Djupoperationer : en analys av rysk cyberkrigföring

Full text

(1)Anders Henningsson Kurs: 2HO013. 2021-05-30. Självständigt arbete (30 hp) Författare Anders Henningsson. Program/Kurs HOP19-21. Handledare Dr. Stefan Lundqvist. Antal ord: 19885 Beteckning Kurskod Självständigt arbete masters- 2HO013 uppsats, krigsvetenskap. DJUPOPERATIONER- EN ANALYS AV RYSK CYBERKRIGFÖRING Sammanfattning: Cyberkrigföring utgör ett allvarligt hot då det kan påverka ett modernt samhälle från distans. Västvärlden har trots större resurser och mer avancerad teknik inte lyckats möta rysk cyberkrigföring. Cyberkrigföring har trots jämförelser med massförstörelsevapen präglats av begränsningar i ny teoriutveckling samt en avsaknad av perspektiv avseende strid på djupet.. Syftet med denna studie är att fylla denna teoretiska lucka genom att undersöka hur traditionella ryska teorier om djupoperationer kan förklara rysk cyberkrigföring i en modern kontext. Frågan undersöks genom en tematisk analys av två fall, cyberattackerna mot Estland 2007 samt den pågående konflikten i Ukraina från 2014 och framåt.. Resultatet visar att den traditionella teorin är relevant och kan bidra till att förklara rysk cyberkrigföring både ur en fysisk- och en psykologisk dimension. Studiens största bidrag är en utveckling av den traditionella teorin för att bättre passa en modern kontext. Studien bidrar också till att öka förståelsen för rysk krigföring vilket kan medverka till bättre möjligheter för totalförsvaren i västvärlden att möta dessa typer av hot.. Nyckelord: Djupoperationer, Cyberkrigföring, Fysisk påverkan, Psykologisk påverkan, Samordning, Djup, Forma.. Sida 1 av 63.

(2) Anders Henningsson Kurs: 2HO013. 2021-05-30. Innehållsförteckning 1. INLEDNING ...................................................................................................................................... 4. 1.1 PROBLEMFORMULERING OCH SYFTET MED STUDIEN .......................................................... 4 1.2 FORSKNINGSFRÅGA ........................................................................................................... 6 1.3 AVGRÄNSNINGAR OCH DEFINITION AV NYCKELBEGREPP ................................................... 6 1.3.1 Fördjupade definitioner av cyberattack samt cyberkrigföring ............................................... 8. 1.4. DISPOSITION ................................................................................................................ 9. 2. FORSKNINGSÖVERSIKT ........................................................................................................... 10. 2.1 RYSK STRATEGISK KULTUR OCH SYNEN PÅ DJUP ............................................................. 10 2.1.1 Västlig expansion och påverkan på djupet .......................................................................... 11 2.1.2 Ryska strategier för att uppnå ökat djup .............................................................................. 12. 2.2 CYBERKRIGFÖRINGENS POTENTIAL, DJUP OCH TEORIUTVECKLING .................................. 13 2.2.1 Utmärkande för rysk cyberkrigföring .................................................................................. 15. 2.3 MILITÄRTEORI OM DJUPOPERATIONER ............................................................................. 16 2.4 UPPSATSENS FORSKNINGSBIDRAG ................................................................................... 17 3. TEORI .............................................................................................................................................. 19. 3.1 DJUPOPERATIONER .......................................................................................................... 19 3.1.1 Konceptet djupoperationer................................................................................................... 20 3.1.2 Sammanfattning och teman ................................................................................................. 22 3.1.3 Kritik mot teorin .................................................................................................................. 22. 3.2 DJUPOPERATIONER UR ETT CYBERPERSPEKTIV ................................................................ 23 3.2.1 Sammanfattning av teman ................................................................................................... 26. 3.3 OPERATIONALISERING ..................................................................................................... 26 4. METOD ............................................................................................................................................ 29. 4.1 TYP AV STUDIE OCH VAL AV EMPIRI................................................................................. 29 4.2 URVAL............................................................................................................................. 30 4.3 METODDISKUSSION ......................................................................................................... 32 4.4 MOTIV TILL VALD METOD ................................................................................................ 33 4.4.1 Genomförande ..................................................................................................................... 33. 4.5 SAMMANFATTNING AV FORSKNINGSDESIGN .................................................................... 36 4.6 VALIDITET, RELIABILITET OCH GENERALISERBARHET ..................................................... 36 5. ANALYS OCH RESULTAT .......................................................................................................... 38. 5.1 ESTLAND ......................................................................................................................... 38 5.2 UKRAINA ......................................................................................................................... 39 5.3 TEMA 1: FYSISK PÅVERKAN............................................................................................. 40 5.3.1 Estland ................................................................................................................................. 40 5.3.2 Ukraina ................................................................................................................................ 41. 5.4 TEMA 2: PSYKOLOGISK PÅVERKAN ................................................................................. 42 5.4.1 Estland ................................................................................................................................. 42 5.4.2 Ukraina ................................................................................................................................ 44. 5.5 TEMA 3 SAMORDNING ..................................................................................................... 45 5.5.1 Estland ................................................................................................................................. 45 5.5.2 Ukraina ................................................................................................................................ 46. 5.6 TEMA 4: DJUP .................................................................................................................. 47 5.6.1 Estland ................................................................................................................................. 47 5.6.2 Ukraina ................................................................................................................................ 48. 5.7 SAMMANFATTNING AV RESULTAT ................................................................................... 49 5.8 STUDIENS INDUKTIVA INSLAG ......................................................................................... 50 5.8.1 Tillfört tema: Forma motståndaren ...................................................................................... 50. Sida 2 av 63.

(3) Anders Henningsson Kurs: 2HO013. 2021-05-30. 5.8.2 Estland ................................................................................................................................. 50 5.8.3 Ukraina ................................................................................................................................ 50 6. DISKUSSION .................................................................................................................................. 52. 6.1 STUDIENS SYFTE .............................................................................................................. 52 6.2 SVAR PÅ FORSKNINGSFRÅGAN ......................................................................................... 52 6.2.1 Fysisk påverkan ................................................................................................................... 53 6.2.2 Psykologisk påverkan .......................................................................................................... 54 6.2.3 Samordning.......................................................................................................................... 54 6.2.4 Djup ..................................................................................................................................... 55. 6.3 STUDIENS TEORETISKA BIDRAG ....................................................................................... 56 6.3.1 Tema: Forma motståndaren ................................................................................................. 56 6.3.2 Utvecklad förklaringsmodell ............................................................................................... 58. 6.4 AVSLUTANDE REFLEKTION OCH SLUTSATSER .................................................................. 58 6.5 FORTSATT FORSKNING OCH ALTERNATIVA METODER ..................................................... 59 7. LITTERATURFÖRTECKNING .................................................................................................. 60. Figurförteckning FIGUR 1. FORSKNINGSDESIGN. .................................................................................................. 36 FIGUR 2. STUDIENS UTVECKLADE FÖRKLARINGSMODELL AV RYSK CYBERKRIGFÖRING. ........... 58. Tabellförteckning TABELL 1. SAMMANFATTNING AV TEMAN. ................................................................................ 26 TABELL 2. STUDIENS ANALYSENHETER. .................................................................................... 31 TABELL 3. SAMMANFATTNING AV STUDIENS RESULTAT. ........................................................... 49. Sida 3 av 63.

