Det lustfyllda lärandets väg

1

Malmö högskola

Lärande och samhälle

Barn och unga samhälle

Examensarbete

Det lustfyllda lärandets väg

En studie utifrån den reviderade läroplanen för förskolan, Lpfö 98

The way of fun learning

A study based on the revised curriculum for preschool, Lpfö 98

Nusejma Brankovic

Patricia Tegstam

Lärarexamen 210hp Handledare: Ange handledare

Barndoms- och ungdomsvetenskap Slutseminarium 2011-12-20

Examinator: Caroline Ljungberg Handledare: Stefan Nyzell

2

Förord

Denna studie på 15 högskolepoäng är skriven av Nusejma Brankovic och Patricia Tegstam under höstterminen 2011. Samtliga delar har skrivits gemensamt och idéer har diskuterats och utvecklats tillsammans. Litteraturen delades upp emellan oss och diskuterades och

reflekterades över innan den användes i studien. Intresset för studiens problem kom från vår nyfikenhet på pedagogiken i förskolan. I den ingår även läroplanen och därför är den del av arbetet.

Vi vill tacka informanterna för deras insats som gjorde studien genomförbar.

Malmö Högskola, HT2011

3

Sammanfattning

Brankovic, Nusejma & Tegstam, Patricia (2011). Det lustfyllda lärandets väg– en studie

utifrån den reviderade läroplanen för förskolan, Lpfö 98. Malmö Högskola

Studiens syfte är att undersöka aktiva pedagogers synsätt och arbetssätt med den reviderade läroplanen för förskolan. Första revideringen började gälla i samband med skolans nya läroplan Lgr11 den 1 juli 2011. Den 1 augusti 2011 kom en andra upplaga av läroplanen som ytterligare förtydligade den. Studiens huvudfråga är; hur tolkas läroplanen av aktiva

pedagoger?. Teorier utifrån den kognitiva utvecklingspsykologin har lyfts fram för att stärka

forskningsläget, analysen och resultatet. Studien har en kvalitativ ingång för att gå på djupet och fånga informanternas åsikter och tolkningar av läroplanen. Resultatet visar på skillnader i tolkningar och arbetssätt inom samma arbetsområde. Det vill säga hur det pedagogiska yrket och pedagogers erfarenheter påverkar verksamheten beroende på förhållningssättet till läroplanen och dess betydelse för en lustfylld utbildning och god utveckling.

5

Innehållsförteckning

Inledning……….7

Frågeställningar………8

Teori……….……..9

Lek, lärande och de vuxnas roll………....9

Jean Piaget………...9

Lev S. Vygotskij………...10

Sammanfattningsvis………11

Läroplanen för förskolan………..12

Presentation av revideringen i läroplanen för förskolan……….14

Sammanfattningsvis……….16 Tidigare forskning………...……..18 Sammanfattningsvis………24 Metodval………...25 Intervju………25 Urval………26 Genomförande……….27 Forskningsetiska överväganden………..27

Resultat och analys………29

Pedagogers tolkning av läroplanen………..31

Slutsats och diskussion………..42

Referenslista………..45

7

Inledning

Innan 1998 fanns det inte en läroplan för förskolan. Man följde ett pedagogiskt program för förskolan som sågs som en rekommendation för hur man kunde arbeta. När första läroplanen för förskolan, Lpfö 98, trädde i kraft fick den en ny betydelse. Den blev en förordning. Nationalencyklopedin definierar ordet förordning som en beslutad författning av regeringen. En förordning ger en mer detaljerad beskrivning av det som finns generellt i en lag, i detta fall skollagen. Det innebär att läroplanen för förskolan är tvingande och måste följas av alla som är aktiva på förskolan. Motivet bakom läroplanen för förskolan som en förordning ligger i att skolans och förskolans läroplaner ska utformas tillsammans och därmed skapa ett sammanhållet utbildningssystem från förskola till skola, då förskolans betydelse för barns fortsatta lärande ökar (Wiklund Dahl, Ewa & Jancke, Harriet, Förskolans läroplan – Analys

och tolkning av Lpfö 98, 2007:15f).

Den 1 juli 2011 trädde den reviderade läroplanen för förskolan, Lpfö 98 Reviderad 2010, i kraft. Den 1 augusti 2011 kom andra upplagan av den reviderade läroplanen. Den första revideringen har som mål att ytterligare stärka bryggan mellan förskola och skola och därmed lägga en god grund för fortsatt lärande. I den första revideringen har strävansmålen utvecklats medan den andra upplagan har tydliggjort delar av uppdraget som har anpassats mer till skollagen.

Läroplanen är utformad som grund för barn och deras livslånga lärande i bästa möjliga miljö. Alltså måste pedagoger ha en förståelse för syftet med läroplanen och dess innehåll samt kunskap kring barn och deras utveckling. Teoretiker och forskare kan säga hur barn utvecklar sig, men i slutändan är det pedagogerna som tolkar, utformar och gör det till verklighet. Alla människor är olika. Hur man går till väga skiljer sig åt men det som måste finnas är en medvetenhet om barnets individualitet. För pedagogerna handlar det om att hitta olika

8

tillvägagångssätt som kommer att gynna barn i deras utveckling. En medveten pedagog måste hela tiden utvärdera sitt arbete för att på så sätt förbättra det. Det som en gång fungerade i en barngrupp kanske inte fungerar i nästa.

Förskolans läroplan är tolkningsbar. Därför spelar pedagogers interpretation av läroplanen stor roll för barns lärande och hur verksamhetens vardag utformas. ”Det är barnen som erövrar omvärlden, vi vuxna kan bara skapa möjligheter för detta genom att vi stödjer, möter och utmanar dem i deras lustfyllda lärande” (Pramling Samuelsson, Ingrid & Sheridan, Sonja,

Lärandets grogrund, 1999:9). Genom diskussion pedagoger emellan konkretiseras läroplanen

och skapar möjligheter för god miljö där lärande i alla dess former genom det lustfyllda kan gro.

Därför är det av stor vikt för studien att lyfta fram betydelsen av pedagogers kunskap om barn och deras utveckling i ett föränderligt samhälle. Det vill säga ett samhälle som i allt större utsträckning präglas av flerspråkighet och mångkulturalitet. Eftersom läroplanen är den grund som förskolan ska bygga på syftar denna studie till att undersöka aktiva pedagogers tolkning, förhållningssätt och förståelse för läroplanen.

Frågeställningar

 Hur tolkas den reviderade läroplanen av aktiva pedagoger?

9

Teori

Lek, lärande och de vuxnas roll

Jean Piaget

Jean Piaget (1896-1980) var schweizisk filosof och psykolog. Han har lagt upp en ram som än idag används för hur lärare ska utbildas och elever undervisas. Hans teorier baseras på kognitiva strukturer, det vill säga hur barn vid olika åldrar uppfattar sin omvärld. Han använder sig av kvalitativa metoder för att förstå barns livsvärldar och han anses vara en av 1900-talets mest betydelsefulla utvecklings psykologer.

Jean Piaget står för att skapa sina egna sanningar, det vill säga att en elev som erövrar kunskap genom att själv undersöka den i spontana miljöer kommer att ha kvar den kunskapen resten av sitt liv. Till skillnad från saker som man lär sig på begäran till exempel i skolan, där fokus inte ligger på livslångt lärande utan tanken på att man en gång kunnat till exempel ett datum i svensk historia. Han fortsätter med att säga att en elev som får undersöka själv skapar egna metoder som kommer att hjälpa honom i vuxenlivet då han söker förståelse i andra saker. Han står för en nyfikenhet som inte är utmattande och som leder till att man utvecklar egna tankar och förhållningssätt till olika saker istället för att lära utantill (Piaget, Jean. To

understand is to invent. The future of education, 1972:92-93).

Han fortsätter med att ställa frågan hur mycket det egentligen gynnar ett barns intellektuella utveckling att bara sitta och lyssna på föreläsningar och fortsätter med att säga att det borde finnas en balans mellan det praktiska och teoretiska. Det vill säga att man ska experimentera för att klart och tydligt se vad det är som händer och sedan diskutera det. Ett ämne där ett

10

annorlunda tillvägagångssätt än tidigare behövs är inom matematik. Han säger att trots kvaliteten i undervisningen leder de inaktiva metoderna till svårigheter inom matematik (Piaget, 1972:95-99).

