Malmö högskola
Lärarutbildningen
Natur miljö samhälle
Examensarbete
15 högskolepoäng
En studie om inåt- och utåtagerande barn
A Study About Introverted Children and Children Who Act Up
Christian Antoft
Lärarexamen 210 hp Handledare: Ange handledare
MaNO 1-7
Höstterminen 2007
Examinator: Agneta Rehn Handledare: Karin Lagerholm
3
ABSTRACT
En studie om inåt- och utåtagerande barn av Christian Antoft. Studien baseras på kvalitativa djupintervjuer av lärare. Syftet med denna studie är att försöka klargöra lärarnas syn på inåt- respektive utåtagerande barn samt hur lärarna bemöter dessa och vilka åtgärder lärarna kan vidtaga för att hjälpa och stötta dessa barn. Intervjupersonernas svar kan ha påverkats av deras personliga erfarenheter vilket framgår av resultatredovisningen. Min slutsats är att intervjupersonerna och litteraturen i stort sett är överens om att de utåtagerande barnen söker all form av kontakt vare sig den är positiv eller negativ, därför är det viktigt att lägga fokus på positivt beteende. Däremot skiljer sig åsikterna åt om de inåtagerande. De inåtagerande behöver uppmärksammas och inte tvingas in i gemenskapen som en del lärare hävdar.
Nyckelord: aggression, belöning, bestraffning, elever, förväntan, inåtagerande, lärare, utåtagerande, ångest,
5
FÖRORD
Ett stort tack till min handledare Karin Lagerholm och de lärare som ställde upp som intervjupersoner.
7
Innehållsförteckning
Inledning ... 9 Syfte ... 10 Problemprecisering ... 10 Litteraturbakgrund ... 11 Definitioner ... 11 Kommentar: ... 13 Behaviorismen ... 14 Kognitiv psykologi ... 16 Freud ... 19 Aggressioner ... 21 Ångest ... 23 Metod ... 24 Vad. ... 24 Varför. ... 24 Hur. ... 24 Genomförande ... 26 Resultat ... 27 Inåtagerande barn ... 27Relationer till skolkamrater ... 27
Barnets reaktioner på kritik ... 28
Barnets skolpresentationer ... 29
Barnets kontaktsökande ... 30
Föräldrakontakt ... 31
Hur påverkar familjesituationen barnen? ... 32
Utåtagerande barn ... 33
8
Barnets reaktioner på kritik ... 33
Barnets skolpresentationer ... 34
Barnets kontaktsökande ... 35
Föräldrakontakt ... 36
Hur påverkar familjesituationen barnen? ... 37
Jämförelse mellan de intervjuade lärarnas syn på inåtagerande och utåtagerande barn ... 38
Klasskamrater ... 38
Reaktioner på kritik ... 38
Barnets skolprestationer ... 38
Barnets kontaktsökande ... 38
Föräldrakontakt ... 39
Hur påverkar familjesituationen barnen? ... 39
Profiler ... 39 Eva: ... 39 Susan: ... 40 Pilotstudien: ... 40 Diskussion ... 41 Klasskamrater ... 41 Reaktioner på kritik ... 43 Barnets skolprestationer ... 44 Barnets kontaktsökande ... 45
Föräldrakontakt / Hur påverkar familjesituationen barnen? ... 46
Förslag till fortsatt forskning ... 47
Övrigt ... 47
9
INLEDNING
Under hela min skoltid har jag observerat att några elever är inåtagerande medan andra är utåtagerande. Vid praktiken på skolor under min studietid på lärarhögskolan väcktes mitt intresse på allvar för att studera de bakomliggande orsakerna till detta. Samtidigt som jag gick på lärarhögskolan blev jag timanställd på ett vårdboende för kriminella vilka redan som barn var utåtagerande. Mitt intresse för utåtagerande och inåtagerande beteende förstärktes då ytterligare. Jag är intresserad av lärarnas syn på inåtagerande respektive utåtagerande barn samt hur lärarna bemöter dessa. Därutöver är jag intresserad av att jämföra lärarnas synsätt av dessa barn och jämföra med den litteratur som behandlar inåt- och utåtagerande beteende. Detta området har fört mig på en resa genom behaviorismen med begrepp som belöning och straff, den moderna kognitiva psykologin med begrepp som förväntningar, aggressioner och ångest, samt Freuds tankar om personligheten och självförtroendet.
Något som även inspirerat mig är följande citat ur Jonas Gardells (2007) bok Jenny: ”det man en gång blev har man förblivit. Gränserna för det tillåtna sattes en gång för alla, vem som fick göra vad, vilka som fick ta för sig och vilka som inte fick det. Den som har ska det vara givet, den som inte har ska det tas ifrån”.
10
SYFTE
Mitt syfte med denna studie är att försöka klargöra lärarnas syn på inåtagerande respektive utåtagerande barn samt hur lärarna bemöter för att hjälpa dessa barn.
PROBLEMPRECISERING
Jag vill genom min undersökning sätta fokus på följande frågor:
Lärarnas kunskap om, syn på och bemötande av inåtagerande och utåtagerande barn i skolan.
Vilka åtgärder lärarna kan vidtaga för att hjälpa och stötta de inåtagerande och utåtagerande eleverna.
11
LITTERATURBAKGRUND
Definitioner
Sundelin-Wahlsten (1991) beskriver det inåtagerande barnet som ett barn som ständigt försöker ändra sig själv för att på så sätt söka en lösning på konflikter och stress. Genom att undvika att synas och dra till sig uppmärksamhet hoppas barnet att inte hamna i konflikt- och stressfyllda situationer.
Tamm (2003) menar att de inåtagerande barnen är socialt rädda, de fruktar situationer där de upplever sig granskade eller värderade av andra. De är rädda att göra bort sig, rädda för att bli hånade och utskrattade, samt kan känna sig förskräckta av den uppmärksamhet de drar till sig. Enligt Tamm (2003) bottnar detta i dåligt självförtroende. Dessa barnen riskerar lättare att bli utsatta för trakasserier och mobbning eftersom de inte förmår att hävda sin rätt och stå på sig. Tamm (2003) hävdar att egenskapen att hålla sig för sig själv kan i sig upplevas som ett avvikande beteende vilket kan leda till att de inåtagerande barnen utsätts för mobbning och trakasserier. Hon menar vidare att vissa personlighetsmässiga egenskaper numera spelar en större roll för risken att bli utsatt för mobbning. Ett typiskt mobbnings offer är ängsligt, osäkert, tystlåtet, håller sig för sig själv och drar sig undan. Tamm (2003) hävdar att en stor del av de inåtagerande är utsatta för mobbning.
Glistrup (2005) beskriver de inåtagerande barnen som de oskyldiga, de som tar på sig ett vuxenansvar för problem inom familjen och gör allt för att dölja det för omvärlden. Hon hävdar att en stor del av de inåtagerande barnen har en förälder som lider av psykisk ohälsa. Detta är orsaken till att de håller sig för sig själva och undviker kontakt med andra. Glistrup (2005) menar att dessa barn ofta känner sig ensamma och tror att ingen utomstående kan sätta sig in i och förstå deras problem. Det faktum att de håller sig för sig själva kan av andra uppfattas som ett störande och avvikande beteende vilket kan ledda till att de utsätts för mobbning. Glistrup (2005) anser även att dessa barn utvecklat en särskild förmåga att känna empati eftersom de hela tiden åsidosätter sina egna behov. Just därför är det viktigt att lära de inåtagerande barnen att förstå sina egna känslor och behov. Vidare beskriver Glistrup (2005) de inåtagerande barnen som generellt sätt duktiga i skolan.
12
Folkman (2003) beskriver de inåtagerande- och utåtagerande barnen som barn som har svåra problem med att hantera sociala relationer. Hon menar att både de inåtagerande och utåtagerande barnen behöver hjälp med att förändra en negativ självbild. De inåtagerande beskrivs som de som har svårt att hävda sig, de som inte visar någon egen vilja och de som inte tror sig ha något att ge. De utåtagerande beskrivs som de som använder våld för att bli någon och skaffa sig en position. Detta gör de för att dölja en negativ självbild.
