ÖREBRO UNIVERSITET
Institutionen för juridik, psykologi och socialt arbete Socialt arbete
Examensarbete
Kandidatnivå, 15 högskolepoäng VT 2021
“Vi räddar liv och ger möjlighet till liv i frihet”
En kvalitativ studie om socialarbetares upplevelser av arbetet med personer som utsatts för hedersrelaterat våld
Författare: Kajsa Bäck & Lovisa Weiberg Handledare: Maria Moberg Stephenson
“VI RÄDDAR LIV OCH GER MÖJLIGHET TILL LIV I FRIHET”
- En kvalitativ studie om socialarbetares upplevelser av arbetet med personer som utsatts för hedersrelaterat våld
ÖREBRO UNIVERSITET
Institutionen för juridik, psykologi och socialt arbete Socialt arbete
Examensarbete
Kandidatnivå, 15 högskolepoäng VT 2021
Sammanfattning
Studien syftar till att undersöka hur socialarbetare upplever arbetet med hedersrelaterat våld och deras upplevelser av de insatser som erbjuds för målgruppen. Studien vilar på en
hermeneutisk grund där kvalitativa intervjuer använts för att få en djupare inblick och förståelse i socialarbetares upplevelser och insatser i arbetet med hedersrelaterat våld. Fem intervjuer genomfördes med socialarbetare med olika yrkesroller inom bland annat
socialtjänst och skyddade boenden. Därefter analyserades intervjuerna där centrala teman som sociala insatser och socialarbetarnas upplevelser identifierades. Resultatet analyserades
utifrån begreppen makt, klass, kön och genus, etnicitet och sexualitet i ett intersektionellt samspel. Resultatet av studien visade att socialarbetarna upplever svårigheter i arbetet med hedersrelaterat våld i att bland annat utforma så pass individanpassade insatser som möjligt för den utsatta, stöd i att få den utsatta att förstå att en uppbrottsprocess från hotaktörerna, det vill säga familj och släkt, tar tid och är smärtsamt. Av resultatet kunde det också utläsas att det råder osäkerhet i att veta om man som socialarbetare gör för mycket eller för lite för den som är utsatt, även om samtliga socialarbetare var rörande överens om att insatserna som erbjuds ger resultat och är i många fall livsavgörande. Slutligen förs en diskussion om det sociala arbetet utifrån resultatet där också studiens frågeställningar besvaras.
Nyckelord: Intersektionalitet, hedersrelaterat våld och förtryck, våld, makt, kön, klass, etnicitet, och genus.
“WE SAVE LIVES AND PROVIDE OPPORTUNITIES FOR LIFE IN FREEDOM” - A qualitative study of social workers' experiences of working with people who have been subjected to honor-related violence
Örebro University
School of Law, Psychology and Social work Social work
Undergraduate Essay 15 credits Spring 2021
Abstract
The study aims to investigate social workers' experiences with the work with honor-related violence and their experiences with interventions offered to people who are exposed to honor-related violence and oppression. The study is based on a hermeneutic basis where qualitative interviews were used to gain a deeper insight and understanding of social workers'
experiences and efforts in the work with honor-related violence. Five interviews were conducted with social workers with different professional roles in areas such as social services and sheltered housing. The results were analyzed on the basis of the concepts of power, class, gender, ethnicity and sexuality in an intersectional interplay. The interviews were then analyzed where key themes such as social efforts and the social workers experiences were identified. The results of the study showed that the social workers experience difficulties in the work with honor-related violence in, among other things, designing as individualized interventions as possible for the victim, support in making the victim understand that a break-up process from the threat actors, i.e. family and relatives, takes time and is painful. From the results it could also be deduced that there is uncertainty in knowing whether you as a social worker do too much or too little for the victim, even though all social workers agreed that the efforts offered give results and are in many cases
life-changing. Finally, a discussion is conducted about the social work based on the results, where the study's questions are also answered.
Keywords: Intersectionality, honor-related violence and oppression, violence, power, gender, class, and ethnicity.
Förord
Vi vill inleda med att rikta ett stort tack till intervjupersonerna som har medverkat i studien, som alla visat engagemang och intresse i det aktuella ämnet. Utan er hade inte studien varit genomförbar, så stort tack återigen!
Vi vill också rikta ett tack till vår handledare Maria Moberg Stephenson som stöttat oss genom processens gång och hjälpt oss att tillslut ro i hamn den här uppsatsen.
Vi vill också tacka varandra för att vi under hela processen ständigt peppat varandra när det arbetet känts riktigt tungt, för ett bra samarbete och för att vi hela tiden hållit sams.
Innehållsförteckning
1 Inledning ... 7 1.1 Problemformulering ... 7 1.2 Syfte och frågeställningar ... 8 1.3 Begreppsdefinitioner ... 8 1.3.1 Våld ... 8 1.3.2 Hedersrelaterat våld ... 9 2 Bakgrund ... 9 2.1 Skillnad i utsatthet mellan kvinnor och män ... 9 2.2 Socialtjänstens och hälso- sjukvårdens ansvar ... 10 2.3 Socialstyrelsens allmänna råd ... 11 3 Forskningsläget ... 11 3.1 Hedersrelaterat våld som fenomen ... 11 3.2 Det hedersrelaterade våldets konsekvenser för den utsatta ... 12 3.3 Socialarbetares arbete med hedersrelaterat våld ... 12 3.4 Motivering till studien ... 13 4 Teoretiska utgångspunkter och begrepp ... 13 4.1 Intersektionalitet ... 13 4.1.1 Makt ... 13 4.1.2 Kön och genus ... 14 4.1.3 Klass ... 14 4.1.4 Etnicitet ... 14 4.1.5 Sexualitet ... 15 4.2 Sammanfattande avslutning på teoriavsnittet ... 15 5 Metod ... 15 5.1 Vetenskapsteoretisk ansats och metod ... 15 5.2 Urvalsmetod ... 15 5.3 Datainsamlingsmetod ... 16 5.4 Genomförande av intervjuer och transkribering av datainsamlingen ... 17 5.5 Analysmetod ... 17 5.6 Etiska överväganden ... 17 5.7 Studiens tillförlitlighet ... 18 6 Resultat och analys ... 19 6.1 Sociala insatser ... 19 6.1.1 Stödbehov ... 19 6.1.2 Samverkan ... 20 6.1.3 Utformandet av insatser ... 22 6.2 Socialarbetarnas upplevelser ... 24 6.2.1 Självständighet och frihet ... 24 6.2.2 Utmaningar ... 26 7 Diskussion ... 28 7.1 Slutsatser ... 28 7.2 Implikationer för socialt arbete ... 317.3 Metoddiskussion ... 31 7.4 Studiens styrkor och svagheter ... 32 7.5 Förslag till vidare forskning ... 32 8 Referenser ... 33 Bilaga 1 Intervjuguide ... 36 Bilaga 2 (Exempel på tematisering) ... 37 Bilaga 3 Informationsbrev till studiens deltagare ... 39
1 Inledning
Hedersrelaterat våld och förtryck kännetecknas av att flera olika förövare utövar
bestraffningar mot bakgrund av kollektiva beslut, med syftet att upprätthålla släktens heder. Hederskontexten innebär en komplexitet som kan kräva insatser som är riktade till
målgruppens specifika behov. Socialtjänsten har ett lagstadgat ansvar att erbjuda hjälp- och stödinsatser till de som blivit utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck. Socialtjänsten har i enlighet med 5 kap. 11 § socialtjänstlagen (2001:453) [SoL] första och andra stycket, ett ansvar i att erbjuda stöd för den som utsatts för brott och dennes närstående. Andra stycket fastställer att de har ett särskilt ansvar att beakta kvinnor som utsätts för våld och erbjuda stöd för kvinnorna och deras närstående för att ta sig ur sin situation. Även hälso- och sjukvården har ett ansvar i att hjälpa människor som söker vård men som visar sig ha andra problem, som exempelvis våld i nära relation, att hjälpa dem att få kontakt med andra organisationer som besitter rätt kunskap och resurser för de specifika problemen (Prop. 1997/98:55).
Sammantaget har socialtjänsten ett ansvar att erbjuda stöd och hjälp till hedersvåldsutsatta som kan möta målgruppens behov för att ta sig ur sin situation.
