Pedagogers syn på sexårsverksamheten. En undersökning om förändringar i barns lek och mognad

Malmö Högskola

Lärarutbildningen

Examensarbete

Pedagogers syn på sexårsverksamheten

En undersökning om förändringar i barns lek och mognad

Educators view on educational programme for six-year-olds

A survey of changes in children’s play and maturity.

Diana Alfredsson

Charlotta Petersson

Lärarexamen 140 poäng

Barndoms- och ungdomsvetenskap Handledare: Pia Lundahl

Abstract

Pedagogers syn på sexårsverksamheten. En undersökning om förändringar i barns lek och mognad.

The educators view on the educational programme for six -year-olds. A survey into the change in children’s play and maturity.

Diana Alfredsson Charlotta Petersson

Alfredsson, Diana & Petersson, Charlotta (2006). Pedagogers syn på

sexårsverksamheten. En undersökning om förändringar i barns lek och mognad. (The educators view on the educational programme for six -year-olds. A survey into the change in children’s play and maturity). Malmö Lärarutbildning, Malmö Högskola.

Detta är en undersökning om pedagogers syn på sexåringar. I undersökningens fokus ligger sexåringarnas mognad och lek. Har mognaden och leken påverkats av att det har blivit en egen verksamhet för sexåringarna, en förskoleklass? Syftet med undersökningen är att undersöka hur pedagoger anser att sexåringarnas lek och mognad har påverkats av att flytta till skolan från förskolan. För att få en klar bild på pedagogers syn, har vi valt att intervjua förskolepedagoger och specialpedagoger, alla med erfarenhet av sexårsverksamhet. Under intervjuerna har vi valt att diskutera sexåringars mognad, lekens betydelse, fri kontra styrd lek och vuxendeltagande i leken.

Resultatet visar att det har blivit en påverkan på barnen men åsikterna är delade bland de intervjuade pedagogerna, vilket har gett en mångsidig och intressant undersökning.

Innehållsförteckning

4.2 Lekens betydelse i lärandet 17

4.3 Lekens betydelse för sexåringar 18

5. SEXÅRINGARS MOGNAD 20 5.1 Föräldrarnas åsikter 20 5.2 Politike r 20 5.3 Utvecklingspsykologernas resonemang 21 5.4 Sammanfattning 22 6. BEGREPP 23 7. PROBLEMPRECISERING 24 8. METODBESKRIVNING 25 8.1 Metodval 25 8.2 Urval/Undersökningsgrupp 26 8.3 Genomförande 27

8.4 Forskningsetiska övervägande 28 8.5 Beskrivning av samarbete 29 8.6 Analysbeskrivning 29 9. RESULTAT 30 9.1 Lekens betydelse 30 9.2 Fri lek 32 9.3 Vuxenstyrd lek 34 9.4 Vuxendeltagande i leken 35 9.5 Sexåringars mognad 37 9.6 Läroplanen 39 10. DISKUSSION 41 10.1 Sammanfattning av leken 41

10.2 Sammanfattning av barns mognad 43 10.3 Kritisk granskning av vår undersökning 44 10.4 Nya funderingar och frågeställningar 45

11. REFERENSER 47

11.1 Föreläsningar 48

1. Introduktion

När vi började fundera på vad som kunde tänkas vara intressant att skriva om bestämde vi oss ganska snabbt att sexåringarna var en bra grupp. Eftersom båda har olika examensprofiler kunde vi tänka oss att mötas på vägen och därför passar sexåringarna in perfekt. Båda två kommer ha kompetens att kunna arbeta i en förskoleklass. Efter att kommit överens om denna grupp med barn, skulle det bestämmas om vad inom deras verksamhet som var intressant att undersöka. Leken har varit ett ämne som har följt oss genom hela vår utbildning. Därför kändes det som en självklarhet att skriva om något inom det ämnet. Till slut blev det en undersökning om hur pedagoger anser att sexåringarnas lek och mognad har påverkats av att flytta till skolan från förskolan. När man tittar på läroplanen, faller sexårsverksamheten det vill säga förskoleklassen under Lpo94, läroplanen för det obligatoriska skolväsendet. Denna gjordes om och anpassades år 1998 så att även förskoleklassen och fritidshemmet kunde ingå i den. Leken nämns nämligen bara på två ställen i hela läroplanen, varav ett är: ”Skapande arbete och lek är väsentliga delar i det aktiva lärandet” (Lärarförbundet, 2002).

Redan här fick vår undersökning en bra grund. Våra tidigare tankar stämde in och genom att ta del av läroplanen kändes det befogat att göra en undersökning som baserades på sexåringarnas lek.

Det har skrivits väldigt lite om sexårsverksamheten. Det som går att hitta är oftast böcker som handlar om det tidiga 90-talet då flexibel skolstart för sexåringar infördes. Det som diskuterades då var det som nämns i boken Flexibel skolstart, en reform för

barnens och landets bästa, ”Med 6-åringarna i skolan skulle arbetssättet med

nödvändighet bli av mera förskolepedagogisk karaktär” (Hedman, 1997:94). Efter detta verkar det som om det inte var någon som ville skriva om ämnet. Först nu mer än tio år senare har diskussionen fått en ny skjuts framåt. Nu har det uppmärksammats att förskoleklassen inte fick in förskolan tänk i skolan utan det blev tvärtom, att skolans arbetssätt och pedagogik blev förskoleklassens sätt att arbeta på. Ämnet verkar vara av känslig karaktär då leken inte används i förskoleklassen mer än vad som är nödvändigt. Vad vi har sett så har verkar ingen tidigare ha skrivit ett examensarbete inom något snarlikt område gällande sexåringars situation, vilket gör utmaningen ännu större

för oss. Leken är ett väldigt omtalat ämne just nu och därför är det viktigt att lyfta fram leken och diskutera den.

1.1. Syfte

Syftet med vår undersökning är att undersöka hur pedagoger anser att sexåringars lek och mognad har påverkats av att flytta till skolan från förskolan.

2. Historia

Självklart ställer vi oss frågan hur det kommer sig att sexåringarna hamnade i skolan. Vem var det som bestämde allt och framför allt när det bestämdes? I följande avsnitt ska vi förklara hur det blev som det blev.

Vi kommer att gå långt tillbaka i tiden, 40 år närmare bestämt. Det är en lång tid med en massa förnyelser och nya beslut. Vi vill klarlägga hela bakgrunden för att visa att det inte är en process som har pågått i endast tio år utan det har varit en process långt tillbaka i tiden.

2.1. En tidigare skolstart

Det första som skedde i processen kring sexåringarnas flytt upp i skolan går att hitta 40 år tillbaka i tiden. Redan under 1960-talet motionerade folkpartiet, centern och moderaterna om en utredning att sänka skolpliktsåldern i landet. Där stannade det och det blev ingen utredning. Däremot bestämdes att det på något sätt skulle bli en bättre samverkan mellan förskola och skola, detta för att underlätta själva skolstarten för barnen (Hedman, 1997).

Under 1970-talet var det socialdemokratiska partiets ambition att skapa en total integration mellan förskola och skola. Samtidigt kom beslutet om den allmänna förskolan för alla sexåringar från och med år 1975 (Hjorth, 1996). Detta var ett av de första besluten i ett led. Förskolan var under 1970-talet inte alls lika bra uppbyggd som den är idag. Verksamheten fanns men ytterst få föräldrar valde att ha sina barn där. Det var mer vanligt att barnen var hemma eller hos en dagbarnvårdare.

Samarbetet mellan förskola och skola fick under 1980-talet ta ett steg tillbaka för att det satsades mer på att bygga ut förskolan och i den få in så mycket barn som möjligt i verksamheten. Det var under december 1985 som riksdagen beslutade att en förskola för alla barn från ett och ett halvt år skulle vara fullt utbyggd innan år 1991 (Socialstyrelsen, 1987:3). Barnsomsorgen skulle byggas ut i en sådan fart att mottot i första hand var kvantitet och sedan kvalitet. De ville helt enkelt ha in så mycket barn som möjligt i barnomsorgen att kvaliteten fick vänta. Under slutet av 1980-talet tilldelades Göran Persson rollen som skolminister under socialdemokraternas ledning. Han var den som förde diskussion kring en bättre integration och ett samarbete mellan

förskola, skola och skolbarnomsorgen. Hans mål var att införa den flexibla skolstarten för sexåringarna. Det fanns delade tankar kring om huruvida det var ett bra eller dåligt förslag.

