skola hade inga laptops alls, men alla elever hade mobiltelefoner och skolan hade trådlöst internet, så det gick väldigt smidigt där med. Sista skolan, skola 3, hade skolan laptops till nästan alla. De som inte datorerna räckte till fick ta fram sina mobiltelefoner och genomföra undersökningen via dem. Jag fanns hela tiden i klassrummet för att svara på eventuella frågor, men kände att det hela flöt på riktigt bra och det var aldrig några problem. Alla elever ställde upp och fullföljde enkäten. Jag fick ett mycket positivt gensvar från respondenterna, de flesta tyckte det var smidigt att kunna svara på frågor genom att använda sin mobil eller surfplatta.

3.4 Forskningsetiska överväganden

Jag har följt Vetenskapsrådets (2002) rekommendationer och etiska riktlinjer.

3.4.1 Informationskravet

Enligt informationskravet ska jag informera de som är berörda av forskningen om

forskningens syfte. I min studie har alla respondenter fått reda på vad min undersökning ska användas till och vad syftet med undersökningen är. Alla respondenter fick veta att deras deltagande var frivilligt och att de kunde avbryta deltagandet när helst de ville.

21

Enligt samtyckeskravet krävs det ett samtycke från hemmet om uppgiftslämnaren är under 15 år och det är ett känsligt ämne som innefattar frågor av privat och känslig natur. Om det inte anses vara känsliga frågor av privat eller känslig natur räcker det med att en företrädare för klassen godkänner det. Jag diskuterade fram i samråd med rektorn på varje skola om det behövdes påskrift från hemmet eller om det räcker att en företrädare i form av rektorn själv eller läraren för varje klass godkände detta. Eftersom enkäten kunde fyllas i helt anonymt behövdes inte något samtyckeskrav, men jag rådfrågade ändå rektorerna och lärarna på varje skola. Webbenkäten var helt frivillig och skulle någon elev vilja avbryta fick denna göra detta utan några som helst påföljder. Ville dessutom eleven att jag skulle ta bort de frågor de hade hunnit besvara, gjorde jag även detta. Jag försökte inte heller övertyga eleven att fullfölja. Det var dock ingen som inte fullföljde enkäten.

3.4.3 Konfidentialitetskravet

Jag har varit mycket noga med att inga personuppgifter kommer ut och att alla förblir helt anonyma för utomstående. Ingen utomstående kommer ha tillgång till de insamlade uppgifterna.

3.4.4 Nyttjandekravet

Uppgifterna jag samlat in kommer aldrig lånas ut eller säljas vidare eller användas i något kommersiellt syfte eller icke vetenskapligt syfte. Uppgifterna kommer endast användas till min forskning.

22

4. Enkätresultat

Jag gjort sammanställningar skola för skola men valde att fokusera mitt examensarbete på en stor sammanställning för skolorna tillsammans. Det är den stora sammanställningen med alla elevers svar som jag har använt mig av i mitt arbete med detta examensarbete.

För att få en överskådlig bild så skapade jag ett dokument där jag samlade alla svar i tabeller. Jag har valt att använda en del citat från eleverna i arbetet för att kunna ge läsaren en bättre bild av språket som används.

4.1 Elevers användning av Internet

18. Hur gammal var du när du fick vara

fritt på Internet av dina föräldrar? Procent

6-9år 36%

10-12år 53%

13-16år 9%

Senare, jag har ingen mobil med Internet 2%

Trettiosex procent av eleverna uppger att de fick vara fritt på Internet redan när de var 6-9 år. 53 % uppger att de fick vara fritt på Internet för sina föräldrar när de var 10-12 år. Svaret visar att 98 % av alla tillfrågade elever får vara fritt på Internet utan att någon vuxen är med dem.

19. Hur gammal var du när du fick en

mobiltelefon med Internet i? Procent

6-9år 22%

10-12år 64%

13-16år 12%

Senare, jag har ingen mobil med Internet 2%

Vidare kan man se att 22 % av eleverna hade en mobiltelefon med Internet i redan mellan 6-9 års ålder och att hela 98 % av de tillfrågande har en mobiltelefon med Internet i vid undersökningstillfället. Statens medieråd (2013) visar på högre siffror än de jag fått. I deras undersökning visar det sig att 62 % av 9-12åringar äger en smartphone med internet i.

