Karlstads universitet 651 88 Karlstad Tfn 054-700 10 00 Fax 054-700 14 60 Information@kau.se www.kau.se
Fakulteten för humaniora och samhällsvetenskap Socialt arbete/Institutionen för sociala och psykologiska studier
Pontus Kihlstedt & Linus Gamnis
Ålder, ålderskodning och ålderism i det sociala arbetet
En kvalitativ diskursanalytisk studie om socionomers föreställningar av ålder
Age, age coding and ageism in social work
A discourse analysis about social workers conception of age
Examensarbete 15 hp Socionomprogrammet
Termin: VT 2020
Handledare: Karin Lundkvist
Examinerande lärare: Marie Nordfeldt
SAMMANFATTNING
Titel: Ålder, ålderskodning och ålderism i det sociala arbetet - en kvalitativ diskursanalytisk studie om socionomers föreställningar av ålder
Författare: Pontus Kihlstedt och Linus Gamnis
Syftet med denna studie var att undersöka hur ålder beaktades, användes och konstruerades hos yrkesverksamma socionomer. Studien hade utgångspunkt i teorierna och begreppen ålderism, ålderskodning och social identity theory. I studien intervjuades fem yrkesverksamma socionomer från olika platser i Sverige om deras föreställningar av ålder och dess betydelse samt påverkan inom det sociala arbetet. Resultatet analyserades genom ett diskursanalytiskt perspektiv med betoning på både det explicita och implicita som förmedlades under intervjuerna. Resultatet visade hur ålder kunde kodas till specifika beteenden, där det även existerade olika förväntningar av beteenden för olika åldersgrupper som primärt bestod av de gamla och de unga. Resultatet visade även att den kronologiska åldern besatt starka värdeladdningar som gav uttryck i hur respondenterna betraktade sig själva och sin omgivning, samtidigt som det existerade en problematik i att inte känna sig som sin kronologiska ålder.
Olika åldersgrupper förmedlades besitta olika värden beroende på vilken kontext de sattes inom där yngre besatt en hög status i samhället men en låg status inom det sociala arbetet. Det framkom att erfarenhet värderades som en viktig resurs inom professionen som var starkt kodad till en äldre ålder. Ålder beskrevs vara ett objekt för grupptillhörighet samt utanförskap inom arbetsplatser vilket var en av flera grunder för åldersdiskriminering primärt riktad mot de yngre socionomerna. Åldersdiskriminering framgick även vara förekommande inom det sociala arbetet på ledningsnivå. En slutsats som drogs var att ålderism och ålderskodning tolkades ha en närvaro i det sociala arbetet.
Nyckelord: Ålder, ålderskodning, ålderism, socialt arbete, socionomer.
ABSTRACT
Title: Age, age coding and ageism in social work - a qualitative discourse analysis about social workers conception of age.
Authors: Pontus Kihlstedt and Linus Gamnis
The purpose of this study was to investigate how age was used and constructed by professional social workers. The study was based on the theories and concepts of ageism, age coding and social identity theory. The study interviewed five social workers from different places in Sweden about their conceptions of age, its importance and its impact in social work. The result was analyzed through a discourse-analytic perspective with emphasis on how explicit and implicit meanings were communicated during the interviews. The results showed how age could be coded to specific behaviors and expectations, primarily towards old and young. The result also showed that the chronological age possessed strong values that expressed how the respondents viewed themselves and their surroundings, while there was also a problem in not feeling like their chronological age. Different age groups were conveyed to possess different values depending on the context they were placed within, whereas younger people had a high status in society but a low status in social work. It emerged that experience was valued as an important resource in the profession, which was strongly coded towards an older age. Age was described as an object of group affiliation as well as exclusion in workplaces, which was one of several reasons for age discrimination, primarily aimed towards the younger social workers.
Age discrimination also appeared to be prevalent in social work at management level. One conclusion that was drawn was that ageism and age coding were interpreted to have a presence in social work.
Keywords: Age, age coding, ageism, social work, social workers.
FÖRORD
Vi vill tacka samtliga respondenter som ställt upp med sina värdefulla kunskaper och erfarenheter. Ni har lämnat ett avtryck som vi kommer bära med oss i framtiden.
Vi vill även passa på och tacka våra nära och kära som stått ut med det konstanta pratet om vårt uppsatsskrivande.
Sist, men verkligen inte minst, vill vi tacka vår handledare Karin Lundkvist för ett gediget samarbete både under glada och mindre glada stunder.
Samtliga delar av uppsatsen har framställts med gemensamt ansvar.
Tack!
Karlstad, juni 2020
Pontus Kihlstedt Linus Gamnis
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1. INLEDNING ... 1
1.1 Bakgrund och Problemformulering ... 1
1.2 Syfte och frågeställningar ... 3
1.3 Centrala begrepp ... 3
2. TIDIGARE FORSKNING ... 4
2.1 Föreställningar om ålder ... 4
2.2 Ålder på arbetsplatser ... 5
3. TEORETISKA BEGREPP ... 8
3.1 Ålderism ... 8
3.2 Ålderskodning ... 8
3.3 Social Identity Theory ... 9
4. METOD OCH MATERIAL ... 11
4.1 Induktiv ansats ... 11
4.2 Datainsamlingsmetod - Kvalitativa intervjuer ... 11
4.3 Urval ... 12
4.4 Intervju och intervjuguide ... 13
4.5 Bearbetning och analysmetod... 13
4.6 Etiska överväganden ... 15
5. RESULTAT OCH ANALYS ... 17
5.1 Ålders samhälleliga inflytande ... 17
5.1.1 Åldersnorm och åldersfack ... 17
5.1.2 Ung, gammal och “mittemellan” - åldersrelaterade föreställningar och fördomar... 18
5.1.3 Den kronologiska åldern och dess dömande effekt ... 21
5.1.4 Den relativa åldern - Att röra sig mellan olika åldrar ... 23
5.1.5 Vi och dom ... 24
5.1.6 Det åldersfixerade samhället ... 25
5.2 Ålder i det sociala arbetet ... 27
5.2.1 Erfarenhet som kompetens och status ... 27
5.2.2 Ålders betydelse i klientarbetet ... 29
5.2.3 Arbetslag - grupptillhörighet och utanförskap... 31
5.2.4 Åldersdiskriminering ... 32
6. DISKUSSION ... 35
6.1 Resultatdiskussion ... 35
6.2 Metoddiskussion ... 37
REFERENSLISTA ... 40
Bilagor ... 43
Bilaga 1 - Intervjuguide ... 43
Bilaga 2 – Informationsbrev ... 44
1
1. INLEDNING
1.1 Bakgrund och Problemformulering
Det är onekligt att människan åldras och blir äldre för varje dag som går. Den enskilda människan har ofta en föreställning av vad ålder är och innefattar, trots att vi kanske inte reflekterar över det dagligen (Tornstam 2011). Vi som författare besitter en uppfattning om att det är vanligt att människor funderar över hur det egna åldrandet förväntas och önskas vara.
Innan vi fördjupade oss i ämnet upplevde vi oss ha en tydlig bild om vad ålder kan vara, fastän vi inte konkret kunde definiera det i ord. Trots att ålder och den åldrande befolkningen som begrepp i vardagssammanhang upplevs vara begripligt är det inte nödvändigtvis lika känt att det är ett viktigt föremål för välfärdsdiskussioner (Biggs & Daatland 2006) samtidigt som det kan ses som en av det största samhällsutmaningarna vi står inför i modern tid (Sjölund 2012).
Det finns litteratur som antyder, likväl tidigare resonemang, att innebörden av ålder och åldrande talas i vardagen som om dess innebörd vore uppenbar. I själva verket syftar samhället på olika saker när de talar om begreppen. Likaså finns det ingen saklig och samstämmig beskrivning av vad ålder respektive åldrande faktiskt innebär (Tornstam 2011). I en publikation redogörs begreppet åldrande exempelvis vara en process av förändringar där varje sådan förändring medför en större, mer expansiv utveckling av tidigare förhållanden (Schroots 1988 i Tornstam 2011). Begreppet ålder beskrivs vara uppnådd levnadslängd i enlighet med diskrimineringslagen (2008:567) och avser därmed en persons fysiska levnadsålder räknat från dennes födelse. I praktiken däremot är ålder ett komplext begrepp som består av ett flertal olika perspektiv och processer (Tornstam 2011).
