J
ÄMFÖRELSE AV MANUELL
-
OCH
AUTOMATISK MÄTNING
AV SLAGLÄNGDEN ÖVER
VÄNSTRA KAMMARENS UTFLÖDESTRAKT
I TVÅDIMENSIONELL EKOKARDIOGRAFI
HUVUDOMRÅDE: Biomedicinsk laboratorievetenskap, klinisk fysiologi FÖRFATTARE: Hamda Hassan, Magdalena Klos-Piontek
HANDLEDARE: Louise Rundkvist, Universitetsadjunkt
EXAMINATOR: Rachel De Basso, Universitetslektor JÖNKÖPING 2016 Maj
Sammanfattning
Tvådimensionell ekokardiografi som en icke-invasiv metod används bl.a. vid bedömning av systolisk vänsterkammarfunktion. Slagvolym (SV) är den mängd blod hjärtat pumpar ut under systole och används för vidareberäkningar av hjärtminutvolym (CO) och cardiac index (CI). Vänstra kammarens utflödestrakt (LVOT) anses vara det bästa området att beräkna SV. Då multipliceras LVOT-diameter och Velocity time integral (VTI)- ett mått på hur långt blodet skickas under systole. VTI mäts manuellt eller automatiskt utifrån dopplerkurvan som lagts i LVOT. Förutom SV, CO och CI används LVOT och VTI inom den kardiologiska diagnostiken vid utredningen av klaffsjukdomar, shuntar och hjärtsvikt.
Syftet med studien var att jämföra om det fanns signifikant skillnad när VTI mättes manuellt och automatiskt.
22 patienter deltog i denna studie och båda VTI-mätningar (den manuella och- automatiska) utfördes på varje patient. En jämförelse av båda mätningarna gjordes och vidare analyserades angående hur båda VTI påverkade slagvolymberäkningen.
Resultatet visade att automatiska VTI gav högre värde än manuella VTI och resulterade med högre slagvolymvärden. Skillnaderna var signifikanta eftersom p-värdena var motsvarande 0,002 och 0,003. Metoderna hade dock en bra korrelation (r=0,950 för VTI, r=0,984 för SV). Vidare forskning behövs för att kunna avgöra om den manuella metoden kan ersättas med den automatiska.
Nyckelord: Slaglängden (VTI), Slagvolym (SV), Tvådimensionell ekokardiografi (2D),
Summary
Comparison of manual and automatic measurement of Velocity time integral of Left ventricular outflow tract in two-dimensional echocardiography
Two-dimensional echocardiography is used in left ventricular systolic function assessment. Stroke Volume (SV) is the blood the heart pumps out during systole and is used for the calculation of cardiac output (CO) and cardiac index (CI). Left ventricular outflow tract (LVOT) is considered to be the best area to calculate SV- by multiplying the LVOT diameter and velocity time integral (VTI) - a measure of how far the blood is sent during systole. VTI is measured manually or automatically. LVOT and VTI are used in the cardiological diagnostics also in investigation of valvular diseases, heart failure and shunts.
The aim of this study was to compare if there was significant difference between when VTI is measured manually and automatically.
22 patients participated in the study and both VTI measurements were performed on each patient. Comparisons of both measurements were made and analyzed regarding how both VTI affected SV-calculation.
Results showed higher values for automatic VTI and SV. The differences were significant (p=0,002 and p=0.003). However, the methods had a good correlation (r = 0.950 for VTI, r = 0.984 for the SV). Further research is needed to determine whether the manual method can be replaced with the automatic.
Keywords: Velocity time integral (VTI), Stroke volume, 2 dimensional echocardiography (2D), Systolic function, Method comparison
Innehållsförteckning
Bakgrund
... 1
Anatomi ... 1 Fysiologi ... 3 Olika undersökningsmetoder ... 3 Ekokardiografiska tekniker ... 4Diagnostisk användning av LVOT och VTI ... 7
Syfte
... 9
Material och metod
... 9
Deltagare ... 9 Datainsamling ... 9 Statistisk analys ... 10 Etiska överväganden ... 11
Resultat
... 11
VTI-resultat ... 13 SV-resultat ... 14Diskussion
... 16
Metod ...16 Resultat...19Ett tack till
... 23
Referenser
... 24
1
Bakgrund
Anatomi
Hjärtat är en konformad muskelpump belägen i thorax som är styrt hormonellt och elektriskt. Hjärtat består av fyra hålrum vilka genom fyra klaffar står i förbindelse med varandra samt med de stora blodkärlen (aorta respektive truncus pulmonalis), figur 1. Kamrarnas utflödestrakter förbinds genom aorta- och pulmonalisklaff med de stora blodkärlen. Vänstra kammarens utflödestrakt (LVOT)- med aorta och högerkammarens utflödestrakt (RVOT)- med truncus pulmonalis. De klaffarna öppnas under ejektionsfasen, då slagvolymen pumpas ut i lungkretsloppet och stora kretsloppet, och stängs direkt därefter så att blodet inte flödar tillbaka till kamrarna (Bonow & Braunwald 2011; Dahlström 2010; Olsson 2014; Persson & Stagmo, 2014). Höger och vänster hjärthalva skiljs från varandra genom septum som gör att i ett friskt hjärta syrerik och syrefattigt blod inte kommer i kontakt med varandra (Dahlström 2010; Rana & Christoffels & Moorman, 2013).
Figur 1. Tvärsnitt av hjärtat i frontalplanet (Toverud, 2014). Figuren visar tecknad bild av hjärtats strukturer. RVOT- höger kammare utflödestrakt, LVOT- vänstra kammare utflödestrakt.
v.cava superior v.cava inferior aorta ascendens truncus pulmonalis lungvener pulmonalisklaff Höger förmak tricupidalisklaff höger kammare kammarseptum vänster kammare mitralisklaff vänster förmak LVOT RVOT lungvener aortaklaff
2
De båda hjärthalvorna arbetar synkront mot var sitt kretslopp, den högra delen mot lungkretsloppet och den vänstra delen mot det stora kretsloppet (Dahlström 2010). Vänster kammare arbetar mot mycket högre tryck än höger hjärthalva. Det slutdiastoliska trycket i aorta är ca 80 mm Hg (139 mm Hg i systole) och detta tryck måste övervinnas för att kunna pumpa ut blodet från hjärtat (Silbernagl & Despopoulos, 2003). Kammarens väggtjocklek är anpassad till arbetsbelastningen som förklarar varför vänstra kammarens vägg är dubbelt så tjock som högra kammarens vägg och mäter ca 10-12 mm (Persson & Stagmo, 2014; Rosenqvist & Tornvall, 2012).
LVOT är utflöde från vänster kammare, figur 2. Det är ett område precis innan aortaklaffen, genom vilket blodet skickas ut till aorta från vänster kammare. Området kan relativt lätt visualiseras med hjälp av ekokardiografi. Det är en komplex muskulomembranös kanal ca 25 mm lång hos vuxna. Dess längd kan dock variera (Walmsley 1979). Kammarseptum utgör dess främre vägg och den anteriora mitralisklaffen den bakre väggen. Den anteriora mitralkuspen ligger mellan kammarens utflödes- och inflödestrakt och i ett friskt hjärta fungerar det bra (Walmsley, 1979). När basala septum hypertrofieras, förkortas distansen mellan det anteriora mitralisseglet och septum, vilket kan resultera med obstruktion av LVOT- SAM (systolic
anterior motion ) (Aboulhosn & Child, 2006; Olsson, 2014).
A B
Figur 2.Ekokardiografisk avbildningsplan- parasternal långaxel (Olsson, 2014)
Bilden visar ett ekokardiografisk snitt, där följande hjärtas strukturer är visualiserade: HK- höger kammare, VK- vänster kammare, LVOT- vänstra kammarens utflödestrakt, AO- aorta, VF- vänster förmak, SC- sinus coronarius, Aod- aorta descendens. A. tecknad bild över vyn B. 2D- ultraljudsbild.