23

4.2 Kränkningarnas omfattning

vanligast med kränkningar på Internet? Procent

6-9år 1%

10-12år 10%

13-16år 83%

Senare 6%

Resultatet visar att 83 % tror att den vanligaste åldern för kränkningar på Internet är 13-16 år. Svaret speglar respondenternas egen ålder, alla respondenterna går i årskurs 6-9 och är då således mellan 12 och 16 år. Göran Englund (2011) har genom Göteborgs stad gjort en undersökning som visar att av elever i årskurs 3-6 är det 2,5 % som är nätmobbade. I årskurs 7-9 har det ökat markant till 5,7 %. Detta stämmer ganska väl med mina siffror.

13. Är det vanligt att flera elever går emot

en ensam på Internet? Procent

Ja, det är det 41%

Nej, mest en elev mot en annan 10%

Vet inte 49%

Resultatet från enkäterna visar att 41 % anser att de ofta ser flera elever gå ihop mot en elev på nätet. Det ska även tilläggas att hela 49 % svarade ”Vet inte” på frågan och att endast 10 % tycker att det är vanligast att det är en elev mot en annan på Internet.

20. Om det blir ett bråk mellan två elever på skolan, fortsätter diskussionerna mellan dessa två efter skoltid på

mobiltelefonerna? Procent

Ja 39%

Nej 7%

Jag vet inte 54%

39 % av eleverna har varit med om att ett bråk som påbörjats på skoltid fortsatt på mobiltelefonen under resten av dagen och kvällen. Enligt Göran Englund (2011) är de elever som utsätts för nätmobbning oftast samma elever som under skoldagen utsätts för den traditionella skolmobbningen.

24

3. Har du någon gång blivit kränkt av

någon annan på Internet? Procent

Ja 35%

Nej 65%

35 % anser sig ha blivit utsatt för någon sorts kränkning på Internet, hälften (50 %) av de som uppgett att de har blivit kränkta vet vem personen som utsatte dem för kränkningen är. Här visar mina siffror ett lite lägre utfall än Friends (2013) gör i sin rapport, där de uppger att 45 % utsatts för någon sorts kränkning på nätet och att hela 80 % vet vem som utfört handlingen.

4. Om du blivit utsatt för kränkande behandling på nätet, känner du till

personen som utsatte dig? Procent

Ja 18%

Nej 18%

Jag har aldrig blivit utsatt 64%

I tabell 4 går det att utläsa att av de som anser sig blivit utsatta för kränkande behandling är det lika många som känner personen som utsatt dem för en kränkande behandling som det är personer som inte känner personen som kränkt dem.

14. Hur ofta ser du att någon blir kränkt

på Internet? Procent

Aldrig 16%

Det har jag sett en eller två gånger 32% Någon gång i månaden 19% Någon gång i veckan 18%

Varje dag 15%

När man fortsätter och tittar på tabell 14 som visar att hela 84 % sett en kränkning på Internet och att endast 16 % anser sig aldrig ha sett en kränkning på Internet så är det lätt att förstå hur utbrett kränkningarna på Internet verkligen är.

9. Vad är enklast, att säga elaka saker till

någon på Internet eller IRL? Procent Det är enklare på Internet 80% Det är enklare IRL 20%

25

Om man dessutom studerar tabell 9 som visar att 80 % av eleverna som besvarade enkäten anser att det är enklare att säga elaka saker till någon på Internet än IRL förstår man hur lätt det är att eleverna kränker varandra på Internet.

8. Vad är värst att kränka någon på

Internet eller IRL? Procent

Internet 19%

IRL 18%

Lika illa 63%

Trots att 8 av 10 (tabell 9) ansåg att det är lättare att kränka någon på Internet än IRL så kan man genom att studera tabell 8 se att 19 % anser att det är värre att kränka någon på Internet. 18 % anser att det är värre IRL och resterande 63 % anser att det är lika illa att kränka IRL som på Internet.

4.3 Elevers syn på skolan och kränkningar

behandling, vill du ha hjälp av skolan? _Procent Ja, jag hade velat ha hjälp från skolan 32%

Nej 68%

Nästan 7 av 10 (68 %) svarade att de inte ville ha någon hjälp av skolan om de blivit utsatta för någon kränkande behandling. Tabell 24 visar att eleverna inte gärna väljer att vända sig till skolan om de blir utsatta för en kränkande behandling.

