Humanvetenskapliga Institutionen Högskolan i Kalmar
391 82 Kalmar
Kurs: OM3480 - Omvårdnad – uppsats 15 hp
Patienters upplevelser av prehospital akutsjukvård i
samband med allvarliga olycksfall och livshotande
sjukdomstillstånd.
– en systematisk litteraturstudie
Eva Askrabic Nilsson och Martin Regnell
Handledare: Eva Gustafson Ej avsett för publikation
Justerat och godkänt Datum
Humanvetenskapliga Institutionen Högskolan i Kalmar
391 82 Kalmar
Kurs: OM3480 - Omvårdnad – uppsats 15hp
Patienters upplevelser av prehospital akutsjukvård i samband med allvarliga
olycksfall och livshotande sjukdomstillstånd
, en systematisk litteraturstudie. Eva Askrabic Nilsson och Martin RegnellSAMMANFATTNING
Bakgrund: Prehospital akutsjukvård är den vård som sker på t ex skade- eller olycksplats och under ambulanstransporten. Sjuksköterskan inom den prehospitala akutsjukvården har både ansvar för omvårdnaden och ett medicinskt ansvar. Saknar sjuksköterskan någon av dessa kvaliteter finns risk för ett ökat lidande hos patienten. Syfte: Belysa patienters upplevelser av prehospital akutsjukvård i samband med allvarliga olycksfall och livshotande
sjukdomstillstånd. Metod: Studien är utförd som en systematisk litteraturstudie. Tidigare publicerade vetenskapliga artiklar inom ämnesområdet har granskats och valts ut. De utvalda artiklarna analyserades med hjälp av KUPP-modellen (Kvalitet ur ett patientperspektiv). Resultatet presenteras i form av olika teman som symboliserar de olika faserna i det prehospitala vårdtillfället. Resultat: Att skadas i samband med ett akut olycksfall eller drabbas av ett livshotande sjukdomstillstånd kan medföra att man blir tvungen att lämna över ansvaret till ambulanspersonalen, och därmed riskera att hamna i en beroendesituation. Att förlora den annars kanske självklara kontrollen över sitt liv kan innebära att känslor som otrygghet och osäkerhet infinner sig. I en utsatt situation är det viktigt för sjuksköterskan att skapa trygghet och tillit för att mötet med den prehospitala akutsjukvården skall vara
gynnande och tillfredställande för patienten. Ett bra möte kan vara främjande för patienters fortsatta vård.
Nyckelord: allvarliga olycksfall, livshotande sjukdomstillstånd, omvårdnad, patienters upplevelser, prehospital akutsjukvård.
Innehållsförteckning
Bakgrund ... 1
Prehospital akutsjukvård ... 1
Sjuksköterskors ansvar i prehospital akutsjukvård ... 2
Mänskliga reaktioner i en oväntad och övermäktig situation ... 2
Vårdkvalitet ur ett patientperspektiv ... 3
Problemformulering ... 4
Syfte ... 4
Metod ... 4
Inklusions- och exklusionskriterier ... 5
Sökningsförfarande ... 5
Urval ... 6
Kvalitetsgranskning ... 6
Dataanalys ... 6
Etiska överväganden ... 7
Tabell 1. Artikelsökning Cinahl ... 8
Tabell 2. Artikelsökning PubMed ... 9
Tabell 3. Artikelsökning PsycINFO ... 10
Resultat ... 11
Vi har valt att presentera resultatet utifrån de olika tidsskedena som det prehospitala vårdtillfället innefattar. ... 11
Något har hänt ... 11
Väntan ... 11
När dom kom ... 11
Vad är det som sker? ... 13
Färden ... 15
Vad händer sen? ... 15
Diskussion ... 16 Metoddiskussion ... 16 Resultatdiskussion ... 18 Slutsats ... 22 Referenser ... 23 Bilaga 1. Kvalitetsgranskningsmall Bilaga 2. Artikelmatris
Bakgrund
Prehospital akutsjukvård
Prehospital vård har under de senaste decennierna genomgått en omfattande utveckling. Från början var ambulansen en snabb transportering av patienten till närmaste vårdenhet. Vård och behandling påbörjades först när patienten anlänt dit. Idag kombineras det med avancerad medicinteknisk vård och behandling som påbörjas redan i patientens hem eller på
olycksplatsen. Detta ökar patientens möjlighet till bevarad hälsa och liv (Lennquist, 2007). Den prehospitala akutsjukvården innefattar den vård och behandling som sker innan patienten överlämnas till en mottagande enhet, t ex en sjukhusansluten akutmottagning. Vård och behandling sker i varierande miljöer t ex. på skadeplatsen i samband med en olycka eller på den plats där patienten insjuknar samt under transporten till sjukhus (Dahlberg, Segersten, Nyström, Suserud & Fagerberg 2003; Lennquist, 2007). Patientens behov och tillstånd är alltid det som avgör vilka åtgärder vårdgivaren skall utföra (Dahlberg et al., 2003).
I prehospital akutsjukvård används ett prioriteringssystem där patienters tillstånd och behov av vård bedöms. Prioritet 1 innebär att patienten har akuta, livshotande symptom eller har råkat ut för ett allvarligt olycksfall. Vid prioritet 2 har patienten akuta men inte livshotande symptom och prioritet 3 innebär övriga uppdrag med vård- eller övervakningsbehov där rimlig väntetid inte bedöms påverka en patients tillstånd (SOSFS 2009: X). I Kalmar Län finns det 22 ambulanser, och 18 av dessa drivs i Landstingets regi. Under år 2008 hade de sammanlagt 27 027 utryckningar. Av de sammanlagda larmen hade 9 640 prioritet 1, 12 420 prioritet 2 och 4 967 prioritet 3 (M. Björefeldt, personlig kommunikation, 17 februari, 2009).
Kostnaden för vården av skadade patienter uppgår för samhället till 60 miljarder per år vilket motsvarar 4 % av bruttonationalprodukten (Lennquist, 2007).
En definition av begreppet allvarligt olycksfall är ”ett trauma vars effekter innebär ett för patienten potentiellt livshotande tillstånd och som därför ska medföra att resurser för optimalt omhändertagande av den skadade omedelbart mobiliseras” (Lennquist, 2007, sid. 28).
Livshotande sjukdomstillstånd kan vara hjärt- och andningsstopp, hjärtinfarkter, krampanfall, hyper- och hypoglykemi, respiratoriska och andra medicinska sjukdomstillstånd (McSwain, Frame & Salamone, 2003).
Sjuksköterskors ansvar i prehospital akutsjukvård
Inom den prehospitala akutsjukvården har sjuksköterskan ett medicinskt ansvar. Detta innebär att sjuksköterskan utöver omvårdnadsansvaret även ansvarar för att kunna handha avancerad medicinteknisk utrustning samt kunna utföra kvalificerade behandlingsåtgärder (SOSFS 1999:17). Att använda sig av både sina vårdvetenskapliga och medicinvetenskapliga kunskaper är väsentligt i bedömningen av en patients individuella och aktuella vårdbehov. Saknar sjuksköterskan någon av dessa kvaliteter finns det risk att ett lidande skapas för
patienten. Katie Eriksson (2001) beskriver tre olika slags lidande som kan mötas i vården. Det ena är sjukdomslidande som upplevs i samband med sjukdom och behandling. Det kroppsliga lidandet, som är förorsakat av smärta eller behandling, kan försöka reduceras genom
sjuksköterskans medicinska kompetens. Det själsliga lidandet däremot, kan uppstå om sjuksköterskan har en fördömande och intolerant attityd till patienten. Ett vårdlidande skapas när sjuksköterskans etiska hållning är otillfredsställande och kränker patientens värdighet genom att t ex. inte ge individuell vård. Vårdlidande kan även innebära att vård uteblir på grund av sjuksköterskans bristande förmåga att se patientens individuella behov. Ett
livslidande kan uppstå när livet förändras drastiskt. Rädslan och oron över om och när man
ska dö, innebär ett stort lidande och det är en stor uppgift för sjuksköterskan att kunna förmedla hopp så patientens lidande lindras.