I samhället existerar en numera etablerad medvetenhet kring kraften av hur kön och etnicitet som sociala konstruktioner skapas och upprätthålls på vardaglig basis av samhället (Mattsson 2015). Intersektionalitet har en utgångspunkt där i huvudsak etnicitet, klass, sexualitet och kön ses som primära variabler som komplext samverkar för skapandet av integrerade maktstrukturer (ibid.). En intersektionell variabel som hamnat i skymundan av de ovan nämnda intersektionella kategoriseringar i både forskning och på samhällsnivå är just ålder (Nelson 2005, 2016;
Heikkinen & Krekula 2008; Snellman 2009). Detta trots forskning som visar på hur ålder kan ses som en av de mest framträdande kategoriseringarna som bidrar till en diskriminering i form av segregering där normativa attityder, fördomar och stereotyper samspelar. Denna typ av diskriminering kan anses vara nästintill normaliserad då den existerar och reproduceras på vardaglig basis i det dagsaktuella samhället (Heikkinen & Krekula 2008; Andersson 2008;
Nelson 2005, 2016). Ålder och åldrande är viktigt att problematisera då den huvudsakligen i forskning endast använts som en bakgrundsvariabel, men även för att ålder blivit en grund för differentiering av makt och status som i sin tur kan förklara hur sociala skillnader i samhället skapas och upprätthålls (Närvänen 2009).
I diskrimineringslagen (2008:567) anses ålder vara en av de sju diskrimineringsgrunder som omfattas av diskrimineringsförbudet. Enligt diskrimineringsombudsmannen (2020) kan diskriminering utifrån ålder skilja sig i olika sammanhang, med hänsyn till att ålder som norm kan vara annorlunda beroende på kontext. Däremot brukar diskrimineringen ha ett samband
2 med att vara yngre eller äldre, som också är relativt till den rådande situationen.
Diskrimineringsombudsmannen beskriver vidare att det finns en medvetenhet om att åldersdiskriminering förekommer i samhället, men att det idag finns otillräcklig kunskap om hur vanligt det är eller hur det tar sig uttryck. Detta beror på att forskningen kring åldersdiskriminering är begränsad och att mörkertalet idag är stort då diskriminering utifrån ålder är något som kan ske oavsiktligt (ibid.). Detta beskrivs existera på strukturella och institutionella nivåer och därav integrerade i bland annat vardagliga rutiner (Heikkinen &
Krekula 2008). Forskningen om ålderism menar svenska forskare Heikkinen och Krekula har fått ökad uppmärksamhet i svensk kontext över senaste årtionden, men trots detta har det inte funnit genomgående teoretisk framgång. Detta menar författarna begränsar ålderismens analytiska funktion i dagens sociala debatt. I artikeln påstås det ha funnits bristande uppmärksamhet på detta diskriminerande beteende vilket har hämmat ålderns plats i det öppna diskrimineringsarbetet (ibid.). Vi är därför intresserade i enlighet med Nelson (2005, 2016) av varför samhället uppfattas ha ignorerat en av de mest kritiska dimensionerna när det kommer till att kategorisera människor.
När det gäller forskning kring ålderism är det generellt riktat gentemot äldre personer och den diskriminering som följer av att vara äldre (Nelson 2005, 2016; Heikkinen & Krekula 2008;
Snellman 2009), trots att ålderism beskrivs kunna drabba alla ålderskategorier (Heikkinen &
Krekula 2008). Det förmedlas att nackdelen av detta ensidiga fokus kan resultera i att begreppet görs oanvändbart för att belysa ålderism riktat mot barn och ungdomar, då samma diskriminerande processer även kan verka åt ett motsatt håll. Heikkinen och Krekula (2008) diskuterar i artikeln en önskan om att framtida forskning om ålderism riktar ett fokus gentemot hur ojämlikhet kan skapas och upprätthållas, att vidare omfattande granskningar av institutionella ålderskodningar eftersöks samt nya vägar för att problematisera diskriminering utifrån ålder (ibid.). Vidare belyser andra forskare att teorier om ålderism skulle stödjas av en bredare utforskning i vilken utsträckning ålderism kan vara riktad till yngre människor (Bratt et al. 2018). Inom ramen för denna studie delar vi samma uppfattning som dessa forskare och vill därför hålla oss öppna inför att ålder, liksom andra aspekter inom sociala problem, vinner på att granskas oriktad i sitt totala och fullständiga sammanhang. På samma sätt som vi har en uppfattning om att genusforskning primärt riktar ett fokus gentemot den underordnade kvinnan så innebär inte detta att man bör ignorera diskriminering gentemot den överordnade mannen och förneka dess existens. Genom detta kan åldersforskning belysas i samma sken: Även om problematiken primärt verkar existera gentemot de äldre, så betyder det inte att de yngre bör exkluderas och bortses från diskussionen.
Det sociala arbetet är i många avseenden strukturerat utifrån åldersgrupper. I socialtjänstlagen (2001:453) finns det exempelvis särskilda bestämmelser om det ansvar socialtjänsten innehar i relation till olika åldersgrupper, där barn- och unga samt äldre kategoriseras utifrån socialtjänstlagen. Därav kan socionomers yrkesutövande vara primärt riktat mot en specifik åldersgrupp. Detta gör det särskilt viktigt att undersöka hur socionomers föreställningar om ålder kan uttryckas samt om det potentiellt existerar ålderism inom det sociala arbetet, vare sig det är på en samhällsnivå, på arbetsplatsen eller i klientarbetet. Att synliggöra dess potentiella närvaro inom det sociala arbetet anser vi vara av yttersta vikt då det står i direkt anslutning till
3 hur det sociala arbetet utförs. Heikkinen och Krekula (2008) konstaterar även att synliggörandet av ålderism som samhällsproblem kan ses som ett viktigt steg till att skapa debatt mot att undanröja diskriminering. I enlighet med detta är det högst relevant för både forskning och det sociala arbetet i sin helhet att besvara de forskningsfrågor vi ställer i denna studie.
1.2 Syfte och frågeställningar
Syftet med studien är att ur ett diskursanalytiskt perspektiv undersöka hur ålder beaktas, används och konstrueras hos yrkesverksamma socionomer. Följande frågeställningar har därför formulerats:
● Hur uttrycker socionomerna föreställningar om ålder, explicit och implicit?
● Hur och på vilket sätt kan ålder påverka det sociala arbetet?
1.3 Centrala begrepp
Ålder: Diskrimineringslagen definierar ålder som uppnådd levnadslängd (2008:567). Andra menar att ålder är ett komplext samlingsbegrepp avseende bland annat biologiska,
psykologiska och sociala omständigheter (Närvänen 2009) som i olika grader relateras till den kronologiska åldern (Tornstam 2011). I vardagliga sammanhang syftar ålder huvudsakligen till kronologisk ålder, som är de konkreta antalet år som en person har levt (ibid.). Den biologiska åldern syftar till hur gamla en människas celler, organ och kropp är eller framstår att vara (ibid.). Den psykologiska åldern relateras till en människas intellektuella och
personlighetsutveckling (ibid.). Social ålder syftar till de förväntningarna en ålder anses ha utifrån samhällets normer (Ginn & Arber 1995). I studien har vi valt att inte begränsa
respondenterna i vad ålder kan definieras som. Eftersom man ofta syftar till kronologisk ålder så gör vi inte heller någon närmare specificering i vår användning av begreppet ålder, utan använder det i generell bemärkelse. Undantag görs i de fall när ålder uttryckligen avser en specifik typ av ålder.
Åldrande: Ett flertal olika händelsekedjor eller processer relaterade till en persons ålder.
Innefattar bland annat biologiskt, psykologiskt, socialt och funktionellt åldrande (Tornstam 2011). Eftersom forskningsfrågorna har i avseende att se hur respondenterna konstruerar ålder, har valet gjorts att inte definiera åldrande i intervjuerna.
Ung, medelålder och äldre: Olika åldersgrupper som framkommit under studiens gång, därav relativt till vad respondenterna uppger. Eftersom forskningsfrågorna har i avseende att se hur respondenterna konstruerar ålder, har valet gjorts att inte definiera konkreta
åldersgrupper i intervjuerna.