3 Fysiologi
Bedömning av systolisk vänsterkammarfunktion är en vanlig indikator för ekokardiografi och har stor prognostisk betydelse (Otto, 2013). Hjärtats systole delas in i två faser:
- isovolumetriska kontraktionsfasen då vänsterkammartrycket stiger kraftigt efter stängning av mitralisklaffen
- ejektionsfasen då vänsterkammartrycket överstiger aortatrycket, aortaklaffen öppnas och blodet pumpas ut i aorta. Under denna fas kontraheras kammarmuskulaturen och blodvolymen i kammaren minskar.
Slagvolym (SV) är den mängd blod som hjärtat pumpar ut under systole i aorta och truncus pulmonalis (Persson & Stagmo, 2014). Referensvärdena för SV är definierade som 60-95 ml för män och 50-75 ml för kvinnor (Ilercil et al., 2001).
Velocity time integral (VTI) är ett mått på hur långt blodet skickas under systole, i detta fall genom LVOT. Detta är ett mått på kammarens kontraktilitet. Definitionsmässigt är det den systoliska medelhastigheten (en integral av alla flödeshastigheter under en tid, systole, över LVOT) multiplicerad med ejektionstiden. VTI kan mätas med hjälp av ekokardiografi. Resultat fås i cm. Normalvärden för VTI är 18-26 cm hos vuxna (Evangelista et al., 1996). VTI-värdena kan dessutom variera mellan hjärtslagen (Olsson, 2014; Pees& Iagau & Hauser & Michel-Benke, 2013). VTI är en viktig faktor i beräkning av vänsterkammarvolymer (Pees& Iagau & Hauser & Michel-Benke, 2013).
Olika undersökningsmetoder
Hjärtat kan undersökas på många sätt: invasivt med hjälp av katetrar och non-invasivt med olika typer av avbildningsmetoder (Nieman & Gaemperli & Lancellotti & Plein, 2015).
En av teknikerna som tas upp i denna studie är tvådimensionell ekokardiografi (2D) används transtorakalt (TTE), vilken på grund av sin tillgänglighet och kostnadseffektivitet är mest använd i klinisk praktik (Shahgaldi & Manouras & Brodin & Winter, 2010). Denna metod för non-invasiv avbildning av hjärtats dimensioner, fysiologi och anatomi (Lang & Bierig & Devereux, 2005; Shahgaldi et al. 2010) ger information om hjärtats klaffar, deras anatomi och funktion, myokardiets tjocklek och kontraktilitet samt tryckförhållanden i hjärtats hålrum
4
(Shahgaldi et al. 2010). Med hjälp av ekokardiografi bedöms ofta hemodynamisk status, t.ex. hos intensivvårdspatienter eller görs utvärdering av svaret på kirurgiska åtgärder. Då används hemodynamiska parametrar SV, hjärtminutvolym (CO) och cardiac index (CI) (Da Silva et al., 2012). Både CI och CO beräknas utifrån SV. Mätningar av hjärtats strukturer och dimensioner samt vissa blodflödeshastigheter utförs vid en bestämd tidpunkt av hjärtcykeln. Därför används EKG under hela undersökningen för att få uppfattning om patientens hjärtrytm och var i hjärtcykeln mätningar ska utföras (Dinh et al., 2012; Pees et al. 2013).
Ekokardiografiska tekniker
Vid en 2D undersökning används standardiserade avbildningsplaner, kort- och långaxel, vilka är ortogonala mot varandra. De parasternala- och apikala vyerna är mest använda (Moran & McDicken & Hoskins & Fish, 1998).
För bestämning av SV, CO samt CI används blodflödets hastighet mätt med dopplertekniken (Blancas et al., 2015; Dinh et al. 2012; Evangelista et al., 1995, Pees et al, 2013). Tekniken är baserad på frekvensförändringar vilka uppstår när ultraljudet reflekteras mot strukturer i rörelse (t.ex. röda blodkroppar).
För att bestämma blodflödets hastighet i LVOT används PW i apikala vyer. PW gör det möjligt att mäta blodflödets hastigheter från ett specifikt djup/ område och detta är den största fördelen med PW. Detta område kallad sample volume bestäms med hjälp av 2D- bilden. (Olsson, 2014; Otto, 2013).
En variant av PW som möjliggör en visuell bedömning av blodflödet är färgdoppler. I beräkning av SV används den rutinmässigt och ger mer överensstämmande värden med tredimensionell ekokardiografi (3D) jämfört med 2D utan färg (Da Silva et al. 2012). Eftersom blodflödet färgkodas beroende på flödets riktning i förhållande till transducer samt turbulens av blodflöde visas, kan denna teknik utnyttjas vid klaffläckage och förträngningar (Olsson, 2014).
De uppmätta hastigheterna visas på en tidsaxel (baslinje). Ovanför baslinjen visas hastigheterna när blodflödet är riktat mot sändaren och under baslinjen visas motsatt riktat blodflöde. Intensitet av färgen avspeglar mängden blod. Denna teknik kallas spektralanalys och möjliggör bedömning av klaffläckage, t.ex. aortainsufficiens (Olsson, 2014; Otto, 2013).
LVOT anses vara det bästa området att beräkna vänster kammarens SV på (Gao et al., 2014). LVOT-diameter (LVOT-d) mäts från den parasternala vyn, dvs. till vänster om sternum mellan revbenen, figur 3. Aortaklaffen zoomas in och beroende på om patienten har sinusrytm eller
5
arytmi sparas ett respektive tre RR- intervaller. Mätningen utförs i mittsystole enligt principen trailing-edge to leading-edge. Mätpunkterna placeras i vinkeln mellan septum och aortakusp och mellan anterior mitralisseglet och noncoronara aortakusp. Normalvärdena för LVOT-d i systole är 1,8-2,2 cm hos vuxna (Gao et al.,2014).
Figur 3. Parasternal långaxel. Zoomad bild av LVOT i parasternal långaxel. Pilen visar mätning av LVOT- diameter. (Länssjukhuset Ryhov, avd. klinisk fysiologi, 2016)
VTI mäts i apikal femkammarvy antingen manuellt eller automatiskt. Med PW registreras flödets hastighet i LVOT genom att samle volume placeras ca 5-10 mm apikalt om aortaklaffen. Area av spektralkurvan ritas in (Gao et al., 2014), figur 4. Skillnaden mellan den manuella och automatiska metoden vid VTI- bestämningen är att utlinjering av dopplerkurvan görs automatiskt av dator med hjälp av eSie Measure- funktion eller av undersökare. Hittills utfördes enbart manuella VTI-mätningar men eftersom ekokardiografiska mätningar är beroende av undersökare, strävas efter utveckling av nya mer reproducerbara mätningsmetoder. En automatisk mätmetod utvecklades men dess överensstämmelse med den manuella metoden är okänd (Olsson, 2014, Zhou, 2008). VTI-värdena kan dessutom variera mellan hjärtslagen (Olsson, 2014; Pees& Iagau & Hauser & Michel-Benke, 2013).
6
Figur 4. Apikal 5-kammarvy. Pulsad doppler över LVOT och tracing av PW-kurvan för att erhålla VTI
(Läns-sjukhuset Ryhov, avd. klinisk fysiologi, 2016).
