Fornborgar och bygd i sörmländska Rekarne
under mellersta järnåldern
Bogsten Vestaborgen
Hägersberget Tandersten (Hultberget)
Kandidatuppsats i Arkeologi Stockholms universitet HT 2020 Kerstin Jensen-Urstad Handledare: Anders Carlsson
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 1
1.1 Fornborgar under mellersta järnåldern ... 1
1.2 Sammanhang i tiden ... 2
1.3 Administrativa indelningar och tunagårdar... 2
1.4 Syfte och frågeställningar ... 2
1.5 Metod ... 3
1.6 Området: Östra och Västra Rekarne. ... 3
1.7 Fornborgar i Östra och Västra Rekarne. ... 4
2. Borgar som bedöms vara från järnåldern i Östra Rekarne ... 6
3. Borgar som bedöms vara från järnåldern i Västra Rekarne ... 15
4. Borgtypologi ... 21
4.1 Borgnamn. ... 21
4.2. Sammanställning över troliga fornborgar i Östra och Västra Rekarne. ... 21
4.3 Storlek, murar, borgens inre. ... 22
4.4 Förekomst av husterrasser ... 23
5. Vilken är relationen mellan borgar, storgårdar och bygd? ... 24
5.1. Läge i landskapet ... 24
5.2. Närhet till hamn/kommunikationsled ... 24
5.3 Ortnamn ... 24
5.4 Tuna ... 25
5.5 Vilken är relationen mellan borgar med husterrasser och bygden och hur relaterar de till liknande anläggningar? ... 25
5.6 Vilken är relationen mellan borgar, storgårdar och omgivande bygd? ... 26
5.7 Tankar om borgens funktion och sammanhang i tiden ... 27
5.8 Vad finns för likheter/skillnader mellan de två häradena? ... 28
6. Slutsats ... 28
7. Sammanfattning... 29
8. Referenslista ... 30
Abstract: This paper discusses the approximately twenty Middle Iron Age hillforts located in Östra and Västra
Rekarne härad in Södermanland. "Härad", an administrative division, is likely to be derived from the earlier hundred division, which was based on equipping and manning ships at a time when society was hierarchical and the elite, through travel, had contact with the Roman Empire, inspiring new gods (such as Thor and Odin) to worship. The Tuna and Berga settlements are part of the hundred division but may also have played a role in organization of the earlier travels. There is a connection between Tuna and Berga and hillforts suggesting hillforts could be part of an early organization for equipping and manning ships. Some of the hillforts have house-terraces and possibly had textile production for the travels, some were possibly built for cult. Foto: där inget annat anges Sven Kullander (Fig. 7, 29, 46, 47, 48), Kerstin Jensen-Urstad (övriga) Omslag: Sven Kullander Tandersten, Kerstin Jensen-Urstad övriga.
1
1. Inledning
1.1 Fornborgar under mellersta järnåldern
Fornborgar är berg som framför allt under två skilda perioder under historien av olika anledningar hägnats in med vallar eller murar. Dels under senare delen av bronsåldern och dels under mellersta delen av järnåldern (Olausson 1975:157).
I Riksantikvarieämbetets register Fornsök hittar man dem under lämningstyp ”Fornborg”. Fornminnesregistret har en rent morfologisk definition som bygger på begreppen
avgränsning/utmärkning och begränsning/kontroll av ett utvalt område (Johansen & Petterson 1993:32-33). De södra och mellersta delarna av Sverige med området kring Mälardalen är det mest fornborgstäta i Sverige. I Södermanland finns flest, 245 stycken. Den nordligaste i Sverige är Jämtlands enda på Frösön. Det uppskattas att flertalet av dem är berg som hägnats in med tämligen låga stenmurar under senare del av bronsåldern (Carlsson 2015:157). Här ska jag ägna mig åt de berg som man uppförde murar på under mellersta delen av järnåldern (JÅ) 200-550 e. Kr. och jag kommer att använda begreppet fornborgar för dessa. För den tidigare hägnadstraditionens berg, i den mån de nämns, använder jag begreppet hägnade berg. Man har genom tiderna försökt urskilja typer av fornborgar och ofta hamnat i att de varit befästa försvarsanläggningar för yttre fiender. Den uppfattningen var den gängse vid förr-förra sekelskiftet och Olausson förklarar den med behovet av nationell enighet efter Rysslands erövring av Finland 1809 och det var inte mindre av detta behov hundra år senare i samband med första världskriget (Olausson 1995:9). Från trettiotalet och framåt har det heterogena i fornborgsmaterialet påpekats av flera forskare (Schnell, Anjou m.fl.). Man har försökt urskilja typer av fornborgar och föreslagit indelningar i defensiv-, tillflykts-, och skogsbygd-, offensiv- och farledsborgar, aktivitets- och boplatsborgar samt kultiska anläggningar och gravhägnader. De har också föreslagits vara platser för kultutövning (Schnell 1934:36; Carlsson 2015:157 ff).
I senare tid har Åsa Walls avhandling ”De hägnade bergens landskap” tagit upp bergens läge i landskapet oavsett tid för anläggande av murar/vallar. Hon finner dessa på gränser mellan olika landskapstyper. Hon anser att bergen på Södertörn representerar mytiska gränszoner (Wall 2003:196) och tomma platser” (Wall 2003:180) med ett undantag av en anläggning med boplatsrester ”som bekräftar regeln”, Männö borg (Wall 2005:142). Borgarna har också föreslagits lyda under en närliggande tunagård (Carlsson 1985:159-161). Andra senare forskare har menat att uttolkarens syn på subjektet, i detta fall borgen är det viktiga och redovisar de olika tolkningar som funnits över tid (Burström et al.1997:123-125).
Olle Lorin behandlade fornborgar i Rekarnebygden i en C-uppsats 1978. Han diskuterade där borgarnas funktion i ljuset av att flera av dem visat sig varit stadigvarande bebodda och avsaknaden av vapenfynd från de få utgrävda borgarna. Det vanligaste fyndet är enligt Lorin vävtyngder. Han ansåg ändock att borgarna ingick i ett försvarssystem vilket innefattade signalering med vårdkasar (Lorin 1978:61-62). Enligt Damell är funktionen av alla borgar långtifrån klarlagd, de kan ha olika funktioner. Han delar in dem i farledsborgar, t.ex. de som kantar Eskilstunaån, och tillflyktsborgar, t.ex. Jättehällen i Gillberga men säger även att några av dem verkar vara befästa gårdar (1977:34). Han föreslår att borgarna byggts till försvar mot
2
sveakungarnas maktpolitik (Damell 1977:35). Det är således långtifrån klarlagt varför man byggt murar på berg under mellersta järnåldern.
1.2 Sammanhang i tiden
Under 100-talet byggde romarna murar mot germanerna i norr, längs Rhen och Donau. ”Limes” utgjorde gräns mellan det som var ”innanför” d.v.s. det romerska riket och det som var utanför: germaner och enligt tidiga kartor allsköns monster. Germanska krigare
tjänstgjorde som legosoldater i romerska härar och deltog också i plundringståg in över romerska gränser. Det förekom också gåvor från romerska fältherrar som ville upprätta vänskapsförhållanden med germanerna (Damell 2000:70-71). Höjdbosättningar fanns i hela Mellaneuropa, i Tyskland med föregångare från Hallstattkulturen. Dessa var befästa eller inte och säten för boplatser med omfattande hantverksytor (Olausson 2006:21). Det är inte
förvånande att en svensk maktelit med omfattande utländska kontakter byggde upp liknande funktioner i hemlandet. Man kommer också i kontakt med romarrikets gudar och det är med romersk förebild som asagudsmytologin och Oden-kulten uppkommer under denna period (Carlsson 2015:168f).
Mellersta järnålderns samhälle var hierarkiskt med småjordbruk med få arkeologiska fynd, dessa bönder levde sannolikt i beroendeställning till storgårdar som befolkades av en maktelit med vida internationella kontakter vilket bl.a. visas i rika gravfynd (Olausson 2006:16-17). Det talas om kris som orsaker till förändringar i samhället på 500-talet, men förändringar sker ju hela tiden utan att man behöver beteckna dem som kriser så jag avstår från spekulationer om följder av pest och missväxtår.
Fynd i Historiska museets samlingar från området som talar om kontakter med Rom: Kjula: Guldring från Bergavrån, guld med karneoler och inskription på grekiska ”lycka, seger”. Hammarby: Guldmynt präglat för kejsare Probus (år 276-282) hittade vid Hammarby by. Näshulta: 1887 påträffades vid plöjning i Fagervik guldhalsring där guldet torde komma från romerskt område (ringen bedöms i tid till år 400-550).
1.3 Administrativa indelningar och tunagårdar
Troligen utvecklas en ny administration i yngre delen av järnåldern som omfattar en hundare- indelning (Damell 1977:53). Denna bygger i sin tur på tolfter eller dubbeltolfter som liknar den senare kyrkliga administrationens socknar. Varje hundare torde enligt Damell ha bestått av ca 100 gårdsenheter, Öster- och Väster Rekarne var varsitt hundare som i sin tur var uppdelade i två skeppslag var. Den administrativa hundareindelningen bygger alltså på att bemanna fartyg, fyra skeppslag för hela Rekarneområdet (Damell 1977:53) och kan möjligen ha samröre med administrativ indelning kring tuna-gårdar. Även bebyggelser med namnet Berga har förslagit ha en plats i en administrativ indelning associerad med
hundareindelningen (Wijkander 1983:41).