(4) Anders Henningsson Kurs: 2HO013. 2021-05-30. 1. Inledning "Estonia has built their future on having a high-tech government and economy, and they've basically been brought to their knees because of these attacks.” (Herzog S. , 2011, s. 52). Under våren 2007 blir Estland det första landet i Europa som i större skala drabbas av cyberattacker. Genom angreppet lyckas Ryssland störa ut landets vitala infrastruktur, vilket får konsekvenser för hela den estniska befolkningen (Herzog S. , 2017, s. 67). Det unika och nya med cyberattackerna är deras storskalighet och möjligheterna att påverka vitala samhällsfunktioner. Angreppen sker utan att ett enda bombflygplan eller en enda soldat passerar gränsen och visar på hur sårbart ett modernt samhälle är för angrepp som sker på distans med ny teknologi. Med lågt risktagande och begränsade resurser förmår Ryssland att visa sin förmåga att påverka ett Natoland på djupet utan att använda kinetisk energi. Det inledande kapitlet utgår ifrån rysk cyberkrigföring och Västeuropas uppfattade utmaningar att möta samt förstå det ryska agerandet och övergår därefter i en problemformulering.. Rysslands agerande sker på en glidande skala och blir ett problem ur ett västerländskt perspektiv där perspektivet på konflikt är svart eller vitt. Västvärldens syn har i högre grad påverkats av det Clausewitziska paradigmet där stater förklarar krig mot varandra innan fientliga handlingar inleds, kriget är en våldsakt för att tvinga motståndaren att uppfylla den egna viljan (Clausewitz, 1991, s. 45). Ryssland däremot har ett synsätt där motståndaren kan brytas ner utan att formellt förklara krig, undvika konfrontation och attackera svagheter är ett agerande som mer liknar tankarna från Sun Zi (Beng, Pettersson, & Friman, 2015). Hotet från cyberkrigföringen utgör ett allvarligt hot som skapar en ny dimension av internationell osäkerhet då moderna samhällen har stora sårbarheter som kan exploateras från distans (Nye, 2017, s. 44).. 1.1 Problemformulering och syftet med studien Ryssland har en speciell relation till strid på djupet med tydliga kopplingar till landets strategiska kultur. Förhållandet baseras på en historia med krig kopplat till västlig expansion (där det andra världskriget intar en särskild roll), samt en geografi utan naturliga hinder mot Europa. Ryssland försöker i linje med sin strategiska kultur motverka västlig expansion samt skapa ökat djup genom att destabilisera länder i sitt närområde samt underminera förtroendet för Nato. Sida 4 av 63.

(5) Anders Henningsson Kurs: 2HO013. 2021-05-30. (Rumer & Sokolsky, 2020, ss. 4-5, 22). Forskningsproblemet som identifieras ur forskningsöversikten är att västvärlden inte förstår rysk krigföring och särskilt då inte rysk cyberkrigföring. Forskningsöversikten visar också att det saknas teoribildning avseende strid på djupet inom cyberkrigföring likt den som finns för konventionell krigföring. Begreppet västvärlden definieras i denna studie som Europa tillsammans med Nordamerika. Väst har trots större resurser och mer avancerad teknik inte lyckats med att möta rysk hybridkrigföring och särskilt då cyberkrigföring. Att rysk cyberkrigföring är framgångsrik kan delvis förklaras med andra staters oförmåga att tolka den (Raychev, 2019, ss. 349, 353-354). Aktuell forskning förklarar detta med att västvärlden konceptualiserar cyberkrigföring som en egen funktion, där hot och motåtgärder sker ur ett tekniskt perspektiv. Ryssland har ett annat synsätt och betraktar cyberkrigföring som en del av något större, ett medel för att uppnå strategiska effekter (Akimenko & Giles, 2020, s. 74). Trots att cyberkrigföringens konsekvenser för modern krigföring uppmärksammats under många år förefaller det inte ha fått ett tydligt genomslag ur ett militärteoretiskt perspektiv (Borghard & Lonergan, 2017, s. 454).. Bristande förståelse för det ryska perspektivet inom cyberkrigföring tillsammans med bristfällig teori är allvarligt, eftersom cybervapnet kan ge allvarliga konsekvenser för ett digitaliserat samhälle och därmed påverka stabiliteten inom internationella relationer. Eftersom Ryssland värderar erfarenheter från Sovjetunionen högt borde västvärlden kunna förutspå ryskt agerande på ett bättre sätt. Denna studie undersöker hur konventionella ryska teorier om djupoperationer kan bidra till att förklara rysk cyberkrigföring i en modern kontext. Om en utsatt stat saknar förståelse för sin motståndare blir det också svårt att försvara sig trots tillgång till större resurser och avancerad teknik. Genom att förstå konventionell rysk militärteori kan västvärlden sannolikt nå ökad framgång i cyberdomänen.. Mot bakgrund av ovanstående resonemang genomförs i denna studie en tematisk textanalys av empiri från cyberattackerna i Estland 2007 samt från konflikten i Ukraina som inleddes 2014. Metoden är lämplig för kvalitativa studier av en mängd olika källor och texter och erbjuder ett flexibelt verktyg för att analysera innehållsrik och komplex data (Braun & Clarke, 2006, s. 82). Studiens syfte är att med traditionella teorier om djupoperationer som lins förklara Rysslands genomförande av cyberkrigföring i en modern kontext. Studiens bidrag är tvådelat: dess inomvetenskapliga bidrag består av att undersöka hur ryska teorier om djupoperationer kan förklara. Sida 5 av 63.

(6) Anders Henningsson Kurs: 2HO013. 2021-05-30. ryska cyberoperationer i en modern kontext. Dess utomvetenskapliga bidrag är att öka förståelsen för rysk krigföring, vilket kan bidra till bättre möjligheter för totalförsvaren i västvärlden att möta dessa typer av hot.. 1.2 Forskningsfråga Studiens forskningsfråga lyder: Hur kan traditionella teorier om djupoperationer (deep operations) förklara rysk cyberkrigföring i en modern kontext?. 1.3 Avgränsningar och definition av nyckelbegrepp Nedanstående begrepp definieras för att de är centrala i studien, de utgör grunden för att kunna pröva och utveckla teorin. Skillnader mellan Rysslands och västvärldens definitioner av centrala begrepp utgör en viktig del när det gäller att förklara och förstå rysk cyberkrigföring. Studien är av utrymmesskäl avgränsad till den tekniska och mänskliga aspekten av rysk cyberkrigföring och berör inte andra typer av maktmedel inom hybridkrigföring. Studiens definition av hybridkrigföring baseras på Hoffman (2009, s. 2), som menar att hybridkrigföring utgör ett samtidigt och adaptivt agerande med en blandning av konventionella vapen, oregelbunden taktik, terrorism och kriminellt beteende i stridsområdet för att uppnå sina politiska mål. Hoffman (2014) påtalar att hans ursprungliga definition av hybridkrigföring med anledning av konflikten i Ukraina måste kompletteras, då den inte fullt ut fångar de metoder som inte nyttjar sig av fysiskt våld, exempelvis ekonomiska och politiska maktmedel, samt informationskrigföring.. Studien avgränsas till traditionell teori om ryska djupoperationer även benämnt deep operations, i denna studie kommer det svenska begreppet att nyttjas. Teorin anses traditionell därför att den har satt en stor prägel på rysk och sovjetisk operationskonst. Luttwak (2001, s. 112) definierar operationskonst som en koordinerad verksamhet som binder ihop den taktiska verksamheten så att summan av den blir högre än de enskilda delarna var för sig. Teorin är väl beprövad då den har testats och utvärderats under andra världskriget, legat till grund för krigsplanering under kalla kriget samt präglat krigsvetenskapen i Sovjetunionen (Simpkin, 1987, s. xi). Då teorin har en vetenskaplig prägel med fokus på utveckling och framtid så influerar den fortfarande militärteoretiker, även i västvärlden (Kipp, 1994, s. viii).. Studiens empiri är av utrymmesskäl avgränsad till cyberattackerna i Estland 2007 samt den konflikt i Ukraina som pågår sedan 2014. Cyberattackerna i Estland utgör det första exemplet Sida 6 av 63.

