Examensarbete i socialt arbete Malmö universitet
DET DIAKONALA ARBETET I EN
SENMODERN TID
DET DIAKONALA ARBETET I EN
SENMODERN TID
HELENA KLINTBERGER
Klintberger, H. Det diakonala arbetet i en senmodern tid. Examensarbete i socialt
arbete 15 högskolepoäng. Malmö universitet: Fakulteten för hälsa och samhälle,
institutionen för socialt arbete, 2018.
Syftet med studien var att undersöka det diakonala arbetets utformning och roll i dagens samhälle i förhållande till samhällsförändringar uppkomna genom modernitetens framväxt. Det har belysts att kyrkan har andra logiker än de som råder i vår senmoderna tid och därmed en annan tröghet och stabilitet än övriga samhällsinstitutioner. Genom att inte ingå i det moderna samhällets logiker är kyrkan inte en del av modernitetens expertsystem, vilket också skiljer det
diakonala arbetet från omsorgsarbetet inom den övriga välfärdsstaten. En följd av att inte ingå i expertsystemen är att diakonens roll gentemot människor som kommer till verksamheten i viss grad kan vara den av en medmänniska snarare än expert och att idealism kan ges ett annat utrymme i arbetet. I viss mån är dock också det diakonala arbetet en del av expertsystemen.
Det diakonala arbetet har olika roller i förhållande till den offentliga välfärden. Resultatet visar att arbetet till största delen är alternativt och komplementärt, vilket innebär att kyrkan tar vid där välfärdsstaten slutar, eller utför samma arbete, fast med en annan karaktär. Men i delar har arbetet en ersättande roll och
motsvarar det som välfärdsstaten utför. Det diakonala arbetet har också en
påtryckande, opinionsbildande roll när de uppmärksammar brister inom den
offentliga sektorn. Slutligen är diakonernas roll i förhållande till välfärdsstaten att vara en brygga, där diakonen bistår med hjälp i människors kontakt med
välfärdsstaten. Förändringar i det omgivande samhället påverkar vilka grupper av människor som kyrkans sociala verksamhet arbetar med och hur arbetet utformas. En ökad ekonomisk och psykisk utsatthet och ökade flyktingströmmar har
påverkat det sociala arbetet.
Nyckelord: diakonalt arbete, diakon, socialt arbete, senmodernitet, svenska
DIACONAL WORK IN LATE
MODERNITY
HELENA KLINTBERGER
Klintberger H. Diaconal Work in Late Modernity. Degree project in social work
15 högskolepoäng. Malmö University: Faculty of Health and Society, Department
of social work, 2018.
The purpose of this study has been to investigate the design and role of the diaconal work in todays society in relation to social changes caused by the emergence of modernity. It has been illustrated that the logic of the church is different to that prevalent in late modernity and thereby possess a different inertia and stability than other societal institutions. By not being a part of the logic of modern society, the church is not a part of the expert systems of modernity, which also differentiates the diaconal work from the care work within the rest of the welfare state. A consequence of not being a part of these expert systems, is that the role of the deacon in relation to the people who come to the agency can, to a certain extent, be that of a fellow human being rather than expert, and that a idealism may play a larger part in the work. To a certain extent, the diaconal work is however part of the expert system.
The diaconal work can be said to have different roles in relation to public welfare. The study shows that the work to a large extent may be seen as alternative and
complimentary, meaning that the work takes place outside the area of the welfare
state, or that the same work is done, but with a different character. In parts the role of the work is that of replacing i.e. corresponding to that of the welfare state. The diaconal work also has an urgent, opinion-forming role, when it addresses public sector deficiencies. Finally, the role of the deacon in relation to the welfare state is that of a bridge, helping people in their contacts with the welfare state. Changes in the surrounding society affect what groups of people that the Church social work is directed towards and how the work is being done. Increased economic and psychological vulnerability and the increased flow of refugees has affected the social work.
Keywords: diaconal work, diacon, social work, late modernity, church of Sweden,
Innehåll
1. Inledning ... 5 1.1 Syfte ... 5 1.2 Frågeställningar ... 5 1.3 Begrepp ... 6 2. Bakgrund ... 62.1 Vad innebär diakoni? ... 6
2.2 Historik ... 6
2.3 Sverige idag ... 9
3. Tidigare forskning ... 10
4. Teori ... 13
4.1 Modernitetens följder ... 13
4.2 Olika roller i förhållande till offentliga sektorn ... 14
5. Metod ... 15 5.1 Val av metod ... 15 5.2 Urval av respondenter ... 15 5.3 Tillvägagångssätt ... 16 5.4 Analysprocessen ... 16 5.5 Kvalitetskriterier ... 17 5.6 Litteratursökning ... 17 5.7 Forskarrollen ... 18 5.8 Metodologisk diskussion ... 18 5.9 Etiska reflektioner ... 18 6. Resultat ... 19 6.1 Presentation av informanter ... 19
6.2 Det diakonala arbetets bidrag till samhället ... 19
6.3 Arbetets karaktär ... 22
6.4 Relation till övriga välfärdsstaten ... 24
6.5 Samhällets förändringar ... 26
7. Analys ... 28
7.1 Diakonins arbete i relation till välfärdsstaten ... 28
7.2 Diakonins roll i en senmodern värld ... 30
8. Avslutande diskussion ... 35
Referenser ... 38
Bilaga 1 ... 40
1. Inledning
Kyrkan har en historia daterad flera tusen år tillbaka, sedan Jesu födelse. Denna del av världen, dagens Sverige, kristnades vid tiden runt år 1000. Ett samhälle förändras kontinuerligt. Idag verkar den traditionsburna institutionen Svenska kyrkan i ett modernt samhälle, eller också benämnt som senmodernt. Kyrkan befinner sig inte i ett vakuum utan är en del av det omgivande samhället. Varje tid har sina svårigheter, utmaningar för institutionen. Forskning visar att Svenska kyrkan står inför nya utmaningar med sin roll, till följd av samhällsförändringar. Öljarstrand (2011) och Linde (2010) visar hur förändringar som sekularisering och att Svenska kyrkan gått från statskyrka till självständigt trossamfund har påverkat kyrkan på olika sätt. På organisatorisk nivå har kyrkan fått en ökad konformitet med den sekulariserade världen, där den byråkratiska makten ökat och den religiösa minskat. Moderna begrepp och styrmodeller från privata näringslivet under beteckningen New Public Management har letat sig in i de kyrkliga stukturerna. Markadens logik styr församlingen där församlingsbon ses som en ”kund” och efterfrågan styr utbudet (Öljarstrand 2011:2, Linde 2010:14 ff.).
Förändringar har fått till följd att gamla mönster och traditioner ifrågasätts, och det finns krav på ett nytänkande. Kyrkan behöver både hitta sin roll i ett förändrat samhälle och kunna göra förändringar, samtidigt som institutionen ska bevara sin identitet och särprägel (Öljarstrand 2011:2).
Engels (2006) belyser olika aspekter som medför att Svenska kyrkans försam-lingar befinner sig i en brytningstid. En sådan är att då svenska medborgare, efter kyrkans separation från staten, inte längre automatiskt tas upp som medlemmar i Svenska kyrkan och att den tidigare kyrkoskatten istället är en frivillig kyrko-avgift (År 2001 kunde man för första gången se vad man betalade i kyrkokyrko-avgift), har det i och med detta blivit särskilt angeläget att framstå som attraktiv för kyrkligt distanserade höginkomsttagare. Detta ses vara en grupp som genom en vana att hantera ekonomiska frågor kommer begära utträde. En annan förändring är den sociala situationen, med en ny eller fördjupad social utsatthet. Andra kategorier av hjälpsökanden än tidigare kommer till den diakonala verksamheten (Engels 2006:123 ff.).
Denna studie handlar om det sociala arbete kyrkan bedriver i form av diakonal verksamhet. De samhällsförändringar som påverkar kyrkan som institution influerar samtidigt det sociala arbetet som bedrivs där. I uppsatsen undersöks vilken roll kyrkans sociala arbete har i dagens senmoderna förändrade samhälle.
1.1 Syfte
Syftet är att undersöka diakoners syn på det sociala arbete de utför, för att kunna analysera detta arbetes utformning och roll i dagens samhälle.
1.2 Frågeställningar
1. Hur ser diakoner på det sociala arbete de utför?
2. Hur ser diakonerna på sitt arbete i relation till den offentliga välfärden, och
till andra ideella organisationer?
1.3 Begrepp
Begreppet sekularisering som används i studien syftar på en avtagande religiös auktoritet, d.v.s. att man inte hänvisar till en övernaturlig auktoritet, vilket både kan ske på samhällsnivå, där institutioner blir autonoma från detta och individuell nivå, där färre tror på Gud och besöker kyrkan (Chaves 1993).