4
2. TIDIGARE FORSKNING
I följande kapitel redogörs för tidigare forskning inom det fältet som är relevant för denna studie. Majoriteten av forskningen som framställs är av internationellt ursprung (ex. England, Australien och USA) då nationell forskning om ämnet framstår som otillräcklig. Forskningen tyder bland annat på att ålder har ett starkt inflytande i arbetsrelationer (Patel et al. 2018;
Meinich & Sang 2017; Brooke & Taylor 2005; Chonody & Teater 2016) och att språket påverkar sättet som ålder skapas (Gendron et al. 2018; Fealy & McNamara 2012; Phelan 2018).
Forskning gentemot samhälleliga föreställningar om yngre personer har varit svår att hitta. Det har dock varit lättare att finna tidigare forskning om hur ålder inverkar på arbetsplatser, som representerat både en yngre och äldre population (Duncan & Loretto 2004; Patel et al. 2018;
MacDonald & Levy 2016; Meinich & Sang 2017; Brooke & Taylor 2005, Kleissner & Jahn 2019).
2.1 Föreställningar om ålder
Tidigare forskning från Nordirland undersökte barns föreställningar av gamla personer och deras syn på att själv bli gammal. Forskningen visar på hur gränsdragningen kring att vara gammal kan ses väldigt skiftande, där associationer hos barn kopplas primärt till att få rynkor eller att behöva hjälp i vardagen (Lloyd et al. 2018). Det påvisar även ett visst stöd till att negativa föreställningar om äldre kan orsaka ett liknande synsätt på det egna åldrandet. Samma forskning visar även en koppling till hur barn som inte uppgav sig ha ett bra allmäntillstånd hade en mer negativ bild om gamla personer samt om att själv bli gammal. Ur ett socialpsykologiskt perspektiv anser författarna att den presenterade forskningen är viktig då människors förväntningar om deras framtid hänger ihop med hur det senare utspelas i verkligheten. Det uppges kunna ses som en självuppfyllande profetia där människor till en början gör skillnad på människor enbart utifrån åldersskillnader som de sedan själva internaliserar i det egna åldrandet. Forskningen visar även att segregering av olika åldersgrupper i sig självt kan skapa en fortgående cykel, där ålderistiska attityder kontinuerligt reproduceras då det riskerar att internalisera samhälleliga stereotypföreställningar i vad som tillskrivs specifika åldrar (ibid.). I kontrast mot detta presenterar Newman et al. (1997) forskning som visar hur interaktion mellan barn och äldre bidrar till mindre negativa föreställningar mot äldre och sitt eget åldrande. En liknande studie redovisad av Davidovic et al. (2007) presenterar ett resultat som tyder på att människor i unga åldrar besitter mindre ålderistiska föreställningar än vuxna gentemot gamla. Utifrån detta drar Davidovic et al. en slutsats om att ålderism är något som människan adapterar i senare ålder.
Tidigare forskning visar att äldre personer ofta associeras till de upplevda konsekvenserna av att bli äldre, exempelvis det fysiska och mentala förfallet (Gendron et al. 2018; Davidovic et.
al 2007; Newman et. al 1997; Fealy & McNamara 2012) samt att äldre blir mindre mottagliga för förändringar och oflexibla i sinnet (Meinich & Sang 2017; Patel et al. 2018). Annan forskning visar även att känslan av att vara gammal och rädsla för döden kan vara relaterad till önskan av att undvika åldrandets konsekvenser (Chonody & Teater 2016). Denna forskning indikerar att ju mer människor fruktar åldrandet och dess förfall, desto mer fruktar de även att bli äldre. En ökande ålder och ett förändrat fysiskt utseende beskrivs vara en påminnelse om
5 livets förgänglighet och förstärks genom den samhälleliga normen om att tecken på åldrande är negativt. Det är därför enligt forskarna nödvändigt att frigöra gränserna mellan de sociala identiteterna kopplat till ålder. Detta kan uppnås genom att utmana samhällsbilder som förstärker behovet av att undvika åldringsprocessen, och istället försöka normalisera åldringsprocessen som något att omfamna istället för att undvika (ibid.).
En diskursiv studie från USA belyser tecken på åldersdiskriminering genom en negativ inställning mot äldre vuxna och åldrande (Gendron et. al 2018). Enligt resultatet uttrycker forskarna att "gammal" ansågs som en negativ karaktärsegenskap samt "ung" som en positiv karaktärsegenskap. Åldersdiskriminering på en strukturell nivå presenteras i studien genom breda generaliseringar om äldre vuxna och den åldrande befolkningen. Till exempel användes sårbarhet som en beskrivande faktor för den äldre befolkningen snarare än en individuell eller personlig karaktärsegenskap. Studien påvisar även kommentarer som använder ordet
"gammalt" för att illustrera ett oönskat tillstånd. I samma kommentarer framkommer det att orden “unga” eller “ungdomar” representerar det föredragna. Att agera eller se yngre ut föredrogs framför att vara, agera eller se äldre ut (ibid.). Denna uppfattning är något som vidare skildrats i liknande forskning (Fealy & McNamara 2012; Phelan 2018).
Annan forskning visar på hur en upplevd åldersdiskriminering i bland annat Sverige var mest förekommande hos yngre personer och att den upplevda åldersdiskrimineringen avtog stadigt i takt med en ökande ålder (Bratt et. al 2018). Samma forskning visar även på att diskriminering gentemot yngre människor kan uppfattas som mindre allvarlig då “ungdom” kan ses som en passerande fas till skillnad från motsatsen.
I en studie publicerad i Irland besvaras frågan om språkliga diskurser relaterade till ålderism har en praktisk närvaro i samhället. Forskaren Phelan (2018) menar att svaret är ja. I studien redovisas att termer och substantiv som används i vardagen upprätthåller en bild och definierar äldre vuxna (eng. older adults) som en separat grupp som frånskiljs från andra grupper i samhället. Detta återfinns i en annan studie där äldre människor (eng. older people) identifierades som en distinkt demografisk social grupp som stod utanför det vanliga samhället (Fealy & McNamara 2012). Granskade texter och källor som presenterades i studierna beskriver huvudsakligen åldersgruppen som sårbar, hjälplös och svag (Fealy & McNamara 2012; Phelan 2018). I sin studie skriver Phelan (2018) att även om det i materialet noteras att det finns positiva attityder gentemot åldrande, är den dominerande diskursen i linje med de stereotypiska och negativa konstruktionerna av ålderism. Ålder framstår vara en produkt skapat genom språket, som i sin tur är ett verktyg i att konstruera verkligheten. Språket beskrivs kunna både implicit och explicit etablera samt reproducera värderingar, stereotyper och sätt att se världen (ibid.).
2.2 Ålder på arbetsplatser
Forskning en studie gjord i England framkommer det att yngre anställda upplevde sig obekväma gentemot sina äldre kollegor på grund av generationsgapet (Patel et al. 2018). Den upplevda konflikten mellan generationerna troddes primärt bero på olika arbetsetiker, som beskrevs
6 förvärras när individer bildade grupper baserat på ålder. I en annan studie från Australien framgår det att yngre arbetare i ledarpositioner (eng. supervisory positions) över äldre kollegor ledde till konflikt på grund av deras ålder (Brooke & Taylor 2005). Vissa unga chefer associerades till att de saknade färdigheter och erfarenhet som krävdes för deras yrkespositioner och att detta begränsade teams effektivitet. Unga anställda i ledarposition associerades till att
“bara vara små barn” enligt vissa äldre kollegor. Forskning utförd bland arbetsgrupper inom den norska teknikindustrin visar på hur det framgick existera en tydlig gruppering mellan yngre och äldre generationerna (Meinich & Sang 2017). Forskarna redovisar hur tydliga stereotypifieringar uttrycktes gentemot generationer som anställda inte identifierade sig inom.