Därför menar Piaget att man måste gå ifrån bilden av en allvetande lärare. Det vill säga att pedagogen står med all kunskap själv och delar ut den. Det ska istället finnas ett samspel mellan lärare-elev, elev-elev och elev-lärare. Detta i sin tur leder till en aktiv skola där elever har chans att ta del av och utveckla sina egna och andras idéer som i sin tur leder till en högre förståelse för ämnet i fråga. Han fortsätter med att säga att arbeten i grupp är detsamma som att socialisera i kollektiv. Studier visar att det är det som leder till fullt utvecklad personlighet på alla sätt (Piaget, 1972:100-127).

Lev S. Vygotskij

Lev S. Vygotskij (1896-1934) var en sovjetisk psykolog. Hans syn på kognitiva färdigheter skiljer sig från Piagets. Piaget talar om att barnet själv söker mening med det han gör medan Vygotskij talar om att barn i samspelet med en kompetent vuxen uppnår detta. Men även han anser att utveckling sker i det sociala samspelet och att det är där barn utvecklar sina kognitiva färdigheter. Han menar att barn föds med ett antal förmågor och att dessa utvecklas och omformas i det kulturella samspelet. Varje kultur ger barn redskap som ger dem möjlighet att utveckla sitt intellekt och anpassa det till de grundläggande mentala funktionerna (Evenshaug & Hallen, 2001:135).

Medvetandet är i dialog med tanken. Därför är ens tankar i ständig förändring då de präglas

av ens erfarenheter, till skillnad från intellektet som är i monolog med sig själv. Det vill säga utan erfarenheter och samspel med andra människor kan intellektet inte utvecklas. Det är i dialog med en vuxen eller kompetent vägledare som barnet skapar mening med det de hör och ser. Med hjälp av den vuxnes handledning kan barnet senare använda det i sina egna aktiviteter (Evenshaug & Hallen, 2001:136).

11

Barns fantasivärldar byggs och utformas av deras erfarenheter. Den kreativa förmågan hos

barn kallar han för fantasi. Han menar att känsla och tanke hör ihop och att människan med hjälp av språket försöker förstå sin omgivning och sin sociala utveckling. Våra föreställningar om livet präglas av erfarenheter och kunskaper och uttrycks av tecken och det talade språket. Den kognitiva psykologin är influerad av hans syn på språkets betydelse för tänkandet (Vygotskij, Lev S. Fantasi och kreativitet i barndomen, 1995:8-9).

Sammanfattningsvis

Både Piaget och Vygotskij är teoretiker inom den kognitiva utvecklingspsykologin. Båda tror på det kompetenta barnet och lärandesituationer i experimenterande miljöer beskrivs som viktiga. Det vill säga barnets nyfikenhet och lust att utforska är det centrala i ett barns intellektuella utveckling. De menar även att barn i diskussion med andra kan få syn på olika sorters tänkande och med det utveckla sitt sinne för olika sorters problemlösning. Piaget och Vygotskij säger att det är det som lägger grunden för ett livslångt lärande.

De är eniga om stora delar inom den kognitiva utvecklingspsykologin. Skillnaden är synen på de vuxnas roll i barnets intellektuella utveckling. Piaget menar att barn lär i sitt eget utforskande medan Vygotskij säger att barns intellekt utvecklas bäst i samspelet med en kompetent ledare eller modell som ger dem verktygen.

Piaget och Vygotskij har lagt grunden kring tänkandet om barns lek och lärande samt de vuxnas roll i utvecklingen. För studien är det relevant att beskriva de mest betydelsefulla teorierna kring barns utveckling och de vuxnas roll i utvecklingen. För att kunna vara del av och ge en så bra utveckling som möjligt måste pedagoger ha en kunskap om i vilka situationer barn lär och vilken betydelse olika sorters lärande har för dem.

12

Läroplanen för förskolan

”Det är pedagogerna som konstruerar läroplanen” (Pramling Samuelsson & Asplund Carlsson, Det lekande lärande barnet – i en utvecklingspedagogisk teori, 2003:200). Denna studie bygger på pedagogers förhållningssätt till läroplanen. Därför är det av relevans att den presenteras i sin helhet för att ge läsaren så stor förståelse som möjligt för studien. Presentationen består av läroplanens innehåll, struktur och revidering.

”Förskolan vilar på demokratins grund.” Omsorg, utveckling och lärande ska bilda en helhet och bidra till en likvärdig utbildning för alla, detta anges i de nationella målen i form av skollagen som förskolan ska rätta sig efter (Läroplan för förskolan Lpfö 98, Reviderad 2010,

Ändring i förordningen, SKOLFS 1998:1, om läroplan för förskolan, Rättelseblad

2011-08-08). Ett begrepp som har uppkommit bland intresserade för den svenska förskoleplanen i utlandet är educare. Educare förklarar den svenska förskolans syn på utveckling och är en blandning av lärande och omsorg. Den lägger grunden för ett livslångt och lustfyllt lärande. Det som åter upprepas i läroplanen är lekens betydelse för det lustfyllda lärandet hos barn. Läroplanen talar om barnet med förmågor. Förskolan ska ge verktyg till att barn stimuleras och utmanas att vara aktiva i sin egen utveckling. Det gäller att se vad barnet är kapabelt till utifrån dess egna möjligheter och förutsättningar i alla sammanhang, som att hoppa, sjunga, barnets ordförråd och tankesätt. Att inte sätta fokus på bristerna utan utgå ifrån det barnet faktiskt kan och förhålla sig positivt till det. Det skapar det kompetenta barnet (Wiklund Dahl, Ewa & Jancke, Harriet, 2007:31f).

Förskolan är det första steget i barns utbildning. Men det livslånga lärandet som främjas i förskolan börjar långt innan dess därför behövs en medvetenhet om det livslånga lärandet. Fortfarande finns det föreställningar om att lärande sker vid specifika tillfällen, som till exempel i samlingen. Men ”barn lär hela tiden, överallt”. Pedagogers viktigaste uppgift är att främja läroprocessen där barn får stöd i sitt lärande och förstår sin roll i det egna lärandet. Det

13

ska vara roligt och meningsfullt för varje enskilt barn och barngruppen att lära sig nya saker (Wiklund Dahl & Jancke, 2007:33f).

”Förståelsen för lekens stora betydelse i barns liv har ökat.” Att skapa skillnader mellan lek och lärande och säga att vi bara har lekt idag visar på en ”oreflekterad och omedveten syn på lek”. Leken för barn är ett redskap för lärande. Barn lär sig själva och om sig själva hela tiden i leken. En professionell inställning till leken är den som ser och kan förklara för utomstående lekens vikt i ett barns liv. Barn lär sig grunderna för allt i leken, därför är det viktigt att det finns ett medvetet bruk av lek på förskolan som kan engagera barnet till att lära. Barn lär bäst när de är motiverade och intresserade. ”Barn känner tidigt att de lär”, därför är det viktigt att visa att lärande är roligt både genom ord och handling. Leken är viktig (Wiklund Dahl & Jancke, 2007;38f).

Läroplanen säger att för att lärande ska främjas krävs en aktiv diskussion om synen på kunskap. Kunskap är; fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet.

”Kunskapsformerna är integrerade i varandra”, de sker aldrig var för sig. En pedagog måste tänka på det vid planeringar samt ha en förståelse för de olika kunskapsformerna och hur de

ger näring åt varandra. F:n utgör en helhet. Det är pedagogerna som måste skapa

förutsättningarna för att ”stärka läroprocessen och bekräfta barns lärande” (Wiklund Dahl & Jancke, 2007:35ff).