När en parameter mäts med två metoder, uppstår en fråga om metoderna överensstämmer med varandra. Omdiskuterade problem inom ekokardiografi är inter- och intraobserver variationer vid utförande av mätningar (Hoffman & Hanrath, 1995; Hoffman & Lethen & Marwick, 1996). Det har utvecklats en lösning, en manuell VTI-mätningsmetod som kan ge svar på problem med variationer vid mätningar. Metoden är baserad på mönsterigenkänning som genom algo-ritmer möjliggör för dator att lära sig och analysera bilderna för att utföra noggranna och repro-ducerbara mätningar. Metoden utnyttjar en databas med över 1000 manuellt utförda och grans-kade, av experter, undersökningar av olika hjärtdimensioner och parametrar. De bilderna som ingår i databasen representerar patienter med sjukdomar vanligt förekommande i klinisk praktik (Zhou, 2008).
Båda parametrarna LVOT-d från parasternal långaxel och VTI som mäts med PW från apikal femrumsvy används kliniskt för beräkning av SV (Gao et al., 2014; Shahgaldi et al., 2010; Da Silva et al., 2012). Med hjälp av LVOT-d beräknas utflödestraktens area (LVOTA):
LVOTA = π × d2/ 4 (Olsson, 2014) d – annulus aortas diameter
7
Utifrån den beräknade LVOTA´n och VTI bestäms SV enligt formeln:
SV LVOT = A LVOT × VTI LVOT
(Baumgartner, 2009; Da Silva et al., 2012; Dinh et al. 2012; Evangelista 2012;Godfrey & Dubrev & Handy, 2014; Shahgaldi et al., 2010).
CO beräknas genom att multiplicera SV med hjärtfrekvens.
CI fås genom att CO delas med BSA (Body surface area) (Gao et al., 2014).
Den framräknade SV ska kritiskt bedömas om den har ett rimligt värde med hänsyn till patientens symptom och kliniska status. På motsvarande sätt kan även SV över pulmonalisklaffen beräknas. (Olsson, 2014)
Diagnostisk användning av LVOT och VTI
Bedömning av vänsterkammarfunktionen (systolisk och diastolisk) kan påvisa eller utesluta hjärtsvikt. Nedsatt kammarfunktion leder till minskad SV och CO, vilka i sin tur utlöser kardiovaskulära reflexer (sympaticus och RAAS). Det är alltså LVOT-d och VTI som mäts i sådana fall för att bestämma SV och CO (Ericson & Ericson, 2012; Olsson, 2014). Vänsterkammarvolymerna tillsammans med ejektionsfraktionen (EF) har ett värdefull prognostiskt värde som är till hjälp vid terapival eller bestämning av tiden för kirurgiskt ingrepp. (Shahgaldi, 2010) I vissa fall kan SV och CO ge en bättre uppfattning om funktionen i vänster kammare än EF. T.ex. vid hypertrof kardiomyopati förekommer små vänsterkammarvolymer med samtidigt hög EF trots att både SV och CO är sänkta (Olsson, 2014).
Medfödda hjärtfel som kammar- eller förmakseptumdefekter samt öppetstående ductus arteriosus orsakar shuntar mellan hjärtats vänster- och höger sida som leder till en volymbelastning, hypertrofi och svikt. Shuntvolymer är ett mått på defektens storlek och är därmed en viktig faktor vid beslutsfattandet om eventuellt kirurgiskt ingrepp. Storlek på shuntvolymen bedöms ofta med hjälp av hjärtkateterisering. Det finns dock ökande intresse av att kunna erhålla de måtten med icke-invasiva metoder som är både kostnadseffektivare och säkrare för patienterna. Då används LVOT-d för areaberäkning. Samtidigt jämförs SV över aorta- och pulmonalisklaffen för att uppskatta defektens storlek och shunt-volym (Sabry et al., 1995).
8
Inom den kardiologiska diagnostiken används SV vid diagnostisering eller gradering av bland annat klaffsjukdomar (Shahgaldi et al., 2010), aortainsufficiens och aortastenos (Baumgartner et al. 2009; Olsson, 2014). Hjärtklaffsjukdomar (vitier) delas in i förträngningar (stenoser), där blodet har svårt att passera den trånga klaffen och läckage (insufficienser) då en del av blodet rinner tillbaka (Persson & Stagmo, 2014). Förträngningen av klaffen vid aortastenos leder till ökad flödeshastighet över klaffen för att SV kan upprätthållas. Det ökade systoliska tryckarbetet för vänster kammare leder till förstoring samt hypertrofi av vänster kammare som i sin tur resulterar med vänster kammares systolisk och diastolisk dysfunktion (Dweck & Boon & Newby, 2012). Hemodynamisk påverkan och symtom observeras först när stenosytan minskar till 50 % av den normala arean av ostiet. Beräkning av klaffensöppningsarea utgör då en viktig faktor vid gradering av aortastenos och bedömning av kirurgisk behandling. Arean mindre än 1 cm2 betraktas som en uttalad (tät) stenos. Mätningar av LVOT-d, VTI över LVOT samt VTI över aortastenosen utförda med PW beräknas då med kontinuitetsekvationen:
AVA = LVOTA · VTILVOT /VTIAO. (Olsson, 2014; Shahgaldi et al. 2010).
Stenosens grad kan också bedömas med VTI-kvoten (VTILVOT/VTIAO), där med kvoten mindre än 0,25 är stenosen tätare (Olsson, 2014; Evangelista et al., 2012).
Aortaklaffen kan även drabbas av insufficiens. En stor insufficiens orsakar vänsterkammardysfunktion, på grund av volymbelastningen och leder till vänsterkammarhypertrofi (Otto, 2013). SV kan vara vägledande för beräkning av läckagets storlek. Då jämförs SV över LVOT med SV över RVOT (Olsson, 2014).
SV över LVOT kan även användas till beräkning av mitralisklaffarean som kan hjälpa till med gradering av mitralisstenos. Enligt samma princip kan öppningsarean beräknas för mitralisklaffprotesen (Lancelotti et al. 2010; Olsson, 2014).
VTI används även för bedömning av klaffprotesens funktion. Vid mitralsklaffproteser delas VTI över protesen med VTI LVOT. Vid aortaklaffproteser beräknas VTI-kvot (VTILVOT/VTIPROTES) (Zoghbi et al. 2009).
VTI över LVOT kan även användas för diagnostisering av låg hjärtminutvolym syndrom. Lågt VTI- värde (under 15 cm) korrelerar med lågt CO (Chinen et al., 2013).
Det automatiska sättet att bestämma VTI kan underlätta och förkorta undersökningstiden. Det är dock intressant hur bra den automatiska metoden stämmer överens med den manuella. Problemet är inte beskrivet i litteraturen. Det är således intressant att undersöka överensstämmelse mellan metoderna.
9
Syfte
Syftet med arbetet var att analysera om det finns en signifikant skillnad mellan den manuella- och automatiska metoden att mäta VTI över LVOT, vilken används till SV-beräkning.
Material och metod
Deltagare
Studien inkluderade 22 vuxna patienter (över 18 år) som genomförde en transtorakal ekokardiografisk undersökning på avdelningen Klinisk fysiologi på Länssjukhuset Ryhov i Jönköping. Urvalet skedde i samband med patienternas inbokade undersökningar och gjordes av två biomedicinska analytiker, vilka utförde undersökningarna. Exkluderingskriteriet var rytmrubbningar. Enstaka extraslag accepterades. Dessutom exkluderades s.k. svårundersökta patienter med dålig bildkvalité som omöjliggjorde insamlingen av behövt material.
Datainsamling
Data hämtades mellan 2016-01-25 och 2016-03-18. Innan datainsamlingsbörjan förbereddes ett protokoll som lämnades hos undersökare. Protokollet fylldes i av BMA under undersökningen och följande data ingick: Manuell VTI, Automatisk VTI, LVOT-d, EF, hjärtfrekvens, längd, vikt, ålder samt kön. Patientens personnummer, ålder, kön, längd och vikt skrevs in i dator, sedan noterades EF och hjärtfrekvens. Undersökningarna genomfördes med ultraljudsapparaten ACUSON SC2000 (Ultrasound system, Siemens Medical Solutions USA, Inc., Mountain View, CA, USA) med transducer 4V1c. Två erfarna BMA utförde en standard undersökning på inkluderade patienter, där både manuell- och automatisk VTI mättes. Bilderna togs då patienterna avklädda på överkroppen, låg på en brits på sin vänstra sida med vänster arm under huvudet. Ett unipolärt EKG kopplades för att visualisera hjärtcykeln.
