Akademin för hälsa, vård och välfärd
”MEN VI SKA JU VETA VARANDRAS
UPPDRAG OCH DRA ÅT SAMMA HÅLL,
DET ÄR DET SOM ÄR PRYLEN”
En intervjustudie om samverkan mellan socialtjänst, skola och polis
AMANDA HUGOSON
SOFIE PEDERSSON
Huvudområde: Socialt arbete Nivå: Grundnivå
Högskolepoäng: 15 hp
Program: Socionomprogrammet
Kursnamn: Examensarbete inom socialt
arbete
Kurskod: SAA056
Handledare: Maria Hopstadius Seminariedatum: 2020-06-05 Betygsdatum: 2020-06-15
”MEN VI SKA JU VETA VARANDRAS UPPDRAG OCH DRA ÅT SAMMA HÅLL, DET ÄR DET SOM ÄR PRYLEN.” – EN INTERVJUSTUDIE OM SAMVERKAN MELLAN
SOCIALTJÄNST, SKOLA OCH POLIS
Författare: Amanda Hugoson och Sofie Pedersson Mälardalens högskola
Akademin för hälsa, vård och välfärd Socionomprogrammet
Examensarbete inom socialt arbete, 15 högskolepoäng Vårtermin 2020
SAMMANFATTNING
Syftet med studien är att utifrån ett nyinstitutionellt perspektiv analysera samverkan mellan socialtjänst, skola och polis vid preventivt arbete med skolungdomar i risk- eller missbruk. Studien baseras även på svensk och internationell forskning om samverkan.
Frågeställningarna utgår från hur de verksamma erfar samverkan, vad de anser är av betydelse för en gynnsam samverkan och vad de anser är utmanande med samverkan. Studien har ett kvalitativt angreppsätt och empirin har insamlats genom semistrukturerade intervjuer med verksamma inom socialtjänst, skola och polis. Studiens resultat belyser att verksamma erfar att samverkan förekommer då det är en nödvändighet för sina respektive uppdrag. De anser att det krävs en förståelse för samverkan genom en god kännedom om varandras uppdrag och att den ska vara av betydelse för att samverkan ska vara gynnsam. Det som utmanar samverkan är sekretess, okunskap om varandra och bristande resurser. Dessa kan hanteras genom att öka medvetenheten hos aktörerna, prioritera och
uppmärksamma utmaningarna för att en förändring ska kunna ske, på en politisk nivå.
Nyckelord: nyinstitutionellt perspektiv, samverkan, preventivt arbete, missbruksproblematik, utmaningar
”BUT WE SHOULD KNOW EACH OTHERS MISSIONS AND PULL THE SAME WAY, THAT’S THE THING.” – AN INTERVIEW STUDY OF COLLABORATION BETWEEN THE SOCIAL SERVICE, SCHOOL AND THE POLICE
Authors: Amanda Hugoson and Sofie Pedersson Mälardalen University
School of Health, Care and Social Welfare The Social Work Program
Thesis in Social Work, 15 credits Spring term 2020
ABSTRACT
The purpose of the study is to, from a new institutional perspective, analyze collaboration between the social service, school and the police who are doing preventive work with school kids in risk or abuse. The study is also based on Swedish and international research on collaboration. The questions asked is about how the professionals experience collaboration, what they think is of importance regarding collaboration and what they experience as challenging regarding collaboration. The study has had a qualitative approach and the data have been collected through semi structured interviews with professionals from the social service, school and the police. The results of the study points to that the professionals
experiences that collaboration happens because it’s a natural and a necessity for each of their missions. The results also point at the professionals need to have knowledge of each other’s missions and that it has to be of importance for a good collaboration. The challenges of collaboration is secrecy, lack of knowledge of each other and lack of resources. These could be handled by a higher knowledge, prioritization and acknowledging the challenges to get a change on a political level.
Keywords: new institutional perspective, collaboration, preventive work, addiction problems, challenges
Förord
Vi vill börja med att tacka alla som hjälpt oss på vägen under detta arbete. Tack till de verksamma som deltagit med sina kunskaper, erfarenheter och inte minst med sin tid! Tack till vår handledare, Maria. Utan dig hade vi aldrig tagit oss hela vägen fram. Vi vill också passa på att tacka varandra, tillsammans har vi stöttat och peppat varandra ända in i mål! Processen som detta examensarbete inneburit har varit både rolig och utmanade och vi har lärt oss mycket nytt på vägen.
Vi vill avsluta våra förord med ett citat från Fejes och Thornberg (2009) som mycket väl beskriver hur våren tett sig för oss vad gäller arbetet med denna studie:
Kom ihåg att forskningsprocessen inte alltid är så rak och enkel som den till viss del framstår […]. Du kommer ständigt att ställas inför nya val, skapa nya tolkningar, omformulera ditt syfte och skriva om dina utkast. En sådan process kan kännas förvirrande, ibland riktigt jobbig, och från tid till annan kan det vara svårt att se vad det ska bli av det hela. […] I början av färden vet man inte var man ska hamna, men i slutet av färden kan man känna viss tillfredsställelse över att ha lärt sig något man tidigare inte visste eller att andra genom ens uppsats får lära sig något nytt (s.34).
INNEHÅLL
1. INLEDNING ... 1
1.1. Bakgrund ... 2
1.1.1. Vad är samverkan? ... 2
1.1.2. Ungdomar och missbruk ... 2
1.1.3. Socialtjänstens uppdrag och reglering av samverkan kring ungdomars missbruk ... 3
1.1.4. Skolans uppdrag och reglering av samverkan kring ungdomars missbruk ... 3
1.1.5. Polismyndighetens uppdrag och reglering av samverkan kring ungdomars missbruk ... 4
1.2. Problemformulering och syfte ... 4
2. LITTERATUR- OCH FORSKNINGSÖVERSIKT ... 6
2.1. Behovet av samverkan för utsatta grupper ... 6
2.2. Utmaningar med samverkan ... 7
2.3. Faktorer som gynnar samverkan ... 7
2.3.1. Yrkesroll och gränsöverskridande relationer ... 7
2.3.2. Gränsöverskridande kommunikation ... 8
2.3.3. Tydligt ledarskap och en kompetent ledning av vikt vid samverkan ... 9
2.3.4. Hur samverkan organiseras ... 9
2.4. Reflektioner kring litteratur- och forskningsöversikt ... 10
3. STUDIENS TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER ... 11
3.1. Nyinstitutionell organisationsteori ... 11
3.1.1. Institution och organisation ... 12
3.1.2. Tröghet ... 12
3.1.3. Struktur ... 12
3.1.4. Styrning ... 13
3.1.5. Samsyn ... 13
3.2. Reflektioner kring studiens teoretiska utgångspunkter ... 13
4. METODOLOGISKA UTGÅNGSPUNKTER ... 15
4.2. Datainsamling och genomförande ... 15
4.2.1. Urval ... 15
4.2.2. Missivbrev och intervjuguide ... 16
4.2.3. Intervjuernas förfarande ... 17
4.3. Databearbetning och analysens förfarande ... 18
4.3.1. Tematisk analys ... 19
4.3.2. Figur 1 ... 19
4.4. Förförståelse och kvalitetskriterier ... 19
4.4.1. Förförståelse ... 19
4.4.2. Forskarrollen ... 20
4.4.3. Tillförlitlighet och giltighet ... 21
4.5. Forskningsetiska ställningstaganden ... 22
5. RESULTAT OCH ANALYS ... 23
5.1. När och varför aktörerna samverkar ... 23
5.1.1 Samverkan är en naturlig del av uppdraget ... 23
5.1.2 Samverkan är nödvändig ... 25
5.2. En gynnsam samverkan ... 26
5.2.1. Kännedom om varandras uppdrag ... 26
5.2.2. Samverkan ska vara av betydelse ... 27
5.3. Utmaningar med samverkan ... 29
5.3.1. Sekretess ... 29 5.3.2. Okunskap om varandra ... 30 5.3.3. Samverkan är resurskrävande ... 31 6. DISKUSSION ... 33 6.1. Resultatdiskussion ... 33 6.1.1. Praktiska implikationer ... 36 6.2. Metoddiskussion ... 36 6.2.1. Etisk reflektion ... 38 7. SLUTSATSER ... 39 7.1. Fortsatt forskning ... 39
REFERENSLISTA ... 40
BILAGA A: INTERVJUGUIDE BILAGA B: MISSIVBREV
1
1. INLEDNING
I årskurs två på gymnasiet har 35 procent av eleverna under 2019 blivit erbjudna att prova eller köpa narkotika enligt Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (2019). 19 procent av pojkarna och 13 procent av flickorna har använt narkotika och 69 procent av eleverna har druckit alkohol under samma tidsperiod. Siffrorna vittnar om att en stor andel skolungdomar dricker alkohol och att det även förekommer narkotikaanvändning bland ungdomarna (CAN, 2019). För att redan i tidig ålder sätta stopp för ett pågående missbruk som kan resultera i flera förödande konsekvenser, eller för att minimera risken för att ungdomar i framtiden ska hamna i en missbruksproblematik krävs insatser från fler än enbart en myndighet:
Det är mer regel än undantag att personer med missbruk/beroende har behov av insatser från flera håll. Det är då centralt att samordningen fungerar på ett tillfredsställande sätt (Sveriges kommuner och regioner, 2018).