Svirsky (2006) menar att man oftast kan observera barn som är rädda i sociala sammanhang genom att de biter på naglarna, stammar, mumlar, darrar på rösten och har dålig ögonkontakt. De inåtagerande beskrivs som blyga, tystlåtna och tillbakadragna. Svirsky (2006), menar att detta är ett temperamentsdrag och att blyghet kan vara en mild variant av social fobi. Enligt Svirsky (2006), reagerar blyga personer och personer med social fobi på ett likartat sätt när de ställs inför samma sociala situationer, både tankemässigt och kroppsligt. Exempel på symptom hos barn med social fobi kan vara hjärtklappning, skakningar, varma och kalla vallningar, svettning, illamående och huvudvärk. Situationer som inåtvända barn oftast reagerar på är att tala inför andra, prata med klasskamrater, äta tillsammans med andra och tala med auktoritetspersoner. De flesta av dessa situationer inträffar i skolan. Rent generellt, enligt Svirsky (2006), kan man säga att barnen uppger följande orsaker till sitt beteende: negativ bedömning, misslyckande, pinsamhet och att göra något som kan uppfattas som oacceptabelt beteende.
Sundelin-Wahlsten (1991) beskriver ett utåtagerande barn som ett barn med inre konflikter ofta beroende på missförhållanden i hemmiljön. Det utåtagerande barnet ser ingen annan lösning på sina problem och stress än att mer eller mindre medvetet eller omedvetet lägga skulden på omgivningen. Ett sådant barn saknar distans och självreflektion och ser sig själv så som stående i centrum för sitt beteende. Den enda lösningen ett sådant barn ser är att påverka och förändra omgivningen.
Kadesjö (2001) beskriver de utåtagerande barnen som impulsiva, aggressiva, översittare, temperamentsstörda, trotsiga, svårigheter att följa instruktioner och normer, bristande självkontroll, koncentrationssvårigheter och svårigheter att se konsekvenserna av sitt handlande.
13
Shreiner (2001) beskriver de utåtagerande som aggressiva, de ger sig lätt på andra barn, är dominanta och vill hela tiden ha sin vilja igenom, rastlösa och hyperaktiva, vill hela tiden ha uppmärksamhet, har ett stort otillfredsställt kontaktbehov samt svårt att se sin egen roll vid konflikt situationer.
Achenbarchs listning av beteendeproblemen: beteendestörning och ängslan/tillbakadragenhet har Nilzon (1999, sid 23) citerat enligt följande:
Beteendestörning:
Stökig, omedgörlig, envis, slagsmål, utbrott, trotsig och olydig, förstör andras egendom, negativ, självisk, hyperaktiv, söker uppmärksamhet, oärlig, oansvarig, förolämpar andra och argumenterande.
Ängslan/tillbakadragenhet:
Ängslig, rädd, spänd, tillbakadragen, blyg, hemlighetsfull, deprimerad, hypersensitiv, lättsårad och generad, självmedveten, mindervärdeskänslor, dåligt självförtroende, blir lätt irriterad och gråter mycket.
Därutöver har Nilzon (1999, sid 23) även listat vanliga symptom på omognad:
Kort uppmärksamhet, dålig koordination, upptagen, stirrar ut i rymden, dagdrömmer, passiv, lättlurad, slö, ointresserad, ouppmärksam, dålig koncentrationsförmåga, slarvig och avslutar inte saker.
Enligt Graff (1996) klassas ett barn som beteendestört om minst två av följande beteenden som att stjäla, ljuga, retas, skolka, uppträda aggressivt, tända eld på saker och att vara elak mot människor och djur, varit uppfyllda under en period av sex månader.
Kommentar:
Beträffande inåt- och utåtagerande barn kan man inte ange någon generell och specifik orsak till dessa beteenden. I de av mig lästa böckerna framträder dock vissa gemensamma åsikter om orsakerna till de inåt- och utåtagerande barnens olika beteende.
I de inåtagerande barnens fall är den främsta orsaken dåligt självförtroende. Detta anser Tamm (2003), Folkman (2003), Sundelin-Wahlsten (1991) och Svirsky (2006). Svirsky (2006) anser också att en bidragande orsak kan vara medfödd blyghet. Glistrup (2005) däremot anser att orsaken till största delen beror på att de tar på sig ett vuxenansvar.
14
De utåtagerande barnens beteende beror på dålig självkänsla/självinsikt kombinerad med ett behov av att hävda sig och dra till sig uppmärksamhet. Shreiner(2001), Nilzon (1999) och Sundelin-Wahlsten (1991) är samtliga överens om detta.
Graffs (1996) klassning av beteendestörning beträffande begreppen ljuga, retas och skolka kan ifrågasättas. Graden av lögn: ibland kan det vara befogat och nödvändigt med en s.k. vit lögn. Retning: kärvänlig retning kontra systematisk och aggressiv retning/mobbning/
trakassering. Skolkning: orsaken kan variera t.ex. rädsla för vissa elever, man kan må dåligt utan att vara direkt sjuk.
Jag ska nu beskriva tre teorier om hur människan fungerar. När man läser om inåt- och utåtagerande barn kommer man in på hur den mänskliga naturen är. De forskare och pedagoger som jag studerat har hämtat sina antaganden och teorier från behaviorismen, Freud och den moderna kognitiva psykologin.
Behaviorismen
Enligt Gustavsson (1998) betyder behavior beteende och behaviorismen går ut på att studera det man kan se med ögat. När man observerar en individ ser man på hur miljön påverkar beteendet och hur detta yttrar sig. I den tidiga behaviorismen använde man sig av isolerade miljöer och studerade hur djur betedde sig. Djurens beteende överförde man sedan till mänskliga situationer. Man utgår från att det är samma faktorer som styr djurens och människans beteende. Behaviorismen går ut på att vi reagerar på signaler (stimuli) från vår omgivning och reagerar på dessa (respons). Beteendet kan enligt denna teori förändras genom att man ändrar miljön. Man brukar säga att den perfekta människan kan skapas genom en perfekt miljö.
Imsen (2006) skriver att man enligt behavioristerna skall betrakta det inre hos en människa som en svart låda, eftersom en utomstående inte kan läsa en annan människas inre tankar. Behavioristerna ser människan som ett tomt blad när man föds som sedan fylls på. Inlärningshastigheten kan dock skilja mellan olika individer.
Svirsky (2006) hävdar att individen genom reaktioner från omgivningen lär sig vilka beteenden som betalar sig och vilka som inte gör det. Ett viktigt begrepp inom behaviorismen
15
är operant betingning, vilket innebär att man förstärker eller tar bort ett beteende. Enligt Svirsky (2006) är ett exempel på operant betingning för ett inåtagerande barn ovillighet att räcka upp handen. Barnet vill undvika att bli uppmärksammat och inte dra uppmärksamhet kring sin person. Valet blir då att barnet avstår från att räcka upp handen för att undvika uppmärksamhet och göra bort sig. Tryggheten för barnet är att avstå istället för att räcka upp handen och kommer följaktligen att tillämpa denna strategi framöver. Negativ förstärkning är ett tecken på detta beteende. Detta innebär att något tas bort d.v.s. rädslan för att säga fel och ersätts av att sitta tyst. Tyvärr kommer detta beteende att upprepas gång på gång. Generalisering brukar ske vid operant betingning d.v.s. det man lär i ett sammanhang upprepas vid ett annat.
Belöning och straff är viktiga inslag i behaviorismen när man vill förändra ett beteende hos en individ poängterar Raundalen (1997). Positiv förstärkning kallas det när man försöker upprepa ett beteende med hjälp av belöning. Negativ förstärkning är när man försöker ta bort ett oönskat beteende genom att ta bort ett negativt stimuli i miljön. Att ta bort något obehagligt i miljön kan på så sätt fungera som en belöning. Positiva förstärkningar fungerar som belöning när de förs in i situationen och negativa förstärkningar som belöning när de tas bort. En förstärkare är något som får individen att fortsätta med sin aktivitet (Raundalen (1997).
Bestraffning tar en liten plats i behaviorismen menar Imsen (2006). Hon hänvisar till en känd behaviorist, Skinner, som menar att det bara leder till ett undertryckande och inte till ett bortagande av det oönskade beteendet. Det som framkallas är rädsla. Enligt Skinner (Imsen 2006) kommer ett beteende som inte förstärks att försvinna av sig själv, (extinktion). Skinner (Imsen 2006) menar att när man lär ut ett nytt beteende ska man förstärka det som är bra och inte sätta fokus på att bestraffa det som är dåligt.