LVOT- d mättes i parasternal långaxelvy. Ultraljudsproben placerades vid tredje och/ eller fjärde revbensmellanrummet till vänster om sternum. Ett RR- intervall sparades då patienterna
10
hade sinusrytm. Aortaklaff zomades in. Mätning av diameter utfördes i mitten av systole som motsvarar sträckan mellan S-vågen och T-vågen på EKG-registreringen. Diametern togs mellan främre mitralisseglet och perimembranösa delen av septum. Mätningen gjordes enligt principen inner-edge to inner-edge. Gain minskades till så att bakgrunden hade blivit svart och en tydlig avgränsning av dopplersignalen erhölls
VTI mättes först manuellt i apikal femkammarvy. PW lades över LVOT och vinkeln mellan ultraljudstrålen och blodflödet minimerades. PW´s sample volume placerades 5 till 10 mm apikalt från klaffplanet och flödes-accelerationszonen i centrala delen av LVOT. Ytterligare observerades stängningsklick från aortaklaffen vilken synades som en smal, högintensiv signal på PW-kurvan. Använd svephastighet var mellan 50 och 100 mm/s. 3 RR- intervall sparades och därefter ritades PW hastighetssignalen in. Efteråt utfördes en automatisk VTI-mätning med eSie Measure- program tillhörande ultraljudsapparaten. Den manuella och den automatiska VTI-mätningen utfördes på samma hjärtcykel. Efter att LVOT-d och VTI hade erhållits, beräknades slagvolym enligt ekvation som nämndes i bakgrunden.
Statistisk analys
Insamlade data sammanställdes i Microsoft Office Excel version 2010. Statistisk analys utfördes med hjälp av IBM SPSS Statistics 21, USA).
För att undersöka om det fanns en signifikant skillnad mellan den manuella- och automatiska metoden för VTI användes Wilcoxons teckenrangtest eftersom analyserade parametrar ansågs vara icke-parametriska. Ett konfidensintervall valdes på 95 %. Ett p-värde som erhölls utifrån testet talade för en statistisk signifikant skillnad mellan metoderna om dess värde var < 0,05 (Whitley & Ball, 2002; Bring & Taube, 2006).
Beräknade VTI-värdena användes vidare för beräkning av SV, vilken också analyserades statistiskt.
Överensstämmelse mellan den manuella- och den automatiska metoden för VTI-mätning mättes med hjälp av Spearmans rangkorrrelationanalys. Korrelation beräknades utifrån rangtal (differenstal) som variablerna ersatts med. Utifrån analysen erhölls r-värde, där r = 1 betyder den starkaste korrelation och r = 0 – ingen korrelation. Signifikansnivå bestämdes av p-värdet,
11
där p < 0,001 talade för en signifikant korrelation (Bring & Taube, 2006). Korrelationskoefficienten presenterades även som diagram, både för VTI och SV.
Etiska överväganden
Avdelningschefen på klinisk fysiologi vid Länssjukhuset Ryhov i Jönköping tillät att genomföra denna studie på avdelningen. En egen etisk granskning genomfördes av författarna och handledarna enligt riktlinjer från Hälsohögskolan i Jönköping, se bilaga 1. Statens medicin-etiska råds (SMER) föreskrifter angående sekretess styrde över hur patienternas personuppgifter behandlades. (Codex 2015). Eftersom patienterna i denna studie remitterades till ekokardiografisk undersökning av kliniska skäll så tillkom inget extra obehag, kostnad eller risk på grund av deltagande i vår datainsamling. En ekokardiografisk undersökning kan dock upplevas obehaglig av en del av patienterna, särskild kvinnor, eftersom det krävs att de tar av sig på överkroppen. Dessutom kan en obekväm kroppsställning upplevas som smärtsam för vissa patientgrupper. Då är det BMA´s roll att på ett professionellt sätt, med respekt för patienten och hennes/hans situation, utföra undersökning så att den upplevas så positivt som möjligt av den.
Författarna fick all data avidentifierade i form av mätvärdena. Eftersom studien undersöker enbart mätmetoden, bestämdes att patienternas informerade samtycke inte behövs.
Resultat
Totalt inkluderades i denna studie 22 patienter och VTI-värdena erhållna med den manuella- och den automatiska metoden analyserades. Sedan undersöktes hur VTI, vilken erhölls med båda metoderna påverkar SV. Patienternas medelålder var 62,3±18 , där könsfördelning var jämn. För ytterligare demografiska data se Tabell 1.
12
Tabell 1. Demografi av deltagande patienter
medelvärde ± SD Män Kvinnor Antal (n) 11 11 Ålder (år) 66,8 ± 14,5 57,7 ± 19,8 Längd (cm) 179,2 ± 4,9 163,2 ± 6,1 Vikt (kg) 80,3 ± 18,5 65,0 ± 11,8 BSA m2 2,0 ± 0,2 1,7 ± 0,2 Hjärtfrekvens (slag/min) 65,9 ± 12,2 74,9 ± 10,1 EF (%) 55,7 ± 3,9 53,8 ± 12,5
BSA- Body Surface Area, EF- ejektionsfraktion, SD- standardavvikelse
Medianvärdena samt spridningsmått av manuella - och automatiska mätningar av VTI samt beräkningar av SV presenteras i tabell 2. Generellt (när medianvärde jämfördes) var både VTI- och SV- mätvärdena högre vid den automatiska metoden.
Tabell 2. Beskrivande statistik. Sammanställning av medianvärde och variationsvidd av manuell mätning av VTI och SV beräknad utifrån den manuella VTI samt automatisk mätning av VTI och SV beräknad utifrån den auto-matiska VTI. Manuella mätningar Medianvärde (variationsvidd) Automatiska mätningar Medianvärde (variationsvidd) VTI (cm) SV (ml) VTI (cm) SV (ml) 21,4 (8,9 - 30,7) 73,7 (25,2 – 112,9) 21,8 (9,7 - 32,4) 76,4 (27,5 – 125,0)
13 VTI-resultat
Jämförelse mellan den manuella- och automatiska VTI utfördes och presenteras i figur 5. Hos 21 av 22 patienter noterades skillnad mellan båda metoderna. Vid mätningar med den manuella metoden hade 5 patienter värden under normala gränsen, dvs. mindre än 18 cm och en mätning översteg normala gränser (över 26 cm).
De automatiska mätningarna visade att 6 av patienterna hade lägre värden än referensvärdena och 2 patienter- högre. Hos dessa 6 patienter observerades avvikelser i både automatiska och manuella mätningar.
2 patienter visade sig friska med en metod och patologiska med den andra metoden.
Båda dessa patienter hade manuell VTI inom normala gränser. Den automatiska VTI var förhöjt hos en av dem och nedsatt hos den andra. LVOT-d hos båda patienterna översteg normala gränser.
Hos 5 patienter observerades den manuella VTI under 15 cm, tre av dem hade även den automatiska mätningen under 15 cm.
Analys visade att det var statistiskt säkerställt att VTI mätt automatiskt avviker från VTI manuellt (p=,002). Positiva differenser dvs. att VTI auto> VTI manuell noterades i 17 av fallen (positive ranks=17). Negativa differenser VTI auto< VTI manuell observerades i 4 mätningar (negative ranks=4) . Hos en patient hade VTI auto och VTI manuell samma värde (Ties=1). De positiva differenserna var fler och större till sitt värde än de negativa.
