Institutionen för Tema Campus Norrköping C-uppsats från Miljövetarprogrammet, 2021
Jennifer Englund
Michelle Sandberg
Klimatneutralitet 2030?
En analys av praktiska förutsättningar av
klimatomställningsarbetet i Lund och Umeå
1 Rapporttyp Report category Licentiatavhandling Examensarbete AB-uppsats C-uppsats D-uppsats Övrig rapport Språk Language Svenska/Swedish Engelska/English Titel
Klimatneutralitet 2030? En analys av praktiska förutsättningar av klimatomställningsarbetet i Lund och Umeå Title
Climate neutrality 2030? An analysis of the practical conditions of climate transformation work in Lund and Umeå Författare
Author
Jennifer Englund & Michelle Sandberg
Sammanfattning
Sverige antog 2017 ett klimatpolitiskt ramverk med långsiktig målsättning om att inte ha några nettoutsläpp till år 2045. Ramverket tillsammans med andra politiska klimatmål har lett till att flera kommuner i Sverige har beslutat att bli klimatneutrala 2030. Nio kommuner har valt att axla ledarrollen och gå före i omställningsarbetet. För att förstå de möjligheter den kommunala verksamheten har att bedriva klimatarbete är det viktigt att undersöka kommunernas handlingskapacitet samt vad som skapar och försvårar kapaciteten.
Intervjuer har genomförts med strategiska nyckelaktörer i framgångskommunerna Lund och Umeå för att undersöka hur de tar sig an arbetet med klimatneutralitet och hur arbetet bidrar till att komma vidare med klimatarbetet. Analysen utgick från fyra teman som identifierades induktivt; definition klimatneutralitet, fokusområden, organisering och kapacitetsskapande.
Resultatet visar att klimatkontraktet som båda kommunerna skrivit under om klimatneutralitet till 2030 fungerar som en kraftsamling som enar politiken och bidrar med legitimitet i klimatarbetet. Trots det kommer kommunerna troligen inte uppnå målet då det finns brister gällande åtgärderna som vidtas samt att det är frågor som inte hanteras. Försvårande faktorer som går att se är att kunskap inte alltid leder till handling, ökat politiskt stöd inte alltid resulterar i att frågan blir prioriterad samt att ambitiösa mål inte är tillräcklig utan det måste även finnas resurser. Abstract
Sweden adopted a climate policy framework in 2017 with a long-term goal of having no net emissions by 2045. The framework together with other political climate goals has led to several municipalities in Sweden deciding to become climate neutral by 2030, where nine municipalities have chosen to take the lead in the transitioning towards carbon neutrality. To understand the conditions shaping municipalities climate work, it is important to examine their handling capacity and what creates and makes capacity more difficult.
Through qualitative interviews with key strategic actors in the municipalities the thesis investigates how the pioneer municipalities Lund and Umeå work with climate neutrality and how it contributes to moving forward in their transition towards carbon neutrality.
The analysis was based on four themes; definition of climate neutrality, focus areas, organization, and capacity building. The results show that the climate contract that both municipalities sign on climate neutrality by 2030 functions as a gathering of forces and unifies politics and contributes with legitimacy in climate work. If this is the case, the municipalities will probably not achieve the goal as there are shortcomings regarding measures that are taken and there are issues that are not addressed. Complicating factors for their transition towards carbon neutrality can be seen are that knowledge does not always lead to management, increased political support does not always result in the issue being prioritized and that ambitious goals are not necessary, but there must also be resources.
ISBN _____________________________________________________ ISRN LIU-TEMA/MV-C—21/04--SE _________________________________________________________________ ISSN _________________________________________________________________ Serietitel och serienummer
Title of series, numbering
Handledare Tutor Sofie Storbjörk
Nyckelord
klimatneutralitet, omställningsarbete, kommunalt arbete, föregångskommuner Keywords
climate neutrality, transformation, municipal, pioneering municipalities
Datum
Date 2021-05-27
URL för elektronisk version
http://www.ep.liu.se/index.sv.html
Institution, Avdelning
Department, Division Tema Miljöförändring, Miljövetarprogrammet
Department of Thematic Studies – Environmental change Environmental Science Programme
2
Förord
Vi vill rikta ett stort tack till vår handledare Sofie Storbjörk för all stöttning, intressanta synpunkter och diskussioner under hela examensarbetet.