Det som är bestraffande/förstärkande kan variera mellan olika individer (Svirsky 2006), exempelvis kan negativ uppmärksamhet vara förstärkande för vissa. Likaså kan det som är belönande variera från individ till individ. Svirsky (2006) anser att för barn med social fobi kan uppmärksamhet från kamrater och omgivning närmast vara plågsam medan det för andra kan vara oerhört förstärkande.
16
Kognitiv psykologi
Skillnaden mellan behavioristerna och den kognitiva psykologin är att den kognitiva psykologin i motsats till behaviorismen inte enbart ser till miljön utan även tar hänsyn till individens inre (Imsen 2006). Enligt henne är beteendet är en kombination av både personlighetsegenskaper och miljöfaktorer.
Både Imsen (2006) och Raundalen (1997) menar att den kognitiva psykologin har vidareutvecklat behavioristernas stimulus- och responsteorin genom att lägga till förväntan, dvs. när en individ befinner sig i en situation känd från tidigare kommer han eller hon att ha en förväntan om vad som kommer att hända om han eller hon handlar på ett visst sätt. Belöningen kan vara att ens förväntan bekräftas. Belöningen behöver inte enbart vara materiell utan kan vara en inre tillfredställelse. Uppmuntran och beröm kan även vara en belöning.
En individ kan lätt fastna i en roll som bygger på omgivningens förväntningar (Imsen 2006; Raundalen 1997). Folkman (2003) benämner detta fenomen som spegeljaget, dvs. man ser på sig själv och beter sig som man tror att ens omgivningen förväntar sig. Enligt Raundalen (1997) lär man sig inte bara av sin egen erfarenhet utan även av andras olika beteenden. Observation och imitation är ord som är viktiga i den kognitiva psykologin. Hon benämner detta som observationsteorin, vilket innebär att ett barn som ser att en person som tillämpar våld och aggression och blir belönad för detta själv kan komma att tillämpa denna strategi för att uppnå sina egna mål. Aggressivt beteende hos föräldrar tenderar att överföras till barnen (Graff 1996). Enligt Svirsky (2006) kan ibland social rädsla förklaras med observations-inlärningsteorin, dvs. föräldrars rädsla och osäkerhet i sociala sammanhang kan överföras till barnen. Svirsky (2006) kallar detta för modellinlärning, dvs. barn härmar föräldrars och andra betydande personers beteende.
Havnesköld (2002) skriver att grundaren för den kognitiva psykologin var Piaget och hans teorier har modifierats och utvecklats till vad de är idag. Kognitiva psykologin idag betonar barndomens betydelse och koncentrerar sig på tankar, intellekt, minne, mognad, känslor och hur vi tolkar saker och ting. Man utgår ifrån hur dessa olika faktorer påverkar en individs beteende. Imsen (2006) framför åsikten att människan inte enbart strävar så mycket efter belöningar som behavioristerna menar, utan mer med att finna mening och sammanhang.
17
Den kognitiva psykologin bygger i grunden på Freud och behavioristerna (Raundalen 1997). Numera forskas det mycket om scripts dvs. tankegångar som grundläggs tidigt i barnens psyke. Dessa scripts kan ses som program som avgör hur barnet nu och i framtiden kan komma att reagera i olika situationer t.ex. ett barn som får sin vilja igenom genom att skrika och slåss kommer att utveckla ett aggressivt beteende i en liknande situation. Det är mycket svårt att bryta det negativa beteendet hos ungdomar som hela tiden upplever att de belönas genom sitt negativa och aggressiva beteende. De har med andra ord utvecklat aggressiva program. Förmodligen är detta svaret på varför det är så svårt att bryta aggressiva ungdomars beteende säger Raundalen (1997 sid 118).
Man pratar mycket om risk- och skyddande faktorer och hur dessa påverkar barnets utveckling och beteende. Härnedan följer en redogörelse för hur några av dessa faktorer påverkar barnet ur ett kognitivt perspektiv (Graff 1996; Sundelin-Wahlsten 1991; Henricsson 2006; Hundeide 2001).
Föräldrarelaterade faktorer
Graff (1996) skriver att det finns delade meningar om hur mycket psykisk sjukdom hos en eller bägge föräldrar påverkar barns störningar. Dock har man funnit ett visst samband mellan depression hos mödrar och beteendestörningar hos barnen. Graff (1996) påtalar att forskare har visat att anknytning är helt avgörande för barns utveckling dvs. hur omsorgsgivare och barn knyter an. Omsorgsgivare behöver nödvändigtvis inte vara en eller båda av de biologiska föräldrarna utan kan vara en annan. Det var den engelska spädbarnsforskaren John Bowlby som lanserade anknytningsteorin för ca trettio år sedan och därefter har den vidareutvecklats och fokuserar numera inte enbart på modern (Graff 1996).
Två forskare Muriel och Bariell har forskat vidare på attachment modellen och menar att störningar kan bero på följande faktorer (Nilzon 1999):
18 Överbeskydd:
Omsorgsgivaren knyter barnet för stark till sig själv och ger det en känsla av att inte klara sig utan denne. Barnet lär sig inte lösa sina problem själv. Får svårt att hantera ilska och motgångar.
Förkastelse:
Omsorgsgivaren stöter barnet ifrån sig. Detta resulterar i att barnet drar sig undan och inte mår bra då det inte får stöd och uppmuntran. Undviker nära kontakt med andra och sysselsätter sig med att prestera så mycket som möjligt. Barnet får dessutom en känsla av att vara värdelös.
Förvirring:
Bristen på en djup kontakt med omsorgsgivaren i den tidigaste barndomen. Brist på känslomässig kontakt. Barnet förstår inte hur det ska förhålla sig till livet och blir förtvivlat. Saknar kärlek i livet. Detta kan leda till depression eller utövande av makt över andra för att försöka få kontroll på sitt liv.
Hundeide (2001) påvisar att den senaste forskningen visar att kvalitén på den första relationen med omsorgsgivaren (-na) har stor betydelse för barnets framtida utveckling. Detta är de allra flesta forskare överens om. Man är dessutom eniga om att det är en förenkling att hävda att barn- föräldrarelationen är den enda viktiga. Det viktigaste är långsiktiga och stabila relationer med personer i barnets omgivning.
Barnuppfostran:
Numera har studier av asociala barn visat att de haft föräldrar som strängt bestraffat, kontrollerat och försummat dem (Graff 1996). Hon hävdar att beteendestörningar också kan bero på ojämn och sträng disciplin. Vidare hävdar hon att när barn och föräldrar gemensamt får hjälp av en psykolog eller pedagog går det bättre i skolan för den utåtagerande men så fort denna hjälp upphör återfaller barnet i sitt gamla beteende. Graff (1996) anser att föräldrarna måste få hjälp med att inse sin roll i de utåtagerande barnens beteende.
Raundalen (1997) hänvisar till forskning som tydliggör att det i skolan har visat sig att barn som straffats hårt hemma beter sig mer aggressivt, men man har även på senare tid funnit ett samband mellan bestraffning och icke aggressivt beteende. Det senare sambandet gällde dock
19
endast pojkar som har en bra relation till den som utför bestraffningen. Dessa barn uppfattar det som att den som utför bestraffningen endast vill dess bästa.
Tudor-Sandahl (2004) påtalar att det är mycket viktigt att föräldrar är konsekventa i sitt beteende gentemot barnen. En förälder som är inkonsekvent i sitt beteende skapar en osäkerhet hos barnet i hur det ska bete sig i olika situationer.
Psykosociala faktorer:
Sundelin-Wahlsten (1991) listar följande orsaker till störningar hos barn: svår äktenskaplig slitning
låg social status
trängsel och stora familjer kriminell fader
kontakt med myndigheter
Honmenar att en enskild förälders asociala beteende påverkar barnet mindre än dåliga sociala funktioner hos hela familjen.
Individfaktorer:
Henricsson (2006) skriver att många forskare menar att ens temperament både är genetiskt/neurologiskt betingat, men även påverkbart av miljön. Hon hävdar dessutom att låg IQ även det är en riskfaktor för beteendeproblem.
Flickor och pojkar:
Enligt de senaste rönen tycks beteendeproblem vara lika fördelade mellan pojkar och flickor, men att de kan yttra sig lite olika (Henricsson 2006). Hon skriver att flickor har mer ängslan och ångest medan pojkar oftast är mer utåtagerande.