1.4 Syfte och frågeställningar
Syftet är att förstå mer om relationen mellan borgarna från mellersta JÅ och bygden i Rekarne härader i Södermanlands västliga del. Det geografiska området är valt för att det är
fornborgsrikt och de två häradena har tämligen lika landskapstyper som kan ge möjlighet till jämförelse dem emellan.
3
Frågeställningarna är uppdelade i frågor rörande borgtypologi, läge och relation till bygd 1. Borgtypologi.
Vilken är borgens storlek? Hur ser murverket ut? Höjd? Bredd? Hur ser borgens inre ut? Öppningar? Förekomst av husterrasser?
Vad finns det för likheter och olikheter i typ mellan fornborgar från de två häradena? 2. Vilken är relationen mellan borgar, storgårdar och omgivande bygd?
I vilken slags landskapstyp ligger borgen? Centralt eller perifert i bygden? Närhet till hamn? Närhet till kommunikationsled? Finns ortnamn i området från mellersta järnåldern, finns tuna-och berga-namn? Hur relaterar de till borgarna? Vilken är relationen mellan borgar med husterrasser och bygden och hur relaterar de till övriga liknande anläggningar? Vad finns för likheter/skillnader mellan de två häradena?
1.5 Metod
Det kan inte vara många berg som ännu är oupptäckta och att de skulle funnits men försvunnit verkar inte sannolikt. Materialet är sålunda sannolikt hyggligt representativt och tillräckligt stort för att man ska kunna finna eventuella likheter och olikheter och bortfallsproblematiken är liten. Induktiv metod med observationer/kategoriseringar och jämförelser som
förhoppningsvis skapar möjlighet att se förekomster och kan ge möjlighet till generaliseringar används. Sorterande av de i området troliga mellersta järnåldersborgarna på grundval av kriterier som rent empiriskt verkar vettiga som storlek, murhöjd, utseende på murar, ingångar, murläge, topografi i borgens inre görs. Bedömning av ev. systematiska skillnader utförs. Analys av borgens läge i landskapet med beaktande av hur strandlinjen troligen låg, hur berget ser ut nu, närhet till farled, till väg, hur terrängen ser ut omkring, närhet till odlade områden, bebyggelse med JÅ namn och åt vilket håll blickar berget om åt något ärockså viktigt.
1.6 Området: Östra och Västra Rekarne.
Fig. 1. Landskapsanalys. En förbindelse mellan Mälaren och Hjälmaren (numera Eskilstunaån) går strax öster om Tumboåsen. Från Eskilstuna kommun.
4
Rek i Rekarne syftar troligen på ravinen vid Kälby i Skogstorp (Damell & Ericsson 2000: 18). Vid bronsålderns slut/äldre järnålderns början ses sex mer sammanhängande områden med koncentrationer av fornfynd som antagligen speglar bebodda trakter. Vid vår tideräknings början hade landhöjningen medfört att det tillkommit stora flacka landarealer framförallt i de norra delarna mot Mälaren (Damell 1985:71), det fanns en bred vik in till nuvarande
Eskilstuna. Det fanns också ett stort antal insjöar i området som senare försvunnit. Under romersk järnålder visar enen en expansion vilket tyder på ett öppnare landskap med
betesmark. Även odlade arealer ses med vete, korn och råg. Under folkvandringstiden ses en igenväxningsfas och förskjutning mot spannmålsodling istället för boskapsskötsel.
Landhöjningsmarkerna i norr började befolkas under romersk järnålder-folkvandringstid (Damell 2000:64).
1.7 Fornborgar i Östra och Västra Rekarne
Totalt inom området finns 43 registrerade fornborgar och hägnade berg varav två osäkra alltså ca 41 fornborgar (de två rapporterade som osäkra är båda centralt i Eskilstuna).
I Östra Rekarne härad ingick socknarna: Barva, Hammarby, Husby-Rekarne, Jäder, Kjula, Näshulta, Stenkvista, Sundby, Vallby, Ärla samt Kloster (Tuna) som1907/1931 uppgick i Eskilstuna Kloster församling.
I Västra Rekarne härad ingick socknarna: Gillberga, Lista, Råby-Rekarne, Torshälla, Tumbo, Västermo, Öja samt Fors som 1907/31 uppgick i Eskilstuna Fors församling. Totalt 19 socknar.
I Eskilstuna stad som alltså består av två tidigare socknar finns enligt Fornsök 17 fornborgar, i de övriga 17 socknarna finns 24 fornborgar fördelade på 0 (endast Hammarby socken) till fyra (endast Torshälla socken) i övrigt en eller två per socken. Dessa borgar är alltså inte daterade.
Fig. 2. Ur Atlas över rikets indelningar. Statistiska centralbyrån och Lantmäteriets KartCentrum 1992. Socknar 1, 3 samt 10-16 i Västra Rekarne, 2, 4-9 samt 17-20 i Östra Rekarne. © Lantmäteriet, medgivande 2011-0094.
5
Fornborgarna är jämfört med hägnade berg ofta mindre till ytan och jämfört med tidigare förändras byggtekniken under romersk järnålder och folkvandringstid. Mellersta järnålderns borgar har ofta kraftigare murar och innesluter ofta ett mindre område än bronsålderns hägnade berg (Olausson1995:146ff) och har spår av kallmurning (Olausson 1995:175). Man har under mellersta JÅ också oftare yttre kortare vallar, utskott på murar och liknande (Olausson 1995:157). Enligt dessa kriterier bedömdes initialt 22 troligen vara från mellersta JÅ, alla dessa har alltså spår av kallmurning. Tre av dessa var osäkra, ytterligare några osäkra har tillkommit under arbetet.
Sju av de sjutton registrerade fornborgarna inom nuvarande Eskilstuna stad församling (alltså f.d. Kloster och Fors socknar) bedömdes initialt vara från järnåldern, några av dessa tillhör de osäkra (redovisas i kapitel 5 & 6). I socknarna i periferin: Näshulta, Stenkvista och Västermo finns i vardera socken en sannolik bronsåldershägnad men ingen fornborg.
Det är alltså troligen så att det smugit sig in några hägnade berg bland dessa möjliga järnåldersborgar, någon kan ha kallmurat på bronsåldern också. Mindre troligt att jag misstagit ett hägnat berg för en fornborg. De få ev. hägnade bergen bör inte påverka det generella resonemanget.
På en översiktskarta är de troliga fornborgarna ganska jämnt spridda över Rekarne med undantag av att ett litet band av borgar i öst-västlig riktning utmärker sig med att ligga lite tätare än de andra och att fler ses i de norra delarna mot Mälaren.
Fig. 3. Vattenlinje som under mitten av JÅ. Karta modifierad från SGU. Borgar som initialt bedömts vara från mellersta JÅ markerade. Karta ungefärlig och modifierad från SGU kartgenerator. De stora borgarna och plats för tunagårdar i rött. Fässlinge, lilla Hugelstaborgen, Ängsholmen, Kälby, Härsmossen osäkert om fornborgar.
6
Text tagen från Fornsök nedan är i kursiv. Urklipp från häradskartor är från Häradskarta Östra respektive Västra Rekarne, Södermanland. Rikets allmänna kartverk. Utgiven 1902 - 1906. Nyutgiven 1922 – 1943. Borgläge markerat med röd prick på häradskartan. Jag går igenom sockenvis varje härad för sig från norr till söder med början centralt i norr mot periferin. Fynd från Historiska museets samlingar som bedömts intressanta i sammanhanget redovisas för respektive socken.
I tabell i kapitel 4 sammanfattas borgstorlek, högsta murhöjd, största murbredd (uppgifter från Fornsök) samt kort bedömning av borgens inre, förekomst av dubbelmur, förekomst av
husterrasser, läge i landskapet, vid farled/väg och närhet till Tuna och Berga.
2. Borgar som bedöms vara från järnåldern i Östra Rekarne
Vallby socken
Fig. 4.Vallby socken. Vestaborgen mitt i Fig. 5. Vestaborgen. Urklipp från Fornsök. odlingslandskapet och Tärby i norr vid Mälaren.
7
RAÄ-nummer Vallby 10:1. Kallas Vestaberget. Höjd över havet 40 m.
Vestaborgen ligger i liknande terräng som Ransten nedan, i ett flackt jordbrukslandskap med små höjder bemängda med gravfält och stensättningar från både äldre och yngre järnålder. Det är bara 2,3 km till Ransten. Berget ser ut att höja sig markant över slätten trots att det är bara 21 m över omgivningen. Kuperat inre med några hällar. Anslående mängd sten med breda och kraftiga murar som förstås varit ännu högre än de 2 m som är dagens högsta, sannolikt var det ovanligt höga murar. Det är tre rader murar vid ingången. Det finns
terrasseringar utanför murarna på borgen, 5 husgrundsterrasser, varav 2 osäkra. Provschakt i murarna gav fynd av lerklining, kol, rödfärgad jord bl. a. C14 dateringar: 565+-80 e. Kr. respektive 460+-85 e. Kr. Man har god utsikt åt alla håll men i övrigt finns inget
försvarsstrategiskt i detta läge. Den ligger inte i något gränsläge mellan olika landskapstyper. Ca 1,5 km åt nordöst ligger en långsträckt höjd omgiven av odlingslandskap som i det
närmaste täcks av ett stort gravfält med en storhög, Grundby limpa (mer om den under Ranstensborgen). I närheten ligger gården Kumla.
