Hälsa och samhälle Januari 2006
Gemensamhetsutrymmet
-
En mötesplats på gott och ont
Jenny Persson
Susanne Nemeth
1
Gemensamhetsutrymmet
-
En mötesplats på gott och ont
Jenny Persson
Susanne Nemeth
Nemeth, S, Persson, J ”Gemensamhetsutrymmet - En mötesplats på gott och ont”
Examensarbete i socialomsorg 10 poäng. Malmö högskola: Hälsa och Samhälle,
enheten för socialt arbete 2006
Nemeth, S, Persson, J ”A common room- Encounter for good or bad”
Abstract: Vi har studerat samspelet i gruppbostaden för att se hur samspelet ge-staltar sig. I huvudsak har vi studerat samspelet i gemensamhetsutrymmet mellan de boende och personal. Gemensamhetsutrymmet är en mötesplats för gemenskap men mötet kan också uppfattas som påtvingat. De personer som bor tillsammans i gruppbostaden har inte valt att bo gemensamt utan de bor i en gruppbostad på grund av att de har en lindrig utvecklingstörning och är i behov av stöd av perso-nal. Vi har funnit att samspelet styrs på makronivå utifrån den rådande handikapp-politiken och organisationens tankar. I det enskilda mötet på mikronivå styrs sam-spelet av personalen och till en del av de boende. Gemensamhetsutrymmet har en stor betydelse för de flesta av de boende där de kan skapa gemenskap med var-andra och med personalen. Men samspelet i gemensamhetsutrymmet styrs av reg-ler, strukturering av t.ex. måltidssituationen och aktiviteter. Valfriheten att använ-da gemensamhetsutrymmet för de boende begränsas av regler och strukturer. Därmed begränsas de boende i gemenskapen med varandra.
Nyckelord: Gemensamhetsutrymme, Gruppbostad, LSS, Person med
utvecklings-störning, Samspel, Personal, Regler, Aktiviteter, Måltidssituationen, Struktur, Valfrihet och Gemenskap
2
Förord
När vi för snart ett år sedan gick ut på vår praktik började vi fundera på vad vi skulle skriva om i vår C-uppsats. Vi hade många tankar men fastnade tillslut för att studera de samspel som sker i en gruppbostad. Vägen att nå fram har varit lång och vi har ställts in för många frågor där svaren inte blivit de som vi har för väntat oss. Vi har fått finna nya lösningar efterhand på de problem som dykt upp. Vi vill tacka alla personer som har gjort denna studie möjlig genom att de ställt upp på intervjuer och observationer. Särskilt tack till alla boende i gruppbostäderna för att vi fick komma och studera och prata med er hur det är att bo i en gruppbostad och vilken betydelse gemensamhetsutrymmet har för er. Vi vill även tacka vår handle-dare Bengt Ingvad för att han har kommit med konstruktiv kritik och förslag på hur vi hela tiden kan förbättra vårt arbete. Tillsist vill vi tacka våra familjer för det ställt upp och stöttat oss under denna hektiska period.
3
Innehållsförteckning
FÖRORD INNEHÅLLSFÖRTECKNING... 3 INLEDNING ... 5 PROBLEMFORMULERING... 5 VÅR UTGÅNGSPUNKT... 6 SYFTE... 6 FRÅGESTÄLLNINGAR... 7 BAKGRUND ... 7 UTVECKLINGSTÖRNING... 7 INSATSER MED STÖD AV LSS ... 8 BOSTAD ENLIGT LSS ... 8Olika typer av LSS boende ... 9
Gruppbostad... 9
Gemensamhetsutrymmen... 9
PERSONAL I BOSTAD MED SÄRSKILD SERVICE FÖR VUXNA... 10
KOMMUN ÖVERGRIPANDE MÅL FÖR LSS VERKSAMHETEN... 10
TIDIGARE FORSKNING ... 10
TEORI ... 12
INTERAKTION OCH STRUKTURERINGSTEORIN... 12
NORMALISERINGSPRINCIPEN... 13
METOD OCH MATERIAL ... 15
TILLGÅNG TILL FÄLTET... 15
METODOLOGISKA ÖVERVÄGANDE... 15
URVAL... 16
TILLVÄGAGÅNGSSÄTT... 17
VALIDITET OCH RELIABILITET... 17
ETISKA ÖVERVÄGANDEN... 18
DATABEARBETNING OCH ANALYS... 19
RESULTAT... 19 VÅR TEORETISKA MODELL... 20 Struktur... 20 Gemenskap ... 20 Valfrihet ... 21 GRUPPBOSTÄDERNA ... 21 LIKA UTFORMADE... 21 DE BOENDE... 23 Gruppbostad 1... 23 Gruppbostad 2... 24 Gruppbostad 3... 24 PERSONALEN... 25 Personalens förväntningar ... 26
Olika roller i personalgruppen... 28
STRUKTURERING VIA LAGSTIFTNING... 28
SAMSPELET ... 29
REGLER... 29
Regler vid relationer ... 31
Parrelation ... 32
Normal dygnsrytm ... 33
4
Gruppbostad 1... 34
Gruppbostad 2... 36
Gruppbostad 3... 36
Reflektion över måltidssituationen ... 37
AKTIVITETER... 39
Struktur, valfrihet och gemenskap... 39
Likheter och olikheter... 41
SAMMANFATTNING... 43
SLUTDISKUSSION ... 45
REFERENSER ... 49
BILAGOR ... 50
BILAGA 1INFORMATIONS BREV
BILAGA 2FRÅGOR OCH TILLÄGGSFRÅGOR TILL PERSONAL OCH ANSVARIGA
BILAGA 3FRÅGOR TILL DE BOENDE
BILAGA 4KOMMUNÖVERGRIPANDE KVALITÉSUPPFÖLJNINGSPROGRAM FÖR
LSS–VERKSAMHETEN
5
Inledning
Våra tidigare erfarenheter av att möta personer med utvecklingstörning har väckt vårt intresse för deras livssituation. Personer med utvecklingstörning har rätt till att få möjligheten till att leva ett liv som andra enligt LSS (1993:387). En del i att leva ett liv som andra är att bosätta sig i ett eget hem. För personer med utveck-lingstörning kan detta ställa till större bekymmer än för personer utan funktions-hinder. För en del kan det vara deras föräldrar som vill att de ska flytta hemifrån på grund av den belastning det kan innebära för föräldrarna. För andra med ut-vecklingstörning kan det vara en besvikelse att inte kunna flytta till en egen lä-genhet utan närvaro av andra vuxna. Behovet av tillsyn innebär att personer med utvecklingstörning som flyttar in i en gruppbostad även i fortsättningen av sitt liv är beroende av andra vuxna. Genom att bli hänvisad till att bo i gruppbostad ska-pas en social samvaro bestående av personal och boende. Denna sociala samvaro kan kännas uppskattad eller påtvingad beroende av olika omständigheter.
De som bor i en gruppbostad bor där för att de är i behov av särskilt stöd. Därmed inte sagt att personer med utvecklingstörning inte har förmågan att påverka sin vardag i gruppbostaden. Hur mycket de boende kan vara med och påverka beror på vilken grad av utvecklingstörning den enskilde har men även på uppfattning från omgivning om vad de tror att personen klarar av. En utvecklingstörning är olika från person till person. För en del finns inte det talande språket utan de visar känslor med hjälp av ansiktsuttryck och kroppsspråk. Andra personer kan tala och förstå enklare saker men har problem med att klara t.ex. mat, tider, pengar och kläder. En del personer med lindrig utvecklingstörning klarar att bo i en egen bo-stad men med hjälp och stöd. Förutsättningarna ser olika ut vilket medför att de också har olika förmåga till inflytande över sitt liv. Den andra aspekten som inte ska glömmas är att runt personer med utvecklingstörning finns det många männi-skor som påverkar dem både medvetet och omedvetet. Det är föräldrar som vill att deras barn ska ha det bra. Godemän som sköter om ekonomin. Personalen i
gruppbostaden har synpunkter på hur boendet ska utformas, både för att de boen-de ska få en bra vardag men också med målet att boen-de ska ha en bra arbetsmiljö. Även de kommunala och politiska besluten styr arbetet. Detta genom ekonomiska beslut, ramar för hur arbetet ska utformas och lagstiftning. Det är alltså många som ska vara med och tycka om hur boendet ska bedrivas. För en person med ut-vecklingstörning kan det vara svårt att göra sin röst hörd när det finns så många inblandade som ska tycka kring deras livssituation.