2. Bakgrund
2.1 Vad innebär diakoni?
Diakoni - ett centralt begrepp i den kristna kyrkans historia, i dag vanligen beteckning för kyrkans sociala ansvarstaganden på olika områden.
Nationalencyklopedin
Begreppet diakoni kommer från grekiskan, Nya testamentets språk. Substantivet
diakonia, diakonos, och verbet diakonein som förekommer 98 gånger i Nya
testamentet. Diakonia översätts med olika uttryck för ”tjänst”. Ordet används därför också om Jesu tjänande. Tidigt förknippas diakonia med det kristna idealet att leva ett liv i Jesu efterföljd. Ordet diakonos översätts ibland med
”medhjälpare” ”medarbetare” eller ”tjänare”. Men ord med stammen diakon- förekommer i många olika sammanhang i Nya testamentet, som är av så olika slag att det är svårt att hitta en gemensam nämnare (Hansson 2008:30 f.:36 f., Agrell 2008:69).
2.2 Historik
Det kristna livet har sedan kristendomens begynnelse uppfattats som kärlekens väg. Kyrkans förkunnelse om kärleken till medmänniskan var en nyhet i den tidens samhälle. Denna kärlek handlade om att uppmärksamma konkreta behov, utan avseende på den nödställdas sociala eller religiösa tillhörighet. Att bekämpa fattigdom och sjukdom genom hjälpande handlingar sågs som en del av kyrkans uppdrag. Detta förhållningssätt har också varit en del av kyrkans symboliska värld. Att utöva kärlek till sin medmänniska har alltså både tagit sig uttryck i konkreta handlingar och i kyrklig gestaltning (Hansson 2008:30).
När kyrkan etablerade sig som institution användes ordet diakonos för ett särkskilt uppdrag i församlingen, det var inriktat på fattigdom, men också ekonomisk förvaltning, administration, undervisning och särskilda uppgifter i gudstjänsten. Det var ett officiellt församlingsuppdrag under biskopen. Diakonens uppdrag försköts alltmer mot en rent liturgisk tjänst. Istället togs den sociala omsorgen över av kloster, ordnar och enskilda människor. Under lång tid var omsorgsarbetet frikopplat från kyrkans diakonat. I samband med reformationen på 1500-talet försvann diakonämbetet (Hansson 2008:30 f., Inghammar 2008:156).
1800-tal
Ordet diakoni, med dagens innebörd, myntades på 1800-talet av tyska diakoni-institutioner. Diakoni gav därefter namn åt en hel rörelse i Nordvästeuropa och USA, där ordet förknippades med ett radikalt, ödmjukt tjänande. Innebörden var att det skulle vara ett helhjärtat, självuppoffrande engagemang. Det skulle vara ett gudomligt uppdrag i världen, ett kall, som skulle utövas med människokärlek och socialt patos. Kallet för diakonerna, diakonissorna vid diakonisällskapen på 1800-talet var knutet till vissa karaktärsegenskaper, som var olika varianter på ödmjukt tjänande. Denna tradition lever kvar än idag, med förväntningar om att diakonen
är en viss typ av person (Blennberger & Hansson 2008:16:18, Hansson 2008:31:38).
Det första svenska diakonisällskapet grundades 1848. Kyrkan i Sverige hade sedan 1600-talet präglats av kyrklig enhet. Denna bröts vid mitten av 1800-talet genom nya väckelsekristna influenser. Nya kristna fristående organisationer etablerades som stod Svenska kyrkan mer eller mindre nära. Diakoniinstitu-tionernas grundande hörde samman med inflytandet från denna väckelserörelse. Diakoni förknippades med många olika slags humanitära aktiviteter såsom sjukvård, hjälp till fattiga, hemlösa, men också bildningsarbete och boktryckeri. Diakoni syftade dock till att rädda de fattigas själar, genom individernas
omvändelse. ”Yttre mission” benämndes arbetet bland ”odöpta hedningar” i främmande länder. ”Inre mission” användes som begrepp för intentionen att förändra samhället och kyrkan genom individernas omvändelse. Det sociala arbetet uppfattades alltså som ett arbete för andlig förnyelse av samhället, kyrkan och individer (Hansson 2008:31, Christiansson 2008:120 ff.). Diakonins pionjärer eftersträvade samhällsförändring, men inriktningen var socialkonservativ.
Liberala ideal eftersträvades inte. Samhällsproblemens verkliga orsak ansågs vara synden, och den kunde bara avhjälpas genom väckelse. Det väckelsekristna draget i diakonin minskade under de första femtio åren. Istället blev delar av diakonin i högre grad knutna till Svenska kyrkan (Christiansson 2008:123 f.:126).
Fem institutioner i Sverige har både utbildat inom professionen och bedrivit verksamhet. Den äldsta grundades 1851 och den yngsta grundades 1923. Fyra av dessa tog enbart emot kvinnor, en enbart män. Kvinnor som ville bli diakonissa skulle avge löfte om att leva som ogift, i lydnad och inte göra anspråk på en inkomst. Anstalten sörjde för hennes uppehälle och ålderdom. Löftena var inte livslånga utan kunde brytas. Om kvinnan gifte sig fick hon dock träda ur säll-skapet och diakonissaprofessionen. Diakonianstalten var diakonissornas hem och familj. Manliga diakoner var inte likna knutna till diakonianstalten, och de fick gifta sig (Eckerdal 2008:131:133 f., Inghammar 2008:158).
1900-tal
Under efterkrigstiden byggdes den offentliga sektorn ut. Staten ansågs ha ansvaret för medborgarnas välfärd. Det fanns ett motstånd mot religiösa organisationers välfärdsinsatser, vilket tog sig uttryck i lagstiftning och i indragna statsbidrag. Diakoniinstitutionerna var beroende av bidrag från staten. De motiverade sin verksamhet med att den kunde likställas med den offentliga sektorns. Till exempel uttryckte Torsten Levenstam, dåvarande direktör för Stiftelsen Stora Sköndal och tongivande inom diakonin vid den tiden, att diakonin var en omsorg utan religiösa biavsikter. Men inåt, i kyrkliga sammanhang, argumenterade Levenstam för att diakonin i samhället bidrog med kristna värderingar (Christiansson 2008:126 f.). Motiveringen till diakonin har skiftat under olika tidsperioder sedan institu-tionernas grundande. Först argumenten nämnda ovan inom väckelsekristendomen under 1800-talet. Vid sekelskiftet 1900 var motiveringen kyrklig konfessionalism. Kyrkan hade då försvagats som en följd av att kyrkan hade svårt att anpassa sig till det moderna samhället med demokratisering, vetenskapliga framsteg och den nya arbetarrörelsen. Kyrkan svarade på den kyrkokritik som förekom med kyrkligt idealistisk konfessionalism, d.v.s. att kyrkan, staten och familjen sågs vara samhällsfunktioner givna av Gud. För manliga diakonianstalten som grundades 1898 var fortfarande frälsning centralt i arbetet, men inte genom krav på omvändelse, utan genom ord och sakrament. En tredje motivering framfördes under efterkrigstiden. Levenstam argumenterade för att motiveringen till diakonin låg i att människans uppgift var att förvalta Guds skapelse. Det kunde bland annat
ske genom att utföra välfärdsarbete, som då inte behövde ha en kristen profil. Genom välfärdsarbete uppfylldes Guds naturliga lag, och den omfattade både kristna och icke-kristna. Gemensamt för de tre synsätten är att diakoni ses som ett led i ett samhällsövergripande förbättringsprojekt (Christiansson 2008:125 ff.). Att det offentliga samhället skulle ansvara för vård, omsorg och social trygghet fick påtagliga konsekvenser för diakoniinstitutionerna under decennierna efter andra världskriget. Avtal och tillstånd drogs in och ett stort antal sociala
institutioner och hem runt om i landet fick stängas. Samtidigt skedde en kraftig utbyggnad av flera diakoniinstitutioner. Det kan ses som att det fanns en åsikt om att de ville erbjuda komplement till det offentliga. De omdefinierade sin roll till att istället se sig mer som en kritisk iakttagare av välfärdssamhället, och identifiera brister och luckor. De blev en kritisk röst, och fyllde ibland luckor med egna sociala initiativ (Eckerdal 2008:142, Leis-Peters 2008:177).