Freud
Enligt Gustavsson (1994) är psykoanalysens syfte är att förklara personligheten, hur den bildas och utvecklas. Psykoanalysens grundare är Freud, man har kallat honom dess fader. Grundtanken i hans filosofi är att allt man upplevt i barndomen finns kvar i vårt omedvetna hela livet och påverkar vårt beteende. Brunas-Wagstaff (2003) skriver att samtliga psykoanalytiska psykologer idag drar slutsatsen att personligheten bottnar i upplevelser från
20
den tidigaste barndomen och hur olika konfliktsituationer uppstått och lösts under barnets olika utvecklingsstadier.
Brunas-Wagstaff (2003) beskriver Freuds teori om att en individs olika utvecklingsstadier bottnar i psykologiska konflikter mellan sexuella och aggressiva drifter, och omgivningens krav på individen. Freud koncentrerade sig främst på moderns roll för barnets utveckling. Den främsta orsaken till individuella personlighetsskillnader benämnde han fixering, vilket innebär att beteendedrag från tidiga utvecklingsstadier lever vidare till vuxenlivet. Freud ansåg att denna fixering kunde uppstå specifikt i vissa perioder av den psykosexuella utvecklingen. Varje fixering kunde sedan kopplas till personlighets drag i vuxen ålder. Freud beskrev tre olika stadier i barnets utvecklig där fixering kunde inträffa. Freud benämnde dessa som det orala utvecklingsstadiet, det anala stadiet och det falliska utvecklingsstadiet. Vid det orala utvecklingsstadiet koncentreras sexuell och aggressiv energi runt munnen och sugbeteendet, och det trauma barnet upplever då modern avvisar des behov av mjölk under avvänjningsperioden. Hur modern hanterar detta kan bli avgörande för om barnet vid vuxen ålder blir fixerad vid det orala stadiet. Detta kallar Freud en oral personlighet, antingen blir man en mycket tillitsfull och beroende vuxen (oral-passiv personlighet) eller en cynisk, dominant och utnyttjande person (oral- sadistisk personlighet). Nästa psykologiska stadium kallar Freud det anala stadiet, här koncentreras den sexuella energin kring analområdet och barnets konflikt associeras med toaletträningen. Föräldrarnas hantering av detta skapar anala personlighetstyper som kännetecknas av envishet, ordentlighet, punktlighet, eller grymhet, förstörelselusta, fientlighet och habegär i sina relationer som vuxna. I det tredje utvecklingsstadiet som Freud kallar det falliska koncentreras den sexuella energin kring genitalierna. Barnets sexuella åtra koncentreras här till föräldern av motsatt kön. Hur föräldrarna reagerar på barnets uppvaknande sexualitet påverkar om barnet ska bli fixerat vid detta stadiet och visa vissa karaktärsegenskaper, Freud benämner detta som den oidipala personlighetstypen. Kvinnor blir koketterande, förförande och promiskuösa. Män blir framfusiga, fåfänga, skrytsamma och äregiriga.
Jerlang (2001) anser att främst Eriksson och Mahler har utvecklat psykoanalysen till vad den är i dag. Eriksson har behållit Freuds stadier, men tonar ner den sexuella betydelsen och lägger större vikt vid sociala konflikter samt att personligheten utvecklas under hela livet. Eriksson beskriver åtta stadier under vilka personligheten utvecklas: oral, tillit kontra misstro, anal, självständighet kontra skam och tvivel, infantil genital, initiativ kontra skuld, latens,
21
arbetsflit kontra underlägsenhet, pubertet, identitet kontra identitetsförvirring eller negativ identitet, tidig vuxen ålder, intimitet kontra isolering, vuxenålder, generativitet kontra stagnation och självupptagenhet, ålderdom, integritet kontra förtvivlan och avsky.
Tudor-Sandahl (2004) skriver att Mahler utvecklat objektrelationsteorin, där modern är det främsta objektet, men att även pappan, syskon och andra betydande personer i barnets närhet spelar en roll. För att lära sig lita på och respektera sig själv och andra och utveckla en äkta identitet behöver barnet tillräckligt många goda objektupplevelser. Onda objekt som sviker, negligerar, försummar och förskräcker är farliga för självkänslan och identitetsutvecklingen.
En annan känd psykoanalytiker, Winicott, betonar betydelsen för självkänslan av att känna sig sedd, kompetent, duga som man är, våga visa sig för andra och kunna hävda sig (Folkman 2003).
Aggressioner
En av mina första tankar som dök upp när jag studerade inåt- och utåtagerande barn var hur aggression uppstår och orsakerna till denna. När man läser om aggression finner man att det finns olika åsikter om hur denna uppstår. Det finns två huvudinriktningar, dels att den beror på biologiska orsaker och dels att den beror på miljön. Det man kan säga är att de flesta är överens om att vi styrs av en kombination av bägge delar. Graff (1996) menar att man idag med säkerhet kan säga är att våldsbenägenhet kan spåras tillbacka till barndomen. Raundalen (1997) hänvisar till de senaste 50 årens forskning som visar att en stor del av aggressioner formas genom inlärning. Bristande barnuppfostran är i sig inte ensamt orsak till aggressivitet, utan samhällsnormen har idag accepterat en högre aggressivitetsgrad. Raundalen (1997) och Tamm (2003) hävdar att orsaken till att mobbning och trakasserier är våldsammare nu för tiden är att vi lever i en hårdare och hänsynslösare värld. Barn lär sig tidigt att lösa konflikter med våld och aggressioner. Bidragande orsak till detta är inte enbart bristande barnuppfostran utan även allt våldsammare inslag i TV, filmer och TV-spel etc.
Raundalen (1997) anger tre olika teorier som försöker förklara hur aggression uppstår. Dessa är som följer:
22
Frustationsteorin: som bygger på att aggression uppkommer pga. frustation. Frustation är när ens förväntningar inte når upp till uppsatt mål. Frustation kan även innebära att man känner en inre känsla av att vara förhindrad att uppnå något.
Instrumentell aggression: som innebär att aggressionen endast är ett delmål för att uppnå andra mål. Raundalen (1997) och Svirsky (2006) betonar att genom omgivningens reaktioner lär sig individen vilka beteende som betalar sig och vilka som inte gör det. Graff (1996) menar att barn som växer upp med föräldrar som tillämpar våld och aggressivitet för att få sin vilja igenom överför detta på sina barn. Eftersom barnet då upplever att detta beteende lönar sig kan barnet då komma att tillämpa samma metoder i skolan för att uppnå sina mål. Tamm (2003) hävdar att de utåtagerande upplever att de blir belönade av andra barn när de visar aggressivitet därför kan de komma att använda sig av aggressioner för att uppnå sina mål. Raundalen (1997) påpekar även att våldsinslag i film och TV där det framgår att våld leder till önskat resultat kan ha viss inverkan.
Ytterligare tre teorier kring aggressioner framföres av Raundalen (1997) som han benämner katharsishypotesen, attributionshypotesen och systemteorin.
Katharishypotesen: bygger på att aggressioner måste ut. Detta måste ske på ett bra sätt t.ex. genom samtal. Fantasivåld och att slå på en sandsäck hjälper inte, detta kan istället förstärka aggressiviteten. Aggressioner kan minskas genom att avleda den aggressives tankar. Personen skall inte tillåtas att sitta och älta samma negativa tankegångar hela tiden utan ledas in på nya positiva tankegångar.
Attributionshypotesen: man skuldbelägger andra och ser inte att man själv är orsaken till aggressionen. En tillsägelse kan därför upplevas som orättvis och framkalla väldiga aggressioner. Kadesjö (2001) och Schreiner (2001) hävdar att de utåtagerande lätt reagerar med aggressivitet eftersom de inte ser sin egen del i det inträffade. De har dålig självinsikt. En tillsägelse eller tillrättavisning kan därför av den utåtagerande upplevas som felaktig och orättvis eftersom barnet inte själv ser sin skuld till det inträffande.
23
Systemteorin: en person kan få plötslig orimlig aggression utan synbar anledning. Detta kan bero på en tidigare obehaglig upplevelse som förknippas med en liknande situation. Dålig självkänsla och kränkningar kan leda till aggression.
Ångest
När man skriver om de utåtagerande får man tankar om hur aggression uppstår, när man däremot skriver om de inåtagerande får man tankar om hur vissa är mer benägna att utveckla ångest. Svirsky (2006) skriver att det fortfarande råder oklarhet om vad som orsakar ångest. Hon hävdar att den kognitiva forskningen idag koncentrerar sig på vad som bibehåller ångesten. Enligt Svirsky (2006) kan bibehållandet av ångest förorsakas av flykt, undvikenhet och omgivningens reaktioner.
