ÖREBRO UNIVERSITET Ämneslärarprogrammet, inriktning mot arbete i gymnasieskolan Svenska Va, Självständigt arbete, avancerad nivå, 15 högskolepoäng HT 2020
Anne på Grönkulla & Anne with an E
– En komparativ studie av förändring av identitetspolitiska frågorStephanie Johansson Käck
Abstract
Stephanie Johansson Käck: Anne på Grönkulla & Anne with an E. En komparativ analys av identitetspolitiska frågor. Svenska, självständigt arbete, 15 högskolepoäng. Örebro universitet, Institutionen för humaniora, utbildnings- och samhällsvetenskap.
Uppsatsen analyserar Lucy M Montgomerys bok Anne på Grönkulla (1909) och Netflixproduktionen Anne with an E (2017–2019). Syftet med den här studien är att
undersöka hur Anne with an E kan fungera som en kompletterande historieskrivning samt hur Anne på Grönkulla och Anne with an E både ihop och var för sig skulle kunna användas i undervisning i Svenska 1 på gymnasiet. Uppsatsen utgår från olika teoretiska ramverk inom områdena etnicitet, religion, genus och sexualitet. Analysen visar att Anne with an E kan användas som en kompletterande historieskrivning då denna har lagt till ett flertal händelser som inte förekommer i boken. Analysen visar också på sätt att arbeta med Anne på Grönkulla och Anne with an E inom skolämnet svenska.
Nyckelord: Anne på Grönkulla, Anne of Green Gables, Etnicitet, Genus, Religion,
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 1
1.1 Syfte och frågeställning ... 2
2. Metod ... 2
3. Bakgrund ... 2
3.1 Centrala begrepp ... 4
4. Analys ... 4
4.1 Etnicitet och religion ... 5
4.2 Genus ... 12
4.3 Sexualitet ... 16
4.4 Skolundervisningens möjligheter att arbeta med adaptionerna ... 22
4.5 Sammanfattning ... 24
5. Diskussion ... 25
1. Inledning
Litteratur har alltid legat mig varmt om hjärtat och en av de första litterära figurerna jag mötte var Anne på Grönkulla. Åsa Warnkvist skriver i Anne på Grönkulla – en af de mest
nöjsammaste bekantskaper man kan göra (2013) om sin studie där hon samlat in
läsupplevelser av Anne på Grönkulla från svenska läsare. Där hon har kunnat se att just den här romanserien har varit viktig för många. Hon menar att verken har fungerat över
generationsgränser där oftast kvinnliga läsare har fått boken av sina mammor eller mormödrar och nästan blivit som ett arvegods. Läsare menar själva på att det finns emotionella band till boken eftersom Anne har många egenskaper som är lätta för en läsare att ta till sig. (s.213) Det finns enligt Warnkvist en stark samhörighet mellan läsaren och huvudpersonen som gör att Anne nästan blir en verklig person. Många läsare påstår att Anne till och med har varit en bidragande orsak till att de valt att utbilda sig till lärare och engagerat sig i feministiska frågor och kanske stämmer det även in på mig?
Tiden vi lever i förändras ständigt och så gör även läsandet av litteratur. När litteratur som skrevs för längesen läses med en modern blick så upptäcker läsaren att saker och ting saknas. Det kan vara viktiga historiska detaljer som inte finns med eller så uttrycker sig personer på ett sätt som med samtidens ögon inte är okej.
Enligt Läroplanen för gymnasieskolan i ämnet svenska ska eleven få möjlighet att
”översiktligt återge innehållet i några centrala svenska och internationella skönlitterära verk och annat berättande. Dessutom kan eleven översiktligt redogöra för några samband mellan olika verk genom att exempel på gemensamma teman och motiv. (Skolverket 2011). I det centrala innehållet för ämnet svenska står det dessutom att undervisningen ska behandla ”Skönlitteratur, författad av såväl kvinnor som män, från olika tider och kulturer” (Skolverket 2011) samt att eleverna ska kunna urskilja ”centrala motiv, berättarteknik och vanliga stildrag i fiktivt berättande, till exempel i skönlitteratur och teater samt i film andra medier.”
Eleverna ska ges möjlighet att i skönlitteraturen se såväl det särskiljande som det allmänmänskliga i tid och rum. Undervisningen ska också leda till att eleverna utvecklar en förmåga att använda skönlitteratur och andra typer av texter samt film och andra medier som källa till självinsikt och förståelse av andra människors erfarenheter, livsvillkor, tankar och föreställningsvärldar(Skolverket 2011).
Det blir med andra ord intressant att undersöka hur litteraturen förändras när den görs om till tv-serie och därmed ska ses med en nutida blick. För att sen också kunna använda det i min egen yrkesroll i framtiden.
1.1 Syfte och frågeställning
Mitt syfte med den här studien är att undersöka hur tv-serier kan fungera som en
kompletterande historieskrivning igenom att fylla de luckor som fanns i boken samt hur boken och tv-serien både ihop och var för sig skulle kunna användas i undervisning i Svenska 1 på gymnasiet.
De frågeställningarna jag utgår ifrån är:
• Hur skiljer sig bok och tv-serie i identitetspolitiska frågor med fokus på etnicitet, religion, sexualitet och genus?
• Hur skulle de olika adaptionerna kunna användas inom skolundervisningen?
2. Metod
Jag kommer med hjälp av en komparativ metod att göra en analys av den första boken om Anne på Grönkulla av L.M Montgomery och Netflix’s tv-serie Anne with an E. Läsningen av boken kommer att ske på både originalspråket engelska och den svenska översättningen. Anne with an E kommer även att ses i sin helhet för att på så sätt kunna se vad som skiljer bok och tv-serie åt. Uppsatsen kommer att delas in i tre delar där fokus ligger på etnicitet och religion, genus och sexualitet som huvudbegrepp. I uppsatsens analys så kommer både Anne på
Grönkulla och Anne with an E att analyseras och diskuteras löpande.
Originalutgåvan av Anne på Grönkulla skrevs 1908 av den kanadensiska författarinnan Lucy M Montgomery. Boken som utspelar sig under 1860-talet handlar om den föräldralösa flickan Anne Shirley som av misstag skickas till syskonparet Marilla och Matthew Cuthbert på Prince Edwards Island i Kanada. Syskonparet ville egentligen adoptera en pojke som kunde hjälpa till på deras gård men får istället Anne och bestämmer sig för att behålla henne. Det finns ett flertal viktiga karaktärer i boken. Diana Barry som kommer att bli Annes bästa vän, Gilbert Blythe som blir både ett kärleksintresse och en rival till Anne, Mrs. Lynde familjens granne som inte är rädd för att säga vad hon tycker och tänker, samt Miss Stacy den radikala läraren för att nämna några.
Netflix-produktionen Anne with an E vars första säsong hade premiär 2017 bygger på den första boken. Det första avsnittet är i stort sett troget boken på alla sätt och vis men därefter börjar bok och tv-serie att skilja sig åt. De folkgrupper som förekommer både boken och boken är akadier samt ursprungsbefolkningen Mi’kmaq som enbart förekommer i tv-serien.
I Anne på Grönkulla – ”en af de nöjsammaste bekantskaper man kan göra” skriver Åsa Warnkvist (2011) om hur romanserien om Anne på Grönkulla har påverkat så många människor genom åren. Den första boken blev en succé och har sålts i 50 miljoner exemplar över hela världen. I Sverige blev den översatt tidigt och släpptes sedan 1909. Karin Jensen som gjorde den första översättningen ansåg förmodligen enligt Warnkvist (2011) att de svenska ungdomarna som skulle läsa boken behövde läsa om saker som de kände till. Vilket gjorde att det i den första svenska översättningen förekommer en del förändringar. Invånarna i Avonlea dricker kaffe istället för te, det äts hårdkokta ägg och pepparkakor istället för
fruktkaka och sockerkaka, man valde dock att behålla originalnamn på karaktärerna (s.215). Böckerna om Anne blev alltså lite annorlunda för de svenska läsarna än vad de var i sin originalkontext.
I Flickan som läsare – exemplet Anne på Grönkulla skriver Åsa Warnkvist (2013) om hur Anne på Grönkulla från början skrevs för en större läsekrets än vad den senare blev populär inom. Den första utgåvan hade en ung kvinna på framsidan istället för det barn som på senare utgåvor finns med. Warnkvist hänvisar till Benjamin Lefebvre som menade att från början var Montgomerys verk tänkta för vuxna men kunde läsas av barn för att sedan bli tvärtom. Ett flertal olika män visade till en början sin uppskattning för boken men i takt med att
litteraturens preferenser förändrades så lämnade männen Anne på Grönkulla och det blev mer utav en flickbok (s.216–217).