Sverige är idag ett mångkulturellt land. Detta innebär bland annat att man på förskolan möter både barn och föräldrar med en annan kultur, ett annat språk, annan trosuppfattning och kanske även en annan värdegrund än den som beskrivs i svenska skolans läroplaner. I

Fyra fantastiska F

Fakta är kunskap som information

Förståelse är kunskap som meningsskapande Färdigheter är kunskap som utförande Förtrogenhet är kunskap som omdöme

14

förskolans uppdrag och värdegrund står det att ”barnens förmåga till respekt för skillnader i människans uppfattningar och levnadssätt ska utvecklas”. Alla barn och föräldrar bör bemötas med respekt. Även om förskolan är en kulturell mötesplats har den som uppgift att föra det

svenska kulturarvet vidare. Förskolan ska sträva efter att barnen ska förstå människors lika

värde samt att de också känner delaktighet i sin egen kultur men även utvecklar känsla och

respekt för andra kulturer. Språket är en stor del av förskolans vardag. Därför ska barn med

ett annat modersmål än svenska få möjlighet att utveckla både det svenska språket och sitt

modersmål (Wiklund Dahl & Jancke, 2007:44).

Presentation av revideringen i läroplanen för förskolan

Revideringen av läroplanen för förskolan har skett i samband med en ny läroplan för skolan. Den har utformats för att ytterligare höja kompetensnivån hos de verksamma, öka barns lust att lära i lekfulla situationer och stärka bryggan mellan skola och förskola. Därför har vissa mål och riktlinjer förtydligats. Det är bland annat barns språkliga, kommunikativa och matematiska utveckling samt inom naturvetenskapen och tekniken där förändringar gjorts. Det ansvar som arbetslaget en gång hade har nu delats upp och förskoleläraren har ett eget ansvarsområde. Ett avsnitt om uppföljning, utvärdering och utveckling och ett om förskolechefens ansvar har tillkommit (Utbildningsdepartementet, Förslag till vissa

förtydliganden och kompletteringar av förskolans läroplan, 2010). Den andra upplagan av

den reviderade läroplanen för förskolan kom den 1 augusti 2011 där en del av värdegrunden, uppdraget och riktlinjerna har omformulerats för att ytterligare anpassas till skollagen.

Läroplanens nuvarande struktur:

 Förskolans värdegrund och uppdrag  Mål och riktlinjer

 Normer och värden  Utveckling och lärande  Barns inflytande  Förskola och hem

15  Uppföljning, utvärdering och utveckling  Förskolechefens ansvar

Inom den språkliga och kommunikativa utvecklingen för barn har man gjort strävansmålen klarare genom att till exempel säga att förskolan nu ska sträva efter att barn förstår andra

barns perspektiv, där det innan har handlat om barnet själv. Innan har det beskrivits att

förskolebarnet ska utveckla ett nyanserat talspråk och sin kommunikation med andra men som nu har utvecklats till att man ska kunna berätta, ställa frågor och argumentera. Det har även tillkommit ett strävansmål om att förskolebarnet ska kunna tillämpa olika medier, tolka och

samtala om dem.

Begrepp som; läge och riktning, mängder, antal, ordning och talbegrepp samt samtal om

förändring i tid och rum har tillkommit. Där det innan har handlat om att använda

matematiken i meningsfulla sammanhang samt förståelsen för grundläggande begrepp inom matematik, handlar det nu om att undersöka, reflektera över och prova olika lösningar,

urskilja, uttrycka och undersöka, se sambanden mellan begreppen samt föra och följa resonemang.

Inom naturvetenskap och teknik trycks det nu på att se samband mellan människan, naturen

och tekniken i samhället. Det har även tillkommit delar om diskussion och förmågan att ställa frågor och dokumentera. Barn ska kunna använda sig utav enkel teknik i vardagen. De ska

även kunna sambanden i naturen samt enkla kemiska processer och fysikaliska fenomen. Innan revideringen handlade strävansmålen om enkel ekologi medan de nu har utvecklats för att barnen ska få en djupare förståelse för det naturvetenskapliga och tekniska i samhället.

I förskolans värdegrund och uppdrag har de grundläggande värdena utvecklats. Nu handlar det om att förmedla kunskaper till det enskilda barnet för deras utveckling och lärande samt en livslång lust till lärande. Man ska förmedla och förankra de mänskliga rättigheter och grundläggande demokratiska värderingar som samhället vilar på. Innan talade man endast om att förskolans verksamhet ska utformas i överensstämmelse för de grundläggande demokratiska värderingarna.

16

Förskolans uppdrag har omformulerats för att ytterligare stärka barns utveckling och lärande. I formuleringen har fostran ersatts av begreppet utveckling. Den andra upplagan av revideringen söker hela tiden stöd i skollagen. Den pedagogiska verksamheten har ersatts av endast begreppet verksamhet för att stödja förskolechefens ansvar och delaktighet i

verksamheten. Den andra upplagan har även mer detaljerat beskrivit vissa delar som till

exempel att det inte endast handlar om att vara ett stöd utan även att ge stimulans som pedagog och att barn ska utvecklas så långt som möjligt.

Sammanfattningsvis

Educare är det begrepp som bäst förklarar den svenska förskolans utvecklingsplan. Det är en

blandning av lärande och omsorg där stor vikt läggs på leken och dess betydelse för lärandet. Barnet ses inte längre som ett tomt kärl utan som ett kompetent barn som föds med många förmågor. De olika kunskapsformerna är ett stöd för pedagogerna att arbeta med för att barn ska kunna skapa sammanhang i det de lär. Barn lär hela tiden och därför måste de stimuleras och utmanas i ett lusfyllt lärande eftersom förskolan är det första steget i barns utbildning. Vi lever i ett mångkulturellt samhälle och därför betonar läroplanen alla människors lika värde oavsett genus, klass eller etnicitet och därför bör förskolan ses som en kulturell mötesplats.

Revideringen har lett till en mer detaljrik läroplan som är bättre anpassad till skollagen. Strävansmålen har varit med från början, nu har de tydliggjorts och det står klart och tydligt

vad för kunskap man vill att barn ska erövra. Sheridan & Pramling Samuelsson menar att

tidigare läroplaner har lagt vikt på hur barn utvecklar och lär sig. Nu menar de att strävansmålen i läroplanen betonar vad det är som bidrar till god utveckling. Därmed ger den en klar koppling till skolans utbildning (Sheridan, Sonja & Pramling Samuelsson, Ingrid,

Barns lärande- fokus i kvalitetsarbetet, 2009:32).

Även uppdraget och riktlinjerna är till större delen oförändrade. De skiljer sig i formuleringen och synen på barns utveckling och lärande samt pedagogens roll. Man trycker nu mer på utveckling än fostran och nu handlar det om att barnen ska ha en förståelse och att själva kunna utveckla det de lär. Pedagogen ska nu inte bara vara stödjande utan även stimulerande.

17

För studien är det av relevans att läroplanen presenteras i sin helhet för att få en tydlig bild av vad det är som formar förskolans verksamheter. Samt att skaffa en förståelse för hur viktig läroplanen är för barns utveckling.

18

Tidigare forskning

Det här kapitlet avser att redogöra för litteratur som studien kan ta stöd i. Litteraturgenomgången har som syfte att utförligt beskriva tidigare forskning kring läroplanens beståndsdelar och studiens frågeställning. Läroplanen ska lägga grunden för arbetet på förskolan. I läroplanen belyses de beståndsdelar som anses vara viktiga för ett barns utveckling där många komponenter bildar en helhet. Lek och lärande är en del av den språkliga utvecklingen som i sin tur bidrar till den individuella utvecklingen. Miljön är av stor betydelse för allt detta. För att lek, lärande, den språkliga och individuella utvecklingen samt miljön ska kartläggas, belysas och öka kvaliteten på verksamheten krävs en positiv inställning till dokumentation, som kan ge verktygen för att utforma en pedagogiskt givande miljö för barn. För att allting ska vara av kvalitet ligger ansvaret på pedagogerna att hela tiden uppdatera sina kunskaper och därmed sitt förhållningssätt till alla komponenter ovan. Allt är en del av den pedagogiska processen.

”Barn lär hela tiden.” Det viktiga för pedagogerna är vad barn lär, vilken sorts lärande man arbetar med och vilka kunskaper som är viktiga. Wiklund Dahl och Jancke talar även om vilken kunskapssyn som finns i läroplanen. Kunskap är inte ett entydigt begrepp, det är fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet. Dessa menar de kompletterar varandra. Vidare i Wiklund Dahl och Janckes analys av Lpfö 98 talas det om målens karaktär. Det är strävansmål och inte mål att uppnå. Perspektivet bör vara framåtblickande men det viktiga är det som sker just nu. De betonar hur viktigt det är för barn att leka och att de genom leken lär hela tiden. I lustfyllda situationer får barnet en positiv uppfattning om sig själv och sitt fortsatta lärande. Det handlar om ett långsiktigt perspektiv och ett arbete som är förberedande för en lustfylld utveckling (Wiklund Dahl & Jancke, 2007:34-37).