Flykt: ett effektivt sätt att få stopp på obehaget är att lämna den fysiska situationen, konsekvensen av detta är dock att ångesten kvarstår. Alternativet är att låta ångesten ha sitt förlopp och hoppas att förhållandet i slutändan reder upp sig, betingningen mellan situationen och rädslan börjar då så småningom avta.
Undvikenhet: att hela tiden undvika att försätta sig i obehagliga och ångestfyllda situationer. Detta leder emellertid inte till någon lösning. Obehaget och ångesten kvarstår. Svirsky (2006) menar att ett inåtagerande barns ovillighet att räcka upp handen kan vara ett exempel på undvikenhet. Tamm (2003) poängterar att läraren bör vara medveten om att om frågan man direkt riktar till en inåtagerande elev är för svår för eleven och om denne inte kan svaret så kan detta skapa/förstärka ångesten hos eleven.
Omgivningens reaktioner: Föräldrarnas, viktiga personers och den närmaste kretsens förväntningar och krav kan också bidra starkt till att hålla kvar ångesten hos barnet.
Tamm (2003) skriver i sin bok att föräldrar som har för höga krav på sina barns skolprestationer och kritiserar och nervärderar misslyckanden kan skapa rädsla och prestationsångest hos sina barn.
24
METOD
Kvale (1997) skriver att metod ursprungligen betydde vägen till målet. Vid planeringen av en intervjuundersökning gäller följande nyckelfrågor:
Vad: att skaffa sig förkunskap om det ämne som skall studeras. Varför: att klargöra syftet med studien.
Hur: att undersöka olika intervju- och analystekniker, samt välja den för ändamålet lämpligaste.
Vad
Mina förkunskaper har jag skaffat mig genom att studera litteratur som behandlar frågor om inåtagerande och utåtagerande barns beteende. Jag har valt att koncentrera mig på de senaste forskningsrönen inom detta område.
Varför
Mitt syfte är att försöka klargöra lärarnas syn på inåtagerande respektive utåtagerande barn samt hur lärarna bemöter dessa.
Hur
Jag har valt att göra en kvalitativ djupintervju enligt Brymans (1997) beskrivning: att man gör ostrukturerade intervjuer där forskaren styr så lite som möjligt och lämnar stort utrymme åt respondenten att utforma sina svar och kommentarer. Bryman (1997) skriver att ostrukturerade intervjuer kan ge avvikelser från ämnet eftersom intervjupersonen får svara fritt och man försöker att göra intervjun mera som ett samtal. Avvikelserna som då kan uppstå kan både vara positiva och negativa. Det som kan vara positivt med dessa avvikelser är att de kan ge en djupare inblick i ämnet som man vill undersöka, nackdelen är att intervjun lätt kan spåra ur och gå in på oväsentligheter. Bryman (1997) menar att man trots att intervjun är ostrukturerad måste ha vissa löst formulerade teman som syftar till att ge ett svar på det man vill undersöka. Kvale (1997) ifrågasätter huruvida man kan kalla en ostrukturerad intervju för ostrukturerad eftersom man ändå har vissa teman som man vill ha besvarade. Teman som skall besvara syftet med undersökningen. Frågeområden som jag utformat för att få syftet med min undersökning besvarat är:
Klasskamrater. Reaktioner på kritik. Barnets skolprestationer.
25 Barnets kontaktsökande.
Föräldrakontakt (kontakten mellan skola och föräldrar). Hur familjesituationen påverkar barnen.
Avsikten med att utgå ifrån dessa frågeområden vid mina intervjuer är att få en fri diskussion med intervjupersonerna utan att jag ställer direkta frågor.
Kvale (1997, sid 97) besvarar frågan på hur många intervjupersoner som behövs med ” svaret är enkelt: Intervjua så många personer som behövs för att ta reda på vad du vill veta”. Detta har jag i åtanke och har därför inte på förhand bestämt ett visst antal.
Både Bryman (1997) och Kvale (1997) menar att man inte kan dra några generella slutsatser av en kvalitativ djupintervju. Skall man kunna dra en generell slutsats måste man enligt Bryman (1997) och Kvale (1997) intervjua en hel grupp eller population. Avsikten med mitt arbete är inte att kunna dra några generella slutsatser utan endast att kunna jämföra intervjupersonernas svar med den litteratur jag studerat.
Bryman (1997) och Kvale (1997) poängterar vikten av att hela tiden kontrollera arbetets validitet och reliabilitet. Validitet innebär att man ser till så att svaren man erhåller verkligen besvarar syftet med undersökningen. Reliabiliteten är om man verkligen kan lita på svaren som erhållits. Jag kommer att beakta detta och fortlöpande föra anteckningar under intervjuernas gång och stämma av dessa med intervjupersonerna.
Jag har två alternativ för att dokumentera mina intervjuer, antingen att spela in dem på band eller föra anteckningar. Jag väljer det senare alternativet. Anledningen till detta är som Denscombe (2000) skriver, nämligen att inspelade intervjuer kan medföra obehag för de intervjuade personerna och medföra att de inte säger det som de verkligen anser samtidigt som det ställer större krav på den person som leder intervjun. Bryman (1997) och Kvale (1997) poängterar att nackdelen med att föra anteckningar är att intervjuerna går långsammare och ställer större krav på minnet från mötena medan nackdelen med att banda är enligt dem transkriberingen vilken kan ta lång tid. Dessa argument gör valet lätt för mig eftersom jag inte har någon erfarenhet av att göra intervjuer.
Kvale (1997) menar att det inte finns några givna ramar för hur man utför en textanalys med utgångspunkt från svaren på de teman man satt upp för intervjun för att få syftet med
26
undersökningen besvarat. Enligt honom krävs det mycket erfarenhet för att kunna göra detta. Av denna anledning har jag fått hjälp av min handledare med att formulera rubrikerna ”Profil av de intervjuade” och ”Jämförelse mellan de intervjuade lärarnas syn på inåtagerande och utåtagerande barn” för att få syftet med min undersökning besvarat.
Jag tänker endast intervjua lågstadielärare eftersom jag själv utbildar mig till lärare på lågstadiet.
Genomförande
Det visade vara betydligt svårare än jag hade förväntat mig att få skolor och lärare att ställa upp för intervjuer. Trots dessa svårigheter lyckades jag få en skola att ställa upp där jag kunde genomföra min pilotstudie. Gruppen som ställde upp bestod av sex personer, endast två av dessa förde gruppens talan, de övriga bara instämde. Anledningen till att det blev en gruppintervju och pilotstudie vill jag förtydliga. Min tanke var att jag skulle intervjua varje lärare enskilt. Rektorn på denna skola hade lovat att jag skulle få intervjua sex lärare. Hon bestämde ett datum då jag kunde komma och genomföra intervjuerna. Då jag kom på den överenskomna dagen satt de vidtalade lärarna i ett möte. De var helt ovetande. Tydligen hade ett missförstånd uppstått. De hade av rektorn fått uppgift om att intervjuerna skulle äga rum först en månad senare. De var dock angelägna om att hjälpa till och föreslog att intervjuerna kunde ske här och nu, dock inte enskilt utan i grupp. Jag accepterade detta. De lovade samtidigt att jag skulle få göra enskilda uppföljningsintervjuer senare. Tyvärr kunde denna skola inte ställa upp när det var dags för mig att göra en uppföljning. Detta ställde till problem för mig vid redovisningen av resultatet. Jag var därför tvungen att utgå från att deltagarna i pilotstudien var eniga om allt som kom fram under intervjun. När jag skulle göra min uppföljning var jag därför tvungen att försöka få någon annan skola att ställa upp. Efter många försök lyckades jag få en annan skola att ställa upp. Denna skola var mycket välvillig och tillmötesgående. Två lärare på denna skola ställde upp på var sin intervju (c:a två timmar per person) och var sin uppföljningsintervju (c:a en timme per person). Tack vare att intervjuerna fördes mera som ett samtal och inte följde förutbestämda frågor fick jag betydligt mer och värdefull information än jag förväntat mig. Intervjupersonerna och skolorna ville vara anonyma, vilket jag respekterat. Namnen på de intervjuade är fingerade.
27
RESULTAT
Jag väljer att behandla ett frågeområde i taget och redovisar först svaren beträffande de inåtagerande barnen och därefter redovisar jag svaren gällande de utåtagerande barnen. Därefter gör jag en jämförelse av lärarnas svar och slutligen en profil på lärarna.