Problemformulering
En gruppbostad enligt LSS (1993:387) är en bostad som är till för personer med omfattande tillsyns och omvårdnadsbehov där personal ska finnas tillgänglig dyg-net runt. Ett syfte med en gruppbostad är att personer som inte kan bo i egen lä-genhet ska få möjlighet att flytta hemifrån. En gruppbostad består av de boendes egna lägenheter, personalrum och gemensamhetsutrymmen. Syftet med gemen-samhetsutrymmen är att de ska skapa möjligheter till en samvaro för de boende. Den boende ska själv bestämma om han/hon vill vistas i de gemensamma utrym-mena eller om han/hon vill vara i sin lägenhet. Det som måste tänkas på i använ-dandet av gemensamhetsutrymmen är att utgå ifrån den enskildes behov av ge-menskap. Här har alltså personalen en viktig roll att fylla, de kan hjälpa och stötta de boende att få en social relation med de andra boende. Gemensamhetslokalerna kan även ge en möjlighet till aktiviteter som kan erbjudas utifrån önskemål och
in-6
tressen från de boende. Gemensamhetsutrymmet är både en arbetsplats och en hemmiljö. Genom den egna lägenheten har den boende möjlighet till avskildhet och med gemensamhetsutrymmet skapas möjlighet till social samvaro med både personal och de andra boende. Vårt intresse ligger i att studera det samspel som sker i gemensamhetsutrymmet mellan de närvarande och vad detta samspel leder till för den boende.
Gemensamhetsutrymmet är en mötesplats för gemenskap men också en plats där konflikter skapas. Genom att gruppbostäderna har få boenden i sina bostäder är det lättare att se den enskilde individen och att skapa möjligheter för den enskilde att få inflytande över sin vardag. Samtidigt är det viktigt att personalen skapar trygghet och struktur för alla boende vilket kan medföra regler och förhållnings-sätt som för den enskilde kan uppfattas som kränkande. Gruppbostaden drivs ut-ifrån mål och visioner om hur verksamheten ska bedrivas. Dessa mål och visioner ska vägleda personalen i deras arbete med de boende. Då de boende i gruppbosta-den är sammansatt utifrån så har personalen en stor uppgift att skapa ett positivt socialt samspel mellan de boende (Frej Eriksson, 1998). De boende har ju inte själv valt att bo tillsammans utan de bor tillsammans för att de är i behov av dag-ligt stöd. Problemet blir att få gemensamhetsutrymmet att fungera som en plats för socialt samspel som leder till att stärka den enskilde individen och dess inflytande med hänsyn till de mål och visioner som är formulerade.
Vår utgångspunkt
Vi vet att bostaden har en viktig betydelse och att det är där det mesta i vårt liv sker. För personer med utvecklingstörning så är, som vi tidigare nämnt, ett alter-nativ av bostad en gruppbostad enligt LSS (1993:387). I gruppbostaden sker det ständigt ett socialt samspel mellan närvarande personer. Då det är genom samspe-let med andra som vi skapar oss en bild av oss själva och det är i samspesamspe-let vi skapar vår identitet (Gotthard, 1996) så inser vi att precis som för alla människor är samspelet viktigt för personer med utvecklingstörning. Det enskilda mötet styrs av de individer som samspelar men även av hur synen på personer med utveck-lingstörning skildras av lagstiftning, kommuner, intresseorganisationer och av svensk kultur. Vi anser att det sociala samspelet kan leda till ökad självkänsla, trygghet, ökad social samvaro och även att de boende känner att de har ett infly-tande av sin vardag. Men det sociala samspelet kan för den enskilde uppfattas som påtvingat och styrt vilket kan leda till konflikter. Vi ser gemensamhetsutrymmet som en mötesplats som kan uppfattas både som positivt och negativt.
Syfte
Utifrån de föreställningar vi har kring samspelet och bostadens betydelse vill vi utforska gemensamhetsutrymmets betydelse för den enskilde individen som mö-tesplats. Vi vill med utgångspunkt från det sociala samspelet mellan personal och boende se hur och om mötet präglas av den samhällssyn som råder inom handi-kappolitiken. Med utgångspunkt från dessa tankar har vi valt att studera det sam-spel som sker i LSS-gruppbostadens gemensamhetsutrymme mellan närvarande personer. Utifrån vårt öppna syfte har vi valt att använda oss av ett utforskande forskningsintresse (Rosengren &Arvidson, 2002). För att kunna genomföra detta har vi funnit tre gruppbostäder enligt LSS som vi ska studera. Gruppbostädernas målgrupp är personer med lindrig utvecklingstörning. Dessa gruppbostäder öpp-nades för ett år sedan. Vi kommer i vårt arbete att namnge gruppbostäderna med Gr.Bo 1, Gr.Bo 2 och Gr.Bo 3.
7
Frågeställningar
De frågor vi ställer oss är;
• Hur ser samspelet ut i gruppbostaden?
• Vilken betydelse har gemensamhetsutrymmet för de boende?
• Vilken påverkan har de boende på användningen av gemensamhetsutrym-met?
• Vilka visioner och mål har organisationen med verksamheten i gruppbo-staden?
Bakgrund
För att få en utökad förståelse för vad en utvecklingstörning är vill vi göra en sammanfattande beskrivning över vilka svårigheter det kan innebära för den en-skilde. Vi vill också beskriva de krav som finns på personalen i en gruppbostad både från lagstiftning och från kommunen. När vi beskriver vad en utvecklings-törning kan innebära så är vi väl medvetna om att det ser olika ut för olika indivi-der. För att personer med funktionshinder ska ha lika rättigheter som andra så finns Lag (1993:387) om stöd och service vilken är en rättighetslag för personer med svåra handikapp.
Utvecklingstörning
En utvecklingstörning är ett begåvningshandikapp. För att räknas som en utveck-lingstörning ska skadan vara medfödd eller ha skett under utvecklingsperioden, d.v.s. före 16-18 års ålder. Begåvningen utvecklas långsammare och personen är i behov av hjälp och stöd för att lära. Med stöd av hjälpmedel underlättas personen med utvecklingstörning i sin vardag. En utvecklingstörning kan delas upp i grav, måttlig eller lindrig (Gotthard, 1996). Personer med en grav utvecklingstörning har en mycket begränsad intellektuell förmåga. Personen lever här och nu och har inte förmågan till att förstå tidigare händelser eller vad som kommer att hända. Personen är mycket begränsad eller saknar helt tal och språk. Även om personer med svår utvecklingstörning har svårt att visa och uttrycka sina känslor så har de känslor precis som alla andra. Personer med måttlig utvecklingstörning har för-mågan att förstå tal och kan kommunicera mer eller mindre. Symboler och bilder kan förstås och personen har förmågan att föreställa sig saker han/hon har varit med om. Däremot finns svårigheten att föreställa sig saker som personen inte varit med om och svårigheter med att t.ex. möblera ett rum i huvudet. Personer med lindrig utvecklingstörning kan tala och förstå sådana saker som hör till deras var-dag. Men för personerna tar det längre tid att förstå och lära. De är i behov av stöd och hjälp från andra för att t.ex. sköta sin ekonomi, kläder, hem m.m. En utveck-lingstörning ger i regel upphov till andra funktionshinder t.ex. epilepsi, syn och hörselnedsättning, olika grader av rörelsehinder, hjärt- och lungproblem och även olika typer av psykiska störningar. I Sverige finns det ungefär 36 000 personer med utvecklingstörning som omfattas av LSS (1993:387) men alla söker inte in-satser och alla är inte i behov av inin-satser. I lagen betonas de utvecklingsstördas rätt till delaktighet och inflytande.
8
Insatser med stöd av LSS
LSS (1993:387) är en rättighetslag för personer med svåra handikapp. Lagen re-glerar insatser till personer med utvecklingstörning, personer med begåvnings-mässigt funktionshinder efter skador i vuxen ålder och personer med andra varak-tiga fysiska eller psykiska funktionshinder ( Norström & Thunved, 2003). Tanken med LSS (1993:387) är att ge personer med svåra funktionshinder en bra service, ett bra stöd i vardagen. Detta ska gälla alla oavsett vilka lokala mål som finns i kommunen. Det generella målet är att personer med funktionshinder ska kunna leva som alla andra. Det vill säga att de ska ha jämlika livsvillkor som andra i samma ålder som inte har ett funktionshinder. Precis som alla andra har de rätt till ett värdigt liv och det ska vara så lika som alla andra lever, därmed har de också rätt till gemenskap med andra. Målet ska uppnås genom att de funktions-hindrade garanteras särskilt stöd och särskild service så att de svårigheter perso-nerna möter i vardagen minimeras. I §7 står det att den enskilde ska genom de sär-skilda insatserna tillförsäkras goda levnadsvillkor. Vad som är goda
levnadsvillkor kan förändras med tiden. Därför ska det finnas personal som kan hjälpa den enskilde genom livet, med den omvårdnad denna behöver, för att få ett värdigt liv. Enligt lagen ska även personer med funktionshinder ha rätt till själv-bestämmande, inflytande och integritet. Verksamheter som riktar sig mot personer med utvecklingstörning ska grunda sig på detta när beslut fattas. Den personal som arbetar med personer med funktionshinder måste vara medveten om att ju mer hjälp personen behöver desto större är risken att personen i fråga kränks vad det gäller dennes personliga integritet. Betydelsen för att personer med funktions-hinder ska ha inflytande över sin vardag har samma betydelse som för andra med-borgare att de ska vara med och påverka sin situation. Genom att vara med och bestämma över sin vardag får individen ett ökat självförtroende och de känner att de är någon och att de är delaktiga (Socialstyrelsen, 2003).
