Skyddande ozonskikt

ozonskikt

Underlagsrapport till fördjupad

utvärdering av miljömålsarbetet

Underlagsrapport till fördjupad utvärdering av miljömålsarbetet

Beställningar Ordertel: 08-505 933 40 Orderfax: 08-505 933 99 E-post: natur@cm.se

Postadress: CM-Gruppen, Box 110 93, 161 11 Bromma Internet: www.naturvardsverket.se/bokhandeln

Naturvårdsverket Tel 08-698 10 00, fax 08-20 29 25 E-post: natur@naturvardsverket.se

Postadress: Naturvårdsverket, SE-106 48 Stockholm Internet: www.naturvardsverket.se

ISBN 978-91-620- 5767-1 ISSN 0282-7298

© Naturvårdsverket 2007 Tryck: CM Gruppen AB Omslag: illustration, Tobias Flygar

1 Förord

I april 1999 fattade riksdagen beslut om femton övergripande nationella miljökvali-tetsmål och en ny struktur i arbetet med miljömålen. Dessa skall utgöra basen för beskrivningen av tillståndet i vår miljö. Det övergripande syftet med miljökvali-tetsmålen är att till nästa generation lämna över ett samhälle där de stora miljöpro-blemen i Sverige är lösta. För att nå miljökvalitetsmålen beslutade riksdagen i vember år 2001 om delmål, åtgärder och strategier vilka sedan reviderades i no-vember 2005. Delmålen anger inriktning och tidsperspektiv i det fortsatta konkreta miljöarbetet.

Denna rapport utgör ett underlag till den andra fördjupad utvärderingen av mil-jökvalitetsmålet Skyddande ozonskikt för Miljömålsrådets och regeringens vidare arbete med målövergripande bedömning och syntes. I rapporten ges en överblick över hittills gjorda insatser och uppnådda resultat med att nå miljökvalitetsmålet Skyddande ozonskikt. Här ges även förslag till ytterligare åtgärder och priorite-ringar som bör göras i det fortsatta arbetet med miljökvalitetsmålet. Rapporten är baserad på material från befintliga rapporter som återfinns i litteraturhänvisningar-na. Stora delar av underlaget till rapporten utgörs av de senaste utvärderingsrappor-terna från FN:s miljöbyrås ozonsekretariat.

Projektledare och ansvarig för denna rapport är Maria Ullerstam, Naturvårds-verkets miljöanalysavdelning. Värdefulla bidrag till rapporten har kommit från Maria Ujfalusi vid Naturvårdsverkets miljörättsavdelning.

Myndigheter och organisationer som berörs av miljömålen har haft möjlighet att lämna synpunkter till och med den 24 augusti 2007.

Innehåll

1 FÖRORD 3

2 SAMMANFATTNING 8

2.1 God prognos för miljökvalitetsmålet 8

2.2 Delmålet om utsläpp uppnått till 2010 9

2.3 Inga nya delmål 9

2.4 Åtgärdsförslag 9

2.5 Prioriteringar för framtida arbete 10

2.6 Uppföljning av miljökvalitetsmålet. 10

3 SUMMARY 11

3.1 Good outlook for the environmental objective 11

3.2 The emissions interim target will be reached by 2010 12

3.3 No new interim targets 12

3.4 Proposed measures 12

3.5 Priorities for the future 13

3.6 Monitoring of the environmental quality objective 13

4 INLEDNING OCH BAKGRUND 14

4.1 Av riksdagen fastställda miljökvalitetsmål och delmål 14

4.2 Uppdraget 14

4.3 Syfte 14

4.4 Förankring 15

5 HUR SER UTVECKLINGEN I MILJÖN UT I FÖRHÅLLANDE TILL

MILJÖKVALITETSMÅLET – I DAG OCH VID MÅLÅRET? 16

5.1 Bedömning av miljökvalitetsmålet 16

5.2 Nuvarande tolkning av miljökvalitetsmålet 17

5.2.1 Problembild för tolkningen av målet: 17

5.3 Bedömning av delmålet 18

5.4 Nuvarande tolkning av delmålet 19

5.4.1 Problembild för tolkning av delmålet 19

5.5 Ozonskiktet – i dag och vid målåret 19

5.6 Halter av ozonnedbrytande ämnen i atmosfären 24

5.6.1 CFC 24 5.6.2 HCFC 24 5.6.3 Haloner 25 5.6.4 Koltetraklorid 25 5.6.5 1,1,1-trikloretan 25 5.6.6 Metylklorid 25 5.6.7 Metylbromid 25 5.6.8 Totalhalten av klor 25 5.7 UV-strålning 26

5.7.1 Hälsoeffekter av en ökad UV-strålning 27

5.7.2 Ökad UV-strålning och effekter på ekosystem 28

5.8 Ozonskiktet och klimatförändringar 29

5.8.1 Förändringar i UV-strålning 30

5.8.2 Förändringar i troposfären 30

5.8.3 Vattenånga 31

5.8.4 Vulkanutbrott 31

5.9 Återstående användning, utsläpp och kvarvarande mängder i Sverige 31

5.9.1 Användning av CFC 32

5.9.2 Användning av HCFC 33

5.9.3 Användning inom försvarssektorn 33

5.9.4 Användning inom läkemedelsindustrin 35

5.9.5 Kvarvarande mängder (bank) och utsläpp av ozonnedbrytande ämnen i Sverige 35 5.10Global produktion, användning och utsläpp av ozonnedbrytande ämnen 38 5.10.1Global produktion och användning av ozonnedbrytande ämnen 38

5.10.2Globala utsläpp 39

5.11Montrealprotokollet 41

5.11.1Explosionsartad ökning av användningen av HCFC 41

5.11.2Illegal handel och export/import 43

5.12EU:s Förordning 43

5.13Uppföljning av miljökvalitetsmålet - Indikatorer 44

5.13.1Utsläppsindikatorn 45

5.13.2Indikator för hudcancer (2 st) 45

5.13.3UV-indikator 45

5.13.4Annan uppföljning av tillståndet 46

6 VARFÖR SER DET UT SOM DET GÖR? 47

6.1 Åtgärder 47

6.2 Styrmedel 48

6.2.1 Marknadens roll 49

6.2.2 De ekonomiska och sociala konsekvenser styrmedlen haft 49

6.3 Svenska insatser inom det internationella arbetet 50

6.3.1 Multilaterala fonden 50

6.3.2 Bilaterala programmet 50

6.3.3 Stöd till miljöhandläggare i Sydostasien (ODSONET/SEAP) 50 6.3.4 Illegal handel med ozonnedbrytande ämnen - internationellt 51

6.3.5 Stockholmsgruppen 51

6.4 Viktiga aktörer i samhället 52

6.4.1 De regionala miljömålen 52

6.5 Informationsinsatser 53

7 FÖRSLAG TILL NYA OCH JUSTERADE MÅL 55

7.1 Ny tolkning av miljökvalitetsmålet 55

7.3 Inget nytt delmålsförslag 57

8 FÖRSLAG TILL ÅTGÄRDER OCH STYRMEDEL 58

8.1 Internationellt – Naturvårdsverkets förslag till prioriteringar i

förhandlingsarbetet 58

8.2 Åtgärdsförslag – till regering och riksdag 59

8.2.1 Användning av HCFC 59

8.2.2 Farligt avfall 60

9 BILAGOR 62

Bilaga 1 – Förbättringsförslag för uppföljningen med indikatorer 62

Bilaga 2 – Konsekvensanalys av användningsförbud för HCFC 64

Bilaga 3 – Sammanfattning av regionala åtgärdsförslag 66

Bilaga 4 – Ordlista och förkortningar 69

Bilaga 5 – Definition för gubbar och pilar 71

2 Sammanfattning

Miljökvalitetsmålet skyddande ozonskikt är ett av de miljömål där Sverige har kommit långt i åtgärdsarbetet. I denna andra fördjupade utvärdering av miljökvali-tetsmålet står vi inför ett vägval när det gäller hur och var resurserna skall sättas in för det fortsatta miljöarbetet. Historiskt sett har den svenska avvecklingen av ozon-nedbrytande ämnen dominerats av lagstiftning, förordningar och föreskrifter. Finns det mer som kan göras på detta område? Hur mycket resurser skall läggas på att ta hand om de produkter och avfall innehållande ozonnedbrytande ämnen som finns i landet? Hur mycket resurser skall läggas på det internationella arbetet? Kort sagt, vad är viktigast att fokusera på, vad är mest effektivt att satsa på för att ozonskiktet skall återhämta sig?

I denna rapport är slutsatsen att det viktigaste för att nå miljökvalitetsmålet är att Sverige är drivande i det internationella arbetet. Detta betyder dock inte att allt arbete kan läggas ned på nationell nivå. För att kunna vara framgångsrik i det in-ternationella arbetet är det viktigt att kunna visa upp goda exempel på att det är möjligt att genomföra en avveckling av ozonnedbrytande ämnen.

2.1 God prognos för miljökvalitetsmålet

Naturvårdsverkets bedömning är att miljökvalitetsmålet kommer att klaras till 2020.