Att påbörja vårdinsatser i ett tidigt skede bidrar till minimering av risken för negativa upplevelser och konsekvenser för patienten. En sådan vård skapar tillit och ger trygghet i vårdrelationen, även om situationen och omständigheterna runt omkring är svåra. Att vara öppen, flexibel och närvarande är egenskaper, som är grundläggande för att vårdaren skall kunna möta och förstå patienten utifrån dennes livsvärldsperspektiv och nuvarande
hälsosituation (Dahlberg et al., 2003).
Mänskliga reaktioner i en oväntad och övermäktig situation
Människor reagerar personligt och på olika sätt i situationer de ställs inför. Hur en människa reagerar och upplever en oförutsedd händelse beror på om hon känner sig stark eller svag då hon utsätts för detta. Hur hon klarar av att hantera en hotande situation beror t ex. på tidigare erfarenheter och upplevelser, psykisk kondition samt den sociala situation som hon befinner sig i. Människor riskerar stort lidande då traumatiska händelser, som hon inte tidigare upplevt, kan vara svåra att hantera på egen hand (Isaksson & Ljungquist, 1997).
Ett naturligt krisförlopp kan delas in i olika faser. När något oförutsett och dramatiskt sker hamnar den drabbade i en akutfas eller en chockfas. Individens energi upptas enbart av att försöka orientera sig i kaoset. Individen kan reagera på olika sätt, från att verka helt oberörd till att skrika, springa omkring och klänga på människor i full panik. Chockfasen övergår snabbt till en reaktionsfas, allt från någon timme till något dygn. I reaktionsfasen börjar individen inse vad som har hänt och smärtan över det inträffade bryter fram. Denna fas kan vara mellan några veckor till flera månader. Sömnstörningar, kroppsliga reaktioner, ångest och depression är vanligt förekommande under denna period. Reaktionsfasen följs av en bearbetningsfas som kan vara upp till något år. När traumat inte längre upplevs smärtsamt och har blivit hanterbart har bearbetningsfasen övergått till nyorienteringsfasen (Cullberg, 2000). Patienter som är i behov av prehospital vård, kan både vara stressade och uppleva lidande. En tidigare självklar autonomi kan försvagas eller försvinner helt vilket kan resultera i
kontrollförlust över tillvaron. Hur patienter upplever det prehospitala vårdtillfället och vad de utsätts för inverkar senare även på sjukdomsförloppet. Det i sin tur innebär att kvaliteten på de prehospitala insatserna kan minska eller öka patienters lidande (Dahlberg et al., 2003). Varje individs upplevelse av en situation är unik (Dahlberg, Drew & Nyström, 2001).
Vårdkvalitet ur ett patientperspektiv
Wilde Larsson (2001) har utfört undersökningar om patienters upplevelse av vårdkvalitet. En modell utvecklades där patientens perspektiv av vårdkvalitet lyftes fram, den så kallade KUPP-modellen. I detta sammanhang fann hon bland annat två olika perspektiv av patienters uppfattning av vårdkvalitet i den vård de erhållit. Det var dels ett rationellt perspektiv som innefattade önskan om ordning, förutsägbarhet och kalkylerbarhet samt ett humant perspektiv, som innefattade önskan om att bli bemött som en unik och individuell person.
Det rationella perspektivet innefattar patienters förväntning att vårdpersonal har
medicin-teknisk kompetens, dvs. att de får möjlighet till bästa möjliga medicinska vård som t ex.
effektiv smärtlindring och acceptabla väntetider. Det rationella perspektivet innefattar också patienters förväntning av att fysisk-tekniska förutsättningar är tillfredsställande. Det innebär att det finns relevant medicinteknisk utrustning samt att vårdmiljön är hygienisk, komfortabel, trygg och säker. Patienters förväntan ur ett humant perspektiv innefattar att vårdgivaren också uppvisar ett identitetsorienterat förhållningssätt. Detta i sin tur innebär att vårdgivaren visar patienter intresse, engagemang och respekt. Vidare förväntar sig patienter att vårdgivarna är ärliga, bidrar till tillit samt dessutom på ett begripligt sätt förklarar vad som händer och vad som planeras. I det humana perspektivet innefattas också patienters förväntning om en god
sociokulturell atmosfär där även patienters anhöriga och vänner bemöts på ett bra sätt, samt
att patienter ges möjlighet att påverka den vård de blir föremål för.
Problemformulering
Människor som skadas i samband med akuta olycksfall eller drabbas av livshotande
sjukdomstillstånd kan uppleva både ett fysiskt och psykiskt lidande. Prehospital akutsjukvård utgör en första länk i vårdkedjan och kännetecknas av korta och snabba möten, i en för patienten kaotisk situation. Få studier beskriver denna patientgrupps upplevelser. Vi anser därför att det är viktigt att belysa detta, för att öka sjuksköterskors medvetenhet om denna patientgrupps unika och individuella behov, och att visa vilka konsekvenser prehospital vård kan ha för patienterna.
Skulle det kunna vara så att denna patientgrupp hamnar i en beroendesituation med nedsatt autonomi och är i behov av sjuksköterskors kvalificerade och snabba insatser för sin överlevnad? Leder detta till att känslor av otrygghet och utsatthet infinner sig? Sjuksköterskor i den prehospitala akutsjukvården har ett ansvar i mötet med denna
patientgrupp. Både kvalificerade medicintekniska åtgärder och omvårdnadshandlingar som är relations- och trygghetsskapande skall utföras, vilket kan vara svårt i en tidsbegränsad och stressad situation. Bristande åtgärder från sjuksköterskan kan få konsekvenser för patienten, såsom ett ökat och förlängt vårdlidande, försämring av sjukdomstillståndet och prognosen. Lyckas däremot insatserna kan patienters sjukdomstid förkortas, prognosen förbättras, varför lidandet lindras och tryggheten därmed ökas.
Syfte
Syftet med studien är att belysa patienters upplevelser av prehospital akutsjukvård i samband med allvarliga olycksfall och livshotande sjukdomstillstånd.
Metod
Studien är genomförd som en systematisk litteraturstudie enligt Forsberg och Wengström, (2008). Det innebär att tidigare publicerade forskningsartiklar inom studiens ämnesområde är granskade, bearbetade och sammanställda på ett för studien ändamålsenligt sätt. Detta görs genom identifikation, urval, kvalitetsgranskning, analys och redogörelse av redan befintlig forskning inom vårt område (Forsberg & Wengström, 2008).
Syftet med sammanställningen är att resultatet ur studien dels kan användas inom den kliniska verksamheten och dels utgöra underlag till vidare forskning.
Inklusions- och exklusionskriterier
De studier som inkluderades skulle ha ett patientperspektiv med fokus på prehospital akutsjukvård. För att få en så aktuell kunskap som möjligt inkluderades studier som var publicerade år 1999 eller senare. De som inkluderades var skrivna på engelska och
skandinaviska språk. Inga begränsningar gällande var studierna genomförts har gjorts. Både artiklar med kvalitativ och kvantitativ ansats valdes att inkluderas. Inga begränsningar gällande ålder och kön gjordes.
Sökningsförfarande
Arbetet började med en inledande sökning som, enligt Friberg (2006), utförs för att få en uppfattning om det aktuella forskningsområdet. Genom denna sökning identifierades
relevanta sökord. Dessa var patient satisfaction, prehospital care, emergency medical services, accident, traffic, patient experience, patient encounter, critical illness och emergency
treatment.
Därefter utfördes det som Friberg (2006) kallar den egentliga litteratursökningen. Det innebär att söka systematiskt i olika databaser. De systematiska sökningarna genomfördes i
databaserna Cinahl, PubMed och PsycINFO. Med utgångspunkt från sökorden genomfördes sökning i databasen Cinahl som är en huvuddatabas för ämnet (Polit & Beck, 2008).