Bostad enligt LSS
I lagen beskrivs vilka insatser de personer som omfattas av LSS (1993:387) har rätt till för att klara av det dagliga livet. I 9§9 regleras vuxnas rätt till bostad med särskild service eller annan särskilt anpassad bostad. För att en ansökan om bostad med särskild service ska kunna avslås måste behovet tillgodoses på annat sätt. Det räcker alltså inte att behovet kan tillgodoses på annat sätt, vilket är en stor skillnad i jämförelse med Socialtjänstlagen (2001:453). Enligt LSS har den enskilde en ovillkorlig rätt till en specifik insats, lagen ger inget utrymme åt kommunerna att neka den enskilde en bostad med särskild service med motiveringen att de kan ge den funktionshindrade annat stöd (Socialstyrelsen, 2003).
En bostad med särskild service ska ha samma standard som andra bostäder. Det innebär att samma byggregler gäller i en gruppbostad som i andra bostäder. Enligt Boverkets byggregler är en fullvärdig bostad – rum med inredning och utrustning för personlig hygien, rum eller avskiljbar del av rum för samvaro, sömn, vila och rum eller del av rum för matlagning etc. I dagens Sverige är det ca 80 procent av bostäderna med särskild service som uppfyller kraven om fullvärdig bostad. Spridningen i landet är väldigt olika, det finns kommuner som bara har fullvärdiga bostäder och det finns kommuner som nästan inte har några fullvärdiga bostäder. Bostäder med särskild service ska ligga så att de boende ska kunna delta i sam-hällslivet. Det bör även vara utformat så att det inte får en institutionell prägel och det bör inte ligga beläget nära andra bostäder men särskild service och daglig verksamhet (Socialstyrelsen, a a)
9
Olika typer av LSS boende
Det finns olika typer av bostäder. Det finns tre olika huvudformer, gruppbostad, servicebostad och annan särskilt anpassad bostad. Då vi har valt att titta på gemensamhetsutrymmen i en gruppbostad gör vi en beskrivning av vad en grupp-bostad innebär och hur tanken är kring gemensamhetsutrymmet enligt socialsty-relsens föreskrifter och allmänna råd (Socialstyrelsen, 2003).
Gruppbostad
I gruppbostaden ska det finnas en bemanning som ska täcka de boendes hela stöd-behov (Bakk & Grunewald, 2004). Gruppbostaden är till för personer som har omfattande tillsyns- och omvårdnadsbehov. Tanken med gruppbostaden är att vuxna personer med funktionshinder som inte klarar av eget boende ska ha möj-lighet att flytta hemifrån och skapa sig ett eget hem. En beskrivning av en grupp-bostad är att den består av ett fåtal lägenheter som ligger samlade runt gemensam-hetsutrymmen. Gemensamhetsutrymmen ska vara lätta att nå från varje lägenhet. I dessa utrymmen ska det finnas möjlighet att ge service och omvårdnad alla tider på dygnet.
När det gäller antalet lägenheter är Socialstyrelsens (2003) rekommendationer fem stycken. Då många personer med funktionshinder kan ha svårt med stora grupper bör boendena vara små. Består gruppbostaden av få boende så är det lätta-re att få ett positivt socialt samspel med det andra boende vilket i sin tur leder till ett bättre liv. Gruppen ska inte vara större än att den enskilde kan känna tillhörig-het och därmed knyta vänskapsband. Ännu en fördel med en liten grupp är att per-sonen blir en individ och inte en i mängden. Det är lättare att synliggöra var och ens behov och de boende kan få stöd med just det han/hon behöver.
Har den enskilde svårt att kommunicera är det lättare i en liten grupp att göra sig förstånd och lättare för andra att lära sig tolka vad personen menar. Genom att göra sin röst hörd, byggs självkänslan upp hos individen, vilket kan leda till att personen klarar sig bättre i andra sociala sammanhang. Ytterligare en anledning till att det inte bör vara för många boende är att personalen ska klara av att ge det stöd och omvårdad personerna i boendet behöver (Bakk & Grunewald, 2004). Med ökat antal boende krävs ökad bemanning. En ökad bemanning innebär fler som ska hjälpa den boende med stöd, service och omvårdnad. Det är bra för den boendes integritet om det är så få som möjligt som hjälper dem i vardagen vilket gör det eftersträvansvärt att så få personer som möjligt står för detta stöd.. Det är också viktigt att de boende får ha inflytande och medbestämmande över vem som ska hjälpa dem i gruppbostaden.
Gemensamhetsutrymmen
De allmänna råden (Socialstyrelsen, 2003) om gruppbostadens gemensamhetslo-kal är att den bör
- ligga i nära eller direkt anslutning till den enskildes lägenhet - vara lätt att nå
- vara till för dem som bor i gruppbostaden och tjänstgörande personal - endast kunna nyttjas av andra på de boendes villkor
Synen på gemensamhetsutrymmen är att de är ett komplement till den egna lägen-heten. Gemensamhetsutrymmen kan också ha en annan funktion, en samlingsplats för personalen. Dock bör det var just dessa två grupper, boende och personal som
10
utnyttjar gemensamhetsutrymmen. Blir det fler som använder utrymmena kan en del boende känna sig otrygga, gemensamhetskänslan försvinner och gruppbosta-den kan lätt få en prägel av en institution (Socialstyrelsen, a a.).
Personal i bostad med särskild service för vuxna
Vad det blir för kvalité på verksamheten i en gruppbostad beror mycket på perso-nal och hur de kan se till den enskildes behov (Bakk & Grunewald, 2004). Det är personalens roll att ge individen en anpassad omvårdnad, det kan vara allt från stöd med praktiska saker till att ge individen stöd att hantera olika situationer. Det är viktigt att som personal ta hänsyn till den enskilde och dennes självbestämman-de och integritet i självbestämman-det egna hemmet. Detta gör personalen genom att ta hänsyn och lyssna på individens önskemål, vara lyhörd och hela tiden se vad personen behö-ver för stöd. Genom att personalen arbetar på detta vis kan målet med LSS (1993:387) lättare förverkligas.
För att målen ska infrias är det viktigt att de som arbetar i och runt en gruppbostad har en humanistisk människosyn och att de har kunskap om funktionshinder (So-cialstyrelsen, 2003). I lagen beskrivs det mer allmänt att det ska finnas den perso-nal som behövs för att ge det stöd som den boende är i behov av och att persona-len ska ha den utbildning som krävs för varje enskild uppgift. I förordningen (1993:1090) om stöd och service till vissa funktionshindrade står det att för gruppbostäder gäller att en person med lämplig utbildning ska förestå verksamhe-ten samt att den personal som i övrigt behövs för en ändamålsenlig verksamhet ska finnas. Det som gjorts från socialstyrelsens sida är att de har preciserat de ut-bildningskrav som bör, och i vissa fall ska ha, för de personer som förestår och arbetar i bostad med särskild service för vuxna enligt LSS. Hur huvudmännen lö-ser detta får de själv bestämma men för att uppnå en god kvalité bör följande kun-skap finnas hos personalen: gällande lagstiftning, kunkun-skap om funktionshinder, förhållningssätt och bemötande, hjälpmedel, kommunikationssätt, kompletterande stödåtgärder som medicinska, sociala och ekonomiska (Socialstyrelsen, 2003).
Kommun övergripande mål för LSS verksamheten
För att säkerställa att bemötandet av funktionshindrade sker på ett bra sätt i vår aktuella kommun har ett kommunövergripande kvalitetsuppföljningsprogram för LSS-verksamheten tryckts upp (se bilaga 4). Detta kvalitetsuppföljningsprogram fick vi ta del av via ett informationsblad, som vi fick av en av enhetscheferna. Vi har valt att sammanställa några av målen. Brukaren ska känna sig trygg men de insatser personalen gör. Personalen ska ha den kompetens som krävs. Det är vik-tigt att personalen håller på sekretessen vilket inte förhindrar att personalen har nödvändig information om brukarens bakgrund och arbete, detta för att få en bra helhetssyn av brukarens liv. Det är viktigt att personalen tar hänsyn till den per-sonliga integriteten. De arbetsmetoder som används ska präglas av empati och re-spekt. Brukaren ska ges möjlighet att utveckla gemenskap med andra och vara delaktig i samhället utifrån sin egen förmåga. Det är viktigt att brukaren själv får bestämma över sitt dagliga liv utifrån de förutsättningar han/hon har. Det är även viktigt att brukaren får ett individ anpassat stöd.
Tidigare forskning
Tidigare forskning inom ämnet är Olins (2003) studie vilken handlar om när unga personer med utvecklingstörning flyttar hemifrån till en ny öppnad gruppbostad.