Begreppet heder kom till redan under 1300-talet och används för att beteckna “kvinnlig renhet eller en kvinnas kyskhet”. Heder kan te sig olika i olika kontexter men många gånger talas det om heder i sexuella kontexter där det främst handlar om att vara en annan person trogen och bevara sin heder, det vill säga kvinnans oskuld (Bhanbhro, Cronin de Chavez & Lusambili, 2016). I en del patriarkala samhällen världen över anses kvinnans oskuld vara en dyrbar och social vara som kräver skydd och kontroll. I det sammanhanget används heder för att upprätthålla kontroll på kvinnors sexualitet, deras oskuld och beteenden, med andra ord används heder som en form av kontrollmekanism. Fenomenet kallas för hedersrelaterat våld och klassas som ett samlingsbegrepp för handlingar som begås för att kontrollera framför allt och till största del kvinnors, men även mäns, beteenden inom familjen eller andra grupper (Bhanbhro et al., 2016). Hedersvåldet kan få konsekvenser i form av sömnsvårigheter,
tillitsproblem, depression, självskadebeteende och självmord för den som blivit utsatt. Vidare kan den utsatta uppleva känslor av rädsla även långt efter att våldet har upphört (Begum, Khan, Brewer & Hall, 2020; Blum, Braiden & Heinonen, 2016). De föreställningar och normer som är kopplade till hederskontexten är djupt inrotade även i den som blivit utsatt, vilket kan medföra svårigheter att lämna kontexten. Detta på grund av att de tror sig förtjäna det våld som de blivit utsatta för. Det gäller även män inom hederskontexten, de kan tvingas utöva våld mot deras vilja som en följd av de normer som finns inom hederskontexten. Våld och förtryck utövas mot bakgrund av kollektiva sanktioner och det kan även anses vara ohederligt om männen skulle avstå från att utöva den bestraffning som kollektivet har sanktionerat (Hoppstadius, 2020). Bestraffningarna kan bestå av allt ifrån begränsningar i livsutrymmet till hot om våld, våld och mord. Hedersmord är den mest extrema varianten av hedersrelaterat våld och beräkningar visar att ungefär 5000 kvinnor och flickor mördas varje år i hederns namn. Det är dock viktigt att poängtera att många fler hedersmord än så begås varje år, det är mord som begås i hemlighet och tystas ner och som inte rapporteras som just hedersmord trots att det är anledningen (Bhanbhro, et al., 2016).
1.1 Problemformulering
Problemet idag är att hedersrelaterat våld rapporteras mer och mer i flera länder och klassas därför idag som ett folkhälsoproblem. Tidigare forskning visar att målgruppen
hedersvåldsutsatta kan ha omfattande hjälp- och stödbehov till följd av det hedersrelaterade våldet. Detta eftersom hedersvåld kan få långtgående konsekvenser för den som blivit utsatt samt att de normer och värderingar som finns inom hederskontexten är djupt inrotade i den
som blivit utsatt (Begum et al., 2020; Blum et al., 2016; Hoppstadius, 2020). Däremot visar forskning inte på hur man ska hjälpa de kvinnor och män som blivit utsatta för hedersrelaterat våld eller som lämnat eller vill lämna en situation där de blir utsatta för hedersrelaterat våld. Forskningen om just hedersrelaterat våld finns, och forskningen fastställer att det måste bekämpas, men hur det ska bekämpas är ännu oklart (Sedem och Ferrer-Wreder 2015). Socialarbetares ansvar för målgruppen tydliggörs i 5 kap. 11 § 2 st. SoL, där socialtjänstens lagstadgade ansvar för våldsutsatta kvinnor framgår. Mot bakgrund av ovanstående är det av relevans att det börjar forskas om hur socialarbetare bör arbeta för att bekämpa hedersrelaterat våld och utveckla specifika insatser för de utsatta. För att börja ta reda på hur socialarbetare bör arbeta med hedersrelaterat våld kommer denna studie undersöka socialarbetares
upplevelser av arbetet med hedersvåldsutsatta och de insatser som finns idag, hur insatserna fungerar och om ytterligare insatser behöver utvecklas.
1.2 Syfte och frågeställningar
Syftet med föreliggande studie är att undersöka hur socialarbetare upplever arbetet med hedersrelaterat våld och deras upplevelser av de insatser som erbjuds för målgruppen, för att ta reda på huruvida de insatser som finns fungerar samt hur de kan utvecklas. Genom att undersöka socialarbetares upplevelser ges svar på hur insatserna fungerar i praktiken från de som arbetar dagligen med insatserna. Följande frågeställningar är ämnade att besvaras:
● Vilka upplevelser har socialarbetare av de stöd- och hjälpåtgärder som finns riktade till personer som blivit utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck?
● Hur upplever socialarbetare arbetet med personer som blivit utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck?
● Hur kan socialarbetares arbete med personer som blivit utsatta för hedersrelaterat våld förstås utifrån ett intersektionellt perspektiv?
1.3 Begreppsdefinitioner
I det här avsnittet beskrivs hur centrala begrepp i föreliggande studie definieras, det vill säga våld och hedersrelaterat våld.
1.3.1 Våld
Våld är ett begrepp som kan definieras på olika sätt och te sig i flera olika uttryck och är således ett mångtydigt begrepp. WHO (World Health Organization) har tagit fram en definition på våld genom fyra olika våldstyper: fysiskt våld, psykiskt våld, sexuellt våld och försummelse. Dessa fyra våldstyper kan också tänkas vara breda begrepp men WHO menar att genom en bred definition av våld kan flera handlingar inkluderas i begreppet utan att det behöver resultera i fysisk skada eller död, vilket är vanligt att begreppet kopplas till
(Socialstyrelsen, 2016). Fysiskt våld innebär våld som resulterar i fysisk skada, det kan innebära handlingar som slag, våld med tillhyggen, sparkar, stryptag, drag i håret med mer. Psykiskt våld innebär handlingar som innefattar psykisk skada vilket kan handla om hot, trakasserier, stalking, glåpord med mer. Sexuellt våld innebär olika former av sexuella handlingar som sker mot en persons vilja, vilket kan vara samlag, tvinga någon att se på pornografi, sexuella trakasserier eller att använda ett sexuellt kränkande språk. Vidare kan det också innebära kränkning av en persons sexuella läggning. Försummelse innebär exempelvis att en person vanvårdas genom att inte få hjälp med mat, medicin, eller sin hygien. Det kan också innebära att en person vägras hjälp att ta sig ur sängen, hemmet, eller får för mycket eller för lite medicin med mer, det vill säga att det resulterar i vanvård. Många gånger pratas
det också om funktionshinderrelaterat våld där just försummelse ofta spelar in, men det kan också innebära handlingar som riktar sig direkt mot funktionshindret, som att vägra en person hjälp att ta sig i sin rullstol, eller tar batterierna ur personens hörapparater. Det finns även två andra våldsformer som det ofta pratas om idag vilket är ekonomiskt och materiellt våld. Ekonomiskt våld kan innebära att våldsutövaren vägrar ge den utsatta insyn i ekonomin och har full kontroll över ekonomin, där våldsutövaren bestämmer när den utsatta ska få tillgång till pengar eller inte, vilket är en våldsform som oftast förekommer inom partnervåld. Materiellt våld kan innebära att våldsutövaren tar ifrån eller förstör materiella ting så som bohag, personliga egendomar, värdesaker med mer för den utsatta, här kan även våld mot husdjur ingå för att få makt över den utsatta. Sammanfattningsvis kan våld te sig i flera olika former och handlingar och är därmed viktigt att ha i åtanke när våld diskuteras
(Socialstyrelsen, 2016). 1.3.2 Hedersrelaterat våld
Hedersrelaterat våld och förtryck har sin grund i socialt konstruerade föreställningar om makt, kön och sexualitet. Bhanbhro et al. (2016) beskriver att männens kontroll över kvinnors sexualitet är centralt. Hedersrelaterat våld och förtryck utövas för att bevara släktens heder, vilken baseras på kvinnorna i familjens oskuld. Vidare är det sätt för att kontrollera kvinnors beteende inom familjen eller andra grupper, detta för att bland annat skydda de normer som förekommer inom hederskontexten. Exempel på vad som anses som “ohederligt” är bland annat sex innan äktenskap, graviditet utanför äktenskap, otrohet, incest och homosexualitet, vidare är det också ohederligt att gifta sig med någon utan föräldrarnas tillåtelse. Det anses även ohederligt om männen skulle avstå från att utöva en kollektiv sanktion, vilket kan medföra att mannen blir utsatt (Bhanbhro et al., 2016). Om familjens heder skulle skändas kan den återtas genom kollektiva sanktioner, det vill säga hedersvåld, vilket bland annat kan bestå av social isolering, begränsningar i livsutrymmet, könsstympning, fysisk och psykisk misshandel, tvångsgifte, våldtäkt och mord (Christianson, 2020). Det förekommer också andra former av ohederliga beteenden och konsekvenser för dessa beteenden, ovanstående exempel är de som hör till de vanligare (Bhanbhro et al., 2016). Utmärkande för
hedersrelaterat våld, till skillnad från exempelvis våld i nära relation, är att det vanligtvis är flera förövare och att dessa har stöd av resterande familj eller det samhälle som de lever i (Bhanbhro et al., 2016).