25. Känner du att du kan vända dig till

skolan om du blir kränkt på Internet? _Procent

Ja 37%

Nej 63%

Hela 63 % av eleverna som genomförde min enkät svarade att de inte känner att de kan vända sig till skolan om de blivit kränkta på Internet. Hela 68 % (tabell 24) av de tillfrågade hade inte tagit hjälp av skolans resurser för att lösa situationen. Englund (2011) skriver i sin rapport att skolorna och föräldrarna bör ha en gemensam syn på definitionen av mobbning och

26

nätmobbning för att kunna komma till rätta med mobbningen. Om skolpersonalen och föräldrarna har en gemensam syn ökar chanserna för att man kan utreda mobbningen, om inte kan eleverna utnyttja situationen för egen del. Mats Wingborg (2011) har gjort en utvärdering av olika metoder mot mobbning. I sin utvärdering skriver Wingborg att det inte är vilken metod man använder som är det viktigaste utan hur mycket man väljer att arbeta med de olika metoderna som finns tillgängliga och hur ihärdig man är. Wingborg belyser också vikten av att alla på skolan är med på samma tåg. Det kvittar om det är lärare, bespisningspersonal, vaktmästare eller städare alla ska vara med och ingen ska acceptera mobbning av något slag.

27. Om du blivit utsatt för en kränkande behandling, vem skulle du helst vända dig

till? Procent

Föräldrar 45%

Rektorn 5%

Kuratorn 10%

Kompis 31%

Annan vuxen på skolan 1%

Läraren 6%

Annan vuxen utanför skolan 2%

Skolsköterskan 0%

När de tillfrågade fick svara på vem de skulle välja att prata med om de utsattes för en kränkande behandling (tabell 27) fick rektorn, läraren, kuratorn eller annan vuxen på skolan endast 22 % av rösterna. Föräldrarna var den som de flesta skulle välja att vända sig till, 45 %. På andraplats kommer kompisen på 31 %. Båda dessa alternativ fick alltså mer än vad alla vuxna i hela skolverksamheten fick tillsammans

28. Brukar du prata om saker som händer på Internet hemma med dina föräldrar?

Procent

Ja 30%

Nej 70%

Trots detta visar tabell 28 att endast 30 % väljer att prata om det som händer på Internet hemma med sina föräldrar. Englund (2011) visar på att sambandet mellan nätmobbing och vanlig mobbning är starkt. Englund tycker att de vuxna i barnens närhet måste få dem att sluta med sina destruktiva aktiviteter och berätta för de vuxna vad de ser.

27

22. Om du blivit utsatt för en kränkande handling på mobilen eller Internet av en elev på skolan, har läraren

hjälpt dig när du bett om hjälp? Procent

Ja 8%

Jag har inte blivit utsatt så jag vet inte 60% Jag har blivit utsatt, men jag bad aldrig om hjälp av läraren 18% Nej, läraren hjälpte mig inte fast jag frågade om hjälp 14%

På fråga 22 som lyder ”Om du blivit utsatt för en kränkande handling på mobilen eller Internet av en elev på skolan, har läraren hjälpt dig när du bett om hjälp” så har endast 8 % svarat att de har fått hjälp. Nästan dubbelt så många (14 %) har svarat att de ”inte fick någon hjälp trots att jag frågade efter det”.

23. Har din lärare eller annan vuxen pratat med er om nätmobbning och

kränkningar på Internet? Procent

Ja, väldigt ofta 9%

Ja, ett par gånger 34%

Ja, någon enstaka gång 36%

Nej, aldrig 21%

För att vara ett ämne som verkligen ligger i tiden och har gjort det en längre tid nu så ser det inte ut som om skolorna tagit det på allvar. Tabell 23 visar att 21 % av de tillfrågade eleverna påstår att de aldrig pratat med någon lärare eller annan vuxen om nätmobbning och kränkningar på Internet. Endast 9 % svarade att skolan pratade med eleverna om detta ”väldigt ofta”. Statens medieråd (2013) skriver i sin publikation ”Jag <3 Internet” att det ingår i skolans uppdrag att ge eleverna de rätta verktygen för att kunna orientera sig i en komplex verklighet, med ett stort informationsflöde och en snabb förändringstakt. För att följa med i dagens informationssamhälle krävs det att barn och unga blir mediekunniga och får kunskap om hur man reflekterar och förhåller sig kring information.

När jag, med hjälp av en öppen fråga, ställde frågan ”Vilken sorts hjälp hade du velat ha från skolan?” svarade 44 % att de inte hade velat ha någon hjälp alls, utan att de hellre ser till att lösa det själv. En del ansåg att det inte var upp till skolan att lösa det som händer på fritiden. Man vill inte att det ska gå ut över skolan.

Om jag inte har blivit kränkt i skolan eller liknande så tycker jag inte att det angår lärarna, utan mina föräldrar.

28

Asså jag vill inte ha hjälp från skolan jag blandar inte i skolan i nätmobbnig för att det kan ledda till mycket värre grejer antingen anmäler jag det om det är mycket illa om det är feg saker säger jag till mina föräldrar.