11
En svårighet som uppmärksammas är hur mycket personalen ska styra hur den en-skildes lägenhet sköts. Ska det städas efter ett visst schema eller efter hur ungdo-marna vill, eller efter hur deras föräldrar vill? Att gå in och hjälpa de boende för mycket kan vara integritetskränkande. I vilken mån det är integritetskränkande be-ror på de olika individerna, då upplevelserna av vad som är kränkande är olika från person till person. Personalen i Olins (a a) studie anser att ungdomarna behö-ver tid på sig att ta ansvar för sin privata lägenhet, att det är viktigt att de får prova sig fram och får lov att klara det på sitt eget sätt. Vidare tar hon upp problemet där personalen vill styra interaktionen i gemensamhetsutrymmet. Personalen har en föreställning om att de boende ska träffas i sina privata lägenheter när de t.ex. vill äta tillsammans eller när de vill prata privata samtal. Detta visar sig medföra pro-blem då de boende inte riktigt vet vilket som är privata samtal eller allmänna. För att då inte riskera att tala om fel saker så går de in i sina egna lägenheter var för sig och får inte den sociala gemenskap som de är i behov av. Personalens mål var att få de boende att bjuda hem varandra men för de boende var det inget som kän-des naturligt utan de stängde in sig själv i lägenheterna. Detta var inte något pro-blem för alla boende då vissa av dem inte var intresserade av att vistas i gemen-samhetsutrymmet. Men det medförde att de som gillade att vara tillsammans blev isolerade och ensamma. Olin (a a) menar genom att personalen styr de boende från de gemensamma utrymmena till sina egna lägenheter kan det tolkas som att de diskvalificerar ungdomarnas naturliga sätt att interagera. När det på förhand görs upp regler för hur interaktionen ska se ut så hindras det naturliga samspelet i en grupp att formas. Med vår undersökning vill vi utveckla dessa tankar kring det naturliga samspelet och styrningen av interaktion.
Ytterligare en forskning är Ringsby Janssons (2002) Vardagslivets arenor, om människor med utvecklingstörning deras vardag och sociala liv. I hennes avhand-ling finns ett kapitel om träfflokalen som socialt rum och mötesplats. Där beskri-ver hon förändringen av gemensamhetsutrymmet från en plats som är öppen för gemenskap och gemensamma aktiviteter till en plats där de boende endast förvän-tas att titta förbi och samtala en del med personalen men därefter dra sig tillbaka till sina lägenheter. Hennes definition av gemensamhetsutrymmet är att det är en halvprivat arena. I hennes avhandling visar hon att det finns några boenden som känner sig utknuffade från gemensamhetsutrymmet för att de andra boenden vis-tas där utifrån att det är deras privata plats. Genom att utforma gemensamhetsut-rymmet mer neutralt så formas en miljö som inbjuder alla de boende att vistas i gemensamhetsutrymmen. Med hjälp av gemensamhetsutrymmen så bidras det till att upprätthålla och strukturera vardagslivet för de boende enligt Jansson (a a). Vi vill med vår studie undersöka hur gemensamhetsutrymmet i de tre gruppbostäder-na medverkar till att strukturera vardagslivet för de boende.
En tredje forskare vi valt efter samråd med vår handledare under arbetes gång är Mallander (1999). I sin avhandling har han studerat hur det ser ut i gruppbostä-der/vårdboende för psykisktutvecklingsstörda och då utgått ifrån, hur det går med normaliseringsarbetet och vad de boende har för självbestämmande. Hur mycket ska personalen styra de boende i deras vardag och i det val som de boende måste göra varje dag? Något som Mallander (a a) finner gemensamt för alla bostäder är att personalen känner ansvar för att de boende ska få det så bra som möjligt, men hur långt stäcker sig detta ansvar. Han tar även upp måltidens betydelse för de bo-ende. Att måltiden är en viktig del av det arbetet som sker i
gruppbosta-den/vårdboendet. Den gemensamma måltiden betyder mycket för de boende och detta är något som de ser framemot. Han tar också upp vilka relationer de boende
12
har dels med varandra, men även med andra utanför gruppbostaden. När vi under arbetes gång började läsa Mallander (a a) kunde vi ganska snart se likheter med vår studie och den studie Mallander har gjort. Inte bara att vi sett liknande saker som t.ex. att på en del bostäder äter de gemensamt och andra i respektive lägen-het. Vi fann även vissa likheter i vårt och hans upplägg av studien.
Jarhag (1993) har genomfört en studie angående personer med utvecklingstörning och deras inflytande. Han fann i sin studie att de personer som bor i en gruppbo-stad blir mer begränsade i sitt inflytande än personer som bor i ett eget boende. Detta beror enligt honom på att personerna blir behandlade som ett kollektiv och den enskildes personlighet blir mindre synlig. Han poängterar vikten av att det är den utvecklingsstördes egna vilja och ambitioner som ska styra struktureringen av verksamheten. Jarhag tar också upp vikten av det fria valet. Han säger att poängen inte är att valet alltid resulterar, utan istället att valet kan göras (a a s.43). Allt för mycket rutiner bidrar till att utesluta nya situationer och erfarenheter där valmöj-ligheterna blir allt för begränsade. Det är viktigt menar Jarhag (a a) att valmöjlig-heterna inte begränsas till vissa speciella situationer utan att valmöjligheten är en del i alla situationer som finns i livet. Han anser att det inte ska finnas några un-dantag från detta och även om valen inte överensstämmer med omgivningens syn, så är det viktigt att personer med utvecklingstörning får de erfarenheter som vi får genom våra fria val. Dessa erfarenheter kan både vara positiva och negativa men genom dem lär sig och utvecklas individen. Samtidigt säger Jarhag (a a) att det är viktigt att de personer som är i den utvecklingsstördes personens näromgivning måste stödja, erbjuda och träna personen i att göra egna val. Viktigt är då att för-tydliga de konsekvenser som valen medför.
Teori
Under arbetets gång har vi funnit ett intresse av att fördjupa oss i interaktionsteo-rin, struktureringsteorin och normaliseringsprincipen. Med stöd av dessa teorier vill vi fördjupa oss i det material vi samlat in.
Interaktion och struktureringsteorin
För att förklara strukturens uppkomst utgår vi från Erving Goffman (1923-1982) som studerade sociologin ur mikroperspektiv d.v.s. från individ nivå och Anthony Giddens (1938-) som valde att se sociologin ur makro perspektiv vilket innebär att hans teori utgår från ett globalt perspektiv. Goffman ansåg att det är i
interaktio-nen/samspelet mellan människor som individers identitet upprätthålls (Andersen
& Kaspersen, 1999, Repstad, 1997, Goffman, 1970 ). Goffman visar även hur den fysiska utformningen av bostaden och rummen påverkar det sociala livet så att ak-törerna kan använda den fysiska strukturen för att utföra och undgå kontroll. Om vi ser på gemensamhetsutrymmet utifrån Goffmans begrepp, så kan gemensam-hetsutrymmet ses som en scen där aktörer framträder. På scenen agerar aktörer och publik. Aktörerna i gruppbostaden är då personalen och publiken består av de boende. Aktörer och publik kan beskrivas utifrån att de är två team som möts och samspelar på en gemensam scen. Då beslut tas där bara det ena teamet är närva-rande beskriver Goffman som ett backstage beslut. Dessa beslut kan t.ex. vara så-dana som personalen kommer överens om tillsammans utan att de boende får delta i beslutet. De boende kan då välja att inte visa att de är nöjda med beslutet för då
13
är de enligt Goffman rädda för att tappa ansiktet. Det passiva agerandet från
pu-bliken uppfattas då av aktören som ett accepterande och det aktören uppfattar sig
som expert.
Giddens kritiserar den sociala interaktionsteorin och därmed Goffman för att den bara ser till aktör och inte struktur (Andersen& Kaspersen, 1999, Giddens, 1998). Med aktör menas den handlande individen och med struktur den omgivande sam-hället. Giddens anser att det omgivande samhällets synsätt påverkar aktörens handlande. Detta betraktar han som en strukturdualitet. Utifrån dessa tankar ska-pade Giddens struktureringsteorin. Giddens kritiserar Goffmans interaktionsteori att den endast är användbar på mikronivå medan med synsättet att se till både ak-tör och struktur så skapas möjlighet att studera interaktionen från ett makroper-spektiv. Samhällets syn strukturerar och förankrar värderingar och normer hos ak-tören. Den socialpolitik som bedrivs skapar så som vi tolkar Giddens
struktureringsteori en struktur för hur personer som arbetar med personer med funktionshinder handlar. Därmed säger inte Giddens att människor inte själv kan kontrollera sitt handlande utan möjlighet finns alltid att förändra sitt handlande (Lundin, 2004). Han säger att människan är en aktör och kan påverka sitt sociala sammanhang. Med det menar han att alla människor oavsett vilken situation de är i har en valmöjlighet. Giddens definition av struktur är hur människor använder sig av regler och resurser i vardagen. Han säger även att de vardagliga rutinen präglas av regler, tysta oskrivna rutiner och vanor.
Normaliseringsprincipen
Normaliseringsprincipen uppkom med tanken att personer med utvecklingstörning ska leva efter sina behov och efter sin förmåga ett så normalt liv som möjligt (Nir-je, 2003). Inom normaliseringsideologin så framhävs vikten av jämlikhet och rätt-visa levnadsvillkor. Genom att uppmärksamma personer med funktionshinder och deras levnadsförhållande så finns möjlighet att underlätta förändringar som bidrar till ökad jämlikhet. Normaliseringsideologin uppstod under 1960-talet när livs förhållanden för personer med utvecklingstörning såg annorlunda ut än idag. Den tidigare omsorgen bestod i att personer med utvecklingstörning skulle skiljas bort från övriga befolkningen med boende på särskilda anstalter och de skulle tränas för att assimileras in i samhället. Personer med utvecklingstörning accepterades inte för vem han/hon var utan deras utvecklingstörning skulle tränas bort. Norma-liseringstanken är en motsättning mot detta och menar att personer med utveck-lingstörning har rätt till normala levnadsvillkor med utgångs punkt från dem själ-va.