Sökningen resulterade i fem studier som med stöd av syfte och inklusionskriterier bedömdes relevanta (Tabell 1). Därefter genomfördes sökning i databasen PubMed som är världens största medicinska databas och täcker medicin- och omvårdnadsforskning väl (Polit & Beck, 2008). Sökningen resulterade i tre artiklar (Tabell 2). Slutligen genomfördes sökning i
databasen PsycINFO, som inriktar sig på psykologisk forskning inom medicin och omvårdnad (Polit & Beck, 2008). Dessvärre påträffades inga relevanta studier vid denna sökning (Tabell 3). Dessutom gjordes även manuella sökningar genom att undersöka referenslistor från tidskrifter och böcker, men de resulterade inte i något nytt material.
Sökorden trunkerades för att få en ökad bredd i resultatet. Operatörerna ”AND” och ”OR” användes för att kombinera sökorden och på så sätt hitta artiklar som var relevanta för vårt syfte. Under sökprocessens gång upptäcktes att sökorden fick anpassas till vilken databas som användes, med hjälp av så kallade MeSH-termer. Dessa skiljde sig mellan databaserna.
till ”patient satisfaction” på Cinahl. För övrigt visade det sig att just dessa sökord, med kombination av sökordet ”prehospital care”, gav de flesta antalet träffar på artiklar som var relevanta för vårt syfte. Flera av artiklarna som valdes ut påträffades vid flera sökningar, men redovisas endast en gång.
Urval
De artiklar som befanns relevanta för studiens syfte valdes ut genom att läsa de titlar som kommit fram vid sökning i databaserna. Totalt lästes 40 abstrakt och av dessa togs 12 artiklar fram som lästes i sin helhet av båda författarna. Därefter jämfördes gjorda bedömningar där båda författarna hade gjort likvärdiga bedömningar av att ytterligare 4 artiklar skulle
exkluderas på grund av att de inte ansågs besvara litteraturstudiens syfte. Sammanfattningsvis kom 8 studier att bli föremål för kvalitetsgranskning. Samtliga studier beskrivs i en
artikelmatris (Bilaga 1).
Kvalitetsgranskning
Studierna granskades och bearbetades efter en modifierad version av Forsberg och Wengströms (2008) granskningsmall för kvalitativa artiklar (Bilaga 2). Denna
granskningsmall användes även vid granskning av de kvantitativa studierna då den ansågs vara mest lämplig. Ett poängsystem upprättades för att underlätta den systematiska
kvalitetsbedömningen av artiklarna (Forsberg & Wengström, 2008). För varje fråga i
granskningsmallen utdelades poäng på hur väl artikeln uppfyllde kraven. Ett JA på frågan gav den 1 poäng. Sammanlagt kunde artiklarna få 16 poäng, då granskningsmallen bygger på 16 olika frågor. Om artikeln fick 12-16 poäng ansågs den vara av hög vetenskaplig kvalitet, 10 – 15 poäng medelkvalitet och 1 – 9 poäng låg kvalitet. Efter detta påbörjades
kvalitetsgranskningen enskilt. Med stöd av metodlitteratur diskuterades därefter en gemensam bedömning fram. Efter kvalitetsvärderingen återstod 5 studier som bedömdes vara av hög kvalitet och 3 studier av medelkvalitet som kom att ingå i denna studie.
Dataanalys
Efter kvalitetsvärderingen utformades fyra analysfrågor med inspiration av Wilde Larssons (2001) KUPP modell. Frågorna utformades med utgångspunkt från respektive perspektiv i modellen med syftet att passa den prehospitala akutsjukvården och kodades med olika färger. Dessa var: Hur beskrivs patienter uppleva undersökning, diagnostik, behandling samt fysisk omvårdnad under det prehospitala vårdtillfället (rosa färg)? Hur beskrivs patienter uppleva tillgång till adekvat medicinskteknisk utrustning, hygien och komfort samt fysisk trygghet och
säkerhet vid det prehospitala vårdtillfället (grön färg)? Hur beskrivs patienter uppleva ambulanspersonalens förhållningssätt (gul färg)? Hur beskrivs patienters upplevelser av möjligheten och viljan att kunna påverka vården i det prehospitala skedet (blå färg)? Författarna började med att enskilt bearbeta resultaten, nu med hjälp av dessa analysfrågor. Arbetet genomfördes genom att i studiernas resultatdelar finna text som besvarade varje fråga. Då något i resultatet ansågs besvara den aktuella frågan markerades detta med frågans färg. Detta arbete genomfördes enskilt av författarna var för sig. Därefter diskuterades gemensamt likheter och olikheter i resultatet av det enskilda analysarbetet. I detta skede identifierades olika tidsperspektiv av det prehospitala vårdtillfället. De olika tidsskedena kom att utgöra olika faser som resultatet kunde sammanställas i.
Etiska överväganden
Författarna till denna litteraturstudie har gjort etiska överväganden i urvalet och presentationen av resultatet. Vi har valt att endast inkludera studier som har fått ett godkännande från en etisk kommitté eller att forskarna till studierna har visat att etiska överväganden har gjorts. Vi har redovisat alla vetenskapliga artiklar som ingår i studien. Vi har presenterat alla resultat, även de som inte stödjer litteraturstudiens hypotes (Forsberg & Wengström, 2008).
Tabell 1. Artikelsökning Cinahl Jan – Feb 2009
Sökord
Träffar
Lästa
titlar
Lästa
abstract
Lästa
artiklar
Antal
valda
artiklar
Patient Satisfaction 14733
Prehospital care 5191
Emergency medical services 10263
Critical illness 2032
Citically Ill Patient 3888
Accidents 953 Accidents, Trafic 5109 Patien* experien* 4088 Professional-Patient Relations 10510 Encounter* 10629 Patien* encounter* 490
Kombinationer av sökord
Patient Satisfaction AND Prehospital Care 26 26 10 4 2
Patient Satisfaction AND Prehospital Care OR Emergency Medical Services AND Critical Illness
7 7
Patien* experien* OR Patient Satisfaction AND Prehospital Care OR Emergency Medical Services AND Accidents
37 37
Patient Satisfaction OR Patien* Experien* AND Prehospital Care OR Emergency Medical Services AND Critically Ill Patients
19 19
Prehospital Care OR Emergency Medical Services AND Accidents, Traffic
319 319 18 2 2
Professional-Patient Relations AND Emergency Medical Services
90 90
Patien* experienc* OR Patient
Satisfaction AND Prehospital Care 40 40 5 2 0
Parient Encounter AND emergency
Tabell 2. Artikelsökning PubMed Jan – Feb 2009
Sökord
Träffar
Lästa
titlar
Lästa
abstract
Lästa
artiklar
Antal
valda
artiklar
Patien* experien*121600
Emergency medical services67146
Accidents104406
Critical illness9351
Patient Satisfaction38029
Emergency Treatment74497
Patient Encounter472
Prehospital Care852
Kombinationer av
sökord
Patien* experien* AND Emergency Medical Service
1041
Patien* experien* AND Emergency Medical Service AND Accidents
20 20 3 0 0
Patien* experien* AND Emergency Medical Service AND Critical Illness
0
Patient Satisfaction AND Emergency Medical Service AND Emergency Treatment
65 65 2 2 2
Patient Encounter AND
Tabell 3. Artikelsökning PsycINFO Jan – Feb 2009
Sökord
Träffar
Lästa
titlar
Lästa
abstract
Lästa
artiklar
Antal
valda
artiklar
Patient experience10121
Emergency medical services89
Accidents7199
Critical illness99
Patient Satisfaction1027
Emergency Treatment146
Patient Encounter10574
Prehospital Care12
Kombinationer av
sökord
Patien* experien* AND Emergency Medical Service
693
693
0
0
0
Patien* experien* AND Emergency Medical Service AND Accidents
722 722 0 0 0
Patien* experien* AND Emergency Medical Service AND Critical Illness
1410 1410 0 0 0
Patient Satisfaction AND Emergency Medical Service AND Emergency Treatment
0 0 0 0 0
Patient Encounter AND Prehospital Care
Resultat
Vi har valt att presentera resultatet utifrån de olika tidsskedena som det prehospitala vårdtillfället innefattar.