Som citatet från en rapport av Sveriges kommuner och regioner ovan menar, är samverkan kring denna målgrupp ytterst relevant. I flera av Sveriges lagar finns bestämmelser om att samverkan vid behov ska finnas i arbetet med barn och unga.
Problematiken vid missbruk är ofta komplex och insatser behöver därmed samordnas utifrån ett helhetsperspektiv för att möta hela individens situation. Enligt regeringens proposition (2012/13:77) har kommuner och regioner ett delat ansvar i frågan om att tillhandahålla stöd och behandling till personer med missbruk. De uppgifter som myndigheterna kan erbjuda, utifrån sina arbetsområden, ska värderas likvärdigt och anpassas i ett välfungerande vård- och stödsystem med utgångspunkt från individens behov och önskemål enligt Riksdagens proposition (Socialstyrelsen, 2019).
Matscheck och Fleetwood (2013) beskriver att, för de aktörer som arbetar med målgruppen, är behovet stort av kompetens och medvetenhet kring både processer kring samt
strukturering av hur samverkan ska se ut. Samverkan kan också medföra problem som berör bland annat hur samverkan ska nå dit den är tänkt och göra skillnad för den enskilde. Krav på samverkan finns numer genom lagstiftning, men hur samverkan ska vara uppbyggd eller vad som ska ingå i samverkan finns ingen klar beskrivning av. Inte heller finns något
egentligt krav på vare sig kvalitet eller kontroll av huruvida samverkan leder till det bästa för den enskilde.
Intentionen med studien är att analysera hur samverkan mellan socialtjänst, skola och polis ser ut kring ungdomar som befinner sig i ett risk- eller missbruk. Att samverka preventivt kring ungdomar i risk- eller missbruk kan vara av vikt för socialt arbete då det skulle kunna stävja en framtida ökning av personer som behöver missbruksvård. Så hur ska vi som arbetar
2
med socialt arbete, tillsammans med skola och polis, kunna samverka på ett effektivt vis för att hjälpa denna gemensamma målgrupp?
1.1. Bakgrund
Fokus i detta avsnitt handlar om att identifiera vad samverkan är, följt av en skildring av problematiken kring ungdomar i risk- eller missbruk. Vidare beskrivs vad socialtjänst, skola och polis arbetar mot för uppdrag och mål utifrån sina verksamheter samt vad de har för krav på sig när det kommer till samverkan.
1.1.1. Vad är samverkan?
Samverkan är ett begrepp som främst används inom svenska välfärden. Samverkan kan definieras som att verka tillsammans, att göra något gemensamt utifrån ett gemensamt mål. Samverkan är möjlig om det sker en gränsöverskridning mellan samhällssektorer och på organisatorisk, professionell och disciplinär nivå. Integration och integrering är nödvändiga komponenter för en framgångsrik samverkan. Begreppen handlar om att föra samman olikartade komponenter så att de bildar en helhet. Vidare består samverkan till hög grad av både horisontell och vertikal integrering och styrning (Axelsson & Bihari Axelsson, 2013) och är ett arbetssätt att sträva efter, när en enda myndighet inte kan åtgärda ett komplext
problem (Danermark & Kullberg, 1999).
1.1.2. Ungdomar och missbruk
Konsekvenser av alkoholkonsumtion och narkotikaanvändning hos ungdomar kan vara förödande, dels på grund av negativa effekter socialt sett men också på grund av negativa effekter på hjärtat och hjärnan med risk för dödlig utgång (Nyberg, 2016; CAN, 2019). Det är inte ovanligt att ungdomar kombinerar olika droger, vilket förstärker konsekvenserna
(Nyberg, 2016). En kombinerad alkohol- och cannabisanvändning bland ungdomar är starkt relaterade till depression, ångest och oro, koncentrationssvårigheter och stora risker att utsättas för våld (Anderberg & Dahlberg, 2015).
En missbruksproblematik utgör konsekvenser för både den enskilde ungdomen och också för samhället. Det är vanligt med samsjuklighet; både missbruk av olika substanser alternativt en kombination av missbruk och psykisk sjukdom (Statens beredning för medicinsk och social utvärdering, 2019). Konsekvenser för personer med missbruksproblematik är även
ekonomiska problem, hemlöshet och att anhöriga berörs negativt. Missbruk utgör ett ökat tryck och ansvar på samhällets resurser som hälso- och sjukvården, beroendevården, psykiatrin, socialtjänsten, kriminalvården, polisen, försäkringskassan och
3
1.1.3. Socialtjänstens uppdrag och reglering av samverkan kring ungdomars missbruk
Socialnämnden ska enligt 5 kap. 1 § 3 p SoL bedriva uppsökande verksamhet och annat förebyggande arbete för att förhindra att barn och unga far illa. Socialnämnden ska även, enligt 5 kap. 1 § 4 p SoL arbeta aktivt för att förebygga och motverka missbruk bland barn och unga av alkoholhaltiga drycker, andra berusningsmedel eller beroendeframkallande medel samt dopningsmedel. Enligt samma kapitel 9 § SoL ska socialnämnden aktivt sörja för att den enskilde missbrukaren får den hjälp och vård som hen behöver för att komma ifrån missbruket. Om ett barn riskerar att fara illa genom missförhållanden i hemmet eller genom barnets egna beteende, som vid missbruk, måste socialnämnden inleda utredning enligt 11 kap. 1 § SoL.
I 5 kap 1 a § SoL anges bestämmelsen att socialnämnden i frågor som rör barn som far illa eller riskerar att fara illa ska samverka med samhällsorgan, organisationer och andra som berörs. Nämnden ska enligt samma lagrum aktivt verka för att samverkan enligt 3 kap. 4 och 5 §§ SoL kommer till stånd. Det är alltså socialtjänsten som ska vara initiativtagare till samverkan, enligt denna paragraf. I 4 § finns bestämmelser att socialnämnden i uppsökande verksamhet ska informera och erbjuda grupper och enskilda sin hjälp och när det är lämpligt även samverka med andra samhällsorgan. 5 § anger att socialnämndens insatser ska
utformas utifrån den enskilde och vid behov i samverkan med andra samhällsorgan. Om en orosanmälan gjorts, bör socialnämnden erbjuda barnet, vårdnadshavare och anmälaren ett möte enligt 14 kap. 1 a § SoL. Syftet med ett sådant möte, som sker enbart med anmälare som lyder under anmälningsplikten, exempelvis skola och polis, är att dels uppmärksamma
barnets situation men också för att stärka samverkan med anmälaren (Socialstyrelsen, 2016).
1.1.4. Skolans uppdrag och reglering av samverkan kring ungdomars missbruk
I 1 kap. 4 § Skollag (2010:800) regleras syftet med utbildningen inom skolväsendet, som innefattar att elever ska inhämta och utveckla kunskaper. Utbildningen i skolan ska bland annat främja elevers utveckling och lärande men också förmedla och förankra respekt för mänskliga rättigheter och grundläggande demokratiska värderingar. Vidare ska hänsyn tas till elevers olika behov stöd utifrån dessa ska erbjudas. Slutligen ska även samarbete med vårdnadshavare angående hemmet främja elevens personliga utveckling. Gymnasieelever ska genom utbildningen dels få en god grund för yrkesverksamhet och fortsatta studier men utbildningen syftar också till att verka för en god personlig utveckling och ett aktivt deltagande i samhällslivet, enligt 15 kap. 2 § SkolL. Samma lagrum reglerar även att utbildningen ska främja social gemenskap och utveckla elevens förmåga till bland annat självständighet.
Skolan utgör även en skyddsfaktor för ungdomar som befinner sig i utsatta situationer, såsom vid risk- eller missbruk. Personal på skolan bör vara uppmärksamma på ungdomar, för att tidigt finnas som stöd. Stöd som skolan kan erbjuda är att personalen får handledning i hur de ska samarbeta med ungdomen och vårdnadshavare. Stöd kan också finnas i form av att involvera elevhälsan eller att vara en del av att upprätta struktur för eleven (Skolverket, 2020).