Jag anser att det finns anledning att förmoda att Göran Persson såg den fle xibla skolstarten, inte som ett mål i sig, utan som ett medel att förändra skolan. Med 6-åringarna i skolan skulle arbetssättet med nödvändighet bli av mera försko lepedagogisk kara ktär. Att ta in 6-åringarna i skolan utan att i övrigt anpassa sin organisation och sin verksamhet till de nya fö rutsättningarna skulle annars bryta mot föreskriften i skollagen när det gäller ”skyldigheten att anordna utbildning”. Men hjälp av 6-å ringarna avsåg man, som jag tolkar det, att ”tvinga” fram en integration me llan förskola, skola och skolbarnsomsorgen. (Hedman, 1997:94)

Åter till utbyggnaden av förskolan. År 1991 förväntades det att förskolan skulle vara helt utbyggd och då var det dags för nya reformer. Nu hade de borgerliga partierna tagit över styrningen av Sverige och det arbete som socialdemokraterna jobbat med, då framför allt skolminister Göran Persson, hamnade lite i skymundan men vissa delar tog den nya regeringen fasta på (Hedman, 1997).

Den nya regeringen beslutade år 1991 om flexibel skolstart för landets sexåringar, enligt det förslag som Göran Persson lagt fram under sin tid som skolminister. Beslutet innebar att kommunerna skulle ta emot sexåringarna om deras föräldrar ville detta, dock i mån av plats. Detta beslut togs inte emot så bra av föräldrarna och det visade sig till slut att endast ca åtta procent av landets sexåringar gick i skolan. Något nytt måste alltså ske (Persson, 1995).Under år 1991 så flyttades ansvaret över skolan från staten till varje enskild kommun istället (Kvist, 2003).

Sverige hade under denna tid en lågkonjunktur och pengar var en bristvara. Besparingar pågick överallt och inte minst inom skolans värld. Samtidigt som man skulle spara pengar, sjönk barnantalet i de svenska skolorna. Helt plötsligt fanns det en massa tomma lokaler i skolan. Hur skulle ma n nu göra för att fylla dessa lokaler men samtidigt spara pengar? (Kjöller & Bengtson, 1992)

År 1993 gav regeringen skoldirektören i Sigtuna, Lars Waldestrand, uppdraget att utreda och analysera konsekvenserna av en sänkt skolpliktsålder och då en förlängd grundskola till tio år istället för nio år. Waldestrand fick ett år på sig och senast den första april 1994 skulle han lägga fram sitt resultat.

I mars 1994 kom Waldestrands betänkande och det hade fått en titel: Grunden för

livslångt lärande – en barnmogen skola. Ett alternativ som Waldestrand ansåg vara bäst

för Sverige och vår framtid var a tt införa skolstart vid sexårsålder, en tioårig skolplikt och en allmän förskola för landets femåringar. Han skrev dessutom att om det skulle bli så här ville han att det i skolan skulle bildas arbetslag där grundskolepedagoger, förskolepedagoger och fritidspedagoger arbetade tillsammans och använde sig av varandras kompetenser (Hedman, 1997).

Om regeringen nu skulle följa Waldestrands förslag fanns det en hel del att vinna på det. Regeringen lade då fram förslaget att sexåringarna kunde ta de tomma lokalerna som fanns i skolorna runt om i landet. De kunde få bilda sin egen verksamhet en förskoleklass. Detta skulle innebära mindre kostnader eftersom det inte behövdes lika mycket personal i en förskoleklass som det behövs i en förskola. Men det innebar även att de tomma lokalerna kom till användning (Hedman, 1997).

Från och med år 1997 bestämdes att det var obligatoriskt för kommunen att bereda plats för sexåringarna i skolan. Det var dock inte obligatoriskt för barn att delta i denna verksamhet. Det visade sig att de flesta barn och föräldrar nappade på denna idé och idag går de flesta sexåringarna i en förskoleklass.

Ett av syftena med att integrera förskoleklassen med skolan var att höja kvaliteten i skolan. Att ge barn en tryggare skolstart och ytterligare ett år för att kunna nå målen för grundskolan ansågs vara en bra idé.

2.2. Sammanfattning

Målet med att få upp sexåringarna i skolan var att skapa en bättre samverkan mellan förskolan och skolan, detta för att underlätta skolstarten för barnen. Flytten till förskoleklassen skulle göra det lättare för barnen att börja skolan ett år senare. Då de redan har skolats in i skolans värld. Det skulle bli en så liten förändring som möjligt för sexåringarna och de skulle inte påverkas alltför mycket av olika förändringar genom att byta verksamhet. De skulle inte kastas in i en ny verksamhet där de tvingades att bli mognare och där deras lek försvinner ifrån vardagen.

Men lek och mognad var inget politikerna hade i åtanke när beslutet om sexåringars flytt togs, utan den största delen handlade om att spara pengar och få användning av de tomma lokalerna som fanns i skolorna.

3. Läroplaner

I det här avsnittet kommer det Pedagogiska programmet att presenteras. Det var ett program som förskoleverksamheten skulle jobba efter fram till år 1998 då förskolan fick sin första läroplan, Lpfö98. Innan sexåringarna år 1998 flyttades upp i förskoleklassen räknades de till det Pedagogiska programmet, efter flytten till skolan blev de verksamma under skolans läroplan, Lpo94. Därför kommer även den läroplanen att beröras under detta avsnitt eftersom det är den aktuella läroplanen för dagens sexåringar.

3.1. Pedagogiska programmet

År 1987 skrev Socialstyrelsen ett Pedagogiskt program för landets förskolor och syftet med detta var att skapa en verksamhet med en jämn och god kvalitet över hela la ndet. Programmet kom till för att underlätta planering, ledning, utvärdering och utveckling av förskolans verksamhet.

Förskolans verksamhet ska präglas av en helhetssyn på barnens uppväxtsituation och utveckling, förmedla de mokratiska värderingar och utveckla en medveten pedagogik som utgår från barnens sociala och kulturella verklighet. Verksamheten ska vara medvetet planerad och ge barnen erfarenheter och kunskaper om o mvärlden.

(Socia lstyrelsen, 1987:9)

Det Pedagogiska programmet skulle ge förskolan en ny syn på barn jämfört med barnstugeutredningen. Det skapades tre centrala begrepp, leka-arbeta- lära, som skulle strukturera och ge en tydligare inriktning. Pedagogiska programmet inriktade sig mest på leken som skulle få ett betydligt större utrymme i förskolans verksamhet. ”En av förskolepersonalens viktigaste uppgifter var, enligt programmet, att ge leken inspiration, god tid, utrymme och material, men också att engagerat följa leken och vid behov även delta i leken” (Hjort, 1996:29). Fast att leken blev en omtalad och bearbetad punkt blev det ändå inte en grund för förskolepedagogiken utan pedagogerna återgick istället till temaarbeten som var det centrala arbetssättet för hela barngruppen.

Det var temaarbetet och inte leken, som lyftes fra m och som skulle skapa sammanhang i barnens handlingar och ge kunskapen ett meningsfullt innehåll. Det var aktiv iteter initie rade och kontrollerade av de vuxna, som uppmärksammades fra mför barnens egen verksamhet. (Hjort, 1996:30)

Det Pedagogiska programmet tar upp leken som ett viktigt och positivt begrepp och programmet lyfter fram leken men pedagogerna väljer ändå att arbeta med temaarbeten för det känns mer givande. Att arbeta med tema skapar en trygghet för pedagogerna att det de gör med barnen kan visas upp och känns därför värdefullt medan pedagoger anser att leken inte kan lyftas fram på samma sätt. Det visar en tydlig osäkerhet om leken och dess betydelse i förskolans verksamhet, trots att det fanns klara punkter i det Pedagogiska programmet om hur man skulle ta in leken för att bar nen skulle lära sig genom leken (Hjort, 1996).