Man ser i dag att Montrealprotokollet har haft en effekt på koncentrationerna av ozonnedbrytande ämnen i atmosfären. Den totala mängden ozon ligger fortfa-rande 3,5 % under ozonhalterna före introduktionen av ozonnedbrytande ämnen. Ozonuttunningen har varit konstant under 2002-2005 vilket antyder att ozonhalter-na har slutat att sjunka. Något som talar för att det verkligen är en positiv utveck-ling är att denna förändring kan kopplas till en samtidig minskning av halterna av ozonnedbrytande ämnen i den övre atmosfären.

Enligt prognoserna kommer man att kunna observera en vändpunkt av ozonut-tunningen omkring 2020. Detta innebär att man har passerat miniminivån för ozon-skiktets tjocklek och att man därefter kan förvänta sig att se en återhämtning av ozonskiktet. En full återhämtning av ozonskiktet kan uppnås först bortom 2050 enligt prognosen. Prognosens resultat förutsätter dock att arbetet under Montreal-protokollet fortsätter att vara framgångsrikt.

Den svenska avvecklingen av ozonnedbrytande ämnen är i stort sett genom-förd, med vissa undantag. Undantagen gäller bl. a. vissa användningsområden där det ur säkerhets- och hälsosynpunkt inte finns acceptabla alternativ på marknaden. Naturvårdsverket anser att försvarssektorn bör göra en kartläggning av hur mycket

Ozonskiktet skall utvecklas så att det långsiktigt ger skydd mot skadlig UV-strålning.

HCFC som finns kvar och i vilka typer av anläggningar. De största mängderna av ozonnedbrytande ämnen som finns kvar i samhället i dag är framför allt upplagrade i produkter och varor som tillverkats med ozonnedbrytande ämnen och i utrustning som i dag fortfarande innehåller dessa ämnen.

2.2 Delmålet om utsläpp uppnått till 2010

Naturvårdsverkets bedömning är att delmålet kommer att klaras till 2010. De svenska utsläppen av ozonnedbrytande ämnen mellan 1990 och 2006 har enligt uppskattning minskat drastiskt vilket gör målet bedöms klaras till 2010. Be-dömningen förutsätter dock att åtgärdsförslaget för farligt avfall (rivningsplaner och rivningslov) går igenom. De största mängderna av ozonnedbrytande ämnen som finns kvar inom landets gränser existerar bl.a. som isoleringsmaterial vilka i vissa fall har en livstid som ligger utanför horisonten för miljökvalitetsmålet. Ifall de resterande mängderna tas om hand på ett miljöriktigt sätt när de tas ur bruk och blir avfall finns det goda förutsättningar för att de inte resulterar i några framtida utsläpp.

2.3 Inga nya delmål

Det svenska avvecklingsarbetet bedöms ha kommit så långt att det inte är motiverat att ta fram nya delmål. Naturvårdsverket bedömer att arbetet med miljökvalitetsmå-let kan bedrivas effektivt utan ett delmål i framtiden.

2.4 Åtgärdsförslag

Äldre åtgärdsförslag om användningsförbud för HCFC efter 2010 har lyfts fram igen. Naturvårdsverket anser att det är viktigt att regeringen senast under 2007 fattar ett beslut. Åtgärden är en förutsättning för att Sverige ska nå målet att ”inom loppet av en generation skall användningen av ozonnedbrytande ämnen i Sverige vara avvecklad”.

Naturvårdsverket hänvisar även till ett åtgärdsförslag under miljökvalitetsmålet Giftfri miljö om skärpta krav på rivningslov och rivningsplaner. De isoleringsmate-rial i byggnader som innehåller ozonnedbrytande ämnen blir vid rivning och reno-vering klassat som farligt avfall vilket gör att dessa inkluderas av åtgärdsförslaget under Giftfri miljö. De upplagrade mängder av ozonnedbrytande ämnen som be-räknas finnas kvar i Sverige 2010 består till största delen av isoleringsmaterial i byggnader vilket gör att åtgärdsförslaget är av stor vikt för miljömålet Skyddande ozonskikt.

2.5 Prioriteringar för framtida arbete

Det internationella arbetet inom ramen för Montrealprotokollet om ozonnedbrytan-de ämnen är avgöranozonnedbrytan-de för möjligheten att nå miljökvalitetsmålet Skyddanozonnedbrytan-de ozon-skikt.

De frågor som lyfts fram som viktiga i det framtida arbetet inom Montrealpro-tokollet är bl. a. att genomföra en avveckling av CFC utan övergång till HCFC, undvika att utvecklingsländerna fastnar i ett HCFC-beroende, bättre samverkan mellan Kyotoprotokollet och Montrealprotokollet och verka för att stoppa den illegala handeln med ozonnedbrytande ämnen.

Sverige genomför vid sidan om förhandlingsarbetet flera insatser för att få par-terna, framför allt utvecklingsländerna att klara sina åtaganden. Uppbyggnaden av nätverk för samarbete mellan ansvariga myndigheter i utvecklingsländerna har visat sig vara en mycket kostnadseffektiv åtgärd för att påskynda avvecklingen av ozonnedbrytande ämnen i de deltagande länderna. Några av de insatser som Sveri-ge är aktiv inom är framför allt Multilaterala fonden, Bilaterala program, stöd till miljöhandläggare i Sydostasien (ODSONET/SEAP), regionalt projekt (Sydost- och Sydasien) mot illegal handel och Stockholmsgruppen. Sammanfattningsvis kan man säga att Montrealprotokollet står och faller med om utvecklingsländerna klarar sina åtaganden vilket i sin tur påverkar möjligheten att klara miljökvalitetsmålet Skyddande ozonskikt.

2.6 Uppföljning av miljökvalitetsmålet.

Uppföljningssystemet för miljökvalitetsmålet har setts över. Det finns förbättrings-potentialer i uppföljningen exempelvis för indikatorerna för utsläpp av ozonned-brytande ämnen och UV-indikatorn. Naturvårdsverket har också föreslagit en ny indikator för halten av klor i de övre luftlagren.

3 Summary

Because of far-reaching actions taken in Sweden the environmental quality objec-tive of “A Protecobjec-tive Ozone Layer” is one of the environmental objecobjec-tives where we have made great improvements. In this second in-depth evaluation of the objec-tive, we stand at a crossroads when it comes to how and where we should spend our resources as we carry on with the environmental work. Swedish efforts to phase out ozone-depleting substances has mainly focused on legal tools such as laws, ordinances and regulations. Is there more to be done in this field? How much of our resources should we spend taking care of products and waste containing ozone-depleting substances within our borders? How much efforts should we spend on international work? In brief: what should be the focus of our work – what would be the most effective course of action for the recovery of the ozone layer?

The main conclusion in this report is that the environmental quality objective will be best served by Sweden taking a driving role in international efforts. How-ever, this doesn’t mean that we should stop all activities at a national level. In order the achieve international success, it is important that we can continue to refer to good examples of phasing out ozone-depleting substances.

3.1 Good outlook for the environmental

objec-tive

According to the evaluation of the Swedish environmental protection agency the environmental quality objective will be reached by 2010.

It is now determined that the Montreal protocol has had an impact on the con-centrations of ozone-depleting substances in the atmosphere. The ozone abundance is still 3.5 % below the ozone levels found before the introduction of

ozone-depleting substances. Ozone decline between 2002 – 2005 has been constant, indi-cating that the decrease in ozone concentrations has not continued. Another sup-porting fact is that this correlate to a decrease in total concentration of ozone-depleting substances in the upper atmosphere.

According to the prognoses, detection of a turning point for the depletion of the ozone layer will be observed around 2020. This means that increases in ozone above previous minimum values will be observed and that a continuing recovery may be observed. A full recovery of the ozone layer will not be expected until after 2050. This is under the assumption that the Montreal Protocol will continue to be a success.

The ozone layer must be replenished so as to provide long-term protection against harmful UV radiation.

The phase-out of ozone-depleting substances in Sweden is almost completed, with some minor exceptions. These include certain areas where there are no alter-natives which are acceptable considering health and safety.

The Swedish Environmental Protection Agency considers that the sector of na-tional defence should make an inventory of what kind of installations containing HCFC and the amounts of HCFCs which are still in use.

The largest amounts of ozone-depleting substances still remaining in Sweden today are mainly stored in products and goods which were manufactured using these substances and in equipment which still contain ozone-depleting substances.

3.2 The emissions interim target will be

rea-ched by 2010

According to estimates the Swedish emissions of ozone-depleting substances has gone through a drastic decrease between 1990 and 2006. As a consequence, it is estimated that this interim target will be achieved by 2010. However, this estimate assumes the adoption of the proposed measures for hazardous waste (demolition plans and permits). The majority of the remaining Swedish amounts of ozone-depleting substances are found in insulating materials whose economic life-span in some cases stretches beyond the horizon of the environmental quality objective. If these materials are managed in an environmentally correct manner when they are taken out of use and become waste, there is a good likelihood that they will not result in any future emissions.

3.3 No new interim targets

The Swedish efforts of phasing-out ozone-depleting substances is almost com-pleted and it is not motivated to establish any new interim targets. The Swedish EPA considers that future work on this environmental quality objective can be carried out effectively and efficiently without an interim target.