Hilda Jakobsson (2018) skriver i avhandlingen Jag var kvinna om hur begreppet flickbok ofta syftar till böcker skrivna av kvinnor, har flickor som huvudkaraktärer, samt är avsedda för att läsas av just kvinnor. Flickboken som genre uppstod under 1800-talet då borgarklassens döttrar behövde lämplig litteratur att läsa i väntan på att de skulle gifta sig. Flickorna som läste böckerna skulle genom litteraturen tränas att bli bra fruar och mammor. Enligt Jakobsson så fanns det under sekelskiftet ingen tydlig uppdelning mellan vad som räknades som barn- eller vuxenlitteratur, det fanns inte heller någon särskild uppdelning mellan vad som var hög eller låg litteratur. Jakobsson (2018) tar i sin avhandling fast på idén om hur kärlek kan ses både som ett problem och en möjlighet. Hon menar att sekelskiftets unga kvinnor ofta
gestaltades som ofria flickor just på grund av sin könstillhörighet. Det enda sättet att slå sig fri från sin situation var ofta genom att gifta sig vilket gjorde att äktenskapet sågs som viktigt. Den unga flickan i en roman blir ofta tvungen att följa den utstakade linjen, att bli älskad av en man och sedd för den person hon verkligen är (s.15–16).
3.1 Centrala begrepp
Det finns två centrala begrepp i min analys som återkommer. Nedan kommer jag att förklara dem.
Akadier är den fransktalande folkgruppen som huvudsakligen bosatte sig i östra Kanada under 1600-talet. Enligt Nationalencyklopedin var akadier de första vita som bosatte sig i
Nordamerika. När Storbritannien hade tagit över det franska området år 1713 blev de utsatta för en etnisk rensning på grund av att de vägrade svära trohet till det brittiska kungahuset. Akadierna fördrevs från sina städer vilket ledde till att de antingen bosatta sig på andra platser eller försökte att assimilera sig så gott det gick (Nationalencyklopedin 2020).
Vid ett flertal tillfällen i tv-serien syns folkgruppen Mi’kmaq. Detta är den nordamerikanska befolkningen som ursprungligen bodde i Kanada och då framförallt på Prince Edwards Island (Nationalencyklopedin 2020).
I efterordet på Anne på Grönkulla skrivet av Lena Kjersén Edman så kan man läsa en biografi om L.M Montgomery. Där framkommer det att idén om Anne föddes när författarinnan läste en notis i tidningen om ett äldre par som ville adoptera en pojke men istället fick en flicka. Lucy M Montgomery som arbetade som journalist fick då idén att skriva en berättelse om flickan Anne som skulle påminna om henne själv och växa upp i samma omgivningar som hon själv hade gjort. I mångt och mycket påminner berättelserna om Anne om Lucys eget liv. Den mer eller mindre föräldralösa flickan som växte upp hos sina morföräldrar, längtade efter ett stimulerande arbetsliv och som kämpade i skolan för att få ta samma plats som pojkarna (Kjersén Edman 1991). Det är verkar alltså som att Montgomery har tagit mycket från sitt eget liv till berättelserna om Anne och hennes liv. Därmed blir det också rimligt att fundera över vad författarinnan har valt att inte skriva om som förmodligen fanns med i samhället hon växte upp och levde i. Får alla etniciteter synas eller är det bara Montgomerys egen? Finns det ett genusperspektiv? I min analys kommer jag först att analysera Anne på Grönkulla ur ett etnicitets- och religionsperspektiv sen vidare till ett genusperspektiv och avsluta med att se på Anne på Grönkulla och Anne with an E ur ett sexualitetsperspektiv.
4.1 Etnicitet och religion
Edwards Said tar i Culture & imperialism (1994) upp att om en roman läses noggrant så kan man upptäcka idéer om ”raser” och territorier som fanns på den tiden som boken skrevs även om det inte skrevs rakt ut (Said 1994). I min analys har jag försökt att upptäcka dessa idéer både när det gäller Anne på Grönkulla och Anne with an E.
I både boken och tv-serien är familjen Cuthbert inställda på att adoptera en pojke men istället får de flickan Anne. Detta är alltså dilemmat som berättelsen tar sin början i. Tidigt får läsaren reda på att Matthew från början har föreslagit att de kan ta hjälp av en barnado-pojke, det vill säga en pojke från ett barnhem för försummade och föräldralösa barn från England. Något som Marilla säger blankt nej till eftersom hon vill ha en person som är född i Kanada och inte ”några gatungar från London” (Montgomery 1909, s.12). De har också funderat på att anställa en hjälpreda, men enligt Marilla så går det bara att få tag i ”sådana där dumma, halvvuxna franska pojkar” (Montgomery 1909, s.12). I detta fallet talar Marilla om akadier, den fransktalande delen av Prince Edwards Island. Enligt henne tenderar akadier att lämna sina jobb så fort man har lyckats få fason på dem för att kunna dra sig vidare till Amerika eller till andra välbetalda jobb. Det akadiska folket förekommer i olika delar av boken men trots detta
så omnämns de aldrig vid sitt rätta namn. Istället är de bara kort och gott omnämnda som de från Frankrike.
Matthew kommer senare att anställa en akadisk pojke på gården vid namn Jerry Boute. I boken har han som en biroll som är nöjd med den roll han har fått i samhället och verkar inte ha några som helst planer på att vilja något mer med sitt liv. Enda gången som han faktiskt får en talan i boken är när det framkommer att han har skvallrat om Anne och ”berättade att hon pratade tok både med sig själv och träden och blommorna” (Montgomery 1909, s.84). Jerrys status på Grönkulla kan ändå anses vara låg. När Anne vid en incident i boken råkar
smaksätta en sockerkaka med liniment säger Marilla att ”-Ja, gå nu i alla fall och ge
piggsvinstårtan åt de riktiga svinen […] Den duger inte åt någon mänsklig varelse – inte ens åt Jerry Boute” (Montgomery 1908, s.176). Jerrys status är alltså lägre än de i hushållet även om han inte ens skulle sänka sig så lågt som att äta en oätlig kaka. I Subversive inscriptions and transgressions of class skriver Caroline E. Jones (2013) att genom Montgomerys skildringar av personer med akadisk bakgrund så kan man som läsare ana att den engelsk-kanadensiska åsikten om att Kanada hölls tillbaka på grund av att den franska delen inte ville utvecklas och tillhörde någon form av underklass tydlig. Enligt Jones (2013) syns
Montgomerys egna åsikter om akadier i boken. Det vill säga att akadier är en folkgrupp som inte har något intresse att förändra vare sig sin sociala, ekonomiska eller kulturella status. Istället framstår det som att akadierna bara ser till att de på bästa möjliga sätt kan försörja sig själva. Jones (2013) framhåller att det till viss del är exakt samma sak som familjen Cuthbert gör vilket gör att Montgomerys dubbelmoral syns. De engelsk-kanadensiska ses som hårt arbetande med potential och en vilja till självförbättring men att akadierna egentligen gör samma sak så får de istället en stämpel som opålitliga.
I tv-serien får Jerry en mycket större roll. I seriens början blir Anne mycket upprörd över Jerrys ankomst på gården eftersom hon är rädd att detta ska göra att hon kommer få lämna Grönkulla. Jerry uttrycker att Anne är en märklig flicka och verkar inte ha något intresse av att lära känna Anne till en början. Enligt tv-serien så får Jerry inte någon möjlighet att gå i skolan och kan därför inte läsa, något som Anne bestämmer sig för att lära honom eftersom hon menar att läsa är det viktigaste av allt:
-Of course you need to know how to read! Reading is everything. (Anne with an E 2018)
Jerry fattar tycke för läsningen och fortsätter att kämpa med den, tills en dag då Matthew upptäcker att han har ristat in ett alfabet i ladan. Jerry ber om ursäkt och Matthew säger ingenting om det hela. Några dagar senare så får han istället ärva Annes gamla griffeltavla. I Anne with an E upplevs det som att Jerry ändå har en högre status än vad han har i boken. I tv-serien så ges dessutom hans familj utrymme vid ett flertal tillfällen. Den andra akadiska personen som tas upp i boken är familjen Barrys franska hemhjälp. Hon förekommer
egentligen bara vid ett tillfälle och blir omnämnd i negativa ordalag: ”Mary Joe, en beskedlig fransk flicka med brett ansikte […] var hjälplös och förbryllad, alldeles ur stånd att tänka ut någonting eller sätta det i verket, om hon verkligen hade kunnat tänka ut något” (Montgomery 1909, s.145).
Det är få händelser i boken som innefattar möten mellan olika etniciteter. En av dessa händelser i boken och tv-serien som faktiskt innefattar en person med annan härkomst är när Anne möter en kringvandrande jude. I tv-serien får han en lite större roll eftersom Anne möter honom inte bara en utan två gånger. Vid det första tillfället i tv-serien dyker han upp på Grönkulla för att sälja sina saker, varvid Anne har en positiv och naiv inställning till honom. Han blir dock snabbt avhyst från gården. I boken så får läsaren reda på att Marilla har varnat Anne för att prata med kringvandrande försäljare: ”Anne, hur ofta har jag inte sagt dig att du aldrig får släppa in någon av de där kringvandrande italienarna. De har ingenting alls här att göra” (Montgomery 1909, s.208). Anne påpekar att han visst inte är en italienare utan en tysk jude vilket verkar göra det samma för Marilla, italienare eller jude spelar ingen roll, de hör ändå inte hemma på Prince Edwards Island.