4
I 29 kap. 13 § SkolL framgår det att huvudmannen för skolan och den som är anställd i skolan, på socialnämndens initiativ i frågor som rör barn som riskerar att fara illa, eller far illa samverka med samhällsorgan, organisationer och andra som berörs. Skolan har förutom detta även en lagstadgad skyldighet som regleras i 14 kap. 1 § SoL att anmäla till
socialnämnden om de i sin verksamhet får kännedom om eller misstänker att ett barn far illa.
1.1.5. Polismyndighetens uppdrag och reglering av samverkan kring ungdomars missbruk
Polisens huvudsakliga mål framgår av 1 kap. 1 § Polislag (1984:387). Polisen ska främja rättvisa och trygghet, upprätta allmän ordning och säkerhet samt tillförsäkra allmänheten skydd. De uppdrag som polisen har i sin profession regleras i 1 kap. 2 § PolisL och innehåller bland annat att de ska förebygga, förhindra och upptäcka brottslig verksamhet och andra störningar av den allmänna ordningen eller säkerheten. Det ingår även i uppdraget att övervaka och ingripa vid störningar av den allmänna ordningen, utreda och beivra brott och lämna allmänheten skydd och upplysningar. Polismyndigheten har i sin strategiska
verksamhetsplan för 2020–2024 tre övergripande långsiktiga mål; framgångsrik brottsbekämpning och uppklaring, stark lokal närvaro samt attraktiv arbetsplats och samarbetspartners (Polismyndigheten, 2019).
Polisen ska enligt 6 § 2 st PolisL fortlöpande samarbeta med myndigheterna inom
socialtjänsten och snarast underrätta dessa om förhållanden som bör föranleda någon åtgärd. Även polisen berörs av den lagstadgade anmälningsskyldigheten som anges i 14 kap. 1 § SoL. De måste också, precis som skolan, anmäla till socialnämnden om de i sin verksamhet får kännedom om eller misstänker att ett barn far illa.
Enligt 43 § PolisL ska polismyndigheten på begäran av socialnämnden lämna hjälp, så kallad handräckning, bland annat för tillträde till den unges hem, föra den unge till
läkarundersökning eller vid beslut om vård eller omhändertagande med stöd av Lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (1990:52). Vanligtvis sker samverkan i dessa fall på begäran om handräckning från socialtjänsten till polisen. Polisen kan vara initiativtagare i samverkan om de hamnar i en situation där de träffar på en person som resulterar en anmälan till socialtjänsten (Johnsson & Svensson, 2006), exempelvis en drogpåverkad ungdom. För att det gemensamma uppdraget ska bli tydligt, är det idealiskt att polisen och socialtjänsten tillsammans planerar en gemensam strategi vid exempelvis
omhändertaganden enligt LVU.
1.2. Problemformulering och syfte
Bakgrundsavsnittet belyser att ett preventivt arbete för den aktuella målgruppen krävs, för att värja att redan existerande eller framtida sociala problem ska uppstå. Bestämmelser, riktlinjer och lagrum avgör att samverkan är ett krav men vittnar också om att det är ett framgångsrikt tillvägagångssätt för att komma runt det komplexa samhällsproblem som missbruk är. Lagstadgade bestämmelser finns sedan länge och forskningsfältet om
5
samverkan är dynamiskt. Det finns en stor tillgång av forskningsbidrag som problematiserar samverkan utifrån olika discipliner bland annat inom socialt arbete, sociologi och inom organisationsforskning. Denna studie kan bidra till forskningsfältet genom att ytterligare nyansera bilden av samverkan mellan socialtjänst, skola och polis vid preventivt arbete med ungdomar i risk- eller missbruk.
Syftet med studien är att utifrån ett nyinstitutionellt perspektiv analysera samverkan mellan socialtjänst, skola och polis. Detta utifrån de verksammas egna erfarenheter av samverkan vid preventivt arbete för skolungdomar i gymnasiet som befinner sig i ett risk- eller missbruk. Socialtjänst, skola och polis betraktas som aktörer med erfarenhet av att samverka kring målgruppen och de verksamma handlar i aktörernas namn. Nyinstitutionalismen kan ge en djupare förståelse för aktörernas samverkan både utifrån dess gynnsamma faktorer och utmaningar.
Frågeställningar
- Hur erfar verksamma från socialtjänst, skola och polis samverkan vid preventivt arbete med ungdomar i ett risk- eller missbruk?
- Vad anser verksamma från socialtjänst, skola och polis är av betydelse för en gynnsam samverkan vid preventivt arbete med ungdomar i ett risk- eller missbruk?
- Vad anser verksamma från socialtjänst, skola och polis är utmanande vid samverkan kring preventivt arbete med ungdomar i ett risk- eller missbruk och hur skulle dessa kunna hanteras av dem?
6
2. LITTERATUR- OCH FORSKNINGSÖVERSIKT
Litteratur- och forskningsöversikten som presenteras i detta avsnitt innefattar svenska och internationella källor såsom forskning samt etablerad litteratur om samverkan i offentlig sektor, mellan åren 1999-2017, som bidragit till en större förståelse kring samverkan. Samtliga källor har hämtats från databaser vid Mälardalens högskolebibliotek, databaserna
Primo och Social science premium collection. Endast expertgranskade vetenskapliga artiklar
i fulltext inom socialt arbete och sociologi presenteras i litteratur- och forskningsöversikten. Sökord har varit; samverkan, collaboration, samverkansprocess, ungdomars missbruk,
addiction, drug abuse. Enbart primära källor har använts till denna litteratur- och
forskningsöversikt som efter läsning organiserats utifrån tematiseringen; behovet av
samverkan för utsatta grupper, utmaningar med samverkan och faktorer som gynnar samverkan. Det sistnämnda temat består av fyra subteman; yrkesroll och
gränsöverskridande relationer, gränsöverskridande kommunikation, tydligt ledarskap och en kompetent ledning av vikt vid samverkan och hur samverkan organiseras.
2.1. Behovet av samverkan för utsatta grupper
Både aktuell litteratur och forskning om samverkan visar på att samverkan mellan olika aktörer och professioner är en väsentlig del inom socialt arbete där syftet är att sträva mot samma mål: klientens bästa (Danermark, 2000; Löfstöm, 2001; Svensson, Johnsson & Laanemets, 2008; Axelsson & Bihari Axelsson, 2013; Bartley & Ericson, 2014; Haraldson, 2016; Basic, 2017; Eriksson & Beckman, 2017).
Bartley och Ericson (2014) har genom sin textanalys om användandet av metaforer vid samverkan inom offentliga verksamheter uppmärksammat att samverkan skapar goda förutsättningar för att hantera komplexa sociala problem. Svensson m.fl. (2008) menar även att samverkan skapar en önskvärd helhetssyn av klienters situationer. Basic (2017) har i sin studie om samverkan inom den svenska ungdomsvården, med syftet att analysera
framgångsrik samverkan, observerat att olika aktörer i vissa fall kan samverka genom att dela arbetsuppgifter. Exempelvis att socialarbetare deltar vid lektioner och fritidsaktiviteter vid en resursskola, för att kunna arbeta utifrån klientens bästa.
Löfström (2001) har i sin studie undersökt gränser mellan samverkande aktörer i offentlig sektor i Sverige. Forskaren menar att samverkan löser många problem för både de
samverkande aktörerna och de som samverkan berör. Verksamma inom offentliga
verksamheter tycker sig därmed vara i behov av just samverkan (Löfström, 2001). Samverkan är ett aktuellt ämne, sker i ett utbrett omfång och innebär förväntningar på de samverkande aktörerna. Både i lagar och förordningar finns främjande formuleringar vad gäller samverkan mellan myndigheter, menar Haraldson (2016) i sin studie om samverkan med fokus på faktorer av vikt vid planering och organisering av samverkan. Forskning kring samverkan belyser vidare att de aktörer som arbetar med målgruppen ofta vill samverka men att det kan vara svårt på grund av bristande resurser och olika regelverk hos inblandade aktörer
7
Strang, (2017) har i sin studie om samverkan kring missbruk också uppmärksammat att det både är resurskrävande och centralt att de samverkande parterna anstränger sig för att arbetet ska fungera optimalt. Sekretessen kan även ses som en hämmande faktor för att samverkan ska bli gynnsam, menar forskarna Eriksson och Beckman (2017) i sin studie om samverkan kring utsatta barn.