Pramling Samuelsson och Sheridan säger att barn genom lek, språk och lärande tar in omvärlden och skaffar sig kunskaper för livet. Det är genom att vara aktiva i sin vardag som de kan kreera kunskap och förståelse för omvärlden. ”Ett barns möjligheter till utveckling är

19

beroende av de förutsättningar som finns framför barnet.” De påpekar även att innebörden av ett livslångt lärande är ett svårdefinierat begrepp och innefattar olika synvinklar. Ett exempel är tidsperspektivet, vi lär så länge vi lever. Det andra är innehållet och handlar om kunskapernas kvalitet och hur de förändras genom tiden. Det vill säga, det vi har lärt oss som små kan vi komma att använda som vuxna (Pramling Samuelsson & Sheridan, 1999:9-10).

Att vi lär hela livet är ett faktum. Men hur mycket vi lär, vid vilken tidpunkt och i vilken situation varierar eftersom det både finns medvetet och omedvetet lärande. Barns största lärande sker omedvetet, men i allt större utsträckning ser man att barn medvetet söker kunskap. Därför är det viktigt för pedagoger ”att lära sig upptäcka och förstå det lilla barnets värld”. Barn är tidigt medvetna om att de inte kan vissa saker, därför söker de olika sätt att lära sig som förklarar det de lär. Det börjar genom rörelser, för att gå över till tal- och skriftspråket. Om barn ska utveckla god självkänsla och identitet krävs det att de möts med positivitet som leder till nyfikenhet och lust att lära genom hela livet. Det är pedagogerna som skapar förutsättningarna för detta eftersom barn utvecklas genom erfarenheter och i samspel med vuxna (Pramling Samuelsson & Sheridan, 1999:10–14).

Leken är en stor del av det livslånga lärandet. I leken utvecklar barn sin ”sociala kompetens, de lär sig leva med andra människor, skratta, bli arga utan att slåss, kompromissa, känna sympati och empati”. Samtidigt lär de sig lösa problem som uppstår i leken och se lekens gränsdragningar. För att leken ska kunna fortskrida och ha mening för barnen måste konflikterna lösas. Även de sociala lekreglerna måste följas. De är; samförstånd,

ömsesidighet och turtagande. När barn har en förståelse för lekreglerna kan de utveckla

förmågan att vara en kompis och att ha kompisar. Det är pedagogens roll att stödja och utveckla det genom att själv vara lekande och gå in i leken med respekt för lekens regler (Pramling Samuelsson & Sheridan, 1999:85–88).

Så som pedagogen med rätt förhållningssätt kan påverka leken och göra den bättre har den pedagogiska miljön samma funktion. Den skickar ut signaler om vad som kan förväntas av verksamheten. Därför bör pedagoger ha det i åtanke när de utformar miljön. Allt lärande sker i sammanhang och därför är det den fysiska miljöns utformning som kan bidra till ”att en allsidig utveckling främjas genom lustfyllt lärande, lek, kreativitet och skapande”. Sverige är idag ett mångkulturellt land. Därför är det viktigt att oavsett om det finns kulturella skillnader eller inte bland barn på förskolan ska miljön återspegla det för att skapa en förståelse för

20

människors skilda bakgrunder. Alltså ska barns ursprung göras synligt för både dem och de andra barnen genom att till exempel ha böcker eller prydda väggar som synliggör detta (Pramling Samuelsson & Sheridan, 1999:89–96).

Det är beskrivet att barn lär i sammanhang. Förskolan kan bli en ”arena för undervisning” om förståelsen för barns lärande och utveckling finns. Om pedagogen kan problematisera och göra verklighet av det barn finner intressant betyder det att lärandet på förskolan kan ske i alla situationer och sammanhang. Varje lärandesituation är unik, den är beroende av barngruppen, innehållet och sammanhanget. Pedagogen måste se lärandesituationer i det som utåt inte ses som pedagogisk verksamhet, ”göra det osynliga synligt”. Samtidigt gör man det synligt för barnen. När barn börjar tänka om sin kognitiva utveckling, det vill säga att komma ihåg, att lära sig, att förstå och att lösa problem ökar deras förmåga att lära. På det sättet kan de anpassa sina kunskaper och erfarenheter till situationer som inte endast är här-och-nu. Det är då barn börjar fundera över sitt lärande och ställa frågor. Barn kommunicerar olika med vuxna och barn. Pedagogen ska därför hela tiden söka tillvägagångssätt för att inta barnets perspektiv och på så sätt komma in en bit på kommunikationen med barn. När man ställer frågor till barn utmanar man dem till att tänka och reflektera över det de säger. Det är viktigt att pedagogen visar att det är barnens tankar som är det viktiga och inte att de ska komma med

rätt svar. Att barn kan besvara frågor är av lika stor betydelse som att kunna ställa dem.

Förundringar över något och att man söker kunskap själv bidrar till att man blir en aktiv

lärande individ. Alltså är det barns eget intresse som leder till det lustfyllda lärandet

(Pramling Samuelsson & Sheridan, 1999:106–114).

I miljön är det förhållningssättet mellan barn och pedagoger samt förekomsten av mål och teorier i den pedagogiska planeringen som är det mest betydelsefulla för god kvalitet på förskolan. Här speglas pedagogers professionalitet och deras förståelse för vikten av samarbetet mellan teori och praktik. Barn lär bättre i en förskola av hög pedagogisk kvalitet (Pramling Samuelsson & Sheridan, 1999:117–123).

För att belysa varje individs lärande ska man utvärdera den pedagogiska processen. Den pedagogiska processen är, vad det är barn gör i förhållande till hur de lär och vad de ska lära om. Alltså att man har en förståelse för hur viktigt det är för barn att förstå varför de gör det de gör. Då kan barn tillsammans med pedagoger utvärdera arbetet gentemot läroplanens intentioner. Då blir utvärdering en del av utvecklingen på verksamheten där man kan se både

21

styrkor och svagheter. Detta för att utveckla styrkorna och eliminera svagheterna, annars blir

utvärderingen endast ett verktyg för kontroll. En givande dokumentation synliggör både det egna och barns arbete. Först när vi ser att barn förstår det egna lärandet kan vi veta att vi är på väg att uppfylla läroplanens mål. Det synliggörs på bästa sätt genom att inta ett barns perspektiv. Det vill säga att försöka tolka och förstå barns livsvärldar (Pramling Samuelsson & Sheridan, 1999:124–133).

Lenz Taguchi och Åberg talar om dokumentation och pedagogisk dokumentation. Dokumentation blir först pedagogisk dokumentation när man börjar analysera och utvärdera den i arbetslaget och med barnen. De fortsätter med att säga att det inte är svårt att utföra dokumentation om man förstår dess betydelse. För verksamheten är det viktigt hur den används för att utveckla och förbättra den pedagogiska processen. Det handlar om att förvandla planeringstiden till reflektionstid. Istället för att göra en detaljerad planering av det man vill göra kan man använda sig av det som har hänt för att planera framåt. På så sätt har man en klar bild av barnens behov. Men om dokumentationen inte är ett verktyg för att skapa stöd i verksamheten blir det ännu en plikt (Åberg & Lenz Taguchi, 2005:20-24).

Sheridan och Pramling Samuelsson skriver om hur förskolans uppdrag är mer omfattande än skolans, men samtidigt mer diffus. De syftar på att man i skolan lär barn specifik kunskap medan den kunskapen i förskolan vävs in i barnens vardag. Tidigare läroplaner har lagt vikt på hur barn utvecklar och lär sig. Nu menar Sheridan och Pramling Samuelsson att strävansmålen i läroplanen betonar vad det är som bidrar till god utveckling. Därmed ger den en klar koppling till skolans utbildning (Sheridan, Sonja & Pramling Samuelsson, Ingrid,

Barns lärande- fokus i kvalitetsarbetet, 2009:39).