Ingen, dom är inga problemlösare.

Det var dock en mindre andel elever som gärna såg att skolan tog reda på vem det var som kränkt dem, men även att skolorna skulle ge den som kränkt något sorts straff. Det var även andra elever som ansåg att skolan skulle ta sig tid att sätta sig ner och prata med den eleven som kränkt någon annan. Men en stor del hade allra helst inte fått någon hjälp alls.

Dom skulle ställa upp för en och hjälpa en.

Ta reda på vem det är, om man inte visste det och sen isåfall ta kontakt med personen och sen sitta och prata med personen.

Att skolpsykologen var på skolan oftare. Och allra helst vill jag ha en ny kurator.

Jag vet inte jag vill bara få stöd.

Att man fick gå och prata med någon lärare.

29

5. Slutsats och diskussion

Med min studie ville jag undersöka elevers erfarenheter av nätkränkningar samt deras attityder till kränkningar på Internet. Det visade sig att nätkränkningarna är väldigt utbredda och även om min studie visar på ett något lägre resultat än vad Friends och Datainspektionens redovisar i sina respektive rapporter, är det naturligtvis fortfarande väldigt allvarligt. Min studie och den forskning som jag hänvisar till i mitt examensarbete visar vidare på att Internet erbjuder väldigt många möjligheter för ungdomar att kränka varandra.

Ett nutida fenomen är att barn och ungdomar spenderar mer och mer tid på Internet framför sina datorer eller i sina mobiltelefoner. Barn med smarttelefoner är ständigt uppkopplade och kontaktbara och exponerar sig ständigt för andra. Man utsätter sig även för möjligheten att bli kränkt på ett helt annat sätt än vad man någonsin kunnat bli tidigare genom denna ständiga exponering.

Professor Ann Frisén (2010) var Sveriges representant i ett nätverk med cybermobbningsforskare inom EU menar att 10 procent av alla ungdomar på högstadiet utsätts för mobbning på nätet. En mobbning som man inte får någon ledighet ifrån. Hon skriver att det fortsätter på kvällar och helger och förövaren är ofta okänd, men någon i ens närhet.

Min undersökning visar att 35 % anser sig ha blivit utsatt för någon sorts kränkning på Internet, hälften (50 %) av de som uppgett att de har blivit kränkta vet vem personen som utsatte dem för kränkningen är. Mina siffror visar ett lite lägre utfall än Friends (2013) gör i sin rapport, där de uppger att 45 % utsatts för någon sorts kränkning på nätet och att hela 80 % vet vem som utfört handlingen. Skillnaden mellan Friséns, mina och Friends siffror utgörs sannolikt av definitionen på mobbning respektive kränkning. Det kan också vara så att såväl kränkningar som mobbning faktiskt ökat mellan 2010 och 2013 då det går att anta att mobiltelefoner blivit allt vanligare hos elever och nätnärvaron ökat.

Om vi för ett ögonblick glömmer bort vad lagen kräver och istället utgår från behov så vill skolan signalera att de bryr sig om sina elever. Skolan har som mål att framstå som en trygg och säker arbetsplats. Där elever kan koncentrera sig, vara trygga och göra sitt yttersta. Om man går på en skola där man blir utsatt för mobbning under och efter skoltid känner man sig

30

inte trygg. En elev har lika stor rätt till en säker arbetsplats som vuxna och om man blir mobbad kommer man troligtvis inte att prestera på den nivå som man kanske skulle gjort och får då sämre betyg.

Skolan måste ge signaler till eleverna att man är villig att ta sig an problemen och att man bryr sig och måste ligga i framkant och vara medvetna om och kunniga i de områden som är aktuella för eleverna. Världen blir mer uppkopplad för varje dag som går och då kan inte skolan stå handfallen inför detta.

Jag tror att det går att förebygga nätkränkningar, men skolorna måste få kunskap utifrån och de måste vara intresserade själva av att få stopp på det. Lärarna måste stå enade och arbeta mot samma mål. Enligt min enkätundersökning så hade 86 % av eleverna varit med om ett bråk som startat på skolan och sedan fortsatt efter skoltid. 43 % av eleverna hade varit med om att ett bråk börjat på Internet för att sedan fortsätta IRL. Detta visar att det finns stora kopplingar mellan det som händer i skolan och på fritiden och att skola och hem måste börja arbeta tillsammans för att få ett stopp på de kränkningarna som barnen utsätts för på Internet. Skolledning för respektive skola måste hitta den plan som är aktuell och funkar för just dem och inte ge upp. Jag anser att Internet är ett forum för och förlängd arm av mobbning och kränkningar.