I boken nämns svarta människor endast vid ett tillfälle och det är när Anne har varit på ett tivoli och blivit spådd och fått reda på att hon kommer att ”träffa en mörk man som var mycket rik” (Montgomery 1909, s. 224). Om det var en mörk man såsom en man med mörk hudton eller en man med mörkt hår och ögon framkommer inte. I Anne with an E har man däremot lagt till en ny karaktär vid namn Sebastian eller Bash, en svart man från Trinidad. Annes jämnåriga skolkamrat Gilbert väljer att efter sin pappas död att bege sig i väg från Prince Edwards Island för att istället se sig om i världen. Gilbert möter Sebastian när han tar värvning på en kolbåt. Tittarna får även följa med till Trinidad och se hur livet kunde se ut där
på 1860-talet. Karaktären Sebastian fungerar som en utgångspunkt för att kunna ta upp viktiga ämnen som saknas i boken såsom slaveriet, svarta människors status i samhället, etc. Det är i den andra säsongen av Anne with an E som tittarna först får möta Sebastian. Gilbert tar inte sitt jobb på allvar utan ställer till problem på båten som Sebastian får ta skulden för och redan här får de svartas plats i samhället på den här tiden komma fram:
- I was just joking around
-Well don’t. I been at trimmer for 10 years. More. This is all I have. I can’t move up, this is it for me. […] You’re a white boy. You got options. You’re a tourist, Blythe. I need this (Anne with an E 2018).
När Gilbert och Sebastian kliver i land på Trinidad så är Storbritanniens flagga det första som syns i bild. På Trinidad så är det inte bara svarta människor utan det är en blandning av olika etniciteter som verkar samsas med varandra. Sebastian berättar om händelser från sin
barndom där hans mamma som lagade fantastisk mat och allt låter till en början som vilken barndom som helst men Sebastian avslutar sen med att ”it was always just the one taste. Then she’d serve the family … and I’d be given the scraps that were left (Anne with an E 2018). Gilbert har svårt att förstå varför Sebastian inte fick äta med familjen vilket han förklarar med att ”It wasn’t my family […] it was the white people she worked for” (Anne with an E 2018). Gilbert som ber så mycket om ursäkt menar att han borde ha förstått det. Kameran zoomar sedan ut och tittaren får se en vit familj med vad som uppenbart ser ut att vara en svart hemhjälp, det verkar alltså som att tiden har stått still på Trinidad. Detta märks på andra sätt också när trots att Sebastian är vuxen och fri blir han ändå bemött som att han vore ägd. Vid ett tillfälle blir han tilltalad av en vit man som tycker att eftersom han ändå står och hänger vid hans häst så kan han lika gärna se till att den får i sig mat, han kan till och med få en slant för besväret. Sebastian säger ifrån med att han minsann är en fri man, något han har varit sen 1834. Den person som reagerar mest på händelsen är Gilbert som tycker att det är
fruktansvärt, Sebastian tar det snarare med ro och menar på att det är så samhället ser ut och det är bara att gilla läget.
De båda tar sig vidare på ön och kommer tillslut hem till Sebastians mamma. Det visar sig att hon fortfarande arbetar för en vit familj och det verkar viktigt för henne att inte visa att hon känner Sebastian. En liten pojke som uppenbart tillhör familjen hon jobbar på får syn på både Gilbert och Sebastian och ifrågasätter vad de gör där och om de ska stjäla något. Sebastian
och Gilbert blir iväg skickade med enbart lite mat. Gilbert som tycker att maten är fantastisk och inte tråkig och smaklös som den maten han är uppvuxen blir ifrågasatt av Sebastian: ”Glad to see you’re enjoying the fruits of slave labor” (Anne with an E 2018) vilket Gilbert ifrågasätter med: “I thougth salvery ended here over 50 years ago” (Anne with an E 2018) påpekar istället Gilbert och Sebastian berättar att hans familj aldrig lämnade plantaget, utan stannade kvar och uppfostrade andras barn på bekostnad av sitt eget barn. Att befinna sig på kolbåten öppnar upp Gilberts ögon på många sätt. Han påpekar att han kände sig fast i Avonlea. Detta leder till att de andra på båten talar om för honom att det inte riktigt är ett problem eftersom de flesta som befinner sig där gör det för att de inte har någon annanstans att vara, de har inget riktigt hem vilket Gilbert faktiskt har. Han väljer istället att åka tillbaka till Prince Edwards Island och tar då med sig Sebastian dit.
Brooke Collins-Gearing tar i Narrating the ”classic” on stolen ground: Anne of Green Gables (2013) upp det faktum att boken aldrig befattar sig med den riktiga
ursprungsbefolkningen på Prince Edwards Island. I början av säsong tre av Anne with an E så introduceras däremot ursprungsbefolkningen mi’kamaq till serien. Anne väljer att ta kontakt med dem eftersom de brukar sälja hockeyklubbor till pojkarna i klassen. Hon intervjuar dem till skoltidningen vilket dessvärre leder till att myndigheterna får upp ögonen för dem. Myndigheterna besöker därefter reservaten där ursprungsbefolkningen lever och försöker få föräldrarna att låta deras barn börja i skolan eftersom det enligt dem skulle vara bra för barnen att komma in i samhället. Det föräldrarna inte vet är att de i själva verket ger upp sina
rättigheter till barnen som istället för att få börja i vanliga skolor sätts i skolor drivna av nunnor i syfte att kristnas. Enligt Margery Fee i Who can write as Other? (2003) så blev barn från ursprungsbefolkningar i Kanada ofta skickade till olika former av internatskolor där de fick enbart ha vita lärare och blev straffade om de skulle råka tala på sitt modersmål. Utöver internatskolorna hände det också att barnen blev skickade till vita fosterfamiljer för att lära sig hur de skulle bete sig. Dessa händelser beskrivs också av Collins-Gearing (2013). Det fanns alltså en vilja hos den vita delen av befolkningen att kontrollera ursprungsbefolkningen. För att kunna kontrollera dem så behövde de civiliseras och kristnas och på så sätt assimileras i samhället. Det imperialistiska sättet att se på ursprungsbefolkningen var att de var som barn och behövde på så sätt ha vuxnas hjälp att guidas in i samhället. I Anne with an E får tittaren som jag nämner ovan se hur barnen sätts i skolor som drevs av nunnor. De blev dessutom av med sina riktiga namn och får istället nya kristna namn. Den flicka som vi får följa med får namnet Hannah men heter egentligen Ka’kwet. Ka’kwet försöker vid ett flertal tillfällen att
fly men misslyckas. Hennes riktiga familj försöker dessutom att slåss för att få tillbaka henne men lyckas inte. Myndigheterna dyker istället upp med vapen och tar med sig Ka’Kwet tillbaka till internatet med våld. Anne och Matthew försöker på bästa sätt att hjälpa till men lyckas inte heller.
Eftersom boken inte behandlar ursprungsbefolkningen eller hedningar ur den tidens synvinkel så får Anne själv fungera som någon form av motpol till de väluppfostrade och kristna i form av att hon ses som en slags hedning. Att Anne till en början kan ses som hedning beror på att hon inte har någon kristen tro, hon kan inte ens be kvällsbön innan hon ska sova och utöver detta är hon dessutom föräldralös. På så vis kan Anne vara en representation för ”det andra”. Begreppet ”det andra” beskrivs i post-colonial studies som någonting eller någon som separeras från det vanliga, att något eller någon jämförs med det imperialistiska och bli dess motsats (Ashcorft, Griffiths & Tiffin 2007). Anne kan också ses som ett koloniserat barn på grund av att hon under boken och seriens gång förändras till viss del. Anne börjar ganska snart anpassa sig till omgivningen. Hon börjar att be, hon klär sig på rätt sätt, beter sig mindre normbrytande och är inte riktigt lika frispråkig. Detta uttrycks både i Anne på Grönkulla och Anne with an E.
Collins- Gearings (2013) skriver att Anne har setts som en fri individ som utmanar vuxna strukturer. Hon menar att om Anne på Grönkulla och huvudpersonen Anne i synnerhet ses ur ett avkoloniserat perspektiv så kommer man att kunna se koloniserade drag i boken:
Anne has the power to read the landscape in ways that adults cannot – she is the imperial child who can conquer and control; yet at the same time, she is restrained and controlled by societal expectations influenced by gender, class, age, and education (Collins-Gearing s.186).