Fram till 1960 hade diakoniinstitutionerna en självständig roll gentemot
Svenska kyrkan, men sågs som en självklar del av kyrkan i en vidare bemärkelse. De utförde något Svenska kyrkan inte kunde göra själva. 1961 antogs Försam-lingsstyrelselagen. Den nya lagen innebar att församlingen fick rätt att använda kyrkoskatten till att avlöna diakonen/diakonissan och bekosta den diakonala verksamheten, d.v.s. församlingarna kunde nu själva anställa diakoner/
diakonissor. I lagen betonades diakonins karaktär av själavård, som ett sätt att betona en skillnad gentemot kommunens socialvård. Detta skulle skapa en avspänning gentemot den offentliga sektorn. Lagen innebar också en tydligare avgränsning gentemot det offentliga, och gav diakonissan en annan tyngdpunkt, mer riktad mot det inre församlingsarbetet, bort från utåtriktad verksamhet i församlingen och bygden. Under efterkrigstiden skedde alltså ett brott med bilden av vad en diakonissa är. Det hon tidigare hade ägnat sig åt försvann in i det offentliga. Med tiden byggdes det upp ett jämviktstillstånd där
diakoni-institutionerna (som fanns kvar jämte församlingarnas diakonala arbete) utförde en ansenlig stor andel samhällsinsatser, baserade på att det offentliga hade stort inflytande över och delaktighet i verksamheten (Eckerdal 2008:140 ff.:145).
90-talet till idag
Under 1990-talet skedde samhällsförändringar som påverkade det diakonala arbetet. Den ekonomiska recessionen påverkade samhället och gav återverkningar. Jämvikts-tillståndet mellan samhälle och diakoni bröts. Dessutom förändrades relationen mellan stat och kyrka, då kyrkan år 2000 separerades från staten. Konkret har separationen inneburit att kyrkan har tappat medlemmar. En
anledning till det är att dopet efter separationen är grunden för medlemskap, vilket innebär att en aktiv handling krävs. Från 90-talet försvagas banden mellan
Svenska kyrkan och diakoniinstitutionerna. Kyrkoordningen år 2000 tydliggör att präster och diakoner som är anställda av diakoniinstitutionerna inte räknas som kyrkligt anställda (Eckerdal 2008:143 f., Engel 2008:233, Öljarstrand 2011:38). 1999 gjorde Svenska kyrkan diakonatet till en del av vigningstjänsten, och ordet diakoni används i nuvarande kyrkoordning för Svenska kyrkan, för att ange ett av församlingens uppdrag. Två historiska traditioner möts i uppdraget. Den ena är diakonatet som en tjänstestruktur, den som ses vara tidlös och gudomligt
inspirerad. D.v.s. den officiella kyrkliga tjänst som ursprungligen avsågs. Den andra traditionen är impulserna från diakonisällskapens karativa verksamhet, den som formades på 1800-talet. I diakonisällskapen var, som nämnt ovan, en del av uppdraget att rädda själar till omvändelse och evigt liv. Idag skiljer man diakoni från det evangeliska uppdraget. I Kyrkoordningen 2000 görs en åtskillnad mellan församlingens uppdrag att utöva mission och bedriva diakoni (Hansson 2008:31
f.:56). Kyrkan har enligt kyrkoordningen fyra huvuduppgifter: gudstjänst, bedriva
undervisning, utöva diakoni och mission. Hur diakonin ska utföras har varje
församling stor frihet att själv bestämma. Främsta källa till vägledning är den församlingsinstruktion som varje församling eller pastorat har utarbetat tillsammans med stiftet.
Hansson (2008) menar att det kan sägas finnas två olika slags inställningar till kyrkans sociala arbete. En är att kyrkan historiskt, jämte att förkunna evangelium, också bedrev fattigvård, skolundervisning, åldringsvård och sjukvård. Men den kristna barmhärtigeten är idag inympad i den moderna välfärdsideologin. Diakoni utförs idag genom de moderna välfärdssystemen. Därför tillför kyrkans sociala arbete inget som inte det offentliga kan utföra lika bra. Den andra inställningen är att det sociala arbete kyrkan bedriver är speciellt på grund av det kristna samman-hanget. En kyrklig gemenskap och kristen tro medför en skillnad för det sociala arbetet (Hansson 2008:33).
Centrala Bibeltexter
För att en bild av diakonens motivation förmedlas i korthet de två Bibeltexter som Blennberger och Hansson (2008) menar ofta citeras i diakonins sammanhang, texten om barmhärtige samariern (Luk 10) och liknelsen om den yttersta domen (Matt 25). De som främst uppfattas som mottagare för diakonin är de som är i en utsatt och svår position i livet. Det som sätter en guldkant på tillvaron, för den som redan har en välartad och resursrik tillvaro, räknas inte som diakoni. Kyrkans diakoni har lagt stor vikt vid att hjälp ska ges till ”de mest utsatta”. Det är dock inget begreppsligt krav. Det är också svårt att avgöra vilka som är de mest utsatta. Traditionellt har det varit kroppslig, psykisk och social nöd. Till utsatthet skulle också kunna räknas en existentiell och andlig sådan. Texten om barmhärtige samariern (Luk 10) och liknelsen om den yttersta domen (Matt 25) belyser vad som behöver vara uppfyllt för att det ska räknas som diakoni.
Om den barmhärtige samariern berättas att han ”fylldes av medlidande” inför den slagne mannen – ett brottsoffer- som låg döende vid vägen. Samariern gav honom den akuta sjukvårdsinsats han behövde, och betalade sedan för den fortsatta vården på ett värdshus. Blennberger & Hansson 2008:22
Här finns ett medlidande och en direkt hjälp i en utsatt position.
Liknelsen om den yttersta domen i Matt 25 uttrycker att den avgörande
bedömningen av en persons liv sker med utgångspunkt i vad personen har gjort – eller missat att göra – för de människor som har varit i en akut situation av hunger, törst, hemlöshet, nakenhet, sjukdom och isolering i fängelse.Ibid:22 f.
I Matt 25 står att de som godkänds i domen får av Kristus själv höra följande ord:
Jag var hungrig och ni gav mig att äta, jag var törstig och ni gav mig att dricka, jag var hemlös och ni tog hand om mig, jag var naken och ni gav mig kläder, jag var sjuk och ni såg till mig, jag satt i fängelse och ni besökte mig… Vad ni har gjort för de minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig. Ibid: 23
Från berättelse har talesättet utvecklats, inte minst inom diakonin, att ” se Kristus i sin nästa” (Blennberger & Hansson 2008:21 ff.).
2.3 Sverige idag
Avslutningsvis i detta bakgrundskapitel ges här en mycket kort beskrivning av dagens Sverige. Vad som är av vikt att belysa, då det påverkar den samhälleliga kontext som det diakonala arbetet verkar i, är att vi fått en fördjupad och delvis ny social utsatthet till följd av en viss nedmontering av välfärden. Statistik enligt
Berglund och Esser (2014) ger indikationer på att en ekonomisk försämring skett för flera grupper i samhället. Inkomstskillnaderna har ökat sedan 1980-talet och befinner sig 2011 på nivåer som liknar 1960-talet. Sedan 90-talet har den totala utgiften för sociala avgifter i Sverige minskat. Ersättningsnivåerna i flera socialförsäkringar har också minskat sedan 90-talet. Arbetslöshetsförsäkringen hade 2010 de lägsta nivåerna sedan 1974. Sedan 2002 när inkomsttaket höjdes senast har en kontinuerlig nedgång skett, från att 75 % av de arbetslösa fick 80 % av lönen, till 11 % år 2009. Genom högre krav är det färre som kvalificerar sig till A-kassa. En ännu mer dramatisk minskning har skett inom sjuk- och
arbetsskadeförsäkringen sedan 80-talet. Fattigdomen har en ökande trend sedan 2005. De som utmärker sig i gruppen fattiga är äldre och ensamstående föräldrar. För dessa grupper har fattigdomen ökat väsentligt sedan 90-talet. År 2012 levde var 5:e ensamstående förälder i fattigdom (som fattigdom räknas en disponibel inkomst under 50 % av medianinkomsten). (Berglund och Esser 2014:98:106 f.:152 f.:156:190).
3. Tidigare forskning
I detta kapitel belyses olika forskning som handlar om både Svenska kyrkan i allmänhet och det diakonala arbetet. Det diakonala arbetet i Sverige är inte något särskilt beforskat ämne, särskilt inte det nutida. En del studier om dagens
diakonala arbete har dock gjorts.
Svenskars uppfattning om/relation till svenska kyrkan
Bromander (2011) var ansvarig för en stor studie som gjordes 2010, där 10 700 medlemmar fick beskriva sin relation till Svenska kyrkan. Två bilder framträder, den ena är att kyrkan upplevs öppen, närvarande och når 85 % av sina medlemmar under ett år. Medlemmarna har ett stort förtroende för kyrkan som organisation, inte minst den diakonala verksamheten. En stor majoritet tänker fortsätta vara medlemmar. Den andra bilden som framkommer är att kyrkan upplevs sakna relevans för medlemmarna. Det är få som besöker gudtjänsterna, och många är ointresserade av kristen tro. Fast samtidigt anser många att kyrkan har en relevans i dagens samhälle med stora sociala problem och en längtan efter mening i livet. Kasselstrand (2015) visar i sin studie att medlemskap i Svenska kyrkan har en sekulär innebörd för många, där en stor andel varken har en tro eller deltar i kyrkans aktiviteter. 43 % av de som tillhör svenska kyrkan tror varken på en Gud eller någon högre makt. Samtidigt attraherar kyrkan, genom att vara en
inkluderande organisation, individer med alternativa andliga uppfattningar som inte har med den traditionella Lutheranska tron att göra. Det finns ett starkt samband mellan ett deltagande i kyrkans aktiviteter och att ha en tro, utmärkande för den svenska kontexten är alltså att ett deltagande i kyrkan har en större koppling till en tro än en tillhörighet till kyrkan.