Dessa föreställningar om de olika gruppernas styrkor och svagheter jämfördes primärt i relation till den andra gruppen. Äldre ansågs exempelvis vara mer “oflexibla” (eng: fixed) och
“cementerade” (eng: set) samt negativa inför förändringar jämfört med de yngre anställda (ibid.), vilket liknar de resultat som tidigare kvantitativa studier har konstaterat (Brooke &
Taylor 2005; Patel et al. 2018). Studier visar även på hur äldre ses som mer pålitliga jämfört med yngre (Meinich & Sang 2017; Patel et al. 2018). Meinich & Sang (2017) redovisar hur yngre anses besitta mer uppdaterad kunskap jämfört med de äldre, men att de samtidigt anses besitta mindre erfarenhet och begränsad kunskap. Detta resulterade i att vara “för ung” kunde leda till exkludering från inflytande och makt på arbetsplatsen (ibid.). Forskning från Tyskland redovisar liknande stereotypiska åldersföreställningar inom hälso- och sjukvård, där äldre sjuksköterskor sågs som mer kompetenta, pålitliga och empatiska, men också som mindre anpassningsbara och presterande (Kleissner & Jahn 2019). I samma studie sågs yngre sjuksköterskor som anpassningsbara och presterande, men även som mindre kompetenta, pålitliga och empatiska, alltså omvänt jämfört med de äldre. Ett sätt för de yngre arbetarna att undvika ett ifrågasättande av deras kompetens och ålder var att manipulera deras egna utseende till att framstå som äldre än sin kronologiska ålder (Meinich & Sang 2017).
Annan forskning fann situationer där yngre kollegor haft positiva attityder gentemot äldre kollegor, genom att respondenterna uppgav att de uppskattade de erfarenheter som äldre kollegor anses inneha (Patel et al. 2018). Dessutom visar samma studie att äldre kollegor uppfattas som mer välkomnande och tros utöva arbete av högre kvalitet än yngre kollegor.
Yngre anställda i åldrarna 20–30 år uppges uppleva ett stort generationsgap till äldre medarbetare och därför mindre grupptillhörighet, medan yngre arbetare över 30 år kände sig mer positiva gentemot sina äldre kollegor. Samtidigt uttrycks det att en högre ålder på arbetsplatser är associerad med positiva uppfattningar om utökad kunskap och erfarenhet, tillförlitlighet och bättre sociala färdigheter (ibid.).
Trots att forskning framfört att segregering på arbetsplatser är närvarande, så visar även Patel et al. (2018) på hur yngre anställda påtalat vikten av att ha varierande åldrar på arbetsplatsen, eftersom de äldre kollegorna anses bidra med kunskap och erfarenhet som utvecklar arbetsplatsen. Att en arbetsplats gynnas av varierande åldersgrupper överensstämmer med tidigare forskning som menar att arbetsgrupper föredrar att arbeta med kollegor av varierande åldrar (Loretto et al. 2000).
Annan forskning presenterad av Macdonald och Levy (2016) påvisar att förväntningarna av ålder påverkas av hur arbetsplatsen är organiserad och fördelad. Det har också visats i annan
7 forskning i enlighet med detta att ålder har ett starkt inflytande på både personalfördelning och tilldelning av intern utbildning (Brooke & Taylor 2005). Trots detta tenderade de undersökta organisationerna att sakna åldersmedvetenhet eller strategier för att integrera arbetare i olika åldrar (ibid.). Macdonald och Levy (2016) beskriver vidare att känslan av arbetsmotivation och förverkligande är präglad av huruvida en anställd upplever sig inkluderad i en grupptillhörighet på sin arbetsplats utifrån exempelvis ålder.
En studie av Duncan och Loretto (2004) visar att anställda över 45 år och anställda under 25 år var mest benägna att diskrimineras på arbetsplatser utifrån ålder. Resultatet gav forskarna stöd till uppfattningen om att en "primålder" antyds existera på arbetsplatser. “Primåldern” beskrivs vara en åldersintervall som varken är för gammalt eller för ungt och antyds därefter vara minst utsatt för åldersdiskriminering. Nyare forskning från Macdonald och Levys (2016) förmedlar ett liknande resultat i att yngre och äldre kollegor är likvärdigt utsatta av åldersdiskriminering.
Detta kan sättas i kontrast mot hur Bratt et al. (2018) redovisar att unga rapporteras vara den mest utsatta åldersgruppen för åldersdiskriminering i samhället. Detta medför en tvetydighet i den tidigare forskningen då varierande resultat redovisas angående vilken eller vilka åldersgrupper som anses vara den mest utsatta på olika nivåer i samhället.
När det gäller tidigare forskning riktat specifikt mot det sociala arbetet presenterar Chonody och Wang (2014) en studie baserad i USA om i vilken utsträckning attityder kopplat till ålderism är närvarande inom det sociala arbetets fält och hur utbildningsfaktorer eventuellt kan bidra till ålderism. I forskningen framgår det att studenter och yrkesverksamma inom socialt arbete generellt sett är mer positivt inställda än andra yrkeskategorier till arbete med äldre människor (ibid). Däremot antyds det i annan forskning att socialarbetare med en kandidatexamen (eng. bachelor) har en negativ föreställning inför att arbeta med en åldrande målgrupp, där endast 4% av respondenter i en studie är villiga att arbeta med kunder som klassificerats som “den äldsta åldersgruppen” (Allen et al. 2009). Chonody och Wang (2014) poängterar en risk att personal i arbete med äldre i behov av socialt stöd löper risken att förstärka eller utveckla ålderistiska fördomar genom att överexponeras för en specifik typ av klientel.
Detta menar forskarna i sin tur kan prägla personalens föreställningar gentemot den åldersgruppen av människor. Forskning presenterad av Allen et al. (2009) berättar om liknande resultat där forskarna funnit ålderistiska fördomar och beteenden hos socialarbetare, oberoende av utbildnings- och erfarenhetsbakgrund.
8
3. TEORETISKA BEGREPP
3.1 Ålderism
Ålderism beskrivs vara det begreppet som beskriver negativa inställningar eller diskriminering utifrån en individs ålder (Andersson 2008, Snellman 2009). Denna typ av stereotypifiering eller diskriminering beskrivs kunna ske vardagligt eller systematiskt. Ålderism beskrivs även verka när ålder används för att döma en människas förmåga, funktion eller värde (Andersson 2008).
Ålderism som teoretiskt begrepp kan genom litteratur ses i tre överordnade centrala delar:
fördomar, diskriminerande praktik och asymmetrisk maktstruktur (Heikkinen & Krekula 2008).
De fördomar som beskrivs kunna existera gäller inte endast gentemot äldre, utan även ålderdomen och processen av att åldras. Det är viktigt att poängtera att fördomar är känslomässigt laddade, till skillnad från stereotyper (Andersson 2008). Den diskriminerande praktiken beskrivs framför allt röra sig om arbetslivet, men avser även andra arenor i en människas liv (ibid). Att ålderism kan bidra till en asymmetrisk maktstruktur menar Heikkinen och Krekula (2008) ligger i ålderismens natur av att vara en ideologi i samhället. Asymmetriska maktstrukturer beskrivs existera på samtliga samhälleliga nivåer och påverkar på grund av detta sätt som institutionella praktiker samt hur interaktionen mellan dessa utformas. Ålderism blir därav inte endast begränsad till handlingar som är medvetna, utan är även något som finns institutionaliserat i samhällsorgan (ibid.). När ålderism diskuteras i termer av maktrelationer och asymmetriska maktstrukturer kan detta ge oss möjligheten att uppmärksamma detta.
Utifrån vilken kontext och arena den sätts inom ger det oss en möjlighet att uppmärksamma potentiella över- och underordningar inom både det sociala arbetet men även generellt i samhället. Användandet av ålderism som begrepp kommer i analysen även skapa möjligheten att i det redovisade resultatet synliggöra ålderistiska stereotyper, attityder och föreställningar som grund för åldersdiskriminering.
Ålderism har enligt Banaji och Levy (2002) en mindre explicit närvaro än andra “ismer” såsom exempelvis rasism och sexism på grund av det saknas en tydlig motståndsrörelse riktad gentemot äldre. Där rasism har antisemitism som ett starkt explicit motstånd existerar samtidigt misogyni gentemot kvinnor på liknande sätt. Genom denna avsaknad av ett tydligt explicit motstånd gentemot äldre argumenterar forskarna för vikten av att undersöka det implicita kring vad som uttrycks inom forskningen av ålderism. Vi har därför valt att inkludera en tolkning av det implicita som framkommit under intervjuerna. Vidare anses diskursanalytiska studier av Heikkinen och Krekula (2008) utgöra en fruktbar ansats för att problematisera makt och spridning av makt, oavsett om studierna explicit eller implicit diskuterar ålderism.