Inåtagerande barn
Relationer till skolkamrater
Evas svar:
Eva menar att de inåtagerande barnen ofta blir överkörda av andra som ser dem som ett lovligt byte. De barn det går illa för är pojkar med en del feminina egenskaper och flickor med en del maskulina egenskaper. Exempelvis pojkar som har en del typisk flickaktiga intressen och flickor som har en del typiska pojkintressen. Dessa barn är oftast väldigt fina till personligheten men blir lätt byten för andra. Det kan till exempel oftast räcka med att en flicka har en pojke som bästa kompis. Skolan borde observera, uppmärksamma och stödja dessa barn. En del lärare anser att man ska tvinga in de blyga i gemenskapen Eva menar däremot att man ska låta dem deltaga på sina egna villkor och hitta sin egen plats. Den inåtagerande tyr sig oftast till en kamrat som denne känner sig trygg med. I princip kan en sådan person gå igenom hela skolan med endast en eller två vänner. Oftast en jag- svag kompis.
Susans svar:
Susan menar att de inåtagerande är dåliga på att ta initiativ till kontakt. De inåtagerande drar sig oftast undan. De har inga självklara relationer och blir ofta ensamma. Har de väl fått en vän håller de fast vid denna och byter inte. De inåtagerande väljer oftast en jagsvag individ som ligger under deras egen intellektuella nivå. Detta ger dem en viss trygghet. Förr var det enklare för ett barn att vara ensamt eftersom man inte tyckte detta var speciellt konstigt. Idag är det annorlunda, ett ensamt barn upplevs av många så som lite udda och konstigt. Detta gör att barnet kan riskera att utsättas för trakasserier. I detta sammanhang nämnde hon även tragedin i Rödeby. Susan menar att en del inåtagerande trivs med att vara ensam och vill bli lämnade ifred.
28 Pilotstudien:
I pilotstudien framkom åsikten att de inåtagerande befinner sig i utkanten. Oftast ensamma. Som lärare ska man tvinga dem att vara delaktiga. De inåtagerande är blyga.
Analys:
Alla som jag intervjuat är överens om att de inåtagerande barnen är blyga. Susan och Eva är eniga om att dessa barn oftast söker sig till en vän som de känner sig trygg med, oftast en jagsvag person. Både Eva och Susan anser att dessa barn har lätt att bli utsatta för trakasserier. Eva utryckte det på så sätt att andra barn lätt kör över dem. Susan menar att det idag är svårare att vara inåtagerande eftersom det numera anses avvika från normen. Deltagarna i pilotstudien menar att man ska tvinga de inåtagerande att deltaga med andra barn. Eva anser däremot att de ska vara med på sina egna villkor och hitta sin egen plats. Susan menar att en del barn trivs med att vara ensamma och vill vara för sig själv men att man som lärare måste uppmärksamma och uppmuntra dessa barn.
Barnets reaktioner på kritik
Evas svar:
Eva menar att de inåtagerande är fruktansvärt sårbara, de tar åt sig som en svamp. Det finns inget så lätt som att skälla på en inåtagerande. De säger inget utan går hem och gråter. De inåtagerande får ofta ont i magen och huvudvärk i skolan. I värsta fall kan de få panikångest. Dessa barn är i behov av uppmuntran och att uppmärksammas. Göra dem synliga.
Susans svar:
Susan menar att de inåtagerande lätt blir ledsna och drar sig undan. De säger inte emot och behöver positiv uppmuntran. De skiner sällan upp och man ser sällan dessa barn glada. De mår bra av positiv kritik. Magont, huvudvärk och illamående är orsaker till att de ofta går hem.
Pilotstudien:
En åsikt som framfördes i pilotstudien var att de inåtagerande barnen inte visar någon reaktion vare sig på positiv eller negativ kritik.
29 Analys:
Samstämmighet råder mellan Eva och Susan om att de inåtagerande är väldigt sårbara vilket ofta visar sig genom kroppsliga symtom såsom illamående, magont, huvudvärk etc. Eva menar att de går hem och gråter, Susan menar att det är sällan man ser dem glada i skolan, de skiner nästan aldrig upp, de går ofta hem med huvudvärk som orsak. Deltagarna i pilot studien menar att de inåtagerande inte visar någon reaktion vare sig på positiv eller negativ kritik.
Barnets skolpresentationer
Evas svar:
Eva hävdar att inåtagerande barn nog har större problem än utåtagerande barn i skolan. De utåtagerande barnen får ju uppmärksamhet om än negativ. De inåtagerande barnen bara finns där. Stora klasser, bråkiga barn, rörigt m.m. gör att de bara finns där. Hon anser att de inåtagerande barnen far mycket illa i vår skola. Vi kräver att barn skall vara framåt, att våga stå inför grupper, att våga tala i grupp m.m. Vi stärker aldrig deras personlighet under de första skolåren. Eva tror att de får sämre resultat av sin skolgång, inte p.g.a. att de är svaga utan för att de inte märks av någon. De blir aldrig lyfta. Skolan ger dem ett sämre liv d.v.s. utvecklar dem inte åt rätt håll. Hade dessa barn varit födda i en annan tid som värdesatte dessa egenskaper hade de varit framgångsrika. De inåtagerande har dåligt självförtroende som hela tiden förstärks av upplevelserna i skolan t.ex. att man ska vara aktiv, prata inför grupp och vara utåtriktad. Istället skulle man t.ex. kunna låta en inåtagerande elev redovisa sitt arbete genom att lämna ut en stencil istället för att muntligen redogöra inför en hel klass. Man kanske skulle kunna låta eleven så småningom redovisa sitt arbete muntligen inför en mindre grupp, detta kan sedermera byggas ut successivt. Detta tillämpas tyvärr inte i dagens skola utan alla förväntas vara sociala och vara aktiva och kunna framträda framför en stor grupp direkt. Om självförtroendet inte byggs upp successivt får dessa barn det mycket svårt i de högre årskurserna. Eva hänvisar till kursplanen för ett muntligt framträdande i svenska i årskurs nio. Förr ansågs det fint att vara tystlåten, Eva hänvisar till sin mormors värderingar. Honuttryckte det som så att det var den tidens drängar och pigor som styr idag.
Susans svar:
Susan menar att det finns både hög- och lågpresterande inåtagerande barn. Vissa av de inåtagerande tycks underprestera p.g.a. att de får för lite uppmuntran och uppmärksamhet. De glöms oftast bort. All tid och energi läggs tyvärr på de utåtagerande. Allt för mycket tid läggs även på de utåtagerande vid föräldrakontakterna. Vid endast akuta fall läggs tid på de
30
inåtagerande. Just därför har man infört mentorstid dvs. fyra gånger per termin kallas samtliga föräldrar till skolan för enskilda samtal om barnets situation. De inåtagerande har ofta dåligt självförtroende, är inte aktiva och räcker upp handen när man ställer en fråga men man får ofta ett korrekt svar när man riktar frågan till dem. P.g.a. denna passivitet beroende på blyghet och dålig självkänsla behöver de uppmuntran och uppmärksamhet. De med självförtroende är oftast mer framåt och det går bättre för dem i skolan.
Pilotstudien:
Samtliga deltagare i pilotstudien menade att de inåtagerande har svaga skolprestationer. De inåtagerande barnen glöms lätt bort och upptäcks inte i tid.
Analys:
Eva och pilotstudien menar att de inåtagerande har svaga skolprestationer för att de glöms lätt bort, de uppmärksammas inte i tid. Susan anser att det finns både låg- och hög presterande elever i denna grupp, hon håller dock med om att en del hade kunnat få bättre studieresultat om de hade uppmärksammats i tid. Både Eva och Susan är överens om att dessa elevers dåliga självförtroende leder till ett sämre studieresultat. Eva menar att skolans krav på att vara aktiv förstärker deras dåliga självkänsla och ångest. De drar sig därför ofta undan och förblir passiva. Susan menar att det går bättre för barnen med bra självförtroende för de tar för sig, räcker upp handen och är aktiva under lektionen.
Barnets kontaktsökande
Evas svar:
Eva säger att de inåtagerande barnen aldrig tar för sig och vem har tid att upptäcka dem? Eva menar att många inte ser dessa problem men detta kan hon absolut inte hålla med om. Om man hela tiden glöms bort och inte får någon uppmuntran förstärks den negativa ångesten. De inåtagerande barnen tar oftast kontakt med läraren efter lektionens slut, de söker vuxenkontakt, de vill inte riskerade att bli hånade.