3.4 Proposed measures

Older proposed measures to ban the use of HCFCs after 2010 have been brought forward again. According to the Swedish EPA it is imperative that the Government make a decision in this matter no later than 2007. This measure is a prerequisite for Sweden to be able to achieve the objective that “the use of ozone-depleting substances in Sweden should be phased out within a generation”.

The Swedish EPA also refers to a measure proposed under the environmental quality objective of “A Non-Toxic Environment” to tighten up requirements on

By 2010 the great majority of emissions of ozone-depleting substances will have ceased.

demolition permits and demolition plans. Insulating materials containing ozone-depleting substances are classified as hazardous waste when the buildings in which they are found are demolished or renovated, and as a consequence these materials are covered by the proposed measure under “A Non-Toxic Environment”. The remaining amounts of ozone-depleting substances stored in Sweden are estimated to consist mainly of insulating materials in buildings, which means that this pro-posed measure is crucial to attaining the environmental quality objective of “A Protective Ozone Layer”.

3.5 Priorities for the future

International work under the Montreal Protocol on ozone-depleting substances will determine whether the Swedish environmental quality objective of “A Protective Ozone Layer” can be achieved.

Some of the issues which are being emphasised as important elements of future work under the Montreal Protocol are phasing out CFCs without a shift to HCFCs, ensuring that developing countries do not become dependent on HCFCs, improving interaction between the Kyoto and Montreal Protocols, and taking measures to stop illegal trade in ozone-depleting substances.

Besides its negotiating efforts, Sweden is carrying out several actions to help other Parties, especially developing countries, to meet their commitments. The building of co-operation networks among responsible authorities in developing countries has proved to be a very cost-effective measure to accelerate the phase-out of ozone-depleting substances in participating countries. The programmes in which Sweden is active include the Multilateral Fund, bilateral programmes, support to environmental officials in South-East Asia (ODSONET/SEAP), a regional project (in South and South-East Asia) against illegal trade, and the Stockholm Group. To sum up, the Montreal Protocol will stand or fall with developing countries’ success in meeting their commitments. This is also a prerequisite for achieving Sweden’s environmental quality objective of “A Protective Ozone Layer”.

3.6 Monitoring of the environmental quality

objective

The system used to monitor this environmental quality objective has been re-viewed. There is room for improvement in several areas, such as the indicators for emissions of ozone-depleting substances and the UV indicator. The Swedish EPA has also proposed a new indicator for chlorine concentrations in the upper layers of the atmosphere.

4 Inledning och bakgrund

4.1 Av riksdagen fastställda miljökvalitetsmål

och delmål

För att nå miljökvalitetsmålen beslutade riksdagen i november år 2001 om delmål, åtgärder och strategier vilka sedan reviderades i november 2005 (Regeringens pro-position 2004/05:150). Delmålen anger inriktning och tidsperspektiv i det fortsatta konkreta miljöarbetet.

Det av riksdagen fastställda miljökvalitetsmålet för Skyddande ozonskikt är formulerat enligt följande:

Ozonskiktet skall utvecklas så att det långsiktigt ger skydd mot skadlig UV-strålning.

Miljökvalitetsmålet innebär enligt regeringens bedömningar bl.a. följande:

- Sverige verkar för att halterna av klor, brom och andra ozonnedbrytande ämnen (ODS) i atmosfären inte överstiger naturliga nivåer

- Inom loppet av en generation skall användningen av ozonnedbrytande ämnen i Sve-rige vara avvecklad.

I syfte att konkretisera miljöarbetet på vägen mot miljökvalitetsmålet finns även ett delmål. Delmålet anger inriktning och tidsperspektiv:

År 2010 skall utsläpp av ozonnedbrytande ämnen till största delen ha upphört

4.2 Uppdraget

Detta är den andra Fördjupade utvärderingen av Miljökvalitetsmålet Skyddande ozonskikt. Den första presenterades 2003 (Naturvårdsverket, 2003). Riktlinjerna för uppdraget kring de fördjupade utvärderingarna av miljökvalitetsmålen fastställ-des av Miljömålsrådet i januari 2006 (Miljömålsrådet, 2006-01-18). Uppdraget har på olika sätt specificerats av Miljömålsrådets kansli (Miljömålsrådet, 2007-01-16).

4.3 Syfte

Utvärderingens huvudsakliga syfte är att beskriva hur arbetet med Miljökvalitets-målet går samt belysa behovet av ytterligare delmål, insatser och åtgärder för att nå miljökvalitetsmålet i fråga. Rapporten ska också utgöra underlag till Miljömålsrå-dets samlade utvärdering och bedömning av miljömålsarbetet i dess helhet. Den kommer dessutom att användas som ett av flera underlag till regeringens fördjupa-de utvärfördjupa-dering av miljömålssystemet 2009. Rapporten kommer även att kunna användas av länsstyrelser, kommuner och skolor som kunskapsunderlag.

4.4 Förankring

Delmålsformuleringar diskuterades vid en workshop anordnad av Miljömålsrådet februari 2007. Ett antal möten och diskussioner har förts internt på Naturvårdsver-ket samt med forskare under arbetets gång. Rapporten lades ut på remiss under juni-augusti 2007.

5 Hur ser utvecklingen i miljön ut i

förhållande till

miljökvalitetsmå-let – i dag och vid målåret?

Detta kapitel innehåller en kort redovisning av bedömningen miljökvalitetsmålet, hur mål och delmål har tolkats i tidigare utvärderingar och en genomgång av hur utvecklingen ser ut i dag fram tills målåret. Vi går även igenom vilka drivkrafter som finns i samhället och hur uppföljningen av miljömålet fungerar.

5.1 Bedömning av miljökvalitetsmålet

- Sverige verkar för att halterna av klor, brom och andra ozonnedbrytande ämnen (ODS) i atmosfären inte överstiger naturliga nivåer

- Inom loppet av en generation skall användningen av ozonnedbrytande ämnen i Sve-rige vara avvecklad.

Naturvårdsverkets bedömning är att miljökvalitetsmålet kommer att klaras till 2020.

Enligt prognoserna (WMO/UNEP 2006) kommer man att signifikant kunna de-tektera en vändpunkt av ozonuttunningen omkring 2020. Denna vändpunkt innebär att man har passerat miniminivån för ozonskiktets tjocklek och att man därefter skall kunna se hur det börjar återhämta sig. Prognosen förutsätter dock att arbetet under Montrealprotokollet fortsätter att vara framgångsrikt.

Det är i dag konstaterat att Montrealprotokollet har haft effekt på koncentratio-nerna av ozonnedbrytande ämnen i atmosfären (WMO/UNEP 2006). Den samman-lagda mängden av ozonnedbrytande ämnen i atmosfären sjunker sedan halterna nådde sina högsta värden under senare delen av 90-talet. Även i den nationella uppföljningen syns det en nedåtgående trend i totalhalten av klor i atmosfären vil-ket stödjer det faktum att de ozonnedbrytande ämnen håller på att minska.

Avvecklingen av ozonnedbrytande ämnen i Sverige är i stort sett genomförd. Under knappt 20 år har Sverige lyckats avveckla CFC i aerosoler, sterilisering, förpackningar, flexibla och styva skumplaster, kemtvättar m.m. Även användning-en av andra ozonnedbrytande ämnanvändning-en, t.ex. haloner som brandsläckningsmedel, koltetraklorid och 1,1,1-trikloretavtal som avfettnings- och lösningsmedel inom industrin, metylbromid som bekämpningsmedel har också avvecklats. Avveckling-en fortgår planAvveckling-enligt och är reglerad i förordningAvveckling-en (2002:187) om ämnAvveckling-en som bryter ned ozonskiktet. Användningen av HCFC är också starkt begränsad i Sveri-ge. Sedan 1998 får HCFC inte användas som arbetsmedium vid nyproduktion och nyinstallation av kyl-, värme- och klimatanläggningar. Ett påfyllnadsförbud trädde i kraft 2002. Under förutsättning att gällande regelverk efterlevs och det införs ett

användningsförbud för HCFC (se förslag avsnitt 8.2.1) är bedömningen att avveck-lingen av ozonnedbrytande ämnen i Sverige kommer att vara genomförd till 2020.

Det är viktigt att notera att detta först och främst är en nationell bedömning av miljökvalitetsmålet. Trots att prognosen för utvecklingen av ozonskiktet är god är det angeläget att påpeka att arbetet med att bevara ozonskiktet inte är helt slutfört. Det är fortfarande viktigt att fullfölja det arbete som har påbörjats och inte ge upp på sluttampen. Internationellt arbete bör ha en fortsatt hög prioritering för att med-verka i att Montrealprotokollet fortsätter att vara framgångsrikt. Naturvårdsverket anser även att det är betydelsefullt att fortsätta att följa upp och bevaka den fortsat-ta utvecklingen vid kommande utvärderingar så att eventuella förändringar som är av vikt för bedömningen inte förbises. Det är också viktigt att följa upp lagefterlev-naden.

Bedömningen baseras på förslaget till ny tolkning av miljökvalitetsmålet, se avsnitt 7.1.