Johansson och Pramling Samuelsson har undersökt integrationen av lek och lärande. De menar att barnet utvecklas psykiskt, fysiskt och emotionellt i leken. De refererar till Sutton Smith (1997) som menar att pedagogers tankesätt är sett ur endast ett perspektiv och att det därför bör läggas mer vikt på nya tillvägagångssätt för att vidareutveckla det barn har naturligt. För att barn ska kunna bearbeta och skapa en förståelse för den kunskap de har erövrat, måste pedagoger vara ett stöd för barnen (Johansson, Eva & Pramling Samuelsson, Ingrid. Lek och läroplan – Möten mellan barn och lärare i förskola och skola, 2006:179-194).

22

Pramling Samuelsson och Asplund Carlsson säger att leken i förskolan alltid har varit en del av barns lärande och meningsskapande. Pedagogerna har haft som ansvar att stärka och inte avbryta barns lek. De talar för att leken och lärandet bör vara sammanflätade. Samtidigt är målet att skydda barns lekvärldar så att de kan skapa egna kulturer i sin lek. Synen på lekens inverkan på lärandet har förändrats i förskolan. Därför har det uppstått svårigheter för pedagoger att ta hand om barns lek så att det lustfyllda inte tas ifrån den (Pramling Samuelsson, Ingrid & Asplund Carlsson, Maj. Det lekande lärande barnet, 2003:214).

Hangård Rasmusen talar om hur innehållet i den styrda leken kan leda till att barn får en större förståelse för omvärlden. För att förskolans vardag ska vara lönsam och utvecklande för leken, måste det finnas en växling mellan fasta och fria aktiviteter. Men ännu en gång handlar det om hur pedagogen tolkar barns situation och lek (Hangård Rasmusen, Torben. Lekens

betydelse, 1983:96–103) .

Knutsdotter Olofsson menar att leken kan vara både och, att en del är fantasi och en del är verklighet. Genom lek får man även bearbeta olika upplevelser. Hon pratar om en inre och en yttre värld i leken. Hon säger att när man avbryter barns lek är det detsamma som när en vuxen blir avbruten i ett intressant samtal, man tappar tråden. De vuxna ska se till att barn inte stör varandra. Men de som oftast stör är de vuxna som måste genomföra de dagliga rutinerna på förskolan. Hon fortsätter med att säga att man ska vara en ”stödjande och inte en störande pedagog”. För att kunna ta del av barns lekvärldar måste vi veta vad lek är. ”Chansen att barnen skall börja leka i sanden är faktiskt större om barnen är ensamma, än när en vuxen visar att världen är platt.” Knutsdotter Olofsson menar med detta att det är lätt hänt att vuxna med sina värderingar, normer och regler förstör barns fantasi och kreativitet i leken. Det handlar om att bjuda in till lek. Pedagoger måste vara medvetna om vad lek är för att på så sätt kunna ta del av barns lekvärldar (Knutsdotter Olofsson, Birgitta. I lekens värld, 1992:19– 30).

”13-15 procent av förskolebarnen har ett annat modersmål än svenska.” Detta innebär att man främst i storstäderna möter barn och föräldrar med annan språktillhörighet, kultur och andra traditioner. Kan pedagoger möta detta på rätt sätt bidrar de till nya tankar och tillvägagångssätt där pedagogers kreativitet sätts på prov för att leva upp till läroplanens innehåll. Förskolan ska verka som en mötesplats där många kulturer samlas. Förskolan har som uppdrag att stimulera barnen att använda sina språk eftersom det är en del av deras

23

identitet. Språk och identitet är tätt sammankopplade med lärandet och därför är det viktigt att förskolan ger rum till utvecklingen av språket och att pedagoger möter barn och aktivt stöder dem i deras språkliga utveckling. ”Språket är en del av kommunikationen.” Där kan man förmedla delar av sin identitet och kultur. Detta gör man genom gester, tonfall, miner och

andra uttryck som skiljer sig kulturer emellan. Barn blir bärare av den egna kulturen och

identiteten (Myndigheten för skolutveckling. Komma till tals - Flerspråkiga barn i förskolan, 2004:20-54).

Barn föds in i sitt modersmål. För att det svenska språket ska utvecklas krävs det att modersmålet har en god grund. Verksamhetens attityd måste vara positivt inställd till barns tvåspråkighet så att barn kan utveckla modersmålet och det svenska språket parallellt med varandra. Språken kommer att berika och göra varandra fullständiga. Detta kallas för additiv

språkmiljö där barns båda språk tillåts växa och utvecklas. Motsatsen till detta är subtraktiv miljö vilket innebär att barnet tillägnar sig ett nytt språk men glömmer det första.

På förskolan ska mångkulturaliteten synas. Barns olika ursprung kan användas som utgångspunkt för intressanta diskussioner där barns och föräldrars olika kulturer berikar och ses som tillgångar för verksamheten. Men man måste vara försiktig med att inte exotisera barnen. Det innebär att man måste vara medveten om att det finns en risk om det går för långt att det blir främmande och ovanligt istället för inbjudande och intressant. Det är här pedagogers kreativitet sätts på prov. De måste stödja barn i deras dubbla kulturella

tillhörighet och förstå att barn bär med sig olika erfarenheter och kunskaper (Myndigheten för

skolutveckling, 2004:20–54).

Ladberg och Nyberg talar om hur språket kan bli ett hinder för barn som ännu inte behärskar det svenska språket och har svårt för att uttrycka sig. Då menar de att knytnävarna kan träda fram istället för orden. Därför är det de vuxna som bör ge barn ord i deras lekar och aktiviteter så att de får stöd i att sätta ord på sina känslor (Ladberg Gunilla & Nyberg Ola, 1996:59).

”Den nya kunskapssynen bygger på att vi lär hela tiden, det gäller inte enbart barnen.” Samhället är i ständig förändring. Därför är det viktigt för pedagoger att de tar de möjligheter som finns för fortbildningar i kommunen och att de själva tar initiativ till att erövra nya kunskaper. Men man kan inte alltid förvänta sig att få ta del av fortbildningar, då får man söka nya tillvägagångssätt att utvecklas själva. Ansvaret ligger inte endast hos ledarskapet utan

24

även hos den enskilda pedagogen. ”Kanske handlar en del av kompetensutvecklingen att gå på spaning hos varandra i våra olika verksamheter, att lära av varandra.” Pedagoger måste ta sig tiden att gå på studiebesök på andra förskolor eller grannavdelningen för att få ett tredje perspektiv på verksamheten och på så sätt ta del av nya upplevelser och skaffa sig nya kunskaper. De kan också använda sig av ny litteratur, använda sig av olika nätverk etcetera. Det är ens eget intresse som styr och vilka vägar man väljer för att utveckla kompetensen. Behovet av fortbildning kan variera pedagoger emellan. Det viktiga är att se att behovet i förskolan är lika stort som i skolan speciellt eftersom förskolan saknar studiedagar som lärare i skolan har. Att använda sig av kompetensen som finns på verksamheten kan vara ett billigt alternativ till vidareutveckling av den egna kompetensen. Vissa kommuner har organiserat pedagogiska caféer där pedagoger kan samlas, diskutera och lära av varandra. I slutändan handlar det om att ha respekt för allas kompetenser, att man är medveten om att barn- och kunskapssynen är i ständig förändring samt att man själv tar initiativet till sin egen utveckling. (Eva Campner & Elsie Persson. Vardagsperspektiv – pedagogens syn på läroplanen för

förskolan, 2000:89–94)

Sammanfattningsvis

Den tidigare forskningen har som syfte att stärka studiens frågeställning. Leken är det största elementet i ett barns liv. I leken sker allt lärande och utveckling, detta fastslår även läroplanen. Därför är det av stor betydelse att förklarar lekens betydelse för både lärande, leken, språket och individen. Detta förbättras och lyfts i goda pedagogiska miljöer skapade av medvetna pedagoger som ständigt söker nya tillvägagångssätt för att förbättra verksamheten.

25

Metodval

Studien använder sig av kvalitativa intervjuer för att uppfylla syftet. Denscombe menar att forskare som använder sig av kvalitativa forskningsmetoder kan göra mer detaljerade beskrivningar av det som undersöks (Denscombe, Martyn, Forskningshandboken- för

småskaliga forskningsprojekt inom samhällsvetenskaperna, 1998:321). Då studien syftar till

att greppa på djupet, bland annat genom tolkningar, krävs det att undersökningen har en kvalitativ ingång.