2.2. Utmaningar med samverkan
Forskning visar på att samverkan ofta medför konflikter, en viss tröghet i arbetet (Bartley & Ericson, 2014) och maktkamper mellan aktörerna (Haraldson, 2016). Forskning vittnar även om att kunskap och språk är en form av maktredskap. Viss kunskap kan ha mer stöd i
samhället, vilket kan innebära mer eller mindre status för olika professioner. Maktkamper och kollidering av olika typer av kunskap kan leda till missförstånd och konflikter, vilket i sin tur kan påverka samverkan negativt (Danermark & Kullberg, 1999; Danermark, 2000; Haraldson, 2016). Vidare menar Haraldson (2016) att exempelvis socionomer och läkare inom sina professionella fält har hög status men när dessa professioner samverkar kan läkaren får en högre status.
Det finns ett strukturellt motstånd till att samverka med andra, främst i
människobehandlande organisationer, där klienter är utom organisationens kontroll (Basic, 2017). Danermark och Kullberg (1999) menar att skillnader inom organisatoriska strukturer hos de samverkande aktörerna kan medföra en komplexitet. Författarna exemplifierar socialtjänsten, som har en mer decentraliserad och människonära struktur, kontra den psykiatriska verksamheten, med en centraliserad organisatorisk struktur. Både forskning och litteratur har uppmärksammat att det inte är ovanligt att det uppkommer konflikter mellan samverkande aktörer, främst då deras arbetsuppgifter skiljer sig åt och de som ska utföra samverkan har olika syn på vad som ska göras (Basic, 2017; Danermark, 2000; Reback, Cohen, Freese & Shoptaw, 2002).
2.3. Faktorer som gynnar samverkan
2.3.1. Yrkesroll och gränsöverskridande relationer
Forskning visar att personer som arbetar inom de samverkande organisationerna definierar sig som representanter för sitt yrke, snarare än som enskild individ, där de tillsammans med andra konstruerar en samverkansidentitet (Basic, 2017). Samverkansparterna bör, för att samverkan ska bli gynnsam för alla, anamma ett förhållningssätt som handlar om respekt, tillit, hänsyn och arbeta som ett team (Neale m.fl., 2017). Relationer mellan de parter som ska samverka kan vara avgörande för huruvida samverkan blir godartad eller ej (Haraldson, 2016; Basic, 2017; Eriksson & Beckman, 2017). Danermark (2000) menar att personkemi ofta belyses som mest centralt för en gynnsam samverkan. Dock menar författaren att det snarare är rätt förutsättningar som är det mest avgörande.
8
Reback m.fl. (2002) har i sin amerikanska studie beskrivit viktiga komponenter vid
framgångsrik samverkan mellan offentliga aktörer. Författarna uppmärksammar, i enlighet med Danermark och Kullberg (1999), att en utmaning som kan uppstå vad gäller samverkan är att den personal som ska samverka slutar och att det ibland inte finns någon med samma kunskap som denne. Då samverkan ibland bör ske snabbt och problemfritt kan
personalförlust därför komma att bli ett stort bakslag för den goda samverkan som aktörerna eftersträvar. För att förhindra detta skulle den samverkande aktören möjligtvis kunna utbilda fler för att, om någon slutar, kunna ta sig an arbetet utan uppehåll eller några störningar. Däremot kan risken finnas att arbetsgivare inte vill utbilda flera, då detta är kostsamt, och att ha utbildad personal som inte arbetar med sådant som utbildningen avser kan möjligtvis ses som slöseri av resurser.
Eriksson och Beckman (2017) har i sin studie uppmärksammat att gynnsam samverkan behöver att var och en har god kännedom om den egna yrkesrollen, men även att aktörerna delar samma bild av det gemensamma målet. Dessa personer som ska få samverkan
funktionell innehar inte sällan olika typer av utbildning och styrs av olika typer av regelverk samt att de befinner sig i olika sorters positioner inom sin organisation. Danermark och Kullberg (1999) menar att en god samverkan kräver att de olika parterna identifierar och förstår skillnaderna mellan varandra och att de lär sig att hantera skillnaderna. Skillnader mellan de samverkande aktörerna kan bland annat vara att de har olika sorters kunskaper och olika syn på de människor som behöver hjälp. Det kan exempelvis vara så att olika myndigheter har olika kriterier för samma typ av problem samt att de samverkandes olika professioner kan se olika mål som mest akuta. För en gynnsam samverkan krävs därför att de samverkande parterna gemensamt kommer fram till arbetssätt och gemensamma
utgångspunkter för arbetssätten. Löfström (2013) för i sin studie ett liknande resonemang och menar, i enlighet med ovan samt Danermark (2000) att det är viktigt att dessa
gemensamma förhållningssätt diskuterats utförligt innan den planerade samverkan startar.
2.3.2. Gränsöverskridande kommunikation
Forskning om samverkan vittnar om att personlighet, moral, relationer och organisatorisk identitet spelar en central roll för om ett samarbete mellan olika aktörer ska ses som gynnsamt eller ej. Vidare grundar sig en god samverkan på den gränsöverskridande
kommunikationen aktörerna emellan (Haraldson, 2016; Basic, 2017; Eriksson & Beckman, 2017). Både forskning och litteratur om samverkan visar på att samverkande aktörer kan ha olika ”språk”, det vill säga olika sätt att tala om eller i text uttrycka sig kring samma fenomen, vilket är ett ständigt närvarande problem för samverkan (Reback m.fl., 2002; Danermark, 2000). Danermark (2000) menar vidare att det är vanligt förekommande att olika
professioner använder sig av egna utvecklade begrepp och yrkesjargong, vilket i sig sker naturligt utifrån professionens kunskapstraditioner. Det uppstår dock problem i samverkan när olika professioner möts och det uppstår svårigheter att förstå varandras begrepp. Alla begrepp kan dock inte alltid bytas ut med risk för att det avgörande teoretiska innehållet går förlorat. Det kan därmed vara till fördel att visa respekt gentemot varandra och lära sig varandras begrepp för att verka för en gynnsam samverkan. Forskningen visar även att en viktig del för en gynnsam och välfungerande samverkan är kommunikation, men
9
kommunikationen mellan de samverkande parterna behöver sträcka sig längre än att endast lära sig varandras ”språk”. För att samverkan ska fungera kan ett eget språkbruk vara till nytta för de som ska ingå i samverkan, för att försäkra sig om att alla parter menar samma (Reback m.fl., 2002).
2.3.3. Tydligt ledarskap och en kompetent ledning av vikt vid samverkan
Basic (2017) menar att samverkan återfinns främst och fungerar mest gynnsamt i de fall där de samverkande aktörerna är lika eller påminner om varandra. Ledarskap med tydlig gränsdragning, att organisationer är placerade på samma plats, ekonomisk samordning, samarbete som inkluderar alla nivåer inom den egna organisationen, att ett ömsesidigt förtroende och respekt finns mellan samverkansparterna, gemensam tilläggsutbildning för personalen, gemensamma utvecklingsprojekt och att det finns ekonomiska stimuli eller tvångslagstiftning är framgångsfaktorer för en god samverkan.
Eriksson och Beckman (2017) menar i sin rapport att huruvida samverkan sker på ett gynnsamt sätt bland annat återfinns i ledarskapet, då chefen har en framstående roll för hur samverkan ska planeras och genomföras. Danermark (2000) menar att trots att ett tydligt ledarskap och en kompetent ledning är av yttersta vikt för att samverkan ska fungera, återfinns ofta brister i ledningen. Exempelvis när en samverkansgrupp är tillsatt, så drar sig inte sällan ledningen undan då gruppen förväntas sköta sig självt. Om problem uppstår i samverkansgruppen kan ledningen komma att anse att det är gruppen som sitter på
kunskapen och att de själva bör lösa problemen då gruppen är ”experterna”. Ledningen drar sig undan ansvar, genom att lägga ansvaret på personalen. Vidare uppmärksammar
Danermark (2000) vikten av en tydlig ledning där alla medverkande vet vad som förväntas av dem.
2.3.4. Hur samverkan organiseras
Haraldson (2016) menar att planering och ett motiverat och relevant gemensamt mål utgör en viktig förutsättning för samverkan. En överenskommelse gällande vad som ska göras och vilken ambitionsnivå som ska finnas är en annan central del för att planeringen av
samverkan ska vara av gynnsam.
Axelsson och Bihari Axelsson (2013) presenterar olika samverkansmodeller inom
välfärdsområden. Informationsutbyte är ett vanligt tillvägagångssätt som grundar sig på informella kontakter, exempelvis att verksamma för olika aktörer tillsammans träffas och utbyter information kring en gemensam klient. Case management handlar om att en person utses för att verka som ett personligt ombud för klienten, med målsättning att hjälpa denne att lokalisera sig mellan myndigheter, insatser och stödformer. Samverkan kan även
organiseras genom interprofessionella möten där professionella representanter träffas vid behov eller vid regelbundna och systematiska möten och planerar gemensamma insatser. Dessa möten styrs av formella procedurer och riktlinjer som kan vara evidensbaserade.