Normaliseringsprincipen bygger på en förståelse för hur normala rytmer, sekven-ser och mönster påverkar den utvecklingsstördes möjligheter till god utveckling (Nirje, a a). Normaliseringsprincipen innebär alltså inte att personer med utveck-lingstörning ska bli normala utan det innebär att personer med utveckutveck-lingstörning bör få tillgång till de levnadsmönster och livsvillkor som anses som gällande i det samhälle som personen lever i. Med normalt menas att personer med utvecklings-törning ska ges de möjligheter och stöd som krävs för att kunna leva som andra samhällsmedborgare med möjlighet till både valfrihet och variationer i sin vardag. Med normalt menas också att individerna ska accepteras i samhället med sina handikapp och att de ska ha möjligheter, rättigheter och skyldigheter som andra medborgare. En person med utvecklingstörning är precis som du och jag först och främst en människa och handikappet är något sekundärt. Normalisering innebär inte att personer med funktionshinder ska kastas ut i samhället och klara sig själv.
14
För att personer med funktionshinder ska kunna leva ett liv som andra så krävs det särskild service så som lämpligt boende, tillgång till arbete eller skola och fritids-aktiviteter. Hur omsorgen ska se ut beror på den enskildes behov och önskemål. Nirje (a a) beskriver tre grundläggande svårigheter som personer med utvecklings-törning har
1 Svårigheter att rätt förstå andra: den kognitiva skadan , inlärningsnedsättning 2. Svårigheter att rätt förstå omvärlden, kunskapsbegränsning
3. Svårigheter att rätt förstå sig själv: handikappmedvetandet och
delaktighet-sinskräkningen
(s.94-95)
Dessa svårigheter kan leda till beteendestörningar på grund av att personen känner sig misslyckad och besviken då han/hon inte förstår vad andra människor menar. Även svårigheterna med att förstå omvärlden skapar begränsningar. För att mot-verka svårigheterna behöver personer med utvecklingstörning olikartade upple-velser, som ger nya kunskaper och nya erfarenheter. Ökade kunskaper och ökade erfarenheter ger personen ett utökat omdöme. En ökad förmåga att bedöma situa-tioner bidrar till att stärka personens i dess emotionella och sociala utveckling. Om personen har möjligheten att vara delaktig och får lov att vara sig själv bland andra så stärks självbilden och självkänslan. Genom att ta hänsyn till dessa tre svårigheter i samspelet med personer med utvecklingstörning så bidrar vi till att stärka deras identitet.
Även om normaliseringsideologin har bidragit till att förbättra livssituationen för personer med utvecklingstörning så har den också starkt kritiserats för att den inte bygger på personernas egna upplevelser av sin livssituation utan att den bygger på de professionellas uppfattning om personernas vardagsliv (Nirje, a a). Kritikerna ser det som att det är de professionellas ideologi och att det leder till att bibehålla förtrycket på personerna med utvecklingstörning. Normaliseringsideologin tar inte upp och problematiserar kring de professionellas dominans över funktionshindra-des stöd och service. Vi har ändå funnit att normaliseringsideologin vill vägleda de professionella i deras samspel med personer med utvecklingstörning där perso-ner med utvecklingstörning ska bli behandlade utifrån hur den professionella själv vill bli bemöt i situationen. Nirje (a a) beskriver också med förtjusning om hur personer med utvecklingstörning världen över samlas för att stärka sina rättighe-ter. Så som vi uppfattar normaliseringsideologin så är målet att personer med funktionshinder ska ha samma rättigheter som andra medborgare i samhället. Normaliseringsprincipen har även kritiserats för att den inte har samma betydelse idag då livssituationen för personer med utvecklingstörning har gått igenom en stor förändring sen 1960-talet ( Nirje, a a). Genom de samhällsförändringar som skett så har andra problem synliggjorts. Men normaliseringsprincipen kan fortfa-rande anses som viktig och den har en stor betydelse för den handikappolitik som bedrivs i Sverige och över hela värden. Handikappolitiken idag använder sig av en annan målsättning än begreppet normalt så som delaktighet, jämlikhet och ökat in-flytande. Men dessa begrepp kan ses som en utveckling av normaliseringsbegrep-pet. Genom att reflektera och kritiskt granska livssituationen för personer med ut-vecklingstörning så bidrar det till en fortsatt förbättring av deras
15
Metod och material
Vi har valt att göra en kvalitativ studie med utgångs punkt från empirin. Efter det att vi samlat in materialet, har vi funnit begrepp och kategorier ur vårt empiriska material, tagit del av litteratur och tidigare forskning i ämnet och funnit teorier för att tolka det insamlade materialet. Vi har använt oss av utforskande datainsamling då vi vill se hur det verkliga samspelet i gemensamhetsutrymmet föreföll. För att få se detta gjorde vi deltagande observationsstudier i gemensamhetsutrymmen och i en lägenhet. Vid våra observationer fick vi möjlighet att samtala med både per-sonal och de boende. Efter varje observationstillfälle analyserade vi vårt material. Målet med den utforskande forskningen för vår del är att finna gruppbostadens och då i huvudsak gemensamhetsutrymmets betydelse för den enskilde.
Tillgång till fältet
För att få tillgång till den mötesplats som vi var intresserade av att studera så tog vi kontakt med BoLSS i aktuell kommun. BoLSS har det kommun övergripande ansvaret för utbyggnaden av LSS boenden. Vid ett möte med utvecklings och pla-neringssekreterarna på BoLSS fick veta att det ett år tidigare startat tre nya grupp-bostäder, dessa bostäder är arkitekturiskt lika och då målgruppen är den samma blev vi intresserade av att studera dessa boende. Vi fick även vetskap om att BoLSS var intresserade av jämförelse studie av dessa gruppbostäder. Med BoLSS diskuterade vi vad vi ville studera. Vi kom fram till att samspelet i gemensam-hetsutrymmen och hur de används är av intresse att studera. Vid detta möte fick vi adresser till bostäderna och till respektive vård och omsorgschef. Efter denna vår första kontakt skrev vi ett informationsbrev (se bilaga 1) till det tre berörda vård och omsorgscheferna. Därefter skrev vi en ansökan till etiska rådet för att få god-känt att vi fick skriva om samspelet i gemensamhetsutrymmen och dess använd-nings område. I vår ansökan bifogade vi de två godkännande vi fått. Efter ytterli-gare två veckor fick vi även tillstånd från den tredje gruppbostaden. När vi fått godkänt från etiska rådet ringde vi upp respektive verksamhetsledare/ enhetschef. Det visade sig att alla var mycket intresserade av att träffa oss.
Metodologiska övervägande
För att få in den data vi behöver för att svara på våra frågeställningar har vi använt oss av mätinstrumenten observationer, halvstrukturerade intervjuer och tidigare forskning. Med deltagande observationer möter vi företeelsen direkt, i intervjuer-na får vi en andra hands skildring och i tidigare forskning får vi en indirekt form av material som egentligen inte är gjord med avsikt att svara på vårt syfte (Rosen-gren & Arvidson, 2002). Det vi började med är att vi bestämde oss för vad och vilka gruppbostäder vi ville studera under våra observationer. Vi valde deltagande observationer, då vi själv vill uppleva hur interaktionen i gemensamhetsutrymmen påverkar de boendes möjligheter till inflytande. Det vi vill mäta är interaktionen som sker i gemensamhetsutrymmen. Vi tittade på konflikter och närhet, hur inter-aktionen är strukturerad och ordnad. Då vi gjorde våra observationer i ett utfors-kande intresse ville vi inte begränsa och styra oss allt för mycket utan vi inriktade oss på att studera själva situationen i gemensamhetsutrymmet. Då vi inte fick samtycke av alla boende i Gr.Bo 2 gjorde vi observationer och intervjuer i den boendes lägenhet. En viss insyn fick vi i vad som sker i gemensamhetsutrymmet då vi vid ett flertal tillfälle gick igenom eller befann oss i gemensamhetsutrym-met.
16
Urval
Vårt val skedde stegvis. Med stöd av BoLSS valde vi att studera tre LSS bostäder som har personer med lindrig utvecklingstörning som målgrupp. Som vi nämnt ti-digare är dessa boenden alla arkitekturiskt lika utformade och är ny öppnade sen ett år tillbaka. Vi ville göra en jämförelse studie för att se hur interaktionen ser ut i respektive gruppbostad. Genom att göra en jämförelse studie av tre olika gruppbo-städer med samma förutsättningar så framkommer det olika syn på möjligheter för att stärka den enskilde. Vi antog att vid en start med nya gruppbostäder så samta-las det om visioner och mål för hur de boende kan få inflytande över sin vardag. Därför valde vi tre nystartade gruppbostäder. Förutsättningarna för personer med utvecklingstörning ser olika ut vilket medför att de också har olika förmåga till in-flytande över sitt liv. Genom att bostäderna är riktade mot personer med lindrig utvecklingstörning räknar vi med att de har större förmåga att delge oss sina tan-kar om gemensamhetsutrymmets betydelse än personer med svår utvecklingstör-ning. Då vi är begränsade av tid så är det för oss lättare att tolka de svar vi får via tal än om personerna enbart kan kommunicera med kroppsspråk.