3.2 Ålderskodning
Ålderskodning ses som ett viktigt verktyg inom forskning av ålderism, där begreppet behandlar hur fenomen, egenskaper och handlingar anses mer passande för vissa åldrar än andra samt hur vissa åldrar är starkt kopplat till egenskaper och attribut (Krekula 2009; Heikkinen & Krekula 2008). Där ålderism ger ett sätt att uppmärksamma åldersdiskriminering så erbjuder ålderskodning som analytiskt verktyg en kompletterande funktion i exempelvis hur maktrelationer och diskrimineringsprocesser skapas och reproduceras, samt vilka följder kodningar kan generera. Det går därav att säga att ålderskodning kan användas för att förstå hur
9 ålderism existerar som komplex process, medan ålderism hjälper oss att konstatera om det existerar. Ålderskodning beskrivs även kunna användas som ett verktyg i att analysera åldersrelationer generellt. Krekula1 uttrycker själv att ålderskodning som begrepp fyller en utvidgade analytisk funktion som nödvändigtvis inte täcks av ålderism-begreppet då ålderskodning uppmärksammar hur situationer och fenomen presenteras som mer eller mindre lämpliga för olika åldersgrupper. Det kan även fungera som ett verktyg i att synliggöra hur olika åldersbaserade grupper och kategorier tillskrivs antagna egenskaper och attribut. Dessa ålderskodningar behöver dock inte innebära något statiskt, då det blir beroende av den kontext den sätts inom. Samtidigt som ett attribut eller en egenskap kan medföra en viss värdeladdning i en specifik kontext eller situation, så kan det i en annan kontext medföra en annan värdeladdning. Genom ålderskodning betonas skillnader mellan olika åldrar samtidigt som det skapas likheter inom åldersgrupper. Ålderskodning skapar även möjlighet att uppmärksamma hur sociala kategorier och identiteter kan förändras då olika situationsbaserade kontexter tillskrivs diverse åldersbaserade kvaliteter. Det möjliggör en fördjupad analys i hur åldersrelationer har potential att påverka olika hierarkiska ordningar beroende på vilken kontext den sätts inom. I enlighet med detta förklarar ålderskodning hur ålder görs i olika sammanhang.
Krekula (2009) beskriver vidare att ålderskodning och kategorisering bör särskiljas då ålderskodning syftar till individens identifikation med kategoriseringar. Ålderskodning är relevant för vår forskning då begreppet bidrar med att erbjuda en fördjupad förklaring till hur respondenterna kodar specifika egenskaper och attribut, samt hur olika egenskaper eller attribut kan tillskrivas vissa åldrar eller ålderskategorier.
3.3 Social Identity Theory
Social Identity Theory(SIT) är en teori skapad av Turner och Tajfel (1986) som centreras kring gruppmedlemskap och självidentitet i samhället. SIT förklarar en persons känsla av vem de är baserad på deras gruppidentitet. Teorin menar att människor har ett behov av att vara medlemmar i en samhällsgrupp och bli en del av en grupps självkänsla. Därför försöker individer att definiera den egna gruppen (in-grupp) i en positiv bemärkelse och att den motsatta gruppen (ut-grupp) definieras i negativa bemärkelser. Det faller sig därför naturligt enligt teorin att världen formar en “vi- och dom” process genom social kategorisering (ibid.). Teorin beskrivs bestå av tre centrala faser där den första fasen benämns som social kategorisering. I förhållande till samhället använder människor sociala kategoriseringar för att förstå sin sociala omgivning. Sociala kategorier kan exempelvis vara utifrån kön, sexualitet, religion eller just ålder. Fas två kallas för social identifiering där människor identifierar sig i den grupp de själva anser sig tillhöra. Den tredje fasen kallas för social jämförelse. När människor kategoriserat sig själva som en del av en grupp och identifierat sig med den gruppen tenderar de att jämföra sin egen grupp med andra grupper. Den tredje fasen beskrivs vara grundläggande för att förstå hur fördomar uppstår. När två grupper identifierar sig som rivaler, tvingas de att tävla för att behålla deras egen självkänsla (ibid.). SIT avser i denna studie att behandla hur socionomer identifierar sig kontra distanserar sig mot olika grupper utifrån ålder. Dels relaterat till sig själv, arbetsplatsen men även samhället.
1 Clary Krekula, professor vid institutionen för sociologi, Karlstads Universitet. Intervju den 25 februari 2020.
10 Tidigare forskning har påvisat att när SIT används i relation till ålder, brukar gruppmedlemskap relateras till två huvudgrupper; ung och gammal (Chonody & Teater 2016). En nackdel med att applicera teorin i studien blir därav att den tredje, egendefinierade åldersgruppen “mittemellan”
faller undan. SIT kan trots detta tillföra en förklaringsmodell till hur åldersgrupperingar inom det sociala arbetet förhåller sig till varandra.
11
4. METOD OCH MATERIAL
I följande kapitel kommer vi att redovisa för vilken datainsamlingsmetod vi använt oss av, därefter följer en beskrivning av hur vi valde vår undersökningsgrupp samt en beskrivning av studiens population. Kapitlet kommer även att behandla genomförandet av datainsamlingen samt beskriva tillvägagångssättet för analys och tolkning av insamlade data. Slutligen kommer vi presentera de etiska överväganden vi har förhållit oss till under studiens arbetsgång.
4.1 Induktiv ansats
Under studien har vi förhållit oss genom ett induktivt förhållningssätt. Utifrån en induktiv ansats syftade vi till att generera sammanhängande resonemang från den insamlade empirin för att identifiera mönster och relationer, samt därefter konstruera en teoretisk slutsats (Ahrne &
Svensson 2015). Trots att teoretiska ansatser presenteras i problemformuleringen besitter studien en induktiv grund genom att vi varit öppna inför samtliga utfall av data. Detta möjliggjorde att återkommande begrepp och teorier som växte fram från empirin kunde grupperas utefter vad respondenterna uttryckt. Detta skiljer sig från den deduktiva ansatsen som istället utgår från en befintlig teori (ibid.). Med en deduktiv ansats riskeras viktig information att falla undan eftersom det inte följer linjen av den förutbestämda teorin. Istället ville vi samla så bred empiri som möjligt och vara öppen för allt insamlat. Detta har även varit en begränsning då vi beaktat en stor mängd data med ett potentiellt stort värde. Eftersom vi valt att undersöka socionomers uppfattningar om ålder relativt förutsättningslöst ansåg vi ändå att den induktiva ansatsen var mest lämplig för studiens syfte.
4.2 Datainsamlingsmetod - Kvalitativa intervjuer
Eftersom avsikten med studien var att djupgående undersöka hur ålder beaktas, används och konstrueras hos yrkesverksamma socionomer togs beslutet att utföra kvalitativa intervjuer som grund för vår analys. Genom kvalitativa intervjuer har vi haft möjligheten att se hur socionomerna på olika sätt uttryckt föreställningar om ålder och hur detta kan ses som en del i hur ålder som fenomen kan göras, både ur ett individ- och samhällsperspektiv. Den kvalitativa datainsamlingsmetoden avser ofta att studera bland annat människors känslor, upplevelser och tankar kring särskilda fenomen (Kvale & Brinkmann 2009; Ahrne & Svensson 2015). Den insamlade datan inom en kvalitativ metod skiljer sig från en kvantitativ metod på det sätt att den kvalitativa datan inte statistiskt mäts. Istället är det konstaterandet av att datan existerar, hur den fungerar och i vilka situationer den framkommer som blir det huvudsakliga värdet inom den kvalitativa forskningen (Ahrne & Svensson 2015).
Det skall beaktas att det är viktigt att förbereda sig så mycket som möjligt inför en kvalitativ intervju. Detta förutsätter att forskarna har en tydlig tanke om vilka samtalsområden de avser att behandla inom ramen för intervjun (Ahrne & Svensson 2015). Inför intervjuerna skapades en mall med ämnen och frågor som vi önskade behandla. Inför den riktiga studien beprövade vi nämnda mall i en pilotstudie och korrigerade den utifrån resultatet mallen gav i sin första form. Ahrne och Svensson menar även att det finns ett flertal saker forskare bör beakta under själva intervjuprocessen, där respondentens känsla av trygghet nämns som en viktig faktor.
12 Författarna menar även att forskarna skall sträva efter en känsla av likhet i relationen till respondenten under intervjun, men att det kan vara svårt att uppnå i praktiken.