Fördelarna med kvalitativa undersökningar är att de syftar till att skildra verkligheten på djupet. Forskningen kan hantera svåra situationer så att de kan ses utifrån livets många perspektiv. Det ger möjligheter till olika förklaringar och att de kan ställa sig inför motsägelser, eftersom olika slutsatser kan nås trots lika metoder. Det negativa är att tolkningarna ofta är förknippade med forskarens egna erfarenheter och därför måste resultatet hanteras på ett mer försiktigt sätt för att inte återspegla forskaren för mycket. Eftersom sociala fenomen är komplicerade måste forskaren vara försiktig med att inte förenkla frågorna för mycket samt att se till att inte för mycket data försvinner när man avkodar den (Denscombe, 1998:398-401).

Intervju

Intervjuerna är standardiserade, med styrd eller fokuserad karaktär. Dessa är strukturerade, men inte enkätliknande. Intervjufrågorna utformas så att de täcker de teman som ska besvaras men samtidigt ger frihet för informanterna att besvara frågorna utifrån sina egna erfarenheter inom de gränser som strukturen utgör (Bell, Judith, Introduktion till forskningsmetodik, 2000:120-122). Denscombe kallar dessa intervjuer semistrukturerade. Intervjuaren är flexibel

26

och låter informanten svara utifrån sina egna synpunkter (Denscombe, 1998:234-235). Alltså att intervjuaren låter informanten gå en annan riktning inom ämnets ramar för att förklara sina tankesätt, om de så väljer.

Den här sortens intervjuer tillåter studien att gå på djupet med deltagarnas tolkningar, förståelse och intentioner med den reviderade läroplanen. Det finns en medvetenhet om att informanterna besvarar frågorna på det sätt som de tror förväntas av dem. Men de kommer att bli meddelade i förhand att studien inte syftar till att bli generaliserbar utan endast förtydliga hur revideringen av läroplanen förverkligas och med detta bidra till ökad kunskap kring problemet.

Urval

Fyra pedagoger på två förskolor har intervjuats. Förskolorna där undersökningen utförts ligger i samma stadsdel. Namnen på både förskolor, avdelningar och pedagoger är fingerade. Dessa förskolor är väsentliga för undersökningen eftersom de kommer att arbeta utifrån den reviderade läroplanen. Relevansen för studien ligger i att se pedagogers tolkning och förståelse av läroplanens revidering.

Den första förskolan heter Antarktis förskola. Den har åldersintegrerade avdelningar med ungefär 20 barn per avdelning. Två förskolepedagoger och en barnskötare arbetar på varje avdelning. På avdelning Pingvinen arbetar Lena. Lena har arbetat som förskolelärare i 26 år varav 2,5 år på Antarktis. Hon har bland annat arbetat mycket med barn i behov av särskilt stöd, speciellt barn med autism. På avdelning Bläckfisken arbetar Agneta. Det är sjunde året som hon arbetar på Antarktis men hon har varit verksam som pedagog i 11 år.

Den andra förskolan heter Bärets förskola. Bärets förskola är lite mindre, men även där är det ungefär 20 barn per avdelning, varav det på den ena avdelningen arbetar en förskolepedagog och två barnskötare och på den andra två förskolepedagoger och en barnskötare. På avdelningen Jordgubben arbetar Emma. Emma är utbildad förskolepedagog sen 1982. Hon arbetade tio år på förskolan, sedan valde hon att jobba inom vården i tio år och nu de senaste

27

sju åren har hon jobbat på Bärets småbarnsavdelning. På avdelningen Blåbäret arbetar Greta. Hon arbetade tidigare i förskoleklass men är sedan en och en halv månad tillbaka anställd på Bärets 3-5- årsavdelning.

Genomförande

Som en början på studien gjordes det en projektplan. Den skulle lägga grunden för det fortsatta examensarbetet. Tanken var att utifrån revideringen av läroplanen för förskolan undersöka pedagogers olika synvinklar på läroplanen.

I början av studien kontaktades pedagoger som ansågs vara intressanta för studien och dess innehåll. Efter att ha undersökt olika förskolor på Malmö stads hemsida, valdes två förskolor som var intressanta för studien. De kontaktades över telefon och alla fyra valde att medverka. Kort därefter fick de ut intervjufrågorna per mejl, samt informationsbladet med förklaring på arbetets problem, syfte och hur det insamlade materialet kommer att hanteras.

Informanternas svar spelades in med Iphone-röstmemo som tillät bra kvalitet på ljudinspelning samt lätt åtkomst till detaljerna i svaren. Under intervjuernas gång fördes även anteckningar. Intervjuerna varade mellan 20-50 minuter. De transkriberades en gång med alla detaljer sedan lyssnades de igenom en extra gång för att anteckna tankar som väcktes under tiden.

Läroplanen och revideringen har granskats för att tydliggöra studiens syfte. Resultatet och analysen har delats upp i huvudkategorier där pedagogernas tankar har lyfts fram och analyserats med hjälp av adekvat forskning.

28

För att kunna utföra en undersökning på ett etiskt försvarbart sätt måste man ta hänsyn till varje individs integritet. De principer som gäller inom samhällsvetenskapliga undersökningar är att skydda deltagarnas intresse. Forskare ska undvika falska förespeglingar och oriktiga framställningar. Deltagarna måste ge informerat samtycke (Denscombe, 1998:195-197). Deltagarna i undersökningen vet att de gör oss en tjänst och därför ser vi till att de känner till sina rättigheter och tar del av dem genom oss samt att undersökningen håller på konfidentialitetskraven. ”Därför behöver de få veta vad man vill ha av dem, vilken tid detta kommer att ta och hur man tänker använda den informationen som kommer fram” (Bell, 2000:38).

När informanterna kontaktades skickades ett informationsblad till dem för att de skulle ge sitt samtycke om att intervjuerna kunde utföras hos dem. Informationsbladet innehåller:

 Forskarens identitet; att deltagaren vet vem som utför intervjun och hur man kan ta kontakt med denna person/er, adress och andra kontaktuppgifter

 Information om forskningen; kortfattad, detaljerad formulering av syfte, frågeställning, metod och vad undersökningen sannolikt kan ge, som deltagaren får behålla för framtida hänvisning.

 Förväntningar om deltagarnas bidrag; att deltagarna klart och tydligt vet vad som förväntas av dem, tidsaspekten, vad de ger sig in på

 Rätten att dra sig ur (Denscombe, 1998:198-200)

29

Resultat och analys

Läroplanen

Revideringen av förskolans läroplan gjordes för att höja kompetensnivån hos alla i verksamheten. De fyra informanterna förhåller sig alla positivt till revideringen och säger bland annat att allt kvalitetsarbete som utförs för att förbättra förskolans verksamhet är positiv.

När förarbetet med läroplanen påbörjades skickades pedagoger på en femdagars utbildning på Malmö Högskola för att få en kort introduktion till arbetet kring den reviderade läroplanen. De blev processtödjande pedagoger/processledare, vilket innebär att de fick en klar bild av varför revideringen skedde samt vad det var som hade tillkommit och förändrats. Förskolecheferna ordnade pedagogiska caféer där processledarna fick föra vidare den information de fått till andra pedagoger på sin egen verksamhet och resten av stadsdelen. Lena, som arbetar på Antarktis förskola är en av de pedagoger som har fått gå processledarutbildningen. Hon säger att;

Vi som är processledare […] har blivit ganska insatta i hur den nya läroplanen ser ut […]. Så vi har fått mer kunskap än vad det övriga arbetslaget har fått och jag efterlyser också mer information och kompetensutveckling till all personal när det gäller det här. För att det är så mycket som är nytt och vi som är processledare kan inte allt heller. Så jag menar att det måste komma centralt ifrån att man får mer kompetensutveckling.