Att Anne har möjlighet att vara en slags rebell och utmana normer och regler i samhället beror på att hon lever i en värld där det tillåts. Anne kan känna sig som en fri individ men samtidigt kan hon också ses som låst på grund av sitt kön, ålder och klasstillhörighet. Eftersom Anne är en vit flicka så tillåts hon att vara en fri själ som får använda sin fantasi, hon tillåts dessutom att vara utomhus vid lek och spenderar mycket tid i olika skogar och andra utomhusmiljöer. Trots att det är någonting som ursprungsbefolkningen har gjort i många år och dessutom
När Anne blir hämtad från tåget precis i början av boken och i tv-serien så berättar hon om hur de borde döpa om alla platser de åker förbi till något mer vackert som beskriver platserna på riktigt. Hon ifrågasätter hur det kommer sig att platserna inte har fått vackrare namn. Det faktum att platserna kanske redan har haft vackra namn som verkligen beskriver dem nämns inte eftersom det är kolonisatörernas namn på platserna som delges, inte de namn som de har fått av ursprungsbefolkningen: ”’Allén’ hade fått sitt namn av Newbridges befolkning och utgjordes av en fyra- eller femhundra meter lång vägsträcka” (Montgomery 1909, s.23). Landskapet i boken och tv-serien kan ses som ett vitt blad genom en kolonial blick, det är tomt och saknar historia och kan därför skrivas om eller snarare har ett behov av att skrivas om och koloniseras. (Collins-Gearing 2013).
Jean Mitchell tar upp civilbefolkningen i Civilizing Anne: Missionaries of the south seas, Cavendish Evangelicalism, and the Crafting of Anne of Green Gables (2013). Hon menar att i boken om Anne på Grönkulla så finns det en samhörighet med de missionärer som kom till Kanada i syfte att kristna de. Under 1800-talet så pågick det ett projekt där personer skulle civiliseras och de så kallade hedningarna skulle på så vis kunna räddas genom att kristnas. I detta civiliseringsprojekt ingick det utöver att undervisa och lära personerna läsa att lära flickor att bete sig. Flickorna skulle lära sig att sy och andra uppgifter som sågs som typiskt ”flickiga”:
-Läs nu dina aftonböner och kliv sedan i säng.
-Inte läser jag några aftonböner! Sade Anne. Marilla såg häpen och förfärad ut.
- Men Anne vad menar du? Har du aldrig fått lära dig att läsa några böner? Det vill Gud alltid att små flickor ska göra. Du vet väl vem Gud är, Anne?
(Montgomery 1909 s. 54).
Marilla anser alltså att genom att Anne ska lära sig att be på rätt sätt så kommer hon att bli som alla andra och inte kunna ses som en hedning av folk i samhället.
Senare vid en konversation med Matthew så menar Marilla att det sättet Anne beter sig på när hon kommer till Grönkulla skulle kunna bli till bekymmer och det kommer att ta sin lilla tid att lära Anne hur hon ska bete sig:
Matthew Cuthbert, det är hög tid att någon tar sig an den flickan och lär henne ett och annat. Hon är nästan komplett hedning. Kan du tänka dig att hon inte i hela sitt liv har läst någon bön förrän nu nyss? […] Jag lär nog få fullt upp att göra… Ja, kära hjärtanes, vi kan inte vandra genom den här världen utan vår andel av bekymmer
(Montgomery 1909, s.57)
Som jag har nämnt i inledningen så förändrades Anne på Grönkulla i den svenska
översättningen för att passa in för den svenska läsaren. Någonting som förändras är när Anne blir ertappad att läsa en bok under lektionstid. I originalutgåvan så upptäcker läraren Miss Stacy att Anne sitter och läser Ben Hur:
Miss Stacy caught me reading Ben Hur in school yesterday afternoon when I should have been studying my Canadian history […] I had just got to the chariot race when school went in. I was simply wild to know how it turned out – although I felt sure Ben Hur must win, because it wouldn’t be poetical justice if he didn’t
(Montgomery 1908 s.302)
I den svenska översättningen så är det istället Onkel Toms stuga som Anne läser. ”Fröken Stacy kom på mig när jag satt och läste ”Onkel Toms stuga” i går eftermiddag i skolan, då jag egentligen skulle ha läst på min historieläxa. […] Jag läste just om den där lilla lustiga svarta flickan Topsy…” (Montgomery 1909, s. 230). Vidare påpekar Anne i den svenska översättningen att ” Jag tycker inte man kan kalla ”Onkel Toms stuga” en roman – den skildrar ju de stackars negerslavarnas lidanden…” (Montgomery 1909, s.231) I
originalöversättningen fokuserars det mer på att Ben Hur är en religiös bok och därmed okej för en ung flicka att läsa. Varför Anne får läsa Onkel Toms stuga i den svenska
översättningen kan vi ju inte veta, förmodligen var den mer relaterbar för svenska läsare. Men faktumet är att den svenska utgåvan ändå lyckas att nämna slaveriet på ett sätt som helt går om intet i originalet.
4.2 Genus
I den här delen så kommer Anne på Grönkulla och Anne with an E att analyseras utifrån ett genusperspektiv. I Fanny Ambjörnssons Rosa - den farliga färgen (2011) skriver hon om att genus och sexualitet hänger samman. När det gäller jämställdhet i ett genusperspektiv så
menar Ambjörnsson att det främst går ut på att kvinnor ska kunna ta plats på de områden som traditionellt har dominerats av män och att män snarare behöver ta större plats i hemmet. Genusskapande är enligt henne snarare ett sätt att skapa och behålla relationer, framförallt att skapa relationer med rätt personer (Ambjörnsson 2011, s,67)
Enligt forskare så har boken om Anne på Grönkulla spelat en viktig roll för just kvinnor eftersom Anne och hennes förehavanden ligger före sin tid. Boken skrevs i en tid innan kvinnor hade fått rösträtt och före det fanns någon möjlighet för kvinnor att arbeta där Anne fungerar som en utmaning till den traditionella bilden av kvinnor. Åsa Warnkvist i Anne på Grönkulla- ”en af de nöjsammaste bekantskaper man kan göra” (2011) beskriver att Anne har haft en viktig roll för kvinnor och flickor i Sverige. Just att Anne beskrivs som en
intelligent kvinna verkar ha gjort henne till en stark förebild. Warnkvist hänvisar till Gabriella Åhmans forskning om författaren Lucy M Montgomery där Åhman menar att Montgomery fungerade som en ögonöppnare för kvinnor. Hon gav kvinnor en tanke om att de också kunde göra karriär inom områden som normalt sätt var bara för män (Warnkvist 2011, s.224). I Anne på Grönkulla så är det aldrig uppenbart att det handlar om genus och feminism. Hon är förvisso en stark flicka som sätter sig emot rådande normer i samhället och ifrågasätter varför pojkar får bete sig på ett visst sätt och beter sig vid ett flertal tillfällen på ett sätt som inte var typiskt för hur en flicka skulle bete sig under 1800-talet. I Anne with an E så märks det redan från början att det är en modern ton fast i en gammal miljö. Redan i första avsnittet så
proklamerar Anne att hon minsann kan göra allting som en pojke kan göra på gården för att slippa åka tillbaka till barnhemmet.
Som jag nämnde i delen om etnicitet så kan Anne ses som en hedning som ska lära sig att bete sig på rätt sätt. Utöver att Anne ska lära sig att vara en god kristen så ska hon också lära sig att vara en duglig kvinna och lära sig att sy, laga mat och städa. Marilla beskriver det tidigt som att hon har ett mål att ”rädda” Anne och göra henne användbar: ”När Matthew och jag tog dig, beslöt vi att göra vad vi kunde för dig och ge dig en god uppfostran. […] en flicka ska göra sig kompetent att förtjäna sitt eget uppehälle, antingen hon nu kommer behöva det eller inte.” (Montgomery 1909, s.232). Det är alltså viktigt för Marilla att Anne lär sig att bete sig men det är också viktigt att hon lär sig att klara sig på egen hand.
Att Anne kan ses som en dålig individ och ha dåligt inflytande blir tydligt i Anne with an E där Mr. Barry det vill säga Dianas pappa dyker upp strax efter att Anne har kommit till
Grönkulla. Han vill träffa Anne innan någon av hans döttrar gör det eftersom han är orolig för hur hennes sätt att vara ska smitta av sig på Diana framförallt. Vid det första mötet med Diana så är stämningen stelt och det verkar som att det finns förutfattade meningar hos familjen Barry om vem Anne är som person innan de ens lärt känna henne. I boken verkar snarare Dianas mamma lättad över att Anne och Diana skulle kunna bli vänner:
Diana, du kan ta Anne med dig ut i trädgården och visa henne dina blommor. Det är nyttigare för dig än att sitta och hänga över den där boken. Hon läser alldeles för mycket – detta sades till Marilla sedan den lilla flickan gått ut – och jag kan inte hindra henne, för hennes far håller med henne. (Montgomery 1909, s. 89)
När Anne träffar på den kringvandrande juden som jag nämner i avsnittet om etniciteter så köper hon en flaska med hårfärg för att bli av med hennes enligt henne själv fula och röda hår. Detta misslyckas och håret blir grönt och enda lösningen är att klippa av det. Anne
ifrågasätter på det viset även om det är ofrivilligt det rådande kvinnoidealet som finns i samhället för tiden, det vill säga att flickor ska ha långt och lockigt hår och kvinnor ska ha långt uppsatt hår. I Anne with an E leder det korta håret till hon väljer att vara en pojke för en dag. Hon märker då att ingen ifrågasätter henne. Hon får diverse uppdrag som i normala fall skulle ses som för tunga för en flicka, dessutom så är det folk i hennes närhet som inte alls känner igen henne.