Figur 5. Jämförelse mellan den manuella- och automatiska VTI hos alla deltagare
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 0 5 10 15 20 25 30 35 deltagare VTI -vä rd e
VTI-mätning
14
Korrelationsanalys mellan den manuella- och automatiska VTI visade att r-värde för manuell- och automatisk VTI var 0,950. Spridningsdiagram illustrerar sambandet mellan den manuella- och automatiska VTI, se figur 6.
Figur 6. Spridningsdiagram mellan manuell- och automatisk VTI med en linjärregressionslinje, r=0,950
SV-resultat
Jämförelse mellan slagvolymer beräknade med båda metoderna visas i figur 7. Hos 12 patienter resulterade både automatisk och manuell VTI med slagvolymer inom normala gränser. 4 patienter hade SV under och 6 över normala gränser. 2 patienter hade normal automatisk SV varav den ena hade sänkt manuell SV och den andra förhöjd. Den patienten med förhöjt manuell SV hade normala VTI medans den patienten med sänkt manuell SV hade patologiskt för låg VTI.
Hos en patient resulterade förhöjt automatiskt VTI-värde med kraftigt förhöjd både manuell och automatisk SV.
4 av 8 patienter, vars VTI var nedsatta (i deras fall-både automatiskt och manuellt) hade också nedsatta slagvolymer (3- vid båda mätningar, 1- med manuell metod).
15
Analys visade att det var statistiskt säkerställt att SV mät automatiskt avviker från SV beräknad manuellt (p=,003) och har signifikant högre värden. Positiva differenser dvs. att SV auto> SV manuell noterades i 17 av fallen. Negativa differenser SV auto< SV manuell observerades i 4 mätningar. Hos en patient hade slagvolymerna samma värde.
Figur 7. Jämförelse mellan slagvolymer beräknade med manuell VTI och automatisk VTI
Korrelationsanalys mellan SV beräknad utifrån den manuella- och automatiska VTI visade att r-värde för SV var 0,984. Spridningsdiagram (figur 8) illustrerar sambandet mellan den manuella- och automatiska SV.
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 0 20 40 60 80 100 120 140 deltagare sla gv ol ym
Slagvolymberäkning
SV manuell SV automatisk16
Figur 8. Spridningsdiagram mellan manuell- och automatisk SV, med en linjär regressionslinje, r=0,984
Diskussion
Den här studien jämförde två sätt att mäta VTI, manuellt och automatiskt. Syftet med studien uppnåddes genom att en signifikant skillnad mellan metoderna påvisades. Eftersom skillnad i sig mellan båda VTI inte säger mycket om resultatets kliniska betydelse, bestämdes att analysera SV beräknade utifrån VTI. Detta visade att den skillnaden i VTI- värdena påverkade beräknad SV på ett statistiskt signifikant sätt. Både VTI och SV erhöll högre värde som grupp när de mätes/beräknades automatiskt. Samtidigt dock visade en korrelationsanalys ett tydligt samband mellan manuell- och automatisk VTI samt manuell- och automatisk SV.
Metod
Shahgaldi et al. (2010) samt Da Silva et al. (2012) beskriver i sina studier att beräkning av SV enligt formeln LVOT Arean (LVOTA)· LVOT VTI utfört med 2D ekokardiografi är mest använt i klinisk praktik. Metoden är dock inte felfri. Problem kring slagvolymberäkning med formeln LVOTA × VTI är väl beskrivet i litteraturen när det gäller LVOT-diameter/arean.
17
Diametermätning har stor risk för fel, eftersom den kvadreras vid LVOTA- beräkning . Eventuellt fel i diameter kan därför påverka beräkning av SV signifikant (Da Silva et al. 2012; Gao et al., 2014; Pees et al. 2013). I vår studie kan vi inte utesluta att avvikande SV- beräkningar orsakas av fel vid mätning av LVOT-diameter. Från erhållna värden framgår inte var sample volume var placerad. Det betyder att ju längre från aortaklaffen, desto mindre cirkulärt är LVOT-arean. Detta resulterar med att 2D ekokardiografi underskattar LVOT-arean samt att SV undervärderas (Olsson, 2014).
Dock eftersom jämförda av oss SV var beräknade utifrån samma värde av LVOT-d så påverkade eventuella fel i den inte vårt studieresultat.
Enligt rekommendationerna gällande i Sverige ska diameter av LVOT mätas enligt principen trailing-edge to leading-edge. och mätpunkterna placeras i vinkeln mellan septum och aortakusp och mellan anterior mitralisseglet och noncoronara aortakusp (Gao, 2014). Datainsamlingsmetoden i vår studie skilde sig något från rekommendationerna. Diametern togs mellan främre mitralisseglet och perimembranösa delen av septum. Mätningen gjordes enligt principen inner-edge to inner-edge. Sådana rekommendationer gäller på avdelningen, där datainsamling utfördes.
Vinkeln mellan dopplerstrålen och blodflödet är en avgörande faktor för korrekta dopplermätningar (Saad & Loupas & Shapiro, 2009). Det maximala frekvensskiftet registreras när ultraljudsstråle ligger parallellt med blodflödets riktning. Vid ökad vinkel undervärderas frekvensskiftet och därmed blodets hastighet. Avvikelse upp till 20 grader från en parallell vinkel resulterar med en beräknad hastighet ca 6 % lägre än den äkta blodflödeshastigheten . Den 60- gradig avvikelsen gör att undervärdering ökar till 50% av den sanna blodflödeshastigheten. Korrekt vinkeln är särskilt viktigt vid klaffstenoser, där flödesprofil har avvikande utseende och hög hastighet (Otto, 2013).
Dinh et al. (2012), Evangelista et al. (2012) Shahgaldi et al. (2010) tar upp svårigheten att i vissa fall, särskilt i intensivvårdspatienter och sängliggande, erhålla ett acceptabelt akustiskt fönster. Därför bestämde vi att inkludera i studien bara patienter med goda registreringsförhållanden så att bildkvalité inte påverkar mätningar.
Som nämns ovan är 2D ekokardiografi fortfarande den mest använda metoden för icke- invasiv bedömning av hjärtats funktion även om nya metoder utvecklas och tycks ge mer pålitliga resultat. Det sker en snabb utveckling av diagnostiska och interventionsmetoder inom kardiologi och ständigt pågående forskning. Förutom nya verktyg pågår jämförelse mellan de nya och gamla metodernas validitet och reliabilitet (Braunwald, 2003).
18
3D, vävnadsdoppler, Speckle Tracking kommer till användning allt oftare. Enligt Maleki och Esmaeilzadeh (2012) ger 3D användning bättre möjlighet att kvantifiera vänsterkammarvolymer jämfört med 2D. Dessutom kan visualisering av hjärtats komplexa strukturer samt bedömning av klaffavvikelser utföras på ett mer tillförlitligt sätt.
Montealegre-Gallegos et al. (2014) undersökte hur LVOT-d mättes med 2D och 3D ekokardiografi skiljer sig och om denna skillnad påverkar beräkning av SV och CO. Det visade sig att LVOTA beräknad utifrån 2D-bilden resulterar med fel vid areaberäkning och lägre värde på SV och vidare beräknad CO, vilken var ca 10% lägre än med 3D.
Däremot Da Silva et al. (2012) tog upp betydelse av noggrann mätning av LVOT-d för mer exakt bestämning av SV. De konstaterade att 2D användning med färgdoppler och direkt mätning av LVOTA med hjälp av 3D ekokardiografi för bestämning av SV ger liknande resultat.
De senaste riktlinjerna gällande bedömningar av vänsterkammarvolymer säger att mätningar ska utföras med hjälp av 3D. Detta förutsätter dock undersökarens kompetens och god bildkvalité (Lang et al. 2015).