Något har hänt
För människor som blivit allvarligt sjuka eller skadade är det inte en självklarhet att tillkalla ambulans direkt. Beslutet verkar vara något som behöver bearbetas och tänkas igenom noggrant. Exempelvis så försöker den som är svårt sjuk eller allvarligt skadad att klara sig själv in i det längsta och kan t ex. oroa sig för att det kan finnas andra människor, som är i större behov av ambulansens insats och därför inte vill uppehålla den i onödan (Ahl, Nyström & Jansson, 2006). Att tillkalla ambulansen gör händelsen mer dramatisk eftersom den drar till sig omgivningens uppmärksamhet på ett icke önskat sätt. Det är vanligt att någon närstående eller en närvarande person tar över och fattar beslutet om att tillkalla ambulans. Känslor som sårbarhet och utsatthet infann sig när patienterna insåg att de inte längre klarade sig själva, men samtidigt blev själva beslutet att ringa ambulans lättare. Något som tycktes vara viktigt, var att ordna upp en del praktiska saker, innan ambulans tillkallades, t ex. byta till rena kläder, informera närstående om vad som har hänt med mera (Ahl et al., 2006).
Väntan
När ambulansen hade tillkallats, fanns en förväntan att kunnig ambulanspersonal skulle komma och hjälpa, att behandling skulle anpassas efter de enskilda behoven och att insatsernas kvalitet skulle vara hög (Forslund, Kihlgren, Östman & Sörlie, 2005).
Det upplevdes svårt att vara stark innan ambulansen kom. De kände sig dock tvungna att vara starka utan att egentligen klara av det, samtidigt som de var tvungna att koncentrera sig på att överleva. De tillät sig inte att känna smärta och känslor av hjälplöshet och overklighet
(Elmqvist, Fridlund & Ekebergh, 2008). Däremot minskade symtomens intensitet när patienterna visste att en ambulans var på väg. Ångest och rädsla uppkom när patienterna var ensamma med sina känslor i en utsatt situation (Ahl et al., 2006). Då det inte längre var
möjligt att klara av situationen på egen hand fanns en önskan om att bli förstådd och bekräftad av ambulanspersonalen, samt att de skulle ge goda råd och inge en känsla av att allt skulle ordna sig (Forslund et al., 2005).
När dom kom
okänd ambulanspersonal, gav upp sin integritet med en känsla av att behöva blotta sig för dem (Ahl et al., 2006; Elmqvist et al., 2008). Då hälsan och livet är hotat avtar behovet av att ha kontroll och vara oberoende. För patienterna innebar ambulanssjukvården mer än bara behandling och hjälp med transport till sjukhus. Deras känslor pendlade från trygghet och säkerhet till att vara utlämnad och beroende av någon annan (Elmqvist et al., 2008).
Då ambulanspersonalen anlände och tog över ansvaret släppte spänningen och en känsla av lättnad infann sig över att inte längre vara ensam, vilket gjorde smärtan tydligare. Den tidigare känslan av ensamhet och rädsla ersattes av känslor som lättnad, trygghet, hopp och frihet samt att egenvärdet stärktes (Elmqvist et al., 2008). Patienterna utgick från att de skulle få
omedelbar hjälp, uppmärksamhet samt en försäkran om behandling (Ahl et al., 2006; Franzén, Björnstig & Jansson, 2006). Känslan av säkerhet och trygghet förstärktes om
ambulanspersonalen också gav information och instruktioner som var lätta att följa (Franzén et al., 2006).
En belåtenhet fanns i mötet med ambulanspersonalen (Kuisma, Määttä, Hakala, Sivula & Nousila – Wiik, 2003). Något som ansågs betydelsefullt var att de presenterade sig med både namn och befattning (Melby & Ryan, 2005). Ambulanspersonalen ansågs uppträda på ett professionellt sätt och deras sätt att bemöta patienterna upplevdes tillfredsställande. Patienterna beskrev ambulanspersonalen som stödjande och omtänksam (Persse, Jarvis, Corpening & Harris, 2004). Vidare beskrevs de vara skickliga på att kommunicera med dem på ett begripligt sätt (Franzén et al., 2006).
Det fanns dock patienter som reagerade på att ambulanspersonalen inte frågade om de hade hjälpmedel som t ex glasögon eller hörapparater. I detta sammanhang var det besvärligt att inte höra vad ambulanspersonalen sade eller att eventuellt gå miste om betydelsefull
information. Det kunde resultera i oro över att svara fel på ambulanspersonalens frågor vilket skapade otrygghet (Melby & Ryan, 2005).
Det ansågs viktigt att ambulanspersonalen förklarade vad som hade hänt och vad som skulle ske. Känslor av oro och otrygghet i mötet med ambulanspersonalen infann sig hos dem som inte gavs tillräcklig information om sjukdomstillstånd eller skada (Persse et al., 2004). Patienterna uttryckte tillfredsställelse med att anhöriga och närstående blivit bemötta och
Vad är det som sker?
Det är inte enbart de akuta behandlingarna som är av betydelse i en akut situation utan också att den egna existensen blir bekräftad. I en livshotande situation var närhet och beröring något som var betydelsefullt eftersom det råder förvirring i detta sammanhang och en känsla av att ha tappat fotfästet. Närhet och beröring bidrar till en känsla av att vara en unik individ, vilket är till stor hjälp för att återfå kontrollen i en kaotisk situation (Elmqvist et al., 2008).
I samband med en olycka, där omgivningen uppfattas kaotisk med upprörda människor och ljud av sirener runt omkring var det tryggt att vara i ambulanspersonalens fokus. Att känna sig sedd och bekräftad, inte bara när akuta insatser genomfördes, ansågs vara högst väsentligt. Att bli vägledd av ambulanspersonalen genom undersökningar och behandlingar bidrog till upplevelsen av att känna sig som en unik individ med unika behov. Denna bekräftelse påverkade också vägen tillbaka till självständighet (Elmqvist et al., 2008). Att få information av ambulanspersonalen som var lätt att förstå om hur t ex. smärtlindring gavs och hur det kunde kännas, ingav en känsla av att vara delaktig i behandlingen. Detta gjorde också att koncentrationen fokuserades på det som ambulanspersonalen sade istället för på det som skedde runt omkring, vilket också skapade trygghet (Franzén et al., 2006). Det kunde dock vara mycket ansträngande att svara på de frågor som ställdes och svårt att ta till sig det ambulanspersonalen informerade om. Det var något som kunde skapa ångest (Elmqvist et al., 2008).
Patienter med akuta bröstsmärtor uppfattade de snabbt insatta insatserna på olika sätt. Å ena sidan uppskattade de att behandlingen påbörjades direkt i hemmet och att den fortsatte hela vägen till sjukhuset. De kände sig trygga när de visste ambulanspersonal fanns där för att hjälpa dem och generellt var de mycket nöjda med de insatser som gjorts. De upplevde att ambulanspersonalen hade räddat deras liv (Forslund et al., 2005).
Å andra sidan var en del patienter förvånade och frustrerade över att ambulanspersonalen påbörjade behandling direkt på plats istället för att åka direkt till sjukhuset. Deras
förväntningar var att endast få hjälp med en snabb transport och att behandlingen skulle ges först när de kom till sjukhuset (Ahl et al., 2006).
Äldre patienter beskrev en känsla av trygghet och att de var i säkra händer när de behandlades av ambulanspersonalen. De hade också goda erfarenheter av att personalen försökte tillgodose deras behov efter bästa förmåga (Melby & Ryan, 2005). Barn och ungdomars positiva
smärtlindring. När de hade ont fick de använda en ”rolig mask”, som gjorde att de upplevde ambulanstransporten som mer behaglig och inte så smärtsam. Att åka ambulans beskrevs också som spännande av denna patientgrupp. Det ansågs dock vara skrämmande att t ex. bli fastspänd på en bår med en halskrage, hårt åtdragen, utan att veta vad som hänt eller vad som skulle hända. De uttryckte det som stressande att inte kunna röra sig fritt, speciellt i en så utsatt situation som t. ex. vid en trafikolycka (Salter & Stallard, 2004).