RAÄ-nummer 41:1. Kallas Tärby borg eller Borgberget. Höjd över havet 45 m.
Fig. 8. Tärby borg. Urklipp från Fornsök. Fig. 9. En ingång till Tärby.
Borgen ligger på en åskam, ca 300 meter från Mälaren. Berget är beskedligt och är lätt att komma upp på. Innanför murarna är ett flackt område. Omgivningen är nära en kilometer runt om skog. Det är snarast så man velat ha borgen på undanskymd plats och med utblick över Mälaren. Inga ort/gårdsnamn av äldre typ i närområdet. Borgen ligger ca 2,2 km norr om Ranstensborgen.
8
Sundby socken
Fig. 10. Ranstensborgen och Ingespjuta till höger, Grundby limpa uppe till vänster. Urklipp från Fornsök
RAÄ-nummer 7:1. Kallas Ranstensborgen. Höjd över havet 30 m.
I väst branta stup, på övriga sidor dubbla stenvallar. Borgens inre utgörs av berg i dagen.
Ogenomtränglig vegetation i kombination med mängder av nedrasad sten och tomtmark gör att detta är en borg jag bara sett nerifrån. Berget ligger i ett flackt jordbruksområde 1,5-2 km söder om Mälarstranden och Ostra (medeltida namn på storgården är Olustra). Det finns små spridda höjder i området vilka nästan samtliga har gravfält och stensättningar.
Berget höjer sig 16 meter över slätten och ligger ca 500 meter från byn Ingespjuta. Det
strategiska läget är inte uppenbart. Enligt Fornsök möjlig dubbelmur där den yttre är långt ner på berget. Enligt Lorin (1985: 35-36) skall det på södra sidan av berget finnas terrassliknande anordningar som han bedömer som lämningar efter bosättningar. Även på västra sidan av berget fann han terrasseringar. Ingen av dessa är daterade.
Gårdstillhörighet: Ingespjuta är en möjlighet. Namnet kan tolkas som den (sveakonungen Ingi) tillhörande (delen av) ägan Spjutarna (Hellberg 1942:131-132). Grundby limpa (RAÄ Vallby:36:1) är en storhög (5 m hög) med 40 m diameter som också kallas kung Inges hög och ligger mittemellan och något norr om Ransten och Vestaborgarna.
Jäder socken
I Jäder socken finns en gård med namn Torsberg nära Mälaren. Namnet Oden förekommer i
Onsberget (Vikstrand 2001:130). Vid foten av Onsberget finns på dess östra sida finns några
runda stensättningar och en ca 90 m lång stensträng. Ull förekommer i Ullunda (Vikstrand 2001:169). Ett Berga ligger 1,2 km från Mälby borg.
RAÄ-nummer 37:1, kallas Mälby borg. Höjd över havet 25 m.
Nästan obruten ringvall av sten. I sydöst och sydväst löper en yttre stenvall, 90 m lång. Två ingångar, i nordväst och nordöst. Ca 10 meter nordöst om ringvallens nordöstra port är en yttre vall, ursprungligen ca 30 m lång.
9
Fig. 11. Mälby borg. Urklipp från Fornsök. Fig. 12. Inne i borgen.
Mälbyborgen ligger på ett åsslut vid Mälaren, Fornsök beskriver det som ett ”flackt berg”. Man har byggt den på åsslutet norrut fast det finns två höjder på åsen syd och sydöst om borgen med ett högre läge, i synnerhet den sydöstra skulle ge branter svårare att passera. Borgen är en hel cirkel. Tämligen jämnt inre område. Schnell tog 1929 upp provgropar som inte gav några fynd (Damell & Lorin 2010:210). Det finns mängder med mindre sten som inte
ser ut att ligga slumpvis på åsryggen söder om borgen. Möjlig gårdstillhörighet: Berga.
Fig. 13. Fässlinge skans. Murparti. Fig. 14. Fässlinge skans. Urklipp från Fornsök.
Eventuell järnåldersborg: RAÄ-nummer: 85:1 kallas Fässlinge skans. Två stenvallar 28 och 16 m långa. Det är 250 m till närmaste gravfält och också ca 250 meter (åt väster) till en liten knalle som också benämns skans och som enligt Fornsök skall vara nämnd i Rannsakningar år 1686. Berget är långsträckt ca 200 meter med en högre del i norr där murrester finns. Det ligger mitt i ett flackt landskap utan landskapstypgränser, det är inte nära till vatten och det är passerbara branter på alla sidor. Det kan förstås ha legat vid väg. Det är några murrader men inte mer. Tveksam fornborg.
Hammarby socken
Damell nämner att ett guldmynt präglat för kejsare Probus 276-282 hittades vid Hammarby by (2000:71). Det finns ingen fornborg i området som mestadels är flackt jordbrukslandskap.
10
Fd. Kloster socken
Fig. 15. fd. Kloster socken med Uvberget, Intagsberget, Fig. 16. Intagsberget. Modifierat från Fornsök. Gredbylund, Härsmossen och Hugelstaborgarna.
RAÄ-nummer: 249:1 Kallas Intagsberget. Höjd över havet: 35 m. I borgen finns 8
terrasseringar och 2 röjda ytor. Vid grävningen av borgmuren kunde inga konstruktioner iakttagas. C-14 prov gav värdet 445+-90 e. Kr.
Ca 500 meter nordväst om borgen låg ett kloster på vars grunder Gustav Vasa lät uppföra ett slott. Under grundmurarna till klosterkyrkan fanns stolphål och en guldgubbe, enligt Damell (citerad i Lorin 1985:14) är det rimligt att förknippa denna borg med det Tuna som låg där slottet en gång låg. Numera centralt belägen i staden.
Fig. 17. Gredbylund. Urklipp från Fornsök.
RAÄ-nummer: 521:1, hittar inget namn på berget men det ligger i Gredbylund. Höjd över havet 45 m. Liten borg med ett inre med tämligen flacka mossbeväxta hällar och en del sten. Mindre odlade ytor i den omgivande skogen. Endast en km till Intagsberget.
11
RAÄ-nummer: 224:1 Hugelsta stora, i par med 225. Höjd över havet 55 m.
På ett markerat bergskrön begränsat av stenvallar samt branta stup. Stenvallarna har en sammanlagd längd av ca 240 m och utgör borgens begränsning utom längs ett ca 30 m långt parti där berget är som brantast. I skogsområde söder om slätt med ca 300 meter till tidigare
väg på slätten (nära nuvarande E20). Berga Vrå ligger ca 750 meter NNV, ett Berga 1,6 km VNV.
RAÄ-nummer: 225:1 Hugelsta lilla. Höjd över havet 50 m. Högsta murhöjd: 1,2 m
Ca 80x35 m belägen på ett tämligen högt mot NNV sluttande berg, begränsad av stup, branta sluttningar och stenmur. Borgarna ligger nära varandra i ett skogsområde med sedan
åtminstone bronsåldern använd mark norr om skogen med en även dåtida genomfartsled. Osäker fornborg.
Fig. 18. Hugelsta stora och lilla. Fig. 19. Härsmossen, nedre muren, den övre skymtas
RAÄ-nummer: 274:1, kallas Härsmossen. Höjd över havet: 65 m. Det egentliga borgberget
är mycket brant med mur i södra kanten. Imponerande berg omgivet av skog, höjder och kärr
mellan Gredbylund och Hugelsta. Det är bara ca 1,6 km till Gredbylundsborgen. Det finns två toppar inom borgområdet, och en ovanligt lågt belägen yttre mur som kanske är till för att införliva det mindre berget. Läge mitt i skogen, inget gränsläge och inget påtagligt strategiskt. Borgens inre tämligen flackt, hällar med mossa. Välbevarade men låga murar, se fig. 19. Lite osäkert om fornborg. Påfallande många riktigt stora stenar på östsluttningen och ej passerbara branter åt norr.
RAÄ-nummer: 535:1 Uvberget. Höjd över havet 59 m, höjer sig 43 m över ån. Två ingångar
genom den inre muren.
12
Uvberget är beläget vid ån med en imponerande brant mot vattnet. Tvärsöver ån, ca 500 meter västerut är ett berg med vallanläggning från bronsåldern. Man kommer upp på borgen från öster där det finns en ingång. Ytterligare en finns i nordväst. Muren löper bara ca en tredjedel av en cirkels omkrets, åt väster är stup och norr är branter. Man har god sikt över ån och skogen på dess andra sida. Gränsläge mot åns dalgång med god uppsikt över ån.
Gårdsnamn i området: endast senare namntyper.
Kjula socken
Guldring från Bergavrån (Berga Vrå) guld med karneol, grekisk inskrift med betydelsen ”lycka, seger” funnen vid vägsystem 3 km från Grönsta som är en rik boplats från 200-550 e.Kr. (Damell 2000:71). Bergavrån ligger i norra delen av socknen, 750 m från
Hugelstaborgen. I socknen finns Ällevi i den norra mer odlingsbara delen av socknen en knapp km väster om åsen, sannolikt centralt belägen nära väg i östvästlig riktning. Helig- är ett fornsvenskt och omdebatterat ord (Vikstrand 2001:226-236).