Det är diagnostiskt viktigt att inte under- eller överskatta SV. Då den används för bedömning av systolisk vänsterkammarfunktion, kan felberäkning leda till utebliven- eller onödig behandling (Otto, 2013).
Syftet med vår studie var att undersöka om det finns skillnad mellan den automatiska- och den manuella metoden för VTI-mätning. Däremot har studien inte undersökt vilken av de två mätningarna ligger närmast det sanna VTI-värdet eftersom det sanna värdet inte var väsentligt för arbetets syfte.
Utvärdering av överensstämmelse mellan metoderna för slagvolymmätning i andra studier sker ofta genom jämförelse med CMRI (Cardiac Magnetic Resonance Imaging).
Koskenvuo et al. (2009) har visat att ekokardiografi är en mycket användbar metod i det kliniska arbetet på grund av lättillgängligheten och kostnadseffektiviteten men metoden är inte lika pålitlig och noggrann som CMRI (Cardiac Magnetic Resonance Imaging). Dessutom används CMRI för att komplettera ekokardiografi när det finns en skillnad mellan den kliniska statusen och resultatet från ekokardiografin. Vidare framgår att CMRI är mest tillförlitlig när det kommer till volymmätningar av kamrarna. En nackdel med CMRI är att personer med klaustrofobi och barn kan behöva sedering eller narkos under undersökningen med CMRI, på grund av rädslan.
19
En annan studie av El Aidi et al. (2014) har visat att CMRI för närvarande är den standardiserande bedömningsmetoden av vänsterkammarens funktion som dessutom ger en noggrann avbildning av hjärtat, samt anatomisk och dynamisk bedömning av hjärtfunktionen. En fördel med MR är att den ger en bättre upplösning jämfört med de andra avbildningsmetoderna.
Det finns dock studier av Reant et al. (2011) Mor-Avi et al. (2008) och Ruddox et al. (2014) som undersökte överensstämmelse mellan metoderna (2D, 3D och CMRI) och konstaterade att resultat erhållna av en erfaren undersökare har god korrelation med CMRI gällande kammarvolymmätningar.
Garcia et al. (2011) jämförde mätningar av aortaklaffarean med transtorakal doppler ekokardiografi och CMRI. De konstaterade att med ekokardiografi underskattas LVOT- arean men det kompenseras med överskattning av VTI. Detta resulterar med en bra överensstämmelse mellan TTE och CMRI gällande bestämning av aortaklaffarean.
Resultat
Evangelista et al. (1996) konstaterade att VTI är oberoende av BSA och kön men omvänt proportionell till hjärtfrekvensen. Generellt framgår också av deras studie att VTI är högre hos kvinnor < 60 års ålder. Vår analys visade inte heller något samband mellan BSA och VTI oberoende vilken metod man använde sig av. Vi observerade heller inget samband mellan hjärtfrekvensen och VTI. Man kan dock inte dra slutsatsen att inget samband finns pga. litet antal deltagare. Däremot hade vi observerat att VTI mätt med båda metoderna hade högre värden hos kvinnor än hos män såsom i Evangelista´s rapport. På grund av studiens storlek jämförde vi dock alla kvinnliga- med alla manliga patienter utan att begränsa deras ålder till 60 år. VTI-medianvärde hos kvinnor mätt manuellt och automatiskt var 21,9cm respektive 23,3 cm jämfört med samma värden hos män 19,7 cm och 20,5 cm.
Enligt riktlinjer av European Society of Cardiology anses VTI över LVOT under 15 cm vara avvikande och tyder på reducerad vänsterkammare SV. Chinen et al. (2013) konstaterade att låg värde (< 15 cm) av VTI över LVOT korrelerar med låg hjärtminutvolymsyndrom. Författarna konstaterade att VTI-mätning är en betydande faktor i utvärdering av lågt hjärtminutvolymsyndrom. I vår studie hade 5 individer (en kvinna och fyra män) VTI < 15 cm (åtminstone med en metod). Vårt resultat är överensstämmande med Chinen´s slutsatser. Referensvärdena för CO är 4 - 6 l/min för män och 3,5 - 5,5 l/min för kvinnor (Ilercil et al., 2001). CO beräknad med manuell VTI var hos alla de patienterna alltid lägre än med automatisk
20
VTI och hos fyra av dem under normalgränsen. 4 av de patienterna hade också SV under normala gränsen (en- bara med manuell VTI).
Tan, Rubenson, Smith och Heywood (2013) i sin studie följde under 12 månader 100 patienter med extremt låg VTI (< 10 cm). Incidenter som död, hjärtpumpplacering (LVAD) och hjärttransplantation noterades. Denna analys resulterade med en slutsats att VTI < 8,9 cm kan fungera som ett viktigt oberoende förebud om mortalitet och placering av hjärtpump. VTI kan alltså användas som screening för att identifiera högriskpatienter. I vårt arbete hade en patient manuell VTI 8,9 cm vilken resulterade med extremt låg SV (25,2 ml) och CO 1,9 l/min. Dock på grund av inga data angående patientens sjukdomshistoria kan vi inte analysera detta resultat. Det skulle vara intressant att ha tillgång till patienternas journaler. Detta skulle kunna öka förståelse av diagnostisk användning av VTI.
VTI anses inte som stor felkälla trots att undersökaren själv avrundar spektralkurvan (Haites & McLennan & Mowat & Rawles, 1984). Blancas et al. (2015) påstår dock att ett mer exakt resultat kan erhållas, dvs. resultat som har bättre korrelation med invasiva metoder. I deras studie användes VTI för beräkning av slagvolymindex (SVI), vilken normalt mäts invasiv. Genom att registrera både medel- och maxvärden av VTI fick författarna bättre korrelation med invasiva metoder och påstår att dubbelberäkning av LVOT VTI ger ett exakt SVI- värde. Detta skulle minska användning av invasiva riskfyllda metoder. Det skulle vara intressant att jämföra denna dubbelberäkning med den automatiskt mätta VTI.
Bifynd av vårt resultat var en betydande skillnad mellan båda undersökarnas resultat. Som beskrivs i litteraturen är både tolkning och resultatet av en ekokardiografisk undersökning stark beroende av undersökningsutövare. Mistry et al. (2010) beskrev att resultaten av den ekokardiografiska undersökningen beror i hög grad på undersökarens skicklighet och erfarenhet. Vissa mätningar som t.ex. aortaklaffarean vid beräkning av SV visar sig vara en stor felkälla och då beror ett korrekt undersökningsresultat på undersökarens kompetens (Da Silva et al., 2012; Evangelista et al.,2012; Gao et al. 2014; Mistry et al., 2010; Pees et al., 2013). I allmänhet är tolkning av ekokardiografiska undersökningar till stor del subjektiv och beror på undersökarens erfarenhet och yrkesskicklighet, vilket är en nackdel med denna metod (Hoffman & Hanrath, 1995; Hoffman & Lethen & Marwick, 1996). Styrkan av vår studie var att datainsamlingen utfördes av BMA med lång erfarenhet inom ekokardiografi. Detta resulterar med antagandet att risken för felaktiga mätningar är väldigt liten och att författarna kan lita på insamlat material. Dock kunde inte detta antagande verifieras.