Den prehospitala vården upplevdes tillfredsställande av majoriteten av patienterna. De upplevde att de fick en individuellt anpassad vård och bedömde att ambulanspersonalen hade tillräckliga kunskaper för att kunna ge den vård och behandling som krävdes. Ett snabbt omhändertagande ansågs vara högst väsentligt vid det prehospitala vårdtillfället (Persse et al., 2004).
Patienter som skadas i samband med ett akut olycksfall tycks uppleva, att de är helt beroende av ambulanspersonalen och deras tillgång till lämplig utrustning. De får en känsla av trygghet när ambulanspersonalen har utrustning som kan mäta blodtryck och puls med mera (Elmqvist et al., 2008). Förtroendet för ambulanspersonalen tycks öka när de uppfattas vara
professionella och säkra i att hantera utrustning och apparatur på ett snabbt och säkert sätt (Forslund et al., 2005).
En känsla av rädsla och oro för t ex smärta upplevdes i samband med förflyttning till ambulans. Att ambulanspersonalen var lyhörd och bemötte denna rädsla och oro på ett professionellt sätt bidrog till en känsla av trygghet och tillit. För att känna tillfredsställelse med vården var även god kommunikation betydelsefull. Hur ambulanspersonalen uttryckte sig och vilket tonläge de hade var centralt. Tilliten till ambulanspersonalen tycktes minska och en känsla av oro infann sig om ambulanspersonalen gav uttryck för egen oro och osäkerhet. Hade ambulanspersonalen en lugnande röst infann sig en känsla av lugn hos
patienten. Om de lät otrevliga och upplevdes stressade resulterade det i en känsla av osäkerhet och att vara till besvär. Att få ett omilt och ovänligt bemötande och sakna stöd av
ambulanspersonalen bidrog till känslor av ångest och osäkerhet hos patienterna. Ett bristande intresse hos ambulanspersonalen upplevdes när det gällde att lyssna samt att förklara
händelseförloppet på ett förståeligt sätt (Franzén et al., 2006).
ungdomar tyckte i de flesta fall att ambulanspersonalen var snäll och stöttande (Salter & Stallard, 2004).
Patienter beskrev att ambulanspersonalen inte gav tillräckligt med information om vad som skulle hända när de kom till akutmottagningen, samt att de inte blev tillfrågade om de förstått den information de fått (Melby & Ryan, 2005; Salter & Stallard, 2004). Något som upplevdes speciellt irriterade var när ambulanspersonalen inte svarade på frågor angående patientens aktuella tillstånd och om de eventuellt skulle få några bestående men efter olyckan, vilket i sin tur upplevdes oroande (Salter & Stallard, 2004).
Patienter som befann sig i en livshotande situation beskrev att de varit helt beroende av ambulanspersonalen för att överleva. De upplevde att intresset och engagemanget hos
ambulanspersonalen minskade då hotet mot deras liv var över. Ambulanspersonalen hade inte heller bekräftat deras inre kamp för att behålla känslan av närvaro då de undersöktes och behandlades för sina skador eller sitt sjukdomstillstånd. Detta ledde till att de upplevde en känsla av utsatthet (Elmqvist et al., 2008).
Något som patienterna tycktes vara nöjda med var ambulanspersonalens kompetens och att de hade uppmärksammat individuella behov. Ambulanspersonalen ansågs också skapa en trygg atmosfär (Kuisma et al., 2003).
Färden
När själva transporten med ambulans till sjukhuset påbörjades infann sig en känsla av trygghet och säkerhet. Ambulans ansågs vara det snabbaste sättet att komma till sjukhus och bli behandlad, på grund av att andra bilar släpper förbi en ambulans som kör med blåljusen och sirenen på. Att åka ambulans beskrevs som att nästan redan var framme på sjukhuset. Att behandlas prehospitalt av ambulanspersonalen beskrevs som en garanti för ett snabbt
omhändertagande även efter ankomst till akutmottagningen (Ahl et al., 2006). Bårarna i ambulansen beskrevs som inte speciellt bekväma eller säkra att ligga på. Patienterna ansåg dock att ambulanspersonalen gjorde sitt bästa för att resan till sjukhuset skulle bli så behaglig som möjligt trots begränsade möjligheter och utrymme (Melby & Ryan, 2005).
Vad händer sen?
Det beskrevs som mycket betydelsefullt, för dem som varit medvetslösa eller förlorat minnet i samband med en olycka eller allvarligt sjukdomstillstånd, att de i efterhand fick träffa
ambulanspersonalen som hjälpt dem. De kunde då få händelseförloppet återberättat. Att få sätta ord på det som inträffat och vad de genomgått beskrevs som en möjlighet att återfå kontrollen över livet och komma vidare efter olyckan eller insjuknandet (Elmqvist et al., 2008).
Diskussion
Diskussionen delas upp i två delar, en metoddiskussion och en resultatdiskussion. I
metoddiskussionen tar vi upp vilken metod vi använt oss av och hur den har använts för att uppnå studiens syfte som är att belysa patienters upplevelser av prehospital akutsjukvård i samband med allvarliga olycksfall och livshotande sjukdomstillstånd. Där diskuteras även metodens styrkor och svagheter. I resultatdiskussionen analyseras och tolkas resultatet och jämförs med relevant litteratur.
Metoddiskussion
Studien som är en systematisk litteraturstudie gjordes enligt Forsbergs och Wengström (2008) modell. Denna modell ansåg vi vara lämplig och har hjälpt oss att uppnå studiens syfte. Studien baserar sig på sex stycken kvalitativa artiklar och två kvantitativa artiklar. Kvalitativ forskning försöker beskriva, förstå, förklara och tolka ett fenomen. Att analysera kvalitativa artiklar kräver därför att författarna är medvetna om sin egen förförståelse för att på ett opartiskt sätt kunna beskriva det aktuella fenomenet (Forsberg & Wengström, 2008). Detta beaktades särskilt då den ena författaren har erfarenhet inom den prehospitala vården och var något som fanns med under hela arbetsprocessen. Kvantitativ forskning syftar till att resultatet skall vara generaliserbart och beröra större grupper. Undersökningen skall kunna utföras av andra forskare på samma sätt som tidigare gjorts (Forsberg & Wengström, 2008).
I början av vårt arbete valdes studier som inte var mer än tio år gamla. Då detta endast resulterade i ett begränsat antal studier valde vi att söka efter studier utan denna begränsning. Detta resulterade inte i fler studier. Vi anser att det är en brist för vår litteraturstudie att den bygger på detta begränsade antal studier, men att trovärdigheten stärks på grund av att samtliga studier är högst aktuella då den prehospitala akutsjukvården har utvecklats och förändrats de senaste decennierna. Endast studier som är skrivna på engelska och
skandinaviska språk valdes att inkluderas. Detta på grund av att andra språk inte behärskas av författarna och vi anser att vi därmed minimerat risken för missförstånd. Vi inser att denna begränsning kan ha gjort att vi missat värdefull information, men att trovärdigheten däremot
göra några begränsningar gällande kön och ålder på grund av att vår studies syfte generellt var att belysa patienters upplevelser och inte att fokusera på en viss åldergrupp eller visst kön.
De sökord som användes under den systematiska litteratursökningen anser vi vara relevanta och tillräckliga. Fler sökord och även sökning efter specifika sjukdomstillstånd kunde eventuellt ha bidragit till att vi kunde ha hittat fler studier. För att försäkra oss om att vi inte gjort för stora begränsningar i antalet sökord och kombinationen av dessa, kontaktade vi en av de valda artiklarnas författare som bekräftade det vi misstänkt, att forskning inom
ämnesområdet är begränsad. Han informerade oss samtidigt om att ytterligare forskning på just patienters upplevelse av prehospital akutsjukvård är under antågande. Vi har valt att utföra vår systematiska sökning efter studier i tre av de största databaserna som berör ämnet omvårdnad. Vi anser att detta styrker validiteten i vår litteraturstudie, eftersom detta minskar risken för att missa eventuella studier som är relevanta för vårt ämnesområde. Sökorden har vi valt att presentera i tabeller, vilket ökar överförbarheten då samma sökningar kan utföras igen.