Karaktären Marilla Cuthbert har genomgått en förändring från boken till tv-serien. I boken Anne på Grönkulla så beskrivs Marilla som en konservativ kvinna. ”Jag är stolt över att vara konservativ” (Montgomery 1909 s.148) uttrycker Marilla efter ett möte med
premiärministern, hon beskrivs också som ”måttligt intresserad av politik” (Montgomery 1909 s.141). I tv-serien så är hon snarare snabb på att anamma nyheter i samhället såsom feminism. I första säsongen blir Marilla inbjuden till ett möte för progressiva mödrar, där diskussionerna om kvinnorätt, feminism och kvinnors utbildning tas upp och man får bilden av att Marilla är snabb på att ta till sig dessa nya tankar.
förändras med tiden och tar till sig nya tankesätt. I boken framkommer det att ”hon var varmt politiskt intresserad och livligt övertygad om, att ”skulle det bli någonting av”, så måste hon vara med på ort och ställe” (Montgomery 1909 s.141). Det framkommer dessutom i boken att fru Lynde har ett visst intresse för kvinnorättsfrågan ”Fru Lynde säger att det går i putten med hela Kanada, så uselt som folk sköter sig i Ottawa, och att valmännen borde veta vad det gäller … Hon säger, att om bara vi kvinnor fick rösta skulle väldigt mycket vara vunnet.” (Montgomery 1909 s.142).
I Anne with an E så verkar det som att herr och fru Lynde ha ett jämställt förhållande. Thomas som hennes make heter uttrycker det som att när viktiga beslut ska tas i familjen så gör han det aldrig utan att rådfråga sin fru först. Till skillnad från Dianas föräldrar där det bara är herr Berry som fattar viktiga beslut. När det gäller familjen Barry så verkar det väldigt viktigt för fru Barry att hennes döttrar fostras till att bli bra framtida fruar och mödrar. För att lära sig detta så får båda två lära sig social etikett genom att bland annat balansera böcker på huvudet. Mr. Barry är dock måttligt imponerad av detta och ifrågasätter om det verkligen är
nödvändigt. Det är först när Diana vill studera vidare som Mr. Barrys konservativa sida kommer fram.
En bit in i tv-serien och boken så får Anne och hennes vänner en ny lärare, närmare bestämt fröken Stacy:
I den nya lärarinnan fann hon ännu en uppriktig och hjälpsam vän. Fröken Stacy var en gladlynt och behaglig ung dam med den lyckliga förmågan att vinna och bibehålla sina elever tillgivenhet samt att locka fram det allra bästa de ägde inom sig […] – Fru Lynde sa att hon ryste, när hon i fredags såg pojkarna klättra ända högst upp i trädtopparna på herr Bells kull för att hämta ner kråkbon, sade Marilla. Det förvånar mig att fröken Stacy ger dem lov till det. […] - Vi behövde ett kråkbo till lektionen i naturlära, förklarade Anne. Det var den eftermiddagen vi hade utflykt och lektion i det fria. Då lär man sig så bra och fröken Stacy förklarar allting så tydligt.” (Montgomery 1909 s. 189)
När fröken Stacy presenteras i tv-serien så kommer hon inåkande på en moped, ett fordon som tittaren knappt har sätt män åka omkring på. Dessutom så envisas hon med att bära byxor något som kvinnor vid den här tiden inte gjorde. Det är inte bara i boken som fröken Stacys undervisningsmetoder ifrågasätts utan det sker också i tv-serien om än lite tydligare. Vid ett
tillfälle blir fröken Stacy avstängd eftersom hennes undervisningsmetoder anses som suspekta och hon saknar kontroll över klassrummet. Fröken Stacy får ingen möjlighet att försvara sig själv utan istället så ska andra bestämma över huvudet på henne. Klassen ställer dock upp och avbryter mötet genom att visa på alla saker som fröken Stacy har lärt dem under den korta tiden hon har varit lärare till dem.
4.3 Sexualitet
Nedan kommer materialet att analyseras utifrån hur sexualitet kan synas i boken respektive tv-serie. I Lisbeth Larssons kapitel Feministisk litteraturkritik i förvandling (2002) tar hon upp förhållandet mellan manligt och kvinnligt i västerländsk litteratur enligt Elaine Showalter. Showwalters modell visar hur två kulturer, i det här fallet manligt och kvinnlig som existerar samtidigt men en är dominant och den andre underordnad. Den manliga delen som är den dominanta delen kommer att täcka över den underordnade och kvinnliga delen. Den kvinnliga delen kommer att synas litegrann eftersom den manliga delen inte överlappar den helt. Det kvinnliga befinner sig delvis i lite utav ett ingenmansland. Showalter menar enligt Larsson att kvinnor alltid befinner sig i båda världarna, sin egen och mannens dominerande värld något som präglar texterna som kvinnor skriver. (Larsson 2002, s.118)
Kate Millet har skrivit en avhandling om sexuell politik vid namn Sexual Politics (1969) där hon går igenom det mesta som har med patriarkala strukturer inom litteraturen har sett ut under årens lopp. Millet menar att en av de mest effektiva patriarkala strukturerna som funnits genom tiderna är mäns ekonomiska makt över kvinnor. Kvinnor har i det traditionella
patriarkatet setts som icke-personer där de inte har kunnat tjäna egna pengar eller äga egna pengar. Om kvinnor mot all förmodan haft möjlighet till jobb så har det i så fall varit lågavlönade jobb utan någon form av status. När kvinna ingick ett äktenskap så var det i princip samma sak som att hon avsade sig många av sina rättigheter. Hon förlorade sina tillgångar, fick inte äga någon mark eller skriva under någon form av dokument. Hennes man ägde både henne som person och som en tillgång (s.36). Millet (1969) menar att utbildning hänger samman med ekonomi, eftersom samhället har relativt nyligen öppnat upp möjligheten för att även kvinnor ska kunna utbilda sig och därmed kunna tjäna sina egna pengar. Det har tidigare varit ett stort glapp mellan utbildningen för kvinnor och män där olika ämnen var typiskt manligt och kvinnligt kodade. Kvinnor har ofta utbildat sig inom humaniora och sociala delar medans män har utbildat sig inom teknologi och vetenskap. Enligt Millet så var
utbildning en av de första och viktigaste delarna som togs upp av kvinnorörelsen. Utbildning för kvinnor under 1800-talet syftade ofta till att göra dem till bättre hemmafruar och mödrar något som både hyllades och sågs ner på av människor i samhället. Att kvinnor senare fick möjlighet till högre utbildning berodde på att utbildningen öppnade upp för alla och för att den feministiska rörelsen startades upp på många håll. Både grundskola och gymnasieskola var ett vanligt ideal under 1800-talet. Detta ideal hölls dock upp av att kvinnor själva fick möjlighet att undervisa framförallt barn, och skulle de undervisa barn så var de ju tvungna att vara utbildade själva. (s 40–43)
Utöver utbildning och ekonomi skriver Millet (1969) också om sexualitet utifrån ett
våldsperspektiv. Millet menar att vi tidigare inte har varit vana vid att förknippa patriarkatet med just våld utan att det har varit någonting som setts som primitivt eller exotiskt och som inte sker i den västerländska och upplysta delen av världen. Med begreppet patriarkalt våld så åsyftas också sexuellt våld framförallt i form av våldtäkt. Millet går vidare med att förklara att kvinnan har sett som en motsats till mannen bland annat för att hon har biologiska skillnader men har även setts som sämre eftersom hon är formad av irrationella psykologiska
mekanismer. Det som man inte kommer ihåg är att kvinnan har tilldelats dessa egenskaper av män. Det är inte kvinnor själva som har beskrivit sig själva såhär och det är enligt Millet (1969) viktigt att komma ihåg att det är ett manligt påfund påhittat för att passa in på mannens behov oavsett om det gäller den primitiva eller civiliserade världen. En kvinnas sexualitet har setts som någonting orent enligt Millet och inom alla patriarkala strukturer så har kvinnans oskuld räknats som någonting heligt och något som ska hållas intakt. Det har behandlats med lika delar spänning och rädsla eftersom om en kvinna blir av med sin oskuld så kan detta öka hennes sexualitet någonting som inte ses som bra. (Millet 1969, s 43–46)
Hilda Jakobsson skriver i sin avhandling Jag var kvinna. Flickor, kärlek och sexualitet i Agnes von Krusenstjernas tidiga romaner (2018) om att heterosexualitet har ansetts som en viktig del i att vara kvinna. Just kvinnlighet har förknippats med heterosexualitet eftersom det varit det enda sättet för en kvinna att kunna lämna sitt barndomshem och kunnat skapa sitt eget liv. Jakobsson anser att flickors intima vänskaper kan ha en erotisk potential (s.121). Omkring 1920 så förändrades synen på samkönad kvinnlig sexualitet. Tidigare så var det vanligt att intim vänskap med romantiska inslag kunde förekomma utan att någon tog direkt notis om det men under den här tiden så kunde relationer som dessa bli stämplade som sjukdom och leda till trauma hos barn. Jakobsson menar att Anne och Dianas vänskap i Anne
på Grönkulla skulle kunna vara en skildring av en intim vänskap med erotisk potential. Den behöver enligt henne inte vara erotisk men kan ses som ett moment av positiv karaktär i en flickas utveckling till kvinna (s.123).