Susans svar:
Susan menar att de inåtagerande mer söker sig till vuxna än jämnåriga. De besöker ofta sjuksyster inte för att de är sjuka utan för att prata. De vill ogärna tala inför grupp. Detta p.g.a. dåligt självförtroende och rädsla att göra bort sig.
31 Pilotstudien:
Samtliga i pilotstudien ansåg att de inåtagerande drar sig undan och inte söker någon kontakt.
Analys:
Både Eva och Susan menar att de här barnen söker vuxenkontakt. Eva menar att de inåtagerande ofta tar kontakt med läraren efter lektionens slut, orsaken till detta är att de inte vill riskera att bli hånade av övriga klasskamrater och slippa framträda inför gruppen. Susan anser också att de är rädda att göra bort sig inför gruppen, de besöker ofta sjuksyster inte för att de är sjuka utan endast för att de vill prata. Deltagarna i pilotstudien menar att de inåtagerande inte söker kontakt överhuvud taget.
Föräldrakontakt
Evas svar:
Eva berättar att hon tycker att det i lärarkåren finns liten kompetens om de inåtvända. Själv har hon mött fördomar på utvecklingssamtal med sin dotter. Det verkar som att man själv måste vara inåtvänd eller ha ett barn som är det för att ha förståelse för problematiken. Eva upplevde det paradoxalt när hennes inåtvända dotters lärare på ett föräldrasamtal sa att flickan är snäll och tyst och jag har inga problem med henne. Som förälder reagerade Eva negativt på detta uttalande eftersom hon hellre hade hört att det kunskapsmässigt gått bra för henne och att hon även ur social synvinkel fungerade i klassen dvs. inte kände sig utanför eller i värsta fall blir mobbad eller trakasserad. Eva uttryckte det som så att för en förälder är detta en mardröm men ur lärarens synvinkel är det tacksamt att ha en sådan elev. Ofta inser inte föräldrarna att barnen har högre kapacitet än vad de visar utan tar lärarens ord för givet.
Susans svar:
Enligt Susan blir kontakten med föräldrar till de inåtagerande barnen tyvärr eftersatt p.g.a. att de utåtagerande tar mer plats.
Pilotstudien:
Deltagarna i pilotstudien menade att kontakten med föräldrarna till de inåtagerande är god. Deltagarna var dessutom överens om att de inåtagerande inte förorsakar några problem i skolan.
32 Analys:
Som förälder till ett inåtagerande barn anser Eva att hon ofta stöter på fördomar, som att det inte är problem med barnet eftersom det inte förorsakar några problem för läraren. Föräldrarna tar då lärarens ord för givna och blir inte uppmärksamma på barnens ev. dåliga studieresultat och ensamhet i skolan. Deltagarna i pilotstudien menar att föräldrakontakten är god och att det inte föreligger några problem. Susan menar att kontakten med dessa föräldrar blir eftersatt eftersom de utåtagerande tar mer plats.
Hur påverkar familjesituationen barnen?
Evas svar:
Enligt Eva är föräldrar till de inåtagerande barnen oftast välanpassade i samhället och uppfostrar sina barn väl. Barnen är vana att uppföra sig väl och ta hänsyn till andra. Därför blir dessa barn ofta överkörda av andra som ser dem som ett lovligt byte.
Susans svar:
Susan upplever att föräldrarna till de inåt agerande barnen antingen är mycket prestige fyllda och har för stora krav och förväntningar på barnen eller psykiskt svaga. Föräldrar som själva har upplevt sig som missförstådda och ogynnsamt behandlade i skolan verkar överföra dessa problem på sina barn.
Pilotstudien:
Deltagarna i pilotstudien menade att föräldrarna till de inåtagerande barnen är ”vanliga föräldrar”.
Analys:
Eva menar att de inåtagerande barnen kommer från välanpassade familjer med uppförandekoder och blir därför överkörda av andra. Susan menar att föräldrarna oftast är prestigefyllda och har för stora krav och förväntningar på barnet eller att föräldrarna är psykiskt svaga eller föräldrar som själva upplevt sig missförstådda och ogynnsamt behandlade i skolan. Deltagarna i pilotstudien däremot menar att det är helt vanliga föräldrar.
33
Utåtagerande barn
Relationer till skolkamrater
Evas svar:
Eva hävdar att de utåtagerande oftast har ett övertag gentemot kamrater. Ingen jämställd relation. Kamraterna är oftast rädda eftersom de stött på utbrotten under skoltiden. Många barn är rädda för de utåtagerande. Vid senare skolår kan en del barn uppleva de utåtagerande som häftiga och hänger gärna efter för att det alltid händer saker runt dessa barn. De blir med andra ord belönade för sitt negativa beteende. För att undvika att dessa elever påverkar sig själv och andra i negativ riktning borde de placeras i särskilda klasser.
Susans svar:
Enligt Susan har de utåtagerande makt över sina kamrater, många är rädda för dem. Andra vill gärna tillhöra denna grupp för att stärka sig själv, detta kan vara en orsak till gängmisshandel. De utåtagerande verkar ha många kompisar men inga direkta vänner, liksom ha förmåga att få kompisarna med sig antingen p.g.a. rädsla eller beundran. De utåtagerande barnen har hög status i klassen.
Pilotstudien:
Samtliga i pilotstudien var överens om att de utåtagerande lätt går på andra och skapar en atmosfär av rädsla omkring sig. De har många anhängare som ser upp till dem.
Analys:
Samtliga intervjupersoner är överens om att de utåtagerande barnen har skaffat sig ett övertag gentemot andra genom att skapa en aura av hot och rädsla kring sin person. De är också överens om att övriga elever ser upp till dem. Eva säger att vissa ser upp till dem därför att det alltid händer saker omkring dem som gör att de upplevs som häftiga. Susan menar att vissa elever hänger med dem för att stärka sig själva. Både Eva och Susan anser att de inte har några egentliga vänner, men många anhängare.
Barnets reaktioner på kritik
Evas svar:
Eva menar att de utåtagerande oftast har väldigt svårt att ta negativ kritik p.g.a. avsaknad av självinsikt. De ser sig som offer och fattar inte varför just "jag" alltid får tillsägelse. Vare sig
34
det är positiv eller negativ kritik känner barnet sig belönat på grund av uppmärksamheten det fått. Pojkarna är i regel värst.
Susans svar:
Enligt Susan har de utåtagerande dålig självinsikt, känner sig lätt utpekade, exploderar lätt när de blir tillsagda. De ser inte sin egen skuld utan lägger den alltid på andra. Är man för negativ gentemot dessa barn och inte ser något positivt blir relationen sämre. Susan menar också att det är viktigt att försöka hitta något som man kan berömma dem för och stärka dem med. Vid tillsägelse reagerar pojkar häftigare än flickor.
Pilotstudien:
Samtliga i pilotstudien var överens om att de utåtagerande lätt exploderar vid tillsägelser. De ser sig själva som syndabockar och offer, samt mår bra av uppmärksamhet vare sig den är negativ eller positiv. De utåtagerande klarar inte av skolans valfrihet utan behöver struktur. Flickorna ansågs vara värre än pojkarna.
Analys:
Samtliga är överens om att de utåtagerande har dålig självinsikt vilket gör att de alltid ser sig själva som offer och lägger skulden på andra. Samstämmighet råder även om att de lätt exploderar vid tillsägelser och tillrättavisanden. De är också överens om att uppmärksamheten är själva belöningen vare sig den är negativ eller positiv. Susan påpekar dock att det är viktigt att inte vara för negativ gentemot dessa barn för då blir relationen ännu sämre. Hon säger också att det är viktigt att hitta något positivt att berömma dem för. Detta för att stärka dem och föra dem i rätt riktning. Samtliga är eniga om att dessa elever inte klarar av skolans valfrihet utan behöver en klar struktur. Deltagarna i pilotstudien menar att flickorna är värre än pojkarna. Eva och Susan menar att det är tvärtom.
Barnets skolpresentationer
Evas svar:
Enligt Eva har de utåtagerande svaga skolprestationer. De har svårt med koncentrationen och kommer ofta efter p.g.a. att tankarna kretsar kring annat än skolarbetet.
35 Susans svar:
Enligt Susan finns både hög- och lågpresterande utåtagerande barn. En del försöker dölja sina brister med att vara bråkiga.