3.2. Läroplanen, Lpo94

År 1998, samma år som sexåringarna flyttades upp i skolan, to g skolverket över tillsynen på förskolan, som socialstyrelsen och länsstyrelserna tidigare haft. Det var inget som påverkade sexåringarna eftersom det samma år bildades förskoleklasser och där gäller Lpo94. När förskolelassen bildades fick Lpo94 förändras och anpassas för att omfatta både förskoleklasser och fritidshem (www.ne.se, 2006).

Skollagen allmänna bestämme lser om skolan gälle r också förskoleklassen. Dessutom finns särskilda bestämme lser (2b kap itlet) och bestämme lser om fristående förskoleklass . (www.skolverket.se)

Lä roplanen för den obligatoriska skolan (Lpo94) har anpassats så att den också omfattar förskoleklassen. Förskoleklassen är en del av skolan och det första steget i att genomföra och uppfylla lärop lanens mål. Däre mot finns inga uppnåendemål i förskole klassen.

(www.skolverket.se)

Lägg märkte till att det står att Lpo94 är anpassad för att förskoleklassen också ska finnas under dess styre. Lpo94 nämner leken på två ställen och det är på detta sätt: ”Skapande arbete och lek är väsentliga delar i det aktiva lärandet” och ”Särskilt under de tidiga skolåren har leken en stor betydelse för att eleverna skall tillägna sig

kunskaper” (Lärarförbundet, 2001:11). Skolverket säger att läroplanerna, Lpo94 och Lpfö98, ska gå hand i hand och vara sammanvävda. I förskolan jobbar man mer med leken och Lpfö98 nämner leken på fler ställen ”den kreativa och gestaltande leken” där barnet ”får möjligheter att uttrycka, och bearbeta upplevelser och känslor och erfarenheter” (Folkman & Svedin, 2003:55). Detta följer inte med upp i skolans tänk, leken får inte den betydelsen som den har i förskolan.

Om skolan och förskolan ska kunna mötas krävs att deras traditioner och framförallt deras syn på barn, lärandet och kunskap går ihop. Men även att det blir en röd tråd genom de båda läroplanerna när det gäller leken. Förhoppningarna som föddes med att flytta upp sexåringarna till skolan var att få in förskolans tänk med leken som ett verktyg i barns lärande och utveckling i skolan. Anpassningen av Lpo94 till sexåringarna skulle föra förskolan och skolan närmare varandra. Det verkar som försöket med sexåringarnas flytt har gjort de båda skolformerna starka på var sitt håll (Lindqvist, 1996). Istället för att förskolan och skolan samarbetar, arbetar de med sin egen pedagogik på var sitt håll.

3.3. Sammanfattning

Eftersom sexårsverksamheten går under Lpo94 så bör det ha skett en förändring gällande sexåringarnas lek. I skolans läroplan har leken ingen central betydelse, vilket har framkommit i texten ovan. Det medför att leken inte heller blir en central p unkt i förskoleklassen utan pedagogerna använder sig av skolans pedagogik i förskoleklassens verksamhet. Att detta väcker många tankar är självklart. Därför är det viktigt att ta upp det faktum att förskoleklassen går under Lpo94.

4. Lekens betydelse

I detta avsnitt presenteras vad olika författare och teoretiker anser om leken men även vad de säger om lekens betydelse för barns lärande och utveckling.

Leken har alltid varit ett stort, viktigt och omtalat begrepp men vuxnas förhållningssätt har sett olika ut genom tiderna och detta har givetvis påverkat hur man använt sig av leken i pedagogiken. ”Barn vill leka, men vuxenvärldens syn är ofta att leken bara är ett nöje, inte att den är något viktigt och allvarligt för barnen”(Claesdotter, 2006:132).

Vår tanke är att ge en större förståelse för lekens roll och betydelse i barns utveckling. Begreppen fri lek, styrd lek och vuxnas medverkan i leken kommer även att belysas.

4.1. Leken

Människor har i århundraden intresserat sig för olika frågor i samband med le k som fenomen. Frågor som är lika a ktuella i dag. Det många frågor som har ställts för att man haft en önskan att definiera le ken. Det har v isat sig vara svårt, även om det är viktigt a tt förstå vad lek är. (Lille myr, 2002:42)

Begreppet lek har i många år varit ett omtalat ämne och man kan se leken på olika sätt. Lek är en sysselsättning som i största del barn ägnar sig åt. Barn går in i en värld, en låtsasvärld, där de själv skapar sina roller. Ofta speglar leken deras fantasivärld eller något som de har sett, upplevt eller på något sätt blivit påverkade eller intresserade av. Barn får alltså möjlighet att skapa vilken värld de vill, där de själv bestämmer regler na och hur leken ska utvecklas. Det finns inga krav på barnen i deras lek utan de bestämmer helt och hållet själv. De behöver inte prestera något i en lek och därmed kan ett barn inte misslyckas i sin lek.

Begreppet lek kan ha många olika betydelser i olika sammanhang. Det mest omtalade är nog att det betyder fri och självvald aktivitet, men många ser också på det som att det kan vara en styrd aktivitet (Claesdotter, 2006).Att leka är ofta frivilligt och leken har en spontan karaktär, det vill säga att den föds i stunden och verkställs omedelbart. Detta kopplas till barns fria lek när de får möjlighet att leka fritt utan någon

ändå ett stort ansvar i barns lek, inte som en central och bestämmande person utan som ett stöd för barnen.

Om leken blir påtvingad förvandlas det till arbete där barnen inte längre har möjlighet att bestämma något, alltså blir det en styrd lek. När vuxna styr en lek har de ofta ett mål och ett syfte med leken. Vuxna tänker ofta på framtiden, att leken ska ge barnet en erfarenhet, medan barn inte själv tänker på det utan befinner sig i nuet. Vuxnas deltagande i leken har inte alltid varit så tillåtet och självklar som det är nu. Den vuxnes roll i leken och synen på deras deltagande har förändrats drastiskt under de senaste tio åren. Förut fick barns lek och det egna initiativet till lek stå åt sidan för den vuxnes planerade och kontrollerade verksamhet. Det var kring den vuxenplanerade aktiviteten som barn och vuxna träffades i lek. Barnen lämnades annars i deras fria lek utan deltagande och engagemang från de vuxna (Hjort, 1996). ”Rädslan för att styra hängde ihop med rädslan att förstöra leken. Att vara rädd för att gå in i leken är ett passerat stadium. Nu ser man fördelen med att vuxna är delaktiga. Men det gäller att hålla rätt nivå” (Claesdotter, 2006:13). Vuxna ska idag vara aktiva och stimulera barns lek men det ska vara barnen själv som tar initiativen till lek medan den vuxne ska vara ett stöd.

4.2. Lekens betydelse i lärandet

”Vad är lek?” Det var en fråga som läraren Jörgen Jensen på Malmö Högskola ställde till de lärarstuderande vid en föreläsning. Han pratade om att man kan se leken på många olika sätt. De flesta människor är överens om att leken är en viktig del i ett barns liv men även för deras utveckling och lärande (Jensen, 2004). Många författare och teoretiker har forskat i att leken har en betydelse på barns utveckling och lärande, de lyfter fram olika saker som viktiga aspekter för lärandet. I början på 1900-talet skrevs teorier om hur leken var en förberedelse för det kommande vuxenlivet och arbete. Att låta barn leka sågs redan då som något bra för deras utveckling, för i leken utvecklades barnen som förberedelse till sin vuxentillvaro och sina kommande uppgifter som vuxna människor (www.ne.se, 2006). Barn lär sig att anpassa sig till samhället, eftersom samhället förändras, förändras även barns lek. Barn bearbetar och återspe glar sin omgivning, familjeliv och sitt förhållande till andra människor genom leken men även media är en del i deras lekar.

Det finns teoretiker som Leontjev och Homburger Ericson som anser att leken skapas med inspiration av barns omgivning men i många andra teorier om lek skrivs det att det är fantasin som skapar leken. Leontjev är en av många teoretiker so m forskat om barns lek och lärande, han tycker inte att det är fantasin som börjar ett barns lek utan att barn inspireras av det verkliga livet.