(7) Anders Henningsson Kurs: 2HO013. 2021-05-30. på storskaliga cyberattacker mot delar av ett lands vitala infrastruktur. Ukraina är relevant då det representerar en konflikt där krigstillstånd inte råder men där olika maktmedel kombineras med mer traditionella militära maktmedel. Tidsmässigt ger fallet möjlighet att studera en senare utveckling av rysk cyberkrigföring än vad fallet Estland ger möjlighet till. Med modern kontext avses i studien tidsperioden från 2007 och fram till nutid. Rysslands agerande i Estland utgör inledningen av en period i vilken cyberdomänen på allvar blivit en del av modern krigföring.. Begreppet djupoperationer introduceras här men förklaras mer utförligt i teorikapitlet. Med djupoperationer avses den teori som till stor del utgör grunden för den sovjetiska operationskonsten (Glantz, 1991, s. 12). Teorierna framhåller vikten av att koordinerat med stor eldkraft påverka motståndaren på stort fysiskt djup och en stor geografisk yta för att uppnå fysisk och psykologisk effekt. Detta syftar till att försvaga motståndaren på strategisk nivå. Med djup avses möjligheten att påverka motståndaren långt in på dennes territorium. Strävan är att nå bakre linjer, vilket utgörs av ledning och vital infrastruktur. Teorin förespråkar ett nyttjande av den senaste tekniken, vapensystem med lång räckvidd som t.ex. stridsvagnar, artilleri och flygstridskrafter (Harrisson, 2010, ss. 130-131).. Begreppsfloran inom cyber är stor och nyttjas på olika sätt. Cyberkrigföring betraktas i västvärlden som en specifik form av konflikt i cyberdomänen (Raychev, 2019, s. 351). Det som utmärker cyberdomänen är att den utgörs av ett världsomspännande nätverk som berör alla i ett digitaliserat samhälle (Kaplan, 2016, s. 6). Ryssland definierar inte cyberkrigföring enbart utifrån teknik. Den ryska cyberkrigföringen utgår från ett holistiskt perspektiv där förmågan kombineras med andra offensiva metoder framförallt inom informationskrigföring. Det ryska begreppet består av två delar: i) en informationsteknisk; samt ii) en informationspsykologisk, varför det finns en teknisk och en mänsklig dimension (Akimenko & Giles, 2020, ss. 68-69).. I denna studie nyttjas den ryska definitionen med ett mer holistiskt perspektiv på cyberkrigföring för att kunna förklara fenomenet i en modern kontext. Det ryska perspektivet inkluderar psykologiska effekter, vilket medför att effekten av en cyberattack blir större än den rent tekniska.. Sida 7 av 63.

(8) Anders Henningsson Kurs: 2HO013. 2021-05-30. 1.3.1 Fördjupade definitioner av cyberattack samt cyberkrigföring ”When cyberspace is everywhere, cyber war can seep through every digital pore.” (Kaplan, 2016, s. 6). Kaplans citat visar att den gränslösa cyberrymden (i denna studie benämnd cyberdomän) inte bara berör soldater, sjömän och piloter utan alla medborgare i ett digitaliserat samhälle. Ett återkommande drag i forskningsläget om cyberdomänen är att den är gränslös, global och viktig för ett modernt samhälle. Globalt sammanlänkad infrastruktur i cyberdomänen ger stora möjligheter för en illasinnad aktör att agera på distans. Det ökande beroendet av informationssystem i samhället har gett cyberdomänen en ökad militär betydelse (Larsdotter, 2019, s. 160). Cyberdomänen utgör idag den moderna fronten där militär interaktion sker mellan stater (Borghard & Lonergan, 2017, s. 452).. Libicki (2016, s. 19) definierar en cyberattack utifrån tre olika effekter på ett system, störa, manipulera och förstöra. Störa innebär att ett system slutar fungera eller får sämre kapacitet, manipulation handlar om att data otillåtligt förändras så att systemets funktion påverkas på ett negativt sätt medan förstörelse handlar om att få systemet att agera på ett sätt så att det förstör sig själv. Han menar att cyberkrigföring kan definieras som en systematisk kampanj av cyberattacker relaterat till att uppnå politiska eller militära målsättningar. Han menar också att cyberkrig kan delas upp i två nivåer, strategisk och operativ nivå. Cyberkrigföring på strategisk nivå är enligt honom inriktad mot ett lands kritiska infrastruktur (system) och syftar till att påverka eller försvaga ett land inför en konflikt. Den operativa nivån fokuserar i likhet med en militär operation på att påverka militära system.. Cyberkrigföring kan precis som konventionell krigföring åstadkomma fysisk, psykologisk och ekonomisk skada. Den stora skillnaden är att cyberkrigföring sker på distans och därmed erbjuder ett helt annat djup, då den som initierar attacken inte själv behöver vara i operationsområdet (Dortmans, Thakur, & Ween, 2015, s. 154).. Definitionerna av begrepp ger också en bild av vilket perspektiv man antar. Rysslands definition av cyberkrigföring är att likna med det västvärlden benämner informationskrigföring. Ryssland använder sig hellre av ordet informationsrymd (information space) än ordet cyberrymd. Anledningen är att deras handlingar inte är begränsade till det tekniska perspektivet. Informationsrymden innefattar ur ett ryskt perspektiv både den tekniska aspekten inom cyber samt den Sida 8 av 63.

(9) Anders Henningsson Kurs: 2HO013. 2021-05-30. mänskliga aktiviteten på internet eller andra kanaler (Akimenko & Giles, 2020, s. 67). Ryssland tillämpar därmed ett mer holistiskt perspektiv på det västvärlden benämner cyberkrigföring och cyberförmåga betraktas inte som en separat funktion eller domän. Ordet cyberkrigföring beskrivs som ett utländskt koncept eller aktivitet. Ryssland konceptualiserar cyberkrigföring som en del i en ”informationskonfrontation”, dvs. en informationskrigföring som inkluderar alla tillgängliga offensiva aktiviteter. Konceptet innebär att cyberoperationer kombineras med psykologiska operationer, strategisk kommunikation, underrättelsetjänst, vilseledning (maskirovka), desinformation, elektronisk krigföring, påverkan på kommunikationssystem, försämring av navigationssystem och ren förstörelse av motståndarens IT-system (Akimenko & Giles, 2020, ss. 68-69).. 1.4 Disposition I kapitel två redovisas forskningsläget avseende cyberkrigföring samt att skillnaden förklaras mellan ryska och västerländska perspektiv i domänen. Strategisk kultur inkluderas för att öka förståelsen för ryska perspektiv på djup. I kapitel tre redovisas teorin om djupoperationer, som operationaliseras utifrån en syntes med cyberteori. Studiens metodologiska upplägg presenteras i kapitel fyra, i kapitel fem genomförs studiens analys och resultaten redovisas. Studien avslutas i kapitel sex genom en diskussion och redovisning av slutsatser.. Sida 9 av 63.

(10) Anders Henningsson Kurs: 2HO013. 2021-05-30. 2. Forskningsöversikt Utifrån studiens problem och dess definitioner av centrala begrepp redovisas nu tidigare forskning. För att förklara hur traditionella ryska militärteorier påverkar rysk samtida cyberkrigföring krävs ett vidare perspektiv som kontextualiserar problemet. Inledningsvis redovisas forskning kring rysk strategisk kultur och hur den påverkar ryska perspektiv på djup, samt relationerna till övriga Europa. Därefter ges exempel på forskning som visar på den oro som Ryssland upplever avseende västlig expansion i Östeuropa, samt hur landet väljer att möta detta. Vidare presenteras en sammanställning över aktuella trender och debatter inom forskningen avseende cyberkrigföring, samt vad som utmärker ryska ageranden i cyberdomänen. Forskningsöversikten avslutas med att introducera ryska militärteoretiker inom djupoperationer samt redovisa studiens forskningsbidrag.. 2.1 Rysk strategisk kultur och synen på djup För att förstå hur teorier om djupoperationer påverkar samtida rysk cyberkrigföring krävs också en viss förståelse för den ryska strategiska kulturen, hur den har präglat Rysslands syn på djup samt dess militärteoretiska perspektiv och strategi. Teori kring strategisk kultur visar att stater tenderar att hantera strategiska utmaningar utifrån tidigare erfarenheter (Hinton, 2020, s. 81). Rumer & Sokolsky (2020, s. 2, 4-5, 9) tillför ett helhetsperspektiv avseende Rysslands förhållningssätt till djup. De menar att det strategiska djupet har stor betydelse för Rysslands säkerhet och att det i grund och botten bygger på en osäkerhet som präglar Rysslands strategiska kultur. De menar att rysk strategisk kultur i stor utsträckning bygger på geografi, historiska erfarenheter och en nationell världsbild där stater i Europa utgör den primära oroskällan. Transformeringen från Sovjetunionen till dagens Ryssland har haft begränsad påverkan på dessa faktorer. En snabb analys av Rysslands geografi visar att landet saknar en tydlig fysisk barriär mot resten av Europa, dvs. ett naturligt skydd mot en invasion eller ett hinder för expansion västerut. Avsaknaden av naturliga barriärer som separerar Ryssland från övriga Europa, förstärkt av en historia präglad av mellanstatliga konflikter i Europa, har gett djup en speciell betydelse för Rysslands säkerhet. Rysslands geografiska djup har räddat landet från nederlag vid flera tillfällen under historien, senast under det andra världskriget. Förlusten av buffertzonen i Östeuropa efter det kalla krigets slut utgjorde ett strategiskt nederlag som negativt påverkade Rysslands säkerhet och nationella psyke.. Sida 10 av 63.