Åsa Söderström (2011) lektor i pedagogik menar att det som kännetecknar skolor med lite mobbning och kränkningar är inte vilken metod de valt att använda utan långsiktigheten och uthålligheten. De jobbar även ständigt med likabehandling, tolerans och demokratiska värderingar. Skolorna är också väldigt uppmärksamma på den mobbning som kan förekomma och har ett tydligt åtgärdsprogram såväl för de vuxna som för eleverna. Arbetet mot mobbning genomsyrar hela verksamheten och man arbetar hela tiden förebyggande. Både elever och personal arbetar aktivt och mot samma mål.

Robert Thornberg (2012) är docent i pedagogik och menar att mobbning är ett komplext fenomen där såväl skola, lärare och elever kan skapa och bidra till mobbning. Han fortsätter och nämner att det finns studier som visar på att det sociala klimatet på skolor har betydelse för förekomsten av mobbning. Ett positivt klimat gör att förhållandena mellan elever och mellan elever och lärare i större grad uttrycker omsorg, respekt, tolerans, värme och hjälpsamhet. Man ser kopplingar mellan det positiva klimatet och den minskade risken för mobbning och kränkningar.

31

Om skola och hem ska kunna ha ett närmare samarbete och skapa ett positivt klimat så behövs det att skolan öppnar upp sig och bjuder in till föreläsningar med personer som är kunniga inom området nätkränkningar, där skola/elev/föräldrar kan delta. Att det finns ett glapp mellan skola och hem är inte så konstigt, det har det sannolikt alltid funnits. När eleverna blir äldre tappar föräldrarna mer och mer kontakt med skolan, då de inte längre lämnar sina barn på skolan och enda gången de egentligen har kontakt med skolan och pedagogen är på föräldramöte och utvecklingssamtal. För att skapa en bättre kontakt borde det finnas en naturlig plattform för föräldrar att ta kontakt med skolan eller pedagogen. Någon sådan plattform känner jag inte att det finns idag utan man tar kontakt när det har hänt någon incident och mycket sällan innan en incident sker.

Frisén (2010) observerar att ungdomar tar sig friheter på Internet när de har möjligheten att skydda sig bakom en anonymitet. Det medför att även svagare personer kan mobba starkare, vilket inte hör till vanligheterna vid vanlig fysisk mobbning. Frisén menar att det finns en del för föräldrar att tänka på för att stoppa cybermobbningen. Vuxna ska inte vara så naiva med vad vi lägger ut om oss på olika sidor och sociala nätverk på Internet, det sporrar barnen att göra detsamma. Frisén menar även att det är viktigt att visa intresse för vilka internetsidor barnen besöker. Ett förbud mot olika sidor på Internet bedömer inte Frisén vara en bra idé, utan anser att det är en bättre idé att lära barnen hur de ska bete sig på de olika sidorna. Hon fortsätter och förklarar att man inte ska skylla på barnen om de utsätts för något. Det är ju inte deras fel. Vi ska hjälpa barnen att få stopp på trakasserierna. Frisén avslutar artikeln med att skriva om att alla engelska skolbarn får lära sig uttrycket: Zip it, block it and flag it, dvs. lämna inte ut någon information, blockera kontakten och berätta för någon vuxen i din närhet. Jag anser att det är viktigt att skolan lär eleverna i tidig ålder hur de skyddar sig på nätet och ger föräldrar information om hur det går till och vad det är för sidor och liknande som deras barn håller till på och ge föräldrar information om hur de kan göra hemma för att ge stöd till sina barn.

Vidare tycker jag att det är även viktigt att skolor får information från olika organisationer om hur de ska arbeta mot kränkningar på Internet. Men även information om vad lärarna kan göra för att förebygga och arbeta mot kränkningar på internet så att de inte eskalerar till något likt

32

Med dagens appar och olika sidor på Internet där man kan bygga upp nätverk med människor från världen runt eller bara sina kamrater från skolan kan en elev skicka ut information som når hundratals, om inte tusentals, direkt. Informationen de skickar ut kommer aldrig att försvinna. Det som en gång hamnat på Internet försvinner aldrig. Med hjälp av sin mobil kan man förstöra livet för en annan människa. En sekunds obetänksamhet kan förstöra livet för en människa.