Pilotstudien:
Samtliga i pilotstudien menade att de utåtagerande har svaga skolprestationer, halkar lätt efter när allt annat omkring dem tar för mycket tid och plats.
Analys:
Eva och deltagarna i pilotstudien menar att de utåtagerande i regel har svaga skolprestationer eftersom de lätt kommer efter när allt annat omkring dem tar för mycket plats. Susan däremot menar att det finns både låg- och högpresterande men att en del lågpresterande försöker dölja det genom att vara bråkiga.
Barnets kontaktsökande
Evas svar:
Enligt Eva vill de utåtagerande synas och höras hela tiden. Kontaktbehovet blir ofta negativt. De utåtagerande ser inga hinder utan ger sig på allt och alla. Dessa individers stora behov av uppmärksamhet går tyvärr ut över de inåtagerande då all energi läggs på de utåtagerande. P.g.a. deras stora behov av uppmärksamhet äts alla ansträngningar från personalens sida upp av deras ständiga behov av uppmärksamhet. Det är en överlevnadsstrategi från personalens sida att ge dem uppmärksamheten, om man inte hade gjort så hade arbetssituationen blivit ohållbar. På en skola är det inte bara ett utåtagerande barn som är problematiken utan de är oftast flera, detta medför en kedjereaktion så att om ett barn får uppmärksamhet så kräver barn två och tre också uppmärksamhet. Man kan således inte bara strunta i dåligt beteende från en elev eftersom de oftast är flera, vilket gör situationen ohållbar. Belöning för negativ beteende kan medföra att dessa individer tar med sig detta uppförande längre fram i livet. Negativt beteende hos ledargestalter i skolan, alternativt i kompisgänget, riskerar att dessa personer blir så kallade idoler för andra barn.
Susans svar:
Enligt Susan vill de utåtagerande gärna synas och höras, oftast på ett negativt sätt. Susan menar att det är viktigt att hitta något som de är bra på och framhålla detta så att de får synas i ett positivt sammanhang. Susan anser att man som lärare tyvärr inte har mycket att sätta emot
36
de utåtagerande t.ex. genom att visa ut dem ur klassrummet eftersom man har ansvaret för dem. De utåtagerande är väl medvetna om detta. Som oerfaren lärare är det lätt att bli överkörd. Av denna anledning är det viktigt att som vuxen och lärare inte falla undan för deras negativa beteende utan visa vem som bestämmer och har kontroll över situationen. Detta kan vara svårt även för en erfaren lärare eftersom man saknar egentliga verktyg för att göra något. I skolan har man gjort försök med att isolera dessa elever i speciella klasser men det har visat sig att när de sedan återkommer till sin vanliga klass så återfaller de efter en tid i sitt gamla beteende.
Pilotstudien:
Samtliga i pilotstudien var överens om att de utåtagerande gör allt för att få uppmärksamhet: bankar i bänken, går på andra och pratar högljutt etc.
Analys:
Samtliga är överens om att de utåtagerande vill synas och höras hela tiden. Detta medför att kontaktbehovet ofta blir negativt. Eva menar att detta går ut över de inåtagerande. Det går med andra ord åt för mycket tid för att ta hand om de utåtagerande. Susan menar att som lärare är det lätt att bli överkörd eftersom man saknar något egentligt verktyg för att hantera dessa situationer. Eva menar att de utåtagerande bör sättas i separata klasser. Susan menar att detta inte är någon bra lösning eftersom de utåtagerande återfaller i sitt gamla beteende så fort de återkommer till sina ordinarie klasser. Eva menar att all uppmärksamhet kring det negativa gör att barnen även tar med sig detta beteende i vuxenlivet. Susan anser därför att det är viktigt att barnen även får synas i positiva sammanhang.
Föräldrakontakt
Evas svar:
Enligt Eva vill föräldrarna till de utåtagerande givetvis inte ha speciellt mycket kontakt med skolan eftersom kontakten oftast är problembaserad.
Susans svar:
Susan menar att kontakten med de utåtagerande barnens föräldrar oftast sker i negativa sammanhang såsom vid slagsmål, bråk och vandalisering.
37 Pilotstudien:
Samtliga i pilotstudien var överens om att kontakten med föräldrarna till de utåtagerande är bristfällig, föräldrarna vill i regel ej ha kontakt.
Analys:
Eva, Susan och deltagarna i pilotstudien är överens om att kontakten med föräldrar till utåtagerande barnen är bristfällig p.g.a. den oftast sker i negativa sammanhang.
Hur påverkar familjesituationen barnen?
Evas svar:
Eva menar att familjesituationen påverkar de utåtagerande mycket. Oftast ser inte familjen heller problemen, utan stärker barnet i dess orättvistankar. Troligtvis är barnet också bråkigt hemma, men det talas det tyst om.
Susans svar:
Susan anser att de utåtagerande barnen ofta har tagit över i sina familjer och att föräldrarna tappat kontrollen. Susan kallar dessa föräldrar svaga.
Pilotstudien:
Samtliga i pilotstudien menade att familjesituationen påverkar de utåtagerande mycket. Deltagarna i pilotstudien var eniga om att en del skilsmässobarn riskerar att bli utåtagerande, särskilt de som varit utsatta för mycket bråk, hot, våld, misshandel (antingen enbart föräldrarna emellan eller själva blivit drabbade) eller där missbruk (alkohol/droger) förekommit i familjen. Detta gäller givetvis även för barn i familjer där ovan nämnda missförhållanden inte lett till någon skilsmässa. Barn i socialt svaga familjer är också i riskzonen.
Analys:
Eva, Susan och deltagarna i pilotstudien är överens om att familjesituationen påverkar de utåtagerande mycket. Eva menar att familjen ofta stärker barnen i sina orättvistankar. Susan menar att föräldrarna till dessa barn har tappat kontrollen över dem. Deltagarna i pilotstudien menar att skilsmässobarn är särskilt utsatta.
38
Jämförelse mellan de intervjuade lärarnas syn på inåtagerande och
utåtagerande barn
Klasskamrater
Eva, Susan och deltagarna i pilotstudien är överens om att de inåtagerande oftast inte har många vänner. De söker sig oftast till en enda individ, oftast en jagsvag person såvida de inte är helt ensamma. Både Eva och Susan menar att de utåtagerande egentligen inte heller har några vänner. Det de har är anhängare som ser upp till dem antingen för att stärka sig själv eller av rädsla. Varken inåt- eller utåtagerande barn har många vänner.
Reaktioner på kritik
Eva och Susan är båda överens om att de inåtagerande är väldigt sårbara och känsliga. Det de behöver är positiv kritik och uppmuntran. Deltagarna i pilotstudien däremot menar att det inte spelar någon roll om man ger positiv kritik och uppmuntran eller ej eftersom de inåtagerande inte visar några tecken på reaktion. Samtliga intervjuade är dock överens om att de utåtagerande visar reaktion på all form av kritik vare sig den är positiv eller negativ. Det de söker är uppmärksamheten. Här är de intervjuade inte överens, de har olika åsikter om detta!
Barnets skolprestationer
Eva och deltagarna i pilotstudien menar att både inåt- och utåtagerande barn har svaga skolprestationer. De inåtagerande upptäcks inte i tid för att de glöms bort. Eva hävdar dessutom att skolans krav på att vara aktiv förstärker deras dåliga självkänsla och ångest. De inåtagerande drar sig därför lätt undan och förblir passiva. De utåtagerande får dåliga skolresultat för att så mycket annat omkring dem tar plats. Susan hävdar dock att det finns både låg- och högpresterande i bägge grupperna men håller med om att en del inåtagerande hade fått bättre skolresultat om de uppmärksammats i tid. Hon menar att det går i regel bättre för barnen med bra självförtroende därför att de tar för sig, räcker upp handen och är aktiva under lektionen.
Barnets kontaktsökande
Både Eva och Susan menar att de inåtagerande söker vuxenkontakt för att slippa känna sig utlämnade och eventuellt hånade. Deltagarna i pilotstudien menar att de överhuvudtaget inte söker någon kontakt. Samtliga är dock överens om att de utåtagerande däremot söker all form av kontakt, vilket ofta leder negativt resultat. En skillnad i Evas och Susans synsätt är att Susan saknar ett verktyg att tillrättavisa de utåtagerande genom att t.ex. visa ut dem ur klassrummet. Eva däremot anser att det vore bättre att dessa stökiga elever placerades i