5.2 Nuvarande tolkning av miljökvalitetsmålet

Målet är formulerat så att man skall säkerställa ett kontinuerligt skydd mot farlig UV-strålning med juridiska/ekonomiska styrmedel som skall gälla minst en genera-tion. I praktiken innebär miljökvalitetsmålet att den mänskliga inverkan på ozon-skiktet skall vara liten i förhållande till de naturliga processerna, vilket i sin tur innebär att halterna av ozonnedbrytande ämnen i stratosfären på sikt inte får övers-tiga de naturliga nivåerna.

Enligt den första preciseringen skall Sverige verka för att halterna av ozonned-brytande ämnen (ODS), med andra ord atmosfärens ozonnedozonned-brytande kapacitet, skall återgå till naturliga förhållanden. Den ozonnedbrytande kapaciteten beskrivs ofta med hjälp av mängden klorekvivalenter i atmosfären. För definitionen av ”na-turliga förhållanden” används 1980 års förhållanden som referens, vilket också används vid internationella sammanhang (Montrealprotokollet om ozonnedbrytan-de ämnen).

Produktion och användning av ozonnedbrytande ämnen kan resultera i utsläpp till atmosfären. I Sverige finns ingen produktion av ozonnedbrytande ämnen men däremot har dessa ämnen använts i flera olika områden. Därför har avvecklingen inriktats mot användningen av dessa ämnen vid tillverkning (ex skumplast), nyin-stallation av anläggningar, påfyllning av befintlig utrustning samt vid användning som arbetsmedium i befintlig utrustning. Användningen skall vara avvecklad i Sverige inom en generation vilket finns preciserat i den andra punktsatsen. Detta har tolkats som att användningen skall avvecklas på sikt även i befintliga an-läggningar och inom sektorer som i dag är undantagna t.ex. försvarssektorn och civilt flyg. I de fall där det, ur säkerhetssynpunkt, inte finns några acceptabla alter-nativ tillgängliga kan undantag tillåtas.

5.2.1 Problembild för tolkningen av målet:

Gäller tolkningen av uppfyllandet av miljökvalitetsmålet tillståndet av ozonskiktet eller skall fokus ligga på preciseringarna som nämner användningen av ozonned-brytande ämnen i Sverige och halter av ozonnedozonned-brytande ämnen i atmosfären?

Förändringar i ozonskiktets tjocklek (tillstånd):

Förutom att ozonskiktets tjocklek har en väldigt stor naturlig variation är det samti-digt många andra faktorer, utöver ökade halter av ODS, som påverkar ozonskiktets utveckling. Detta gör att det är väldigt svårt att entydigt sätta kriterier för tolkning-en av uppfyllandet av målet. För att kunna göra tolkning-en bedömning om målet är uppfyllt behöver man avgöra ifall det räcker med att ozonuttunningen börjar avta, om det skall finnas ett tydligt trendbrott där ozonskiktet börjar att återhämta sig eller om ozonskiktet skall vara helt återställt. Man behöver också avgöra ifall den förändring av ozonskiktet som uppmätts måste härstamma från förändringar i ODS eller från andra konkurrerande processer. Se tolkningsförslag i avsnitt 7.1.

Naturliga nivåer av klor och brom i atmosfären (halter):

Halterna av ozonnedbrytande ämnen i atmosfären kommer att överstiga naturliga nivåer efter 2020 dels på grund av att det fortfarande finns fortsatt användning av och utsläpp från ozonnedbrytande ämnen globalt men också på grund av att många ozonnedbrytande ämnen har en lång livstid och bryts ned väldigt långsamt i atmo-sfären. I preciseringen står det att Sverige skall verka för att naturliga halter uppnås vilket gör att de inte behöver nås inom en generation. Problemet är hur man skall bedöma att tillräckliga insatser har gjorts för att nå naturliga nivåer. För att återgå till naturliga nivåer av ozonnedbrytande ämnen i atmosfären räcker det inte med att Sverige upphör med sina utsläpp utan det krävs även att utsläppen upphör på en global nivå. För att uppnå detta måste Sverige verka inom EU och internationellt för att tillräckliga åtgärder vidtas och att implementeringen av internationella över-enskommelser påskyndas. Frågan är hur man skall mäta att tillräckliga åtgärder finns på plats vid 2020 för att säkerställa en återhämtning av ozonskiktet. Se tolk-ningsförslag avsnitt 7.1.

5.3 Bedömning av delmålet

År 2010 skall utsläpp av ozonnedbrytande ämnen till största delen ha upphört

Naturvårdsverkets bedömning är att delmålet kommer att klaras till 2010.

De nationella utsläppen av ozonnedbrytande ämnen har minskat markant sedan 1990. De största utsläppskällorna är fortfarande läckage från varor och produkter där de används som köldmedier eller i isoleringsmaterial. Användningen av gamla kylmöbler och kylanläggningar har troligen till största delen upphört till år 2010, då de bedöms ha uppnått sin tekniska livslängd och kommer att bytas ut. Utbytet av produkter med isoleringsmaterial som innehåller ozonnedbrytande ämnen mot mer miljövänliga alternativ är beroende av den takt med vilken man bygger om/river gamla fastigheter och andra anläggningar. Tidigare bedömning från

Naturvårds-verket 2003 om att det inte är samhällsekonomiskt försvarbart att föreslå en tidiga-relagd insamling, återvinning och destruktion av isoleringsmaterial innehållande CFC/HCFC är fortfarande aktuell. Under förutsättning att åtgärdsförslaget under farligt avfall (se avsnitt 8.2.2) går igenom finns det goda förutsättningar att utsläp-pen från produkter med isoleringsmaterial minimeras.

Bedömningen baseras på förslaget till ny tolkning av delmålet, se avsnitt 7.2.

5.4 Nuvarande tolkning av delmålet

Delmålet är framtaget för att det är viktigt att miljöpåverkan från den historiska användningen av ozonnedbrytande ämnen minskas. Delmålet innebär att uttjänta varor och produkter skall tas om hand för att sedan destrueras på ett miljöriktigt sätt (Naturvårdsverket 1999, Regeringens proposition 2004/05:150).

5.4.1 Problembild för tolkning av delmålet

Utsläpp av ozonnedbrytande ämnen kan uppstå vid tillverkning (ex skumplast), användning och från avfall som innehåller ozonnedbrytande ämnen. De mängder ozonnedbrytande ämnen som finns kvar i samhället i dag är framför allt upplagrade i produkter och varor som tillverkats med ozonnedbrytande ämnen och i utrustning som i dag fortfarande innehåller ozonnedbrytande ämnen. Det är från dessa områ-den som potentiella utsläpp kan ske.

Enligt delmålsformuleringen skall utsläppen upphöra till största delen 2010 men användningen av ozonnedbrytande ämnen skall, enligt preciseringen, vara avvecklad först 2020. Detta kan bli en konflikt i bedömningen av delmålet. En logisk kedja borde vara att man först upphör med produktion, användning och sist tar hand om de utsläpp som uppstår från avfallet. Som en jämförelse kan Montreal-protokollet nämnas som i sitt upplägg först har fokuserat på att avveckla produk-tion och konsumproduk-tion av ozonnedbrytande ämnen.

För att kunna göra en bedömning om utsläppen har upphört till största delen till 2010 behöver man veta vad ”till största delen” innebär och vilket år som skall användas som bas. Om man letar i tidigare underlag för framtagandet och utvärde-ringar av delmålet finns det inte nämnt tydligt någonstans vilket år som är tänkt som basår. Mellan 1988 och 1995 minskade den svenska förbrukningen av ozon-nedbrytande ämnen med 93 % vilket minskade de svenska utsläppen drastiskt (Na-turvårdsverket 1995). Detta gör att valet av basår för minskade utsläpp kan göra stor skillnad vid bedömningen av måluppfyllelsen.

5.5 Ozonskiktet – i dag och vid målåret

Ozon är en gas som finns naturligt i atmosfären i relativt låga halter jämfört med syre och kväve som är de största beståndsdelarna i luften. Ordet ozon kommer från grekiskan och betyder ”att lukta” vilket kommer från att ozon har en väldigt di-stinkt metallisk doft som kan uppfattas vid låga koncentrationer. Den största delen (90 %) av ozonet i atmosfären finns i stratosfären, ozonskiktet, och den resterande delen (10 %) finns i troposfären (Finlayson-Pitts and Pitts, 1986), bland annat som marknära ozon, se figur 5.1.

Figur 5.1 Profil av ozon i atmosfären upp till 35 kilometer (Källa: Twenty Questions and Answers About the Ozone Layer: 2006 Update, UNEP)

I mitten av 1970-talet upptäckte man att klorfluorkarboner som man tidigare hade ansett vara helt ofarliga kunde sprida sig till stratosfären och brytas ned där. Under nedbrytningen bildas fria kloratomer vilka i sin tur kan bryta ned ozonskik-tet. Denna insikt ledde så småningom till Konventionen för skydd av ozonskiktet (Wienkonventionen) 1985 och senare till Protokollet om ämnen som bryter ned ozonskiktet (Montrealprotokollet) 1987.