Partnerskap innebär formella samverkansavtal gällande inriktning, omfattning och
10
Då flera aktörer möts i en önskan att samverka kring ett gemensamt problemområde så uppkommer inte sällan frågor som rör gränsdragning. Dessa frågor handlar bland annat om att de samverkande aktörerna har olika perspektiv och att dessa inte är kompatibla, eller att de olika regelverk som aktörerna har att förhålla sig till rent av kan motverka samverkan (Danermark & Kullberg, 1999). Forskning visar att samverkansformen inte alltid är tillräckligt tydlig och det framkommer inte alltid vad som förväntas av de olika aktörerna (Löfström, 2001; Haraldson, 2016). Samverkan medför att de samverkande parterna går utanför sina gränser, innanför någon annans gränser, flyttar gränser och skapar nya gränser tillsammans med andra (Löfström, 2001). En tydlig gränsdragning gällande vem som ansvarar för vilka uppgifter är en bra förutsättning för att skapa en gynnsam samverkan (Löfström, 2001; Basic, 2017).
2.4. Reflektioner kring litteratur- och forskningsöversikt
Litteratur- och forskningsöversikten visar att samverkan är centralt inom socialt arbete. I både litteratur och forskning återfinns faktorer som både gynnar och hämmar samverkan. En reflektion är att faktorerna medvetandegörs och fokuseras på som förbättringsmöjligheter och en chans till utveckling. En annan reflektion är samverkande aktörerna består av representanter från olika organisationer med skilda strukturer och styre, yrkesroller. Medvetenhet kring den egna, och varandras yrkesroller kan vara en framgångsfaktor gällande samverkan. Ett upprättande av hållbara relationer, med respekt och tillit för varandra är en framgångsfaktor.
En tredje reflektion är att samverkande aktörer bör ha en gemensam bild av, och
gemensamma metoder där gränsöverskridande kommunikation och relationer av betydelse för samverkan. Olika kunskapstraditioner begränsar denna kommunikation, då aktörerna talar olika ”språk” och använder sig av egna yrkesjargonger. En reflektion kring detta är att lyhördhet gentemot varandras kunskapstraditioner kan vara en gynnande faktor för att kunna upprätta en god gränsöverskridande kommunikation. Det kan vara svårt för de samverkande aktörerna att veta vem som gör vad samt hur planeringen och organiseringen av samverkan ser ut. En reflektion är att ett tydligt ledarskap och en kompetent ledning kan vara avgörande. Denna förutsättning är nära besläktad med vikten av en tydlig
gränsdragning. Risken finns att ingen av de samverkande aktörerna agerar, för att de anser att det är någon annans uppdrag. Det finns olika samverkansmodeller inom välfärdsområdet, som kan användas för att för att organisera samverkan och verka behjälplig i att vända de hämmande faktorerna
Slutligen har de samverkande aktörerna olika kunskaper och tillhör olika organisatoriska kulturer, vilket kan vara problematiskt för samverkan. Det är av vikt att se på det som förenar de samverkande aktörerna och på så sätt bemöta utmaningarna med samverkan. Ett
förhållningssätt och bemötande som bör grunda sig på ödmjukhet och respekt inför varandras olikheter, kunskaper och professioner kan komma att vara av avgörande för att undvika uppkomsten av konflikter och missförstånd.
11
3. STUDIENS TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER
Denna studie har en nyinstitutionell teoretisk grund. Detta för att analysera samverkan mellan tre samverkande aktörer; socialtjänst, skola och polis med fokus på verksammas egna erfarenheter av preventivt arbete med gymnasieungdomar i risk- eller missbruk.. Fokus ligger särskilt på begrepp som tröghet, legitimitet och institutionalisering vilka är bärande för nyinstitutionalismen. Samverkan problematiseras även utifrån Danermarks (2000) resonemang gällande samverkans tre kända ”S” - styrning, struktur och samsyn för att få en berikad förståelse av nyinstitutionalismen.
3.1. Nyinstitutionell organisationsteori
En utgångspunkt för den nyinstitutionella teorin är att organisationer uppfattas som öppna system och beroende av hur samhällets nuvarande normer, samt hur det nyinstitutionella samhället, ser ut snarare än att organisationer enbart är slutna och ändamålsenligt fokuserade. Med nyinstitutionalismen som teoretisk utgångspunkt går det att se på organisationer som beroende av sitt närsamhälles åsikter, handlingar och utveckling (Danermark & Kullberg, 1999; Ineland, 2006).
Ett nyinstitutionellt teoretiskt perspektiv ser på organisationer som planerat målinriktade, verksamma och väl adaptiva sociala strukturer. Organisationer har begränsade möjligheter att på egen hand driva sin utvecklingsprocess. Organisationer som arbetar med
människobehandlande inslag är beroende av vad som sker i dess närsamhälle samt i det organisatoriska nätverket för att kunna utvecklas (Danermark & Kullberg, 1999; Johansson, 2006).
Johansson (2006) beskriver att institutionalisering är den sociala process som sker då individer, inom exempelvis en organisation, kommer att uppfatta den sociala verkligheten på ett och samma sätt. Genom denna process sker en utveckling av regler som kan hjälpa till att precisera vad som kan anses vara godtagbara sätt att verka på i olika situationer. En sådan situation kan mycket väl vara att organisera samverkan kring ungdomar som befinner sig i risk- eller missbruk.. Sådana institutionella krav och regler är något som organisationerna får rätta sig efter och organisationerna kommer även att påverkas av dessa krav eller regler på olika vis. Dessa krav eller regler kan uppkomma när exempelvis ett samhälles medborgare, dess politiker eller olika professioner har en förväntad bild av att det finns organisationer som utför en viss typ av arbete bättre än en annan organisation.
Makt, konflikter, gränsdragning och olikartade normer är sådant som särskilt den svenska nyinstitutionalismen väljer att vidare fokusera på (Johansson, 2006; Johansson & Grape, 2006).
12
3.1.1. Institution och organisation
Inom nyinstitutionalismen uppfattas institutioner som sociala konstruktioner, produkter av människors samsyn och upplevelser av aktörer och dess utföranden. En institution har samhälleliga förväntningar på sig och dessa förväntningar skapas beroende på hur ett samhälles invånare gemensamt definierar institutionen (Svensson, Johansson & Laanemets, 2008).
Distinktionen mellan institution och organisation görs i teorin genom att betrakta institution som själva tanken och organisation som själva handlingen. Att institutionen har
förväntningar på sig utifrån hur vi som individer i samhället definierat institutionen. Organisationen å andra sidan, är vad vi kan kalla den faktiska praktiken, i organisationens namn utförda handlingar. Beroende på hur institutionaliserad en organisation är blir de handlingar som utförs i dess namn lika då de som utför handlingar i organisationens namns uppfattningar om organisationen är samstämmiga (Svensson m.fl., 2008).
3.1.2. Tröghet
Ytterligare ett centralt begrepp inom nyinstitutionalismen är organisationers tröghet. Alla organisationer har en latent tröghet som bidrar till att organisationers utveckling blir
dröjande. Det kan till exempel gå snabbt att förändra hur det administrativa arbetet ska se ut, förändra antalet chefsnivåer och uppdelning av arbetsteam, men att förändra
institutionaliserade uppfattningar av en organisation tar desto mer tid. Sådana
administrativa förändringar kan skapa en känsla av snabb förändring för de som arbetar inom organisationen samtidigt som samhället behåller samma bild av vad organisationen alltid gjort. Trögheten som finns, och uppkommer, i organisationer beror ofta på att de som arbetar inom en organisation vill vidmakthålla det som redan är då dessa personer inte vill, eller förstår hur, de ska förändra. Strävan efter att bevara gamla arbetssätt istället för att ta till sig nya, handlar om människans vilja att göra så gott som möjligt och att få ett verksamt läge. På så vis bevaras det gamla och en skepsis gentemot det nya finns kvar (Svensson m.fl., 2008).
Något som kan bidra till att tröghet skapas och upprätthålls för vissa verksamma inom en organisation är tillexempel tillfällen då andra inom samma organisation inte uppfattar problem eller anser sig ansvariga att ta itu med dessa problem. För de aktörer som vill förnya en organisation kan denna syn bli försvårande för organisationens utveckling. Samtidig menar Svensson m.fl. (2008) att trögheten är det som ger en organisation dess stabilitet och trygghet. Trögheten blir en viktig komponent för att den praktiska verksamheten inom organisationen och de institutionaliserade idéerna något så när ska gå hand i hand.