(11) Anders Henningsson Kurs: 2HO013. 2021-05-30. Djuptänkande har dominerat sovjetisk operationskonst och teoriutveckling under lång tid (Widén & Ångström, 2005). Kragh (2014, ss. 142-143) illustrerar konsekvensen av förlorat djup genom att exemplifiera hur Tysklands krigföring österut påverkade Sovjetunionen under andra världskriget. Sovjetunionens förluster under det krig avseende människoliv, industrier och fysiskt kapital var enorma, inget annat land led större förluster. Det utgör en anledning till att Sovjetunionens planering under kalla kriget präglades av ett offensivt agerande där kriget skulle utkämpas på motståndarens territorium (Gemzell, 2006, s. 85). Forskningsläget visar att den ryska strategiska kulturen tar stor hänsyn till det tidigare arvet avseende krigserfarenheter samt synen på djup, det påverkar Rysslands nuvarande militärstrategi. Forskningsläget visar också att Rysslands militära elit dominerar dess säkerhetsstrategi och tillför attityder som är baserade på arvet från Sovjetunionen (Gemzell, 2006, s. 808; Kanet, 2018, s. 192; Rumer & Sokolsky, 2020, s. 2).. 2.1.1 Västlig expansion och påverkan på djupet Forskningsläget visar att Rysslands oro för västlig expansion är en tidlös trend. Rysslands nuvarande situation har stora likheter med den situation som rådde i Sovjetunionen under den period som teorierna om djupoperationer växte fram. Glantz (1991, ss. 51, 76-77) framhäver dessa likheter och menar att de ursprungliga teorierna om operationskonst på 1930-talet formades i en kontext med en hotfull omvärld, inrikespolitisk instabilitet samt politisk isolering från världssamfundet. Detta lade grunden till en planering som byggde på att kriget skulle utkämpas på motståndarens territorium. Ryssland brottas idag med en liknande problematik som Sovjetunionen hade under det kalla kriget. Ryssland har dock ett betydligt mindre strategiskt djup idag till väst än vad Sovjetunionen hade samtidigt som det egna närområdet präglas av osäkra partners eller motståndare (Rumer & Sokolsky, 2020, ss. 10-11).. För Rysslands säkerhetsapparat fortsätter väst att söndra Ryssland på samma sätt som man försökte göra med Sovjetunionen, agerandet inkräktar på det djup man vill bibehålla. Rumer & Sokolsky (2020, s. 7-8, 13) ger två exempel på de hot Ryssland upplever från väst, det ena är genom ”färgrevolutioner”, stöd till icke-statliga organisationer som korroderar traditionella ryska värderingar och kultur. Det andra hotet utgörs av Natos utvidgning som riskerar att omsluta landet med fientligt inställda grannar och därmed försvaga Ryssland. Ryssland ser Natos expansion och revolutionerna i Georgien och Ukraina som en del i västs långvariga kampanj.. Sida 11 av 63.

(12) Anders Henningsson Kurs: 2HO013. 2021-05-30. Kanet (2018, s. 193-194) tillför en ekonomisk och en kulturell dimension till Rysslands relationer med Europa. Han menar att expansionen av Europeiska unionen (EU) till forna kommuniststater integrerar dessa stater i den västerländska kulturen samt påverkar handeln med Ryssland negativt, ett hot mot Rysslands långsiktiga intressen och status i regionen.. 2.1.2 Ryska strategier för att uppnå ökat djup Kanet (2018, s. 192) bidrar till att förklara varför Ryssland anser det vara legitimt att påverka mål i västvärlden. Han framhåller att eftersom Ryssland anser sig vara hotat från USA och stater i Europa så ser Ryssland det som befogat att genomföra cyberattacker på politiska val och ekonomiska infrastruktur i dessa länder. Ryssland använder sig av desinformation för att misskreditera USA och Nato med anledning av deras närvaro i Rysslands intresseområde. Hybridtaktik i form av cyberattacker, desinformationskampanjer samt aggressivare utrikespolitik är användbara instrument för att påverka en motståndare (Roffey & Tunemalm, 2017, s. 522). Rumer & Sokolsky (2020, s. 22) exemplifierar Rysslands agerande i sitt närområde för att utöka sitt strategiska djup. Dessa exempel visar omvärlden att Ryssland har förmåga att påverka och destabilisera andra länder i sitt närområde trots ett medlemskap i Nato. De menar att destabiliserande och provocerande handlingar mot Natomedlemmar i Baltikum och Svarta havet tillhör normalbilden. Ryssland är inte intresserad av öppenhet och stabilitet i sitt intresseområde utan bygger sin strategi på överraskning, vilseledning och dolda metoder. Det gäller både i fred, kris och i ett inledningsskede av en konflikt. De argumenterar för att provocerande beteende är en avsiktlig strategi som syftar till att skrämma mindre grannar, underminera förtroendet för Natos säkerhetsgaranti och få dessa länder att acceptera att de befinner sig under ryskt inflytande. De framhåller också att strategin handlar om att visa större Natoländer att Ryssland kan nå bortom Östersjön och Svarta havet. Kanet (2018, s. 200) ger ytterligare exempel på ryskt agerande för att påverka djupet. Militär intervention i Georgien och Ukraina samt cyberattacker mot tidigare kommuniststater, stöd till radikala grupper inom EU samt påverkan på val i Nordamerika och Europa är alla exempel på taktik för att försvaga det västdominerade internationella systemet.. Ryssland förefaller dock inte agera irrationellt eller blint fokusera på att återfå det tidigare imperiet. Forskningsläget visar på ett ryskt rationellt tänkande där man vill undvika en fullskalig konflikt med Nato. Interventionen i Syrien har präglats av lågriskföretag i syfte att undvika en intervention av västvärlden. Kampanjer riktade mot väst präglas av låga kostnader och lågt risktagande där Ryssland inte vill kliva över den gräns som kan eskalera en konflikt. Agerandet Sida 12 av 63.

(13) Anders Henningsson Kurs: 2HO013. 2021-05-30. från Ryssland påminner om gerilla krigföring, ett sätt att kompensera brist på resurser i en konflikt mot en överlägsen motståndare med den stora fördelen att agerandet kan förnekas (Rumer & Sokolsky, 2020, s. 23). Sammanfattningsvis skapar Rysslands agerande på djupet en bild av en aktör som försöker destabilisera eller underminera förtroendet för sina motståndare. Rysslands agerande sker utifrån en glidande skala men utan att riskera en konventionell konflikt med USA eller Nato. Det ryska agerandet utgör en utmaning för alla stater som ser konflikt ur ett mer digitalt perspektiv där det råder fred eller krig.. 2.2 Cyberkrigföringens potential, djup och teoriutveckling Efter diskussionen om rysk strategisk kultur där studien kontextualiserat rysk militär strategi utifrån västlig expansion övergår studien till en diskussion om cyberkrigföring. Inom forskningsfältet förekommer en debatt om potentialen i cyberkrigföring. Vissa forskare menar att förmåga till krigföring i cyberdomänen utgör ett potent tvingande maktmedel, då den kan åstadkomma stora kostnader för motståndaren och verka destabiliserande på motståndarens ledarskap (Dortmans, Thakur, & Ween, 2015, s. 154; Larsdotter, 2019, s. 161; Sharp, 2017, s. 898). Andra forskare menar att cyberkrigföring är ett svagt maktmedel jämfört med krigföring som inkluderar kinetisk energi, då signalvärdet inte är lika starkt (Jensen, Valeriano, & Maness, 2019, s. 215). Cyberkrigföring präglas av osäkerhet, då en cyberattack inte kan kontrolleras fullt ut och riskerar att slå tillbaka mot den egna ekonomin (Nye, 2017, s. 58). Även om en cyberattack inte orsakar fysisk skada kan dess effekt medföra psykologisk påverkan och oro för den gemensamma säkerheten i en stat, vilket kan påverka hotbildsuppfattning och politiska beslut (Canetti, Waismel-Manor, Levanon, Gross, & Cohen, 2017).. Nye (2017, s. 44-45) framhåller att moderna uppkopplade samhällen bidrar till att skapa en ny dimension av internationell osäkerhet. Stora delar av dagens samhällen är beroende av elektroniska enheter vilka är uppkopplade mot internet, varför han menar att denna utveckling skapar enorma möjligheter för en aktör som vill genomföra en cyberattack. Ända sedan 1990-talet har det funnits en oro om att det ska inträffa ett ”cyber-Pearl Harbour” där det finansiella systemet tillsammans med flygledning och livsmedelsförsörjning slås ut. Än så länge har det dock inte hänt i en stor skala. Thornton & Miron (2020, s. 17) förstärker det som Nye (2017) lyfter fram när de ger exempel på hur teknikutvecklingen ger möjlighet att med stor precision hitta svagheter i motståndarens system. En del av framtida cyberkrigföring präglas av artificiell intelligens (AI) där sökandet av sårbarheter i motståndarens system kommer nå oanade proportioner, Sida 13 av 63.