Genom min webbenkät kan man se tendenser till att eleverna idag inte är medvetna om att de har möjlighet att få hjälp av skolan och deras resurser även i ärenden som skett på fritiden. Vilket de får om det finns en koppling mellan de drabbade och skolan. Eleverna är inte heller speciellt intresserade av att ta hjälp av skolan. De vänder sig hellre till vänner och föräldrar. Det är egentligen inte konstigt att skolorna känner sig hjälplösa. Men vad kan man då göra för att få en förändring? Kanske bordeskolorna bli tydligare i att de kan hjälpa eleverna även om det inte sker under skoltid. För som det ser ut nu så vill inte majoriteten av eleverna ha någon hjälp av skolan utan löser det hellre själv på egen hand.

Om man ska hitta en fördel med att mobbning till viss del flyttat ut på Internet skulle det kunna vara att det med väldigt enkla medel går att spara kränkningen och bevisa för polis eller skola från vem som kränker och hur det gått till. Elza Dunkel (2011) konstaterar samma sak då hon skriver i en artikel att vid vanlig fysisk mobbning så kan det lätt stå ord mot ord. Om någon väser ”hora” åt en annan i korridoren kan det vara svårt att bevisa, men på Internet dokumenteras allt.

Jag känner att vuxna både i hemmen och i skolan borde vara mer uppmärksamma och vara mer medvetna om hur utbrett denna form av kränkningar är. Dunkel (2011) menar att ett av de största problemen är att de ansvariga hemma och i skolan inte är medvetna om att offret för kränkningarna blir utsatta. Ofta beror detta på att offret inte vill erkänna för sig själv att de är utsatta och får utstå olika kränkningar. Detta undgår då lätt skolor som i sin handlingsplan vill att eleverna själva anmäler kränkningar. Dunkel fortsätter att diskutera olika lösningar på problemet. En lösning på problemet skulle enligt henne vara att vuxna i barns och elevers närhet får syn på mobbing och anmäler utan att offret själva aktivt behöver göra det. Nätet kan då anses som en resurs då varje mobbningsincident dokumenterar sig själva och finns sparat, något som underlättar i det förebyggande och åtgärdande arbetet mot mobbning och kränkningar.

33

Slutligen visar min studie, men också forskningen, att skolan har en rejäl utmaning att ta sig an när det gäller skolans agerande vid nätkränkningar.

34

6. Förslag på framtida forskning

Om jag skulle forska vidare inom detta område hade jag nog valt att undersöka pojkar gentemot flickor, och försöka hitta skillnader mellan könen. Finns det skillnader i sättet att kränka och i så fall, hur ser dessa skillnader ut? Det skulle vidare vara intressant att forska på om det finns skillnader mellan kulturer, alltså sociokulturella skillnader men även socioekonomiska skillnader. Här tror jag man skulle kunna få fram mycket intressanta fakta. Enkäten skulle då läggas upp på annat vis där respondenterna skulle få besvara betydligt fler bakgrundsfrågor.

I en framtida forskning skulle det även vara intressant att undersöka om det finns speciella riskområden på nätet, dvs. områden eller delar av nätet där man löper större risk för att bli utsatt för kränkningar. Genom att ställa fler öppna frågor skulle man sannolikt kunna få större inblick i var dessa riskområden finns.

Avslutningsvis skulle jag även ställa fler och fördjupande frågor till eleverna om hur de anser skolorna ska agera för att minska antalet kränkningar.

35

7. Referenslista

Dahlkwist, Matts (2010). Mobbning, diskriminering och kränkningar: verktyg i

värdegrundsarbetet. Uppsala: Kunskapsföretaget.

Datainspektionen (2008). Ungdomar och integritet – 2008. Datainspektionen. 18 januari. http://www.datainspektionen.se/Documents/rapport-ungdom2008.pdf (hämtad 2013-12-20).

DN.se (2013). Dom i dag i Instagram-målet. TT. http://www.dn.se/nyheter/sverige/dom-i-dag-i-instagram-malet/ (Hämtad 2014-08-30).

Dunkel, Elza (2011). Har mobbningen flyttat ut på nätet? Forskning.se.

http://www.forskning.se/nyheterfakta/teman/mobbning/tiofragorochsvar/harmobbningenflytta tutpanatet.5.303f5325112d7337692800015941.html (Hämtad 2014-08-03).

Ejlertsson, Göran (2005). Enkäten i praktiken: en handbok i enkätmetodik. 2. [omarb.] uppl. Lund: Studentlitteratur.

Englund, Göran (2013) Mobbning och kränkningar på nätet. Göteborgs stad.

http://prevu.goteborg.se/prod/SocialResurs/dalisprevu.nsf/vyFilArkiv/natmobbning_radtillsko lan.pdf/$file/natmobbning_radtillskolan.pdf (Hämtad 2013-06-13).