2 Bakgrund
I följande avsnitt beskrivs skillnaden i utsattheten för hedersrelaterat våld mellan kvinnor och män, socialtjänstens och hälso- och sjukvårdens ansvar för personer som utsatts för
hedersrelaterat våld, samt Socialstyrelsens allmänna råd. 2.1 Skillnad i utsatthet mellan kvinnor och män
Socialstyrelsen (2013) fastställer att hedersrelaterat våld präglas till största del av männens kontroll gentemot kvinnor och unga flickor och de är därmed den mest utsatta gruppen för hedersrelaterat våld. Dock utsätts även pojkar och män för hedersrelaterat våld, om än i mindre utsträckning, men de ska inte glömmas bort. Exempelvis kan både pojkar och flickor tvingas gifta sig mot sin vilja, men också bli utsatta för våld om de befinner sig i en relation som familjen eller släkten inte accepterar. Vidare kan också pojkar och män bli utsatta om de på något vis skyddar en flicka eller kvinna som har gjort något för att skända familjens heder (Socialstyrelsen, 2013). Något som framförallt skiljer män och kvinnor i utsattheten för hedersrelaterat våld är att pojkar och män tvingas vakta systrar, kvinnliga kusiner, sina
som skändar eller riskerar att skända familjens heder tvingas dem att utsätta dem för
hedersrelaterat våld och förtryck trots att det kan vara mot deras vilja. Som tidigare nämnt är kvinnor och flickor den mest utsatta gruppen för hedersrelaterat våld, men mot bakgrund av ovanstående kan skillnaden på offer och förövare vara diffust. Pojkar och män utövar våld och förtryck mot kvinnorna i deras närhet samtidigt som det sker under tvång och riskerar själva att utsättas för våld och förtryck om de vägrar (Socialstyrelsen, 2013).
Utöver det som nämnts i stycket ovan, om att pojkar och män kan tvingas utöva våld, menar Socialstyrelsen (2013) att den största utsattheten för hedersrelaterat våld mot just män, är mot homo- och bisexuella män samt transpersoner. I olika sammanhang där hedersrelaterat våld är vanligt är en icke heterosexuell relation otänkbar och hbtq-personer är därmed extra utsatta för hedersrelaterat våld och kan leva under stora hot och förtryck. I flera rapporterade fall kan hbtq-personer anses vara en skam för familjen, släkten eller gruppen de tillhör att de stöts ut från sitt sammanhang. En vanlig våldsform gentemot hbtq-personer är något som kallas “omvändelseförsök”, det vill säga att familjen, släkten eller gruppen försöker att göra personen heterosexuell. Det kan ske på flera sätt men det som hör till vanligheten är att personen blir bortförd till sitt hemland eller annat land för att träffa religiösa ledare eller liknande. Ett annat exempel är tvångsäktenskapet, där tvingas hbtq-personer att leva i en heterosexuell relation mot sin vilja med en partner som familj och släkt anser lämplig. I Sverige är det straffbart att tvinga eller pressa någon att ingå äktenskap och kan ge straff upp till fyra års fängelse i enlighet med 4 kap. 4 c § brottsbalken (1962:700) [BrB]. Problematiken i detta är att det i praktiken är svårt att bevisa om en person blivit tvingad att ingå äktenskap. Då tvångsäktenskap ofta sker i förtryck från resterande familj och släkt, riskerar personen att bli utsatt för värre våld om personen berättar att den tvingats till äktenskap (Socialstyrelsen, 2013).
2.2 Socialtjänstens och hälso- sjukvårdens ansvar
För socialtjänsten och hälso- sjukvården finns särskilda bestämmelser för deras ansvar när det kommer till frågor som rör våld i nära relationer. I 5 kap. 11 § SoL första och andra stycket fastställs det att till socialnämndens uppgifter hör att verka för den som utsatts för brott och att erbjuda dennes närstående och stöd. Vidare fastställs det också att socialnämnden särskilt ska beakta att kvinnor som är eller har varit utsatta för våld av någon närstående kan behöva särskilt stöd för att förändra sin situation. Det hör också till socialtjänstens ansvar att, i enlighet med 5 kap. 11 § 3 st SoL, särskilt beakta barn som bevittnat våld eller andra
övergrepp av närstående, och erbjuda dessa barn det stöd de behöver. Det är särskilt viktigt då det inte sällan finns barn i familjer där hedersrelaterat våld förekommer. Till hälso- och sjukvårdens ansvar hör bland annat att den som söker hjälp hos hälso- och sjukvården men som också är i behov av annat stöd ska bli hänvisad till de samhällsorgan som besitter kunskapen och resurserna för just det ändamålet. Det är ett viktigt samspel mellan
organisationer för att bekämpa det våld som särskilt kvinnor utsätts för. Vidare är hälso- och sjukvården en organisation som ständigt är i utveckling när det kommer till medicinska metoder och omhändertagande och har därför ett särskilt ansvar att de metoder som används för kvinnor som utsatts för våld kvalitetssäkras, vilket ska ske på både nationell och regional nivå. Olika särskilt centrala insatser ska bedrivas i första hand utifrån Socialstyrelsens kunskapssammanställningar och utbildningsmaterial, vilket innebär att det görs utifrån särskilda medel som regeringen ställt till Socialstyrelsens förfogande i arbetet mot våld mot kvinnor (Prop. 1997/98:55). Samverkan mellan socialtjänsten och hälso- och sjukvården fastställs i 2 kap. 7 § SoL där det står att vid tillfällen då den enskilde har insatser från både socialtjänst och hälso- och sjukvården ska kommunen tillsammans med regionen upprätta en individuell plan där organisationerna tillsammans med den enskilde kommer fram till hur den
enskilde på bästa sätt ska få sina behov tillgodosedda. Av planen ska framgå vilka insatser som behövs, vilka insatser respektive organisation ansvarar för, samt vem av organisationerna som har det övergripliga ansvaret över planen.
2.3 Socialstyrelsens allmänna råd
SOSFS 2014:4 anger Socialstyrelsens allmänna råd avseende hur stöd och hjälp till
våldsutsatta bör utformas. I enlighet med 7 kap. 1 § ska socialnämnden erbjuda insatser både på kort och lång sikt utifrån den våldsutsattas behov av skydd, stöd och hjälp. Det är
utredningen och riskbedömningen som ska avgöra vilka insatser som erbjuds. Insatserna riktas till våldsutsatta vuxna, personer under 18 år som utsatts för våld eller övergrepp av sin partner eller den som är under 18 år och utsatts för hedersrelaterat våld. Den hjälp och det stöd som Socialnämnden bör kunna erbjuda ska bestå av information och råd, stödsamtal, hjälp med stadigvarande boende, stöd i föräldraskap, förmedling av kontakt med
frivilligorganisationer och andra aktörer, samt hjälp vid kontakt med hälso- och sjukvården och andra myndigheter som polisen och Skatteverket. Vidare framgår att socialnämnden ska ha beredskap att handlägga om ekonomiskt bistånd i ett akut ärende om klienten är
våldsutsatt. Socialnämnden ska också i enlighet med 7 kap. 2 § vid behov kunna erbjuda ett tillfälligt boende som möter den våldsutsattas behov av skydd utifrån utredningen och riskbedömningen. Boendet ska ha skyddsanordningar och bemanning som ska skydda mot hot, våld och andra övergrepp. Boendet ska även vara lämpligt för eventuellt medföljande barn och personalen bör ha kunskap om barns behov (SOSFS 2014:4). Socialstyrelsen (2019) beskriver att vid handläggning och riskbedömning av ärenden där den våldsutsatta blivit utsatt för hedersrelaterat våld rekommenderar Socialstyrelsen användningen av PATRIARK. Det är en guide bestående av tre delar med 15 olika riskfaktorer i hedersrelaterat våld. De tre olika delarna innefattar riskfaktorer i mönstret i det hedersrelaterade våldet, kartläggning av gärningspersonen/personernas psykosociala status samt sårbarhetsfaktorer och bakgrund hos offret. PATRIARK är alltså en sorts bedömningsmall för att se om risk- eller
sårbarhetsfaktorer föreligger, och det krävs utbildning för att få använda sig av PATRIARK (Socialstyrelsen, 2019).
3 Forskningsläget
I det här avsnittet kommer det aktuella forskningsläget att presenteras. Avsnittet innefattar hedersrelaterat våld som fenomen, det hedersrelaterade våldets konsekvenser för den utsatta, socialarbetares arbete med hedersrelaterat våld samt motivering till studien.