I vår studie fick den ena undersökare liknande VTI-värde i båda metoderna och när värdena skilde sig något var det både högre och lägre värde av automatisk VTI jämfört med den
21
manuella mätningen. Däremot fick den andra undersökare betydligt större skillnader mellan metoderna och den automatiska VTI var alltid högre än den manuella. Individuella skillnader var stora: hos en individ gav båda mätningarna samma resultat, hos åtta patienter var skillnaden mellan 5 och 10 % och hos tre patienter noterades skillnaden större än 10%. Med skillnaden menas hur mycket den automatiska mätningen avviker från den manuella. Vi har uppmärksammat att en av undersökarna erhöll stora skillnader men utförde större del av mätningar (16 patienter). Den andra BMA fick högst 4 % skillnad men undersökte bara 6 patienter. Därför är det svårt att jämföra deras resultat och dra slutsatser. Vi antar dock att de skillnaderna mellan undersökarnas resultat beror på undersökarna och inte på patienterna. Båda VTI-mätningarna utfördes i samma hjärtcykel och samtliga patienter hade sinusrytm som gör att variationer mellan hjärtslag kan uteslutas. I studien inkluderades patienterna med bra bildkvalité som skulle minimera risken att skillnader mellan metoderna beror på patienten.
Då vår studie omfattade endast 22 patienter kan man inte dra en generaliserad slutsats att det finns en signifikant skillnad mellan metoderna för VTI-mätning.
Studier med för få deltagare är självfallet ett problem. Vid liten power minskar chansen att en effekt ses och det ökar också risken att effekter som inte finns blir uppmärksammade. Dock var det i vår studie en verklig patientgrupp från klinikens vardag. Patienter i olika åldrar, båda könen och med olika sjukdomshistorien som är relevant när undersökningsmetoden studeras. Den statistiska analysen visade att båda undersökta metoder i vår studie visar statistiskt olika resultat. Enligt Bland och Altman (1986) kan dock de statistiska analyserna inte avgöra hur stor skillnad som är tillåten för att kunna betrakta metoderna som överensstämmande. Dessutom säger denna skillnad inget om vilken av metoderna ger mer korrekta värden. Trots signifikanta skillnader mellan manuella- och automatiska mätningar, visade sig metoderna ha en bra korrelation, nära 1. Detta kan tolkas att båda metoderna mäter VTI på ett korrekt sätt, det vill säga att de identifierar högre- och lägre värden av VTI på överensstämmande sätt. Skillnaden kan bero på metodernas känslighet och rent tekniskt sätt att avrunda dopplerkurvan.
Utifrån vårt resultat kan vi inte avgöra om man kan ersätta den manuella metoden med den automatiska. Vi tycker dock att även om de automatiska mättningarna resulterade med högre värden så kan denna metod vara mer användbar eftersom den är mindre beroende av den mänskliga faktorn och mer reproducerbar. Vi tycker också att oberoende vilken metod undersökare använder sig av, är det motiverad att alltid vid patologiska resultat eller gränsvärdena utföra mätning med den andra metoden och beräkna medelvärde.
22
Det bör utföras flera och mer omfattande studier , vilka skulle undersöka inter-och intraobserver variabilitet, inkludera större patientgrupp, samt undersöka metodernas överensstämmelse med 3D eller CMRI. Då hade mer tillförlitligt resultat kunnat erhållas.
23
Ett tack till
Ett stort tack till vår handledare Louise Rundqvist för all hjälp och vägledning under arbetets gång.
Tack även till Johan Wedenfeld och Johan Homelius på Klinisk Fysiologi, Ryhov, för all hjälp med insamling av data , klinisk handledning och bilder till arbetet.
24
Referenser
Aboulhosn, J., & Child, J. Left ventricular outflow obstruction, subaortic stenosis, bicuspid
aortic valve, supravalvar aortic stenosis and coarctation of the aorta. Cirkulation 2006;
114(22)
Baumgartner, H., Hung, J., Bermejo, J., Chambers, J., Evangelista, A., Griffin, B. & Quiñones, M. Echocardiographic assessment of valve stenosis: EAE/ASE recommendations for clinical
practice. European Journal of Echocardiography. 2009;1(1)
Blancas, R., Martinez, G., Lujan, J., Martinez, C., Nunez, R., Ballestros, D. & Chana, M.
Cor-relation between twofold left verticular outflow tract- velocity time integral and stroke volume index in mechanicaly ventilated patients. Intensive Care Medicine Experimental, 2015. 3(1)
Bland, J., Altman, D. Statistical methods for assessing agreement between two methods of
clin-ical measurement. Lancet. 1986; 327(8476)
Bonow, R., & Braunwald, E. (2011). Braunwald´s heart disease: a textbook of cardiovascular
medicine, 9 ed. Philadelphia. Saunders.
Braunwald, E. Cardiology: the past, the present ant the future. Journal of the American College
of Cardiology 2003; 42(12)
Bring, J., Taube, A. (2006) Introduktion till medicinsk statistik, 2 ed. Lund: Studentlitteratur AB.
Chinen, M., Fujino, T., Anzai, M., Kitakaze, Y., Goto, M., Ishihara, W., & Ogawa, H. Left
ventricular outflow tractvelocity time integralcorrelates with low cardiac output syndrome in patients with acute decompensated heart failure. DOI:
http://dx.doi/10.1093/eurheartj/eht309.P4249 First published online:1 August 2013
Codex. (2015). Regler och riktlinjer för forskning. http://www.codex.vr.se Hämtad 2015-04-24.
Dahlström, U., Jonasson, L., & Nyström, F. (Red). (2010). Kardiovaskulär medicin, 1 ed. Stockholm: Liber.
Da Silva, C., Pedro, F., Deister, L., Sahl´en, A., Manouras, A., Shahgaldi, K.
Two-Dimensional Color Doppler Echocardiography for Left Ventricular Stroke Volume
Assessment: A Comparison Study with Three-Dimensional. Echocardiography, 2012; 29(7)
Dinh,V., Ko, H., Rao, R., Bansal, R., Smith, D., Kim T.,Nguyen H. & Nguyen, B. Measuring
cardiac index with a focused cardiac ultrasound examination in the ED. American Journal of Emergency Medicine 2012, 30(09)
Dweck, M., Boon, N., & Newby, D. Calcific aortic stenosis. A disease of the valve and the
myocardium. Journal of the American College of Cardiology.2012, 60(19)
El Aidi, H.,Adams, A., Moons,,K., Den Ruijter, H., Mali W, Doevendans P., Leiner, T. Cardiac
magnetic resonance imaging findings and the risk of cardiovascular events in patients with recent myocardial infarction or suspected or known coronary artery disease: A systematic re-view of prognostic studies. Journal of the American College of Cardiology. 2014; 63(11)
25
Ericson, E., Ericson, T. (2012). Vård vid hjärt- och kärlsjukdomar.I Ericson, E., Ericson, T (Red.) Medicinska sjukdomar, 4 ed. (s. 81-154). Lund: Studentlitteratur.
Evangelista, A., Garcia-Dorado, D., Garcia del Castillo, H., Gonzalez-Alujas, T., & Soler-Soler, J. Cardiac index quantification by Doppler ultrasound in patients without left ventricular
outflow tract abnormalities. J Am Coll.Cardiol. 1995, 25(3)
Evangelista, A., Garcia del Castillo, H., Gonzales-Alujas, T., Brotons, C., Garcia-Dorado, D.& Soler-Soler, J. Normal values of valvular flow velocities determined by Doppler
echocardiog-raphy: relations with heart rate and age. Revista Espanola de Cardiologia. 1996; 49(3)
Evangelista, A., Flachskampf, F., Erbel, R., Antonini - Canterin, F., Vlachopoulos, C., Rocchi, G. & Plonska-Gosciniak, E. Echocardiography i aortic diseases: EAE recommendations for
clinical practice. European Journal of Echocardiography 2010;11(8)
Gao, S., Maret, E., Anderson, B., Lindqvist, P., Nylander, E., Remmets, J., Reidar W.
Rekom-mendation för beräkning av slagvolym. Version 1.0. Expertgruppen för ekokardiografi: 2014.