Ozonskiktets utveckling beror till stor del på hur halterna av klor- och bromfö-reningar i luften utvecklas men andra faktorer har betydelse, såsom ständiga för-ändringar av atmosfärens transport av ozon i luften, variationer på grund av solak-tivitet och påverkan via vulkanutbrott. Ozonkemin påverkas även av förändringar i temperaturen. Detta tillsammans med det faktum att det handlar om processer som tar lång tid gör det svårare att avgöra vilka effekter som beror på naturliga variatio-ner eller på mänsklig påverkan. I dag är det dock fastställt att den största drivkraf-ten för återhämtningen av ozonskiktet är minskade halter av klor- och bromföre-ningar (WMO/UNEP 2006).

Mängden ozon i de övre luftlagren (stratosfären) har minskat årligen sedan 1980-talet, se figur 5.2. Uttunningen av ozonskiktet har för perioden 1997 till 2005 motsvarat en minskning på 4 % jämfört med nivåerna före 1980 vilket har varit större än den naturliga variationen av ozonskiktets tjocklek. De lägsta halterna uppmättes efter det stora vulkanutbrottet på Pinatubo 1991. Vulkanutbrottet ökade tillfälligt halterna av sulfatpartiklar i stratosfären vilka ökar den nedbrytande kapa-citeten för klor och brom. Storleken på ozonuttunningen varierar på olika platser på jordklotet. Den största nedbrytningen sker vid polerna medan nedbrytningen är minst omkring ekvatorn (WMO/UNEP 2006).

Figur 5.2 Förändringar i den globala ozonmängden mellan 1965 och 2005 i förhållande till medel-värdet för ett opåverkat ozonskikt. Medelmedel-värdet representerar perioden 1964-1980. (Källa: Twenty Questions and Answers About the Ozone Layer: 2006 Update, UNEP)

Under perioden 2002 till 2005 har den totala mängden ozon i atmosfären legat 3,5 % under ozonhalterna före introduktionen av ozonnedbrytande ämnen (medel-värde för perioden 1964-1980). Den globala totalhalten av ozon under 2002-2005 har inte förändrats sedan den senaste utvärderingen, 1998-2001, vilket antyder att ozonhalterna har slutat att sjunka. Något som talar för att det är en positiv utveck-ling av ozonskiktet är att man kan koppla denna förändring till en samtidig minsk-ning av halterna av ozonnedbrytande ämnen i den övre atmosfären (WMO/UNEP 2006).

Figur 5.3 Ozonskiktet före och efter påverkan av ozonnedbrytande ämnen. Mätningarna är utförda i Norrköping och Uppsala, SMHI. (Källa: Svensk miljöövervakning)

Figur 5.3 visar den procentuella avvikelsen från långtidsmedelvärdet i Uppsala för Norrköping månad för månad. Den blåa linjen visar den linjära trenden för perioden 1988-2006 i Norrköping. Då den linjära trenden (blå linjen) ligget under 0-linjen visar detta att ozonskiktet i genomsnitt har varit tunnare i Norrköping se-dan 1988 jämfört med mätningar i Uppsala på ett opåverkat ozonskikt (1951-1966). Trots att negativ påverkan från ozonnedbrytande ämnen i dag minskar syns ännu inte någon säker trend för återhämtning i de svenska mätningarna.

Enligt prognoserna (WMO/UNEP 2006) kommer man att signifikant kunna de-tektera en vändpunkt av ozonuttunningen omkring 2020. Denna vändpunkt innebär att man har passerat miniminivån för ozonskiktets tjocklek och att man därefter skall kunna se hur det börjar återhämta sig. En full återhämtning av ozonskiktet kan uppnås bortom 2050 (polerna undantaget), se figur 5.4. Prognosen förutsätter att arbetet under Montrealprotokollet fortsätter att vara framgångsrikt. Det är dock osäkert om huruvida en återhämtning kommer att innebära en total återgång till hur ozonskiktet såg ut 1980 eller inte. När halterna av ozonnedbrytande ämnen sjunker i atmosfären kommer ozonskiktets tillstånd mer och mer bero på mängden växt-husgaser och dess följdeffekter på temperatur, den globala cirkulationen etc.

Figur 5.4 Observationer samt prognos för återhämtning av ozonskiktet, globalt och vid sydpolen. (Källa: Twenty Questions and Answers About the Ozone Layer: 2006 Update, UNEP)

Förändringarna av ozonskiktet över polerna skiljer sig från den globala total-halten av ozon i atmosfären. Enligt den senaste utvärderingen kommer man att kunna se en återhämtning av ozonskiktet vid polerna först efter 2065, dvs. omkring 15 år senare än för andra breddgrader. Den nya prognosen för polerna beror på att man vid tidigare prognoser inte tagit hänsyn till det faktum att luftmassorna vid polerna är äldre vilket gör att effekten av minskade halter av ozonnedbrytande ämnen kommer att visa sig senare för polerna.

De senaste mätningarna av ozon vid polerna visar inte på någon ökning av den kraftiga uttunningen av ozonskiktet, varken vid nordpolen eller sydpolen. Det finns antydningar om att uttunningen av ozonskiktet vid sydpolen börjat plana ut men den årliga naturliga variationen döljer ännu en eventuell minskning av ozonhålet. Ozonuttunningen vid nordpolen verkar också avta men här är den årliga variatio-nen ännu större och det döljer en eventuell återhämtning. Effekten av de förhöjda halterna av klor och brom är olika vid de bägge polerna på grund av att de har olika meteorologiska förutsättningar. Risken för kraftig uttunning av ozonskiktet vid polerna kommer att existera så länge halterna av klor i atmosfären ligger över de naturliga nivåerna.

5.6 Halter av ozonnedbrytande ämnen i

atmo-sfären

Man ser i dag att Montrealprotokollet har haft effekt på koncentrationerna av ozon-nedbrytande ämnen i atmosfären (WMO/UNEP 2006). Tabell 5.1 nedan visar den nuvarande trenden för flera ämnen som regleras under Montrealprotokollet mellan 2003 och 2004.

Tabell 5.1 Summering av föreningar som kontrolleras i Montrealprotokollet och dess halter (be-lastning) i atmosfären 2004 samt trend för 2003-2004. Källa: WMO/UNEP, Scientific Assessment

of Ozone Depletion, 2006

Ämne Kemisk formel Global

belastning 2004 (ppt) Trend, 2003-2004 *) CFC-11 CCl2F2 254 ↓ CFC-12 CCl3F 540 → CFC-113 CCl2FCClF2 79 ↓ CFC-114 CClF2CClF2 16 ↓ Koltetraklorid CCl4 95 ↓↓ 1,1,1-trikloretan CH3CCl3 23 ↓↓↓ HCFC-22 CHClF2 165 ↑↑ HCFC-141b CH3CCl2F 18 ↑↑ HCFC-142b CH3CClF2 15 ↑↑ Metylklorid CH3Cl 527 ↑ Halon 1211 CBrClF2 4 ↑↑ Halon 1301 CBrF3 3 ↑↑ Halon 2402 CBrF2CBrF2 0,5 → Metylbromid CH3Br 9 ↑

Tot organiskt klor CCly 3440 ↓

*) Minskning: 0-1 % [↓], 1-5 % [↓↓], > 5 % [↓↓↓]. Ökning: 0-1 % [↑], 1-5 % [↑↑], > 5 % [↑↑↑]. Ingen förändring: [→]

5.6.1 CFC

Den sammanlagda koncentrationen av CFC i atmosfären sjunker. Det är framför allt tre som står för det största bidraget, CFC-11, -12 och -113. CFC-11 minskar men dess relativa korta livstid (45 år) indikerar att det fortfarande släpps ut signifi-kanta mängder. 12 står för ca en tredjedel av den sammanlagda

CFC-mängden och mätningarna i atmosfären visar att halten globalt sett är konstant sedan 2000. Man kan se en viss nedåtgång av koncentrationen i den norra hemisfä-ren. Det finns fortfarande en skillnad i halten mellan de två hemisfärerna, där de högre värdena finns på norra halvklotet. Detta antyder att emissionerna av CFC-12 till största delen sker i den norra hemisfären. CFC-113 minskar i atmosfären vilket antyder att utsläppen i dag är mycket små då dess livstid är relativt lång (85 år). 5.6.2 HCFC

Den globala belastningen från HCFC i atmosfären ökar då de fortfarande används som substitut för CFC och andra ozonnedbrytande ämnen. Ökningen av HCFC-141b och -142b har dock avstannat avsevärt, särskilt under 2003-2004.

5.6.3 Haloner

Haloner har inga naturliga källor och halterna ökar fortfarande i atmosfären. I tidi-gare utvärdering (/WHO/UNEP 2002) drogs slutsatsen att halon-1211 skulle börja minska i atmosfären omkring 2006 som en effekt av reducerade emissioner från och med 2003. Halten ökar fortfarande men man ser en antydan till att ökningen inte är lika snabb längre. Detta gör att tidigare prognos för när halterna av brom från halon-föreningar når sitt maximum kommer att bli förskjutet framåt ett par år in i framtiden. 5.6.4 Koltetraklorid

Den största användningen av koltetraklorid (CCl4) under 1980-talet var i tillverk-ningen av CFC. Efter att CFC-tillverktillverk-ningen avtagit under 1990-talet har även utsläppen av koltetraklorid avtagit drastiskt. Halterna nådde ett maximum i slutet av 90-talet och har sedan dess minskat kontinuerligt.