RAÄ-nummer 51:1. Kallas Bälgstenaberget och ligger i skärningen mellan Kjula, Stenkvista och Ärla socknar. Höjd över havet 70 m. Liten borg med två vallar på en kompakt ganska rund topp med naturliga stup som höjer sig 24 m över fälten nedanför, på norra änden av ett ca 300 meter långt höjdparti som ligger parallellt ca 200 meter öster om Kjulaåsen i ett uppsprucket landskap med odlad mark och mindre höjder. Berget ligger inte i någon naturmässig landskapsgräns. Borgens inre är ganska kuperat med många hällar och stenar. Det finns ett gravfält med resta stenar ca 200 meter från berget vid Kjulaåsens fot. Längs Kjulaåsen finns rester av en gammal färdväg. Hade man velat ha ett strategiskt läge för kontroll av vägen hade det varit bättre att lägga borgen vid denna. Oklar gårdstillhörighet. Torsberga ligger 4 km österut.
Fig. 22. Bälgstena borgen, invid Kjulaåsen med en gammal färdväg. Urklipp från Fornsök.
Barva socken
Ett större gravfält vid Säby som grävdes ut 1997 hade i ett lite avskilt läge en skelettgrav, enligt Damell kvinnograv från år 400-550 bestående av tre stenringar, den yttersta med ett 40-tal resta stenar. Graven innehöll enligt samma källa bl.a. blå glaspärlor, bronsspänne
13
Fig. 23. Barva socken med Vinnsberg. Fig. 24. Vinnsberg till vänster. Urklipp från Fornsök
RAÄ-nummer: 79:1, kallas Vinnsberg. Höjd över havet 45 m.
Berget är lite avlångt ca 200 meter långt med en mindre topp i norr. Det ligger i ett
skogsområde med höjdpartier med nu odlad mark emellan, en km österut ligger Söderbyåsen med Barva kyrka. Man kommer enklast upp på borgen med stig söderifrån till en av troligen två öppningar. Vid vägen upp finns några rösen och alldeles nära murarna två stenrader med lite större stenar, en rak och en i en rät vinkel. Murarna ligger något neddragna från toppen. Berget höjer sig 23 meter över åkermarken nedanför skogen och har några opasserbara branter. Dess inre är lätt kuperat med partier av flackare hällmark.
Kring år 500 låg det ca 1 km söder om Mälaren. Det finns stora odlingsarealer mellan berget och åsen en km österut. Skäggesta, Säby och Barva med kyrka ligger 700 m-1 km österut. Säby (”boplatsen vid sjön”) i Barva socken har enligt Vikstrand bosättningskontinuitet från förromersk järnålder (2013:114). I Barva finns härdsystem och odlingsytor som hänförs till folkvandringstid. Barva är namnmässigt den troligare storgårdstillhörigheten.
Fig. 25. Stora graven, Säby, Barva. Fig 26. Armborstfibula från graven. Teckning Franciska ………Sieurin-Lönnqvist.
14
Husby-Rekarne socken
Vid ledningsdragning 1936 hittade man nära gården Tandla en ornerad ring av guld (Damell 2000:70).
RAÄ-nummer: 72:1, kallas Hultberget, vid Tandersten. Höjd över havet 70 m.
Nordöstra delen av fornborgsberget är husgrundsterrasser, 10 st, ca 10-25 m långa och ca 6-10 m breda. I Historiska museets samlingar ca 120 fynd: vävtyngder, keramik, lerklining, bryne, föremål av järn och brons t.ex. gravyrredskap alla från fornborgsområdet. Kol-14 datering till år 200-250 men även 600-tal.
Under järnåldern låg berget på sydsidan om en vik från nuvarande Eskilstunaån, det är ett lätt ovalt berg som höjer sig med branter 31 meter över marken nedanför. Opasserbara branter på några sidor, långa murar, kortare bit med dubbelmur. Berget ligger i kanten av ett större skogsområde som sträcker sig vidare söderut. Imponerande berg som gett upphov till ättestupamyter.
Fig. 27. Hultberget. Urklipp från Fornsök
Stort lätt kuperat inre borgområde med en del hällar och åtminstone ett flyttblock inne i borgen, även ett utanför en av ingångarna. Två muröppningar. Fantastisk utsikt både åt skogen i söder och den tidigare viken (numera Tandlaån) och odlat område norrut. Tvärsöver viken numera gården Tandla till vilken borgen rimligen hört (bild se omslag). Berga ligger ca 2 km östnordöst om Hultberget. Närmaste gravfält är ca 600 meter bort.
Det finns ett tiotal terrasser på bergets nordöstra sida som undersöktes 2007. C 14-dateringar visar att en av terrasserna varit i bruk under folkvandringstid-tidig vendeltid. Även
kulturlagerfynd inne i borgen (Lorin 1985:53).
Ärla socken
Fig. 28. Ogaklev, murdetalj.
15
Fig. 29. Urklipp från Fornsök.
RAÄ-nummer 34:1. Kallas Ogaklev. Höjd över havet 50 m.
Utanför muren i sydväst är tre terrassliknande parallella avsatser.
Ogaklev är ett symmetriskt berg som ligger med störst höjdskillnad ner mot å, tidigare sjö, på JÅ del i en öst-västlig förbindelse med flera sjösystem. Söder om borgen är ett stort
skogsområde med flera km till nästa bygd. Det är ett stort berg att bygga på och en borg avpassad efter berget. Den inre ytan är kuperad med flera mindre punkthöjder och strax innanför södra ingången är en liten mosse. Muren är på vissa ställen välbevarad och det finns mur även där man har branter där man annars oftast låtit bli bygga mur. Ur försvarsstrategisk synpunkt svårt förstå nödvändigheten av att bygga mur ö.h.t., det finns bara två ställen att ta sig upp på detta berg utan att klättra varav en är vid ingången från söder. Anslående borg som imponerar med sin ståtlighet i nutid och kan ha gjort det på JÅ också.
Ökna ligger ca 1,5 km nordost, från borgen sett på andra sidan ett mindre skogsparti. Slytan inom synhåll 400 meter nedanför berget på norra sidan Slytån, där finns inga fornlämningar. Läge vid vattenled. 1,6 km norrut till gården Ökna, ett skogsparti emellan berget och gården, gård vid Ärla kyrka en annan möjlig tillhörighet (gårdsnamn: Hamra, Allinge).
3. Borgar som bedöms vara från järnåldern i Västra Rekarne
Torshälla sockenI Historiska museets samlingar 211 poster bl.a. denar-silvermynt Antonius Pius (130-161). Harg-ordet finns sannolikt i Torshälla. Harg har dels en sakral dels en terrängbetecknande betydelse som stenig mark (Vikstrand 2001:216). Det finns också ett Torlunda i socknen. RAÄ-nummer: 1:1 Ängsholmen Höjd över havet 37 m, över Mälaren 36 m. Högsta murhöjd
1,5 m. Fornborg, 300 x 60-225 m begränsad av branta sluttningar och stup.
Stort berg vid Mälarstranden som ger utsikt och är svårbedömd då norra delen som är relativt lättforcerad saknar vall. Stort tämligen flackt område uppepå berget (här ses rester efter nutida
16
sommarstugor). Flera stora flyttblock på berget. Gränsläge då det ligger vid Mälaren. Kan vara hägnat berg.
Fig. 30. Ängsholmen. Urklipp från Fornsök.
Tumbo socken
RAÄ-nummer 37:1. Bogsten. Höjd över havet 35 m.
I borgens östra del invid bergskrönet är 2 terrasseringar, den större är ca 38 m lång. Ett
dominerande berg med vidsträckt utsikt mot Tumboslätten. Ansenliga mängder sten i
murarna. Borgens inre är stort och tämligen flackt. Boplatsrester inom borgområdet (Damell 2000:77). Berg i gränsläge skog/slätt med utsikt över Tumbo och med tidigare tunagård, bild se framsida. Det finns ett Berga ca 1700 m östnordöst, samma Berga nämns nedan under Skansberget.
17
RAÄ-nummer 34:1 Skansberget
Belägen på ett mot söder sluttande berg. I norr och öster begränsas fornborgen av naturliga stup och branter, med ställvis kraftigt blockrika moränslänter. I söder är en yttermur, ca 50 lång.
Fig. 33. Skansberget, långt ner till höger. Urklipp från Fornsök.
Skansberget ligger på en höjdmässigt inte så stor topp inne i ett kuperat skogsområde med blockterräng. Borgens inre är bara lätt kuperat och det finns block även här. Inget gränsläge, inget påtagligt strategiskt läge ganska mitt i skogen. Berga ligger ca 1800 m västerut. I närheten: Gardtorpet.
Fors socken
Frö-namn har ofta huvudleder som syftar på lokaler i/vid vatten (Vikstrand 2001:83). I denna socken återfinns dock Fröslunda (stadsdel i Eskilstuna). Hov, i fornnordiskan tempel, höjd, senare med flera betydelser som gård och byggnad med sakrala funktioner (Vikstrand 2001:260-261) återfinns också i Fors socken.
Fig. 33. Fors socken med Stenby och Kälbyborgen. Fig. 34. Stenby borg. Urklipp från Fornsök RAÄ-nummer:117, kallas Stenby. Höjd över havet 30 m.
I fornborgen har en mindre undersökning (Damell & Lorin 1985) genomförts. Nära NV hörnet togs ett mindre schakt upp. Vid undersökningen iakttogs starkt eldpåverkade stenar. Vissa hade också sintrat samman med andra stenar, lerliknande material och grus. Ett förkolnat trästycke påträffades också. En C-14 datering tidsfäster borgen till 445+-75 e. Kr. Omfattande trärester i murarna (Damell 2000:77).