(14) Anders Henningsson Kurs: 2HO013. 2021-05-30. när en sårbarhet är upptäckt kan den bli utsatt för verkan. De menar att AI innebär att cyberattacker kommer bli alltmer komplexa och farliga för en utsatt stat.. Cyberattacker kan liknas vid nyttjande av kärnvapen, då de ger en aktör möjlighet att påverka en motståndares befolkning och samtidigt kringgå dennes militära maktmedel. Cyberkrigföring kan användas mot en stats kritiska infrastruktur och ger även möjlighet att störa ut motståndarens verkanssystem vid en särskild tidpunkt. Ett exempel som framkommer i tidigare forskning är hur Israel störde ut Syriens luftvärn under en attack med flygstridskrafter mot en syrisk nukleär anrikningsanläggning 2007 (Borghard & Lonergan, 2017, s. 454). Lonsdale (2018, s. 420) menar att Israels cyberattack mot Syrien visar att cyberdomänen har offensiv potential och att domänen utgör ett effektivt bidrag i en gemensam operation. Cyberdomänen ger möjligheter för en stat att påverka en annan stat utan att konflikten behöver eskalera, det kan utgöra en fördel som gör att cyber kan få en allt större roll i förhållande till andra domäner (Brachen, 2017, ss. 151-152). Det som förenar forskningsfältet är att cyberkrigföring är tillgänglig, innebär låga kostnader i jämförelse med konventionell krigföring samt ger möjlighet att påverka en motståndare på distans (Borghard & Lonergan, 2017, ss. 463, 472) (Taddeo, 2018, s. 339). Uppträdande i cyberdomänen präglas också av möjligheten till anonymitet. Det förekommer att stater använder ombud och kriminella nätverk för att utföra sina handlingar, allt i syfte att kunna förneka inblandning (Valeriano, Jensen, & Maness, 2018, s. 6).. Jonsson (2019, s. 155) visar på ett glapp i doktrin- och teoriutveckling gällande cyberkrigföring. Han menar att Ryssland har varit framgångsrika i att slå ut vital infrastruktur i Ukraina, infiltrerat kontrollsystem av elförsörjning i USA, samt påverkat valet där 2016. Trots detta och trots att cyberkrigföring suddat ut gränser mellan krig och fred samt jämförts med massförstörelsevapen avspeglar det sig inte i utveckling av teori. Teoretiska ramverk för cyberkrigföring saknas ofta i staters strategier och doktriner, medan de legala verktygen utgår från traditionella konflikter och inte är anpassade efter en samtida kontext. Taddeo (2018, ss. 339, 340, 353) menar att skillnader mellan konventionell krigföring med kinetisk energi och cyberkrigföring skapar problem vid nyttjande av teori. Hon menar att bristen på lagstiftning och normer utgår ifrån traditionella konflikter och inte cyberkrigföring. Det påverkar stabiliteten i internationella relationer mellan nuvarande och framtida informationssamhällen. Historiskt menar hon att införandet av nya vapensystem från flygplan till kemiska och nukleära stridsmedel illustrerar behovet av ny strategi, cyberdomänen utgör inget undantag. Med tanke på utvecklingen av artificiell Sida 14 av 63.

(15) Anders Henningsson Kurs: 2HO013. 2021-05-30. intelligens och samhällens ökade beroenden av internet föreligger ett behov av att studera cyberkrigföring ur ett bredare perspektiv. Det finns begränsat med forskning som analyserar vad det förändrade omvärldsläget innebär för cyberdomänen, fokus är ofta på operativa frågor med korta tidsperspektiv. Det föreligger därför ett behov av att utveckla teorier om hur man når framgång med cyberattacker (Brachen, 2017, ss. 148, 153; Lonsdale, 2018, s. 420).. 2.2.1 Utmärkande för rysk cyberkrigföring Forskningsläget visar att det finns en filosofisk skillnad mellan Ryssland och Natos sätt att betrakta konflikter. Både Kragh (2014, s. 157) och Glantz (1991, s. xix) menar att analytiker i västvärlden har haft en tendens att felbedöma Sovjetunionen och Ryssland. Det har funnits svårigheter med att förstå dess säregna syn på krigföring, inte unik men annorlunda jämfört med synen i väst. Ny teknologi i form av cyberförmåga och artificiell intelligens skapar nya utmaningar (Rumer & Sokolsky, 2020, s. 17).. Raychev (2019, s. 350) menar att kontraster avseende strategisk kultur är en tänkbar förklaring till Rysslands och Natos olika perspektiv på cyberkrigföring. Skillnader i synsätt beror enligt honom på olika historia, erfarenheter samt politik. Thornton & Miron (2020, s. 12) menar att Nato fokuserar på att vinna strider och fälttåg, medan Ryssland fokuserar på att vinna krig. De menar också att sedan 1930-talet då sovjetiska militärteoretiker som Isserson och Svechin var aktiva har den ryska militären fokuserat mer på att forma den strategiska miljön än den taktiska. Thornton & Miron (2020, s. 12) menar att den ryska militären är präglad av den strategiska kulturen vilket innebär att söka fördelar på strategisk nivå. Medan väst nyttjar teknik för att stödja existerande krigföring hittar Ryssland nya sätt att nyttja den. När det gäller att nyttja cyberkrigföring på strategisk nivå argumenterar författarna för att demokratier alltid kommer begränsas av mandat, något som inte är ett problem för Ryssland. De menar också att eftersom Ryssland är underlägsen när det gäller konventionella styrkor planerar man för att undvika en sådan konflikt och istället vinna med metoder som inte inkluderar kinetisk energi.. Forskningsfältet visar att Ryssland ser cyberkrigföring som mer än teknik, en del av något mycket större som syftar till att nå strategiska effekter. Akimenko & Giles (2020, s. 74) menar att Rysslands motståndare måste förbereda sig för en hotbild där cyberkrigföringen är kombinerad med desinformation, subversion, elektronisk krigföring och konventionella vapen. Rysslands påverkan i informationsarenan syftar till att gynna de egna målsättningarna och i värsta Sida 15 av 63.

(16) Anders Henningsson Kurs: 2HO013. 2021-05-30. fall åstadkomma ett regimskifte i ett land. De påtalar att det är tydligt att Ryssland inte ser cyberkrigföring som en egen fristående funktion.. Blank (2017, s. 81) menar att rysk strategi kombinerar cyberkrigföring och informationskrigföring för att projicera makt, dessa element är fullt integrerade i Rysslands militära operationer. Cyberförmågan är en viktig del för att på distans kunna påverka motståndarens lednings-förmåga samt kontrollera kritisk infrastruktur. Även inom ryska cyberoperationer finns det en debatt om hur framgångsrika operationerna egentligen är. Lonsdale (2018, s. 418) menar att även om cyberattackerna i Estland 2007 var tekniskt och taktiskt imponerande, genererade de inte en strategisk effekt. Rysslands agerande bygger på att påverka motståndaren men utan att eskalera situationen till en konflikt med Nato (Brachen, 2017, s. 152). Rysslands cyberoperationer i Estland och Ukraina handlade mer om att störa än att förstöra. Jensen et al. (2019, ss. 214, 229) framhåller dock att Ryssland ännu inte visat sin fulla potential att genomföra cyberattacker mot kritisk infrastruktur på strategisk nivå. Raychev (2019, s. 349) menar att västvärlden har misslyckats med att möta rysk hybridkrigföring (varav cyberkrigföring är en del) trots tillgång till större resurser och mer avancerad teknik. Kreativ anpassning av arvet från Sovjetunionen avseende begrepp och metoder har visat sig vara användbart för Moskva. Bättre förståelse än motståndaren av hur informations- och cyberoperationer kan nyttjas som ett gemensamt koncept har bidragit till framgång i nutida konflikter (Blank, 2017, s. 85).. Forskningsläget visar att det finns skillnader mellan cyberkrigföring ur ett ryskt och ett västerländskt perspektiv präglat av USA. Det ryska perspektivet bygger på en gränslös syn på konflikt utan en skarp gräns mellan fred och krig. Ryssland tillämpar ett helhetsperspektiv som inkluderar informationsoperationer som har sitt ursprung i Sovjetiskt tänkande. USA har ett modernt teknokratiskt militärt förhållningssätt utan sociala dimensioner, där cyberkrigföring är separerat från informationsoperationer och där verkan mot enskilda mål har ett stort fokus. (Raychev, 2019, ss. 353-354).. 2.3 Militärteori om djupoperationer Den teori om djupoperationer som utvecklades i Sovjetunionen efter första världskriget är intressant för sitt innovativa nytänkande samt att den utgör grunden för all modern operationskonst. De teoretiker som skapade operationskonsten och koncepten för strid på djupet gjorde det för att de vände sig emot tidsperiodens statiska krigföring. Essensen i teorin om djupoperaSida 16 av 63.