Barnet hä mtar innehållet från sitt verkliga liv (fa milje liv, vägarbete osv) och inte från en förut e xisterande fantasivärld. Fantasin är däre mot nödvändig för att förverkliga det ree lla innehållet i en låtsas leksituation, då barnet som nä mnt ofta inte har mö jlighet att utföra de ”riktiga” handlingarna utan måste leka dem, dvs. låtsas. (Jerlang, 2003:307)

Att leken har en stor betydelse för barns utveckling anser även teoretikern Erik Homburger Erikson. Han talade om att barn leker för att de vill fungera, barn är nyfikna, och leken ger dem en känslomässig tillfredställelse och handlingsmöjligheter. Barn leker också för att leken kan minska spänningar, ångest eller på något sätt kan kompensera dessa (Jerlang, 2003).Dagens barn är väldigt medvetna om vad som händer i deras omvärld och leken är ett av deras verktyg som hjälper dem bearbeta den information de till exempel får genom media.

4.3. Lekens betydelse för sexåringar

Trots att leken alltid haft en stor betydelse i förskolan, där sexåringarna hade sin verksamhet innan, så prioriteras och framhålls inte leken som en viktig del i sexåringarnas verksamhet idag. Fredrik Lillemyr skriver om lekens betydelse för barns lärande och utveckling i skolan.

Forskningen visar att lek är viktig fö r barn i å ldrarna 0-12 år, och kanske särskilt viktig för barn mellan 5 och 9 år. I den åldern är leken betydelsefull efte rs om de flesta barn använder en stor del av sin tid till att leka. Men fra mför allt är den viktig på grund av det egenvärde den har för barn, och för att den har en grundläggande betydelse för barns lärande och utveckling. Le k vid övergången me llan förskola och skola är också vikt ig eftersom den är så rik, a llsidig och utvecklande, inte minst socialt och ko mmunikationsmässigt. (Lille myr, 2002:43)

När det gäller sexåringarna idag befinner de sig i ett stadium där det sker en stor förändring i deras liv. De är i den åldern där deras utveckling lämnar det liv i förskolan, där deras utveckling sker spontant och genom lek och de går in i en fas där utvecklingen primärt försiggår genom lärandet (Diderichsen, 1992). Eftersom många anser att barns lärande kommer från leken bör skolan ta tillvara på barnens första skolår då de är öppna för att lära sig genom att experimentera, uppleva och spontana aktiviteter.

För barn i övergången mellan förskola och skola (5-7 år) är le ken en grundläggande livs- och inlärningsform genom vilken de kan uttrycka sig. I leken är barn inte rädda för att bli bedömda efter hur de uppför sig. Le ken är därmed en ganska ”fri” arena där barnen får använda det de kan. De utnyttjar med andra ord sina potentialer. Det är dessutom kara kteristiskt att le kande barn har en viss kontroll över akt iviteten och sina handlingar. De övar upp självständighet och har sin förmåga att ta ansvar, vilket är en vikt ig må lsättning i förskola och skola. (Lille myr, 2002:46)

Leken är en viktig del i en sexårings liv. De utvecklas genom leken och därför bör leken följa med upp i förskoleklassen. Det har forskats om att det sker en förändring i leken när barn kommer till sexårsåldern.

När barn närmar sig sexårsålder ändras deras syn på lek. Deras rollkaraktärer blir inte lika viktiga länge utan nu vill de förstå vuxnas handlingar (Diderichsen, 1992). Leken innehåller nu mer moral och förnuft och det blir mer uppenbart att sexåringarna tar efter vuxnas handlingar. De börjar förstå leken och de förbereder sig inför det kommande vuxenlivet genom sin lek.

5. Sexåringars mognad

Här kommer åsikter och synpunkter tas upp vad det gäller sexåringars mognad. Vad säger egentligen föräldrar, politiker och utvecklingspsykologer om sexåringars mognad? Under rubriken Föräldrarnas åsikter, kommer föräldrarnas åsikter om sexåringars mognad att tas upp. Efter det kommer rubriken Politiker, där deras baktankar kring varför sexåringarna skulle flytta sin verksamhet till skolans regi. Tänkte politikerna på barnens mognad eller vad var det som låg till grund för deras beslut.

Sista rubriken Utvecklingspsykologernas resonemang, beskrivs vad utvecklingspsykologer säger om sexåringars mognad. Även vad de anser om skolstart från sex års ålder.

5.1. Föräldrarnas åsikter

Det är många som från första början hade funderingar över beslutet att sänka åldern på skolstarten, en av funderingar var om barnen verkligen var redo för skolan.

I böckerna Flexibel skolstart, en reform för barnen och landets bästa och Flexibel

skolstart för 6-åringar, förklaras det att föräldrarna var de som verkade vara mest

kritiska till att deras sexåringar skulle börja i skolan. När det infördes flexibel skolstart för sexåringar i juni 1991, var det i slutänden ungefär ca åtta procent av landets sexåringar som gick i skolan (Hedman, 1997, Persson, 1995). Kände föräldrar att deras barn inte var mogna för en skolvärld? Föräldrar bör vara de som känner sitt barn bäst och kan bedöma hur mogen deras sexåring är. Vi kan se genom de få åtta procent att många föräldrar var kritiska. Trots detta genomfördes en ny skolreform år 1998. Då bildades förskoleklassen och alla sexåringar kom att tillhöra den, dock frivilligt.

5.2. Politike r

Beslutet om att införa en egen verksamhet för sexåringar handlade i första hand om det som tidigare nämnts att spara in pengar och att få användning av de tomma lokalerna som fanns runt om i landets skolor. Det handlade aldrig o m huruvida barnen var mogna för en flytt till skolan (Hedman, 1997).Det enda pedagogiska som nämndes när beslutet togs om en ny skolreform var att: ”Det pedagogiska budskapet talade om reformens

möjlighet att skapa en bättre utbildningsstandard och en sammansmältning av förskolans och skolans arbetssätt och organisation” (Persson, 1995 :10-11). Alltså sades det ingenting om barns mognad.

5.3. Utvecklingspsykologernas resonemang

Av alla de författare och teoretiker som finns borde det finnas en bra grund till att diskutera barns mognad. Dock kan detta vara svårt att svara på. Det beror nämligen på vilken sexåring du tittar på, för varje barn har olika upplevelser och erfarenheter. De beter sig på olika sätt vilket speglar barns personliga mognad. Det beror även på vilken sorts skola sexåringen går på. Man får även se till vilka pedagoger som arbetar på skolan och vad de anser vara viktigt att arbeta med. Pedagogerna är en viktig del då det är de som skapar och bestämmer innehållet i undervisningen för sexåringarna.

I boken Barn- och ungdomspsykologi nämns en studie där de jämför Sverige med andra länder, det talas då om Norge och USA. I dessa länder har man en skolstart för yngre barn än vad vi har i Sverige. Detta är något som Sverige har velat ta efter under en längre tid (Evenshaug & Hallen, 2001). Politiker och företrädare för staten kan ha en ambition att vilja förändra. Det handlar då oftast om den internationella konkurrensen, då man jämför länderna emellan och eftersom vi i Sverige har en senarelagd skolpliktsålder så ligger vi ofta inte lika bra till i dessa undersökningar och detta är något som vi vill ändra på.

Norge sänkte skolstarten från sju år till sex år. Vilket har bemöts på olika sätt i landet. En av de viktigaste frågorna som många diskuterade var ”om sexåringar i intellektuell, social och emotionell bemärkelse är mogna att börja skolan” (Evenshaug & Hallen, 2001:254). Eftersom inte skolans pedagogik innefattar leken som är en grundpelare i en sexårings liv, kan det tänkas att de inte är mogna nog för att ta till sig skolans värld.

I och med att fler länder väljer att tidigarelägga skolstarten menar utvecklingspsykologer att många barn inte får tillräck ligt med tid för att vara barn och för att leka. De menar även att barnen riskerar att förlora sin initiativförmåga och glädjen av att lära sig saker om deras liv helt styrs av vuxna som ständigt kräver bättre prestationer. Många av utvecklingspsykologerna uttrycker sin oro för att vuxna inte låter barn vara barn lika länge som förut (Evenshaug & Hallen, 2001). Barn idag pressas

Det är inte barnen som skall vara mogna nog för att gå i skolan utan det är skolan som ska vara mogen att ta emot barnen och anpassa undervisningen till barnens nivå. Skolan skall anpassas efter barnen och på så vis behöver det inte finnas en diskussion om huruvida barnen är mogna nog att gå i skolan (Pramling Samuelsson & Mauritzson, 1997).Alla barnen kan gå i skolan så länge som pedagogerna anpassar sig själva och sin undervisning efter barnen och vad barnen klarar av.