Urvalet av studier gjordes efter Forsbergs och Wengström (2008) rekommendationer. Det inledande arbetet började med att de utvalda artiklarna lästes enskilt. Sedan jämförde vi våra bedömningar. Vid diskussion framkom det att likvärdiga bedömningar gjorts av författarna angående vilka studier som skulle inkluderas för vidare kvalitetsbedömning. Vi anser att detta urvalsförfarande styrker vår studie då bedömningarna gjordes oberoende av varandra och att vi var enade om vilka studier som skulle gå vidare till kvalitetsgranskning. Anledningen till att en pilotstudie (Salter & Stallard, 2004) inkluderades i studien var att den bedömdes vara en stor studie av god kvalitet. Den ansågs också vara av betydelse för resultatet av
litteraturstudien och att betydelsefull information skulle förloras om den exkluderades.
De två kvantitativa artiklarna som valts att inkluderas i studien kan tyckas egendomligt valda utifrån deras syfte. Deras titlar stämde in på vårt ämnesområde, det gjorde dock inte
studiernas syfte. Då vi granskade resultaten i studierna visade det sig dock, att de innehöll information som svarade på vårt syfte och bidrog med värdefull information som bekräftade och överensstämde med resultaten i de övriga artiklarna. Det är anledningen till att dessa artiklar vidare granskades och därefter inkluderades i studien.
Kvalitetsgranskningen genomfördes med hjälp av en modifierad modell av Forsberg och Wengströms (2008) granskningsmall för kvalitativa artiklar. Granskningsmallen presenteras i en bilaga vilket underlättar för andra att genomföra samma kvalitetsgranskning. Vi valde att även granska de två kvantitativa artiklarna med denna mall och är medvetna om att detta kan påverka studiens trovärdighet. Vi anser dock att denna mall var mest lämplig för
granskningen. Vi valde att inkludera studier av både medel- och hög kvalitet och är medvetna om att även detta kan påverka studiens trovärdighet. Vi anser dock att även de artiklar som bedömdes vara av medelkvalitet var bra och tillförde studien betydelsefull information.
Vi ser en styrka i vårt analysförfarande då en välbeprövad modell (Wilde Larsson, 2001) har använts. Vi anser att vi därmed fick ett holistiskt perspektiv där patienters upplevelser av både det fysiska och psykiska omhändertagandet kunde undersökas. Med hjälp av de beskrivna analysfrågorna kan analysen av artiklarnas resultat upprepas.
Resultatdiskussion
Att vara med om ett allvarligt olycksfall eller hamna i ett livshotande sjukdomstillstånd innebär ofta en kontakt med den prehospitala akutsjukvården. I en sådan situation kan den annars självklara autonomin, där självbestämmande är en naturlig del, bli förminskad eller försvinna helt. Enligt Birkler (2007) skall sjuksköterskan respektera och ta hänsyn till patientens autonomi i de beslut som fattas och ge de förutsättningar som är nödvändiga, som till exempel information, för att patienten skall känna sig delaktig i vården. Ahl et al. (2006) och Elmqvist et al. (2008) menar att då patienten väl tagit det svåra beslutet att tillkalla ambulans, önskar han/hon överlåta ansvar och beslut till ambulanspersonalen.
Självbestämmandet verkar vara något som upplevs övermäktigt och ångestfyllt. Överlåtandet av ansvar och självbestämmande förefaller ofta upplevas som en befrielse och inte enbart som en belastning.
I en oväntad och kaotisk situation uppstår ofta ångest hos patienten som kan vara en orsak till att ett lidande skapas. Ambulanspersonalen, som ofta är de första som möter den drabbade och eventuellt dess anhöriga, har ett stort ansvar för att reducera deras lidande. För att kunna lindra ett lidande förutsätter det att ambulanspersonalen är engagerade och verkligen vill patientens bästa. Det räcker inte att enbart besitta en hög medicintekniskt kompetens utan att sjuksköterskan måste ha ett holistiskt förhållningssätt för att kunna uppnå detta. Finns inte den medvetenheten hos vårdgivaren finns en stor risk att lidandet förstärks och att ett onödigt
vårdlidande uppstår. Människor har ansvar för att inte orsaka varandras lidande (Eriksson, 1994). Detta ansvar är ännu större i situationer som uppstår i samband med allvarliga olyckor eller livshotande sjukdomstillstånd. Patienten har då lämnat över ansvaret till
ambulanspersonalen och är helt beroende av dennes kunskap och den vårdetik hon/han besitter (Ahl et al., 2006). Patientens lidande kan lindras genom att visa respekt och bekräfta dennes värdighet. Det är också betydelsefullt att inte missbruka sin makt utan ge vård som är anpassad efter den enskildes behov. För att kunna bekräfta sin egen värdighet försöker människan se en mening i sitt lidande. Den människa som lider är i behov av att få sin värdighet bekräftad (Eriksson, 1994).
Det är lätt att endast fokusera på den som är sjuk eller skadad. Det är betydelsefullt att vara medveten om att de anhöriga eller närstående också blir berörda i dessa situationer. Wright och Leahey (2005) beskriver att då det sker en förändring hos en familjemedlem påverkas även de övriga familjemedlemmarna. Familjen liknas vid en mobil, där samtliga delar påverkas då en del sätts i rörelse som t. ex. vid sjukdom.
Betydelsen av ambulanspersonalens bemötande tycks vara av stor vikt, för att känslan av trygghet och tillit skall infinna sig. I en krissituation när situationen är övermäktig för patienten är det högst väsentligt att ambulanspersonal har kunskap och är medveten om att mötet med patienten kan påverka den kommande läkningsprocessen. Enligt Cullberg (2000) är vårdgivarens sätt att bemöta människor i akut kris avgörande för hur de kommer att kunna hantera och bearbeta krisen och hur de i efterhand kommer att se tillbaka på den allvarliga eller livshotande situation de varit med om. Cullberg (2000) framhåller även att det är viktigt att vara medveten om att mötet med en människa i kris kan framkalla egna smärtsamma känslor. Han menar att detta kan resultera i att vårdgivaren distanserar sig till patienten genom att ge mängder med råd och förslag på åtgärder och sätt att komma över krisen, istället för att lyssna och försöka förstå den drabbade.
Då ambulanspersonalen uppträder oengagerat och burdust kan detta bero på att den situation de ställs inför skapar ångest och osäkerhet hos dem själva. Även när mötet upplevs som opersonligt, anser vi att det kan ha sin grund i att ambulanspersonalen distanserar sig för att själva klara av situationen. Det är av stor vikt att som sjuksköterska vara medveten om sitt eget beteende och att arbeta med detta för att både ambulanspersonalen och patienten skall vara tillfredsställda med mötet och vården (Ahl et al., 2006).
Ambulanspersonalens sätt att kommunicera och informera patienten har en avgörande betydelse för att det prehospitala mötet och även den fortsatta vården blir positiv och fördelaktig för patienten. Då ambulanspersonalen informerar och uppmanar patienten att lyssna och försöka följa de instruktioner som ges, blir det lättare för patienten att inte fokusera på själva händelsen utan på sig själv och på det som sägs. Människor som befinner sig i en kritisk situation vill gärna bli vägledda. Det är en främmande och ångestfylld situation, som de tidigare inte varit i kontakt med och därför inte klarar av att hantera på egen hand. Därför förlitar de sig på den ambulanspersonal som kommer och förväntar sig att de är trygga och har erfarenhet av liknande situationer. Om kommunikationen brister och ambulanspersonalen enbart fokuserar på de fysiska åkommorna blir mötet inte tillfredställande och patientens tidigare ångest förstärks (Franzén et al., 2006). Enligt Isaksson och Ljungquist (1997) bör ambulanspersonalen använda sig av ett enkelt och tydligt språk som inte kan misstolkas. För att inte göra patienten mer stressad, rädd och orolig är det viktigt att frågorna ställs på ett begripligt sätt. Det är även betydelsefullt att vara medveten om att hörsel- och synnedsättning och bristande förmåga att kommunicera kan skapa ångest hos patienten. Eide och Eide (1997) menar att patientens icke verbala kommunikation kan ge mycket betydelsefull information. En patient som har svårt att kommunicera verbalt kan genom kroppsspråk, ansiktsuttryck och ögonkontakt förmedla känslor som t ex. smärta och rädsla. Vårdgivarens icke verbala uttryck är en viktig informationskälla för patienten. Ett neutralt och lugnt uttryck inger trygghet medan ett stressat och bekymrat uttryck skapar oro och patienten kan uppleva att
ambulanspersonalen inte behärskar situationen. Det är betydelsefullt för vårdgivaren att observera sitt eget icke verbala språk. Det är också viktigt att kollegor observerar och reflekterar varandras icke verbala kommunikation för att öka medvetenheten om dess betydelse och samstämmigheten med den verbala kommunikationen.