3.1 Hedersrelaterat våld som fenomen
Hedersrelaterat våld framställs ofta i media som ett fenomen som är starkt kopplat till en specifik religion. Det finns ingen forskning som tyder på att hedersrelaterat våld skulle vara kopplat till en specifik religion, utan det kan förekomma inom samtliga religioner (Bhanbhro et al., 2016). Däremot menar Baianstovu, Strid, Cinthio, Särnstedt Gramnaes och Enelo (2019) att det finns vissa faktorer som kan påverka hedersvåldets förekomst såsom socioekonomi, etnicitet, minoritetsskap, rurala miljöer, statslöshet, stark religiositet samt upplevelser av krig. Ytterligare en faktor kan vara i vilken utsträckning som modern i
familjen arbetar utanför hemmet. Frekvensen av rapporterat våld är lägre i de fall som modern är delaktig på arbetsmarknaden. Detta kan bero på att en offentligt organiserad välfärd och rättssystem bidrar till minskat beroende av att den närmaste släkten själva utövar rättvisa. Om staten är förtryckande eller otillgänglig stärks de små nätverken som baseras på
hedersnormer, vilket ökar frekvensen av våldsutövande i hederns namn (Baianstovu et al., 2019). Enligt Schlytter och Rexvid (2012) socialiseras pojkar i hederskontext tidigt in i de
normer som hederskontexten innehåller. De får lära sig att flickors/kvinnors beteenden kan vanära släktens heder och att det är männen som står ansvariga för att förhindra detta.
Hederskontexten är därigenom socialt konstruerad och barnen socialiseras tidigt in att följa de normer som råder (Schlytter & Rexvid, 2012).
3.2 Det hedersrelaterade våldets konsekvenser för den utsatta
Begum et al., (2020) beskriver att hedersvåldet kan få både fysiska och psykiska
konsekvenser för den som har blivit utsatt. Det kan bero på att kvinnorna konsekvent och systematiskt har blivit utsatta för dömande av sina familjemedlemmar i kombination med begränsningar i livsutrymmet. Vidare beskrivs att kvinnor som är uppväxta i patriarkala strukturer tillhör en riskgrupp för självmord och självskadebeteenden (Begum et al., 2020). Detta styrks av Blum et al. (2016) som beskriver att psykisk ohälsa och självskadebeteende är vanligt bland personer som blivit utsatta för hedersrelaterat våld. Vidare menar författarna att personer som blivit utsatta för hedersrelaterat våld kan uppleva rädsla även långt efter att våldet har upphört. Andra konsekvenser som våldsutsattheten kan medföra är
sömnsvårigheter, tillitsproblem, depression och viktnedgång (Blum et al., 2016). I en studie av Sedem och Ferrer-Wreder (2014) framkommer att de utsatta kvinnorna
påverkas av deras upplevda rädsla. Kvinnornas utsatthet för våld och förtryck kan bland annat medföra svårigheter med tillit, ångest och upplevelser av exkludering. Vidare framkommer i studien att kvinnorna kan uppleva rädsla även när de överväger att lämna familjen för att leva skyddat från våldet. De tvingas välja mellan att fortsätta leva med våld och förtryck eller att lämna familjesammanhanget och förlora de personer som är viktiga för dem och ändra identitet, vilket kan medföra en ambivalens hos kvinnorna (Sedem & Ferrer-Wreder, 2014). Ett exempel på detta är att för kvinnor som vuxit upp i hederskontext är att lämna eller fly sitt sammanhang inte är ett alternativ. Med det menas att kvinnorna vill att våldet ska upphöra samtidigt som vissa av dem menar att de förtjänar det våld de blir utsatta för, av anledningen att de själva tror på heder som fenomen då det är något de lärt sig sedan barnsben. Detsamma gäller för pojkar och män, flera pojkar och män har vittnat om att de inte står bakom det de eller andra har gjort och vill personligen inte utsätta andra för våld, men de utför våldet av anledningen att heder hör till deras vardag och när familjens eller gruppens heder skändas så måste något göras för att återta hedern. Att inte bidra till att återta familjens eller gruppens heder anses också ohederligt och kan leda till att de själva utsätts för hedersrelaterat våld (Hoppstadius, 2020).
3.3 Socialarbetares arbete med hedersrelaterat våld
Baianstovu (2017) redogör för att när socialarbetare inom socialtjänsten idag arbetar med hedersrelaterat våld hamnar de i komplexa situationer där arbetet påverkas av konflikter. Konflikterna handlar om olika perspektiv på hedersrelaterat våld vilket påverkar
handläggningen av ärenden som präglas av hedersrelaterat våld. Konflikterna handlar bland annat om anmälarens uppfattning om hur socialtjänsten bör agera, samtidigt som
socialarbetare behöver förhålla sig till lagar, resurser, insatser som organisationen erbjder, samt det behov klienten uttrycker att denne är i. Mot bakgrund av dessa konflikter behöver socialarbetare skapa en balans för huruvida de ska kunna bemöta klienten och utföra handläggningen på ett så rättssäkert sätt som möjligt (Baianstovu, 2017). Idag uttrycks missnöje riktat mot socialtjänsten i deras arbete mot hedersrelaterat våld, trots att
socialtjänsten spelar en stor roll i arbetet mot just hedersrelaterat våld i Sverige, vilket har ökat frekvent sedan 1990-talet. Missnöjet kommer bland annat från diverse myndigheter och forskare men också samhället i stort där man menar att socialtjänstens arbete med
Baianstovu (2017) att när socialarbetare ska handlägga ärenden där hedersrelaterat våld förekommer så råder det osäkerhet i vad de ska göra och hur de ska göra det. Författaren menar att socialtjänstlagen fastställer krav på “att arbeta i frivillighet och samförstånd” (s.31), och problemet blir att de i olika utsträckning riskerar att göra för mycket eller för lite för den enskilde. Handläggning av ärenden som rör hedersrelaterat våld medför stor risk då ett felaktigt beslut eller bedömning riskerar att utsätta klienten för allvarlig fara för dennes hälsa, utveckling och liv. Vidare finns det också risk för att socialarbetare bedöms ha bedrivit handläggningen utifrån stereotyper, förförståelse och förutfattade meningar när det gäller personer från mellanöstern, Asien och Afrika, och riskerar därmed att uppfattas som rasistisk. Sammantaget kan det tänkas att arbetet med hedersrelaterat våld för socialarbetare innebär stor komplexitet där det fortfarande uppstår frågor om hur handläggning av dessa ärenden ska gå till (Baianstovu, 2017).
3.4 Motivering till studien
Mot bakgrund av det aktuella forskningsläget kan det rimligtvis sägas att forskning kring ämnet hedersrelaterat våld finns, men forskning om hur socialarbetare bör jobba med hedersrelaterat våld är begränsad. Tidigare forskning tyder på att målgruppen
hedersvåldsutsatta kan ha behov av omfattande hjälp- och stödinsatser, vilket innebär att socialarbetare bör ha kunskap om och beredskap att föreslå relevanta insatser utifrån
målgruppens behov. Med föreliggande studie kan de problem och de hinder som idag finns i arbetet med hedersrelaterat våld belysas genom att med intervjuer få socialarbetares egna bild och erfarenheter av arbetet. Vidare kan deltagarna även belysa vad i deras arbete som idag fungerar bra samt vad som kan och behöver göras bättre för att motverka hedersrelaterat våld.
4 Teoretiska utgångspunkter och begrepp
De teoretiska utgångspunkterna har ett intersektionellt perspektiv och mot bakgrund av detta beskrivs först begreppet makt följt av de kategorier som vi använder i ett intersektionellt samspel för att analysera våra resultat. Följande begrepp kommer att användas: kön och genus, klass, etnicitet och sexualitet.
4.1 Intersektionalitet
Intersektionalitet handlar om att synliggöra det komplexa samspel som återfinns mellan och inom olika kategoriseringar. Mattsson (2015) beskriver att det intersektionella perspektivet kan påvisa hur ojämlikhet skapas inom och mellan olika grupper. Människor tillhör och kategoriseras in i olika kategorier där kön, klass, etnicitet och sexualitet är de mest centrala kategorierna. De olika kategorierna är både självständiga men kan också ingå i ett samspel med varandra i olika kombinationer. Det är när kategorierna samspelar med varandra som ojämlikhet konstrueras, eftersom kategoriseringen medför normer och stereotyper. Detta innebär i sin tur att vissa kategorier värderas högre än andra, vilket medför maktstrukturer. Det kan vara en kategori som är mer framträdande och relevant i ett sammanhang, vilket innebär att kategorierna inte bara är beroende av varandra utan också av den kontext där de uppenbarar sig (Mattsson, 2015). De centrala kategorierna inom det intersektionella
perspektivet kommer att beskrivas vidare nedan, men först kommer begreppet makt att beskrivas.