(17) Anders Henningsson Kurs: 2HO013. 2021-05-30. tioner är att påverka motståndaren på stort djup med eldkraft för att kunna bryta igenom dennes försvar, samt försvaga motståndaren på strategisk nivå. Genom detta agerande kan motståndarens ledning paralyseras, vilket påverkar dennes vilja till kamp (Harrisson, 2010, ss. 65, 130131).. Glantz omfattande forskning kring sovjetiska militära operationer visar att det finns ett intressant fält för denna studie att bidra till. Hans studier sträcker sig från den Röda Arméns inrättande 1918 fram till andra världskriget och därefter det kalla kriget. Glantz menar att operationskonst har studerats av många erkända militärteoretiker och att de viktigaste teorierna i ämnet är teorierna om djupoperationer. Deras vetenskapliga prägel har gjort dem till viktiga element i samtida operationskonst. Teorierna prövades under andra världskriget och utgjorde grunden för Sovjetunionens anfallsplaner under kalla kriget. Det sovjetiska ramverket för operationer är en komplicerad samling av termer och nivåer, varför det krävs helhetsförståelse för att kunna hantera enskilda delar. Det viktigaste med ramverket är att det utgör ett destillat av omfattande militär erfarenhet och att dess struktur och logik ger möjlighet för omvärlden att förstå och tolka ett ryskt agerande (Glantz, 1991, ss. Foreword, 12, 30, 49).. Framstående sovjetiska militärteoretiker utgör Triandafillov (1894-1931) samt Tuchatjevskij (1893-1937), varav den sista föll offer för Stalins utrensningar (Glantz, 1991, ss. 20-22). Harrison (2010, s. 3) framhåller Isserson som en betydelsefull person när det gäller framtagandet och utvecklingen av teorin kring djupoperationer. Widén & Ångström (2005, s. 90) framhåller att Svetjin (1868-1938) var den första militärteoretikern som definierade operationskonst och placerade militära operationer i en strategisk kontext. Dessa ryska teoretiker vände sig emot dåtidens statiska krigföring, som präglades av stora förluster i förhållande till små landvinningar. Operationskonst blev det nya koncept som gav ett tillräckligt bra teoretiskt svar på hur militära förband skulle kunna undvika utnötningskrig. Deras arbete resulterade i en militärteoretisk bas giltig under hela 1900-talet (Glantz, 1991, ss. 20, 69). Resultatet av deras arbete redovisas närmare i teorikapitlet.. 2.4 Uppsatsens forskningsbidrag Forskningsläget visar att djup har en speciell betydelse för Ryssland, djupet ger en fysisk buffertzon till motståndaren samt möjlighet att ta striden på dennes territorium. Djup utgör en del. Sida 17 av 63.

(18) Anders Henningsson Kurs: 2HO013. 2021-05-30. av Rysslands strategiska kultur och djupet präglar såväl dess operationskonst som säkerhetsstrategi. Spända relationer mellan västvärlden och Ryssland verkar vara en tidlös trend, och det saknas indikatorer på att trenden skall upphöra. Forskningsläget visar också att det historiskt funnits en bristande förståelse för rysk krigföring och att Västeuropa tillsammans med USA har ett för snävt perspektiv på cyberkrigföring. Att västvärlden har bristande förståelse för ryska perspektiv på krigföring är allvarligt och är ett problem då det innebär sämre möjligheter att möta den.. Cyberattacker kan genomföras utan att föregås av en krigsförklaring och kommer utgöra en del av krigföringen i en konventionell konflikt. Forskningsöversikten visar att cyberkrigföring utgör ett hot mot det moderna samhället. Cyberhotet jämförs av vissa forskare med massförstörelsevapen, trots att cyberkrigföringens konsekvenser för modern krigföring har uppmärksammats förefaller det inte ha fått ett tydligt genomslag ur ett militärteoretiskt perspektiv (Borghard & Lonergan, 2017, s. 454). Tidigare forskning visar att det finns ett behov av teoriutveckling inom cyberdomänen, främst avseende strategisk påverkan på djupet av en motståndares territorium. Författaren kan inte identifiera någon forskning som visar på vilken roll teorin om ryska djupoperationer har inom cyberkrigföring vilket utgör en forskningslucka. Rysk militärteori är präglad av vetenskap och ett linjärt tänkande där teorin om djupoperationer utgör en viktig del. För att förstå den nutida kontexten blir det naturligt att börja med att förklara de ursprungliga teorierna om strid på djupet då de utgör grunden för andra teorier. Denna studie bidrar med att undersöka hur ryska teorier om djupoperationer kan förklara ryska cyberoperationer i en modern kontext. Studien bidrar också till att öka förståelsen för rysk krigföring, vilket ökar Sveriges (och andra staters) möjlighet att utarbeta strategier för att möta dessa typer av hot.. Sida 18 av 63.

(19) Anders Henningsson Kurs: 2HO013. 2021-05-30. 3. Teori I detta kapitel vidareutvecklas studiens teoretiska ramverk. Inledningsvis beskrivs bakgrund till hur teorin uppstod samt kärnan i teorin om djupoperationer. Därefter presenteras ramverket utifrån fyra teman där även cyberteori appliceras, slutligen operationaliseras respektive tema till ett antal indikatorer. Studiens fyra teman består av fysisk påverkan, psykologisk påverkan, samordning samt djup. Fysisk påverkan bygger på den delen av teorin som förespråkar offensiv eldkraft riktad mot förband och infrastruktur. Psykologisk påverkan baseras på de delar i teorin som lyfter vikten av att terrorisera och paralysera motståndarens politiska instanser och ledning genom offensiv eldkraft. Med paralysera avses oförmåga att fatta beslut medan terrorisera innebär att en funktion slutar fungera. De delar i teorin som framhäver vikten av simultan påverkan av motståndaren över stor yta och stort djup bildar temat samordning. Temat djup är kopplat till strävan att försvaga motståndaren på strategisk nivå genom påverkan av motståndarens bakre linjer samt strävan att nyttja ny teknik för att skapa nya fördelar i krigföringen. För att besvara frågeställningen – Hur kan traditionella teorier om djupoperationer (deep operations) förklara rysk cyberkrigföring i en modern kontext?- tar studien avstamp i de ursprungliga teorierna som ryska militärteoretiker tog fram efter första världskriget. Därtill nyttjar studien cyberteori för att skapa ett analysverktyg anpassat för en modern kontext.. 3.1 Djupoperationer Rysk teori kring strid på djupet (deep battle) har sitt ursprung i tidsperioden efter första världskriget. Teorierna utvecklades senare till teorier om djupoperationer. De ryska militärteoretikerna intresserade sig i likhet med sina motsvarigheter i väst av att undvika en upprepning av den statiska krigföring som utmärkt första världskriget. Detta krig hade präglats av stora förluster i förhållande till små meningslösa landvinningar (Harrisson, 2010, s. 65). Även det ryska inbördeskriget (1918-1920) påverkade de ryska teoretikerna, som i många delar avvek från det statiska världskriget. Inbördeskriget präglades av mindre enheter på stora ytor vilket medgav rörlighet och gav manövertänkande större betydelse (Glantz, 1991, ss. 19-20). Djupoperationer som koncept började utvecklas på 1930-talet, men hämmades delvis av Stalins utrensningar. Under andra världskriget återupptogs dock utvecklingen genom att krigsmakten systematiskt omhändertog sina egna stridserfarenheter (Glantz, 1991, ss. 25, 30). Teorierna om djupoperationer formulerades av Tuckhachevsky samt Triandafillov i slutet på 1920-talet. Medan teorin om strid på djupet fokuserade på taktisk nivå och strid inom en armé fokuserade teorin om djupoperationer på en operativ nivå med fokus på fronter och arméer. Teorierna om Sida 19 av 63.