5.4. Sammanfattning

Mognadsfrågan har alltså förts av både föräldrar och utvecklingspsykologer men politikerna har stått utanför denna diskussion. Politikerna har valt att föra diskussionen på ett annat stadium eftersom de tänkte mer på att spara pengar än att titta på var sexåringar befinner sig i sin utveckling och mognad. Enligt utvecklingspsykologerna låter vuxna inte barn vara barn på samma sätt som vuxna gjorde förr i tiden. När då skolstaren tidigareläggs, lägger man ett större ansvar på barnen vilket alla barn inte är redo för.

Slutsatsen som kan dras är att det är egentligen inte barns mognad som skall sätta stopp för inträde till skolan, utan det är skolan som skall anpassas och pedagoger i den också efter hur barn är och vad barn behöver.

6. Begrepp

I detta avsnitt definierar vi de centrala begrepp som används i vår undersökning. Vi har med hjälp av nationalencyklopedin och vår egen uppfattning av begreppen skapat förklaringar.

Förskola, tidigare kallad dagis, daghem och deltidsgrupper. Nu har den ett enhetligt

namn förskola. Det är en verksamhet för barn som är mellan ett och fem år.

Förskoleklass, en pedagogisk verksamhet för barn i sex års ålder. Kommunerna är

sedan 1998 skyldiga att erbjuda alla barn, det år de fyller sex år, en plats i förskoleklass. Det är en frivillig skolform i det offentliga skolväsendet.

Läroplaner, de aktuella läroplanerna i vårt sammanhang är Lpfö98, läroplanen för

förskolan och Lpo94, läroplanen för det obligatoriska skolväsendet. Läroplanerna är riktlinjer för hur verksamheten ska se ut och vad den ska jobba efter. Det finns mål som förskolan och skolan ska stäva efter att uppnå som står skrivna i läroplanerna.

Fri lek, där får barn möjlighet att leka fritt utan att någon vuxen bestämmer/säger åt

dem vad de ska leka och hur leken ska fortlöpa. Här är det upp till barnen att bearbeta händelser och upplevelser de varit med om eller något som skett runt omkring dem. Barnen får också tillfälle att utvecklas och hitta sig själv genom den fria leken.

Styrd lek, är där vuxna bestämmer hur en aktivitet eller en lek ska se ut och hur den ska

utvecklas. De vuxna får också tillfälle att påverka vad barn ska lära sig genom en lek, pedagogerna får möjlighet att ge leken ett syfte.

7. Problemprecisering

Syftet med vår undersökning är att undersöka hur pedagoger anser att sexåringars lek och mognad har påverkats av att flytta till skolan från förskolan.

Det vi vill titta närmare på i vår undersökning är pedagogers tankar kring följande:

- Finns det någon synlig förändring av mognaden hos sexåringar? - Är leken en central del i sexårsverksamheten?

8. Metodbeskrivning

Vi har tagit del av olika slags metoder under vår utbildning. Metoder för att kunna samla in och granska material till vårt examensarbete. Det har talats om enkäter, observationer och intervjuer. Alla med sina fördelar och nackdelar.

Enkäter kan vara ett bra sätt att undersöka en större grupp och om man vill ha enkla svar. Här blir det ingen personlig kontakt med den grupp man undersöker. Är man ute efter något som inte kräver den personliga kontakten är detta ett bra sätt att genomföra sin undersökning. Enkäter tar i regel längre tid än tio veckor att genomföra, vilket är den tid vi har till förfogande (Trost, 2001).

Observationer kan vara bra om man vill se på något speciellt beteende eller liknande. Här kan man till exempel se på hur leken är för sexåringar men det kan inte ge oss någon syn om deras lek har förändrats. De var inte sexåringar för tio år sedan.

8.1. Metodval

Den metod som nu finns kvar att använda sig av är intervjuer. Genom en intervju kan vi få personliga svar på våra frågor och den intervjuade personen får möjlighet att tillägga verklighetsförankrade ting i sin berättelse. På det viset kan vi få fram så mycket som möjligt och verkligen tömma den intervjuade på information, vilket ger det maximala materialet att analysera i slutänden.

Eftersom det finns olika sorters intervjumetoder är det bra att bestämma sig för den som passar in bäst. I boken Examensarbetet i lärarutbildningen tar författarna upp olika sorters intervjumetoder. Den som vi använt oss av är en metod som kallas för

kvalitativ intervju. Denna metod går enligt författarna ut på att frågorna är delvis

förberedda men att de ändras beroende på vilken person som intervjuas och hur samtalet fortlöper. Det ska ge personen man intervjuar en möjlighet att svara på just det sättet som den själv vill. Personen som blir intervjuad ska ge ett så uttömmande svar som möjligt och dessutom ge en verklig avspegling av de nnes inställning och erfarenhet (Johansson & Svedner, 2001).

Under intervjuerna har vi valt att använda oss av en diktafon. Detta därför att det underlättar för oss när vi sedan ska transkribera allt material. Hade vi valt att bara

material. Det negativa med att använda diktafon var att transkriberingen tog väldigt lång tid. Dock efter att vi fått ner allt på papper kändes det som att det var en bra arbetsmetod. Vi har verkligen kunnat titta på intervjuerna och använda oss av dem. Detta tack vare det arbete och den tid som lades ner på att transkribera våra intervjuer. Citaten som framkommit under intervjuerna är skrivna direkt ur det vardagliga språket som används när man talar. Vi har då valt att redigera dem för att det ska bli lättare för läsaren att förstå budskapen i citaten. Vi vill dock poängtera att vi har ändrat orden men inte innehållet i citaten.

8.2. Urval/Undersökningsgrupp

I undersökningen skall vi få fram pedagogernas syn på om sexåringars lek och mognad har påverkats på något sätt, efter att de har flyttat till skolan. Det kändes som en självklarhet att prata med pedagoger och genomföra en kvalitativ intervju. Den undersökningsgrupp som vi använder är pedagoger och med det menar vi de personer som har utbildning och erfarenhet kring ämnet. De är utbildade förskolepedagoger eller specialpedagoger som varit ute i ”verkligheten” sedan minst tio år tillbaka.

De pedagoger som vi har pratat med arbetar i olika städer och inom olika organisationer. Anledning till varför det har blivit dessa pedagoger är för att vi vid olika tillfällen har befunnit oss i olika städer och då kunnat genomföra intervjuer med personer som vi känner sen tidigare.

De pedagoger som blivit intervjuade har följande bakgrundshistoria. Den första pedagogen ”Lena” arbetar på en skola i en verksamhet med fem-sexåringar. Hon har varit yrkesverksam i 20 år som förskolepedagog och håller nu på att utbilda sig till specialpedagog.

Hon arbetar på samma skola som pedagog nummer två som vi pratade med. Pedagog nummer två ”Eva” är specialpedagog och har arbetet som det i nio år, innan dess arbetade hon som förskolepedagog inom olika verksamheter. Hon har varit yrkesverksam sedan 1979 inom barnomsorgen, dock med ett kortare uppehåll då hon arbetade fackligt.

Inom samma kommun jobbar pedagogerna nummer tre och fyra ”Anna ” och ”Kerstin”. Den första av dem ”Anna” är förskolepedagog som har arbetat på förskolan

utbildad förskolepedagog. Hon har varit verksam inom yrket i 15 år, varav de senaste sju åren på den förskolan hon arbetar på idag.

Den femte pedagogen ”Ida” som vi pratat med arbetar i en kommun i mellersta Sverige. Hon har varit verksam sedan 1987. Den förskola hon arbetar på idag är nyöppnad sen två och ett halvt år tillbaka. Framtidsvisionen är att det ska vara en F-9 skola med förskola. Dessutom var tanken från den allra första början att förskolans tänk skulle in i skolan.

Den siste pedagogen är en man vi valt att kalla för ”Ola”. Han har varit yrkesverksam inom barnomsorgen i 20 år. Arbetar idag i en förskoleklass och har gjort det sedan starten 1998. Innan dess arbetade han på lekis, eller deltidsgrupp som det då hette. På eftermiddagarna arbetar han på skolans fritidshem med barn mellan sex-åtta år.