Fördelen med att använda sig av en kvalitativ datainsamlingsmetod är enligt Ahrne & Svensson (2015) att forskarna kan samla mycket reflektioner från olika personer kring ett visst fenomen på kort tid. Den kvalitativa datainsamlingsmetoden beskrivs även vara flexibel, med hänsyn till att fältarbetet går att anpassas eller kompletteras under forskningsprocessen. Detta blev en trygghet för oss som är oerfarna inom vetenskaplig verksamhet då material alltid kunde kompletteras i efterhand. Detta resulterade i att vi som forskare vågade utforska och se vad som fungerade bäst för vår studie. Ahrne och Svensson (ibid) anser dock att ett flertal negativa aspekter av intervjumetoden går att belysa. Intervjuer utifrån en kvalitativ datainsamlingsmetod ger endast en begränsad föreställning av det undersökta fenomenet, detta kan medföra att materialet behöver kompletteras med andra metoder. Det finns inte heller någon garanti för att respondenternas utsagor av fenomenet är förenliga med deras faktiska handlingar i verkligheten (ibid.). Inom omfattningen av denna studie känns det ändock som den mest lämpliga datainsamlingsmetoden med hänsyn till forskningsområdets syfte.
4.3 Urval
Intervjupersonernai studien är baserat på ett strategiskt urval. Strategiskt urval är enligt Ahrne och Svensson (2015) en urvalsmetod som kvalitativa forskare använder för att anta respondenter som tros besitta djupgående och utförlig information om fenomenet som undersöks. Vi valde att intervjua socionomer med blandade yrkeserfarenheter för att få en bred spridning inom det sociala arbetet och därigenom en stor variation av representanter inom professionen. Genom en stor variation ökar studiens tillförlitlighet (Kvale & Brinkmann 2009).
Kravet för att få delta i studien var att respondenten besatt en socionomexamen.
Vi samlade in vårt urval av respondenter genom att publicera ett inlägg i gruppen “Socionom”
på Facebook. “Socionom” riktar sig mot den primära målgruppen socionomer och socionomstudenter i Sverige och har cirka 16 000 medlemmar. I inlägget redogjordes syftet med studien samt hur intervjuerna skulle utföras. Därefter fick socionomer som var intresserade anmäla sig till författarna. Totalt 62 anmälde sitt intresse för att delta i undersökningen varav fem respondenter valdes med hjälp av ett strategiskt urval. Efteråt skickades ett informationsbrev med mer utförlig information om studien till de fem respondenter som blivit tillfrågade att delta (se bilaga 2). Huvudsakligen beaktades den kronologiska åldern och yrkeserfarenhet i valet av respondenter för att säkerställa en bred variation inom professionen.
Att respondenterna var i olika åldrar är enligt Kvale och Brinkmann (2009) en fördel då det möjliggör att forskningsfrågan åskådliggörs ifrån olika perspektiv, vilket i sin tur ökar studiens tillförlitlighet. Respondenterna sträckte sig från att vara nyligen examinerade till att ha över 30 års erfarenhet inom socialt arbete. Samtliga respondenter hade olika arbetsuppgifter.
13 4.4 Intervju och intervjuguide
Innan studien påbörjades framställdes en intervjuguide som huvudsakligen behandlade öppna frågor om ålder, eftersom vi utifrån analysmetoden intresserade oss i bland annat det implicita och explicita som sades i intervjun. Intervjuguiden resulterade i vad Kvale och Brinkmann (2009) skulle kalla för en halvstrukturerad intervju, vilket möjliggör att intervjuguiden kan förändras under studiens gång. En halvstrukturerad intervju tillåter även forskarna att ställa följdfrågor som inte nödvändigtvis är planerade i förväg. Detta var till stor fördel för oss då vi kunde adaptera intervjun utifrån vad respondenterna var mest receptiva att prata om.
Samtliga intervjuer ägde rum i kommunikationssystemet Zoom, som är universitets verktyg för webbmöten (Karlstads Universitet 2020). Respondenterna fick själva bestämma tiderna för intervjuerna, detta utifrån att vi ville säkerhetsställa goda förutsättningarna för respondenterna då vi bedömde att skulle leda till en bättre intervju. Vi ville även försöka hejda den negativa effekten av yttre omständigheter, såsom tidsbrist hos respondenten, så mycket som möjligt.
Intervjuerna pågick under ungefär en timme vardera. Eftersom vi båda bar ansvar för studien valde vi båda att närvara under samtliga intervjuer. Under intervjun tog vi ansvar för olika avsnitt och utförde därför intervjuerna tillsammans. När den ena intervjupersonen ställde frågor förde den andra anteckningar. Den huvudsakliga anledningen till att vi valde att utföra intervjuerna i samarbete var för intervjuns dynamik, men även för att det skulle falla sig mer naturligt om en av författarna velat inflika med en fråga, med hänsyn till att båda författarna varit aktiva under intervjuns gång. Detta är något som i efterhand har uppmärksammats positivt av respondenter då de ansett att det visat ett engagemang från intervjupersonernas sida.
I slutet av varje intervju genomfördes ett associationstest till motsatsord för ung respektive gammal (se tabell 2). Författarna fann ett intresse i att motsatsorden tolkades värdeladdade och ville därav undersöka huruvida det förhöll sig till det framkomna resultatet. I testet fick varje respondent besvara om särskilda ord ansågs vara positivt eller negativt betingade. Orden blandades i intervjuerna där följden var likadan för samtliga. Utfallet av testet används som komplement för resultat, analys och diskussion.
Intervjuerna spelades in med hjälp av Zooms interna inspelningssystem som stöd för vår analys, tillåtelse för att göra detta fick vi genom ett muntligt samtycke i början av varje intervju.
Respondenterna avkodades och gavs nya namn (R1, R2, R3, R4, R5). Rangordningen på respondenternas namnkoder utgavs utifrån deras kronologiska ålder i förhållande till varandra.
R1 är därav yngst och R5 äldst.
4.5 Bearbetning och analysmetod
Samtliga intervjuer transkriberades i sin helhet och ordagrant, bortsett från det som enligt författarna saknade nytta för studien. Överflödiga ord som exempelvis “ehm”, “ö”, “liksom”
och “typ” var därför uteslutna ur transkriberingarna. Med hänsyn till att språket och samtalet i sig var av analysvärde (Jørgensen & Phillips 2000) har märkvärdiga pauser i respondenternas resonemang noterats. När respondenten skiftade tankegång i ett svar noterades det med tre punkter (...). Det transkriberade materialet granskades först av båda författarna för att skapa en föreställning av den insamlade datan. Sedan kodades materialet utifrån explicita och implicita
14 meningar. Det implicita syftar till något indirekt eller underförstått som förmedlas medan det explicita syftar till något som direkt uttrycks. Totalt utgjorde materialet 434 meningsbärande enheter som kom att bli koder, som därefter placerades in i underkategorier och överordnade kategorier (se tabell 1). Den första meningen är ett exempel på en explicit mening, medan den andra meningen är ett exempel på en implicit mening. Detta tillvägagångssätt gjorde det möjligt att få en översikt över samtliga intervjuer för att sedan finna det övergripande utfallet som var mest relevant för våra forskningsfrågor.
Meningsbärande enhet Kod Und.Kategori Kategori 1 Det är många dörrar
som står öppna för yngre kan jag känna.
Fördel att vara ung i samhället
Det åldersfixerade samhället
Ålders samhälleliga inflytande 2 Det hade varit så
mycket enklare om jag hade varit äldre i arbetet.
Identifierar sig inte med
“de äldre”
Arbetslag
- grupptillhörighet och utanförskap
Ålder i det sociala arbetet
Tabell 1 - Exempel på kodningsprocess
För att bearbeta den kvalitativa datainsamlingen användes diskursanalys som analysmetod. Vår målsättning var i och med detta val att få möjlighet att dekonstruera språkanvändningen av ålder på ett sätt som en innehållsanalys är oförmögen att göra. Det anses enligt diskursteori att det via språket skapar föreställningar om verkligheten, samt att språket inte endast speglar verkligheten utan att den även bidrar till att forma eller rekonstruera den (Ahrne & Svensson 2015), vilket vi inte upplevde att en vanlig innehållsanalys möjliggjorde. Diskursanalys i sig är inte en ensam ansats, utan istället ett flertal tvärvetenskapliga och multidisciplinära ansatser som kan användas på olika sätt i undersökningar (Jørgensen & Phillips 2000). Det bör även beaktas att diskursanalysen är en sammanställning av både teori och metod. Detta innebär att diskursanalys som analysmetod inte nödvändigtvis kan appliceras helt fristående. Istället menar Jørgensen och Phillips (2000) att diskursanalys innehåller ett flertal relaterade principer:
1. Diskursanalys har ontologiska och epistemologiska antaganden angående språkets roll i den sociala konstruktionen av världen.