Ett ganska beskedligt berg vid kanten av Borsöknabäckens dalgång. Bergsparti med
blockterräng och mängder av större stenar. Bergets höjdparti som är kuperat med hällar och skrevor är på alla sidor omgivet av mur. I syd och i väst delvis dubblerad mur. Oklart var
18
öppningarna ska ha varit. Möjlig tillhörighet: Svallinge några hundra meter norrut. Det finns ett Berga 2 km sydväst.
RAÄ-nummer: 528:1 Kälby Höjd över havet 50 m. Högsta murhöjd: 1 m. Stora stenmassor och starkt raserad. Ligger ca 250 m väster om Eskilstunaån, vid krök nära Hyndevadstrand, mittemot Husby. Ca 90x40 m.
Fig. 35. Kälby. Urklipp från Fornsök. Fig. 36. Ingång Kälby.
Berget är mitt på en avlång höjd som löper längs med Eskilstunaån ca 200 m väster om denna med nuvarande sträckning, det finns en mindre höjd mitt på åsen som borgen är byggd kring. Mycket raserade murar, ej full cirkel. Det finns ett mer vattennära berg precis vid åkröken. Namn i närheten: Husby, Rynningsberg, Vreta. Osäker fornborg. Berga 2,4 km västnordväst (samma Berga som till Stenby)
Råby-Rekarne socken
Fig. 37. Råby-Rekarne med Hägersberget. Fig. 38. Hägersberget. Urklipp ur Fornsök..
RAÄ-nummer 42:1. Kallas Hägersberget. Höjd över havet 60 m.
Mäktigt berg som ligger vid skogsgränsen mot större odlat område nära Ökna. Berget
dominerar bygden och ger fantastisk överblick, bild se framsida. Stort inre i borgen som bara är lätt kuperat och lätt skulle kunna haft plats för bebyggelse. Gränsläge skog/ öppet landskap. Det finns en välavgränsad bygd som man ser ut över från berget (Råby-Rekarne). Trolig tillhörighet: Ökna.
19
Gillberga socken
Fig. 39. Gillberga socken med Jättehällen Fig. 40. Jättehällen. Urklipp från Fornsök.
RAÄ-nummer 22:1. Kallas Jättehällen eller Jättekälla. Höjd över havet 50 m.
Jättehällen ligger lite ensligt i ett skogsområde med många våtmarker, det är ca 600 m till närmaste nu odlade fält. Borgen brukar hänföras till kategorin flyktborgar. Ej så brant berg åt något håll. Inget gränsläge mellan landskapstyper och inget uppenbart försvarsstrategiskt i läget. Tämligen jämn skogsmark inne i borgen. Ca 2 km till Borsökna och Närsjöfjärden. Ett Berga ligger ca 3,5 km österut vid Borsöknasjön.
Lista socken
I Historiska museets samlingar finns ett eneggat svärd (funnet vid plöjning av den torrlagda Apalsjön). Av brev från tiden (1947) framgår att det är det andra svärdet som hittas i området.
20
RAÄ-nummer 5:1. Borghäll. Höjd över havet 57 m.
Borghäll ligger i skog med mindre ängsmarker omkring. Inget stort berg utan snarast en knalle med några branta sidor, flyttblock inbyggda i muren. Det är 2 km till Vingsleör. Det är nästan mitt emellan Hjälmar och Mälarstränder med 7-10 km till endera. Inte på gräns mellan landskapstyper. Berget är relativt litet, reser sig bara 17 meter över omgivande åkrar. Ort-gårdsnamn i närheten: Borghäll, Spånga. Det finns ett Berga 2,9 km söderut.
RAÄ-nummer: 7:1 Södernäs (ej bergets namn) Höjd över havet 35 m.
Fig. 43. Borgen vid Södernäs. Urklipp ur Fornsök
Blygsamt berg, en liten knalle som höjer sig 18 m över omgivande skog och åkrar. I jordbrukslandskap med smärre skogsmark nära Hjälmaren, ca en km från tidigare trolig vattenled. Kuperat inre med hällar. Inga gamla namn i närområdet. Det finns ett Berga 3 km norrut.
Öja socken
Nio poster i Historiska museets samlingar varav ett spänne i guld och brons.
I socken ligger Alberga, på häradskartan finns inget Alberga men ett Berga ca 2 km österut (strax väster om nuvarande Alberga).
Fig. 44. Visberget Fig. 45. Urklipp från Fornsök
RAÄ-nummer 38:1. Kallas Visberget.
Sällsamt vackert beläget i lätt kuperat odlingslandskap med mindre skogklädda höjdpartier. Mycket stora flyttblock i området som ofta ligger mitt på åkrar. En ingång som är ommurad i
21
sen tid (borgområdet hänger ihop med en hage). Det finns också en rektangulär plattform inne i borgen som ska vara sentida. Åt väster branter och utsikt över odlingslandskap, annars mur som omsluter ett ganska flackt parti med gräsbevuxen mark och hällar.
Gårdar i närheten: Vi, Konungsö, Frölunda. Berga ca 2 km österut.
4. Borgtypologi
4.1 Borgnamn.
Flera borgnamn innehåller ”sten”: Bogsten i Tumbo socken, gården Tandersten intill Hultberget (bergets ursprungliga namn?) i Husby-Rekarne socken, Ranasten (nu Ransten) i Sundby socken (Damell&Lorin 2010:206). Inom området finns också borgen Bälgstena i Kjula. Alltså fyra sten-namn. Närliggande ord som häll förekommer i Borghäll.
Det finns berg med sten-namn som inte är fornborgar och på hägnade berg som definitivt inte kan betraktas som möjliga försvarsanläggningar vilket talar emot att ”sten” ska uppfattas som ”borg” i betydelsen försvarsanläggning (Wall 2003:172)
4.2. Sammanställning över troliga fornborgar i Östra och Västra Rekarne
* , ** under Västra Rekarne, avser att det är avstånd till samma Berga från två olika borgar. Berga* 2 km från KälbyFornborgar Borg längd m Borg bredd m Högsta murhöjd m Största bredd m Borgens inre Öpp-ningar Dubbel mur/rund
Terrängtyp Husterasser Läge Utsikt Kommunikation På gräns mellan landskapsrum
Nära tuna Avstånd till ett Berga ÖSTRA REKARNE Hultberget 270 170 1,5 8 ganska kuperat, hällar 3 dubbelmur vid ingångar
stora höjdpartier med skog, blockterräng ja
skogskant mot odlat område
alla håll, bygd
och skog vid vattenled ja 2 km
Ogaklev 200 120 2,5 6
kuperat,
punkthöjder 2 Stort höjdparti nej
skogskant mot odlat område
utsikt mot
bygd/farled vid vattenled ja
Hugelsta 170 100 2 9 ? 2
omlott vid en ingång
skogskant mot odlat område
skog, nära odlat
område nära färdväg 1,6 km
Tärby 140 120 2 3 ganska flackt 3
dubbel mur ngn bit. Rund
i mälarnära högst måttligt kuperad skog nej
i skogen, nära
mälaren Mälaren nära mälaren ja
Vesta 120 120 2,5 7 lätt kuperat, hällar. 2 dubbel mur ngn bit en av flera små höjdpartier i flackt odlingslandskap ja skogö i flack odladmark
mot odlad bygd runtom
i tättberbyggt område nej Gredbylund 130 110 1,2 12
lätt kuperat med
hällar ? litet berg i skogsområde nej skog
skog, mindre
tegar nära färdväg nej Intagsberget 110 100 1,5 7 tämligen flackt 1?
stort berg med
imoponerande branter ja mitt i Eskilstuna
nu mot stan, ån
en bit bort nära Eskilstunaån oklart ja, Eskilstuna
Vinnsberg 105 65 3 12
lätt kuperat, hällmark 2?
måttlig kupering, stenrader
med stora stenar utanför nej i skog nära bygd skog, bygd
200 m från ås med väg nej Uvberget 80 60 1,5 5 ganska flack, hällar 2 dubbel mur ngn bit
imponerande brant mot
Eskilstuna ån, blockterräng nej i kog mot ån Eskilstunaån nära Eskilstunaån ja Bälgstena 65 65 1,5 2,5 kuperat, hällar 2
kompakt ganska runt berg med rejäla branter
skogö i odlad mark odlad mark
ca 200 m från Kjulaås nej Ransten 60 60 3 4 ? 1? dubbel mur ngn bit en av flera små höjdpartier i flackt odlingslandskap Ja skogö i flack odladmark
mot odlad bygd runtom
i tättbebyggt område nej
Mälby 10 65 1,5 8 tämligen flackt
dubbel mur ngn bit. Rund
på större bergsparti, måttlig till stark kupering, stenrik
terräng nej i skog mälarvik nära Mälaren ja 1,2 km
VÄSTRA REKARNE
Hägersberget 275 150 2,5 6 mycket lätt kuperat med
hällar 2 stort berg i skogsterräng nej
skogskant mot
odlat område mot odlad mark nära S-N led ja
Bogsten 180 110 4 10
endast lätt kuperat. Någon
större sten 1 stort berg skogsterräng ja
skogskant mot
odlat område mot odlad mark rel nära Mälaren ja ja, Tumbo 1,7 km
Stenby 140 100 2,5 10 kuperat 1?
dubbel mur ngn bit. Rund
i måttligt kuperad skogsterräng med mycket block, stenrik terräng nej
i skog nära
tidigare farled vatten? nära vattenled ja *2,9 km Jättehällen 90 80 2,2 6 ganska flack 1?
måttligt kuperad skog,
sankmarker, blockterräng nej skog skog, sjö ? nej *3,7 km Borghäll 100 60 2 5 kuperat, hällar. 1?
litet berg i skogslandskap med små åkrar nej
skog med små
tegar nära S-N led nej 2,9**
Visberget 90 60 2 10 flackt, öppet 1
i lätt kuperat odlat landskap med lite skog nej
höjd i odlad
bygd odlad mark vid vatten nej 2,2 km
Skansberget 90 50 1? 3 småkuperat 2?
måttligt kuperad blockrik
terräng nej skog skog ? nej
1,8 km (samma Berga som Bogsten)
Södernäs 50 30 1,5 4 kuperat ?
litet brant berg i måttligt kuperad terräng
i skog,
22
4.3 Storlek, murar, borgens inre
Det är påfallande stor variation mellan borgarna, några är stora med vidsträckt utsikt över egen bygd. Störst är Hultberget/Tandersten med 5-6 gånger större yta än den minsta som är Södernäs. Några av de stora borgarna har husterrasser på eller invid borgberget (t.ex.