(Intervju 1, Lena, 2011-09-08)

Det är läroplanen som anger att ansvaret ligger på ledarskapet, det vill säga att förskolechefen ansvarar för att ”personalen kontinuerligt får den kompetensutveckling som krävs för att de

30

professionellt ska kunna utföra sina uppgifter”. Ansvaret för kompetensutveckling delas mellan förskolechefen och den enskilda pedagogens drivkraft att erövra nya kunskaper. Om ledningen inte har möjlighet att tillhandahålla nytt material för kompetensutveckling ligger det på pedagogen att söka andra tillvägagångssätt för att utvecklas. ”Att använda sig utav kompetensen som finns på verksamheten kan vara ett billigt alternativ till vidareutveckling av den egna kompetensen”. Lena säger att de som är processledare inte kan allt heller, men den kunskapen de har tagit del av kan utnyttjas av resten av personalen på verksamheten. ”Det är det egna intresset som styr och vilka vägar man väljer för att utvecklas.” Mycket kompetens finns redan på förskolan. Det pedagogerna måste ha, är ”respekt för allas kompetenser, att man är medveten om att barn- och kunskapssynen är i ständig förändring samt att man själv tar initiativet till sin egen utveckling”. Pedagogen måste ha en vilja att utvecklas och tänka att den kunskapen de bär på kan både vara dyrbar och hjälpsam för någon annan (Campner & Persson, 2000:89–94).

Lena efterlyser mer kompetensutveckling centralt ifrån eftersom hon anser att det är så mycket som har tillkommit med revideringen. Hennes kollega på Antarktis förskola, Agneta, har en annan syn på revideringen av läroplanen.

Om man har jobbat bra med den gamla läroplanen behöver man kanske en dag att bara läsa vad som är nytt eftersom att det inte är så mycket nytt. Men som man upptäcker är det inte alla, tror jag, som har jobbat med den gamla läroplanen och det var mycket diskussioner som var på något sätt på grundnivå. Som om de startar från början. Och det för mig är oproffsigt.

(Intervju 3, Agneta, 2011-09-09)

Den oro Lena känner inför implementeringen av den reviderade läroplanen och de tillkomna delarna anser Agneta vara det hon sedan Lpfö 98 har arbetat med. Enda skillnaden är att det nu har skrivits ner och konkretiserats i läroplanen. Alltså besitter Agneta en viss erfarenhet som kan bidra till att hjälpa andra pedagoger med arbetet kring den reviderade läroplanen. Hennes sätt att se på begreppet lek är ett exempel. Där hon problematiserar fri och styrd lek och istället talar om den egna leken hos barn och medvetet bruk av lek hos pedagoger. Agneta menar att man inte kan kalla det fri lek eftersom de har begränsningar i miljön och redskapen. Därför skapar barn sin egen lek utifrån de förutsättningar som finns i verksamheten för att bearbeta det pedagogerna medvetet har använt i barns lek. Campner och Persson säger att ”kanske handlar en del av kompetensutvecklingen att gå på spaning hos varandra i våra olika

31

verksamheter, att lära av varandra” (Campner & Persson, 2000:90). Alltså kan vi lära av våra kollegor och de av oss. Det gäller bara att ta sig tiden och vara öppen för nya synsätt.

Emma har också gått femdagarsutbildning på Malmö Högskola, hon blev processtödjande

pedagog som Lena. Hon säger att de har lärt sig att implementeringen av den reviderade

läroplanen är en process. Implementeringen och att de verkligen gör det som står i läroplanen kommer att ta tid. Hon säger även att när Lpfö 98 först kom tog det tid innan den blev känd och började användas på förskolorna (Intervju 2, 2011-09-08). Emma och Lena känner liknande oro inför arbetet med den reviderade läroplanen när de talar om de stora förändringarna. Revideringen har endast tydliggjort vissa delar och på så sätt konkretiserat det som en gång kan ha varit diffust. Läroplanen är fortfarande tolkningsbar men med revideringen har direktiven förtydligats. Greta har ingenting att tillägga och säger för övrigt att hon inte är så insatt i revideringen av läroplanen. ”Den har inte börjat gälla än. Vi har inte heller haft några diskussioner utan det har mest varit löst prat kring den och att den nu ska börja gälla” (Intervju 4, 2011-09-13).

Pedagogers tolkning av läroplanen

”Det är pedagogerna som konstruerar läroplanen” och den lägger grunden för arbetet med det livslånga lärandet (Pramling Samuelsson & Asplund Carlsson, 2003:200). Alltså är det pedagogers olika tolkningar som utformar verksamheten. Förskolan är det första steget i barns utbildning. Därför är pedagogernas främsta uppgift att väcka lusten och stödja barns lärande samt se till att barn har en förståelse för det egna lärandet. För det krävs kunskap om barns livsvärldar. Om vi inte har kunskap om barn kan vi inte heller arbeta med barn. För att arbetet på förskolan ska vara av kvalitet, är det beroende av att pedagogerna hela tiden utvärderar sin pedagogik och därmed sitt förhållningssätt till läroplanens innehåll.

Agneta säger att pedagogiken startar från det att barnen kliver in på förskolan. Hon säger att det vissa av hennes kollegor gör fel är att de tror att pedagogiken sker i de stunder när man har till exempel samlingar. Pedagogiken sker i själva mötet med barn och på vilket sätt man pratar

32

med dem. Agneta säger att om man är en medveten pedagog bör man hela tiden tänka ett steg längre och kunna använda sig av det i omsorgen också.

Matematik, språket, naturen, det finns där under hela vistelsen på förskolan. Därför vill jag också påpeka, att barnen, iallafall här hos oss, är här i genomsnitt nästan nio timmar varje dag. Det är inte bara att äta och sova […] det är att hela tiden umgås, att leva, bli social, samspela med varandra, lära sig alla nya saker. Från oss, från de andra och att de själva också kan lära ut. Om man tillåter det, självklart.

(Intervju 3, Agneta, 2011-09-09)

Pramling Samuelsson och Sheridan menar att barns största lärande sker omedvetet, det vill säga att vi lär hela tiden och överallt. Agneta är medveten om att barns lärande sker hela tiden i alla situationer. Hon har en förståelse för att barn aktivt söker ny kunskap och även lär medvetet. Det är förskolan som ska ge verktyg till att barn stimuleras och utmanas att vara aktiva i sin egen utveckling (Pramling Samuelsson & Sheridan, 1999:10–14). Det finns fortfarande föreställningar om att lärande sker vid specifika tillfällen, som till exempel vid samlingen (Wiklund Dahl & Jancke, 2007:31). Agneta talar om själva mötet med barnen och menar att lärandet i förskolan sker när barnet kommer på morgonen. Pedagogers viktigaste uppgift är att främja läroprocessen där barn får stöd i sitt lärande och förstår sin roll i det egna lärandet. Det ska vara roligt och meningsfullt för varje enskilt barn och barngruppen att lära sig nya saker (Pramling Samuelsson & Sheridan, 1999:10–14).

Agneta säger att barn lär av de vuxna men även av varandra. De kan själva lära ut, det måste bara tillåtas. Piaget säger att man måste gå ifrån bilden av en allvetande lärare. Det vill säga att pedagogen står med all kunskap själv och delar ut den. Det ska istället finnas ett samspel mellan lärare-elev, elev-elev och elev-lärare. Detta i sin tur leder till en aktiv skola där elever har chans att ta del av och utveckla sina egna och andras idéer som i sin tur leder till en högre förståelse för det egna lärandet (Piaget, 1972:100–101). Vygotskij säger att det är i dialog med en vuxen eller kompetent vägledare som barn skapar mening med det de hör och ser för att senare kunna använda det i sina egna aktiviteter (Evenshaug & Hallen, 2001:136).

Agneta arbetar utifrån att omsorg, utveckling och lärande bildar en helhet. Det kan förklaras med begreppet Educare som är en blandning av lärande och omsorg. Den lägger grunden för ett livslångt och lustfyllt lärande (Wiklund Dahl & Jancke, 2007:31). Det som åter upprepas i

33

läroplanen är lekens betydelse för det lustfyllda lärandet hos barn. När frågan hur lek och lärande ställdes till den fjärde informanten Greta, svarade hon som följande:

Det är ju väldigt tätt sammankopplat att leken är viktig för de små barnen. För att då måste man definiera lärande egentligen. Att lära sig fungera i ett kollektiv, då är ju leken allt. Och jag kan egentligen inte se något annat sätt att arbeta än att göra det på ett lekfullt sätt. Sen så kan ju det betyda många olika saker. Jag tycker också att det behövs, man kan behöva både styrd lek, alltså planerad lek och den fria leken så att säga att faktiskt släppa, att bara få leka.