Vi vill även tacka våra opponenter Filippa Nehlin och Jessie Westerberg samt granskare Mattias Hjerpe för återkoppling på arbetet.
Ett särskilt tack vill vi även rikta till våra respondenter som bidrog med sina kunskaper och erfarenhet på ett öppet och ödmjukt sätt. Vi ser fram emot att bli era kollegor i kampen för klimatet.
Jennifer Englund & Michelle Sandberg Linköping & Norrköping 2021-05-27
3
Sammanfattning
Uppdraget att hålla den globala uppvärmningen under 1,5-grader och att minska effekten av den globala uppvärmningen är ett gemensamt uppdrag där inte bara nationer utan även städer har en avgörande roll. I Sverige bor över 87% av landets invånare i stadsområden eller tätorter och siffran förväntas att stiga. Städers utformning har därför ett stort inflytande på
användningen av jordens resurser och mängden utsläppta växthusgaser. För att nå målet om 1,5-grad behöver länders åtagande mer än femfaldigats och för att öka takten i omställningen har flera länder, som Sverige, förbundit sig till att nå nollutsläpp eller klimatneutralitet till mitten av århundradet eller tidigare.
Sverige antog 2017 ett klimatpolitiskt ramverk med långsiktig målsättning om att inte ha några nettoutsläpp till år 2045. Ramverket tillsammans med andra politiska klimatmål har lett till att flera kommuner i Sverige har beslutat att bli klimatneutrala 2030. Nio kommuner har valt att axla ledarrollen och gå före i omställningsarbetet. För att förstå de möjligheter den kommunala verksamheten har att bedriva klimatarbete är det viktigt att undersöka
kommunernas handlingskapacitet samt vad som skapar och försvårar kapaciteten.
Intervjuer har genomförts med strategiska nyckelaktörer i framgångskommunerna Lund och Umeå för att undersöka hur de tar sig an arbetet med klimatneutralitet och hur arbetet bidrar till att komma vidare med klimatarbetet. Viable Cities är ett innovationsprogram som både Lunds och Umeås kommun är delaktiga i, vars syfte är att skynda på omställningen i städer och med hjälp av digitalisering, samverkan och innovation. Båda kommunerna utgår från en projektorganisering i sitt arbete med klimatneutralitet där de samverkar med interna och externa aktörer.
Analysen utgick från fyra teman som identifierades induktivt; definition klimatneutralitet, fokusområden, organisering och kapacitetsskapande. Resultatet visar att klimatkontraktet som båda kommunerna skrivit under om klimatneutralitet till 2030 fungerar som en
kraftsamling som enar politiken och bidrar med legitimitet i klimatarbetet. Trots det kommer kommunerna troligen inte uppnå målet då det finns brister gällande åtgärderna som vidtas samt att det är frågor som inte hanteras. Försvårande faktorer som går att se är att kunskap inte alltid leder till handling, ökat politiskt stöd inte alltid resulterar i att frågan blir prioriterad samt att ambitiösa mål inte är tillräcklig utan det måste även finnas resurser.
Antal ord i brödtext: 14 264.
4
Abstract
The mission to keep global warming below 1.5 degrees is a mutual mission in which not only nations but also cities play a crucial role. In Sweden, more than 87% of the country's
inhabitants live in urban areas, a number that is expected to rise. Urban design therefore has a major influence on the use of the earth's resources and the amount of greenhouse gases emissions. To achieve the goal that global warming should not exceed 1.5 degrees; countries need to undertake further reduction in climate emissions by as much as five times in
comparison to today. Several countries, such as Sweden, have committed themselves to achieve zero emissions or climate neutrality by the middle of the century or earlier.
Sweden adopted a climate policy framework in 2017 with a long-term goal of having no net emissions by 2045. The framework together with other political climate goals has led to several municipalities in Sweden deciding to become climate neutral by 2030, where nine municipalities have chosen to take the lead in the transitioning towards carbon neutrality. To understand the conditions shaping municipalities climate work, it is important to examine their handling capacity and what creates and makes capacity more difficult.