4.1.1 Makt
Makt är ett mångtydigt begrepp och kan definieras på flera olika sätt. En vanlig definition av begreppet har myntats av Robert Dahl som beskriver makt som följande: “A har makt över B och kan därmed få B att göra något som B i vanliga fall inte hade gjort” (Smith, 2008, s.19). I
definitionen av Dahl kan makt alltså beskrivas som ett sätt att få någon annan att göra som man vill. Det kan grunda sig i rädsla, lojalitet, att den ena är underordnad den andra, med mer, det kan finnas mängder av olika personliga anledningar till att man gör som någon annan vill (Smith, 2008). Börjesson och Rehn (2009) beskriver Steven Lukes teori om att den ultimata makten vore att ha kontroll över vad andra människor vill och önskar. Utifrån den
beskrivningen kan makt tänkas ha tre dimensioner: hur A direkt påverkar B, vad A hindrar B från att göra samt vad A får B att önska och åtrå. Därigenom kan makt förstås bortom
förmågor eller beteenden, makt kan utövas också genom manipulation som förändrar
individers viljor och identitet (Börjesson & Rehn, 2009). Det intersektionella perspektivet har för avsikt att belysa hur maktstrukturer skapas mellan och inom olika grupper, för att förstå maktstrukturerna kommer begreppen som är relevanta i studien att beskrivas nedan.
4.1.2 Kön och genus
Karlsson och Piuva (2012) beskriver att begreppen kön och genus används med olika
betydelser i olika sammanhang, vissa menar att begreppen har samma betydelse medan andra menar att de skiljer sig åt. De skilda diskurser som är kopplade till respektive begrepp
påverkar även förståelsen för kön och genus. Kön har inom biologin en tydlig dikotomisk betydelse medan genus har en mer språklig betydelse. Detta innebär att kön generellt syftar till ett biologiskt fenomen, medan genus är skapat genom språket. Genus beskrivs ibland som “det sociala könet”, vilket innebär att genus är det socialt konstruerade könet. Det betyder att människor inte föds till ett specifikt kön, utan att man blir det. Karaktärsdragen för ett
specifikt kön är inte medfödda, utan har en historisk, social och kulturell påverkan. Denna situation är inte beroende av kroppen men däremot är kroppen beroende av situationen (Karlsson & Piuva, 2012).
4.1.3 Klass
Mattsson (2015) menar att begreppet klass innefattar mer än bara ekonomisk ojämlikhet. Det kan förstås vara en konstruktion, något människor skapar och upprätthåller genom stereotypa föreställningar. Klass är en del av människors identitet och något som de upplever sig som. Det kan också förstås vara något vi socialiseras in i, lär oss och har kunskap om. Däremot är klass inte enbart något vi upplever oss som, utan människor kan också tilldelas och definieras en viss klasstillhörighet. Klasstillhörigheten kan uppfattas på olika sätt och har olika
stereotyper kopplade till sig. Vidare har medelklassen intagit en överordnad och normerande position i förhållande till arbetarklass och underklass, vilket i sin tur påverkar hur
tillhörigheterna uppfattas och framställs (Mattsson, 2015). 4.1.4 Etnicitet
Mattsson (2015) beskriver att etnicitet handlar om människans tillhörighet i en grupp som delar levnadsförhållanden. Etnicitet är inte något statiskt och oföränderligt, utan det är ett resultat av sociala processer och social interaktion. Etnicitet kan därigenom förstås vara de processer som skapar känslor av samhörighet mellan och inom olika grupper men som också medför en hierarkisk organisering av dessa grupper. Därigenom innefattar begreppet etnicitet kulturell samhörighet, normer och värderingar, vilket ställs i relation till bestämda strukturella förutsättningar. Etniciteten tar sitt uttryck mellan det kulturella och strukturella, därigenom kan etnicitet också innefatta politiska, religiösa och kulturella aspekter. Sammantaget finns det ingen specifik definition på vad begreppet etnicitet innefattar, utan det är föränderligt och kan variera beroende på kontext. Däremot tolkas känslan av samhörighet i en grupp ofta ha samband med det som definieras som kultur, vilket innebär språk, religion, seder och bruk (Mattsson, 2015).
4.1.5 Sexualitet
Hur sexualitet har definierats och uppfattats har varierat historiskt. Mattsson (2015) beskriver att sexualitet är mångfacetterat och varierat, det handlar inte enbart om begär, reproduktion eller uppdelning i sexuella läggningar. Till begreppet sexualitet hör också moraliska föreställningar, diskurser och makttekniker som påverkar, reglerar och formar människans syn på upplevd sexualitet. Den heterosexuella och monogama relationen har en stark
överordnad position i samhället, eftersom det är normalitet att människor lever i relation med en person av motsatt kön. Därigenom kommer människors sexualitet påverka deras situation och möjligheter i samhället (Mattsson, 2015).
4.2 Sammanfattande avslutning på teoriavsnittet
Det intersektionella perspektivet och dess tillhörande begrepp samt maktbegreppet kommer att användas i föreliggande studie för att synliggöra hur maktstrukturer kan påverka
hedersvåldsutsattas utsatthet. Maktbegreppet kan användas för att förstå de strukturer som förekommer vid hedersrelaterat våld och förtryck. Vidare kan maktbegreppet användas för att förstå det sammanhang och de strukturer som omger dem när de har fått hjälp- och
stödinsatser.
5 Metod
I följande avsnitt kommer de metodologiska val som som genomförts i studien att redogöras för.
5.1 Vetenskapsteoretisk ansats och metod
Syftet med föreliggande studie är att undersöka hur socialarbetare upplever arbetet med hedersrelaterat våld och deras upplevelser av de insatser som erbjuds för målgruppen. Studien har därför genomförts med en hermeneutisk utgångspunkt. Hermeneutiken söker förståelse för sociala fenomen, vilket handlar om att tolka upplevelser och erfarenheter av ett socialt fenomen för att uppnå en djupare förståelse för fenomenet (Andersson, 2014). Det är mot bakgrund av att syftet är att uppnå en djupare förståelse för socialarbetares upplevelser som den hermeneutiska utgångspunkten har valts. Andersson (2014) beskriver att i en
hermeneutisk studie inkluderas de mänskliga faktorerna, vilket innebär att en lyckad hermeneutisk studie inte är standardiserad och därmed inte heller möjlig att upprepa. Den unika studien värderas högre än en absolut sanning. Forskaren har en subjektiv roll i förhållande till datamaterialet, eftersom denne tolkar det insamlade datamaterialet.
Därigenom bör forskaren vara medveten om sin egen förförståelse om fenomenet och hur det kan tänkas påverka studiens resultat (Andersson, 2014). Den hermeneutiska utgångspunkten upplevdes också relevant för den tematiska analysen (se avsnitt 5.5) då det innebar att vi kunde genom tolkningar och analyser komma fram till relevanta teman i resultatet. Vi har kommit i kontakt med ärenden som har innefattat hedersrelaterat våld under den verksamhetsförlagda utbildningen som är en del av socionomprogrammet. Detta innebar att båda har en förförståelse om fenomenet hedersrelaterat våld. Därigenom fick vi vara
uppmärksamma under analysen av det insamlade datamaterialet, för att inte tolka in något som socialarbetarna inte har uttalat sig om under intervjuerna.
5.2 Urvalsmetod
Urvalsmetoden i föreliggande studie är ett målinriktat urval. Vi valde ut intervjupersonerna strategiskt för att de har kunskap som är relevant utifrån de formulerade forskningsfrågorna
och syftet med studien. Målinriktade urval hör till kategorin icke-sannolikhetsurval, således är det inte möjligt att generalisera resultatet. Generaliserbarhet är däremot inte en nödvändighet om syftet med studien är att uppnå en djupare förståelse för ett socialt fenomen. Det är av vikt att vara medveten om de kriterier som är av relevans för att inkludera eller exkludera
intervjupersoner ur studien (Bryman, 2011). Vi genomförde ett målinriktat urval, eftersom det krävdes att intervjupersonerna kommer i kontakt med målgruppen hedersvåldsutsatta i sitt arbete för att studiens frågeställningar skulle kunna besvaras. Inkluderande kriterier i studien är därmed att intervjupersonerna är socialarbetare och att de i sitt arbete kommer i kontakt med personer som blivit utsatta för hedersrelaterat våld. Exkluderande kriterier är personer som enbart arbetar med våld i nära relation och inte hedersrelaterat våld. Två av
intervjupersonerna kom vi kontakt med under vår verksamhetsförlagda utbildning och vi visste därigenom att de kunde vara passande för vår studie, de kontaktades via telefon. Övriga deltagare hittades via sökningar på internet för att hitta kontaktuppgifter till personer inom socialtjänst, kvinnohus med mer. De kontaktades sedan via mail med information om studiens syfte och tänkta genomförande där de fick frågan om att delta i studien.