3.1.3. Struktur
Samverkansaktörer i offentlig sektor svarar mot uppsatta politiska mål som också reglerar verksamheten. När olika organisatoriska strukturer möts kan problem uppstå. En
13
organisation kan uppfatta en annan som oklar och svårorganiserad och vice versa. Vidare kan det inom olika organisationer finnas interna hierarkiska principer, det vill säga vilken
profession inom organisationen som befinner sig i maktposition och på så vis har befogenhet att ta vissa beslut. Då olika aktörer från olika organisationer med olika typer av strukturer möts kan det vara svårt att förbise de hierarkiska principer som eventuellt finns i den egna organisationen. För att skapa en gynnsam samverkan, och en effektiviserad beslutsordning, krävs att aktörerna i samverkan kan förbise sina organisationers eventuella hierarkiska principer för att skapa balans och klarhet kring de beslut som behöver fattas, och av vem de ska fattas (Danermark, 2000).
3.1.4. Styrning
För en gynnsam samverkan aktörer emellan krävs det att samverkans mål förankras såväl på en politisk nivå som hos förvaltningsledningen för respektive verksamhet. Vem som ska ha mandat att besluta inom samverkan behöver både tydliggöras och klargöras. Om
förankringen för samverkan är låg finns risker för de samverkande aktörernas arbete att inte hinna göras i tid. Samverkan medverkar till överskridande av gränser samt nya arbetsformer och dessa blir inte sällan problematiska att genomföra med aktörernas olika regelverk.
Därför är en annan viktig aspekt för att samverkan ska vara gynnsam att aktörernas regelverk i största möjliga mån bör göras mer samstämmig, detta är något som bör utföras i skedet av samverkansprojektets planeringsfas för att så tidigt som möjligt få bukt på eventuella problem som kan uppstå gällande aktörernas olika regelverk (Danermark, 2000).
3.1.5. Samsyn
Samsyn kan förklaras som ett medmänskligt fenomen som uppstår när aktörer är inne i varandras sfärer. Samsyn innebär att de aktörer som är inblandade tillsammans har en gemensam uppfattning och gemensamma attityder. Dessa uppfattningar och attityder kan skapas genom att aktörer arbetar tillsammans (Danermark, 2000).
Hur de samverkande aktörernas synsätt ter sig är något som påverkar samverkansprocessen. Aktörernas syn på både samverkan och vad samverkan ska ske kring bör vara definierat och tydliggjort. För att samverkan ska kunna ske på ett så gynnsamt vis som möjligt bör de samverkande aktörerna ha kunskap om varandra och om hur samverkansprocessen bör gå till. Brister i sådan kunskap kan leda till svårigheter för samverkan (Danermark, 2000).
3.2. Reflektioner kring studiens teoretiska utgångspunkter
Nyinstitutionalismen som teoretisk utgångspunkt ger en större förståelse för hur och varför representanter för organisationer agerar i dess namn och att hur samhället ser på en
institution, i botten, har en stor roll i de yrkesverksammas ageranden.
Alla svårigheter och de faktorer som hämmar samverkan skapar tröghet. Beroende på hur stora sådana hämmande faktorer är kan tröghet på så sätt ha en stor påverkan på hur
14
samverkan kan komma att fungera. Tröghet inom organisationer kan dels stoppa upp ett eventuellt utvecklingsarbete och dels vara en form av trygghet för de som arbetar inom en organisation. Att göra saker och att utföra arbetsuppgifter på det sätt som de alltid gjorts kan självklart skapa trygghet för vissa, medans det för andra kan ses som bakåtsträvande och icke-förbättrande. Samtidigt visar litteraturen på området om nyinstitutionalism att
nytänkande och förändring är något som inom organisationer inte sällan tenderar att ta tid, då förändringarna som sker inom organisationen inte alltid sker i samma takt som
samhällets förändrade syn på institutionen.
Samverkans tre S är beståndsdelar som alla är viktiga för att samverkan mellan
organisationer ska bli gynnsam. Utan struktur, styrning och samsyn blir uppdraget om samverkan diffust och de samverkande aktörernas arbete försvåras. För en god samverkan behöver personer som ska arbeta i samverkansprojekt från start ha en tydlig bild över vem som förväntas göra vad. Det är viktigt att de personer som ska samverka har respekt för varandras yrken och för varandras kunskaper och vidare kan det för en god samverkan vara av vikt att aktörerna är beredda att ta del av, och lära sig, av varandras erfarenheter. Att i ett samverkansprojekt implementera de tre s:en och att arbeta fram en tydlig plan kring hur projektet ska utföras kan möjligtvis vara en stark framgångsfaktor för en tilltänkt samverkan.
15
4. METODOLOGISKA UTGÅNGSPUNKTER
I detta avsnitt presenteras studiens metodologiska utgångspunkter. Studien är gjord på en kvalitativ grund med semistrukturerade intervjuer. Vidare presenteras urvalet som bestått av totalt nio intervjupersoner fördelade på tre aktörer. Ett missivbrev samt en intervjuguide presenteras sedan och vidare följer en beskrivning av intervjuförfarandet. Studiens data har bearbetats med hjälp av inspelningar och sedan ordagrannt transkriberats. För att analysera resultaten har en tematisk analys använts som nedan presenteras med en figur. Vidare beskrivs relevanta kvalitetskriterier samt författarnas förförståelse. Avsnittet avslutas med en presentation av de forskningsetiska ställningstaganden som gjorts.
4.1. Val av metod
Studien har haft ett abduktivt kvalitativt angreppssätt då studiens frågeställningar stegvis växt fram från förståelsen som grundat sig i litteratur, forskning och teoretisk inspiration. Det har även funnits en öppenhet för vad den insamlade empirin har visat. Ett abduktivt angreppssätt har både induktiva och deduktiva särdrag, där både teori och empiri stegvis byggs upp, justeras och förfinas (Larsson, 2005; Alvesson & Sköldberg, 2017).
Utgångspunkten var att analysera samverkan utifrån de verksammas erfarenheter, vilket har varit avgörande för valet att använda en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer. I enlighet med Fejes och Thornberg (2009) ansågs det fördelaktigt att använda kvalitativ forskningsmetod då syftet med studien har varit att få en fördjupad förståelse kring ett ämne och genom språkliga utsagor av verkligheten.
Studiens empiriska data har samlats in genom semistrukturerade intervjuer, baserat på öppna frågor utifrån teman (se Bilaga A - Intervjuguide). Då denna typ av intervju grundar sig på beskrivningar av attityder, tankar, känslor och kunskaper (Larsson, 2005) har det varit ett gynnsamt tillvägagångssätt, utifrån studiens syfte som kräver att den empiriska datan utgår ifrån de yrkesverksammas skildringar av sina erfarenheter.
4.2. Datainsamling och genomförande
4.2.1. Urval
Ett strategiskt urval har tillämpats och vidare har ett snöbollsurval använts, för att finna relevanta intervjupersoner. Inklusionskriteriet vid valet av verksamma inom socialtjänst, skola och polis att delta i studien har varit att de besitter erfarenhet av samverkan med ungdomar i risk- eller missbruk.
Snöbollsurvalet har använts genom att fråga nyckelpersoner i respektive verksamhet för vidare hänvisning till kollegor med samma erfarenhet. I ett snöbollsurval är
16
intervjupersoner för studien (Eriksson-Zetterquist & Ahrne, 2015). Intervjupersonerna är alla yrkesverksamma i olika kommuner i samma län. Nyckelpersonerna har i sin tur hänvisat vidare till andra relevanta personer. På det sättet har snöbollsurvalet varit både en
bekvämlighets- och målinriktad ingång till fältet.
Inledningsvis togs kontakt med en bekant inom polismyndigheten. Genom denne skickades ett mejl till en polis med relevans för studiens syfte. Vidare följde mejlkontakt med denne som senare valde att delta i studien via mejlintervju. Genom intervjupersonen fick vi kontakt med ytterligare en verksam inom polismyndigheten som i sin tur både deltog i studien samt gav oss kontaktuppgifter till ytterligare en verksam inom polismyndigheten. Sammanlagt intervjuades tre personer från polismyndigheten.
Socialtjänstens medverkan initierades även den genom kontakt med en redan bekant inom myndigheten. Denne hörde sig för med, för studien relevanta socialsekreterare och återkom sedan med en person och mejlkontakt med denne initierades. Vidare genomfördes en telefonintervju och personen tipsade om ytterligare en socialsekreterare. Kontakt togs med denne och ytterligare en telefonintervju genomfördes. Sammanlagt intervjuades två personer från socialtjänsten.
Skolans medverkan började med mejlkontakt med flera rektorer för gymnasieskolor med en förfrågan om eventuella intervjupersoner och en presentation av studiens syfte. De
vidarebefordrade i sin tur mejlet till tre lärare som fanns relevanta för studiens syfte. En av lärarna bjöd in en kollega till sin intervju. Sammanlagt genomfördes intervjuer med fyra personer från skolan. Med lärarna utfördes två fysiska och en digital intervju, den digitala intervjun genomfördes via Skype med två lärare samtidigt. De fysiska intervjuerna
genomfördes med en lärare per intervju. Studien har omfattats av totalt nio intervjuer. Alla intervjupersoner fick innan intervjuerna påbörjades ta del av studiens syfte.