5.6.5 1,1,1-trikloretan

1,1,1-trikloretan har minskat drastiskt sedan 90-talet. Den kraftiga minskningen beror till största delen på att man har bytt ut 1,1,1-trikloretan som ett industriellt lösningsmedel mot andra lösningsmedel men också på föreningens relativt korta livstid (5 år) vilket gör att den försvinner snabbt ur atmosfären.

5.6.6 Metylklorid

Metylklorid är den mest förekommande klorinnehållande föreningen i den lägre atmosfären och den har både antropogena och naturliga källor. På grund av dess komplicerade naturliga cykel är det svårt att säga hur mycket av trenden som beror på mänsklig aktivitet och hur mycket som beror på naturlig variation.

5.6.7 Metylbromid

Metylbromid skiljer sig en del från de andra föreningarna som är reglerade enligt Montrealprotokollet då den har stora naturliga källor. Detta göra att det är svårt att avgöra om minskade halter i atmosfären beror helt på minskad industriell använd-ning eller om det också beror på naturliga variationer. Att reduktionen i halten av metylbromid sammanfaller med minskad produktion samtidigt som den största minskningen av halterna skett i norra hemisfären tyder på att det trots allt är den minskade produktionen som påverkat halterna. Jämfört med tidigare utvärdering bedöms nu bidraget från bekämpningsmedel ha större betydelse för halterna av metylbromid än vad man tidigare bedömt.

5.6.8 Totalhalten av klor

Totalhalten av klor i atmosfären fortsätter att sjunka. I figur 5.5 visas trenden av väteklorid (HCl) mellan 1985 och 2005 vid Harestua solobservatorium och Jungf-raujoch forskningsstation. Väteklorid motsvarar merparten av det klor som finns i atmosfären, den största källan till vätekloriden är olika klorfluorkarboner (bl.a CFC), och fungerar därför som en god indikator för hur avvecklingen av

ozonned-brytande ämnen går. I figur 5.5 kan man se att förekomsten av klor nådde sitt max-imum i slutet av 1990-talet och nu börjar avta. Om den neråtgående trenden som syns i figuren håller i sig skulle det ta omkring 30 år innan man når samma atmo-sfäriska klorhalt som år 1980.

Figur 5.5. Årsmedelvärden av väteklorid (HCl) vid Harestua solobservatorium och Jungfraujoch forskningsstation (1985-2006) (Källa: Network for the Detection of Atmospheric Composition Change, www.ndacc.org)

Enligt den senaste samlade utvärderingen av Montrealprotokollet var minsk-ningen lite långsammare under perioden 2003-2004 än vad den var föregående år. Detta beror på att andelen långlivade ämnen som innehåller klor har ökat något det senaste årtiondet i jämförelse med kortlivade ämnen som försvinner snabbare ur atmosfären. Klorekvivalenter kan också användas som en grov måttstock på den totala ozonnedbrytande kapaciteten i atmosfären, räknat från belastningen från långlivade ämnen som innehåller klor eller brom. Minskningen av klorekvivalenter från 1994 fram tills 2004 motsvarar 20 % av den totala minskningen som krävs för att halterna skall nå 1980-års nivåer.

5.7 UV-strålning

Ozonlagret behövs för att skydda oss mot skadlig UV-strålning. En ökad mängd UV-strålning är skadligt för människan, annat organiskt liv och tekniskt material. Detta faktum har även betydelse för målet om biologisk mångfald. Ozonmolekyler i stratosfären absorberar UV-strålning vilket minskar den mängd som når ned till markytan. Ett tunnare ozonskikt leder till en ökad UV-strålning, framför allt av UV-B. Den effektiva mängd UV-strålning som når jordytan beror även på en rad andra faktorer såsom solens höjd över horisonten, molnighet, andra

klimatföränd-ringar och mängden av luftföroreningar. När mängden ozonnedbrytande ämnen avtar i atmosfären kommer dessa andra faktorer att spela en större roll än ozonskik-tet när det gäller förändringar i mängden skadlig strålning.

Figur 5.6 Förändring av mängd UV-strålning som nådde jordytan mellan 1979 och 1998 för olika latituder. (Källa: Twenty Questions and Answers About the Ozone Layer: 2006 Update, UNEP)

Långsiktiga förändringar av mängden UV-strålning som beror på utvecklingen av ozonskiktet är svåra att mäta men det finns starka bevis för att strålningen har ökat under samma period som ozonuttunningen har ägt rum (WMO/UNEP 2006a). Den ökade UV-strålningen under 1990-talet kan dock inte enbart förklaras med uttunningen av ozonskiktet. Andra faktorer som också har lett till ökad instrålning är minskade luftföroreningar (främst partiklar) och minskad molnighet. Molnighe-ten och mängden partiklar påverkas av klimatförändringarna och kan därför kom-ma att påverka de långsiktiga förändringarna av UV-strålningen.

Mellan 1979 och 1998 har skadlig UV-strålning ökat globalt med ett par pro-cent på grund av ozonuttunning (figur 5.6), den största relativa ökningen har skett vid polerna (WMO/UNEP 2006b). Det finns indikationer på att UV-strålningen har minskat på den södra hemisfären sedan slutet av 90-talet vilket korrelerar till en minskad uttunning av ozonskiktet. För den norra hemisfären ökar fortfarande mängden strålning men detta beror på andra faktorer än ett tunnare ozonskikt.

För svenska förhållanden är solens höjd över horisonten en viktig faktor. De tillfällen då man uppmäter ett uttunnat ozonskikt är ofta tidig vår då solen står rela-tivt lågt över horisonten. Detta resulterar trots det tunna ozonskiktet i en relarela-tivt låg UV-strålning. Enligt de prognoser som finns kommer UV-strålningen nå ett maxi-mum omkring 2000 och 2010 och förväntas återvända till 1980 års nivåer mellan 2040 och 2070 (WMO/UNEP 2006a).

5.7.1 Hälsoeffekter av en ökad UV-strålning

De organ som är utsatta för exponering av UV-strålning är ögonen och huden. När det gäller den mängd UV-strålning som huden utsätts för är levnadsvanor och atti-tyder till solbränna en avgörande faktor. Det är i första hand individens eget bete-ende som bestämmer hur stor exponeringen blir. En förhöjd instrålning kan dock innebära att människor omedvetet utsätts för en högre dos UV-strålning och

där-med en ökad risk för hudcancer. Hudcancer är den cancerform som ökar mest i Sverige. Det finns huvudsakligen tre former av hudcancer: malignt melanom, skiv-epitelcancer och basalcellscancer. Skivskiv-epitelcancer är en mindre farlig hudcancer-form jämfört med malignt melanom och den är sällan dödlig. Årligen konstateras cirka 2000 fall av malignt melanom i Sverige. I genomsnitt ökar antalet fall varje år med ett par procent. För ”tumör i huden, ej malignt melanom” konstateras årligen cirka 3000 fall i Sverige. Dessa är framför allt skivepitelcancerfall och ökningen har varit markant, i synnerhet sedan början av 1980-talet. Ny statistik, tidigare saknad, visar att drygt 37 000 fall av basalcellscancer (en lindrigare hudcancer-form) diagnostiserades under 2005. (Miljömålsrådet 2007)

När det gäller skador på ögonen spelar direkt solljus en mindre roll än för hud-skador. Detta beror dels på att man har en naturlig motvilja mot att titta direkt in i solen men också på att ögonbrynen erbjuder ett visst skydd när solen står högt på himlen. Vid molniga förhållanden då ljusintensiteten är lägre slappnar de naturliga försvarsmekanismerna av vilket medger en större exponering av ögat. Samtidigt sprider och reflekterar molnen ljuset på så sätt att den diffusa strålningen som når ögat ökar. Några dokumenterade kroniska skador som kan uppstå på grund av ex-ponering av solljus är bl. a. pterygium (bindvävsinväxt från bindehinnan in i horn-hinnan) och olika former av starr (katarakt). Pterygium förekommer mer frekvent och ökar snabbare i områden nära ekvatorn eller vid höga altituder. Man har också observerat ett samband mellan tillståndet och yrkesgrupper som är verksamma utomhus. Starr är den åkomma som har bedömts ha den mest omfattande effekten på sjukvårdskostnaderna. Efter nya forskarrön har man nu fastställt kopplingen mellan UV-strålning och åldersrelaterad starr. Enligt en amerikansk uppskattning där man räknade med en ozonuttunning av 5 till 20 % kommer förekomsten av starr ha ökat med 1.3 – 6.9 % omkring år 2050. Detta skulle medföra ökade sjuk-vårdskostnader motsvarande 0.6 – 3 biljarder dollar. (WMO/UNEP 2006a) 5.7.2 Ökad UV-strålning och effekter på ekosystem