Nedan presenteras en tabell med de intervjupersoner som deltagit i studien som tydliggör vad de arbetar med och vad deras yrkesroll är:
Intervjuperson 1 Skyddat boende Samordnare
Intervjuperson 2 Skyddat boende / Öppenvård Kurator
Intervjuperson 2 Ekonomiskt bistånd Socialsekreterare
Intervjuperson 4 Socialtjänst Enhetschef
Intervjuperson 5 Socialtjänst Socialsekreterare
5.3 Datainsamlingsmetod
I föreliggande studie användes intervjuer för att besvara syfte och frågeställningar. Vi valde att använda oss av intervjuer av anledningen att vi ville ha djupare beskrivningar av
socialarbetares upplevelser av arbetet med hedersrelaterat våld. Genom att använda kvalitativa intervjuer istället för enkäter gavs deltagarna möjligheten att istället berätta om sina upplevelser med egna ord. Valet gjordes mot bakgrund av det Kvale och Brinkmann (2014) skriver om den kvalitativa forskningsintervjun. Det vill säga att den kvalitativa forskningsintervjun syftar till att få en ökad förståelse för ett fenomen utifrån
intervjupersonernas egna känslor, attityder och upplevelser av den värld de själva lever i. Genom intervjuer konstrueras kunskap i interaktionen mellan den som intervjuar och intervjupersonen, där sker ett utbyte av åsikter mellan personer som delar ett gemensamt intresse. Vi valde att genomföra intervjuerna med semistrukturerade intervjuer, vilket innebär att vi formulerade en intervjuguide (se bilaga 1) som innehåller på förhand bestämda teman som vi ville beröra under intervjuns gång. Dessa teman var “arbetet med hedersrelaterat våld och förtryck”, “upplevelser” samt “resultat och utveckling”. Genom att använda olika teman att beröra under intervjuns gång innebär att frågorna inte nödvändigtvis behövde ställas i en viss ordning och vi kunde också gå utanför ramarna för intervjuguiden och ställa följdfrågor eller andra frågor som dök upp under intervjuns gång. Det som var fördelaktigt med
semistrukturerade intervjuer är att intervjupersonen gavs möjlighet att utforma svaren på sitt eget sätt (Bryman, 2011). Således användes intervjuguiden som utgångspunkt för intervjun
för att kunna ställa de frågor som behövdes för att besvara studiens forskningsfrågor, men vi gavs möjlighet att gå utanför ramarna under förutsättning att de bestämda temana berördes någon gång under intervjun (Bryman, 2011).
5.4 Genomförande av intervjuer och transkribering av datainsamlingen Fem intervjuer genomfördes på olika dagar under ungefär två veckors tid. Intervjuerna genomfördes i och med rådande omständigheter med covid-19 på mötesverktyget Zoom för samtligas säkerhet. I det bifogade informationsbrevet till intervjupersonerna (se bilaga 3) gavs information att förutsättningarna för att delta i studien var att intervjun kunde genomföras på Zoom på grund av det rådande smittoantalet i Sverige vid tillfället. De flesta intervjuer gick felfritt medan någon hade sämre internetuppkoppling vilket ledde till hackningar eller kortare pauser, men gick trots det att genomföra. I samtliga intervjuer utgick vi som tidigare nämnt från den formulerade intervjuguiden (se bilaga 1), vilken intervjupersonerna gavs möjlighet att ta del av innan intervjun för att kunna förbereda sig. Ibland gick vi utanför intervjuguiden för att ställa följdfrågor eller be intervjupersonen utveckla sitt svar, följdfrågorna var dock inte förutbestämda utan ställdes utifrån vad intervjupersonen svarade. Intervjuerna spelades in med inspelningsutrustning som enbart tar upp ljud från Örebro Universitet och tog ungefär 40 minuter. Efter varje genomförd intervju transkriberades dessa ner till textform ordagrant för att sedan kunna analyseras. Vissa ord, exempelvis när intervjupersonerna inledde meningen med “eh”, eller längre pauser har tagits bort ur citaten i analysdelen för att underlätta läsningen, det var dock inga ord som påverkade innehållet i citaten och har således inte påverkat studiens resultat.
5.5 Analysmetod
I föreliggande studie användes analysmetoden tematisk analys. Tematisk analys är en av de vanligaste dataanalysmetoderna när det kommer till att analysera kvalitativ data.
Tillvägagångssättet i tematisk analys kallas vanligtvis för framework vilket är en
matrisbaserad metod som används för att ordna datainsamlingen. Det innebär att att forskaren skapar ett index av centrala teman och subteman som identifieras genom återkommande teman i det material som samlats in (Bryman, 2011). I föreliggande studie genomfördes intervjuer som sedan transkriberades till textform som sedan analyseras för att kunna plocka ut centrala teman och subteman. Bryman (2011) rekommenderar att forskaren letar efter teman som repetitioner, övergångar, likheter, saknade data, metaforer med mer. Vidare redogör Westlund (2015) för ett lyssnande förhållningssätt vid analys, vilket författaren menar är särskilt viktigt vid en studie med hermeneutisk synvinkel. Det innebär som tidigare nämnt att forskaren behöver tänka bort sin egen förförståelse och endast låta den
transkriberade datan tala, vilket i sin tur kan leda forskaren in i oväntade riktningar där fler frågor än de formulerade forskningsfrågorna kan komma att besvaras (Westlund, 2015). Mot bakgrund av detta var vi noggranna med att tänka bort vår egna förförståelse och enbart titta på vad som faktiskt var sagt av intervjupersonerna. I transkriberingarna hittade vi
återkommande teman så som bland annat vikten av individuellt utformade insatser,
samverkan och att bryta upp från det sociala nätverket. Efter att ha plockat ut centrala teman ur intervjuerna analyserades detta genom att koppla till utvalda teorier, begrepp och tidigare forskning.
5.6 Etiska överväganden
Vi genomförde studien med kvalitativ intervjumetod, vilket innebar att vi fick tillgång till socialarbetarnas egna erfarenheter och tankar och att vi kan göra dessa offentliga genom publicering av studien. Det innebar att etiska svårigheter kunde uppstå och det är av vikt att fundera på både innan, under och efter studiens genomförande (Kvale & Brinkmann, 2014).
De etiska riktlinjerna som finns inom kvalitativ forskning består av informerat samtycke, konfidentialitet, konsekvenser och forskarens roll. De etiska riktlinjerna har beaktats under studiens bearbetning. Avseende informerat samtycke så fick intervjupersonerna information om studiens syfte och att deltagandet är frivilligt redan vid den första kontakten. Samma information gavs igen vid intervjutillfället. Konfidentialiteten har beaktats genom att personlig information såsom intervjupersonernas namn, kön, kommun och arbetsplats inte nämns i studien. Det insamlade datamaterialet bevarades och hanterades på ett sådant sätt att obehöriga inte kunde få tillgång till det, vilket enligt Rienecker och Stray Jørgensen (2014) är av vikt för att visa hänsyn till intervjupersonernas integritet. Insamlat datamaterial har enbart hanterats och förvarats av oss under tiden studien bearbetats och färdigställts. Efter studiens fullföljande raderades samtliga data för att värna om intervjupersonernas integritet. Avseende konsekvenser vägdes intervjupersonernas eventuella skada av deltagandet i studien mot studiens vetenskapliga nytta. Mot bakgrund av att intervjupersonerna var socialarbetare som delgav erfarenheter av en del av deras vardagliga arbete kan deras skada av deltagandet i studien tolkas vara låg i förhållande till studiens nytta. Etiska överväganden genomfördes konsekvent under studiens gång och vi strävade efter att studien skulle vara så korrekt som möjligt.
Ett etiskt dilemma skulle kunna vara om intervjupersonerna upplever sina utsagor som ifrågasatta i studien och att det kan publiceras. Det kan tänkas att de kan uppleva att analysen resulterar i slutsatser som de inte håller med om. Däremot är samtliga intervjupersoner
utbildade socialarbetare, vilket innebär att de har kunskap om att analys av utsagorna kommer att genomföras och att det vi kommer fram till inte nödvändigtvis är sanningen. Uppsatsen kommer att skickas till samtliga intervjupersoner och därigenom får de ta del av våra analyser och tankar kring deras svar. Dock kan vi inte ändra uppsatsen i efterhand men de får
möjlighet att delge till oss om vi har missuppfattat någonting och kan därigenom föra en dialog kring hur vi har tänkt.