4.2.2. Missivbrev och intervjuguide
Innan intervjuerna genomfördes utformades ett missivbrev som intervjupersonerna fick ta del av via mejl, se bilaga B. Missivbrevet innehöll en presentation och kontaktuppgifter till författarna. I missivbrevet beskrevs syftet med studien och intervjuproceduren.
Studiens intervjuguide var semistrukturerat utformat och frågorna var indelade i fyra teman. Intervjuguidens fyra temaområden var; bakgrundsfrågor, frågor kring förebyggande
arbete, frågor kring samverkan och till sist avslutning, se bilaga A. Underfrågorna bör
formuleras på ett logiskt vis, (Bryman, 2018) men kan sedan ställas i olika ordning och omformuleras under datainsamlingens gång (Larsson, 2005; Bryman, 2018). Detta är något som vi tillämpat i de olika intervjuerna beroende på hur samtalet kommit att arta sig.
Bakgrundsfrågor kan bland annat beröra intervjupersonens ålder, arbetsuppgifter eller antal år som yrkesverksam inom sitt område, detta för att kunna placera intervjupersonens svar i ett sammanhang (Bryman, 2018). I linje med detta formulerades bakgrundsfrågor som ansågs relevanta.
17
4.2.3. Intervjuernas förfarande
Samtliga intervjuer inleddes med att intervjupersonerna fick muntlig information om att deltagandet var frivilligt och att studien är av konfidentiell karaktär då deras identitet inte kommer avslöjas utan enbart vilken aktör de är verksamma i kommer återges i studien. De informerades även om att de när som helst hade rätt att avbryta sin medverkan i studien och att intervjun endast skulle användas som underlag för denna studie. Intervjupersonerna lämnade sitt samtycke till inspelning av intervjuerna, efter information om att filerna skulle raderas efter transkriberingen. Samtliga nio intervjuer tog 15–30 minuter i anspråk. All data har därefter transkriberats. Fyra telefonintervjuer, en mejlintervju, två fysiska intervjuer och en intervju via Skype genomfördes. I intervjun via Skype deltog två intervjupersoner
samtidigt. De fysiska intervjuerna genomfördes på respektive intervjupersons arbetsplats. I och med Covid-19 pandemin som rått under våren 2020 var olika typer av intervjuer en förutsättning för att studien skulle kunna genomföras, då nedstängningar av bland annat skolor och rekommendationer om distansering behövde tas i beaktande. Flexibilitet var av vikt vad gäller möjligheter till olika typer av intervjuer och intervjupersonerna fick själva välja det intervjusätt de kände passade dem.
Till skillnad från fysiska intervjuer, där intervjuare och intervjuperson möts, och där inte bara orden spelar in utan också kroppsspråk, gester och miner kan vara av betydelse, har telefonintervjuer även de sina fördelar. Det finns ett flertal fördelar att i kvalitativa undersökningar använda sig av telefonintervju. Bland annat förenklas möjligheten att intervjua personer som befinner sig på annan plats (Kvale & Brinkmann, 2014) och att telefonintervjuer inte bör vara för långa (Bryman, 2018). Vidare finns det såklart också nackdelar med denna typ av intervjuform, exempelvis kan tekniska svårigheter uppkomma. Tillgång till intervjupersonens kroppsspråk försvinner, vilket kan vara en viktig del av intervjun då intervjupersonen kan uppvisa obehag eller förvirring kring vissa frågor
(Bryman, 2018). Telefonintervjuerna upplevdes som lyckade då de svar som framkom var av betydelse för studien.
En intervju som sker via mejl bör initieras med en god kontakt till den tilltänkte
intervjupersonen vilket kan medföra att intervjupersonen med större sannolikhet kommer att vara benägen att vilja svara på intervjufrågorna. Något som kan försvåra en mejlintervju är om intervjufrågorna skickas ut till den tilltänkte intervjupersonen utan att kontakt
initierats, mejlet kan lätt avvisas som skräppost i sådana fall (Bryman, 2018). I enlighet med det Bryman (2018) menar gällande mejlintervjuer och att en kontakt med intervjupersonen aktualiserats innan frågorna skickas har denna studie gått till. Detta då intervjupersonen som via mejl deltog i studien kontaktades i ett för studien tidigt skede.
En fördel med att låta intervjupersonen svara på intervjufrågorna via mejl är att svaren tenderar att generera väl genomtänkta svar då intervjupersonen har tid på sig att fundera över hur denne vill svara. Då vi även gavs möjlighet att återkoppla till intervjupersonen med följdfrågor och be om förtydliganden kunde svaren fördjupas ytterligare. Däremot kan detta även ses ur ett motsatt perspektiv då betänketiden kan göra att svarens spontanitet går förlorad (Bryman, 2018). Ytterligare en fördel med intervjuer via mejl är att underlaget i sig blir den text som intervjuaren sedan analyserar, och i den stund texten skrivits är den färdig
18
för analys. Samtidigt krävs att intervjupersonen besitter god kunskap i att uttrycka sig i skrift då svaren annars kanske inte bidrar till detaljrika beskrivningar (Kvale & Brinkmann, 2014). En intervju som genomförs digitalt, via exempelvis Skype, har till skillnad från till exempel telefonintervjun fördelen att intervjuare och intervjuperson kan befinna sig på geografiskt olika platser man samtidigt se varandra. Denna typ av intervjuform blir således mer lik den fysiska intervjuformen och kroppsspråk, miner och gester kan uppfattas trots distans. Dock bör intervjuaren ha i åtanke att det även i en sådan typ av intervju kan förekomma tekniska problem (Bryman, 2018). I studiens intervju som genomfördes via Skype gick samspelet mellan intervjuare och intervjupersoner att jämföra med de telefonintervjuer som
genomförts. I och med att intervjuare och intervjupersoner såg varandra upplevdes intervjun som nästintill en fysisk intervju.
En framgångsrik intervjuare bör ta flera aspekter i beaktande, så som: visad hänsyn, vilket betyder att intervjuaren ger intervjupersonen möjlighet att tala färdigt, fundera och tysta pauser. En annan aspekt är att intervjuaren bör vara styrande, intervjuaren ska vara medveten om vad denne ska få ut av intervjun och ställa relevanta frågor (Bryman, 2018). Tysta pauser var något som under studiens intervjutillfällen togs tillvara på, då det ur
tystnaden kunde uppstå funderingar som i sin tur ledde till djupare och mer nyanserade svar. Under intervjutillfällena i studien ställdes även, för studien och respektive intervju, relevanta frågor som styrde in intervjupersonen på studiens syfte.
4.3. Databearbetning och analysens förfarande
Att spela in och transkribera intervjuer är fördelaktigt då det förbättrar minnet för
författarna då det går att kontrollera och upprepa vad som sagts under intervjuerna samt att det underlättar för den kommande analysen (Kvale & Brinkmann, 2014; Bryman, 2018). Efter genomförd intervju gjordes ordagranna transkriberingar successivt där majoriteten av intervjuerna blev transkriberade inom ett dygn. Detta dels för att upptäcka och i sådana fall korrigera eventuella brister i intervjufrågorna, hur frågorna ställdes av de som höll i
intervjuerna samt för att underlätta för transkriberingen då intervjuerna precis var
genomförda och innehållet fortfarande var nytt och lättare att komma ihåg. Att transkribera intervjuerna snarast gjordes även för att kunna radera filerna efter ett så kort tidsspann som möjligt. Detta utgav också en möjlighet för oss att påbörja analysen samtidigt som studiens teoretiska utgångspunkt växte fram.
Då studiens syfte har varit att analysera verksammas erfarenheter fokuserades analysen på att betona vad som blivit sagt under intervjuerna och mindre fokus på hur det sades. Att för den som utfört intervjuer få analysera och på sitt eget vis tolka materialet i en studie menar Alvesson och Sköldberg (2017) är viktigt för att en för studien relevant text ska komma till stånd.
19
4.3.1. Tematisk analys
Att analysera kvalitativ data innefattar att söka finna mening ur en stor mängd material och att kunna skilja på vad som för den aktuella studien är av relevans eller ej (Fejes &
Thornberg, 2009). För att analysera empirin som samlats in gjordes en tematisk analys av innehållet för att hitta gemensamma teman för de olika intervjuerna. I linje med hur Bryman (2018) förklarar hur en tematisk analys går till har denna studies analysförfarande gått till. Studiens subteman uppkom efter att likheter, repetitioner och skillnader funnits och därefter kategoriserades dessa till större centrala teman vilka presenteras i figuren nedan.