Through qualitative interviews with key strategic actors in the municipalities the thesis investigates how the pioneer municipalities Lund and Umeå work with climate neutrality and how it contributes to moving forward in their transition towards carbon neutrality. Viable Cities is an innovation program in which both Lund and Umeå municipalities are involved, whose purpose is to accelerate the transition in cities and with the help of digitization,
collaboration, and innovation. Both municipalities are based on a project organization in their work with climate neutrality, where they collaborate with internal and external actors.
The analysis was based on four themes; definition of climate neutrality, focus areas, organization, and capacity building. The results show that the climate contract that both municipalities sign on climate neutrality by 2030 functions as a gathering of forces and unifies politics and contributes with legitimacy in climate work. If this is the case, the municipalities will probably not achieve the goal as there are shortcomings regarding measures that are taken and there are issues that are not addressed. Complicating factors for their transition towards carbon neutrality can be seen are that knowledge does not always lead to management, increased political support does not always result in the issue being
prioritized and that ambitious goals are not necessary, but there must also be resources.
5
Innehållsförteckning
1. INLEDNING ... 6
2. SYFTE & FRÅGESTÄLLNING ... 7
3. VETENSKAPLIG FÖRANKRING ... 8
3.1 KLIMATNEUTRALITET - DEFINITION OCH AKTIVITETER ... 8
3.2 FÖRUTSÄTTNINGAR FÖR TRANSFORMATIV FÖRÄNDRING ... 10
4. METOD ... 14
4.1 KVALITATIVA METODER ... 14
4.2 KVALITATIV METOD: INTERVJU ... 15
4.3 VAL AV KOMMUNER ... 15
4.4 VAL AV RESPONDENTER ... 17
4.5 INTERVJUGUIDE ... 18
4.6 GENOMFÖRANDE AV INTERVJUERNA ... 19
4.7 ANALYS AV EMPIRISKT MATERIAL ... 19
4.8 METODDISKUSSION ... 20
5. ANALYS ... 22
5.1 LUNDS OCH UMEÅS DEFINITION AV KLIMATNEUTRALITET ... 22
5.2 FOKUSOMRÅDEN ... 24
5.3 ORGANISERING ... 27
5.4 KAPACITET FÖR FÖRÄNDRING: DRIVKRAFTER OCH BARRIÄRER ... 30
6. DISKUSSION ... 38
6.1 DEFINITION ... 38
6.2 KOMMUNERS FÖRUTSÄTTNINGAR FÖR TRANSFORMATIV OMSTÄLLNING ... 39
6.3 FÖREGÅNGARE OCH EFTERFÖLJARE ... 42
7. SLUTSATSER ... 44
6
1. Inledning
Städer har en avgörande roll när det kommer till att hantera klimatförändringar (FN 2021; UNEP 2021a; Wretling & Balfors 2021; Kousky & Schneider 2003). Över 87% av Sveriges invånare bor i stadsområden eller tätorter (SCB 2020), likaså över hälften av jordens
befolkning (EU 2019). Till år 2030 förväntas siffran stiga och globalt omfatta 60% av jordens befolkning (FN 2018). Det innebär att städers utformning, i allt från hur den byggda miljön planeras och uppförs till val och utformande av transport- och energisystem har ett stort inflytande på användningen av jordens resurser och mängden utsläpp av växthusgaser
(Kousky & Schneider 2003; Lazarus, Chandler & Erickson 2013). FN:s miljöprogram UNEP (2021a) har estimerat att 75% av de totala utsläppen av koldioxid (CO2) kommer från städer, likaså står städer för 75% av all resursförbrukning (Madlener & Sunak 2011). Kommuner har en explicit påverkan på hur städer utformas, de ansvarar även för implementering av
miljöpolitiska målsättningar och för att omsätta målen till handling (Axelsson & Strömberg 2005; Kousky & Schneider 2003).