Även om gruppbostaden består både av privata lägenheter och gemensamhetsut-rymme har vi till största delen valt att studera samspelet i gemensamhetsutrym-met. Då lägenheten för många av de boende är deras första egna bostad och en av deras första steg ut i vuxen världen är vi medvetna om att den privata lägenheten är betydelsefull för den boende. Det samspel som sker i gruppbostaden präglas både av det som sker i lägenheterna och i gemensamhetsutrymmen.
En stor del av omvårdnaden sker i den egna lägenheten vilket inte kommer att bli synliggjort i vår studie vilket kan ses som en svaghet. Men i våra intervjuer och observationer kommer vi att få in mycket information om det samspel som sker i lägenheterna och även utanför gruppbostaden. Det vi får omtalat för oss och det vi ser kommer vi att använda oss av i studien.
Vi har i studien avgränsat oss till att intervjua enhetschefer, personal och de boen-de och har därmed inte fått in boen-de anhörigas synpunkt på gruppbostaboen-den och då i huvudsak gemensamhetsutrymmets betydelse. Detta ser vi som en brist då vi är medvetna om att de anhöriga har en betydelsefull roll för de boende. De anhörigas syn på gruppbostaden och dess betydelse hade varit mycket intressant att ha med men då vår studie begränsas av tid så fanns det ingen möjlighet för oss att ta med det i denna studie.
Då vi inte fick samtycke till observationsstudier i gemensamhetsutrymmet i Gr.Bo 2 så finner vi att våra jämförelser kan bli haltande. Genom de intervjuer vi har gjort så inser vi att det vi ser vid observationsstudierna inte alltid överensstämmer med de svar vi får på våra frågor. Vi vill för den skull inte utelämna de uppgifter vi fått från Gr.Bo 2 då vi anser det intressant för studien då användandet av gemensamhetsutrymmet ser olika ut i alla tre gruppbostäder. Då det framkommit i våra intervjuer att de ansvariga för Gr.Bo 2 ser gemensamhetsutrymmets betydel-se som minimal medan personalen betydel-ser den som betydelbetydel-sefull så finner vi att det även måste vara intressant för dem att delta i studien. Betydelsen av gemensam-hetsutrymmet framkom även hos den boende i Gr.Bo 2, även om observationen i huvudsak skedde i hans lägenhet.
17
Tillvägagångssätt
Vi har gjort intervjuer med tre enhetschefer, tolv personal och med åtta av de bo-ende (se bilaga 2 och 3). Intervjuerna skedde med de bobo-ende under våra observa-tioner. I Gr.Bo 1 genomförde vi ostrukturerade intervjuer med tre av de boende och vi samtalade med alla sju. I Gr.Bo 2 träffade vi en av de boende för intervju. I Gr.Bo 3 genomförde vi ostrukturerade intervjuer och samtalade med fyra av de boende. Två personer ur personalen i Gr.Bo 1 intervjuade vi innan vår första ob-servation efter den första obob-servationen uppstod nya frågor som vi tog upp med tre andra ur personalgruppen. Vi tog även upp dessa frågor med enhetschefen. I Gr.Bo 2 intervjuade vi innan våra observationer ansvarig för boendet och därefter tre ur personalen. Efter våra intervjuer med den boende samtalade vi med perso-nalen för att få förtydligat några uppgifter som kom fram. När vi kom en tredje gång för att intervjua de boende var de inte längre intresserade vilket medförde att vi intervjuade två ur personalgruppen istället. I Gr.Bo 3 intervjuade vi först en-hetschefen. Efter vår första observation i denna gruppbostad så intervjuade vi två ur personalen. Vi samtalade även med två andra ur personalen om gemensamhets-utrymmets betydelse. Vid intervjuerna ställde vi frågorna muntligt. Frågorna var öppna så att intervjupersonerna hade möjlighet att utveckla svaren. Under inter-vjuerna gjorde vi stödanteckningar som vi skrev rent när vi kom hem.
Våra observationer skedde i Gr.Bo1 vid tre tillfällen, två eftermiddagar/kvällar och en morgon/förmiddag. Dessa observationer genomförde vi i gemensamhetsut-rymmet. I Gr.Bo 2 genomförde vi en observation i en av de boendes lägenhet. Ob-servationen i Gr.Bo 3 var i gemensamhetsutrymmet under två kvällar. Den sam-manlagda tiden för alla observationer blev 25 timmar.
Allt vårt insamlade material sammanställde vi på datorn så att vi på ett överskåd-ligt sätt kunde ta del av materialet. För att inte riskera att något material skulle försvinna gjorde vi säkerhetskopior av materialet. Genom bearbetning av materia-let har vi reducerat datamängden till det som vi vill ha till användning för att få svar på vår frågeställning. För att kunna hitta i vårt insamlade material använde vi oss av Gr.Bo 1,Gr.Bo 2 och Gr.Bo 3. Intervjuerna namngav vi med gruppbostad och därefter personal och en siffra. Intervjuerna med de boende namngav vi med deras fingerade namn. Detta gjorde vi för att förenkla för oss själv men även för att garantera deltagarnas anonymitet. Redovisningen av vårt resultat och analys kommer att ske i en löpande text då våra förhoppningar är att uppsatsen blir mer lättläst.
Validitet och reliabilitet
För att uppnå en god validitet och reliabilitet har vi valt att göra deltagande och ostrukturerade observationer. Genom att bedriva studien på olika ställen kan vi öka validiteten genom att jämföra resultaten. Vi bestämde oss för att inte använda oss av observations schema utan att göra deltagande observationer, där vi nog-grant noterar direkt efter observationen. Ytterliggare ett val vi gjorde under våra observationer var att delta i det som hände. Detta föll sig naturligt då vi inte ville ses som några egendomliga personer som sitter i ett hörn och tittar utan vi ville delta men ändå i så liten grad som möjligt påverka de boende med vår närvaro. Vi är medvetna om att hur vi än hade gjort så hade vi påverkat de boendes och perso-nalens beteende. De boende var nyfikna på vem vi var och vad vi gjorde där. Vi besvarade deras frågor och förtydligade för dem av vilken anledning vi var där. Efter observationerna har vi talat med personalen om vilka förändringar de märkte
18
när vi var närvarande. När vi analyserade observationerna hade vi deras svar i tankarna.
Det vi har gjort för att få ett så rättvisande material som möjligt är att vi gjort ob-servationer vid olika dagar och tidpunkter. Om vi endast var närvarande t.ex. på tisdagar kanske de boende var är extra trötta just den dagen, för att på tisdagar gjorde de extra saker på arbetet detta kunde då ge ett missvisande resultat för vår observation (Bryman, 2001). Vi har under våra observationer försökt att inte lägga oss i det arbete som sker. Varför vi undvek detta var för att vi inte skulle ta en allt för framträdare roll utan livet skulle rulla på som vanligt i gruppbostaden. Undan-tag från detta var när en av de boende ville ha hjälp att besöka toaletten och en annan boende ville att vi skulle hjälpa honom med matlagningen. Då de boende uttryckligen bad om vår hjälp så kunde vi inte nonchalera detta. Samtidigt som vi hjälpte mannen med matlagning så fick vi också möjlighet att samtala med honom om hans vardagsliv.
Det finns olika sätt att mäta validitet, då vi har valt att göra ett urval för att komma fram till vilka bostäder vi skulle observera har vi valt att använda oss av empirisk validitet (Rosengren & Arvidson, 2002). Efter insamlat material fann vi de teorier som vi ville använda för att bearbeta och analysera. När det gäller jämförande stu-dier, och då det är människor det handlar om kan det skilja sig mycket från fall till fall då kan det vara lättare att finna en passande teori efter utförda observationer. Då vår analys skedde under hela arbetet kunde vi vid nästa observationstillfälle se hur de förklaringar och teman som vi kom fram till förhöll sig till verkligheten d.v.s. validitetskontroll.
Etiska överväganden
Enligt de forskningsetiska principerna så finns det fyra stycken huvudkrav som vi bör tänka på (Vetenskapsrådet, 2002). Dessa krav är informationskravet, samtyck-eskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. Vi började med att informe-ra och inhämta tillstånd från berörda vård och omsorgschefer. Efter denna första kontakt fick vi tillstånd att ta vidare kontakt med tre av gruppbostäderna. Med dessa tillstånd tog vi kontakt med respektive enhetschef på gruppbostäderna för att informera dem om studien och få deras samtycke. Därefter informerade vi de boende i gruppbostäderna, personal och anhöriga. Till alla berörda informerade vi om studiens syfte och att de när som helst utan förklaring kan hoppa av studien. Vi ser det som stor vikt att alla berörda är medvetna om att deltagandet i studien är helt frivillig.