4.3.2. Figur 1
Figur 1. Figuren visar resultatets centrala teman och dess subteman.
4.4. Förförståelse och kvalitetskriterier
För att en kritisk diskussion ska göras möjlig, presenteras vår förförståelse och för studien relevanta kvalitetskriterier. Vi väljer att, liksom Kvale och Brinkmann (2014), istället för att beskriva begrepp som, reliabilitet, validitet och generaliserbarhet omformulera begreppen till att för en kvalitativ forskningsmetod vara av relevans.
4.4.1. Förförståelse
Som människor är vi formade av vårt hittills levda liv, och alla erfarenheter vi tagit med oss så långt spelar in. Vi är inga blanka blad. Likväl har en forskare alltid sina egna tankar och
20
kunskaper om olika fenomen och således kommer dennes förförståelse att vara en del av den tolkning som inom studien görs (Alvesson & Sköldberg, 2017).
Vi hade initialt en viss mån av förförståelse kring det valda fenomenet; samverkan. Ytterligare fanns i viss mån även en förförståelse kring ungdomar i risk- eller missbruk. Förförståelsen har förvärvats på olika vis i våra två olika liv samtidig som viss gemensam kunskap erhållits under bland annat vår utbildning. Erfarenhet har även kommit efter vår VFU-period då vi fick delta i olika typer av samverkansformer och uppleva den personligen. I och med vår förförståelse kring fältet har vårt fokus kommit att riktas mot ämnet samverkan vilket är något som såväl Szklarski (2002) och Gilje m.fl. (2007) talar om. Det är genom tidigare upplevelser och erfarenheter som en studies riktning kan urskiljas då ett visst intresse för ett fenomen redan finns. Vår förförståelse har under arbetet med studien reviderats då vi under förloppet fått kunskaper som i viss mån skilde sig från vår
förförståelse. Vi har från början haft en vetskap om att vår förförståelse skulle komma att utvecklas under studiens gång och att vi har behövt vara öppna inför detta. Öppenheten inför en reviderad förförståelse är något som Gilje m.fl. (2007) beskriver behövs för att människor ska ha möjligheten att förstå varandra.
Att besitta en allt för vid förförståelse kring ett fenomen skulle kunna anses kritiskt då förförståelsen kan komma att bli för styrande av forskarens uppfattningar. Det kan finnas en risk att gå miste om sådant som med ens egen förförståelse inte harmonierar men som för studien hade kunnat vara av intresse. Förförståelsen riskerar att utmynna i en ogrundad uppfattning av resultatet och det verkliga resultatet såldes kan bli ”förbisett”. Trots dessa risker gällande förförståelse kan den bidra med något värdefullt; studiens riktning (Gilje, m.fl. 2007). Vi tror att en öppenhet gällande förförståelsen är av vikt då läsaren med hjälp av denna kunskap får en uppfattning kring vilken förförståelse vi som skribenter färgats av i arbetet. Med detta nämnt tror vi att vår medvetenhet kring vår egen förförståelse och att vi aktivt reflekterat kring den inte i någon större bemärkelse låtit förförståelsen påverka vår tolkning av studiens resultat. Vi vill även lägga vikt vid att vi låtit teori, forskning och empiri leda oss i rätt riktning gällande analys och tolkning.
4.4.2. Forskarrollen
Reflektioner kring vår roll som forskare i relation till intervjupersonerna har främst i ett tidigt skede av studiens uppbyggnad försiggått. Funderingar kring hur vi möjligtvis skulle kunna komma att påverka våra intervjupersoner är något vi tagit i beaktande och haft med oss i intervjusituationerna. Vi har även haft i beaktande att det, i undersökningar med människor i fokus, är av vikt att ha en medvetenhet om att oförutsedda moment kan uppstå och just detta är även något som också Kvale och Brinkmann (2014) beskriver.
I kvalitativ forskning har forskare och intervjuperson ett nära samspel och med detta riskerar forskaren att identifiera sig med vissa intervjupersoner mer än andra. Detta kan i sin tur leda till att forskaren väljer att tolka och ta med informationen från de eller dem intervjupersoner forskaren känner sig som mest lik. Om detta sker så riskerar studiens oberoende objektivitet att äventyras (Kvale, 2014). För att undvika en liknande situation reflekterade vi över vår förförståelse och våra egna ståndpunkter innan vi gick in i intervjusituationerna. Dessa
21
reflektioner hjälpte oss att inse att vi som forskare inte från början stod ”på någons sida” mer än någon annans. Vi insåg att vi faktiskt kunde gå in i intervjusituationerna med ”öppna sinnen” och distans.
4.4.3. Tillförlitlighet och giltighet
En studies tillförlitlighet innebär huruvida dess resultat, vid någon annan tidpunkt, skulle kunna reproduceras av andra forskare. Det handlar också om ifall intervjupersonernas svar kommer att förändras och hur de isåfall förändras i förhållande till en annan intervjuare (Kvale & Brinkmann, 2014).
Tillförlitligheten går att dela upp i fyra olika kriterier; trovärdighet, överförbarhet,
pålitlighet och möjlighet att konfirmera. Trovärdigheten kan fastställas genom att se på om
studien är genomförd i överensstämmelse med regler och att forskaren meddelar resultaten till intervjupersonerna så att dessa i sin tur har möjlighet att bekräfta forskarens tolkning. Överförbarhet kan fastställas genom att det studerade fenomenet beskrivs utförligt. En sådan beskrivning kan bli till en utgångspunkt för att resultatet ska kunna överföras till exempelvis en annan miljö eller ett annat fenomen. En studies pålitlighet kan fastställas genom hur noggrant forskningsprocessen har beskrivits. Det är av vikt för pålitligheten hur forskaren motiverat och beskrivit sin urvals- och analysmetod. Möjlighet att konfirmera en studie avgörs av om studiens resultat inte påverkats av forskarens egna värderingar och att resultatet på så sätt inte manipulerats (Bryman, 2018).
Studiens giltighet avgörs huruvida det som forskaren tänkt undersöka faktiskt har
undersökts och att studiens resultat återger bilden av det fenomen som studiens syfte varit att beskriva och analysera. För att mäta en studies giltighet behövs begreppet
begreppsvaliditet tas hänsyn till. Begreppsvaliditet syftar till att de begrepp som används i
studien är validerade och därför kan understödja befogade tolkningar (Kvale & Brinkmann, 2014).
Efter tillförlitlighets- och giltighetsfrågan återstår således frågan om huruvida en studies resultat går att generalisera eller ej. Ett vanligt argument mot möjligheten att generalisera resultatet från kvalitativa studier är att urvalet inte sällan är begränsat och att urvalet ofta är slumpmässigt. På så vis kan det vara svårt att generalisera resultatet från studier vars
materials fokus innefattar intervjupersonernas upplevelser (Kvale & Brinkmann, 2014). Med dessa kriterier beskrivna har vi som utfört denna studie en medvetenhet kring att studiens resultat ej är generaliserbart. Att vårt resultat ej går att generalisera beror på flera saker, bland annat är urvalet om nio intervjupersoner litet och de olika organisationerna
representeras av högst fyra personer vilket inte blir representativt för vare sig socialtjänst, skola eller polis som population. Vidare blir det svårt att generalisera resultat då syftet med studien har varit kvalitativt och fokus har lagts på intervjupersonernas erfarenheter.
22
4.5. Forskningsetiska ställningstaganden
Forskningsetiska frågor har beaktats och etiska överväganden har gjorts både inför och under datainsamlingen. Etiska riktlinjer som bör tas i beaktning vid kvalitativ insamling av empiri är informerat samtycke, konfidentialitet och om det kan uppkomma konsekvenser för intervjupersonerna vid deltagande (Larsson, 2005). Dessa riktlinjer, i enlighet med de forskningsetiska kraven; informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet (Bryman, 2018), har särskilt beaktats. Det empiriska materialet i studien har enbart inhämtats av intervjupersoner som är yrkesverksamma inom socialtjänst, skola och polis där samtliga informerats om studiens syfte och deras rättigheter vid deltagande i studien. Information om intervjupersonerna har enbart använts som underlag i den aktuella studien, har inte och kommer inte att lämnas ut eller lånas i något annat syfte. Samtliga intervjupersoner har förutom att samtyckt till sitt deltagande, även gett samtycke till att intervjun får spelas in för att raderas efter transkriberingen. Vid framställning av insamlade data har vi avkodat sådan information som kunnat röja vilka intervjupersonerna är för att skydda konfidentialiteten. Detta syns i utsagorna med symbolen [ ].