Vad gäller Svenska kyrkan som välfärdsaktör har en undersökning gjorts som
visar att svenskar är positiva till Svenska kyrkan som en sådan aktör (Bäckström & Hollmer 2013). 45% av svenskarna anser att kyrkan skulle fungera väl som aktör inom välfärdssamhället, 33 % är negativa. Tilltron till kyrkan gäller främst viss inriktning på välfärd såsom verksamhet riktad mot hemlöshet, äldre, döende, sjukskrivna och arbetslösa. Däremot är färre svenskar positiva till att kyrkan ska driva skolor och vårdhem, d.v.s. stora institutioner som kräver stora resurser och inte enbart bygger på en tanke om omsorg utan också kan leda till evangelisation.
Att svenskar är positiva till kyrkan som välfärdsaktör grundar sig i tanken om att kyrkan är bra på medmänsklighet.
Svenska kyrkan idag
Öljarstrand (2011) skriver om konsekvensen för kyrkan med en förändrad samhällelig kontext såsom sekularisering och att kyrkan gick från statskyrka till att bli ett självständigt trossamfund, vilket inneburit ett sjunkande medlemsantal. Sättet att bemöta förändringarna har varit genom anpassning, och mer efterfråge-styrda verksamheter. Inom organisationen talas om att man ska ”sälja en produkt” och andra församlingar besöks för att få inspiration på framgångrecept. Det kan ses som en marknadsanpassad organisation. En förskjutning av verksamheten har skett från traditionell gudstjänst till barn- och ungdomsverksamhet och socialt arbete, som ett led i att möta efterfrågan. Separationen från staten fick stor
konsekvens för kyrkans organisation, församlingarna blev mer fristående, men har fått mer uttalade krav på sig om organisering och arbetsmiljö. Församlingarna har påverkats av det övriga samhällets syn på organisering och rationalisering. Men idéerna har ibland varit svåra att genomföra i vissa församlingar, för att det finns en uppfattning att kyrkan ska vara något annat. Den målrationella logiken, lik den i sekulära organisationer, styr men den religiösa logiken styr också.
Även Linde (2010) visar i sin avhandling hur kyrkan influerats av övriga samhällets syn på organisering, där styrning i kyrkan sker enligt New Public Managementmetoder, d.v.s. styrningsmodeller från privata näringslivet. Linde har studerat vad som händer i kyrkan när dessa nya modeller för granskning och kvalitet tas i bruk i församlingarna, och har delvis uppmärksammat det diakonala arbetet. Studien visar att dessa modeller för granskning och kvalitet både kan avvisas och motarbetas enligt olika strategier.
Blehr (2016) belyser att kyrkan idag behöver konkurrera på en
”livssyns-marknad”, och aktivt arbeta för att göra kyrkan attraktiv. Blehr undersöker hur det traditionella kristna budskapet med dess symboler och formuleringar, ska kunna ompaketeras till den ovana kyrkobesökaren, och samtidigt behålla innebörden för de som är införstådda. Diskussioner kan förekomma om vilka ord som ska
användas. En problematik uppstår när ord och begrepp från en kristen domän möter språk och logik från andra sammanhang. Blehrs studie visar en rörelse inom kyrkan mot differentiering, valfrihet och myndiggörande. Detta gäller både
församling eller pastorat i förhållande till kyrkan som helhet, men också
individers och gruppers relation till kyrkan. Blehr menar att detta är en spegling av samhällets nutida ideal om individens frihet att själv forma sitt liv och sin identitet. Men att det också är ett utslag av marknadens logik med valbarhet som en grundbult.
Engel (2006) har gjort en avhandling om hur det diakonala arbetet är utformat. Engels har undersökt Svenska kyrkans tolkning av vad det diakonala arbetet ska innebära och jämfört det med det sociala arbetet som verkligen utförs inom kyrkan. Undersökningen visar att det finns ett glapp mellan den diakoniförståelse som uttrycks i styrdokument och inomkyrkliga texter, och det sociala arbete församlingarna de facto utför. Enligt den diakoniförståelse som Svenska kyrkan talar om ska det diakonala uppdraget främst rikta sig mot särskilt utsatta och marginaliserade grupper i samhället. Men det diakonala arbetet riktar sig enbart i en begränsad utsträckning till denna grupp. Enligt Engels upplever församlingarna att de befinner sig i en brytningstid, bl.a. till följd av separationen från staten år 2000. (Engels undersökning gjordes precis åren efter att separationen skett). Det finns en osäkerhet kring tillhörighet, och oro över en alltmer ansträngd ekonomi. Till följd av detta börjar de skifta tyngpunkt från den äldre kyrkovana publiken till
en yngre kyrkligt ”distanserad mellangeneration”. Också det diakonala arbetet börjar riktas till denna eftertraktade mellangeneration. Församlingarna uttrycker många faktorer som upplevs som hinder för att utföra ett socialt arbete gentemot särskilt utsatta grupper.
Slutligen presenteras en rapport (Bäcktröm, Beckman & Pettersson 2004) som behandlar frågor som bildar bakgrund till och hänger samman med kyrkans separation från staten. I rapporten belyses hur förändringen i det senmoderna och globala samhället påverkat Svenska kyrkan. Sverige är ett exempel på hur staten frigjort sig från kyrkans auktoritet och religionen privatiserats. Svenska kyrkan har fått en halvofficiell roll, med viss anknytning till staten, men med mycket större organisatorisk frihet än innan. Kyrkan har blivit en organisation bland andra, och befinner sig mellan stat och medborgare. Detta har gett kyrkan en mer kommunikativ roll. På ett tydligare sätt kan kyrkan idag vara självständig i frågor om människovärde och solidaritet. Dock har kyrkan haft svårt att anpassa sig till utvecklingen och har gärna blickat bakåt. Svenska kyrkan tillsammans med övriga nordiska folkkyrkor har idag en stor legitimitet både som aktör för social välfärd och som bärare av meningssammanhang och transcendentala värden. Författarna menar att kyrkorna i den senmoderna situationen kan fylla en ny funktion, till exempel i det offentliga samtalet om en hållbar framtid.
Församlingens diakonala arbete med särskild inriktning
Hellqvist, och Sandberg (2016) har gjort en undersökning av Svenska kyrkans arbete på församlingsnivå med asylsökande och nyanlända. Fokus är på åren 2015-2016, med det stora asylmottagandet som då skedde. Åtta av tio pastorat eller församlingar med ekonomi, över hela landet, hade verksamhet för
asylsökande och nyanlända hösten 2015 till hösten 2016. Många församlingar upplevde det lätt att mobilisera volontärer till denna verksamhet. Nya grupper av volontärer sökte sig till kyrkan. Det har dock varit en utmaning att övergå från akuta insatser till en långsiktig verksamhet. Till 95 % samverkar pastoratet/ församlingen med andra aktörer. En fördel som Svenska kyrkan har i detta arbete är att många kommer från länder där religionen utgör en självklar del av livet. Bodin (2002) har undersökt det ekonomiska bistånd som församlingar ger. Studien visar att det församlingars arbete med ekonomiskt bistånd är en marginell företeelse jämfört med vad socialtjänsten betalar ut. Dock skiftade omfattningen på bidraget mycket mellan olika församlingar. För vissa hushåll menar Bodin att den ekonomiska utbetalningen sannolikt har en stor betydelse. Hjälpen som delas ut är mångfacetterad och Bodin har inte i studien tydligt kunnat fastslå vilken roll kyrkan har i förhållande till den offentliga välfärden. Inte heller har något
enhetligt motiv till varför verksamheten bedrivs kunnat skönjas.
Internationellt
Som avslutning görs också en liten utblick utanför landets gränser. I rapporten
Welfare and Religion in 21st Century Europe: volyme 1. Configure the
Connections (2010) jämförs majoritetskyrkors roll som aktörer för social välfärd i
åtta Europeiska länder. I Norden med utbyggd välfärd fyller familjen och kyrkan luckor som välfärden lämnar. I Medelhavsländerna råder det omvända
förhållandet, där staten fyller luckor när familjen och kyrkorna tömt sin kapacitet. I Frankrike är separationen mellan stat och kyrka total. Men religiösa ideella organisationer utför välfärd, ibland indirekt finansierade av staten. I Tyskland lyder de dominanta kyrkorna under allmän lag och är starkt involverade i utbildning och välfärd. I England är kyrkan aktiv på lokal nivå, och erbjuder olikartad hjälp.