2. Diskursanalys är uppbyggd av teoretiska modeller.
3. Diskursanalys är metodologiska riktlinjer för hur man griper sig an ett forskningsområde.
4. Diskursanalys är specifika tekniker för språkanalys.
Diskursanalysen anses vara en av flera socialkonstruktionistiska angreppssätt inom forskning.
Diskursanalys kan besitta en kritisk inställning till självklar kunskap och att subjektiva världsbilder inte speglar den objektiva verkligheten, utan är istället ett resultat av sättet som individer kategoriserar världen. Världen kan ses som socialt konstruerad och detta betyder
15 diskursivt att världens gestaltning inte är förutbestämd utan skapad och upprätthållen i sociala processer (Jørgensen & Phillips 2000). Vi anser att ett kritiskt förhållningssätt gentemot ålder som social konstruktion är ett viktigt perspektiv att fortlöpande bejaka genom vår forskning.
Ålder blir i denna studie en diskurs i hur människor talar om konceptet, då språket blir en del av hur verkligheten utformas.
Tankesättet bakom en diskursanalys beskrivs på olika sätt inom den vetenskapliga litteraturen.
Ett exempel är: “Istället för att uppfatta idéer som återspeglingar av den materiella verkligheten, kan man se det som att idéerna förutsätter ett språk som i sin tur organiserar den sociala verkligheten” (Bergström & Boréus 2005, s. 305). Detta resonemang föll sig lämpligt då vi sedan tidigare önskat sträva efter en djupare förståelse kring hur ålder verkar på olika nivåer, där ett strukturellt perspektiv kan skapa en förklarande kontext till individperspektivet. Med hänsyn till att det diskursanalytiska fältet enligt Winther Jørgensen och Phillips (2000) bedriver en form av kritisk forskning där syftet grundar sig i att utforska och kartlägga bland annat maktrelationer i samhället fann vi det passande samt givande att använda oss av en diskursanalys. Författarna syftar även till att en diskursanalys möjliggör en kritisering av relationer till normativa perspektiv i samhället, varav det sedan blir möjligt att konkretisera åtgärder till social förändring (ibid.). Detta gav oss möjligheten att problematisera hur ålder som fenomen existerar och upprätthålls på en strukturell makronivå, vilket i sin tur influerar övriga delar av samhället. Med hjälp av detta kunde vi sedan på mikronivå analysera enskilda individers, i detta fall socionomer, skildringar och reflektioner i enlighet med ett socialkonstruktivistiskt perspektiv.
4.6 Etiska överväganden
Inom ramarna för studien har ett flertal etiska överväganden beaktats i enlighet med Vetenskapsrådet (2017). Som forskare skall vi vara medveten om att flera bestämmelser i offentlighets- och sekretesslagen (exempelvis 24 kap. och 25 kap.) har varit aktuella för oss.
För att beakta sekretessen har material relaterat till studien bevarats med hög konfidentialitet så att inga obehöriga har kunnat ta del av material under studiens process. Som en följd av sekretess gäller tystnadsplikt i de fallen där en uppgift är sekretessbelagd. För att beakta tystnadsplikten har vi enbart använt data i forskningssyfte och inte delgett någon som helst information till obehöriga utanför arbetet. Som en del av tystnadsplikten och sekretessen har vi även anonymiserat våra respondenter. Vi har även varit medvetna om att anonymitet kan medföra stigmatisering och diskriminering av en specifik målgrupp. Med hänsyn till det ringa urvalet avser vi inte att skildra respondenterna i skenet av en specifik målgrupp. I vår studie har respondenterna anonymiserats genom att ges svarskoder (R1, R2, R3, R4, R5). Vi har därmed gjort det omöjligt att urskilja respondenternas identitet. Vi har i yttersta mån vidtagit varje försiktighetsåtgärd vi kunnat för att skydda deltagarnas integritet och personlig information.
Under intervjuerna har respondenterna informerats om att de inte behöver svara på frågor som de själva upplever kan skada deras integritet. Utifrån vårt val av metod har vi inhämtat ett informerat samtycke från våra respondenter (Vetenskapsrådet 2017). Vi har även tagit hänsyn till att studien behövt behandla personuppgifter på ett öppet, säkert och korrekt sätt i enlighet
16 med den europeiska dataskyddsförordningen (GDPR). Som stöd använde vi oss av universitets handledningsguide för personuppgiftsbehandling i arbetet (Karlstads Universitet 2019).
17
5. RESULTAT OCH ANALYS
I detta kapitel redovisas studiens resultat, det vill säga de kategorier som utkristalliserades vid den kvalitativa analysen och som svarar på studiens syfte och frågeställningar. De överordnade kategorierna som framkommit i analysen kommer att kallas för teman. Resultatet har framkommit att bestå av två teman, Ålders samhälleliga inflytande samt Ålder i det sociala arbetet. Totalt har tio underliggande kategorier relaterats till tematiseringarna. Kapitlet inleds med att beskriva respektive teman för att sedan leda in i de valda underkategorierna. Resultatet kommer även fortlöpande att sättas i relation till tidigare forskning samt analyseras utifrån den teoretiska referensramen.
5.1 Ålders samhälleliga inflytande
I temat Ålders samhälleliga inflytande beskrivs socionomernas uppfattningar av ålder och dess påverkan, både explicit och implicit. De sex delarna är 1) Åldersnorm och åldersfack; 2) Ung, gammal och “mittemellan” - åldersrelaterade föreställningar och fördomar; 3) Den kronologiska åldern och dess dömande effekt; 4) Den relativa åldern - Att röra sig mellan olika åldrar; 5) Vi och dom samt 6) Det åldersfixerade samhället. I avsnittet redovisas socionomernas uppfattningar och föreställningar om hur ålder görs samt påverkas, individuellt och strukturellt.
5.1.1 Åldersnorm och åldersfack
Socionomerna beskriver att ålder som fenomen ofta relateras till sättet som människor kategoriserar olika åldersgrupper och vilka beteenden som anses vara normativa i de olika åldersgrupperna:
Jag tänker att man normalt sett försöker liksom, tänka för sin egen skull, att rent mänskligt att man gör den kategoriseringen och vill tänka att alla i 20-årsåldern är si och så, sen i 30-årsåldern ska man göra såhär och så vidare. (R1)
Det som framgår under intervjuerna är att ålder kopplas till olika åldersfack, som ofta karaktäriseras av att en viss ålder skall vara på ett speciellt sätt, med hänsyn till att det finns åldersnormer som antyder att människor förväntas agera på ett visst sätt utifrån sin kronologiska ålder. Socionomerna tror att anledningen till att ålder relateras till dessa kategoriseringar beror huvudsakligen på att människor har ett behov att skapa åldersfack för att förenkla den samhälleliga helheten. Detta behov anses komma både från sättet som samhället är konstruerat, men även med hänsyn till människans biologiska natur i hur vi vill förstå vår omgivning genom att förenkla den. Detta exemplifieras av en socionom:
Jag tänker att det är biologiskt, från början så är det biologiskt för att… det blir för rörigt för dig i huvudet om du ska kategorisera in. Om du ska se Saab och Volvo och Peugeot och massa olika sorters bilar, så blir det lättare om du säger att “det här är fyra hjul och en ratt” och så är det en bil. (R3)
18 Att människor placeras i åldersfack anses enligt socionomerna ske automatiskt och är svårt att undvika, då vi som människor alltid påverkas av all information som vi mottar. I den meningen anser socionomerna att det är mänskligt att ha förutfattade meningar kring åldersfack och vad som är normativt för respektive åldersgrupp. Vad som karaktäriserar separata åldersfack är enligt socionomerna svårt att sätta fingret på. I viss mån ser socionomerna att det finns en ålderskodning i samhället när det exempelvis är normativt att skaffa barn och skapa en familj utifrån vilken ålder människor innehar.