8.3. Genomförande

Vi har genomfört våra intervjuer på följande sätt. Vi har i god tid tagit kontakt med de personer som vi velat prata med. Detta för att både vi och de som vi ska intervjua ska ha en chans att kunna tänka och fundera kring det som vi ska prata om. Efter det att ett möte har blivit bokat, har vi bekräftat detta genom att skicka diskussio nsfrågor till de medverkande, så att de har kunnat förbereda sig och läsa på det ämne som är aktuellt.

De två första intervjuerna blev inbokade under en måndag. De båda vi skulle prata med arbetar på samma skola, vilket underlättade både för oss och för dem att göra intervjuerna på samma dag. Den första pedagogen träffade vi klockan 11:00 och den andra klockan 13:00, på så vis fick vi en stund mellan dem. Detta för att vi skulle kunna diskutera intervjun vi precis genomfört. Båda intervjuerna pågick i ca 30 minuter vardera och vi kände att materialet vi fått fram gav oss mycket.

Intervju tre och fyra genomfördes när en av oss befann sig på en förskola för att hälsa på. Dessa förskolepedagoger hade dock blivit lite förvarnade på att bli intervjuade under dagen. Intervjuerna fick genomföras utomhus när alla barnen var ute och lekte, så pedagogerna fick hela tiden ha ett öga på barnen medan de besvarade frågorna. Trots detta fick vi en hel del information som kändes relevant för oss. Sammantaget kan man säga att de tog ca 20 min vardera.

Den femte intervjun genomfördes två veckor efter de första fyra. Denna tog lite längre tid än vad de övriga gjorde. Pedagogen här hade så otroligt mycket att berätta för oss. Hon hade flera exempel att berätta för oss, tagna direkt från verkligheten. Här satt vi ner i lugn och ro i ett av förskolans rum, d et ”rosa rummet”.

Den siste intervjun vi gjorde, var i slutskedet av arbetets gång. Vi fick kontakt med en manlig förskolepedagog som gärna ville berätta för oss hur han upplever och tänker kring de frågor vi skickat till honom. Vi trä ffade honom på hans arbetsplats där vi lugnt kunde sitta ner i förskoleklassens lokaler och prata. Intervjun pågick under ca 30 minuter.

Under själva intervjuerna, då talar vi om intervju ett, två, fem och sex har vi valt att sitta i ett lugnt och enskilt rum där vi har kunnat prata ostört. Vi har båda två medverkat, vilket har varit väldigt positivt. Eftersom vi båda två har varit aktiva har det medfört att det varit lättare att föra en diskussion senare när materialet ska sammanställas.

8.4. Forskningsetiska överväganden

För att kunna genomföra vår undersökning på ett så korrekt sätt som möjligt är det viktigt att ta fasta på en del punkter. När vi i förväg har gett våra intervjuade pedagoger information har vi hela tiden påpekat att det är de som innehar rättigheterna till allt material och även att de får kräva tillbaka materialet från oss om de inte vill fortsätta sitt samarbete med oss. I början av intervjuerna har vi ytterligare påpekat att all information som de lämnar till oss är frivillig att lämna, de är inte vi som bestämmer utan det är de själva som väljer vad de vill berätta. Vi är inte där för att döma det som de intervjuade har att berätta utan vi vill helt enkelt bara höra deras erfarenheter.

Allt material kommer att vara konfidentiellt och därför är pedagogerna anonymiserade. Ingen utomstående skall kunna identifiera personerna i undersökningen. För att underlätta detta har vi valt att inte nämna vart de arbetar (Vetenskapsrådet, 1991).

8.5. Beskrivning av samarbete

Under arbetets gång har arbetsbelastningen varit lika. Vi har valt att skriva mycket tillsammans därför att detta är en undersökning som vi gör tillsammans och inget arbete som ska skrivas enskilt. Vi vill båda kunna stå för det som är skrivet i arbetet. Intervjuerna har vi i stort sett gjort tillsammans, förutom två. Det vi har uppfattat som positivt är att båda varit med under intervjuerna. Eftersom vi kan uppfatta det som sägs på olika sätt och om en för samtalet kan den andra anteckna och förbereda frågorna. Det underlättar för oss om båda två är med hela vägen. Det faktum att vi kan diskutera med varandra känns viktigt och det går inte om vi sitter var för sig och delar upp allt arbete. Dock kan inte allt skrivas tillsammans, därför har vi valt att dela upp vissa punkter utefter vårt intresse och engagemang. Vi vill påpeka att vi alltid suttit på samma ställe men vid varsin dator. Detta för att vi ska kunna diskutera och be varandra om råd och så vidare. Det är lättare att hitta motivationen när man sitter tillsammans även om man inte skriver på samma sak.

De punkter vi arbetat med tillsammans är Abstract, Introduktion, Problemprecisering, Syfte, Resultatet och Diskussionen. Dessa punkter är svåra att skriva på själv därför valde vi att sitta tillsammans och skriva dem. Charlotta, ”Lotta”, har suttit själv med punkterna Historik, Sexåringarnas mognad och även med den övervägande delen av Metodbeskrivningen. Diana har valt att själv skriva följande punkter: Läroplaner, Lekens betydelse och Begreppsdefinitioner.

8.6. Analysbeskrivning

Efter varje intervju satte vi oss ner för att transkribera det inspelade materialet. Under tiden vi gjorde detta förde vi en diskussion om huruvida det material vi fått fram kan hjälpa oss i vår undersökning. Allt material granskades när det väl hade blivit transkriberat och genom den analysen vi gjorde kunde vi lätt sortera ut det viktiga i intervjuerna. Efter vår resultatdel har vi analyserat våra intervjuer och kopplat dem till all litteratur vi tagit del av under undersökningen detta kan läsas om under rubriken diskussion.

9. Resultat

I kommande avsnitt kommer resultatet av de intervjuer vi gjort att sammanställas. Under intervjuerna hamnade fokus på leken och dess betydelse. Under fö rsta rubriken

lekens betydelse, skrivs det om vad de intervjuade pedagogerna anser om lekens

betydelse och hur svårt de tycker det är att förklara för föräldrar och andra vuxna hur barn lär genom lek. Vi har valt att skriva om hur pedagogerna ställer sig till begreppen fri lek och styrd leken men även hur pedagogernas eget deltagande i leken har förändrats. Under rubriken Sexåringars mognad, kommer det tas upp vad pedagogerna anser om huruvida sexåringarna är mognare idag än för 10-15 år sedan. De pekar också på vad som kan ha varit till grund för en eventuell förändring. Läroplanen, denna rubrik talar för sig själv. Det som kommer upp under denna rubrik är det faktum att förskoleklassen faller under Lpo94, Läroplanen för det obligatoriska skolväsendet. Hur ser pedagogerna på detta?

9.1. Lekens betydelse

De intervjuade pedagogerna var överens om att leken har en stor betydelse för sexåringar och deras utveckling. I leken utvecklar de allt det som Ola nämner:

Vi måste bli mer öppna för barns lek och tillåta barnen att leka mer. Ba rn lär också genom leken, de lär känna sig själv. I en roll i leken kan de lära sig mer o m sin självkänsla. De lä r sig även att behärska olika situationer i leken. De bygger upp sin fantasivärld där de själv är regissörer. Fortlöper inte le ken som de vill så säger barnen: STOPP, och då går de ur le ken för att diskutera och sen går de tillbaka och fortsätter leken. Hä r tränas fantasin, och skillnaden me llan fantasi och verklighet.

(Intervju med Ola)

Leken ska vara en central del i barnens liv. Barn lär genom att leka. De bearbetar upplevelser och känslor i leken, precis som om leken vore terapi. Media idag, så som datorer och tv, är en så pass stor del i barnens liv och därför är det viktigt med leken för att barnen skall kunna bearbeta den info rmation som datorer och tv ger barn. Eva berättade när hennes elever använde sig av leken för att bearbeta händelser:

Jag menar ta bara en sådan sak som, det var barn här ute på en rast,? det har varit nu i höst ett tag. Det var i och för sig fjärdeklassare och tredjeklassare, de lekte ”Hagamannen”. Det var en ta fatt lek, precis som vi lekte tjuv och polis eller så, men de kallade den för ”Hagamannen”. Där kan man ju fråga sig vad det stod för. Det var ju i den vevan där det var mycket o m ”Haga mannen” på tv och i tidningar, ja överallt och på Internet. Jag menar du kan bara slå på Internet, där kan du gå in på aftonbladet och läsa sånt direkt, vilken tidpunkt på dygnet som helst och det gör barn. Men barnen behöver kanske kalla det för ”Hagamannen” för att bearbeta det i sin lek och avdramatisera det. För det är ju väldigt he mskt det som hände där. Men vi kan ju också skuldlägga det där, det beror ju på hur vi tolkar det. Att man säger att ni får inte leka ” Haga mannen”. Jag frågade dem fa ktiskt o m de v isste vem ”Haga mannen” är och det visste de.