(Intervju 4, Greta, 2011.09.13)

Greta säger att hon inte hade kunnat arbeta på ett annat sätt förutom på ett lekfullt sätt. Hon tycker även att det behövs en växling mellan den fria och styrda leken. För att förskolans vardag ska vara lönsam och utvecklande för leken, måste det finnas en växling mellan fasta och fria aktiviteter. Men ännu en gång handlar det om hur pedagogen tolkar barns situation och lek (Hangård Rasmusen, 1983:96–103). I Gretas uttalande kan man se en reflekterad syn på leken att bara släppa och faktiskt få leka. De är barn. Men när man skapar skillnader mellan lek och lärande, menar Wiklund Dahl och Jancke, och säger att vi bara har lekt idag visar man på en omedveten syn på lek. Leken för barn är ett redskap för lärande där de lär sig själva och om sig själva hela tiden (Wiklund Dahl & Jancke, 2007:38). Alltså har Greta en god tanke med att barnen bara ska leka. De lär i alla fall. Det är då viktigt för henne att uttala att syftet är att de i leken lär oavsett.

Leken är beroende av lärandet och lärandet av leken. När hon säger att lärandet måste definieras, definierar hon själv inte det och med det får man inte en klar syn på vad hon anser att lärande är. Förskolan kan bli en arena för undervisning om förståelsen för barns lärande och utveckling finns. Om pedagogen kan problematisera och göra verklighet av det barn finner intressant betyder det att lärandet på förskolan kan ske i alla situationer och sammanhang. Det gäller att hitta lärandesituationerna i det som utåt inte ses som pedagogisk verksamhet och göra det osynliga synligt. Det är pedagogerna som måste skapa förutsättningarna för att stärka läroprocessen och bekräfta barns lärande (Wiklund Dahl & Jancke, 2007:33-35). En ständigt reflekterande pedagog hade kunnat beskriva och definiera lek och lärande i alla dess former samt betydelsen av dem i barns utveckling.

[F]antasin utvecklas mycket i den fria leken och det är ofta att man, att man bearbetar i leken det som man har upplevt innan. Så det är bara förstärkning av det man har lärt sig. [D]et är ju att man har […] lekmaterial som handlar om de ämnena. Vi säger kanske inte nu ska vi ha mattelek utan vi har ju en massa olika material som handlar om matte som

34

barnen själva kan leka med, samtidigt som det är roligt så får de ny kunskap. Det är att tillhandahålla material.

(Intervju 1, Lena, 2011.09.08)

Läroplanen talar om barnet med förmågor. Det är förskolan som ska ge verktygen till att barn stimuleras och utmanas att vara aktiva i sin egen utveckling. Lenas tolkning av att ge verktyg är lika med att tillhandahålla material. Man kan finna visst stöd hos Vygotskij som säger att fantasin utvecklas i människans tidigare erfarenheter och byggs upp med hjälp av material från verkligheten där de vuxna kan leda vägen (Vygotskij, 1995:19). Även Piaget menar att en elev som erövrar kunskap genom att själv undersöka i spontana miljöer kommer att ha kvar den kunskapen resten av sitt liv. Genom en nyfikenhet som inte är utmattande för en utvecklar hen egna tankar och egna förhållningssätt till sin omvärld (Piaget, 1972:92–93). Lenas tolkning av verktyg är de konkreta materialen. Som till exempel lekmaterial för det inplanerade temat. Hon menar att om dessa material finns tillhands för barnen i den fria leken kan barnen själva vidga sina kunskaper.

Skillnaden i tolkningar visar sig när Agneta i sin intervju berättade om hur hon en dag satt och målade en stjärna med en silverpenna, när en av flickorna på förskolan kom fram till henne och sa att stjärnor är gula. Agneta sa till henne att hon på kvällen, innan hon somnar tittar ut genom fönstret och själv ser efter vilken färg hon tycker att stjärnan har (ur intervju 3, 2011-09-09). Agnetas verktyg till flickan var att uppmana henne att själv söka ett svar. Genom det väcka en nyfikenhet där hon kunde erövra ny kunskap i en vardaglig situation. ”Att få barn att ställa frågor handlar om att möta dem där de befinner sig.” När man ställer frågor till barn utmanar man dem till att tänka och reflektera över det de säger. Det är viktigt att pedagogen visar att det är barnens tankar som är det viktiga och inte att de ska komma med rätt svar. Förundringar över något och att man söker kunskap själv bidrar till att man blir en aktiv lärande individ (Pramling Samuelsson & Sheridan, 1999:106–114). Agneta rättade inte flickan och på så sätt visste hon att hon inte behövde leva upp till några förväntningar utan att det var hennes egna tankar som räknades. En medveten pedagog ger inte alla svar direkt.

Kunskap är inte ett entydigt begrepp, det är ett sammanhang av fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet. För att en ska kunna använda sig av en viss kunskap måste en introduceras till ett begrepp. När man har skapat en förståelse kring det kan man börja använda sig av begreppet för att sedan kunna reflektera över och använda det i andra sammanhang. Agneta

35

menar att en närvarande pedagog utmanar barnen genom att införa begrepp och synonymer till ord som barn inte behärskar än och genom leken sprida det läroplanen egentligen säger. Som till exempel att utveckla ett nyanserat talspråk, ordförråd och begrepp. Det handlar allstå om ett långsiktigt perspektiv och ett arbete som är förberedande för en lustfylld utveckling (Wiklund Dahl & Jancke, 2007:34ff). Det gäller att använda sig till exempel av prepositioner när man förklarar var saker ligger. Genom att på ett naturligt sätt presentera nya ord för barn kan de använda dem i egna lekar. Wiklund Dahl och Jancke menar att det därför är viktigt att visa att lärande är roligt både genom ord och handling (Wiklund Dahl & Jancke, 2007:38-39). Agneta menar att när barn har börjat använda sig av de nya orden själva har de knäckt koden i sin språkliga utveckling. Pramling Samuelsson och Sheridan menar att ett barns möjligheter till utveckling är beroende av de förutsättningar som finns framför barnet för att de ska kunna anpassa sina kunskaper och erfarenheter till situationer som inte endast är här-och-nu (Pramling Samuelsson & Sheridan, 1999:9–10, 106-114). Det innebär att när ett barn kan använda sig av specifik kunskap vid andra tillfällen än när det lärdes in, är de på god väg i sin kunskapsutveckling.

I leken tränas språket. Pramling Samuelsson och Sheridan förklarar att barn i leken knyter samman ord och verkliga händelser till föremål. Barn utvecklar sin sociala kompetens och därmed den kommunikativa förmågan också. I det lustfyllda lekandet bearbetar barn det de har sett och hört (Pramling Samuelsson & Sheridan, 1999:85). ”Det är viktigt att man tillhandahåller material inom temat”, säger Lena, ”så att barnen kan leka temat i den fria leken” (Intervju 1, 2011-09-08). Det senaste temat, bondgården, resulterade i att en leksaksbondgård som funnits på förskolan sen tidigare kom i bruk eftersom barnen intresserade sig för den under temats gång. Med den utvecklade de sitt ordförråd.

Jag har aldrig sett barn leka så mycket med en bondgård som när vi jobbade med det här temat. Så man ser verkligen att lek och lärande går hand i hand. Och de praktiserade alla sina kunskaper som de fick på annat sätt i leken. Det här med vad heter grisens mamma och pappa och vad heter barnen och alla djuren som vi hade. Här kommer suggan, säger dom då annars hade dom bara sagt, här kommer grisen. Men nu visste dom. Dom hade tillägnat sig denna kunskapen och kunde använda det i leken.

(Intervju 1, Lena, 2011.09.08)

Så som pedagogen med ett positivt förhållningssätt till pedagogik kan påverka leken och göra den bättre har den pedagogiska miljön samma funktion. Allt lärande sker i sammanhang och därför är det den fysiska miljöns utformning som kan bidra till ”att en allsidig utveckling främjas genom lustfyllt lärande och lek” (Pramling Samuelsson & Sheridan, 1999:89–96).