5.7 Studiens tillförlitlighet
För att bedöma en studies tillförlitlighet är det av vikt att studien uppfyller fyra delkriterier för att studien ska kunna klassas som tillförlitlig. De fyra delkriterierna är trovärdighet
(credibility), överförbarhet (transferability), pålitlighet (dependability), och en möjlighet att styrka och konfirmera (confirmability), den sistnämnda kan också kallas för objektivitet (Bryman, 2011). I föreliggande studie uppnås trovärdighet av anledningen att hedersrelaterat våld som fenomen beskrivs och förklaras djupgående och på flera olika sätt. Beskrivningarna av hedersrelaterat våld har formulerats mot bakgrund av flera vetenskapliga källor,
myndigheter, lagar och förarbeten och kan därmed anses korrekta och trovärdiga. Huruvida delkriteriet överförbarhet uppnås kan diskuteras, vid kvalitativa studier är antalet deltagare vanligtvis betydligt mindre än vid kvantitativa studier och kan således uppfattas som mindre generaliserbara. Bryman (2011) redogör för att forskare därför behöver skapa ett mer djup snarare än bredd som vid kvantitativ forskning för att uppnå överförbarhet. I föreliggande studie har fördjupade intervjuer genomförts där ett brett spektrum av upplevelser kring arbetet med hedersrelaterat våld beskrivits, och studien kan således tänkas uppnå överförbarhet. Pålitlighet i studien uppnås då vi i studien redogör för hur forskningsprocessen gått till, det vill säga en redogörelse för problemet, urvalsprocessen, intervjuprocessen, val av diverse metoder med mer. Slutligen uppnås det sista delkriteriet objektivitet genom att vi genom hela studiens gång handlat i god tro, det vill säga att vi inte låtit vår egen förförståelse eller egna värderingar påverkat studiens resultat och analys, utan hela tiden arbetat för att endast belysa deltagarna i studiens egna upplevelser av fenomenet. Föreliggande studie kan således
bedömas som en studie som inte uppfyller kraven av anledningen att studien har en liten grupp deltagare. Det kan tänkas att det kräver en större grupp deltagare för att uppnå överförbarhet, men syftet med föreliggande studie var att uppnå en ökad förståelse för socialarbetares arbete med och insatser mot hedersrelaterat våld. Studien kan därmed tänkas bidra till vidare forskning i ämnet med utökade resurser och deltagare för att kunna resultera i ett mer generaliserbart resultat och därmed uppnå tillförlitlighet.
6 Resultat och analys
Studiens resultat grundas i empiri från fem intervjuer med socialarbetare som kommer i kontakt med hedersvåldsutsatta i deras arbete. Det är socialarbetare som arbetar inom socialtjänst, öppenvård och på skyddat boende. Erfarenheten av arbete med hedersrelaterat våld varierade men de flesta hade mångårig erfarenhet av att möta målgruppen. Resultaten redovisas tema för tema och varje tema avslutas med en efterföljande analys av det som framkommer i resultatet.
6.1 Sociala insatser
Under följande rubriker kommer socialarbetarnas beskrivningar av de utsattas behov, samt de insatser som ges att redovisas. De teman som har identifierats är stödbehov, samverkan samt utformandet av insatser.
6.1.1 Stödbehov
Av samtliga socialarbetare berördes att personer som har blivit utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck har behov av stöd. Exempelvis beskriver intervjuperson 2 att stödbehovet kan bestå i “allt ifrån stödjande samtal, bearbetande samtal kring våldet, praktisk hjälp, det kan vara praktisk hjälp i form av sekretessmarkering, det är vårdnadstvister, dialog med
myndigheter”. Stödbehovet beskrivs i samtliga intervjuer vara högt för målgruppen, eftersom de dels kan ha obearbetat trauma men också för att de saknar färdigheter som krävs för att leva självständigt i samhället. Nedan följer tre exempel på stödbehov som den utsatta kan tänkas behöva:
Om stödbehoven är så pass höga, och det är de ofta när man är ung hedersutsatt, har inte fått några förberedelser för att klara ett liv i självständighet. [...] För de hedersutsatta så stannar ju liksom utvecklingen mot självständighet när de har passerat barnstadiet. Av kontrollskäl liksom. Så man behöver ju rustas och lära sig saker. Ta egna beslut och liksom klara av att ta hand om saker på egen hand (Intervjuperson 1).
Säkerhet är ju liksom, det är nummer ett, det är att kvinnan inte ska bli utsatt för mer våld, eh… det är det största och liksom primära behovet. Sen handlar det ju mycket om att stärka kvinnan och trygga kvinnan både inre trygghet som handlar liksom om hur vi känner och mår och hur vi liksom handskas med det som man har varit med om, men också liksom yttre trygghet. [...] De här kvinnorna ska kunna etablera sig på nytt och få må gott och få ha det liv som de önskar utifrån egna behov och premisser. Det är nog det som är det svåra. Det kan man inte liksom klumpa ihop en hel grupp och säga att såhär ska vi göra, eller det här är är det och den hjälp som de kan få och vi erbjuder, utan det är så individuellt så det är väl det som är svårt i vårt samhälle tror jag (Intervjuperson 2).
Vi är behjälpliga i kontakten med andra till exempel om de kommer akut.. Vi hade en tjej där det var hedersrelaterat våld och hon ringde till oss och då hade vi ju lite kännedom om familjen sedan tidigare och vi visste liksom lite om dem.. Eh.. Men.. Och då fick ju vi vara behjälpliga i kontakten med socialtjänsten, oftast kan det ju vara svårt att ta andra myndighetskontakter och sådär och då kan ju vi… Eller om man är väldigt ung, kanske är förknippat med mycket ångest och man vet inte.. Då hjälper vi ju till och kan sitta med i möten och sådär (Intervjuperson 3).
Socialarbetarna beskriver att personer som blivit utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck kan behöva stöd i att lära sig det som krävs för att kunna leva ett liv i självständighet. Utöver praktiskt stöd i vardagen kan personer som blivit utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck vara i behov av hjälp för att uppnå en god hälsa. Följande citat beskriver det stöd målgruppen kan vara i behov av utifrån hälsoaspekter:
Sen utreder vi och ser så man också har det stöd som man behöver, många gånger så har ju de här ungdomarna varit med om något mycket traumatiskt och då är det ju att samordna med regionen och se att man får det behov man behöver från barnpsykiatrin. Ibland kan både den fysiska och psykiska hälsan vara eftersatt, tandvård och sådana saker. Så det är sådana saker som vi också initialt tittar på (Intervjuperson 4).
Det intervjupersonerna säger är att det är flera aspekter som spelar in när det kommer till att stödja personer som blivit utsatta för hedersrelaterat våld. Det handlar alltså inte enbart om att stödja personerna i att ta sig från sin kontext utan också stöd i att kunna ta hand om diverse saker på egen hand, det vill säga sådant som hör till vuxenlivet, då intervjuperson 1 bland annat säger att utvecklingen mot självständighet stannar vid barnstadiet hos de utsatta. Vidare handlar det också om att stödja personerna i att uppnå eller upprätthålla god psykisk och fysisk hälsa, vilket kan kräva samverkan med andra aktörer som psykiatri, tandläkare med mer. Stödbehoven kan vara många och kan skilja sig markant från person till person och kan därmed inte sägas vad som specifikt behöver göras med varje person som blivit utsatt. Vidare kan det också utläsas av resultatet från bland annat intervjuperson 2 att man ofta pratar om kvinnor när man talar om personer som blir utsatta för hedersrelaterat våld.
Genom att ta utgångspunkt i ett intersektionellt perspektiv och Mattssons (2015)
beskrivningar av begreppen klass och kön kan vi förstå hur socialarbetarna beskriver de utsattas begränsade möjligheter till ett självständigt liv. Att utvecklingen mot ett självständigt liv stannar efter att barnstadiet passerats på grund av kontrollskäl kan kopplas till det
Socialstyrelsen (2013) fastställer gällande att hedersrelaterat våld till största del präglas av männens kontroll gentemot kvinnor och unga flickor, vilket gör dem till den mest utsatta gruppen för hedersrelaterat våld. Vidare kan det också kopplas till att socialarbetarna ofta pratar om kvinnor som de utsatta när de talar om hedersrelaterat våld. Alltså menar
intervjupersonerna att flickor och kvinnor socialiseras in i ett sätt att vara utifrån sitt kön, där de står i en underordnad maktposition gentemot männen som utför kontroll mot dem. Utifrån klass kan de utsattas begränsningar tänkas förstås genom att titta på vad bland annat
intervjuperson 4 säger angående att fysiska hälsan kan vara eftersatt av olika anledningar kopplat till det hedersrelaterade våldet vilket således kan bli en klassfråga. Intervjuperson 4 belyser att socialarbetarna kan behöva samordna med region och psykiatri, och även
intervjuperson 3 belyser att vissa, framför allt unga, kan behöva hjälp med kontakter med andra aktörer som myndigheter, sjukvård, eller tandvård då de inte vet vilka kontakter de ska eller kan ta. Det blir således inte bara en fråga om kön utan också en klassfråga då kvinnorna ofta inte fått lära sig annat än att ta hand om barn och hem och därmed kanske inte har samma förståelse för sina rättigheter som icke hedersutsatta kvinnor. Att som hedersutsatt kvinna då försöka ta sig från sin kontext blir således en helt annan sak än för någon som inte är
hedersutsatt. En förståelse kring de olika stödbehov de utsatta kan tänkas ha blir utifrån ett intersektionellt perspektiv än mer tydliga.