(Intervju med Eva)

Vidare berättade Eva om att hon förde en längre dialog med barnen senare inne på lektionen. Då de pratade om innebörden av deras lek och handling. Här ser vi hur viktig vuxnas närvaro och deltagande är i leken, vilket kommer att tas upp lite senare.

Leken har en annan stor betydelse som flera av de intervjuade tar upp. Det faktum att barn idag sitter alldeles för mycket vid datorn och tv-apparaterna gör att de rör på sig allt mindre än vad barn gjorde för 10-15 år sedan. Om barnen rör på sig mer, genom leken, så orkar de med en skoldag på ett hela annat sätt.

Barn måste få mö jlighet till att röra på sig me r och det gör de genom leken. Ba rn har ju väldigt lite idrott idag och sexå ringarna har alltså en timme i veckan, på den stunden hinner de inte eller får inte möjlighet att röra sig så mycket som de behöver. (Intervju med Ida)

Här visar Ida ett bra exempel på hur viktig leken egentligen är. Barnen är aktiva och rör sig när de leker och detta är ett bra komplement till den annars så stillasittande skolan. Det verkar som att pedagoger har blivit mer medvetna om hur viktigt leken är. På allt fler skolor arbetar man mycket mer med leken och dess betydelse. I alla sex intervjuerna påpekar pedagogerna att det är svårt att beskriva lekens betydelse för föräldrarna, de ser inte vilken betydelse leken har för barnen och deras utveckling. Föräldrar till sexåringar ser bara att de börjar skolan. Som Lena sa:

Ja, föräld rar bruka r förstora det, att nu ska ni börja i skolan. Nu ska ni läsa, rä kna och skriva och så, det kravet tror jag att de ställer /…/. Men jag kan tycka att kraven på barnen blir för stora med att de ska kunna läsa och skriva bara för att de börjar skolan. Man kanske inte rikt igt ser vad de behöver. (Intervju med Lena)

Föräldrar vill påskynda barnen och vill att de snabbt ska lära sig läsa, räkna och skriva. Som Lena tidigare berättade blir det ibland fel när föräldrarna ställer detta krav på sina barn. Innebörden av vad en förskoleklass egentligen ska arbeta med har glömts bort. Även Ola nämner det hårda kravet från föräldrarna. Han anser att föräldrarna inte har den kunskapen om hur det verkligen fungerar i en förskoleklass. Det handlar om dålig information till föräldrarna om hur förskoleklassens verksamhet går till. De kanske tror att sexåringarna skall kunna läsa, räkna och skriva när de går i förskoleklassen och att de måste göra något av värde och inte bara leka.

Sen när det gäller förä ldrar, för det är väldigt svårt när du jobbar som förskole lärare att visa hur man lär sig genom en lek? Alltså du kan ju visa en bok där barnen har skriv it siffror, där ser ni t itta så fint de skriver. Titta vilka siffro r och nu har de läst sig att läsa, nu kan de skriva ett S här, titta så fint. Men hur ska jag visa att nu kan de leka turtagning och klara av motgångar i le ken och nu har de utvecklats på den biten elle r de har utvecklat det språkliga medvetandet, eller de kan jämföra mate matiska begrepp med stor-liten, färre-flest-fler och den biten. (Intervju med Eva)

Diskussionerna i fyra av intervjuerna kring lekens betydelse slutade med att de tycker det är svårt att få föräldrars tillåtelse att låta sexåringar leka i förskoleklassen. Vad som behövs är en bättre kommunikation pedagoger och föräldrar emellan där de kan diskutera saker som leken och vilken betydelse den har för barnen.

9.2. Fri lek

Begreppet ”fri lek” gav inget entydigt svar från pedagogerna utan begreppet kan man egentligen tolka hur man vill. Det första Lena nämnde var att: ”Barnen fritt ska kunna fantisera och få leka fritt, men att det finns vuxet stöd i leken”.

Ida kände att: ”Med en gång när jag tänker på det så tänker jag på fantasi. Att man ska få möjligheten att uttrycka sin fantasi och att man ska få leka mer och utan så mycket avbrott”.

Eva sa: ”Ja fri lek för mig det är inte, vad ska man säga, nått slags fritt. Utan fri lek för mig är att det skall ges möjlighet till variationer i leken.”

Olas först tanke var: ”Fri lek för mig är att barnen leker de lekar som de själva vill. Där de får bestämma innehåll, händelser, ja allt själva.”

Alla tänker olika när de först hör begreppet fri lek, men sedan vänder deras berättelse åt samma håll.

För dagens sexåringar finns fri lek på schemat men precis som allt annat i deras vardag är den fria leken styrd så att den infinner sig på speciella tidpunkter. Lena pratade om att det ofta läggs fri lek på de korta tiderna, de tider som blir över på lektionerna.

Jag tror inte på en halvtimmes lek, fri lek, det är för kort. Där kan jag se att förskolans tänk och pedagogik är väldigt bra, som jag skulle vilja ha in i skolan också, inte så myc ket styrt med raster och att de får lov att gå in i leken och avsluta leken och så. (Intervju med Lena)

Skolan är styrt av många fasta tider att det inte finns tid över för spontanitet vilket gör att pedagogerna ofta får bryta barnen mitt i deras lek, vilket kan leda till att barn inte sätter igång med en mer djupgående lek för de vet att de snart ska göra något annat på schemat. Eva tar upp att barn även är styrda av tider på sin fritid.

Barn le ker inte på samma sätt som vi själv g jorde, för nu ska man å ka på akt iviteter. Föräldra rna kör dem till akt iviteter hur små de än är liksom. Så går de på kyrkans barntimme och de ska sjunga i kören, sen på pyssel, det är målning och så är det dans och såna saker. Så var finns utrymme i barns liv idag för fri le k? Att få leka spontant med fantasilekar och låtsaslekar. (Intervju med Eva )

Detta var något som Eva tog fasta på och pratade om några gånger till under sin intervju. Enlig henne har sexåringar för lite fri lek på fritiden och därför måste den fria leken få mer utrymme i förskoleklassen, där även de vuxna har möjligheten att vara med och övervaka leken. Bara för att det kallas fri lek innebär det inte att vuxna blir fria från ansvar, de kan inte bara lämna barnen och låta dem leka fritt utan som vuxen har man ett ansvar att veta vad som pågår i leken.

Fri lek betyder absolut inte att vi lä mnar barnen själva, vu xna har en viktig roll även i den leken. Vad jag menar är att det är vi som ska guida dem i lekens värld och vara en stöttepelare för barnen.” (Interv ju med Ola )

Förut var det tabu att gå in i leken som vuxen men med en ny syn på leken och dess betydelse är det nu mer accepterat för vuxna att ha insikt i leken för att veta var barnen befinner sig i leken och utvecklingen.

Som vi tidigare nämnde gav pedagogerna oss olika syn på begreppet fri lek. Ida berättade om sin syn på begreppet:

Den fria le ken kan ju ta vägen vart som helst. När våra barn började leka vägarbete i maj månad, då slutade det med att vi åkte till Clas Ohlson och köpte nya redskap och det var vägkoner och det var arbetshandskar och allt möjligt. Barnen fic k å ka med sjä lv och gå och plocka till sig saker. Så vill de ju ha allting, då få r man ju säga att det kostar för myc ket pengar men ni kan välja me llan detta o ch detta. Då fic k vi köpa sprayburkar och spraya övergångställen här då. För det var den le ken som va r så central för de m då, då får man ju ta tillvara på det. Sen var det några andra som lekte något annat då får man fokusera på det. Man måste ju fånga intressena i den fria leken och finnas med i den någonstans. I den fria le ken känner jag att det mest är fantasi, det är det som jag tänker på först då. Att man ska få leva ut det man tänker på mest. (Intervju med Ida)

I den fria leken är det barnen so m guidar till vad som ska lekas. Pedagogerna ska bara följa barnen och tar tillvara på det intresse som barnen visar för något. Barnen styr leken men den vuxne är hela tiden med och stödjer dem i leken. De bekräftar för barnen att de ser dem och att de godkänner det barnen leker.