En avhandling har gjorts av Middlemiss Lé Mon (2009) som specifikt har undersökt kyrkans roll inom välfärden i England. Studien visar att det i England finns en hög förväntan på kyrkan att vara en aktör i den offentliga sfären. Det finns en öppenhet hos människor, och hos de som arbetar inom den offentliga sektorn till kyrkan som välfärdsaktör och social röst. Det sker dock inte ett aktivt sökande av kyrkan som en partner, däremot finns det möjligheter för kyrkan om den vill. Kyrkan å sin sida vill gärna ha en sådan roll i viss utsträckning. Church of England har en diffus roll, utmärkande för just kyrkan i England. En roll som är ”in-emellan”, till exempel genom att vara en kommunitetsbyggare. Till skillnad från Sverige så ses det arbete kyrkan i England utför inte som konkurrens till övrig lokal välfärd.
4. Teori
I studien används två olika teoretiska ingångar som kan bidra med olika
perspektiv i analys av det empiriska materialet. Anthony Giddens har utarbetat en omfattande samhällsanalys. Då uppsatsen syftar till att belysa diakonins roll i dagens samhälle, behövs ett teoretiskt perspektiv som definierar vad dagens samhälle har för karaktäristika. Erik Blennberger och Gert Nilsson definierar ett antal roller som diakonin kan ha i förhållande till den offentliga välfärden. Begreppen är användbara när analys görs av det sociala arbetets relation till välfärdsstaten.
4.1 Modernitetens följder
Anthony Giddens anser att vi befinner oss i en tid han benämner som senmodern eller högmodern, en tid när följderna av moderniteten blivit mer radikala och universella än tidigare. Med begreppet ”modernitet” avses de former för socialt liv och social organisation som uppstod under 1600-talet, och som nu har spridits över hela världen. Giddens menar att ett antal diskontinuiteter skiljer oss från de traditionella samhällsordningarna. Ett tydligt drag är modernitetens extrema dynamik, med en förändringshastighet som är snabbare än tidigare system och med en mer omfattande och djupare påverkan på sociala praktiker och beteende-mönster. Andra drag är förändringens räckvidd, där sociala omvandlingar numera når över hela jordklotet och de moderna institutionernas inre natur, som har vissa former som inte påträffats tidigare, t.ex. nationalstaten som politiskt system och produktionens beroende av icke-levande kraftkällor (Giddens 1996:13 ff., Giddens 1997:11).
För att förstå moderniteten behövs förståelse för de tre källor som Giddens menar har gett upphov till det moderna sociala livets dynamiska karaktär. Den första är åtskillnaden av tid och rum. I förmodern tid var beräkningen av tid sammanbunden med platsen, och varierade på olika platser. Genom mekaniska uret blev tiden likformig. Att tiden togs bort från rummet medförde att det skapades en ”tom” tidsdimension, som också ryckte bort rummet från platsen. Moderniteten har alltmer ryckt loss rummet från platsen genom att ge näring åt relationer mellan frånvarande personer på avstånd. D.v.s. den lokala platsen är genomträngd av sociala inflytanden som kommer från andra platser. Att tiden och rummet ”tömts” är av fundamental betydelse för den andra faktorn som påverkar modernitetens dynamik, urbäddningen av sociala institutioner. Med det avses att sociala institutioner är lyfta ut ur det lokala sammanhanget, och omstrukturerade över obegränsade områden i tidrummet. De är alltså inte belägna vid en lokal
plats. Dessa urbäddningsmekanismer har genererat två abstrakta system,
symboliska medel och expertsystem. Symboliska medel utgörs av de olika medier
för utbyte som har ett standardvärde, t.ex. pengar. Med expertsystem avses de system som bygger på tekniska landvinningar och professionell expertis, och som i princip genomtränger alla aspekter av det sociala livet i den moderna världen. Husen vi bor i, bilen, flyget är gjorda av expertsystem, personer vi anlitar är experter såsom läkare och advokater. Transformationen av tiden och rummet, tillsammans med urbäddning skapar kontexten för den tredje källan, reflexiviteten. Modernitetens reflexivitet refererar till att sociala bruk konstant utsätts för
revideringar mot bakgrund av ny information och kunskap om dessa bruk. I moderniteten är allt öppet för reflexivitet. Detta medför att moderniteten har en framtidsorienterad, kontrafaktisk karaktär där framtiden hela tiden är öppen. Utgående från experternas kunskap, utvärderas de rådande förhållandena med avseende på potentiella framtida vinster och förluster, i en reflexiv process av ständigt pågående riskkalkyl (Gidden 1996:26 ff., 34 f., 43, Giddens 1997:40 f.). Moderniteten är tveeggad. Den har medfört en större möjlighet till en trygg och dräglig tillvaro än någon annan tidsepok. Människor utsätts idag inte för många av de faror som präglade förmodern tid. Samtidigt har modernitetens mekanismer skapat nya omfattande faror, såsom bl.a. risk för kärnvapenkrig, ekologiska katastrofer, okontrollerabar befolkningsökning. Upplysingstidens förnuft skulle erbjuda en känsla av visshet, istället för dogmer och sedvänjors godtyckliga karaktär. Reflexiviteten har undergrävt den säkra kunskapen genom att varje vetenskaplig lärosats kan revideras eller omkullkastas när ny kunskap
uppkommer. Denna insikt har numera också sipprat ner till vanliga människor och blivit existentiellt bekymmersam. Giddens metafor för moderintetens värld är en Jagannath, en skenande maskin med enorm kraft som vi kan kontrollera i viss mån, men som ständigt hotar att skena bortom vår kontroll och som kan köra sönder sig själv. Den krossar allt som står i dess väg, svänger planlöst och har en riktning vi inte kan förutsäga. Färden kan ha sin behållning, det finns en känsla av ontologisk trygghet, men så länge de moderna institutionerna finns kvar kan vi inte kontrollera färdriktning och hastighet, vilket samtidigt ger rädsla och existentiell ångest (Giddens 1996:120:131:143, Giddens 1997:31).
4.2 Olika roller i förhållande till offentliga sektorn
Erik Blennberger, teologie doktor, och Gert Nilsson, docent i etik, beskriver fem olika roller som diakonala insatser kan ha i förhållande till den offentliga sektorn. En roll är att vara påtryckare, kritiker, opinionsbildare där diakoner uppmärksammar när offentliga sektorns insatser är otillräckliga eller bristfälliga. En annan roll är att vara avantgarde där det diakonala arbetet tar sig an eftersatta grupper eller utvecklar en ny arbetsmetod. Avantgarderollen har arbetet enbart i det initiala skedet. När verksamheten blir etablerad upphör pionjärskapet. Det kan finnas en önskan om att andra verksamheter, särskilt inom offentliga sektorn, kan ta intryck och inspireras av deras arbete, och därmed starta något liknande. En annan roll är att det sociala arbetet utgör ett komplement. Arbetet utgör då ett tillägg till det välfärdsstaten utför, och utför insatser som man inte kan kräva av den offentliga sektorn. Det ges därmed en extra förstärkning till det som den offentliga välfärden gör. T.ex. har sjukvårdsdiakoni och mycket av arbetet inom frivilligsektorn en sådan roll. En fjärde roll är att vara ett alternativ, där arbete utförs inom samma område som välfärdsstaten, men har en särart som är påtaglig för den som tar del av insatsen. Arbetet avviker i sin karaktär från offentliga sektorns. Slutligen kan det diakonala arbetet också ha en roll som ersättare, där arbetet ersätter offentliga sektorns. Diakonin utför då en verksamhet som den
offentliga sektorn egentligen skulle kunna utföra, men man utför arbetet istället för denna (Blennberger & Nilsson 1998:24 ff.).
5. Metod
5.1 Val av metod
I uppsatsen har jag valt en kvalitativ metodologi. Bryman förklarar att kvalitativ metod fångar individers uppfattningar och tolkningar av den verklighet de lever i, vilket ger kunskap om en grupps världsbild (Bryman 2011:46). Eftersom denna uppsats har till syfte att undersöka diakoners upplevelse, erfarenhet och upp-fattning om sitt arbete, är en kvalitativ metod relevant. Den fylliga informationen som en kvalitativ metod leder till är av betydelse för att besvara uppsatsens frågeställningar. Den kvalitativa metoden möjliggör en induktiv forskningsansats, vilket är den metod jag valt. Det innebär att jag inte har formulerat de teoretiska utgångspunkterna på förhand. Materialet har fått ”tala till mig” innan teoretiska glasögon satts på. En kritik av kvalitativ metod är svårigheten att göra generali-seringar utifrån ett litet antal intervjuer i en viss organisation (ibid:369). Särskilt medger ramen för denna studie enbart ett litet empiriskt material. Uppsatsen kan ses som en förstudie till vad som skulle kunna bli ett mer omfattande
studieprojekt.