En ökad UV-strålning kan också ha effekter på ekosystem i vatten och på land. Flera fältstudier har visat att växter, bakterier, svampar och andra mikrober reage-rar på en förändrad mängd UV-strålning. Några av effekterna visar sig t.ex. på tillväxten och formen vilket kan leda till en förändrad balans i konkurrensen mellan olika arter. Svampar och bakterier är i allmänhet känsligare mot UV-strålning än de högre växterna. Det finns rapporter om minskade attacker från insekter då plantor utsätts för ökade mängder strålning. I vissa fall beror detta på förändrat beteende hos insekterna men oftast på förändringar i de kemiska och fysikaliska egenskaper-na hos plantoregenskaper-na.(WMO/UNEP 2006a)

Andra förändringar i miljön utöver UV såsom temperaturen, koldioxidhalten, vattentillgången och tillgången på kväve påverkar även växternas respons. I vissa studier ökade tillväxten av ökade halter av koldioxid men flera av effekterna från ökad UV-strålning förbättrades inte av ökade koldioxidhalter. Ökad UV-strålning ökar ofta växterna motstånd mot frost och dess överlevnad i extrema temperaturer. Samtidigt påverkar extrema temperaturer växternas känslighet för ökad strålning. Växter som har god tillgång till kväve är generellt mer känsliga för

UV-strålning. För akvatiska system har man sett minskad produktivitet och nedsatt fortplantning för bl.a. växt- och djurplankton, fiskägg och larver som utsatts för UV-strålning.(WMO/UNEP 2006a)

5.8 Ozonskiktet och klimatförändringar

Klimatförändringarna påverkar utvecklingen av ozonskiktet genom att de påverkar den globala cirkulationen, kemiska sammansättningen och temperaturen i atmosfä-ren. Omvänt så påverkar förändringarna av ozonskiktet också klimatet via föränd-ringar i strålningsbudgeten vilket i sin tur påverkar temperaturgradienten i atmosfä-ren som sedan inverkar på dynamiken i atmosfäatmosfä-ren (se figur 5.7). Förståelsen för hur alla processer påverkar och beror av varann är ytterligare komplicerat av att de flesta processerna inte är linjära. Effekterna av ett förändrat klimat på uttunningen av ozonskiktet har studerats intensivt men det fortfarande ingen klar konsensus över huruvida effekterna kommer att fördröja eller accelerera återhämtningen av ozonskiktet.

Nedkylningen av de övre luftlagren har avtagit de senaste åren. De övre luftlag-ren (stratosfäluftlag-ren) kan indelas i den lägre stratosfäluftlag-ren och den övre stratosfäluftlag-ren. För den lägre stratosfären har modellberäkningar visat att den observerade ozonuttun-ningen har varit den största bidragande faktorn för nedkylozonuttun-ningen. För den övre stratosfären bidrar den ökande halten av koldioxid ungefär lika mycket som ozon-uttunningen till nedkylningen. Detta innebär att en utplaning av nedkylningen är förväntad vid en återhämtning av ozonskiktet men att det är svårt att avgöra hur stor effekt återhämtningen får på temperaturen då växthusgaserna fortfarande fort-sätter att öka.

Temperaturminskningen i den övre delen av atmosfären saktar även ned den fotokemiska nedbrytningen av ozonet vilket gör att ozonhalten ökar när det blir kallare. Detta är en s.k. positiv återkoppling. Situationen är den helt omvända vid polerna. Ett kallare högre luftlager gynnar bildningen av höga polarmoln (PSC-moln) vilket ökar nedbrytningen av ozonskiktet vid polerna.

Figur 5.7 Schematisk bild över kopplingarna mellan klimatförändringar och ozonskiktet (Källa: Environmental Effects of Ozone Depletion and its Interactions with Climate Change: 2006 As-sessment, UNEP)

5.8.1 Förändringar i UV-strålning

Minskad produktion av de akvatiska systemen på grund av ökad UV-strålning (se avsnitt 5.7.2) kan leda till en minskad kapacitet hos haven som reservoar för atmo-sfärisk koldioxid vilket kan få följdeffekter för klimatförändringarna.

5.8.2 Förändringar i troposfären

Framtida temperaturförhöjningar och cirkulationsförändringar som beror på ökade halter av växthusgaser förväntas att accelerera ökningen av de globala halterna av ozon. Förändringar i temperaturen och cirkulationen i den övre atmosfären (strato-sfären) påverkar väder- och klimatförhållanden i de lägre luftlagren (tropo(strato-sfären). Enligt modellberäkningar kommer utbytet mellan de nedre och de övre luftlagren att öka på grund av de förväntade klimatförändringarna. Detta påverkar den tid det tar för en förorening att från utsläppstillfället komma upp till den övre atmosfären.

Ökade utsläpp av metan förväntas medföra en ökning av ozon i stratosfären. Ökade utsläpp av N2O på grund av temperaturförhöjningar förväntas bryta ned ozonet i stratosfären. Förändringar av utsläpp från kolväten och kväveoxider för-väntas förändra halterna av hydroxylradikaler i troposfären vilket påverkar livsti-den för flera stratosfäriska spårgaser som metan och halogener (föroreningar inne-hållande klor och brom). Emissionerna av metylbromid och metylklorid, som har stora naturliga källor, kan förändras när klimatet förändras. Emissionerna av me-tylbromid från risodlingar kommer t.ex. att öka märkbart med en ökad global upp-värmning.

5.8.3 Vattenånga

Det är inte helt klart hur koncentrationen av vattenånga i den övre atmosfären kommer att påverkas av en accelererande växthuseffekt. Halterna kan vara relativt opåverkade eller möjligen öka. Modellberäkningar visar att ökade mängder vatten-ånga i stratosfären skulle kunna påverka nedbrytningen av ozonskiktet och eventu-ellt fördröja återhämtningen av ozonskiktet med upp till 15 år. Vid polerna skulle ökad mängd vatten också öka mängden polarmoln vilket gör att nedbrytningen av ozonskiktet på våren skulle bli kraftigare.

5.8.4 Vulkanutbrott

Större vulkanutbrott såsom El Chichón och Mt. Pinatubo har en stor effekt på ande-len partiklar i stratosfären men också på temperaturen, effekten kan spåras 2-3 år efter utbrotten. Partiklar som finns i stratosfären kan delta i nedbrytningsprocessen av ozonskiktet. För att partiklarna skall kunna bryta ned ozonet behövs det tillgång till klor och brom. Hur stor effekt ett vulkanutbrott har på ozonskiktet beror därför till stor del på hur stor mängd klor och brom som finns tillgängligt. Ifall ett stort vulkanutbrott skulle ske inom de närmaste åren kommer detta att leda till en tillfäl-lig stor reducering av ozonskiktet. Om ett vulkanutbrott sker längre fram i tiden när klor och bromhalterna har fortsatt att minska skulle effekten bli det motsatta och leda till en tillfällig ökning av ozonskiktet. På lång sikt har inget av scenarierna något större betydelse för återhämtningen av ozonskiktet.

5.9 Återstående användning, utsläpp och

kvarvarande mängder i Sverige

”Inom loppet av en generation skall användningen av ozonnedbrytande ämnen i Sverige vara avvecklad”. Detta innebär bl.a. att användningen av ozonnedbrytande ämnen begränsas till några få områden där ur, säkerhetssynpunkt och hälsosyn-punkt acceptabla alternativ inte är tillgängliga. Nyanvändningen av ozonnedbry-tande ämnen i Sverige är, med vissa undantag, i dag helt avvecklad. Produkter som innehåller ozonnedbrytande ämnen används dock fortfarande och genom denna användning finns det fortfarande potentiella källor till utsläpp.

För att klara det uppsatta miljömålet; ett samhälle fritt från ozonnedbrytande ämnen valde Sverige på 80-talet att införa förbud och krav på 100-procentig av-veckling. CFC och HCFC har använts som köldmedium i kyl/frys- och värmepum-par och andra klimatanläggningar under en lång tid. De kom tidigt i fokus när av-vecklingen av ozonnedbrytande ämnen påbörjades under 80-talet. Redan 1988 togs beslutet i riksdagen att upphöra med CFC och haloner. Avvecklingen i Sverige har skett i fyra etapper och hälften av kemikalierna skulle, räknat utifrån 1986 års nivå, vara reducerade 1991. År 1992 kom avvecklingsbeslut för HCFC och

1,1,1-trikloretan (användes vid rengöring) och för insatskemikalien koltetraklorid. Beslu-tet att avveckla halon, som främst användes för att släcka bränder, kom 1991 och trädde ikraft 1998. Under 1994 beslutades det även att skadebekämpningsmedlet metylbromid skulle avvecklas till 1998. Som enda land införde Sverige ett

stoppda-tum för HCFC i kyl- frys- och klimatanläggningar, vilket innebär att de inte får fyllas på efter den 1 januari 2002. Efter den 1 januari 2010 kommer HCFC, om Naturvårdsverkets tidigare förslag går igenom, enbart finnas kvar i isoleringsmate-rial i byggnader, mark och fjärrvärmerör.