I Gr.Bo1 och 3 fick vi information om att samtycke var inhämtad från de boende och personal. Vilket medförde att vi bestämde tider för våra deltagande observa-tionsstudier. I Gr.Bo 2 kom vi överens med enhetschefen om att vi skulle skicka ut information till anhöriga/godman för att få till ett samtycke. Vi fick besked om att tre av de boende gett sitt samtycke, vilket gjorde att vi fick bestämma oss för att endast göra intervjuer i den gruppbostaden med de boende som gett sitt sam-tycke. I denna gruppbostad gjorde vi enbart observationstudier i en av de boendes lägenheter för att respektera dem som inte ville delta.
För att ge största möjliga konfidentialitet är våra anteckningar och svar på inter-vjufrågor bevarade så att ingen utomstående kan få tillgång till dem. Vi har av-identifierat allt material genom att inte nämna namn på kommun, gruppbostäder eller personal. Då vår studie bedrivs i offentlig miljö som är ett privat boende
fin-19
ner vi det etiskt riktigt att besvara vår frågeställning utan att benämna personerna med namn vilket vi inte kan se som något hinder för att få ett tillförlitligt resultat. Vi är medvetna om att det kan finnas personer som är väl insatta i verksamheten som kan känna igen och identifiera vissa personer men våra förhoppningar är att de på ett professionellt sätt hanterar uppgifterna som kommer fram. Även om denna risk finns så är vår bedömning att de uppgifter vi som framkommer är in-tressanta för verksamheten och de boende då vi synliggör både positiva och nega-tiva frågor kring gemensamhetsutrymmen. Genom att belysa problem kan det hit-tas nya lösningar för att förbättra vardagen för de boende och de boende kan få en chans att påverka sin boende miljö. Vår avsikt är dock att minimera risken att ut-omstående ska kunna lista ut i vilka gruppbostäder som observationsstudierna be-drivits och vem vi där talat med.
De material som vi samlat in kommer endast att användas i syftet att besvara vår frågeställning. Under arbetet med uppsatsen kommer vi att ge deltagarna möjlig-het till att läsa igenom materialet. Om det finns något i materialet som de vill dis-kutera med oss så erbjuder vi dem den möjligheten. Det färdiga materialet kom-mer vi att vidarebefordra till dem som är intresserade. Vi har också inforkom-merat berörda om att uppsatsen kommer att publiceras på Malmö Högskolas hemsida.
Databearbetning och analys
Den metod som har inspirerat oss, är Grounded theory metoden som lanserades av Glaser och Strauss (Rosengren & Arvidson, 2002). Vi har genom våra empiriska observationer skapat en egen teoretisk modell. Med stöd av våra minnesanteck-ningar som vi sparat på datorn har vi sorterat och sammanställt materialet. Meto-den vi använder oss av kallas även för kartläggningsmetoMeto-den där vi efter våra an-teckningar från intervjuer och observationer har funnit tre teman som växte fram ur materialet. Dessa teman är regler, måltidsituationen och aktiviteter. Vid ett fler-tal tillfällen gick vi igenom våra anteckningar och våra tre teman. I dessa tema fann vi tre återkommande kategorier. Dessa tre kategorier är struktur, valfrihet och gemenskap. Utifrån kategorierna bearbetade vi och analyserade vårt insamla-de material och gick åter igenom materialet ett flertal gånger. Efter insamla-det att vi kommit fram till denna vår teoretiska modell tog vi del av tidigare forskning, litte-ratur, lagstiftning och klassiska teorier för att bearbeta materialet. Detta gjorde vi för att vi skulle få ett slutresultat som byggde på den data som vi samlat in och ti-digare vetenskap.
Resultat
I vårt resultat avsnitt där även vår analys ingår har vi använt oss av tidigare forsk-ning, teorier och den data vi samlat in. Vi har valt att presentera materialet utifrån vår teoretiska modell, tidigare forskning och klassiska teorier. De klassiska teorier vi har utgått ifrån är Goffmans (1970) interaktionsteori, Giddens struktureringste-ori (Andersen & Kaspersen, 1999). Vi har även använt oss av Nirjes (2003) nor-maliseringsprincip då den ligger till grund för svensk handikappolitik. Resultatav-snittet är upplagt så att vi först beskriver vår teoretiska modell och hur vi arbetade fram våra kategorier. Därefter gör vi en beskrivning av gruppbostäderna och de samspel som sker i gemensamhetsutrymmet.
20
Vår teoretiska modell
För att kunna visa olikheter och likheter på respektive boende har vi tittat på olika betydelsefulla vardagssituationer och möten. Med utgångspunkt från Grounded Theory eller det som Eneroth kallar för kartläggningsmetoden (Rosengren& Ar-vidson, 2002) fann vi under våra observationer och intervjuer tre återkommande tema. Dessa tema är regler, måltidssituationen och aktiviteter. Utifrån dessa tre gemensamma tema fann vi tre kategorier struktur, gemenskap och valfrihet. De tre kategorierna har vi använt oss av när vi gått igenom vårt material för att få ett slut-resultat som bygger på vår insamlade data. För att förtydliga våra tankar om de enskilda kategoriernas innebörd har vi beskrivit struktur utifrån Giddens struktur-dualitet (1998), medan begreppen gemenskap och valfrihet är beskrivna utifrån den svenska handikappolitikens definition.
Struktur
I vår studie har vi funnit att samspelet i gemensamhetsutrymmet är strukturerat från olika perspektiv. Samspelet påverkas på makronivå utifrån samhället, med den handikappolitik som bedrivs via lagstiftning, riktlinjer, och arbete kring hur personer med funktionshinder ska bemötas. Strukturen skapas även på mikronivå mellan de närvarande i gemensamhetsutrymmet, de boende och personal. Detta överensstämmer med Giddens (1998) strukturdualitet där han menar att samspel på makro och mikronivå är starkt sammankopplade med varandra. Giddens menar att en makroanalys är viktig för att förstå den strukturella bakgrunden till våra handlingar och genom att studera på makronivå får vi en förståelse, i vår uppsats en förståelse för hur gruppbostaden fungerar.
Gemenskap
Ett mål med handikappolitiken är att ge funktionshindrade en chans till gemen-skap med andra (SOU 1999:21). Gemengemen-skap har stor betydelse för alla männi-skor. En samhörighet med andra är något som är normalt och ses som självklart. Dock är det inte alla som själv klarar att hitta en gemenskap vilket kan innebära att de är i behov av stöd för att finna denna. Därför är det viktigt att samhället stäl-ler upp för dem som står utanför den normala gemenskapen och ger dem verktyg och möjligheter för att finna denna. Det är också viktigt att det finns en tillgäng-lighet för alla till det som erbjuds i samhället och att en öppenhet finns för olika individer/grupper. Om inte denna öppenhet finns så skapas det segregation och olika former av subgrupper i samhället. Av den orsaken har det sagt från regering-ens sida att vi ska ha en samhällsgemregering-enskap med mångfald som grund
(Prop1999/2000:79). Det är som vi beskrivit mycket viktigt vilket bemötande per-soner med funktionshinder får för att kunna bli insläppta i samhälls gemenskapen. Ska individen bli en del av samhället är det viktigt att han/hon inte känner sig kränkt, ifrågasatt och kontrollerade (Regeringens skrivelse 2002/03:25).
Genom gemensamhetsutrymmen ges de funktionshindrade en möjlighet att finna gemenskap med andra. De får en roll och blir en i gruppen vilket bidrar till att stärka identiteten och självkänslan. Genom att få gemenskap någonstans är det lät-tare att hitta nya grupper av gemenskap och därmed en ökad delaktigheten i sam-hället. Dessutom om personer med funktionshinder ges samma möjlighet som alla andra att få vara med och påverka sin vardag så skapar det också ökad delaktighet till samhället (Socialstyrelsen, 2002).
21
Valfrihet
Valfrihet är att ha självbestämmande (SOU 1999:21). Genom att kunna välja och inte bara vad jag vill se på TV utan genomgående under hela livet. Personer med funktionshinder ska precis som alla oss andra inte vara styrda att lägga sig på vis-sa tider, utan ska kunna lägga sig när han/hon är trött eller att få duscha när han/hon känner för det. Därför är en extra viktig fråga för personer med funk-tionshinder rätten till valfrihet och självbestämmande. Här är handikappolitiken tydlig. Det är viktigt att med individualism, att ställa den enskilda människans önskemål i centrum. Valfrihet handlar om att stärka den enskildes förmågor sam-tidigt som det också ger personer med funktionshinder erfarenheter av att fatta egna beslut (Mallander & Tideman, 2004).
Gruppbostäderna
Under detta avsnitt har vi valt att presentera gruppbostäderna och hur de är utfor-made. Därefter vill vi göra en kortfattad presentation av de boende som vi har bli-vit presenterade för. Personalen har vi valt att beskriva som grupp. Vi är medvetna om att de är individer och att alla inte arbetar på samma sätt, fastän deras mål är gemensamma. Därefter kommer avsnittet där vi vill visa sambandet mellan lag-stiftningen och de dagliga livet i gruppbostaden.