Kvalitativ forskningsintervju
Intervjuer har gjorts med fem diakoner om deras arbete. Jag valde att göra
semistrukturerade intervjuer med en intervjuguide. Semistrukturerad intervju med öppna frågor ger informanten möjlighet att prata fritt och utforma svaren på ett eget sätt. Intervjun har en flexibilitet där frågor kan ställas som knyter an till det informanten säger. Det är vad informanten tycker är viktigt som har tonvikt vid intervjun (Bryman 2011:415). (Intervjuguiden finns som bilaga 1.)
5.2 Urval av respondenter
Urvalet var målstyrt, d.v.s. deltagare valdes ut utifrån deras relevans för forskningsfrågorna (Bryman 2011:392). Val av enheter var först och främst församlingar. Valet av informanter grundade sig på att få med så många församlingar som möjligt, därför valdes fem olika församlingar ut. Urvalet har gjorts i en mellanstor stad i södra Sverige. Vid val av församlingar var intentionen att välja områden av olika socioekonomisk karaktär. Valet av församlingarna grundade sig enbart på min kännedom om staden, och hade ingen övrig fakta som underlag. Då studien inte är en jämförande studie utifrån sådana variabler, var faktaunderlag inte av så stor betydelse. Det skulle dock kunna vara av intresse och betydelse att få med kyrkans arbete i områden av olika karaktär i materialet. Även om studien inte har en jämförande inriktning, fanns ändå möjligheten att
uppmärksamma om likheter och skillnader i församlingarnas arbete framträdde. Att välja en diakon i varje församling blev till stor del ett naturligt urval, då de flesta församlingar enbart hade en diakon. Information om diakonen har alltså inte utgjort någon grund för urvalet. Då urvalet är så litet är jämförelse mellan
diakonerna utifrån t.ex. kön, ålder, anställningstid inte av intresse. Därför har dessa faktorer inte getts betydelse.
5.3 Tillvägagångssätt
En mailförfrågan skickades till diakoner, vilket resulterade i svar. Det var inga svårigheter att få diakoner att ställa upp på intervju. Bejakande svar ledde vidare till bokning av intervjuer. Ca en vecka innan intervjun skulle äga rum skickades ett brev med mer utförlig information om studiens syfte, beräknad tidsomfattning för intervjun, och vilka etiska riktlinjer som följs. Informanterna fick ge ett skriftligt samtycke till intervjun och inspelning av den. Samtycket skrevs också under av verksamhetschefen.
Intervjuerna genomfördes på diakonernas arbetsplats i deras arbetsrum. Det innebar en lugn, ostörd miljö. Flera av diakonerna tände ett ljus. Intervjuerna tog ca en timme, den kortaste tog 48 min och den längsta en timme och 25 min. Att intervjun gjordes i deras arbetsrum hade flera fördelar. Dels att informanterna förhoppningsvis lättare kunde känna sig avslappnade genom att få vara på den egna arbetsplatsen i sitt eget rum, dels att jag fick en möjlighet att få en bild av deras arbetsmiljö. Även om studien inte har deltagande observation som en komponent i metoden, tillför dock en känsla för arbetsplatsen något till sammanhanget. En nackdel med att utföra intervjuerna på arbetsplatsen skulle dock kunna vara att den som intervjuas möjligtvis upplever det svårare att uttrycka kritik kring arbetet och arbetsplatsen.
5.4 Analysprocessen
Efter intervjuerna påbörjades transkribering av dem. Enligt Aspers avgör situationen och vilken nivå evidensen kräver hur noggrann utskriften ska vara (Aspers 2011:156). Den inspelade intervjun transkriberades ordagrant, men pauser skrevs enbart ut om de upplevdes vara meningsbärande. Skratt angavs också i vissa fall. Detta sätt att transkribera är enligt Aspers det vanligaste, och jag ansåg att det var tillräckligt utifrån syfte och frågeställningar (ibid 2011:156).
Det utskrivna materialet bearbetades sedan genom att göra en tematisk analys (Bryman 2011:528). Texten lästes först igenom noggrant i sin helhet. Därefter lästes varje intervju igenom stycke för stycke. Vid varje stycke ströks menings-bärande enheter och fraser under, som jag tyckte innehöll relevant information utifrån syfte och frågeställningar. Men jag hade samtidigt en öppenhet inför andra möjliga begrepp och mönster. Nyckelorden och fraserna utmynnade i ett antal teman och subteman. Med dessa teman som grund gjordes därefter vidare kodning. Kodningen utgör en del av analysarbetet där datamaterialet bryts ned i en mängd delar så att materialet blir överskådligt. Kodningen säkerställer att all relevant information får en möjlighet att noteras och påverka analysen (Aspers 2011:167, Berner 1989:203). Konkret skedde detta genom att materialet delades upp i de teman och subteman som hade identifierats.
Det var först när denna del av analysen hade tagit form som jag började ägna tankar åt teori. Att säga att jag inte alls ägnat tankar åt teoretiska perspektiv i tidigare faser av processen är inte korrekt. En vag bild av att någon allomfattande samhällsteori skulle kunna användas hade jag fått i ett tidigt skede. Men jag visste inte vilken. Jag ville låta det empiriska materialet ”tala till mig”, och se vart det bar, istället för att låta teoretiska glasögon styra processen. Valet i det här skedet föll på Giddens samhällsteori om det senmoderna samhället. Jag kom senare också i kontakt med Blennberger och Nilssons begrepp för de olika slags roller diakonin kan ha i relation till välfärdsstaten. Dessa två teoretiska perspektiv kom att utgöra grund för vidare analys.
5.5 Kvalitetskriterier
Reliabilitet och validitet är viktiga begrepp för att säkerställa kvaliteten i en undersökning. Enligt Bryman anser många kvalitativa forskare att dessa begrepp är svåra att tillämpa på kvalitativ forskning (Bryman 2011:351). Andra begrepp kan istället användas. Bryman tar upp det begrepp som Lincoln & Guba (1985) föreslår, nämligen tillförlitlighet, med fyra delkriterier, trovärdighet,
överförbarhet, pålitlighet och en möjlighet att styrka och konfirmera (Bryman
2011:354 ff.).
Trovärdighet
Trovärdighet motsvarar det som Bryman benämner intern validitet, som handlar om att det finnas en god överensstämmelse mellan undersökningen och dess slutsatser Det är trovärdigheten i forskarens beskrivning som avgör om den är acceptabel i andra människors ögon (Bryman 2011:352:354). En noggrann transkribering, som gjordes ordagrant, var ett sätt att få en hög trovärdighet, genom att minska risken för misstolkningar av det empiriska materialet.
Överförbarhet
Överförbarhet handlar om att resultaten kan överföras till andra sociala miljöer och situationer som liknar undersökningens. Detta menar Bryman är den kvalitativa metodens svaghet, genom att ett begränsat urval försvårar
generaliseringar (Bryman 2011:352). Det finns dock en grund att anta att det diakonala arbetet inom landets församlingar har så pass hög grad av gemensam nämnare, genom att ingå i samma organisation, att resultaten har en viss
generaliserbarhet. Överförbarnhet kan enligt Geertz (1973a) handla om fylliga redogörelser med täta beskrivningar, som därmed blir överförbara till andra miljöer (Bryman 2011:355). Jag har försökt ha en fyllighet i presentationen av resultat och analys. En ännu högre detaljrikedom hade varit önskvärt, men svårt att skriva inom de givna ramarna för uppsatsen.
Pålitlighet
Detta begrepp motsvarar reliabiliteten i kvantitativa studier. Genom att jag ingående och utförligt har beskrivit hur jag har gått tillväga, har jag ökat studiens pålitlighet. Det medför att en annan forskare lättare kan bedöma kvaliteten i utförandet, och möjliggör att kunna göra om studien. Jag har dessutom plockat ut många citat, och citat som inte är tagna ur sitt sammanhang, för att öka
pålitligheten. Då får läsaren möjlighet att se vad informanterna uttryckt.
Möjlighet att styrka och konfirmera
Detta innebär att forskaren inte ska ha låtit egna värderingar eller teorier påverka studiens utförande och resultat. Jag har försökt vara neutral, öppen och nyfiken. Nedan beskriver jag min relation till Svenska kyrkan, vilket är av betydelse för att just belysa förförståelsen av det som studeras. Att studien utförts med en induktiv ansats har minskat risken för teoriers påverkan på resultatet.
5.6 Litteratursökning
Litteraturen som ligger till grund för tidigare forskning har jag bl.a. hittat genom sökning i LUBsearch, LIBsearch och Libris. Men främst LUBsearch och Libris var användbara, då där finns en mycket mer omfattande litteratur om svenska kyrkan än LIBsearch. Sökning på LUBsearch ”svenska kyrkan”, publikations-datum 2006-2017 gav 1019 träffar. Sökning på Libris ”religion- religionssociologi - svenska kyrkan” gav 57 träffar. En skrift som var användbar var
forskningssammanställningen i skriften, Forskning om diakoni – en
litteraturöversikt, av Linde och Christiansson (2014). I viss mån skedde också
manuell sökning där böckers referenslistor gav vidare uppslag.