(20) Anders Henningsson Kurs: 2HO013. 2021-05-30. djupoperationer innebar en tydlig kvalitetshöjning av den ryska utvecklingen av operationskonsten (Glantz, 1991, ss. 78-79). 3.1.1 Konceptet djupoperationer Den sovjetiska fältmanualen från 1929 utvecklar de ursprungliga tankarna om militära operationer genom att trycka på vikten av strid på djupet. Konceptet djupoperationer syftar till att uppnå framgång inom motståndarens taktiska djup, vilket ska uppnås genom kombinerade vapen som simultant påverkar motståndaren. Fokus i konceptet utgörs av stridsvagnar, artilleri samt flygstridskrafter. Stridsvagnarna har till uppgift att stödja infanteriet, men också tränga in långt bakom motståndarens frontlinjer (Glantz, 1991, s. 24). Det nya i djupoperationer handlar enligt Simpkin (1987, s. 38) om att med kombinerade vapen neutralisera motståndaren på hela djupet i operationsområdet.. Konceptet djupoperationer bygger på att nyttja kombinerade vapen med stor eldkraft över stor yta. De olika förbanden ska kunna uppträda enskilt men samordnas centralt, med ett stort fokus på den offensiva striden. En viktig del i djupoperationen är att påverka (neutralisera) motståndaren simultant på bred front över hela dennes djup, vilket ger möjlighet att neutralisera motståndarens verkanssystem, isolera reserver samt underlätta egna förbands penetration. Viktiga målval utgör motståndarens truppkoncentrationer, transportnoder på djupet, flygstridskrafter på marken och i luften samt högkvarter för att störa ut motståndarens ledningsförmåga (Harrisson, 2010, ss. 82, 130; Simpkin, 1987, ss. 35, 39-40). Genombrott i motståndarens försvar ska ske på utvalda platser och en framgångsrik penetration av försvarslinjer ska följas upp av mer förband som kan tränga in på motståndarens djup. Tanken är att luftburna trupper ska bidra till att snabbt uppnå uppsatta mål och taktiska framgångar ska leda till framgång på högre ledningsnivåer (Glantz, 1991, s. 78). Isserson menar att detta engagemang över stora ytor och djup kräver ny taktik, ny ledning, samt simultant agerande. Prioriterade mål utgör motståndarens ledning och understöd, samt mål som bidrar till att isolera dennes militära reserver (Simpkin, 1987, s. 38). Simultan neutralisering av fienden över hela dennes taktiska djup är centralt i teorin, dåtidens teknik (mobilitet och räckvidd) skapade dock begränsningar i praktiken (Simpkin, 1987, s. 34). Isserson menar att nya vapen med längre räckvidd ger tillfälle att påverka motståndaren i en konflikts inledningsskede. I praktiken innebär det möjligheter att påverka motståndarens strategiska mobilisering, försvaga det militära maktmedlet innan mötet vid fronten. Han menar att flygstridskrafternas viktigaste uppgift i inledningsskedet är att hindra truppkoncentrationer,. Sida 20 av 63.

(21) Anders Henningsson Kurs: 2HO013. 2021-05-30. vilket inkluderar järnvägsnätet och logistikdepåer. Andra prioriterade mål på djupet är industriella center, vapenindustri, oljeindustri samt andra mål som ger möjlighet att påverka ekonomin samt paralysera motståndarens samhälle. Operationer mot politiska och administrativa centra är andra delar i strävan att terrorisera och försvaga motståndarens samhälle. Förutom att påverka motståndarens bakre linjer menar Isserson att det är viktigt att med flygstridskrafter störa motståndarens förband (Harrisson, 2010, ss. 130-131). Samtidig, samordnad, simultan samt fysisk och psykologisk påverkan av motståndaren är därmed centrala komponenter i Issersons teorier.. Tukhachevsky delar Issersons tankar om att det krävs operationer på djupet för att uppnå seger, men han framhåller också omöjligheten med att slå ut en motståndare i en enda smäll, en framgångsfaktor är att kunna påverka motståndaren över stor geografisk yta (Glantz, 1991, s. 69). Tukhachevsky menar att målet med varje operation är att krossa motståndarens styrkor samt dennes vitala tekniska verkanssystem. Målet ska uppnås genom ett beslutsamt agerande som präglas av enkelhet, listighet, ihärdighet och våldsamhet. För att lyckas med en operation krävs också bra bedömningar av motståndarens agerande, logistik samt ledning (Glantz, 1991, ss. 21, 70). Han påtalar därmed vikten av en egen fungerande underrättelsetjänst. Tukhachevsky argumenterar också för att djupet innebär att striden blir mer komplex. Fokus är därmed inte bara vid fronten utan sträcker sig över ett extremt djup vilket ställer stora krav på den egna ledningsförmågan (Glantz, 1991, s. 22).. Triandafillov vidareutvecklar Tukhachevskys tankar om det framtida kriget när han ytterligare betonar behovet av att påverka motståndaren djupt in på dennes territorium. Han är den som introducerar tankarna om att tekniska system (stridsvagnar tillsammans med flygstridskrafter) skall bidra till att få ett genombrott i motståndarens försvar och uppnå ett större djup i operationen (Glantz, 1991, s. 69). Genom ett strategiskt kavalleri bestående av stridsvagnar med extra lång räckvidd menar Triandafillov att framryckning är möjlig långt in på motståndarens territorium. Penetration långt in på djupet möjliggör spaning samt goda möjligheter att ta upp jakten på flyende motståndare eller fientligt understöd (Simpkin, 1987, s. 35). Kipp (1994, ss. viii, xvi) menar att Triandafillov tillför en vetenskaplig ansats till den militärteoretiska utvecklingen, han framhåller att hans arv fortfarande influerar militära teoretiker i utvecklingen av modern krigföring. Han menar också att Triandafillov är högst aktuell i en modern kontext, genom att. Sida 21 av 63.

(22) Anders Henningsson Kurs: 2HO013. 2021-05-30. påstå att ny teknik handlar om mer än att nå ett genombrott i motståndarens försvar, ny teknik ger också möjlighet till ny krigföring. 3.1.2 Sammanfattning och teman Konceptet djupoperationer bygger på att tidigt störa motståndarens strategiska mobilisering för att försvaga det militära maktmedlet och samhället i stort. Detta görs genom att påverka motståndaren simultant med kombinerade vapen med mycket eldkraft på stort djup och över stor yta. Utifrån ovanstående teori kondenseras essensen ner till fyra teman som utgör grunden för studiens analysverktyg. De teman som skall fånga mönstret i teorin är fysisk påverkan, psykologisk påverkan, samordning samt djup. Under nedanstående rubriker framgår definitionen för respektive tema.. Fysik påverkan: Den fysiska förstörelse som teorin uttrycker utgör grunden för påverkan på militära förband, understödssystem och vital infrastruktur och syftar till att störa och försvaga motståndaren på strategisk nivå. Vital infrastruktur utgörs av viktiga funktioner för samhället som t.ex. ledning, transport, logistik, industri och energiförsörjning.. Psykologisk påverkan: Detta tema fångar de psykologiska effekterna av förstörelsen. Genom omfattande fysisk påverkan på samhället i kombination med terrorisering av politiska instanser är målsättningen att paralysera landets ledarskap och påverka viljan till försvar.. Samordning: Temat samordning bildas av de delar i teorin som framhäver vikten av simultan påverkan av motståndaren över stor yta och stort djup samt betydelsen av kombinerade vapen. För att kunna agera över stort djup, identifiera svagheter och vital infrastruktur krävs också tillgång till bra underrättelser.. Djup: Temat djup fångar upp teorins strävan att försvaga motståndaren på strategisk nivå genom påverkan av dennes bakre linjer. En viktig del för att lyckas med att nå detta djup är via den nya tekniken. I teorin om djupoperationer leder ny teknik också till ny krigföring. 3.1.3 Kritik mot teorin Valet av teori kan kritiseras då teorin skapades för att nå framgång i konventionell krigföring, är hundra år gammal samt framtagen i en helt annan teknisk kontext. Forskningsläget visar dock att den ryska strategiska kulturen och operationskonsten ligger fast vilket tar teorin med in i Sida 22 av 63.