Individuellt anpassad information är av stor betydelse under det prehospitala vårdtillfället. Informationen skall vara saklig och inte för komplicerad. Ambulanspersonal måste vara medveten om att bristande såväl som för mycket information kan skapa osäkerhet hos patienten. Situationen i sig är ångestfylld och patienten befinner sig i en beroendeställning. I situationer som patienter beskriver som mycket obehagliga, som att spännas fast på en bår, kan patientens oro minskas genom tillräcklig information om varför åtgärden utförs. Att lyssna på patientens oro och visa att man försöker tillgodose deras behov i möjligaste mån, bidrar till att reducera rädsla och oro. Det är viktigt att ambulanspersonalen inte ställer för
Upplever patienten att ambulanspersonalen förväntar sig detta kan otryggheten och osäkerheten förstärkas (Franzén et al., 2006). Det första mötet mellan patient och ambulanspersonal kan påverka patientens inställning till den kommande vården och eventuella rehabiliteringen. Bemötandet från ambulanspersonalen kan finnas kvar i minnet under en mycket lång tid (Dahlberg et al., 2003).
I och med den utveckling som prehospital akutsjukvård genomgått de senaste decennierna har också kravet på ambulanspersonalens kompetens ökat. Patienterna förväntar sig att vård och behandling skall vara av hög kvalitet och att ambulanspersonalen skall besitta de kunskaper som krävs för att rädda liv (Dahlberg et al., 2003). Enligt Wilde Larsson (2001) har
patienterna förväntningar på att vårdgivaren skall ha goda medicintekniska kunskaper, vilket innefattar kunskaper om medicinteknisk utrustning och läkemedel, samt förmåga att ställa rätt diagnos och utföra tillfredställande omvårdnad.
I denna litteraturstudie har betydelsen av det första mötet mellan patient och
ambulanspersonal varit en central del. Ett gott bemötande, god kommunikation och tillräcklig information samt att ambulanspersonalen besitter en hög kompetens och har en förmåga att se och lyssna på patienten är grunden till ett tillfredsställande möte. Vi har under arbetets gång kunnat konstatera att forskning inom akutsjukvård har gjorts i stor utsträckning. Vi har en föreställning om att vården anses starta först på sjukhuset och att detta kan vara en anledning till att forskning kring patienters upplevelser av den prehospitala akutsjukvården är begränsad. Vi anser att vår studie visar att det prehospitala vårdtillfället har en stor betydelse för
patienten och att ett tillfredsställande omhändertagande där kan främja den fortsatta vården och eventuella rehabiliteringen. Ytterligare forskning som tydliggör patienters upplevelser inom detta område vore önskvärt. Vi tror även att forskning som beskriver patienters
förväntningar på ambulanssjukvården skulle öka vårdkvaliteten och därmed minska onödigt lidande, förbättra prognosen samt minska vårdtiden. Den typen av studier skulle även kunna användas av andra verksamheter inom hälso- och sjukvården. Enligt Nyström (2003) upplevs skillnad i bemötandet mellan ambulanspersonalen och personalen på en akutmottagning. Under det prehospitala vårdtillfället riktades uppmärksamheten helt på patienten och atmosfären beskrevs som personlig, medan bemötandet på akutmottagningen beskrevs som opersonlig och kall. Forskning som klargör orsaken till detta skulle kunna medföra positiva
förändringar i bemötandet av patienterna samt att rutiner eventuellt skulle kunna förändras för att öka tryggheten och minska lidandet hos patienten.
Slutsats
Utifrån de artiklar som använts i litteraturstudien tycks det mest väsentliga och betydelsefulla för patienter i allvarliga och akuta situationer vara att, förutom att få en god medicinteknisk vård, bli bemötta och förstådda av ambulanspersonalen så att trygghet och tillit kan infinna sig. Trygghet och tillit skapas då ambulanspersonalen upplevs som närvarande och patienten känner att han/hon är i fokus. När patienten inte längre själv klarar av sin situation är det betydelsefullt att få känna sig trygg med ambulanspersonalens kompetens och att bli behandlad med respekt för att känna sig lugn och våga överlämna ansvaret till dem. Litteraturstudien bygger på ett begränsat material, så att dra alltför stora slutsatser anser vi inte vara möjligt eller försvarbart. Vår förhoppning är ändå att resultatet av vår studie kan bidra till att ambulanspersonal kan få en ökad medvetenhet om betydelsen av sitt uppträdande för att patienter skall känna sig tillfredsställda med den vård som ges, och även reflekterar över att mötet med prehospital akutsjukvård kan ha en stor inverkan på patienten och upplevelsen av den fortsatta vården.
Referenser
Ahl, C., Nyström, M. & Jansson, L. (2006). Making up one´s mind: - Patients´experiences of calling an ambulance. Accident and Emergency Nursing, 14, 11-19.
Birkler, J. (2007). Filosofi och omvårdnad. Stockholm: Liber.
Cullberg, J (2000). Dynamisk psykiatri. Stockholm: Natur och kultur.
Dahlberg, K., Drew, N., & Nyström, M. (2001). Reflective life world research. Lund: Studentlitteratur
Dahlberg, K., Segersten, K., Nyström, M., Suserud, B-O. & Fagerberg, I. (2003). Att förstå
vårdvetenskap. Lund: Studentlitteratur.
Eide, H. & Eide, T. (1997). Omvårdnadsorienterad kommunikation. Lund: Studentlitteratur.
Elmqvist, C., Fridlund, B. & Ekebergh, M. (2008). More than medical treatment: The
patient´s first encounter with prehospital emergency care. International Emergency Nursing, 16, 185-192.
Eriksson, K. (2001). Den lidande människan. Stockholm: Liber.
Forsberg, C. & Wengström, Y. (2008). Att göra systematiska litteraturstudier: värdering och
analys och presentation av omvårdnadsforskning. Stockholm: Natur och Kultur.
Forslund, K., Kihlgren, M., Östman, I. & Sørlie, V. (2005) Patient with acute chest pain – experiences of emergency calls and pre-hospital care. Journal of Telemedicine and Telecare, 11, 361-367.
Franzén C., Björnstig, U. & Jansson, L. (2006). Injured in traffic: Experience of care and rehabilitation. Accident and Emergency Nursing, 14, 104-110.
Isaksson, L. & Ljungquist, Å. (1997). Ambulanssjukvård. Stockholm: Liber.
Kuisma, M., Määttä, T., Hakala, T., Sivula, T. & Nousila-Wiik, M. (2003). Customer Satisfaction Measurement in Emergency Medical Services. Academic Emergency Medicine, 10, 812-815.
Lennquist, S. (2007). Traumatologi. Stockholm: Liber.
McSwain, N., Frame, S.& Salamone, J. (2003). PHTLS, Basic and Advanced Prehospital
Trauma Life Support. St. Louis, Missouri: Mosby.
Melby, V. & Ryan, A. (2005). Caring for older people in prehospital emergency care: can nurses make a difference? Journal of Clinical Nursing, 14, 1141-1150.
Nyström, M. (2003). Möten på en akutmottagning. Lund: Studentlitteratur.
Persse, D., Jarvis, J., Corpening, J. & Harris, B. (2004). Customer Satisfaction in a Large Urban Fire Department Emergency Medical Services System. Academic Emergency
Medicine, 11, 106-110.