5.7 Forskarrollen
Det kan som nämnt ovan vara av vikt att ange vilket relation jag själv har till Svenska kyrkan. Jag är medlem, men är inte någon särskilt aktiv medlem. Jag har en inblick i kristendomen, mycket genom att jag varit med andra, i den nära bekantskapskretsen, i frikyrkosammanhang och besökt kloster i Frankrike. Jag har också läst en del av eget intresse, och har en viss kunskap om vad ett kristet liv innebär. Att jag inte har så god inblick i Svenska kyrkans verksamhet när jag ska studera den, tänker jag är positivt. Jag har inte någon egen relation till
verksamheten som innebär förhandskunskaper. Genom att inte ha någon på förhand tydlig föreställning om vad jag kommer möta, kan jag ha en öppen, nyfiken inställning.
5.8 Metodologisk diskussion
Valet att göra intervjuer med diakoner för att kunna få kunskap om diakonins roll i samhället föll sig naturligt. De har förstahandskunskap om sin egen profession. Samtidigt har intervjuer med enbart professionella en begränsning. Å ena sidan vet människor en massa om världen de lever och arbetar i, men å andra sidan ska inte forskare blint acceptera vad de säger, utan ha en ifrågasättande inställning (Becker 2008:109). Medvetet eller omedvetet vill kanske de professionella inte berätta vissa saker. Särkskilt kritiska aspekter av arbetet och organisationen kan det finnas anledning att inte vilja delge. Arbetet som diakon har ett inslag av kallelse, och arbetet är starkt knutet till organisationen de arbetar i, vilket skulle kunna förstärka viljan att vara lojal med organisationen. Det behöver såklart inte vara så. För att få en bredare inblick i verksamheten hade ett bredare empiriskt material varit av godo, t.ex. observationer och att göra intervjuer med deltagare i det sociala arbetet. Detta var inte möjligt inom ramen för denna studie. En semistrukturerad intervjuform har både fördelar och nackdelar. En sådan struktur förenklar jämförbarheten mellan intervjuerna. Frågorna i intervjuguiden var öppna, och uppmuntrade därmed informanten att göra en utläggning fritt, som kunde leda till vidare frågor. Nackdelen är att forskarens horisont dock dominerar intervjun, genom att frågorna styr vad som tas upp. Informanterna har en liten möjlighet att få med andra perspektiv (Aspers 2011:143).
5.9 Etiska reflektioner
Detta kapitel avslutas med etiska reflektioner. En viktig del av forskningsetik är hur de som medverkar i studien behandlas. Individskyddskravet handlar om att individer som medverkar i forskning ska skyddas från skada och kränkning (Vetenskapsrådet 2017:12 f.). En viktig del av detta skydd är att informanterna får vara anonyma. Det skulle kunna skada dem om de kan identifieras. Jag har
vidtagit flera åtgärder för att säkra anonymiteten. Eftersom denna yrkesgrupp inte är så stor, blir det viktigt att inte delge information om de som deltar i någon hög grad. Jag anger därför inte kön och ålder. Endast i mer sammanfattande ordalag anges hur lång tid de arbetat inom yrket. Stad och arbetsplats skrivs självklart inte ut. Konfidentialiteten är också viktig, vilket handlar om att inte sprida uppgifter till obehöriga, d.v.s. ingen obehörig får insyn i forskningsmaterialet (ibid 2017:40). Efter att uppsatsen genomgått opponering och godkännande raderas inspelat och skrivet material.
Viktigt för en god etik är också att informanterna får tydlig information om vad det är för studie som de deltar i (ibid 2017:13). Vid första kontakten per mail nämndes kort information om detta. Inför intervjun skickades ett brev ut med mer information. I brevet angavs också de etiska riktlinjer som följs, såsom
anonymitet, att deltagande är frivilligt och kan avbrytas när som helst, och att samtycke ges till att intervjun spelas in. Samtyckesblankett till intervjun och inspelning skrevs under av informanten och dennes chef. (Informationsbrevet finns som bilaga 2.)
En annan viktig del av forskningsetiken är själva hantverket. Ärlighet i processen är en komponent, med noggrannhet och sanningsenlighet.
Framställningen av resultatet ska vara tillförlitligt, där metoder och resultat ska redovisas öppet (ibid 2017:8:12:69). Jag har beskrivit tydligt hur jag gått tillväga för att ge öppenhet och transparens.
6. Resultat
I detta kapitel presenteras det empiriska resultatet, för att därefter i kapitlet Analys analyseras utifrån teori och forskning. Resultatet presenteras utifrån fyra olika huvudteman: det diakonala arbetets bidrag till samhället, arbetets karaktär,
relation till övriga välfärdsstaten samt samhällets förändringar. Varje tema
avslutas med en sammanfattning.
6.1 Presentation av informanter
Som tidigare nämnts utgörs det empiriska materialet av fem diakoner verksamma inom olika församlingar i olika delar av staden. Den tid diakonerna varit
verksamma i yrket spänner från 6-29 år. Tre av diakonerna har varit verksamma många år. Då diakonernas kön saknar relevans, och som ett sätt att säkra
anonymiteten, anges inte kön. Inte heller ålder anges. Informanterna har fått fiktiva namn i resultatet nedan, och namnet har inte nödvändigtvis med diakonens verkliga kön att göra.
6.2 Det diakonala arbetets bidrag till samhället
Under detta tema görs en kartläggning av kyrkans diakonala arbete, och vad arbetet därmed bidrar med till dagens samhälle. Kartläggningen ska ses som en generalisering, där allt specifikt varje diakon gör inte omnämns. I slutet anges orsakerna till varför de utför just detta arbete.
Ekonomiskt stöd
Samtliga diakoner arbetar med att ge ekonomiskt stöd i olika form. De menar att många söker sig till kyrkan för att söka ekonomisk hjälp. Kyrkan kan ge ekono-misk hjälp genom fonder och stiftelser som människor kan söka. Förutom detta kan kyrkan i vissa fall ge kontanter. Det kan vara ett bidrag vid ett akut behov. Det handlar då om mindre summor som ges vid något tillfälle. Ekonomiskt stöd kan också vara att få rekvisition eller presentkort till en mataffär, rekvisition till stadsmissionen för att kunna gå dit och äta, eller få en måltid hos kyrkan. Från en av församlingarna går det att få lite mat från en mataffär. Ekonomisk hjälp kan ibland ges till människor, utifrån en bedömning att ett behov inte kommer kunna tillgodoses från den ekonomi de har, och att det kan tillföra något extra att få den-na hjälp. T.ex. att familjer kan få ett bidrag till julen för att kunden-na få en bättre jul.
Brygga mellan kyrkan och övriga samhället
En annan roll diakonerna har är att ge rådgivning och hänvisa människor till aktörer i samhället som kan ge dem den hjälp de behöver. Vid behov kan de följa med människor till myndigheter och psykiatri. Diakonen kan också ha rollen att förklara hur gången inom myndigheter ser ut, och kunna vara någon att bolla upplevelser från kontakter inom välfärdsstaten med, vad aktörer inom välfärds-staten sagt och hur de agerat. Diakonen kan hjälpa till konkret med att t.ex. göra en överklagan eller söka ekonomiska medel som bostadstillägg och annat.
Gemenskap, samtal och stöd
En stor del av diakonens sociala arbete handlar om att erbjuda gemenskaper av olika slag där människor träffas. Församlingarna har många olika slags öppna gemenskaper och grupper med olika inriktning. Det kan vara träffar för daglediga med program, sorggrupp, ungdomsgrupp, grupp för människor med psykisk ohälsa, snickarverkstad etc. Utbudet är stort. Kyrkan ordnar olika
måltidssammankomster för gemenskap som frukostträffar, lunchträffar. Diakon Peter menar att han sitter mycket och pratar med människor, bl.a. vid olika måltidsträffar. ”…det där klassiska att vi har fått två öron och en mun, att lyssna och se är väl det som är viktigast.” Peter. Flera av diakonerna säger att det finns mycket ensamhet som de vill motverka genom att erbjuda gemenskap. I samtliga församlingar arbetar också frivilliga. Flera av diakonerna belyser hur själva frivilligarbetet medför en gemenskap.