6.1.2 Samverkan
I arbetet med hedersrelaterat våld är intervjupersonerna överens om att samverkan är en förutsättning, bland annat kan det handla om att en klient är aktuell hos flera olika myndigheter och socialarbetarna samverkar på så vis med varandra för att underlätta för
samtliga parter. Vidare beskrev socialarbetarna att det också kan handla om att klienten inte har möjlighet att själv kontakta olika myndigheter eller liknande på grund av risken det medför och socialarbetarna får således hjälpa klienten i kontakten med andra myndigheter. Nedan följer två exempel på samverkan:
Alltså alla kontakter som en våldsutsatt behöver ha i samhället behöver samverk… Alltså behöver stöd i samverkan. För att vara våldsutsatt, eller att leva med skyddade personuppgifter eh.. det är ju i många myndigheters ögon ett hinder. Man möts av hinder som faktiskt inte finns, men det är för att man passar inte in i den ordinarie mallen. [...] Så att man måste liksom rusta upp klienterna med att du har samma rättigheter som alla vi andra, du är bara skyddad. Så det är väldigt mycket såhär, prata med banken, prata med försäkringskassan och prata med
skatteverket och prata med arbetsgivare och sådär. För att liksom föra fram rättigheterna man har och deras skyldigheter att ta emot de här människorna (Intervjuperson 1).
Absolut, samverkan är ju superviktig. Eh.. Det ser ju lite annorlunda ut nu under pandemin än vad den har gjort tidigare. Tidigare så var man ju mycket på skyddade boenden och träffade klienterna. En del har vi ju inte ens träffat nu, utan det blir ju via teams eller på telefon.. Eh.. Och sen har vi mycket kontakt med den personens kontaktperson på skyddade boendet som är behjälpliga i kontakten med oss, för många tycker ju att myndighetskontakter är svåra. Och sen så är det ju socialkontoret, socialsekreterare där och det är ofta dem som äger insatsen. Och CMV, centrum mot våld, det är väl dem som vi samverkar allra mest med. Sen är det ju hyresbolag, alltså med uppsägningar och flyttfirmor, sånt liksom när man ska flytta. Eh… Då kanske.. Oftast får man ju bara fly från sin lägenhet och så ska man.. Då måste någon annan komma och flytta ihop ens bohag och magasinera och sådana saker, så det är mycket samverkan kring det (Intervjuperson 3).
Av resultatet kan det utläsas att samverkan är centralt i arbetet med ärenden där det
förekommer hedersrelaterat våld. Framför allt menar socialarbetarna att mycket av samverkan handlar om att hjälpa till i kontakter med andra myndigheter. Men samverkan sker även med andra professioner inom verksamheterna, exempelvis:
Vi tar ju mycket hjälp av centrum mot våld, där har vi särskilt en kurator som är verkligen expert på hedersrelaterat våld. Och vi tar också stöd från socialtjänstens egna psykolog, och ibland så har vi också samverkan med polis och även säkerhetsavdelningen inom kommunen. I att liksom göra en bedömning kring hotbilden så… Och psykologen utifrån det här
psykologiska perspektivet, vad klarar den här ungdomen av liksom. Och även den här kuratorn då utifrån hedersrelaterat våld utifrån hennes spetskompetens kring hur allvarlig situationen är utifrån det perspektivet (Intervjuperson 5).
Socialarbetarna beskriver samverkan som en förutsättning i arbetet med hedersrelaterat våld för att skapa förutsättningar och underlätta för klienten. De tar hjälp av andra professionella och andra myndigheter som är experter på just sitt område för att bedöma risker, hjälp med andra aktörer såsom bank, flyttfirmor med mer och hjälp i kontakten mellan de olika
myndigheterna där klienten kan vara aktuell. Bland annat tar socialarbetarna mycket hjälp av Centrum Mot Våld när det kommer till ärenden med hedersrelaterat våld där det arbetar personer som är särskilt inriktade på just det.
Ur ett intersektionellt perspektiv kan samverkan förstås genom begreppen kön, makt och klass. Som nämnt i föregående avsnitt menar socialarbetarna att det inte är sällan som de personer som är hedersutsatta inte vet sina rättigheter, vilket även benämns av intervjuperson 1 i det första citatet. Men när de utsatta hamnar på exempelvis ett skyddat boende och får hjälp av olika socialarbetare från bland annat det skyddade boendet, socialtjänsten,
Skatteverket med mer, tvingas den utsatta på ett sätt att lämna sitt öde i någon annans händer. Utifrån klass kan det tänkas kan det som nämnts innebär att den utsatta kommer från en klasstillhörighet där denne inte fullt förstår sina rättigheter eller vet hur denne ska leva utanför
en kontext som präglas av hedersrelaterat våld. När den utsatta då behöver hjälp med att ta de kontakter som behövs överlåter den utsatta ansvaret till socialarbetarna och behöver lita på att det görs korrekt. Det ställer den utsatta i en underordnad maktposition gentemot
socialarbetarna vilket kan kopplas till det Börjesson och Rehn (2008) skriver angående hur maktaspekter finns och ter sig i olika dimensioner. De kvinnor som utsatts för hedersrelaterat våld har redan stått i en maktposition gentemot männen i sin kontext och står nu också i maktposition till socialarbetare på socialtjänsten, skyddade boenden med mer. Enligt socialarbetarna är samverkan en förutsättning i arbetet med hedersrelaterat våld, samtidigt som det på ett sätt ställer socialarbetarna i en överordnad maktposition. Mot bakgrund av detta kan samverkan bli en maktaspekt och en klassfråga men som samtidigt är nödvändig för att skapa förutsättningar för den utsatta.
6.1.3 Utformandet av insatser
Ett återkommande tema under intervjuerna var vikten av att insatserna utformas utifrån de hedersutsattas individuella behov. De menar att det framförallt är viktigt att den utsatta uttrycker vad just denne behöver för att ta sig från sin kontext, därför att ingen kontext eller situation ser ut exakt som någon annan. Exempelvis pratar en av intervjupersonerna om hur den som är utsatt är den som har nyckeln till svaren för just sin situation, se nedan:
Det är ju liksom ett berg av saker och kontakter som kvinnan oftast har ehm… Men funktionen av insatserna är ju för att stödja och hjälpa den utsatta helt enkelt. Och där tycker jag att det är viktigt att kvinnan är med på vad hon också vill, att det inte är någonting som ska bestämmas för henne utan att hon är delaktig i insatserna. Och det är viktigt att vi jobbar så och att socialtjänsten också jobbar så. [...] Insatserna behöver vara mer specifika utifrån den enskilda kvinnans behov och önskemål. Att hon får också vara, det är ju på något sätt hon som har nyckeln till svaren, det är hon som lever i det här livet och behöver vara den som får ta liksom eh… vad ska man säga… men jag tänker att det viktiga är att hon behöver vara den som säger vad hon behöver. Och att inga beslut ska fattas utan hennes delaktighet, (Intervjuperson 2).
Även intervjuperson 4 var noga med att betona under intervjuns gång att det är klientens behov som ska styra vilka insatser som erbjuds och hur arbetet ser ut, bland annat sa intervjuperson 4 följande:
Men jag tänker att det som är viktigt med insatserna är ju att de är matchade med individens behov. Jag tänker att det viktigaste är ju att titta på vad individen har för behov och sen se vad man har för insatser eller hur man kan bygga insatser så att individen få sitt behov tillgodosett (Intervjuperson 4).
De deltagande socialarbetarna tycks vara överens om vikten av att se till klientens specifika behov vid utformningen av insatserna. Som intervjuperson 2 säger så är det den utsatta som har nyckeln till svaren och den utsatta är den enda som kan säga vad denne faktiskt har för behov. Socialarbetarna uttrycker dock en osäkerhet kring utformandet av individuellt anpassade insatser, men oftast leder insatserna till något bra, exempelvis:
Alltså man känner ju alltid, ja men men osäkerhet tänker jag i de här bedömningarna kring hur farlig en situation är. Att det är ändå svårt att göra de bedömningarna, och jag tycker också att det är utmanande att ge lagom mycket stöd utifrån just, liksom den här specifika ungdomen, [...] Ja men det är många delar som jag tycker är utmanande med det, och samtidigt så är det också en av de mest fantastiska sakerna man kan få vara involverad i också. Att man får medverka till att någon verkligen vill ha hjälp och då får hjälp. Jag kommer ihåg en flicka som under skoltid så, ah skolan hade till och med ljugit för föräldrarna kring hennes skolschema och vilken linje hon gick på gymnasiet för enligt dem var det bara acceptabelt att liksom läsa natur och inte göra någonting annat än att vara i skolan. Så skolan hjälpte den här tjejen och sa att hon hade längre skoldagar och olika saker, och de här längre stunderna då i frihet