Man kan konstatera att avvecklingen av ozonnedbrytande ämnen i Sverige är i stort sett genomförd, med vissa undantag. Undantagen gäller bl.a. vissa använd-ningsområden där det, som tidigare nämnts, ur säkerhets- och hälsosynpunkt inte finns acceptabla alternativ på marknaden. De mängder ozonnedbrytande ämnen som i dag finns kvar i samhället är framför allt upplagrade i produkter och varor som tillverkats med ozonnedbrytande ämnen och i utrustning som i dag fortfarande innehåller dessa ämnen.

5.9.1 Användning av CFC

Nytillförseln av CFC-produkter till den svenska marknaden är sedan länge helt avvecklad. I dag finns CFC enbart kvar i produkter som fördes ut på marknaden innan CFC-förbuden trädde i kraft. Störst mängder ligger i isoleringsmaterial som blåsts upp med CFC, främst i s.k. PUR-skum (se avsnitt 5.9.5), som förekommer i en rad olika tillämpningar. CFC finns också kvar som köldmedium i kylskåp och liknande utrustning, där mängden CFC per enhet är liten men det totala antalet enheter stort. Utsläppen av CFC sker främst när produkter av dessa slag kasseras och hamnar i avfallsledet.

När det gäller kyl- värme- och andra klimatanläggningar av typen enhetsaggre-gat som faller under förordningens reglering (yrkesmässig användning, köldme-diemängd högst 900 gram CFC) handlar det i praktiken om en rad olika typer av utrustning, bl.a. följande: kyl- och frysskåp, dricksvattenkylare, ismaskiner, avfuk-tare, enhetsaggregat för kyl- och frysrum, luftkylare, kyl- och frysdiskar, arbets-bänkar med kyl- och frysutrymme. Vidare berörs speciell laboratorieutrustning som kylcentrifuger, lågtemperaturfrysar, kryostatmaskiner, frystorkar, kylfällor, kylin-kubatorer, klimatskåp, kylbad, elektronikmikroskop, vattenbad etc. Förordningens reglering avser utrustning som är tillverkad i Sverige eller importerad före år 1995. Eventuell CFC-utrustning av detta slag som har tillkommit senare på den svenska marknaden har gjort detta i strid med gällande regler, såvida inte en dispens (syn-nerliga skäl) meddelats, vilket bara skett i några enstaka fall. Redan installerade produkter med CFC kan fortfarande användas så länge de är i gott skick och brukas på samma plats. Uppstår läckage får de inte fyllas på med ytterligare CFC och anläggningsägaren måste köpa en ny anläggning eftersom det inte är aktuellt att byta till annat köldmedium i små anläggningar. Olika försök har gjorts att närmare uppskatta aktuell förekomst av sådana här utrustningar. Den här typen av uppskatt-ningar är dock mycket svåra att genomföra eftersom utrustningen är vitt spridd och förekommer i verksamheter av allehanda slag i hela samhället. Det finns ingen statistik på området och inte heller någon plikt att deklarera ett sådant innehav. Det saknas ofta en märkning på produkten som anger att den innehåller CFC vilket gör det svårt att faktiskt identifiera vilka enheter som är berörda. Naturvårdsverket försökte 1997 genom en konsult (Naturvårdsverket 1999a) uppskatta den allmänna förekomsten av aktuell utrustning med CFC. I utredningen kom man fram till att

det sammanlagt fanns ca 2 miljoner stationära enheter i drift med en köldmedie-mängd på högst 900 gram CFC. Man kan utgå från att de siffror utredningen kom fram till 1997 bör vara betydligt lägre i dag, eftersom ett antal enheter har passerat sin livslängd under de senaste 10 åren. Om man antar att kyl- och frysskåp med CFC har en genomsnittlig livslängd på ca 20 år och nyinstallationsförbudet trädde i kraft 1995 bör de flesta av dessa produkter automatiskt ha ersatts med andra enhe-ter senast 2015.

Sverige tillhör de länder som sedan länge har en väl organiserad verksamhet för att i avfallsledet ta hand om kasserade produkter med köldmedier som bl.a. CFC. Ett system med kommunen som en viktig aktör har byggts upp för att ta hand om de uttjänta kyl- och frysskåpen från bl.a. hushållssektorn. Ansvaret övergick till producenterna 2005 då Europaparlamentets och Rådets direktiv om avfall som utgörs av eller innehåller elektriska eller elektroniska produkter trädde i kraft (Di-rektivet, 2002/96, om avfall som utgörs av eller innehåller elektriska eller elektro-niska produkter; WEEE). Andra kyl- och frysmöbler etc. omhändertas och hanteras enligt gällande bestämmelser i Köldmediekungörelsen (SNFS 1992:16) av ackredi-terade serviceföretag. En samverkan sker i praktiken mellan dessa båda system. 5.9.2 Användning av HCFC

Naturvårdsverket har vid ett tidigare tillfälle inför påfyllnadsförbudet för HCFC låtit ta fram en utredning där samtliga anläggningar med HCFC redovisas (Natur-vårdsverket 2002). I utredningen kom man fram till att det finns HCFC i ett tiotal anläggningstyper såsom stora klimatanläggningar, små klimatanläggningar, villa-värmepumpar och i hyreshus, fjärrvilla-värmepumpar, kylsystem inom industri och lager, kylsystem i butiker och varuhus, speciella kylsystem, konstfrusna isbanor, kylsystem på fartyg inom handelsflottan, kylsystem inom försvaret och övriga. Den installerade mängden uppgick då till ca 3 000 ton HCFC. Någon uppföljning över hur många anläggningar som har konverterats bort från HCFC eller nya installatio-ner som gjorts med andra köldmedier har inte gjorts sedan 2001.

Naturvårdsverket föreslog regeringen år 2002 i regeringsuppdraget Miljökvali-tetsmålet ”skyddande ozonskikt” ett användningsförbud av HCFC som arbetsmedi-um i befintliga kyl-, värme- och andra klimatanläggningar till 2010. Naturvårds-verket anser att förslaget som lämnats in fortfarande är aktuellt. Se vidare i avsnitt 6.1. och 8.2.1.

5.9.3 Användning inom försvarssektorn

5.9.3.1 ANVÄNDNING AV CFC INOM FÖRSVARSSEKTORN

År 2001 lämnade Sverige in en begäran till kommissionen om ett tillfälligt undan-tag för att använda CFC inom vissa existerande militära användningsområden. Mot bakgrund av Sveriges begäran beviljade kommissionen år 2002 ett tidsbegränsat undantag för användning av CFC inom dessa existerande militära användningsom-råden till den 31 december 2007. Kommissionen beviljade Sverige undantag för följande existerande anläggningar: CFC-12 i försvarsutrustning till den 31

decem-ber 2002, CFC-12 i flygplansmaterial (Viggen) till den 31 decemdecem-ber 2003 och CFC-12 i luftkonditionerade bergrumsanläggningar till den 31 december 2007. Enligt gällande EG-bestämmelser finns det ingen möjlighet att förlänga dispensen efter 1 januari 2008.

Senast den 31 juli 2007 ska Försvarsmakten lämna en lägesrapport till kommis-sionen om framtagandet och tillämpning av ersättningsämnen och alternativ teknik för bruket av CFC i de militära applikationerna.

Tabell 5.2 Beräknade installerade mängder CFC i kg, enligt dispensansökan till Kommissionen. (Källa: Naturvårdsverket Dnr 114-392-01 Rp) Installerade mängder (kg) 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 Viggen 770 770 0 0 0 0 0 Anl. Under jord 600 500 300 200 200 100 0 Övrigt 112 0 0 0 0 0 0

5.9.3.2 ANVÄNDNING AV HCFC INOM FÖRSVARSSEKTORN

Enligt gällande bestämmelser får Försvarsmakten och försvarets materialverk an-vända HCFC för påfyllning av befintliga kyl-, värme- och andra klimatanläggning-ar också efter den 31 december 2001, då förbudet trädde ikraft. Förutsättningen för detta undantag är att HCFC inte kan ersättas med något annat ämne. Försvarssek-torn har tidigare bedömt att såväl CFC som HCFC kommer vara borta ur alla an-läggningar år 2010 och att endast små mängder kommer att finnas kvar i krigsma-teriel (Naturvårdsverket 2003).

Tabell 5.3 Generalläkarens sammanställning över anmälnings- och rapporteringspliktiga anlägg-ningar vid Försvarsmakten, Försvarssektorns materialverk och Försvarssektorns radioanstalt samt Försvarsmaktens fartyg (mobil) redovisas nedan i kg (Källa: Naturvårdsverket)

Mängder (kg) 2001 2002 2003 2004 2005 Stationära anläggningar Installerad mängd 13 817 7 144 4 617 4 633 4 184 Påfylld mängd 313 18 114 107 105 Omhändertagen mängd 2 357 2 858 2 108 687 906 Mobila anläggningar Installerad mängd 839 793 717 438 234 Påfylld mängd 98 58 156 82 16 Omhändertagen mängd 0 0 36 157 185

I dag finns många fullgoda alternativ till HCFC och försvarssektorn borde kartlägga exakt hur mycket HCFC det finns kvar och i vilka typer av anläggningar.