…ett sammanhang där man får lov att vara med som volontär eller frivillig, utan att man behöver egentligen prestera särskilt mycket. Ja du kan vara ganska så skamfilad och känna dig rätt så tokig, men du platsar ändå. Vi räknar ändå med att du kommer och gör du inte det så undrar vi var du blir av. Sara
Frivilligarbetet medför alltså att människor kan få bidra efter förmåga, och känna att de behövs och betyder något. Skulle de inte komma så spelar det en roll. Gemenskaper ger samtal. Men samtliga diakoner tar också emot i enskilda samtal. Det är samtal som får bokas i förväg, och till dessa samtal kommer människor med många olika slags problem och svårigheter. En kris i livet, av många olika anledningar, kan göra att människor söker stöd i samtal med en diakon. Sara menar att kyrkan kan få vara ett rum utan journaler. Någon journalföring görs inte när människor deltar i den sociala verksamheten, eller kommer till enskilda samtal. Diakonerna gör även hembesök. Men enligt flera av diakonerna sker inte hembesök i den utsträckning de skulle vilja, p.g.a. tidsbrist. De gör ibland besök på sjukhus, oftast besöker de då någon som de haft kontakt med tidigare på något sätt. Ett annat sätt som det diakonala arbetet kan ha en stödjande funktion på är att finnas som stöd när våldsbrott/mord skett i området. Det kan vara att finnas tillgängliga på en minnesplats de första dagarna. Enbart en av diakonerna talar om att de utför ett sådant arbete. Stöd ges också på andra sätt, t.ex. inom flykting och integrationsarbete som diakonerna arbetar med eller har arbetat med tidigare.
Profetisk röst, etiskt bidrag
Det diakonala arbetet har också som uppgift att vara en profetisk röst, det vill säga vara röst åt de som inte kan göra sin röst hörda själva.
,det är en arbetsuppgift att vara den här, man pratar ibland om en profetisk röst inom diakonin. Att vara en röst, asså från gräsrotsnivå på nått sätt, om man upptäcker att, men här är faktiskt ett maktutnyttjande, ett maktperspektiv liksom, att det är ett perspektiv som inte är okej. Lisa
En profetisk röst handlar alltså om att hjälpa dem som har svårt att själv uttrycka sin talan att få makt. Det kan bestå av att föra människors talan gentemot
myndigheter eller gå ut offentligt i någon fråga och skriva debattartiklar och arrangera demonstrationer. Gentemot myndigheter kan det handla om att ifrågasätta hur det går till i ett ärende. ”…att vara liksom lite nageln i ögat lite grann.” Lisa. En specifik grupp som Lisa berättar att de varit en profetisk röst åt är de papperslösa. Bengt nämner ett annat exempel där en kollega tog initiativ till en demonstration för afganska ensamkommande barn som skulle avvisas. Bengt anser att de skulle utöva profetisk diakoni i högre grad än de gör idag.
Rum och motpol
Kyrkan erbjuder en plats för andlighet och möjlighet att dryfta existentiella frågor. Peter uttrycker detta som att kyrkan och det diakonala arbetet får vara en motpol till övriga samhällets fokus på yttre värden. Lisa menar att kyrkan kan erbjuda en plats för frid. Sara uttrycker en annan aspekt av att vara ett rum som är en motpol, då hon säger att kyrkans verksamhet utgör ett rum där människor kan komma med allt de bär, och kan få klaga på allt som är dåligt, både i samhället och
existentiellt.
Vilka deltar i kyrkans sociala arbete
Det är olika grupper av människor som kommer till kyrkans diakonala arbete. Men vissa grupper möter de inte i så hög grad.
Dom medelålders, yrkesverksamma är ju den gruppen vi inte möter så mycket. Men det är ju den gruppen som har så mycket omkring sig. Bengt
Dom som har allt, och då menar jag ekonomiskt, socialt och mår bra, det är ju inte dom vi möter. Det är ju när det har kraschat, när alla kriserna kommit in. Det är då man är lost liksom. Och behöver den här andliga vägledningen, så att säga. Men jag hade önskat att även den andra delen skulle vi kunna närma oss på något sätt. Peter
I hög grad är det inte de som ekonomiskt och socialt välmående som kommer till kyrkans diakonala arbete, inte de som är medelålders och yrkesverksamma. Det diakonala arbetet möter andra grupper av människor. Flera av diakonerna talar om att äldre är en stor grupp, i någon grad föräldralediga, och därutöver andra
människor med olika slags behov. Peter uttrycker i citatet ovan en önskan om att de skulle möta också de andra människorna, de som idag inte kommer. Att kyrkan och det diakonala arbetet också skulle kunna nå människor som har det bra och mår väl. Kerstin vill starta kvällsträffar för att på så sätt kunna nå
yrkes-verksamma. I de enskilda samtalen möter hon dock många i arbetsför ålder, som kommer med olika slags problem och frågeställningar. Sara menar att även yrkesverksamma kommer till den verksamhet som finns på kvällar och helger.
Orsak till att de utför detta arbete
Diakonerna skulle kunna ha många olika slags verksamhet i det sociala arbetet. Så frågan är vad som ligger till grund för att just detta arbete utförs. En central aspekt som samtliga diakoner belyser har betydelse för arbetet utformning är kontexten i området där församlingen ligger och de behov människor har som bor där. Några församlingar har gjort en omvärldsanalys som anger vilka behov som finns i området. Lisa uttrycker att de har många underlag som anger vilka behov som finns i området. Problemet menar hon är att behoven är så många, och att kyrkan inte kan rikta sig till alla dessa. Ett sätt att kunna göra val och bestämma vilket arbete de ska jobba med är att fundera över vad som är kyrkans speciella särdrag, vad kyrkan kan göra som inte andra aktörer i samhället kan göra lika bra. Men
också att fråga Jesus om vilket uppdrag som är det viktigaste. Traditionen har också en betydelse för utformningen av arbetet. Enligt flera av diakonerna utför de diakoni grundat på traditioner. Lisa menar att just traditionen kan vara något att ifrågasätta och ha funderingar kring om de verkligen ska göra vad de alltid gjort.
Arbetsledning är en annan faktor som påverkar arbetet. En annan aspekt som
påverkar utformningen är direktiv i anställningen. Till viss del finns det ett koncept när de anställs. Men för diakonen finns samtidigt en frihet att utforma arbetet. Flera av diakonerna uttrycker att deras egen personlighet och intressen har betydelse. Också kompetensen hos dem och andra anställda spelar roll för vilket arbete det blir. Några av diakonerna anser att ett sätt att prioritera, som skulle kunna utvecklas mer, är att varje kyrka har en viss inriktning i arbetet som passar just den församlingen. Redan nu skiljer det sig åt vad kyrkorna gör
beroende på kontexten och behoven i området, men inriktningen skulle kunna bli ännu mer utkristalliserad och specificerad.
Det kan vara värt att nämna att ingen av diakonerna uttrycker att
församlingsinstruktionen påverkar utformningen av arbetet. En av diakonerna nämner den, men erkänner att han nog inte läst den. På en direkt fråga skulle de möjligtvis svara på ett annat sätt. Men ingen tar av eget initiativ upp
församlingsinstruktionens påverkan. (församlingsinstruktionen är församlingens/pastoratets styrdokument)
Sammanfattning
Inom det diakonala arbetet finns olika slags verksamheter; de ger ekonomiskt stöd, har många olika slags gemenskaper med olika inriktningar, de ger stöd till människor på olika sätt, bl.a. i enskilda samtal, de är en profetisk röst, och erbjuder ett rum som på olika sätt är en motpol till övriga samhället, bl.a. genom att fokusera på inre värden och existentiella frågor. De som kommer till det sociala arbetet är människor med många olika slags behov, som i hög grad inte tillhör gruppen yrkesverksamma, de som mår väl och har det bra. Äldre är en stor grupp, men även människor i andra åldrar deltar. När aktiviteter ligger på kvällar och helger, kommer också yrkesverksamma i högre grad. Orsaker till att de väljer att fokusera på just detta diakonala arbete är kontexten församlingen befinner sig i och behoven som människor har där, traditionen, arbetsledning, anställningsdi-rektiv, kompetens hos personalen och diakonens egen personlighet och intressen.
6.3 Arbetets karaktär
Inom detta tema beskrivs olika aspekter av arbetet och dess utformning.
Nöjdhet
Flera av diakonerna uttrycker att de har en stor möjlighet att förverkliga vad de önskar inom det sociala arbetet. Lisa uttrycker hur den känslan påverkar henne.
Annars hade jag nog inte haft så stort hopp, annars hade jag nog inte tyckt det var så kul. Jag tror det är det som gör att jag känner att jag väldigt gärna vill stanna här, och jag känner att här vill jag vara länge. …Så att jag känner att jag absolut, ja att det finns möjlighet till att jag kan, jag eller vi här i kyrkan kan liksom ha betydelse och kunna uträtta det som vi vill uträtta om man säger så. Lisa
Möjligheten att kunna uträtta vad hon önskar ger alltså Lisa ett hopp och en glädje i sitt arbete. Bengt uttrycker att en stor frihet och en positiv arbetsledning medför god möjlighet att förverkliga det han vill. Peter och Sara är i något mindre grad nöjda med vad de kan förverkliga. Båda anser att de inte kan vara nöjda när