9.3. Vuxenstyrd lek

De intervjuade skiljer på begreppen fri lek och styrd lek. Lena gjorde klart skillnaden mellan de olika begreppen.

Den styrda leken då är det bestämt att då styr man. Det är v ikt igt att även ge den fria leken ett vuxenstöd men ingen styrning. De behöver längre perioder och längre tidsarbete, det är svårt att säga hur långt men halvtimmessnuttar är för lite. Men däre mot en styrd lek kan ju vara korta re stunder. De orka r ofta inte me r, utan i den fria leken kan ju barnen koncentrera sig mer och myc ket längre, de blir inte trötta efter att ha

styrd lek där någon annan styr, där de ska jobba med att rita något eller så, då kan det bli att de blir trötta och inte orka r så mycket. För det har de inte valt sjä lva och de har liksom inte den här lusten och motivationen själva. Det är just det som är skillnaden tycker jag att de kan gå in i leken på eget initiativ och med egen fantasi eller vad man ska säga. (Intervju med Lena)

Här beskriver Lena en tydlig skillnad mellan de två olika lekarna, som hon ser på det. Lena är medveten om att det finns en skillnad mellan dessa två lekar och hon beskriver det på ett bra sätt för att andra ska kunna förstå.

I den styrda leken vägleder pedagogerna barnen till något specifikt lärande. Ola tar upp i sin intervju att han själv inte arbetar med styrd lek men att han tror att andra gör det för att ha ett mål med leken. ”Jag kan tänka mig att styrd lek kan vara där man vill att barnen ska lära sig specifika saker. Att man som pedagog har ett mål med leken.” För med styrd lek kan pedagogerna själv välja lekens innehåll och där också få fram ett bra syfte med leken. Vuxna kan hjälpa barn som inte kan lek a att känna en trygghet med hjälp av vuxnas styrning. Det finns de barn som inte kan leka för de känner inte till leksignalerna men det finns också de som inte vill leka för de vill lära sig läsa och skriva. Här hjälper den styrda leken pedagogerna att nå dessa barn som har svårt för att leka.

9.4. Vuxendeltagande i leken

Alla de sex intervjuade pedagogerna talade en del om vuxendeltagande i leken. Den som brann mest för ämnet och hade mest att berätta var Ida. Hon ser sig själv som en medlekare i leken och hon har lätt för att spela med i barnens fantasilekar.

Jag är en med leka re i så fa ll, för jag tycke r inte att jag ska vara den som styr leken. Däre mot kan jag ko mma med förslag om jag ser att barnen inte har något att göra. Jag försöker alltid vara aktiv så mycket det går i deras lekar. Om de till e xe mpe l ropar: ”Ohh akta dig det är hajar, ko m hit så ska jag rädda dig”. Då står ju inte jag bara stilla och säger: ”Du, jag kan inte leka med dig nu för jag dricker ka ffe” utan då springer jag till barnen, för det handlar om några få sekunders uppmärksamhet. Om de kanske vill ha 45 sekunder så kan de få de då, så lever man sig in i detta då ”ohhh herre gud, HJÄ LP HJÄ LP rädda mig någon”. Då har de fått det de behöver, för man är så styrd själv av tider och man vill inte att de ska känna av det så mycket. (Intervju med Ida)

Är man som vuxen med i leken så har man lättare för att se barnens utveckling och huruvida de klarar av leken. Som pedagog har du lättare för att ge leken en lätt skjuts framåt om du vet vad leken går ut på. För om du inte är med i leken kan du inte veta var leken är på väg och då blir det svårt att hjälpa barnen att gå vidare. Ida pratade även mycket om att hon ser sitt deltagande i leken som en investering.

…för o m du står stel och säger ”kom så ska jag trösta dig” så kommer inte barnen till dig men o m du spelar lite pajas och spexar och gömme r dig bako m ett träd och le ker titt ut och är helt galen så får du de m t ill d ig. Då har du vunnit deras förtroende och då är det lättare att närma dig barn och familj. Så det är en investering att satsa på att vara delaktig i leken. (Interv ju med Ida)

Hon tillade även:

Därfö r tycker jag att vuxna kan bjuda på de här sekunderna eller minuterarna när barnen vill bli puttade på gungan om man går förb i. Sen kan man låtsas som man pro menerar så råkar de ko mma med fötterna på en så man ramlar och kastar sig bakåt i sanden . Man ligger där och le ker med de m, då älskar de dig och de älskar situationen och du är delaktig i det de gör och de vill bara ha mer och mer. Då har du a lltså vunnit deras värme, du är deras kompis och då kan du även ha rätt att säga en annan gång ”jag kan leka lite, men sen måste jag gå”. För att ibland måste man det så är det bara. (Intervju med Ida)

Det faktum att Ida är med är leken är ett nytt sätt att arbeta. Förr var det inte lika självklart att man som vuxen var med i leken. Lena berättade om sin syn på hur det var förut: ”Ja, då kanske man inte gick in i leken så mycket heller kanske utan det var lite tabu att man skulle gå in i leken, tycker jag då som vuxen. Då var det mer att de skulle leka själva.”

Hela synsättet kring vuxnas deltagande i leken har förändrats. Idag skall du som vuxen vara med i leken. Som Lena berättade för oss: ”För att kunna ta leken på allvar så måste du vara mer delaktig”.

Trots att både Ida och Lena talar gott om de vuxnas deltagande i leken anser ändå Ida att det på någotvis har gått förbi förskoleklassen.

I förskolan är man mycket mer fle xibe l, för man är också fle r vuxna. Det ä r ju så att i förskoleklassen är man ju färre, där är bara en personal som jobbar direkt med barnen.

finns inte så många vu xna som kan vara med och le ka heller. Du är kanske ensam med 20 barn och om du le ker med tre av de m ser du ju inte vad de andra barnen gör.

(Intervju med Ida)

Vad hon menar är att om man som ensam pedagog i en förskoleklass vill vara delaktig i några av barnens lekar så tappar man kontrollen över vad de andra barnen gör. Så vuxendeltagande i leken i en förskoleklass blir lidande eftersom den är för influerad av skolans tänk.

9.5. Sexåringars mognad

Det var skilda meningar om huruvida sexåringar är mogna eller inte för att kunna gå i skolan. Har det skett en förändring i sexåringarnas mognad?

Eva berättade om sin syn på en eventuell förändring i sexåringarnas mognad: ”Jag tror egentligen inte att barnen är mer mogna idag, men vi kräver mer av dem än vad vi gjorde förr. På ett vis är de mer mogna, för vi utsätter dem för helt andra saker, barn vet väldigt mycket mer idag.”

Det Eva talade om var att sexåringarna kanske inte är så mycket mer mogna än vad de var för tio år sedan men dagens samhälle pressar dem till det. Barn idag är mer medvetna om vad omvärlden säger. Om detta har med deras mognad att göra k an vara svårt att säga. Anna höll med Eva om hur det ser ut.

Kla rt att samhället påverkar barnen idag att bli me r mogna. Det är vi vu xna som formar allt utefter vår väg, tyvärr. Vill vi att sexå ringarna ska bli me r mogna och klara av en skola så formar vi de m till det. (Intervju med Anna)

Att Eva och Anna ser saken på ett likadant sätt är intressant. Båda två tar upp att det är samhället och vi vuxna som formar barnen utefte r det som vi vill. Vilket i sin tur gör att barn idag kanske anses vara mognare eftersom de vet mer men i själva verket är de inte alls mer mogna än vad de var för tio år sedan. Barn utsätts för helt andra saker idag. TV och media har stor inverkan och påverkan i barns liv. Ola pratade också om samhället och att det är det som påverkar barnen att bli mer mogna än vad de var förr.