Englund, Göran (2011). Sambandet mellan mobbning och nätmobbning. Göteborgs stad. http://socialutveckling.goteborg.se/uploads/Samb_mobbn_rapport_2011.pdf (hämtad 2014-08-20).

Friends (2013a). Friends Nätrapport 2013. Friends. http://www.friends.se/$-1/file/friends-ettan/pdf-1/friends-natrapport-2013.pdf (Hämtad 2013-05-28).

Friends (2013b). Friendsrapporten 2013. Friends. http://www.friends.se/$-1/file/friends-ettan/pdf-1/friendsrapporten-2013.pdf (Hämtad 2013-09-30).

Friends (2014). Friends Nätrapport 2014. Friends. http://friends.se/$-1/file/utbildning/pdf-3/fnr-2014-hq.pdf (Hämtad 2014-03-26).

36

Frisén, Ann (2010). Nätmobbning ett växande problem. Göteborgs Universitet. http://www.samfak.gu.se/aktuellt/nyheter/nyheter_detalj/natmobbning-ett-vaxande-problem.cid915957 (Hämtad 2014-07-31).

Häger, Björn (2007). Intervjuteknik. 2., [omarb. och uppdaterade] uppl. Stockholm: Liber.

Lindqvist, Johnny och Thorslund, Ewa (2009). Ungas integritet på nätet: en guide för

föräldrar, pedagoger och andra viktiga vuxna. Stockholm: .SE Tillgänglig på Internet:

http://www.iis.se/docs/UngasIntegritet_webb.pdf (Hämtad 2014-02-05).

Olsson, Christer (2013). Verktyg mot mobbning och kränkning: ansikte mot ansikte och i cyberrymden. Växjö: Skolbörsen.

Piispanen, Kirsi. (2013) ”Kränkningar på nätet – skolans ansvar?” Lärarnas Nyheter. 20 augusti. http://www.lararnasnyheter.se/chef-ledarskap/2013/08/20/krankningar-pa-natet-skolans-ansvar (Hämtad 2013-12-17).

Skolinspektionen. (2012). Kränkningar, trakasserier och mobbning. Skolinspektionen. 14 februari.

http://www.skolinspektionen.se/sv/Tillsyn-- granskning/Kvalitetsgranskning/Genomforda-kvalitetsgranskningar/Skolornas-arbete-vid-diskriminering-och-annan-krankande-behandling/Krankningar-trakasserier-och-mobbning/ (hämtad 2013-12-17).

Skolverket (2013). Kränkningar och mobbning.

http://www.skolverket.se/skolutveckling/vardegrund/nar-vardegrunden-bryts/krankningar-och-mobbning (Hämtad 2014-07-31).

Skolverket (2012). Netikett. Skolverket.

http://www.skolverket.se/skolutveckling/itiskolan/kollakallan/saker/netikett (Hämtad 2013-05-28).

37

Skolverket (2011a). Utvärdering av metoder mot mobbning. Stockholm: Skolverket. Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2498 (Hämtad 2014-02-05).

Skolverket (2011b). Lgr-11. Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet

2011. Stockholm: Skolverket.

Skolverket (2009). Allmänna råd och kommentarer för att främja likabehandling och

förebygga diskriminering, trakasserier och kränkande behandling. Stockholm: Skolverket.

Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2268. (Hämtad 2014-02-05).

Statens medieråd (2013). Jag <3 internet- dina rättigheter och skyldigheter online.

http://www.statensmedierad.se/upload/_pdf/Jag_3_internet_mellanstadiet.pdf (hämtad 2014-08-20).

Stukát, Staffan (2005). Att skriva examensarbete inom utbildningsvetenskap. Lund: Studentlitteratur.

Sundström, Ulrika. (2008). ”Prata med eleverna om vad de gör på nätet”. Lärarnas Nyheter. 13 mars. http://www.lararnasnyheter.se/lararnas-tidning/2008/03/13/prata-eleverna-vad-gor-pa-natet (Hämtad 2013-12-17).

Svahn, Clas. (2012). ”Upploppsstämning i Göteborg efter rykten på nätet”. Dagens Nyheter. 18 december. http://www.dn.se/stories/stories-nyheter/stories-sverige/skolupploppet-i-goteborg-2012/ (Hämtad 2013-05-30).

Söderström, Åsa (2011). Vilka åtgärder mot mobbning är framgångsrika?. Forskning.se.

http://www.forskning.se/nyheterfakta/teman/mobbning/tiofragorochsvar/vilkaatgardermotmo bbningarframgangsrika.5.303f5325112d7337692800015930.html (Hämtad 2014-07-31).

Thornberg, Robert (2012). Vad beror mobbningen på - skolan, lärarna eller eleverna?.