Det belyses även att den form av kategorisering som socionomerna anser existera kan medföra ett flertal negativa aspekter: “Risken blir ju också att om det blir alltför rigida kategoriseringar så sätter man ju folk i fack som dom sen inte kan ta sig därifrån.” (R3) Eftersom denna kategorisering utifrån ålder görs från ett utomstående perspektiv gentemot en annan individ, finns det därmed en risk att personen i fråga inte kan frigöra sig från den typen av kategorisering som den blir utsatt för.
Sammanfattningsvis beskriver socionomerna hur ålder kan kodas till specifika beteenden där det exemplifieras i hur det förmedlas existera olika förväntningar av beteenden hos 20 jämfört med 30-åringar. Detta tros vara något som sker automatiskt, vilket indikerar på hur en implicit ålderism existerar i samhället genom hur omedvetna kategoriseringar baserad på föreställningar och fördomar utifrån ålder fortlöpande görs och reproduceras. Det går även att göra en tolkning i att det uttryckta behovet av att skapa åldersfack överensstämmer med hur Social Identity Theory säger att människor har ett behov av att kategorisera för att kunna inkluderas i en grupptillhörighet. Socionomerna beskriver ålderfack för att redogöra den sociala kategorisering som ses enligt teorin som en fas i hur människor gör för att kunna identifiera sig gentemot en grupptillhörighet.
5.1.2 Ung, gammal och “mittemellan” - åldersrelaterade föreställningar och fördomar Samtliga socionomer pratade om att åldersgrupper kodas till ett flertal föreställningar och fördomar, ofta i relation till varandra. De åldersgrupperna som framkommer under intervjuerna kan koncentreras till Ung, gammal och “mittemellan”.
Åldrandet i sin generella form associeras bland annat till de antal livserfarenheter som en människa kan anses ha tillförskaffat sig under sitt liv, och i många avseenden kan ålder inge en viss respekt för de antal år som en människa besitter.
Socionomerna uttrycker att unga eller yngre personer ofta karaktäriseras för deras drivkraft och energi, snarare än deras auktoritet. Unga upplevs även som mer nyfikna och medgörliga än äldre. Unga beskrivs även besitta en vana för teknik som äldre anses sakna:
Låt oss säga, nu kanske det här också är kategoriserande, men när man säger att unga kan föra in lite bättre teknik, dom är vakna på det, har en vana där så att man kanske snabbare kan utvecklas där. (R5)
Socionomerna beskriver även att unga personer anses ibland inte funnit sin plats i världen, och att de inte alltid är säkra på vad dom vill i livet. Detta kan också vara fördelaktigt, med hänsyn
19 till att unga anses ha mer tid och valmöjligheter i livet på grund av sin ringa ålder. Det betraktas även av socionomerna att på grund av sin låga ålder saknar unga livserfarenhet som gör att yngre har lite mer att bevisa, vilket även tidigare forskning i andra yrkesbranscher belyser (Brooke & Taylor 2005; Meinich & Sang 2017; Kleissner & Jahn 2019). En socionom uttrycker specifikt att det är påtagligt att yngre försöker bevisa sig gentemot omvärlden, och det framkommer även implicit att unga personer framstår som naiva:
Det här kommer att låta jättemärkligt, men den här tvärsäkerheten. Att man tror och vet allting, att man är så säker på att det jag tror är det rätta. Jag upplever att när man kommer upp i en viss ålder så kan man reflektera mer över att “å ena sidan och andra sidan”. Jag har ju fortfarande oftast rätt i min första magkänsla. Med erfarenhet så blir man ju också ödmjukare inför att jag inte alltid har rätt. (R3)
Nästa åldersgrupp som socionomerna definierar är “mittemellan”, som beskrivs vara en åldersgrupp mellan ung respektive gammal. I sin helhet karaktäriseras åldersgruppen
“mittemellan” av en trygghet och större acceptans i att vara som de vill. Socionomerna beskriver att denna åldersgrupp präglas av att vara normativt överordnad de andra åldersgrupperna och att beteendet för en person i åldersgruppen anpassas följaktligen.
Människorna i åldersgruppen “mittemellan” anses mer kompetenta, mer respekterade och mindre sårbara i samhället.
När socionomerna pratar om en gammal person framgår det starkare föreställningar och mer enade reflektioner kring vad som tillskrivs en gammal person. Det skall däremot understrykas att reflektionerna kring åldersgruppen präglas av diskussionen mellan vad som är gammal kontra äldre:
Om jag bara säger som konkreta begrepp, om vi tänker att bli gammal betyder att bli liksom lite, stel, rigid att inte vilja liksom. Att bli äldre är kan ju vara bara att man får en annan kronologisk ålder, liksom. (R5)
Majoriteten av socionomerna antyder uttryckligen att “bli äldre” är relaterad till det kronologiska åldrandet, samt att “bli gammal” är mer associerat till en statisk fas med negativa associationer:
När man är gammal så har man liksom, då är man utförd, då har man gett upp. Inte gett upp kanske, men då är man skruttig. [...] Att bli gammal är slutstationen. (R3)
De övriga socionomerna uttalar aldrig vad de syftar till när de avser äldre- kontra gamla och det antyds därför finnas en oenighet i vad åldersgruppen utgör sig av. Denna åldersgrupp är enligt socionomerna förknippade med tankar om fysisk funktionsnedsättning, sjukdom och döden. Denna föreställning kan återfinnas i tidigare studier (Lloyd et al. 2018; Gendron et al.
2018; Davidovic et. al 2007; Newman et. al 1997; Fealy & McNamara 2012). Socionomerna uttrycker att vara sjuk kan ses som en del av att bli gammal. Det framkommer implicit vidare indikationer om att en gammal person associeras till ett bristande hälsotillstånd i hur bindeordet men används i följande citat: “Hon är ju en krutkärring, men hon är ju skitgammal.” (R3). Den samordnande konjunktionen men i citatet avser att beskriva hur det finns en motsättning i
20 socionomens uttalande, vilket vidare visas i andra intervjuer: “Drömmen är ju lite att man ska åldras och bli äldre men fortfarande vara frisk och kunna göra det man känner för.” (R2).
Den gamla åldersgruppen kännetecknas enligt socionomerna av att vara mer utsatta för diskriminering på olika plan, då de antyder att gamla personer inte får sin röst hörd i samhället på samma sätt som yngre. Detta samtidigt som de är beroende av samhället för att få hjälp, en skildring som återfinns i tidigare forskning (Gendron et al. 2018; Fealy & McNamara 2012;
Phelan 2018). En gammal person beskrivs inte hänga med i samhällets utveckling och inte ha samma tekniska kunskap. Detta tror socionomerna även bidrar till att gamla personer tenderar att isoleras från omvärlden, vilket stämmer överens med tidigare forskning som antyder att äldre ses som en separat och distinkt social grupp som står utanför samhället (Phelan 2018; Fealy &
McNamara 2012). I sina personligheter beskrivs gamla personer vara oflexibla och trångsynta, även denna föreställning återspeglas i tidigare forskning (Meinich & Sang 2017; Patel et al.
2018). Att bli gammal i framtiden behöver däremot inte endast medföra negativa aspekter, menar en av socionomerna:
Fördelarna skulle vara just de här att man inte längre ställer dom här kraven på sig själv och inte får dom från sin omgivning [...] De kan vara rätt skönt att det är andra som tar vid, att andra står för middagarna någon gång och inte själv behöva stå och hålla i alla traditioner och allting. (R5)
Genom associationstestet (se tabell 2) framstår det finnas en korrelation i hur socionomer uttrycker att åldersgrupperna framställs och anknyts till olika värdeladdningar. Den äldre åldersgruppen beskrivs kopplas till mer negativa egenskaper eller attribut medan den unga åldersgruppen kopplas till mer positiva egenskaper och attribut, förutom deras osäkerhet och brist på erfarenhet som anses mer negativ. Detta stämmer överens med tidigare forskning som antyder att gammal överlag ses som något negativt medan ung ses som något positivt på en samhällsnivå (Gendron et al. 2018; Fealy & McNamara 2012; Phelan 2018). I enlighet med respondenterna framgår det även att det finns positiva aspekter av att åldras, även om de är få.
Detta speglar vidare forskning som visat att även om det existerar positiva uppfattning om att åldras så är den övergripande uppfattningen ändå av negativ karaktär (Phelan 2018).
Tabell 2 - Associationstest