Intagsberget, Bogsten, Tandersten) några mindre borgar har också trolig aktivitet visat av husterrasser intill (Vesta, Ransten). Några borgar är mellanstora och har ett flackt inre område och saknar husterrasser (t.ex. Mälby, Tärby, Jättehällen) medan andra mindre eller
mellanstora har hällar och skrevor och är svårforcerade i sitt inre (t.ex. Borghäll, Södernäs). Murarna är förstås i olika skick, de flesta har muromkrets till ca hälften, några mindre än det och tre är helcirklar (Mälby, Tärby, Stenby). Ungefär en tredjedel av dem har minst en sträcka dubbelmur. Där tre av fyra sidor är stup ligger muren så att den bildar en komplettering av rummet uppe på berget till ungefärligen rund form. Ofta är muren lite neddragen från toppen. Där toppen är väsentligen plan omgärdar den hela den plana ytan, borgen vid Härsmossen har dock en yttre mur neddragen nästan vid foten av berget och en högre upp också mer
neddragen jämfört med de flesta andra borgar, lite oklart om den är fornborg eller hägnat berg. Där det är dubbelmur är den yttre muren där det går att bedöma lagd så den döljer en ingång. Den bäst bevarade muren, på Ogaklev, är upp till 2,5 meter hög och avviker också genom mur även på ställen där det är stup. Av stenmängd att döma kan några andra haft stora dimensioner på murarna (t.ex. Vesta).
Fig. 46 och 47. Olika delar av muren på Mälbyborgen.
Stenarna som används varierar i storlek och är till mer eller mindre grad trumlade, ofta med svagt rundade ytor. Det måste ha varit en knepig uppgift att bygga höga murar med dem. På några ställen verkar det som man på senare tid tagit sten från borgen till murar i lantbruket (t.ex. Vesta, Visberget) och de belägna i staden eller nära bebyggelse kan ha manipulerats än mer (Intagsberget, Ängsholmen). Man får föreställa sig att de i skogen belägna borgarna haft större chans klara sig från plockande, i synnerhet som terrängen närmare bygd ofta också är extremt stenrik.
Att bygga murar var rimligen ett arbete för flera och krävde någon form av samarbete. Kanske man varit flera arbetslag eller varför inte skeppslag på samma borg vilket skillnader i murverk inom samma borg skulle kunna tyda på. Själva byggandet av borgen kanske är en viktig del för att få ihop ett arbetslag.
Själva det inneslutna området har mycket olika storlek, från det minsta vid Södernäs med ett kuperat inre till det stora Hultberget (Tandersten), med partiellt ganska jämna ytor och spår av bebyggelse utanför borgen. Hos några av borgarna i skogsläge är det inre flacka ganska jämna
23
ytor (Jättehällen, Mälby, Tärby). De stora borgarna Tandersten, Bogsten och även
Hägersberget har också åtminstone delvis stora flacka ytor, även Intagsberget kan höra hit men svårbedömt p.g.a. sannolik senare manipulation. Detta är berg det är lätt att vistas på. Andra berg har tämligen kuperade inre med punkthöjder med hällar och skrevor, t.ex.
Ogaklev och de något mindre borgarna (t.ex. Borghäll, Södernäs, Vinnsberg, Bälgstena). Det framstår snarare som om man byggt murar på flera av dessa berg utan tanke på någon längre vistelse. Även den något större Vestaborgen har ett rejält kuperat inre med stora skrevor men är svårbedömd p.g.a. de ansenliga rasmassorna som tar mycket yta, den har dessutom
husterrasser utanför och ligger mitt i odlingsbygd där antal valbara berg är få. Fässlinge med två murrader är svårbedömd, ej färdigbyggd eller möjligen ett hägnat berg. Hugelsta lilla går bort från resonemanget som osäker fornborg.
Flertalet borgar har två öppningar, några en, ofta är delar så raserade att det inte går att se om det funnits fler. Det är på några borgar svårt att bedöma ingångar ö.h.t. på grund av rasmassor. På några borgar är öppningarna tydliga och ibland finns en dubblering av muren just vid öppningen. Många borgar har flyttblock inne i borgen eller inkorporerade i murar eller utanför borgområdet, eller vid ingången. Det är dock nästan svårt att hitta bergspartier i Rekarne som inte har mängder med flyttblock.
4.4 Förekomst av husterrasser
Ungefär en fjärdedel av borgarna har husterrasser inom mur eller på borgberget och är
möjliga hantverksborgar. Att alla de övriga skulle vara tomma kanske man behöver gräva mer för att konstatera men flertalet är det sannolikt.
I Östra Rekarne finns husterrasser i/precis utanför borgområdet på Intagsberget som bör höra till tunagården i nuvarande Eskilstuna. Vid Hultberget i Tandersten, och de två mindre borgarna på slätten nära Mälaren Vesta och Ransten finns också husterrasser. I Västra Rekarne finns terrasser inom Bogsten nära tunagården i Tumbo.
Hägersberget som överblickar Råby-Rekarneområdet har liknande kvaliteter som Bogsten och Tandersten och borde kunna varit säte för hantverksproduktion men där finns inga uppgifter om terrasser.
Det finns spår av lämningar av människa och/eller av djur på flertalet av borgarna.
Fosfatkartering av samtliga Rekarneborgar utfördes av Olle Lorin 1978 och kompletterades 1985. Han tog initialt 3-10 prover per borg och på olika ställen inom men även utanför borgområdet. Om man räknar på det högsta värdet inom murarna på varje borg ligger medelvärdet på 340 P° på de som initialt bedömdes vara från järnåldern men med stor variation (det är ingen statistisk skillnad mellan värdena om man jämför högsta värdet på troliga hägnade berg med detsamma på fornborgar med tvåsidig t-test). Några utmärker sig särskilt med låga värden: Borghäll i Lista (en mycket liten borg med ett otillgängligt inre), Fässlinge skans som är en tveksam fornborg, Hugelsta lilla – också tveksam fornborg samt Tärby. Även Härsmossen uppvisar låga fosfatvärden. Fosfatmetoden har kritiserats för den slumpmässighet det blir när man bara tar prover på utvalda punkter, man kan förstås missa områden med höga värden. Å andra sidan är prover från utsidan av murarna låga så någon form av information finns i dem.
24
5. Vilken är relationen mellan borgar, storgårdar och bygd?
5.1. Läge i landskapet
Wall finner att borgarna på Södertörn är ”tröskelhägnader” som ligger på naturliga gränser i landskapet där de hägnade bergen är ”platser som fungerar som övergångar i landskapet” (Wall 2003:75, 104). Södertörn är genomkorsat av många djupa sprickdalar och det är nog svårt att hitta ett berg i det landskapet som inte har ett gränsläge. I Rekarne kan ca en tredjedel av borgarna kunna betecknas som ”tröskelberg” (ofta vid dalgång eller vatten).
I gränslägen ligger: Hultberget (Tandersten) med utsikt över egen bygd och dåtida farled, Ogaklev med läge mot dalgång och vattendrag, Tärby och Mälby med läge vid Mälaren, Uvberget vid dalgången till Eskilstunaån, Hägersberget i kanten av skog med utsikt över sjö (på JÅ) och egen bygd, Bogsten vid gränsen mot slätten vid Tumbo. Även Stenby har läge på ås vid tidigare vattenled. Några är svårbedömda.
Några har läge mitt i odlingslandskap med samma typ av landskap runt om, som Vesta och Ransten, även Visberget hör hit. Några ligger helt i skog t.ex. Skansberget och Jättehällen.
5.2. Närhet till hamn/kommunikationsled
Merparten av bergen ligger vid vatten eller nära färdväg. Omkring en tredjedel av dem ligger vid vattenled/Mälaren, och då har jag räknat med Stenby där vattnet utanför borde ha grundat upp sig ordentligt och kanske var farbart bara för små farkoster om ens det. Vid eller nära vattenled ligger: Ogaklev, Stenby, Intagsberget och Uvberget ev. Kälby som ligger nära Eskilstunaån. Mälby och Tärby ligger nära hamn i Mälaren.
Hugelstaborgen ligger nära gammal led (ungefär där nuvarande E20 går), Bälgstena några hundra meter från led lägs Kjulaåsen. Södernäs ligger nära Hjälmaren.
5.3 Ortnamn
Vikstrand talar om namndöd mellan folkvandringstid och yngre järnålder, att tidigare
boplatser överges och från yngre järnålder får den ungefärliga utbredning de sen fortsätter ha (2013:9-10). Den stora massan av namn har alltså försvunnit men där namn kan knytas till bebyggelse är namnkontinuitet enligt Vikstrand det normala (2013:101).