Jakobsson (2018) använder sig av begreppet teacher-lover som innebär faderslika älskare. Här handlar det om mogna män som har kunskaper och anses som lärda. Just begreppet teacher-lover har förkommit sen 1800-talet och enligt att öppna upp en värld om kunskap så kommer man närmre en fantasi om äkta kärlek. Hon använder begreppet för att kunna visa på de faderslika drag som en älskare kan ha. Oftast avslöjas det dock att den faderslika figuren blir till en omöjlig fantasi och att flickan i sitt möte med honom inte kommer att kunna bli till kvinna. (Jakobsson 2018). Ett kärlekspar som faktiskt förkommer i både Anne på Grönkulla och Anne with an E är förhållandet mellan eleven miss Prissy och läraren Mr. Philips.
Fast lärarn är både si och så … Hela tiden snurrar han på sina mustascher och tittar på Prissy Andrews. Hon är ju vuxen, kantänka … Hon är sexton år och ska söka sig in vid seminariet i Charlottetown nästa år. Tillie Boulter säger att lärarn är så pin kär i henne […] Ruby Gillis säger att hon såg hur han skrev någonting på hennes griffeltavla, och när Prissy läste det blev hon ilande röd i ansiktet och fnös till … Ruby Gillis säger att hon inte tror det hade att göra med läxan alls. (Montgomery 1909, s.109)
Det är hela tiden tydligt i både boken och tv-serien att det är någonting som pågår mellan Prissy och läraren. I boken verkar det inte vara mer än en flirt mellan dem och läsaren får inte reda på om de faktiskt blir tillsammans eftersom de inte på något sätt är några
huvudkaraktärer för boken. Det enda som sker är att Mr. Philips får sluta som lärare, om det beror på hans relation till Prissy får vi aldrig reda på. I Anne with an E får båda två ta mer plats. Tittaren får inte bara vara med när det tisslas och tasslas om karaktärerna utan får också uppleva ett frieri. Jakobssons begrepp teacher-lover är applicerbart på förhållandet mellan Prissy och Mr. Philips. Prissys egen far framstår som en typisk man för den här tiden. Han anser att den enda som kan ta över familjeföretaget är sonen Billy trots att det egentligen är Prissy som har kvaliteter som är användbara för att driva företag. I förhållandet med Mr. Philips så verkar det till en början som att han är okej med att hon såklart ska kunna studera vidare för att få en bra utbildning men när de väl är förlovade så menar han på att det inte går för sig:
- I promise to find a way to balance collage and marriage. You won’t be neglected. - Sweet Prissy. I’ve been thinking about it these past two months. And after we’re married, I’m gonna need your full devotion as my wife. We can’t social-climb if you’re locked away at school. It’s a wife’s duty. Isn’t it?
- Of course. (Anne with an E 2018)
När bröllopet stundar så tar Prissys mamma mod till sig och försöker få sin dotter att förstå vad det är hon faktiskt ger upp:
- I had such hopes for you, more so than for myself. I wanted you to live a full life. - But I’m getting married.
- And giving up college. You were supposed to start a new tradition of educated wives who think for themselves.
- I can still go someday, I’m sure I will, Of course I will. - Prissy it’s not too late. (Anne with an E 2018)
Efter den här konversationen med sin mor får tittaren se att Prissy tillslut ändå väljer att se till sig själv i första hand och lämnar sitt eget bröllop. Som Jakobsson antydde tidigare så inser ofta flickan att i förhållandet med läraren så kommer hon aldrig att kunna bli kvinna och på så vis stå upp för sig själv. Alltså måste hon lämna förhållandet för att själv kunna utvecklas vilket är det som sker här.
I Anne på Grönkulla så förekommer företeelser av sexuell karaktär väldigt sällan. Det som möjligtvis nämns är när det pratas om romantik och framtida giftermål. Vid dessa samtal så utgår författaren alltid utifrån en heteronorm. Det är inga personer som sticker ut. I Anne with an E har det däremot lagts till karaktärer eller karaktärsdrag hos redan befintliga karaktärer för att bryta mot normen. Redan tidigt i tv-serien blir tittaren introducerad för Cole. En kille som bryter mot mansnormen genom att hans största intresse är konst och att teckna. Istället för att umgås med de andra killarna så sitter han kvar inomhus och målar. Det sägs inte till en början rätt ut att Cole är homosexuell men det finns något underförstått som gör att tittaren känner det på sig ändå.
Faster Josephine är en karaktär som spelar en stor roll i både boken och tv-serien men hon får olika syften i dem. I boken beskrivs hon av Diana som:
Hon är förskräckligt gammal – visst över sjuttio år – och jag tror inte att hon någonsin har varit liten. Vi väntade henne på besök, fast inte så snart. Hon är hemskt petnoga och kommer att göra ett fasligt väsen av det här (Montgomery 1909, s.157).
I Anne with an E är faster Josephine fortfarande en mytomspunnen person. Hon bor i en storstad och är runt sjuttio år. Vid ett tillfälle i både boken och tv-serien blir Anne och Diana och i tv-seriens fall även Cole inbjudna till faster Josephine på någon form av tillställning. I Anne with an E förekommer en mängd normbrytande personer på festen. Både män och kvinnor har smink och smycken på sig. Flertalet personer är utklädda till blommor och det framkommer att faster Josephine har levt ihop med en kvinna vid namn Gertrude som dessvärre har avlidit. Anne konstaterar efter att ha upptäckt Jane Eyre på vad som var Gertrudes nattygsbord att ”det var det du menade med att ni i princip var gifta” något som faster Josephine nämnt tidigare i avsnittet när Anne frågat vem Gertrude var. Senare i avsnittet märker tittaren att Diana har en annan bild av festen än vad Cole och Anne har. Diana är märkbart besvärad av alla människor, i enligt henne själv lustiga kläder. Senare på kvällen diskuterar de faster Josephine och Gertrudes förhållande och Diana menar att eftersom faster Josephine har dolt sitt förhållande för alla så måste det vara fel att leva så. ”Two women could never have children. It doesn’t make sense. […] It’s unnatural Anne!” (Anne with an E 2018). Cole bestämmer sig för att tala om för faster Josephine att han tror att han är som henne. Underförstått så väljer alltså Cole att komma ut som homosexuell. Hon ger honom ett uppmuntrande samtal efter det:
You have a life of such joy before you. Not without hardships. Not without bumps in the road. Be safe with those you trust. But when you do find people to trust, the bond will be that much greater. I’m quite touched … by you choosing me as one.” (Anne with an E 2018)
Ambjörnsson (2011) menar att det finns en relation mellan sexualitet och genus, den feminina pojken gör det möjligt att han skulle kunna ses som avvikande även sexuellt. Vidare tar hon upp forskning från Raewyn W. Connell som menar att det finns en symbolisk koppling mellan kvinnlighet och manlig homosexualitet. Ett begrepp som tas upp är hegemonisk maskulinitet alltså det manlighetsideal som befinner sig högst upp i en hierarki inom genus där både kvinnlighet och andra former av manlighet är underordnade. I det patriarkala samhället kan både kvinnan och den homosexuella ses som en motpol till den hegemoniska maskuliniteteten. Detta innebär att den man som attraheras av andra män kommer automatiskt
att förknippas med kvinnlighet. (Ambjörnsson 2011, s 45–46). Enligt Jakobsson (2018) så kan manlig femininitet gestaltas som både någonting positivt och som ett potentiellt problem. Jakobsson (2018) hänvisar till Ninas dagbok av Agnes Krusenstjerna där en man med feminina och barnsliga drag gör honom lik huvudkaraktären i boken. Detta ses både som någonting positivt och negativt. Det finns en risk för huvudkaraktärens framtid eftersom han är på ett sätt som han inte får vara men också som någonting njutningsfullt och spännande (s.180).
Coles intresse för konst och frisyrer är ofta feminint kodade och är det som gör att tittaren ganska tidigt får känslan av att Cole förmodligen inte är heterosexuell som alla de andra i serien. Men det tar ändå ett flertal avsnitt innan Cole och Anne själva diskuterar hans läggning:
Life is very complicated. Then again it’s very simple. Love who you love and be with them.