(23) Anders Henningsson Kurs: 2HO013. 2021-05-30. framtiden. Då teorin om djupoperationer togs fram i en tidsperiod då cyberrymden inte existerade behöver studiens fyra teman vidareutvecklas för att skapa ett analysverktyg anpassat för en modern kontext. Att teorin har brister innebär också att den behöver utvecklas, något som denna studie kan bidra med. Simpkin (1987, s. 34) menar att teorin förespråkar ett agerande som i praktiken är svårt att uppnå då det kräver enorma resurser avseende konventionella styrkor. Cyberkrigföring kräver mindre fysiska resurser och logistik vilket ger andra förutsättningar än strid med konventionella styrkor.. 3.2 Djupoperationer ur ett cyberperspektiv I teorin om djupoperationer har eldkraft en central roll i alla fyra teman, för att omsätta det till påverkan i cyberrymden används Libickis (2016, s.19) definition av en cyberattack.. Fysisk påverkan: Precis som i likhet med konventionell krigföring kan cyberkrigföring åstadkomma fysisk och ekonomisk skada (Dortmans, Thakur, & Ween, 2015, s. 154). Cyberkrigföring ger stora möjligheter att på distans påverka vital infrastruktur vid en särskild tidpunkt (Borghard & Lonergan, 2017, s. 454) Påverkan på vital infrastruktur inom cyberkrigföring har stora likheter med traditionell krigföring då målvalen är de samma. Vid cyberkrigföring sker riktade attacker mot elektroniska komponenter kopplade till för samhället viktiga funktioner, t.ex. transportsektorn, livsmedelsförsörjning, energiförsörjning, kommunikation, finansiella system samt militära ledningssystem (Nye, 2017, ss. 44-45). Enligt Libicki (2016, s. 19) utgör systematiserade cyberattacker på viktiga samhällsfunktioner cyberkrigföring på strategisk nivå. Cyberkrigföring mot militära förband hamnar på den operativa nivån. Utifrån hans definition om att störa, manipulera samt förstöra inryms en stor bredd av potentiella mål som kan påverka ett förbands rörlighet, ledning och verkan. Exempel är störning av kommunikationssystem, manipulation av koordinater i navigationssystem eller ren förstörelse av motståndarens IT-system (Akimenko & Giles, 2020, s. 68). Påverka motståndarens ledningsförmåga är centralt inom djupoperationer (Simpkin, 1987, s. 39). Med en cyberattack finns goda möjligheter att störa ett ledningssystem eller slå ut ett verkanssystem vid en särskild tidpunkt (Libicki, 2016, s. 19).. Psykologisk påverkan: Även om cyberattacker har en teknisk karaktär så finns oftast ett psykologiskt syfte bakom (Libicki, 2016, s. 19). Även om en cyberattack inte orsaker fysisk skada kan effekten av dem medföra psykologisk påverkan och oro för den gemensamma säkerheten, vilket kan påverka hotbildsuppfattning och politiska beslut (Canetti, Waismel-Manor, Levanon, Sida 23 av 63.

(24) Anders Henningsson Kurs: 2HO013. 2021-05-30. Gross, & Cohen, 2017). Kaplan (2016, s. 53) menar att cyberattacker i kombination med kinetisk energi kan användas för att paralysera eller skapa panik i ett samhälle. Cyberkrigföring kan därmed bidra till att åstadkomma den psykologiska påverkan som eftersträvas i teorin om djupoperationer. Temat består av i) den psykologiska effekten som cyberoperationer medför och som syftar till att paralysera motståndarens beslutsfattare samt ii) terrorisering av politiska instanser och administration. Utifrån teorin om djupoperationer definieras paralysera som oförmågan att fatta beslut kopplat till landets säkerhet och försvar, terrorisering innebär i temat handlingar i cyberdomänen som syftar till att hindra motståndaren att bedriva politisk och administrativ verksamhet. I teorin om djupoperationer lamslås landets ledning genom offensivt agerande mot vital infrastruktur, i cyberdomänen blir principen den samma men istället för kinetisk energi används skadlig kod. En skillnad mot kinetisk energi är att effekten av attacken bara är temporär vilket också kan reducera den psykologiska effekten (Libicki, 2016, s. 28).. Enligt Valeriano, Jensen, & Maness (2018, ss. 12-13, 115) har cyberoperationer med syftet störa en begränsad ”tvingande” effekt på motståndarens ledarskap. Störa handlar mer om att testa motståndaren, signalera eskalationsrisk och understödja en större psykologisk påverkan inom ramen för annan propaganda. Att påverka informationskanaler som t.ex. websidor och utmåla parten som ond är ett vanligt sätt att underminera förtroende. Hotet om eskalation i kombination med propaganda som riskerar att underminera förtroendet hos den egna befolkningen kan pressa motståndarens ledarskap och forma den politiska kontexten. De framhåller att cyberoperationer med syftet att sabotera eller förstöra infrastruktur har en större psykologisk effekt på motståndarens ledarskap än att störa eller inhämta i cyberdomänen. Signalvärdet bakom en attack är dock mer komplicerat än i andra domäner kopplat till anonymiteten som cyberrymden erbjuder. Att så tvivel kring vem som ligger bakom attacken erbjuder offret en möjlighet att reagera mer återhållsamt och därmed kan en eskalation undvikas. Cyberattacker som medför påverkan på strategisk nivå kan innehålla manipulation av mjukvara, data, kunskap samt påverkan på opinion vilket kan ge både en politisk och psykologisk effekt.. Samordning: Cyberkrigföring kan ses som en systematisk kampanj av cyberattacker i syfte att uppnå politiska eller militära målsättningar, ett agerande som kräver samordning (Libicki, 2016, s. 19). Samordning i djupoperationen syftar till att kunna påverka motståndaren simultant på stor bredd över hela motståndarens djup (Simpkin, 1987, s. 39). Att uppnå påverkan på en motståndare i cyberdomänen är komplext då det kräver koordinering av mycket resurser för att Sida 24 av 63.

(25) Anders Henningsson Kurs: 2HO013. 2021-05-30. lyckas. Temat samordning definieras som koordinering av resurser för att uppnå en energinivå som kan påverka en motståndare i cyberrymden. (Valeriano, Jensen, & Maness, 2018, s. 21). Precis som i teorin om djupoperationer nyttjas underrättelseinhämtning i cyberrymden för att lokalisera svagheter. Valeriano et al. (2018, s. 119) menar att Ryssland använder underrättelseoperationer i cyberrymden för att hitta skyddsvärd information för att därefter snabbt övergå till en informationsoperation där syftet är att underminera offrets politiska administration. Teorin om djupoperationer förespråkar ett agerande mot svaga delar i motståndarens försvar (Harrisson, 2010, s. 82). Teknikutvecklingen inom cyber ger stora möjligheter i sökandet efter sårbarheter i motståndarens system (Thornton & Miron, 2020, s. 17).. Djup: En aktör kan med cyberkrigföring påverka ett annat land på djupet samtidigt som det militära maktmedlet kan kringgås (Borghard & Lonergan, 2017, s. 454). Påverkan på motståndarens bakre linjer med ny teknik framträder i teorin om djupoperationer och stämmer väl in på cyberkrigföring. Oavsett hur revolutionerande cyberkrigföring anses vara så levererar domänen effekter i hastigheter som tidigare var obegripliga. Cyberrymdens globala karaktär påverkar inte bara säkerheten i cyberrymden utan hela samhället. Ur ett cyberperspektiv definieras temat utifrån ett agerande innanför att annat lands gränser i realtid utan att fysiskt vara på plats. Cyberkrigföring ger nya otydligare gränser mellan krig och fred vilket skapar nya säkerhetsdilemman vilket också framgår i ovanstående teman. (Valeriano, Jensen, & Maness, 2018, s. 4).. Sida 25 av 63.

No results found