Ortnamn kan till del dateras, dels genom historiskt /arkeologiskt källmaterial, dels genom ljud-böjningshistoriska dateringar och ordhistoriska dateringar (t.ex. förekomst av förkristna gudanamn). Man har också försök använda landhöjningen för datering. T.ex. områden som bebyggts under yngre järnålder har by- och sta- namn men saknar äldre inge-namn. Vid datering av gravfält kan man se frekvenser av namn i förhållande till ålder och då dominerar inge- och a- namn i vid gravfält från romersk järnålder och folkvandringstid (Vikstrand 2013:14).
Inge-namnen anses vara en inbyggarbeteckning där tillägget ofta är terrängsyftande och då ganska specifikt. Näsinge blir då t.ex. de som bor vid näset (Vikstrand 2013:43). Det finns få ”äkta” inge-namn som går att belägga efter 400-500-tal, vissa kan dateras till förromersk järnålder (Vikstrand 2013:53).
-a ortnamnen är plurala och har feminint genus, de har oftast ett terrängbetecknande grundord som t.ex. Berg-a. Daterade plurala namn är från yngre bronsålder och framåt, men flera är också från folkvandringstid (Vikstrand 2013:79).
25
Berga är ett namn som enligt Wijkander har en jämn fördelning över Södermanland och kan ha samband med hundareindelningen (1983:41). I Östra Rekarne återfinns tre Berga och dessa ligger högst ca 2 km från en fornborg. I Västra Rekarne finns fem Berga varav ett är
Gillberga. Ett Berga ligger nära (inom en km) från den förmodade platsen för
tunabebyggelsen i Tumbo och med ett avstånd på 1,7 km till Bogsten och 1,8 km till Skansberget. Stenby och Jättehällen har 2,9 respektive 3,7 km till Berga vid Borsöknasjön (som är ca 2 km från Kälby). Borghäll och Södernäs har ca 3 km vardera till det Berga som ligger centralt i Lista. Visberget har 2,2 km till ett Berga.
Definitivt innan kristen tid är alla de ortnamn som innehåller kända gudanamn från fornskandinavisk religion som ses i förhistorisk namn-miljö och är bildade efter kända mönster t.ex. gudanamn+vi eller gudanamn + kultplatsbeteckning (Vikstrand 2001:41). Inte sällan är sockennamn sakrala, man kan ha byggt kyrkan på eller nära en tidigare kultplats (Vikstrand 2001:42).
Inom Rekarne finns flera sakrala ortnamn, flertalet redovisade under respektive socken. Av gamla gudar förekommer Frö och Ull. Det är ett fåtal av den fornnordiska mytologins gudar som är representerade i ortnamn (Vikstrand 2001:2001:408). Om detta beror på att det är de som tidigast dyrkats som gett namn åt platser och att dessa sen inte byter namn är en
möjlighet. Av nya gudar förekommer framförallt Tor och Oden.
5.4 Tuna
Tunanamnens språkliga ursprung är enligt Vikstrand klart: de härrör från ett samgermanskt ord med grundbetydelsen ”hägnad. Tunagårdarna utmärker sig genom ett stort antal guldfynd från romersk järnålder och folkvandringstid (2013:80). En rad namnpar pekar på att
tunagårdarna är centralorter i senare hundare (t.ex. Torstuna, Torsåkers hundare). De
vanligaste förlederna till -tuna är förkristna gudanamn. Tuna-namn förekommer inte med ägo- eller naturnamn. De bör ha varit viktiga under romersk järnålder med ökande betydelse till vendeltid (Vikstrand 2013:83).
Det finns två Tuna i Rekarneområdet, Tumbo (bo) och Eskilstuna.
Tuna-gårdarnas/byarnas betydelse är omdebatterat sedan minst 1700-talet och tolkningarna av namnet, åsikterna om namnets ålder och bebyggelsens betydelse har varit många. Utrymmet här medger ingen historik kring detta, det finns en god sammanfattning hos Fernstål (2004:50-62). Hon menar att namnet på t.ex. Tuna i Badelunda är så gammalt som 200-300 tal (Fernstål 2002:55). Att betrakta äldre Tuna som centrala i administrativt avseende verkar enligt Damell rimligt (1977:54).
5.5 Vilken är relationen mellan borgar med husterrasser och bygden och hur
relaterar de till liknande anläggningar?
Vid fem av de undersökta borgarna finns husterrasser på borgområdet eller precis intill borgen och kulturlager vid grävning. Det finns inga vapenfynd, det vanligaste fyndet på Hultberget som är utgrävt tycks vara vävtyngder. Att några av de större borgarna fungerat som
hantverksplatser, kanske för att utrusta följena verkar också troligt. En av dessa borgar ligger i Västra och fyra i Östra Rekarne. En i varje härad ligger i anslutning till tuna: Intagsberget i centrala Eskilstuna nära det tuna som bör ha legat där slottet senare låg, och Bogsten i Tumbo (Tuna-bo). Av de övriga tre borgarna med möjlig hantverksproduktion ligger två nära
26
varandra i odlad bygd vilket kan avspegla att det är en mer befolkad och möjligen rikare bygd, eller att man just där organiserat produktionen till följesverksamheten på fler händer (Ransten och Vestaborgarna med närhet till hamn i Ostra). Den tredje är Hultberget (Tandersten) långt söderut i Östra Rekarne som ur kommunikationssynpunkt är strategiskt placerad vid vattenled och har ett flertal husterrasser. Man kan föreställa sig att dessa är borgarna för den verkliga eliten med hantverk för följesverksamheten.
Hägersberget i Råby-Rekarne har samma kvaliteter som Bogsten och Hultberget/Tandersten, ett stort på toppen tämligen flackt berg som överblickar sin bygd och där fanns vid
provtagning kulturlager men inga husterrasser är beskrivna. Det är ett tänkbart läge för ytterligare en höjdbosättning/hantverksborg.
5.6 Vilken är relationen mellan borgar, storgårdar och omgivande bygd?
Några fornborgar verkar enkla att knyta till bygd, de ligger i kanten av den egna bygden och berget liksom överblickar sin bygd (t.ex. Bogsten, Tandersten, Hägersberget, Ogaklev). De ter sig för mig vara i en egen kategori. Bogsten bör som nämnts höra till tunagården i Tumbo, Tandersten till Tandla, Hägersberget till Ökna. Ogaklev kan höra till Ärlabygden.
Intagsberget är knuten till tunagården i Eskilstuna.
I den tidigmedeltida hundarindelningen var sockenindelningen inom Rekarne något annorlunda än i senare härader, i synnerhet i periferin vilket jag inte tror påverkar
resonemangen nedan. Wijkander menar om den tidiga medeltidens hundareindelning att den inte var någon nyskapelse utan hade tidigare rötter (1983:85). Indelningen kan ha tillkommit för att skapa rimligt jämna enheter för att utrusta skepp och förse dem med roddare och styrman (Wijkander 1983:14). Åtta (roddar) tolfter skulle motsvara ett hundare, tillkommer styrman, så räknat skulle det bli 4 skepp/hundare med 24 roddare och en styrman/skepp. Det finns uppgifter om två skeppslag i vardera hund. Bakom organisationen fanns sannolikt någon form av övergripande makt där tunaenheter bör vara centrala. Wijkander kopplar ortsnamn som -lunda och Berga till hundareorganisationen (1983:20). Tuna namn kan beläggas till 200-tal (Fernstål 2002:55) och Berga kan vara äldre än mellersta JÅ.
I Södermannalagen år 1325 (finns nedladdningsbar i originaltext) lär inget stå om hamnar för ledungen i Södermanland (i motsats till Upplandslagen där sådana uppgifter finns) och uppgifter om var hamnar annat än i Ostra vid Mälaren legat under mellersta järnåldern är svåra att belägga. För den senare ledungen låg hamnar vid Husbyar, hamnen i Ostra flyttade till Husby i Jäder socken, ett Husby med hamn låg vid Tumbo, ett i Öja socken vid
Hjälmaren, ett i Husby- Rekarne socken (Larsson 1987:58-59).
Det finns fyra-fem Berga i vardera härad. Flertalet borgar har ett Berga inom rimlig närhet. De som inte har det är bl.a. de tätt liggande borgarna i norra delen av Östra Rekarne (Vesta, Ransten, Tärby som ligger inom 2-3 km från varandra). Vesta och Ransten är mellanstora/små borgar med husterrasser nära varandra på ömse sida om storhögen Grundby Limpa mitt i rik odlingsbygd och nära hamn i Ostra. Grundby limpa, ”Kung Inges hög” är en av fem storhögar (>40 m diam) i Södermanland (Wijkander 1983:33). Möjligen kan bristen på Berga just här ha att göra med att trakten/dess storgårdar är maktcentra i sig. I en hypotetisk indelning av Södermanland i hövdingadömen före framväxt av en centralmakt kan enligt Wijkander storhögarna ses som centrala (Wijkander 1983:33), d.v.s. här kan finnas ett begynnande maktcentra.
27
Inte heller Ogaklev har ett Berga inom några km (närmaste ligger >10 km bort), och det finns inget närliggande Tuna eller Berga, inte heller några äldre eller yngre sakrala ortnamn.