- It’s against the law to be like me. - The law is wrong.
(Anne with an E, 2018)
Anne som upplevs som väldigt radikal och nytänkande i sitt sätt att se på saker menar på att den bästa planen vore att om de inte träffar någon att gifta sig med så kan de kanske gifta sig med varandra och på så sätt leva i ett jämställt och lyckligt förhållande.
Om det i Anne på Grönkulla nämns oerhört lite som har med personers sexualitet att göra så nämns det desto mer i tv-serien. Tidigt i tv-serien så hamnar eleverna i skolan i en diskussion om förhållanden och framförallt om kyssar varvid Anne tycker att det är märkligt att ”If I just want to kiss a boy, can’t I just do it?” (Anne with an E 2018) samt att när pojkarna bestämmer sig för att skämta med flickorna genom att dra upp deras kjolar så påpekar Anne att ”keep your hands of, a girls skirt is not an invitation” (Anne with an E 2018) något som Diana istället försvarar med ”You musn’t mind them Anne, they’re just boys being boys they love to torment our lives out. (Anne with an E 2018). Annes nytänkande sätt är bara i startgroparna här och det är först när man får möta Josie Pye på ett nytt sätt som kvinnors sexualitet hamnar i rampljuset.
Josie Pye är Annes motsats. I boken förekommer hon mest som flickan som inte missar en chans till att klanka ner på Anne. I Anne with an E tar hon ofta rollen som den flicka som håller med killarna och fungerar som en upprätthållare av mansnormen framförallt i klassrummet. I Anne with an E får tittaren en djupare förståelse för Josie, detta sker först i avslutningen på samma avsnitt som jag nämner ovan där Anne ifrågasätter killarna. Man får då se hur Josies mamma mer eller mindre tvingar henne att locka håret eftersom det är något som förväntas av en flicka för att hon på så sätt ska kunna behaga en man. Skönhet är makt menar mamman och tittaren får se hur Josies rum är överöst med olika skönhetsideal för den tiden. Josie blir senare tillsammans med en pojke vid namn Billy. Under en skoldans så tycker Billy att eftersom de mer eller mindre är förlovade så kan de lika gärna ha sex vilket Josie inte går med på. Billy väljer istället att sprida ut ett rykte att de har haft sex ändå. Anne blir
upprörd av detta och väljer att skriva om händelsen i skoltidningen. Trots att Anne inte nämner deras namn så lyckas folk i staden ändå lista ut vilka det handlar om och den enda som det egentligen får några konsekvenser för är Josie. Hon ses av alla inklusive sina föräldrar som skadat gods:
It is of no concern who did or didn’t. We’ll simply do whatever it takes to get him back […] I hate to tell you, and it’s a hard truth you’ll come to understand. You put yourself in a situation. That was a choice. Now you have a reputation. And girls with reputations do not have choices. (Anne with an E 2019).
Det blir alltså lätt att förstå vad Josie kommer från för bakgrund och varför hon beter sig som hon gör, när hennes familj snarare anklagar henne för att ha gjort fel än Billy. Vilket kanske mer speglar den tiden tv-serien utspelar sig i. När Josie i ett hjärtskärande ögonblick säger till sin mamma att han faktiskt gjorde henne illa så får hon istället svaret: ”Well, you seem to be all in one piece now. How bad could it be?” (Anne with an E 2019).
4.4 Skolundervisningens möjligheter att arbeta med adaptionerna
Enligt Skolverkets värdegrund så ska elever få möjlig att skapa ”En trygg identitet och medvetenhet om det egna och delaktighet i det gemensamma kulturarvet stärker förmågan att förstå och leva sig in i andras villkor och värderingsgrunder. Skolan ska bidra till att elever får en identitet som kan relateras till inte bara det specifikt svenska utan också det nordiska, det
kunna skapa en identitet där de ska kunna relatera till andra människor, inte bara i Norden utan även i världen vilket skulle kunna vara möjligt i ett arbete med Anne with an E och Anne på Grönkulla.
Judith A. Langer (2017) skriver i Litterära föreställningsvärldar om hur litteratur spelar en viktig roll i en människas liv oftast utan att man förstår det själv. Litteraraturen ger oss möjligheter att utforska oss själva, vilka vi är eller vilka vi skulle kunna vara och även hur världen ser ut. När det gäller elevers förmåga att kunna diskutera litteratur så är målet enligt Langer (2017) att få dem att delta i riktiga litterära diskussioner, alltså diskussioner som bygger på mönster av eftertanke som har uppstått när riktiga människor diskuterar litteratur. Det är möjligt att elever i ett samtal om litteratur tar till sig den och associerar den med sina egna erfarenheter, det kan dessutom leda till att eleverna kommer fram till nya saker (s.84). Vidare diskuterar Langer (2017) om att det är vanligt att målet i ett klassrum är ytlig förståelse och inte att se litteraturen som någonting som ska väcka tankar och känslor. Hon menar att det finns fyra stycken undervisningsprinciper som genomsyrar det hon kallar för föreställningsbyggande klassrum. Den första principen är att eleverna ska kunna ses som individer som tidigare har byggt föreställningar, för att på så sätt kunna förstå sig själv och världen omkring sig. Detta leder till att ett livslångt lärande skapas. Den andra principen handlar om att ställa frågor till litteraturen och att dessa frågor är nödvändiga. Den tredje principen behandlar umgänget i klassrummet och att detta ger tillfälle för eleverna att pröva sina tolkningar både på ett individuellt plan men även i gruppen. Den fjärde och sista principen för att kunna skapa föreställningar hos elever är att låta dem ha flera olika
perspektiv. Att sen låta eleverna begrunda andras perspektiv gör att de kan upptäcka saker de inte tänkt på innan det är också ett sätt att reflektera över sina egna tankar (s.106–109). Langer tar också upp olika former av undervisningsstrategier. Hon menar att det är viktigt att eleverna får utrymme för sina egna tolkningar. När de sen får möjlighet att delta i olika former av aktiviteter får de också hjälp att resonera kring olika former av idéer. Det finns enligt Langer fem olika delar som är viktiga att ha med i sin undervisning. Den första är förberedelser där eleverna ska bjudas in till arbetet, att de ska få möjlighet att utforska olika möjligheter. Det är viktigt att läraren inte leder eleverna fram till olika tolkningar utan att de får upptäcka dessa själva. Den andra delen är att förklara för eleverna att det är deras tankar som är viktiga och därför måste lektionerna behandla deras första intryck. Det kan exempelvis
handla om att skriva ner dessa. Eleverna bör som del tre utvidga sina förställningar och detta kan ske genom att ställa frågor till eleverna och bygga vidare på det som de redan har
upptäckt. Den fjärde delen behandlar kritiska perspektiv hos eleverna. Langer menar att det är vanligt att den som läser litteratur också bara bildar sin egen uppfattning och objektifierar dessa, för att inte detta ska ske så kan eleverna med hjälp av läraren undersöka liknande ämnen som de som finns i texten. Eleverna kan också uppmuntras att se andra personers perspektiv för att på så sätt kunna utmana sitt eget sätt att tänka. Den femte och sista strategin handlar om att få en överblick. Här handlar det om att bekräfta de olika tolkningar som kommit fram i klassrummet, summera det viktigaste och att samtala kring det som eleverna kanske inte riktigt kom överens om. Det är också viktigt att när ett arbetsområde avslutas så ska man som lärare enligt Langer inte sätta stopp för fortsatt utveckling av
föreställningsvärldar. (Langer 2017, s.110)
Med hjälp av dessa principer och strategier så skulle lärare i ämnet svenska kunna undervisa med hjälp av Anne på Grönkulla och Anne with an E men också till att undervisa i skolans värdegrund genom att eleverna lär sig förstå andra människors livsvillkor. En av Langers (2017) strategier handlar om att låta eleverna vidga sina vyer och också undersöka liknande ämnen som det som finns i texterna.
Litterär kunskap blir synlig i ett föreställningsbyggande klassrum eftersom elevernas sätt att tänka och uttrycka sina tankar blir tydliga. Langer (2017) menar att den litterära kunskapen är en del i en ständigt pågående utveckling av kunskaper hos elever. Hon anser att just litterär kunskap är bland de viktigaste byggstenarna när eleverna ska utveckla sin föreställningsvärld.
4.5 Sammanfattning
Den här komparativa analysen visar att det har lagts till en rad händelser och karaktärer som inte finns med i boken. Trots att tv-serien fortfarande utspelar sig under 1860-talet så har manusförfattaren lyckats att lägga till människor av olika etniciteter och inkludera ämnen som homosexualitet och kvinnors rättigheter. Karaktärerna i tv-serien får mer liv än vad
karaktärerna i boken har då de beskrivs mer ingående. Analysen visar att både Anne på Grönkulla och Anne with an E skulle utifrån Langers (2017) teorier och strategier kunna användas i skolundervisningen på gymnasieskolan.