38

ormobbningenpaskolanlararnaellereleverna.5.303f5325112d7337692800015884.html (Hämtad 2014-07-31).

Thorslund, Ewa (2007). Säker på nätet? Stockholm: Bonnier Utbildning.

Vetenskapsrådet (2002). Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig

forskning. Stockholm: Elanders Gotab.

Wingborg, Mats (2011). Vad fungerar? : resultat av utvärdering av metoder mot mobbning. Skolverket, Stockholm. http://www.skolverket.se/publikationer?id=2517 (hämtad 2014-08-20).

39

Bilaga 1

Enkätfrågor

3. Har du någon gång blivit kränkt av någon annan på Internet? • Ja

• Nej

4. Om du blivit utsatt för kränkande behandling på nätet, känner du till personen som utsatte dig?

• Ja • Nej

• Jag har aldrig blivit utsatt

5. Är det samma personer som utsätter folk för kränkningar på Internet som gör det IRL?

• Ja • Nej

• Jag vet inte

6. Har det hänt att någon spridit en bild eller film på dig på Internet mot din vilja? • Ja

• Nej

• Jag vet inte

7. Har du skrivit något elakt på Internet till någon som du aldrig skulle säga IRL? • Ja

40

8. Vad är värst att kränka någon på Internet eller IRL?

• Internet • IRL • Lika illa

9. Vad är enklast, att säga elaka saker till någon på Internet eller IRL? • Det är enklare på Internet

• Det är enklare IRL

10. Var sker det mest kränkningar enligt dig, IRL eller på Internet? • Internet

• IRL • Lika

11. Vad tycker du är värst, bli kränkt på Internet eller IRL? • På nätet

• IRL • Lika illa

12. Vad brukar kränkningen handla om på Internet? • Svarsruta med öppet svar

13. Är det vanligt att flera elever går emot en ensam på Internet? • Ja, det är det

• Nej, det är mest en elev mot en annan • Jag vet inte

14. Hur ofta ser du att någon blir kränkt på Internet? • Aldrig

• Det har jag sett en eller två gånger • Någon gång i månaden

• Någon gång i veckan • Varje dag

15. Vilka elever blir Kränkta eller varför tror du att man blir kränkt? • Svarsruta med öppet svar

16. Vilka elever är det som kränker andra elever tror du? • Svarsruta med öppet svar

41

17. Vid vilken ålder tror du att det är vanligast med kränkningar på Internet?

• 6-9 år • 10-12 år • 13-16 år • Senare

18. Hur gammal var du när du fick vara fritt på Internet av dina föräldrar? • 6-9 år

• 10-12 år • 13-16 år

• Senare, jag får fortfarande inte

19. Hur gammal var du när du fick en mobiltelefon med Internet i? • 6-9 år

• 10-12 år • 13-16 år

• Senare, jag har ingen mobil med internet

20. Om det blir ett bråk mellan två elever på skolan, fortsätter diskussionerna mellan dessa två efter skoltid på mobiltelefonerna?

• Ja • Nej

• Jag vet inte

21. Har du varit med om att ett bråk börjat på Internet och sedan fortsatt på skoltid? • Ja

• Nej

22. Om du blivit utsatt för en kränkande handling på mobilen eller Internet av en elev på skolan, har läraren hjälpt dig när du bett om hjälp?

• Ja

• Jag har inte blivit utsatt så jag vet inte

• Jag har blivit utsatt, men jag bad aldrig om hjälp av läraren • Nej, läraren hjälpte mig inte fast jag frågade om hjälp

23. Har din lärare eller annan vuxen pratat med er om nätmobbning och kränkningar på Internet?

• Ja, väldigt ofta • Ja, ett par gånger • Ja, någon enstaka gång • Nej, aldrig

42

24. Om du blir utsatt för en kränkande behandling, vill du ha hjälp av skolan?

• Ja, jag hade velat ha hjälp från skolan • Nej

25. Känner du att du kan vända dig till skolan om du blir kränkt på Internet? • Ja

• Nej

26. Vilken sorts hjälp hade du velat ha från skolan? • Svarsruta med öppet svar

27. Om du blivit utsatt för en kränkande behandling, vem skulle du helst vända dig till? • Läraren

• Rektorn • Kuratorn • Skolsköterskan

• Annan vuxen på skolan • Annan vuxen utanför skolan • Mina föräldrar

• Jag skulle helst bara prata med en kompis om det

28. Brukar du prata om saker som händer på Internet hemma med dina föräldrar? • Ja

• Nej

29. Känner du att du kan prata med dina kamrater om saker som händer på Internet? • Ja