Ogaklev har som berg och yttre utseende samma kvaliteter som de stora borgarna men ett inre som är kuperat och inte ter sig avsett för längre vistelser och en mindre odlad bygd intill jämfört med de större möjligt odlade områdena i t.ex. Tumbo och vid Tandersten. Det är ett symmetriskt och storslaget berg som kan vara valt just därigenom, och det kan möjligt höra till den tämligen närliggande Ärlabygden. Det avviker även genom att murar finns även där det finns opasserbara branter.
De ofta något mindre borgarna ligger i skogsterräng men hyggligt nära en bygd och verkar vara i utkanten av den (t. ex. Vinnsberg nära Barva, Gredbylund i skogen nära Intagsberget och Eskilstuna, Bälgstena vid Kjulaåsen, Borghäll i skogen i Lista och Södernäs och
Visberget nära Hjälmaren, Stenby nu nära köpcentrum i Eskilstuna). Några av dessa senare är påfallande steniga/ojämna till ytan (t.ex. Bälgstena, Södernäs). De är knappast byggda för mänsklig vistelse annat än möjligen för rituella ändamål.
Mest bortom troligt befolkad bygd är Jättehällen i ett skogsområde nära kilometervis omkring, det nuvarande stora kärret intill var på dock på järnåldern en insjö. Några borgar är svåra att härleda till bygd, som det ganska lilla Skansberget i skogen i Tumbo och Kälby i skogen nära Eskilstunaån (f.d. Fors socken) båda dessa har dock 1,8 respektive 2,6 km till ett Berga. Kälbyborgen ej säker fornborg dock.
De två mindre borgarna i skogen vid Mälaren, Mälby och Tärby har det gemensamt att de har ett ganska jämnt inre och är lätta att vistas i. De omges av en helcirkelmur samt delvis
dubbelmur och skulle kunna vara bra mötesplatser. Även Stenby borg i utkanten av nuvarande Eskilstuna har ett helt runt murverk. Detta är också den enda av borgarna som verkar ha varit utsatt för brand; här finns sintrade stenar. Om det varit en planerad ödeläggelse eller annat finns inte rum för att diskutera här.
5.7 Tankar om borgens funktion och sammanhang i tiden
Damell hävdar att alla borgar med få undantag ligger i strategiska lägen, inte som till-flyktspunkter utan snarare som kontroll- och övervakningspunkter och att de tyder på en orolig tid (Damell 2010:219). Att borgarna ofta kan ses vid angränsande bygd eller vid vattendrag eller ganska nära väg behöver inte nödvändigtvis tolkas som att de har ett militärt ändamål. Som försvarsanläggningar ter sig flera av dem dysfunktionella både i läge och utformning. Med tanken att borgarna skulle vara försvarsanläggningar är det märkligt att man ofta tycks lägga hantverksproduktionen utanför muren. Husterrasser ligger utanför muren både på Hultberget, Ransten, Vesta och även Intagsberget. Borgen verkar inte vara nödvändig för att försvara verksamheten. Ett strategiskt läge kan ju vara bra ur annat än militära skäl. T.ex. Bälgstena som ligger nära Kjulaås; hade man velat kontrollera vägen längs åsen hade man kanske lagt borgen vid vägen på åsen och inte 200 meter bort. Jättehällen har föreslagits vara flyktborg men berget är beläget bland våtmark och sjö i skogen, det är ett beskedligt berg som knappast kan ge skydd en längre vistelse. Vestas och Ranstens lägen mitt i odlingsbygd ter sig också försvarsmässigt svårförståeliga. Som platser att fly till är de inte funktionella, däremot möjligen som bankvalv för förvaring av dyrbarheter.
Av fynd att döma är detta en tämligen rik tid i området, eliten deltar i följesverksamheten och man kommer i kontakt med och inspireras av romerska idéer och romersk gudavärld. I det
28
ljuset blir hantverksborgar med produktion till följen logiskt. Fyra av dem är ju möjliga
hantverksborgar och med tanke på asymmetrin med flera i Östra Rekarne trots troligen samma antal skeppslag i de båda häradena skulle det vara intressant att undersöka Hägersberget i Råby-Rekarne som har samma egenskaper som t.ex. Bogsten. I övriga aspekter finns en hygglig symmetri mellan de båda häradena med en tunagård i varje härad, 4 Berga och 8-12 fornborgar.
När det gäller relation till tidigare hägnadstradition och vallanläggningar sticker Uvberget vid Eskilstunaån ut: ett hägnat berg ligger snett över ån och ytterligare ett några hundra meter uppströms på samma sida. Självklart har man på något sätt relaterat till de äldre bergen och inte på något ställe verkar det som om att man återanvänt en bronsåldershägnad.
Beckman-Thoor noterar att borgen vid Kälby är i närheten av den tidigare kultplats där skogstorpsyxorna skulle ha offrats och föreslår borgen som en kultisk-religiös hägnad (Beckman-Thoor 2002:50). Kälbyborgen bedömdes här med osäkerhet som fornborg, men sammanhanget med kultplats på bronsåldern kanske placerar den i den tiden, att den fungerat som kultplats låter rimligt oavsett ålder. Det finns flera borgar med liknande karaktär som Kälby som skulle kunna ha använts för rituella ändamål, som t.ex. Vinnsberg, Bälgstena, Borghäll, Skansberget. Kanske man med de mindre ”lokala” borgarna gör som i alla andra sammanhang som mindre bemedlad, försöker efterlikna det som den verkliga eliten gör, men i egen skala. Borgarna som ett metaforiskt Asgård har föreslagits (Carlsson 2015:163), andra betraktar det som ”mytiska platser” (Wall 2003:196). Borgen har rimligtvis betydelse som rituell plats i en tid där religion antagligen inte diskuteras utom liksom hos romarna
genomsyrar hela livet blandad med vidskepelse. Sannolikt har även de borgar där hantverk förekommer en rituell funktion och är inlemmad i tidens guds- och ödestro.
5.8 Vad finns för likheter/skillnader mellan de två häradena?
Det finns något fler borgar, och fler borgar med husterrasser i det något mer befolkade och troligen totalt sett rikare Östra Rekarne, vars norra slättlandskap under vendeltid visar tecken på bildande av småkungadöme men kanske redan under mellersta järnåldern var en rik bygd med sina två närliggande borgar med husterrasser. Annars är symmetrin påtaglig med ett tuna i varje härad och fyra-fem berga. Det finns både i Östra och Västra Rekarne magnifika borgar där man inte ser husterrasser men det bör påpekas att få av dessa borgar är utgrävda.
Ogaklev i södra delen av Östra Rekarne är ett undantag som i vissa aspekter avviker från övriga borgar.
6. Slutsats
Det finns i Rekarne en hyfsat jämn fördelning av fornborgar med något fler i Östra Rekarne. Det är stor variation i fornborgars storlek och läge, ca en tredjedel av dem ligger på gräns mellan landskapsrum och flertalet nära/vid kommunikationsled och eller vatten. Några av borgarna har stor likhet och utmärker sig med sin storlek och läge vid kanten av bygden och överblickande sin bygd. Några av borgarna har husterrasser och fynd talandes för
29
Det finns ett Tuna med tillhörande borg i både Östra och Västra Rekarne: Eskilstuna med Intagsberget i Öster, Tumbo med Bogsten i Väster. Flera borgar har ett Berga inom ca 2 km: Vinnsberg, Visberget, Hultberget (Tandersten), Hugelsta och Mälby.
Berga-bebyggelse har för en senare tid föreslagits som underordnad del i centralmakt utgående från tunagårdar och del i hundareindelningen med syfte att bemanna och utrusta skepp. Om tunabebyggelse är äldre än yngre järnåldern vilket är sannolikt kanske en föregångare till hundareorganisationen med Tuna och Berga kan vara kopplade till följesverksamheten.
Det finns mycket som talar för småkungadömen i vendeltid och dessa kan ha haft någon slags föregångare i hövdingadömen under mellersta järnåldern. Det tycks finnas en koppling mellan berga-bebyggelse och fornborgar, det kan förstås vara en samvariation av andra orsaker men det kan inte uteslutas att man på mellersta järnåldern försökte koppla ihop polititisk
administration, följesverksamhet och kult.
Hundareindelningen bygger på att utrusta och att bemanna skepp och det finns husterrasser i anslutning till åtminstone fyra av borgarna som kan ha att göra med hantverk till
följesverksamheten, flertalet av dem i Östra Rekarne. Möjligheten finns att även övriga borgar kan vara en del i följesverksamhetens organisation och kultutövning i samband med den.
7. Sammanfattning
Borgarna i Rekarne är av mycket varierande storlek, tämligen jämt spridda över häradena, ofta i utkanten av sin bygd och ofta nära kommunikationsled. Den ursprungliga
hundarindelningen var avsedd för att bemanna och utrusta skepp. Tuna och Berga förknippas med tidig centralmakt och det finns ett Tuna och fyra-fem Berga i varje härad och närhet mellan Berga, Tuna och flertalet av borgarna vilket talat för att borgarna kan ha haft ett sammanhang med följesverksamheten. Några har husterrasser och kan vara hantverksborgar för följesverksamheten, några borgar verkar byggda för enbart kultändamål. Undersökning av dessa möjliga samband i ett större område och utgrävning av fler fornborgar skulle kunna ge en klarare bild. De båda häradena är likartade förutom att det ”fattas” en eller två
hantverksborgar i Västra Rekarne och det finns en koncentration av borgar i norra delarna av Östra Rekarne som kan tala för att det är en rikare bygd och ett begynnande maktcentrum.