Lika utformade
De tre gruppbostäder som vi studerade är alla utformade på samma sätt. Det är ingen slump som avgör hur de är utformade utan de är formade efter de strukturel-le riktlinjer som socialstyrelsen ställt upp hur en gruppbostad ska vara konstrue-rad. I förarbeten till LSS (1993:387) beskrivs det att en gruppbostad ska vara ut-formad med ett fåtal lägenheter samlade kring ett gemensamhetsutrymme. Enligt socialstyrelsens bör gruppbostäder ligga i en normal miljö där de inte får en insti-tutionell prägel. Dessa tankar om placering av bostaden utvecklades under 60-talet när normaliseringsprincipen utvecklades (Nirje, 2003). Det anses att med en nor-mal lokalisering, standard och storlek ger det personer med utvecklingstörning en möjlighet till en framgångsrik integration (Socialstyrelsen, 1997). De gruppbostä-der vi besökte ligger insmälta i olika villa kvarter. Gruppbostaden är en enplans villa med vind. I dess närhet finns det inga andra gruppbostäder. Gruppbostäderna har gemensamhetsutrymmet placerat i centrum med lägenheterna i vars en korri-dor på vars en sida (se bilaga 5).
Rekommendationerna enligt socialstyrelsen är att det ska vara fem boende i varje gruppbostad (Socialstyrelsen, 2003). I Gr.Bo 1 finns det sju boende varav en bor i en fristående satellitlägenhet. I Gr.Bo 2 och 3 är det sex stycken boende. Här har vi funnit att kommunerna har frångått rekommendationerna, men vi fann ingen kritik, varken från personal eller boende, om att de var för många boende i grupp-bostaden. Socialstyrelsens rekommendationer bygger på tanken att ju färre boende desto större möjlighet att bli sedd. Vilket ökar möjligheten för de boende att skapa vänskapsband och känna tillhörighet. I Ringsby Jansons studie (2002) framgår det att kommunerna i Sverige mer och mer frångått principen om max fem boenden i gruppbostäderna då det gott från det kollektiva tänkandet till individtänkandet. Många bostäder har byggts för att få plats med ytterligare en till två boende. Hen-nes studie visar också att bostadsstandarden i de nya gruppbostäderna har
förbätt-22
rats och skapar både möjligheter till gemenskap och avskildhet, vilket överens-stämmer med de gruppbostäder som vi studerade. Men även om gruppbostäderna är utformade så möjlighet till både gemenskap och enskildhet är möjlig så begrän-sas samvaron i gemensamhetsutrymmen av regler.
Gemensamhetsutrymmen är möblerade efter samma mönster. Möbleringen stimu-lerar de boende att sitta gemensamt vid det stora matbordet med plats för sex- tio personer. I alla gemensamhetsutrymme har TV:n en central plats med soffgrupp framför som sporrar till gemensamt TV tittande. Olin (2003) har i sin studie funnit vikten av att de gemensamma utrymmena inte är utformade med privata tillhörig-heter från någons privata lägenhet. Vår uppfattning är att gruppbostädernas
gemensamhetsutrymme är neutralt möblerade, med neutrala färger men ändå är de inbjudande och möblerade i en stil som är anpassad efter yngre personer. Möble-ringen i gemensamhetsutrymmet har inte de boende varit delaktiga i utan det har skett utav ansvariga på gruppbostäderna. Genom att de boende inte har varit med och planerat så finns inte risken att gemensamhetsutrymmet präglas utav en av de boendes tycke och smak utan alla kan känna sig välkomna i gemensamhetsut-rymmet och de känner inte att de gör intrång i någons privata sfär. Samtidigt är det som Jarhag (1993) säger att de boendes valmöjligheter och delaktighet ska inte begränsas till vissa speciella tillfällen utan i alla situationer som finns i livet. Alla gruppbostäder har en anslagstavla i gemensamhetsutrymmet som visar vilken personal som arbetar, vilka aktiviteter som är inplanerade under veckan. I både Gr.Bo 1 och 2 fann vi att personalen saknade ett till rum i gruppbostaden. Vid samtal med många närvarande så som anhöriga, godman, LSS handläggare eller någon annan så hade det varit bra med ett rum till då lägenheterna anses som för små att vara så många i. Även när de gör julpyssel eller liknande hade det varit bra med ett rum där sakerna som de höll på med kunde ligga kvar till dagen efter. De hade tyckt att det varit bra att ha ett rum där de t.ex. kunde ha haft aktiviteter så som tjej och kill- grupper. I dessa grupper gör de gemensamma aktiviteter med respektive kön för att stärka den enskilde individen. I Gr.Bo 3 har det löst avsak-naden av ett rum till genom att fråga de boende om de kan ha tjej respektive kill- grupper i någon av de boendes lägenhet.
I Gr.Bo 1 och 2 har de personalmöten i gemensamhetsutrymmet vilket innebär att de boende blir hänvisade till sina lägenheter om de är hemma. I Gr.Bo 3 är det mycket viktigt enligt ansvariga för gruppbostaden att personalrummet är möblerat så att alla personalmöten kan genomföras där inne. Det finns olika syn på vilken betydelse det har för de boende av att personalmöten bedrivs i gemensamhetsut-rymmen. I Gr.Bo 3 ansåg de ansvariga att det är viktigt att de boende inte blir ute-stängda från gemensamhetsutrymmet, för gemensamhetsutrymmet är till för dem. Uppfattningen i de andra två gruppbostäderna är att det inte är något problem att bedriva möten i gemensamhetsutrymmet. Personalen menade på att de lägger mö-tena när inga eller få boende är hemma. Som en liten kommentar till detta kan vi berätta vad Peter i Gr.Bo 1 sa om personalmötena ”När all personal sitter i
konfe-rens då får vi inte störa utan måste vara på rummet.” Genom att förlägga
perso-nalmötena i personalutrymmena ser vi att det ökar de boendes möjlighet till val-frihet att vara i sin lägenhet eller i gemensamhetsutrymmet. Ytterliggare en sak att tänka på om möten bedrivs i gemensamhetsutrymmet är om det samtalas om de boende så finns det en möjlighet att övriga boenden kan ta del av vad som sägs. Om ingen av de boende är hemma så ser vi inget problem med att använda sig av gemensamhetsutrymmet som möteslokal för personalen men om någon av de
bo-23
ende är hemma så begränsas de boende i sin valfrihet och det finns också en risk för att uppgifter som inte de andra boende ska höra kommer till deras kännedom.
De boende
De boende är alla mellan 19-35 år. Många av de boende kom direkt hemifrån, men några har tidigare bott i andra LSS bostäder, familjehem eller någon annan form av institution.
Gruppbostad 1
I Gr.Bo 1 bor sju personer varav en bor i en fristående lägenhet, en så kallad satel-lit lägenhet.
Lisa bor i satellitlägenheten där hon ibland har besök av sin pojkvän. Hennes sys-selsättning är på daglig verksamhet. Lisa trivs bra i gemensamhetsutrymmet med de andra boende. Hon sitter gärna vid matbordet och gör korsord medan de andra tittar på TV. Hon äter tillsammans med de andra boende om hon inte har några andra aktiviteter utanför gruppbostaden då äter hon i sin lägenhet eller lite tidigare än de andra i gemensamhetsutrymmet.
Anton han gillar att lyssna på musik i hörlurar. När de andra sitter och pratar eller tittar på TV så ber han om att få lyssna på musik. Anton sitter med de andra och äter i gemensamhetsutrymmet. Han är mycket glad för kaffe och god mat. Fyra dagar i veckan är han på daglig verksamhet.
Julia är dagligen på daglig verksamhet och hon tar sig dit med bussen själv varje morgon. Julia är stolt för sin lägenhet och visade oss den första dagen vi var där. Julia åker gärna in till centrum själv för att shoppa. Hon visade med glädje upp dagens inköp för oss. Julias vänner kommer ibland och besöker henne i gruppbo-staden och ibland stannar de över natten. Julia har kvällsaktiviteter någon kväll i veckan utanför gruppbostaden men de kvällar hon är hemma är hon gärna i gemensamhetsutrymmet. Julia äter tillsammans med de andra boende i gemen-samhetsutrymmet men när hon inte tycker maten passar så äter hon själv i lägen-heten.
Kalle tycker om TV-spel och på att titta på film. Han spelar ofta TV-spel inne i sin lägenhet men när vi var närvarande så var han i gemensamhetsutrymmet i stort sätt hela tiden. Kalle är glad att ha en lägenhet med sina egna saker. Men han be-rättade också för oss om tidigare bostäder där det var så bra för han kunde dricka kaffe när han själv ville. Kalle berättade mycket om sin pappa och sin bror. Kalle tycker om att vara tillsammans med de andra boende i gemensamhetsutrymmet för att titta på TV. Kalles favorit program just nu är Idol. Kalle är dagligen på dag-lig verksamhet och berättade stolt för oss vad han gör där. Samtidigt har Kalle många andra planer för framtiden som han berättade om.
Peter gillar gemensamhetsutrymmet och tycker att gemensamhetsutrymmet är stort. Peter är på daglig verksamhet och åker dit med färdtjänst. Peter äter till-sammans med de andra boende i gemensamhetsutrymmet. Peter vill gärna se barnprogram efter maten vilket han ibland gör själv i lägenheten och ibland till-sammans med de andra. Första kvällen vi var närvarande uppmärksammade Peter personalen på att idag är det min städdag.