Uppsala. Hämtad 2016.04.15. Tillgänglig från:
http://www.equalis.se/media/90462/UT%20EkoRek%20SV%20SG%20140127.pdf
Garcia, J., Kadem, L., Larose, E., Clavel, M-A., & Pibarot, P. Comparison between
cardiovas-kular magnetic resonance and transthoracic Doppler echocardiography for the estimation of effective orifice area in aortic stenosis. Journal of cardiovascular magnetic resonance. 2011;
13(25)
Godfrey, G., Dubrey, S., & Handy, J. A prospective observational study of stroke volume
responsiveness to a passive leg raise manoeuvre in healthy nonstarved volunteers as assessed by transthoracic echocardiography. Anaesthesia: 2014; 69: 306-313
Haites, N., McLennan, F., Mowat, D., & Rawles, J. How far is the cardiac output? Lancet 1984; 324(8410)
Hoffmann, R., & Hanrath, P. Stress echocardiography: the scourage of subjective
interpreta-tion. European Heart Journal. 1995;16
Hoffmann, R., Lethen, H., & T. Marwick. Analysis of interinstitutional observer agreement in
interpretation of dobutamine stress echocardiograms. Journal of the American College of Car-diology. 1996; 27(2)
Ilercil, A., O´Grady, M., Roman, M., Paranicas, M., Lee, E., Welty, T., & Devereux, R.
Refer-ence values for echocardiographic measurements in urban and rural populations of different ethnicity: The strong heart study. Journal of the American Society of Echocardiography.
2001;14(6)
Jonson, B., Wollmer, P. (2011) Allmän fysiologi I Klinisk Fysiologi med nuklearmedicin och
klinisk neurofysiologi, 3 ed. Stockholm. Liber AB
Koskenvuo, J., Järvinen, V., Pärkkä, J., Kiviniemi, T., & Hartiala, J. Cardiac magnetic
reso-nance imaging in valvular heart disease. Clinical Physiology and Functional Imaging. 2009;
26
Lancelotti, P., Moura, L., Pierard, L., Agricola, E., Popescu, B., Tribouilloy, Ch., & Roleandt, J. European association of echocardiography recommendations for the assessment of valvular
regurgitation. Part 2: mitral and tricuspid regurgitation (native valve disease). European
Jour-nal of echocardiography. 2010;11(4)
Lang, R., Badano, L., Mor-Avi, V., Afilalo, J., Armstrong, A., Emande, L., … & Voigt, J.
Recommendations for cardiac chamber quantification by echocardiography in adults: an update from the American society of echocardiography and the European association of cardiovascular imaging. Journal of the American Society of Echocardiography, 2015;28(1).
Länssjukhuset Ryhov, avd. Klinisk fysiologi.( Bild hämtad 2016-03-08)
Maleki, M., & Esmaeilzadeh, M. The Evolutionary Development of Echocardiography. Iranian
Journal of Medical Sciences. 2012; 37(4)
Mistry, N., Halvorsen, S., Hoffmann, P., Müller, C., Bøhmer, E., Kjeldsen, S., &
Bjørnerheim, R. Assessment of left ventricular function with magnetic resonance imaging vs.
echocardiography, contrast echocardiography and single-photon emission computed
tomograpgy in patients with recent ST-elevation myocardial infarction. European Journal of Echocardiography.2010; 11(9).
Montealegre-Gallegos, M., Mahmood, F., Owais, K., Hess, P., & Matyal, R. Cardiac Output
Calculation and three-dimensional echocardiography. Journal of Cardiothoracic and Vascular Anesthesia. 2014; 28(3)
Moran, C., McDicken, W., Hoskins, P., & Fish, P. Developments in cardiovascular ultrasound.
Part 3: Cardiac applications. Medical and Biological Engineering and Computing.1998;36(5)
Mor-Avi, V., Jenkins, C., Kühl, H., Nesser, H., Marwick, T., Franke, A., …& Lang R M. (2008)
Real-time 3-dimensional echocardiographic quantification of left ventricular volumes: multi-center study for validation with magnetic resonance imaging and investigation of sources of error. JACC: Cardiovascular imaging. 2008; 1(4)
Nieman, K., Gaemperli, O., Lanzellotti, P., & Plein, S. (2015) Aadvanced cardiac imaging. Oxford. Woodhead
Olsson, A. (2014). Ekokardiografi, 4 ed. Stockholm: TrycksakSpecialisten AB Olsson, A. (2014) Parasternal Långaxel. (Bild hämtad 2016-05-20)
Otto, C. (2013). Textbook of clinical echocardiography, 4 ed. Philadelphia: Elsevier.
Pees, Ch., Glagau, E., Hauser, J., & Michel-Benke, I. Reference values of aortic flow velocity
integral in 1193 healthy infants, children and adolescents to quickly estimate cardiac stroke volume. Pediatric cardiology. 2013, 34(5)
Persson, J., Stagmo, M. (2014). Perssons Kardiologi-hjärtsjukdomar hos vuxna, 4 ed. Lund: Studentlitteratur AB
Rana, M., Christoffels, V., & Moorman, A. A molecular and genetic outline of cardiac
27
Reant, P., Barbot, L., Montaudon, M., Landelle, M., Arsac, F., Dijos, M., & Lafitte, S.
Robust-ness of a new three-dimensional echocardiographic algorithm for left ventricular volume and ejection fraction quantification: experts vs. novices. European journal of echocardiography.
2011; 12(12)
Rosenqvist, M., & Tornvall, P. (2012) Hjärtat.1 ed. Stockholm: Karolinska Institutet, University Press.
Ruddox, V., Edvardsen, T., Bækkevar, M., & Otterstad, J. Measurements of leftventricular
vol-umes and ejection fraction with three-dimensional echocardiography: feasibility and agree-ment compared to two-dimensional echocardiography. The international journal of cardiovas-cular imaging. 2014; 30(7)
Saad, A., Loupas, T., & Shapiro, L. Computer Vision Approach for Ultrasound Doppler Angle
Estimation. Journal of Digital Imaging. 2009; 22(6)
Sabry, A., Reller, M., Silberbach, G., Rice, M., & Sahn, D. Comparisonof four Doppler
echo-cardiographic methods for calculating pulmonary-to-systemic shunt flow ratios in patients with ventricular septal defect. The American Journal of Cardiology.1995; 75(8)
Shahgaldi, K. Assessment of left ventricular function and hemodynamics using three-dimen-sional echocardiography. 2010. Trita-STH
Shahgaldi, K., Manouras, A., Brodin, LÅ. & Winter, R. Direct Measurement of Left
Ventricular Outflow Tract Area Using Three‐Dimensional Echocardiography in Biplane Mode Improves Accuracy of Stroke Volume Assessment. Echocardiography. 2010; 27(9)
Silbernagl, S. & Despopolous, A. 2003. Ventricular pressure- volume relationships I Color
atlas of Physiology. Stuttgart. Thieme. s.202-203
Tan, Ch., Rubenson, D., Smith, M., & Heywood, T. Extremely low Velocity Time Integral of the
left ventricular outflow tract predictive of death and LVAD Placement. Journal of Cardiac Fai-lure. 2013; 19(8)
Toverud, K. Hjärtat i frontalplan. 2014 (Bild hämtad 2016-05-19). Kopiering av bild godkänd av Kari C. Toverud MS CMI, cerftiferad medicinsk illustratör, www.karitowerud.com
Walmsley, R. Anatomy of left ventricular outflow tract. British Heart Journal 1979 41(3). Whitley, E. & Ball J. Statistics review 6: Nonparametric methods. Critical care.2002; 6(6). Zhou, K. Automated image biometrics speeds ultrasound workflow. Siemens corporate
re-search. 2008. Princeton
Zoghbi, W., Chambers, J., Dumesnil, J., Foster, E., Gottdiener, J., Grayburn, P. & Zabalgoitia, M. Recommendations for evaluation of prosthetic valves with echocardiography and Doppler
28