5. Diskussion
I den här delen kommer jag att diskutera resultatet av analysen. Jag kommer också att
diskutera resultatet utifrån ett didaktiskt perspektiv och hur ett arbete med Anne på Grönkulla och Anne with an E skulle kunna gå till i skolan med hjälp av Langers undervisningsprinciper. Som jag nämner i inledningen så har Anne på Grönkulla legat mig varmt om hjärtat i större delen av mitt liv så jag var skeptisk när jag första gången såg trailern till Anne with an E eftersom ingenting i mitt tycke är bättre än originalboken. Med facit i hand så hade jag både rätt och fel. Det som kanske störde min upplevelse av tv-serien litegrann var att trots den äldre omgivningen och kläder och miljöer som passade in i 1860-talet så betedde sig ofta framförallt flickorna i serien som att de gick på ett högstadium år 2020. Det var egentligen som att se vilken Netflix-produktion som helst bara att det var placerad i en annan tid. Detta är såklart ett medvetet drag från manusförfattare eftersom de vill locka tittare och hade tv-serien varit direkt från boken kanske den inte hade lockat så många tittare som den faktiskt gjort. Men det blev stundtals ganska tröttsamt att se fnittrande småtjejer som tindrade med ögonen så fort en pojke gick förbi, men kanske är det jag som är för gammal för
ungdomsserier.
Resultatet visar att Anne with an E har lagt till många delar för att passa in i nutidens ögon. Manusförfattaren har lyckats att låta ursprungsbefolkningen få en röst och öppnat upp för hur dessa behandlades under den här tiden. Dessutom har akadierna inte bara fått synas mer de har också blivit rentvådda från ett rätt så dåligt rykte som de verkar ha haft under L M Montgomerys tid. Med nutidens ögon så ser man kanske inte allting så svart eller vitt.
Det man får anta är att under L M Montgomerys liv så borde det ha funnits några människor i samhället, kanske i storstäderna som hade en annan hudfärg än henne själv. Ändå så syns de inte i boken överhuvudtaget. Det kanske är så att det inte var viktigt för henne utan det viktiga var att beskriva Prince Edward Island och dess miljöer, hur folk runt omkring såg ut var sekundärt. Det är faktiskt så att den som beskrivs mest till utseendet i boken är Anne, de andra runt omkring henne beskrivs sällan så ingående. Det som däremot upplevs som viktigt i boken är religion, det talas mycket om så kallade hedningar och vikten av att vara en god kristen blir ofta tydligt.
Det som jag kan uppleva saknas är ett tydliggörande av klassystemet, det framkommer inte direkt men familjen Cuthbert är egentligen någon form av medelklass sett med den tidens ögon. De har råd att inte bara adoptera en flicka utan också att anställa en hjälpreda på gården. De har dessutom råd att låta Anne studera vidare senare i bokserien. Det blir såklart tydligare i tv-serien när tittaren får se hur alla bor, vilka som har störst hus, mest mark och så vidare. Enligt Jones (2013) så gjorde Montgomerys omedvetenhet om klassamhället att hon snarare cementerade dessa istället för att gå emot dem. Det som blir tydligt i boken är att goda karaktärer har en särskild personlighet, kommer från bra familjer och trots sina brister ändå har en hög status i samhället. I tv-serien har dock även de från övre samhällsklasserna brister och hög status utan att uppfattas som särskilt onda.
Som jag nämnde i inledningen så ska det centrala innehållet i Svenska 1 på gymnasiet både behandla skönlitteratur från olika tidsepoker och även behandla berättarteknik i till exempel teater och film. I det här fallet skulle alltså Anne både som bok och tv-serie självklart kunna användas. I skolans värld är man sällan utrustad med överflöd av tid därför passar en tv-serie bättre in än att kolla på en hel film. I tv-serien kan läraren dessutom styra över vilka avsnitt som eleverna ska titta på. Det är sällan lätt att hinna med den mängden böcker som man vill hinna med och läsa. Jag tänker att om man utgår från Langers (2017) strategier där eleverna först får läsa ett utdrag ur boken för att bilda sig en egen uppfattning om vad som händer, kanske får de läsa om en särskild händelse i boken. Eleverna skulle sen kunna skriva ner sina tankar efter att de har läst och sen kanske man kan gå vidare till att se händelsen från tv-seriens perspektiv eftersom den tredje strategin syftar till att låta eleverna vidga sina vyer och utmana det som de har uppfattat. I den fjärde delen skulle eleverna få undersöka det som de har läst och försöka se det från ett annat perspektiv än det som de tidigare trott. Eleverna kanske här kan ta hjälp av varandra för att vidga sina föreställningar. Att avsluta med att summera allting tror jag är en bra idé och att förklara för eleverna att det alltid går att tänka om. De ämnen som tas upp i framförallt Anne with an E är viktiga och jag tror att de skulle kunna skapa diskussioner i klassrummet. Eftersom Langer menar att det är viktigt att ta upp elevernas diskussioner i helklass så tänker jag att läraren kan skriva upp olika påståenden som samlats in under arbetsområdet för att på så sätt låta eleverna komma till tals eller för att låta mig som lärare förklara om någonting verkar oklart.
Att låta eleverna se Anne with an E och läsa Anne på Grönkulla skulle kunna göra att eleverna lär sig att relatera till hur det var att leva för längesen, men också hur svarta människor
behandlades under 1860-talet och fortfarande behandlas illa. Eleverna skulle också få möjlighet att göra egna slutsatser kring det gemensamma kulturarvet. Även om just den här bokserien och tv-serien inte behandlar Sverige och Nordens historia så tänker jag att det kan vara applicerbart även här. Det kan vara så att det finns andra romansviter som med en modern blick inte riktigt fungerar längre. Hur skulle det vara att djupdyka in i Selma Lagerlöfs böcker eller kanske Strindberg? Jag är säker på att eleverna skulle kunna hitta diverse händelser som med den moderna blicken inte längre känns helt okej. Jag är också för att samarbeta över ämnesgränserna och i just ämnet svenska så är det ofta lättast att samarbeta med ämnen som religion, historia eller samhällskunskap. Det skulle till exempel vara möjligt att göra någon form av adaptionsstudie med elever där de få leta efter delar som passar in i både svenska och exempelvis historia, detta skulle också kunna leda till att eleverna får mer behållning av arbetet.
När jag har pratat med folk runt omkring mig så är det få som känner till Anne på Grönkulla vilket gör att tv-serien skulle kunna låta bokserien få nytt liv och låta fler människor upptäcka den. Dessvärre lades serien ner 2019 trots höga tittarsiffror så att fler människor ska upptäcka Anne på Grönkulla och hennes fantastiska värld får ligga på oss som lärare i framtiden.
5.1 Slutsats
Så hur skiljer sig bok och tv-serie i identitetspolitiska frågor med fokus på etnicitet, religion, sexualitet och genus? I boken förekommer nästan inga utmärkande etniciteter, den utgår dessutom från ett heteronormativt synsätt på relationer vilket inte är konstigt eftersom det inte var lagligt att vara homosexuell på den tiden som boken skrevs. Att Anne är en stark individ som inte gör som alla andra flickor går att tolka som någon form av tidigt genustänk från författarens sida det är dock det enda genusrelaterade i boken. Religionen är dock viktigare i boken och det trycks mer på det faktum att Anne måste anpassa sig till det samhälle hon lever i än att vara sin egen fria själ. Några händelser relaterade till sexualitet förekommer inte överhuvudtaget i boken trots det faktum att Anne på Grönkulla från början var en vuxenbok så nämns aldrig något av sexuell karaktär. Det förekommer inte våldtäkter eller andra övergrepp på kvinnor någonstans i boken.
Anne with an E har däremot lagt till både etnicitet, religion, genus och sexuella händelser. Anne får tidigt en mer feministisk agenda, hon menar tydligt att allting som en pojke kan göra kan också hon göra. Hon ifrågasätter också hur flickorna kan bli behandlade hursomhelst av pojkarna. Religionsperspektivet nämns mest i förbifarten i tv-serien däremot får
etnicitetsperspektivet en större del här då manusförfattaren har valt att lägga till en svart karaktär som får fungera som en ögonöppnare för nya delar av världen.
Ursprungsbefolkningen på Prince Edwards Island och kristnandet av dessa får också komma till tals om än en lite del. Dessutom får akadierna och i synnerhet Jerry en ny plats i historien. Manusförfattaren har också valt att lägga till en ny homosexuell karaktär samt göra en redan tillgänglig karaktär homosexuell för att påvisa att detta var någonting som förekom i alla samhällsklasser.
Hur skulle de olika adaptionerna kunna användas inom skolundervisningen? De olika adaptionerna av Anne på Grönkulla skulle enligt analysen fungera inom
skolundervisningen. Ett löpande arbete av att både läsa boken och se serien samtidigt som eleverna får reflektera kring sin omvärld både nu och då gör att läraren inte bara undervisar utefter kursplanen i svenska men också utefter skolans värdegrund.