Polit, D. & Beck, C. (2008). Nursing research – Generating and assessing evidence for
nursing practice. Philadelphia: Lippincott.
Salter, E. & Stallard, P. (2004). Young people’s experience of emergency medical services as road traffic accident victims: a pilot qualitative study. Journal of Child Health Care, 8, 301-311.
Socialstyrelsen. (2009). Ambulansföreskrifter (SOSFS 2009:X). Stockholm: Socialstyrelsen.
Wilde Larsson, B. (2001). KUPP-boken: vägledning till frågeformuläret KUPP, Kvalitet Ur Patientens Perspektiv. Stockholm: SHSTF.
Bilaga 1, Kvalitetsgranskningsmall
Modifierad modell av Forsberg och Wengströms (2008) granskningsmall för kvalitativa artiklar.
Syftet med studien
1. Vilken kvalitativ metod har använts?
2. Är designen av studien relevant för att besvara frågeställningarna? Undersökningsgrupp
3. Är urvalskriterier för undersökningsgruppen tydligt beskrivna? 4. Är det beskrivet var, hur och när undersökningsgruppen kontaktades? 5. Är undersökningsgruppen lämplig?
Datainsamlingsmetod
6. Är datainsamlingsarbetet tydligt beskrivet (var, vem, och i vilket samband skedde datainsamlingen)?
7. Är data systematiskt samlade (finns intervjuguide/studieprotokoll)? Dataanalys
8. Är analys och tolkning av resultat diskuterade? 9. Är resultaten trovärdiga (anges källor)?
10. Är resultaten pålitliga (forskarens och undersökningens trovärdighet)? 11. Är resultaten återförda och diskuterade med undersökningsgruppen?
12. Är de teorier och tolkningar som presenteras baserade på insamlade data (finns citat av originaldata, summering av data medtagna som bevis för gjorda tolkningar)?
Utvärdering
13. Kan resultaten återkopplas till den ursprungliga forskningsfrågan? 14. Stödjer insamlade data forskarens resultat?
15. Diskuteras metodologiska brister och risk för bias (felkällor)? 16. Finns risk för bias?
Bilaga 2, Artikelmatris
Pub år
Land
Författare
Titel
Syfte
Metod
Urval
Slutsats
Kvalitet
2006 Sverige Ahl, C. Nyström, M. Jansson, L. Making up one´s mind: - Patients´ experiences of calling an ambulance. Beskriva patienters upplevelse relaterat till beslut att ringa efter en ambulans och i väntan på att den skall komma.
Kvalitativ och explorativ metod. Strategiskt urval. Semistrukturerade intervjuer. n= 20 12 kvinnor 8 män Ålder 34 -82 år.
Det är av stor betydelse att som vårdgivare utgå från patientens perspektiv gällande deras beslut att ringa efter ambulans. Vårdgivarens bedömning av patienten skall innefatta både patientens
medicinska behov samt dennes upplevelse av sin hälsosituation.
Hög
2008
Sverige Elmqvist, C. Fridlund, B. Ekebergh, M. More than medical treatment: The patient´s first encounter with prehospital emergency care. Beskriva patientens första möte med prehospital akutsjukvård, ur patienters och vårdgivares perspektiv. Kvalitativ metod. Ostrukturerade, open ended intervjuer. n=18 4 patienter, 1 släkting, 8 poliser 2 brandmän och 3 ambulanspersonal
Det första mötet mellan vårdgivare och patienter, vid en traumatisk olycka, innebär mer än bara medicinsk behandling och livsuppehållande åtgärder. Det är betydelsefullt för patienten att känna sig bekräftad och bibehålla sin identitet.
2005 Sverige Forslund, K. Kihlgren, M. Östman, I. Sorlie, V. Patients with acute chest pain – experiences of emergency calls and pre-hospital care.
Belysa hur patienter med akut bröstsmärta upplever att larma ambulans samt den prehospitala vården. Kvalitativ Fenomenologisk-hermeneutisk. Semistrukturerade, Open-ended intervjuer. Strategiskt urval. n=13 3 kvinnor 10 män Ålder 52 – 90 år.
Patienterna vet vilket nummer de skall ringa när de behöver ambulans, dock osäkra på när de skall ringa. Fler liv kan räddas om personer inte tvekar att tillkalla hjälp. Betydelsefullt att vårdgivarna ger patienterna individuell vård, tröst och trygghet. Hög 2005
Sverige Franzén, C. Björnstig, U. Jansson, L. Injured in traffic: Experiences of care and rehabilitation. Beskriva trafikskadade individers upplevelser av prehospital vård samt omvårdnad och rehabilitering på sjukhus. Kvalitativ metod. Strategiskt urval. Narrativa, Semistrukturerade intervjuer. n=9 8 kvinnor 1 man Interaktionen mellan vårdgivare och patient är av yttersta vikt.
Det är betydelsefullt att omvårdnaden och behandlingar
individanpassas för att patienten skall kunna anpassa sig till situationen efter olyckan.
2002 Finland Kuisma, M. Määttä, T. Hakala, T. Sivula, T. Nousila-Wiik, M. Customer satisfaction measurement in emergency medical services Undersöka möjligheten att genomföra en studie om
patienttillfredsställelse inom den prehospitala vården och rapportera resultatet och de
eventuella orsakerna till brist på tillfredsställelse. Kvantitativ. Två prospektiva studier med två års mellanrum. År 2000 n=432 År 2002 n=464 Frågeformulär
Det är möjligt att
genomföra undersökningar om patienters
tillfredsställelse inom prehospital akutsjukvård. Ambulanssjukvården kan använda denna typ av undersökning som ett verktyg för att höja kvaliteten på vården. Medel 2005 Storbritannien Melby, V.
Ryan, A. Caring for older people in prehospital emergency care, can nurses make a difference?
Undersöka äldre människors upplevelse av den prehospitala vården och identifiera svårigheter som är förknippade med utvecklingen av sjuksköterskeledd ambulansverksamhet. Kvalitativ. Explorativ. Semistrukturerade intervjuer. Fokusgrupper med ambulanssjukvårdare n=4, ambulanssjuksköters kor n=5 samt sjuksköterskestudent er n=4. Individuella intervjuer med patienterna. Patienter n=11. 7 män 4 kvinnor Fokusgrupper n=3 Äldre människor
tillfredsställelse med den prehospitala vården är generellt hög.
Ambulanspersonalen anses vara artiga och
hjälpsamma och den fysiska vården ansågs vara så bra som de kunde förväntade sig. Utvecklingen av sjuksköterskeledd ambulanssjukvård i Storbritannien är i utvecklingsstadiet, den här studien bidrar med en god utgångspunkt i dess utveckling.
2004 USA Persse, D. E. Jarvis, J. L. Corpening, J. Harris, B. Customer satisfaction in a large urban fire department emergency medical services system.
Avgöra om det är möjligt att utföra undersökningar angående patienters tillfredsställelse av prehospital akutsjukvård genom telefonundersöknings metod. Kvantitativ metod. Deskriptiv icke experimentell studie. Intervjuade patienter som transporterats till sjukhus n=2498. Icke transporterade patienter n=2975.
Det är möjligt att utföra undersökningar om patienters tillfredsställelse av prehospital
akutsjukvård genom telefonintervjuer. Det fanns svårigheter i att få kontakt med patienterna. Informationen som gavs av patienterna var dock mycket användbar. Majoriteten av både transporterade och icke transporterade patienter var nöjda med mötet med den prehospitala vården.
Medel
2004
Storbritannien Salter, E. Stallard, P. Young peoples experience of emergency medical services as road traffic accident victims: a pilot qualitative study Beskriva trafikskadade unga människors upplevelser av prehospital- och akut sjukvård.
Kvalitativ metod. Intervjuer.
Barn och ungdomar i ålder 7-18 år.
n=158 75 pojkar 83 flickor
Merparten av barnen och ungdomarna upplever ett negativt omhändertagande. Bristande kommunikation och känsla av utlämnande är exempel på upplevelser. Studien visar att barnen önskar mer information, som presenteras på ett sätt att de förstår den.