I rapporten “Emission Gap Report 2020” undersöker FN:s miljöprogram UNEP (2020) klyftan mellan det som krävs för att nå klimatmålen och den mängd växthusgaser världen släpper ut. Rapporten visar att koncentrationen av växthusgaser i atmosfären fortsätter att stiga, vilket innebär att den historiska påverkan från människans aktivitet på jordens klimat fortsätter vara den dominerande påverkande faktorn för uppvärmning men även för extrema väderhändelser som bränder, orkaner och smältande glaciärer. I rapporten menar författarna att 2020 var ett rekordår gällande mängden växthusgaser i atmosfären och att ”det kommer inte vara det sista” (egen översättning, UNEP 2020, s. 1).
De nationellt fastställda bidragen (National Determined Contributions) som världens länder, genom Parisavtalet (2016), har förbundit sig att uppnå räcker inte för att nå klimatmålen (UNEP 2020). UNEP (2020) menar att om målet om 2-grader ska nås krävs det att åtagandena trefaldigas, och om målet på 1,5-grader ska nås krävs det en ännu större förändring och att ansträngningarna femfaldigas. I ett led att öka takten har flera länder förbundit sig till att nå nollutsläpp eller klimatneutralitet till mitten av århundradet eller tidigare (Darby 2019; SEI, IISD, ODI, E3G, and UNEP 2020; UNEP 2020). Bland de olika länderna återfinns några av de största utsläppsländerna som Kina och EU, men även länder som Sverige, som alla strävar efter nettonollutsläpp. För att betydande framsteg ska uppnås krävs det att länder utvecklar långsiktiga strategier i linje med Parisavtalet och uppdaterar de nationella åtagandena för att överensstämma med nollutsläppvisionen. I Sverige antogs 2017 ett klimatpolitiskt ramverk med det långsiktiga målet att inte ha några nettoutsläpp av växthusgaser till år 2045
(Regeringskansliet 2017; Klimatpolitiska rådet 2021).
Ramverket tillsammans med andra politiska klimatmål har lett till att flera kommuner i Sverige har beslutat att bli klimatneutrala till 2030, nio kommuner har valt att axla ledarrollen och gå före i omställningsarbetet (Viable Cities 2020a). Föregångskommunerna medverkar i det strategiska innovationsprogrammet, Viable Cities, som inriktar sig på innovation för klimatneutrala och hållbara städer. Under den första etappen av programmet deltar; Enköping,
7
Järfälla, Göteborg, Stockholm, Malmö, Uppsala, Växjö, Lund och Umeå. För att underlätta samarbetet mellan kommunerna och myndigheterna har ett klimatkontrakt utformats där parterna förbinder sig till långtgående åtaganden (Viable Cities 2020b). Kontraktet innebär att städerna ska arbeta för att minska sina klimatutsläpp och öka innovationsförmågan genom att engagera medborgare, samverka inom kommunen samt med externa aktörer. Myndigheterna ska se över lagar och regler och skapa nationella plattformar som underlättar kommunernas arbete att finansiera och investera i klimatomställningen.
Även om det finns studier om städers klimatomställningsarbete i andra länder saknas studier om svenska kommuners arbete med klimatneutralitet och hur det bidrar till deras klimatarbete och omställning. För att förstå de möjligheter som den kommunala verksamheten har att bedriva klimatarbete är det viktigt att undersöka kommunernas handlingskapacitet samt vad som skapar och försvårar kapaciteten (Burch 2010; Kasa et al. 2012; Howes et al. 2017).
2. Syfte & frågeställning
Uppsatsens syfte är att undersöka hur föregångskommuner tar sig an arbetet med
klimatneutralitet och hur det bidrar till att komma vidare i klimatarbetet. Det har gjorts genom intervjuer med nyckelpersoner i strategiska roller på Lund respektive Umeås kommun, med utgångspunkten i deras arbete mot klimatneutralitet 2030. Studiens forskningsfrågor är:
● Hur definieras klimatneutralitet?
● Hur bedrivs arbetet med klimatneutralitet?
8
3. Vetenskaplig förankring
Kapitlet presenterar studiens teoretiska utgångspunkter som baseras på forskning gällande begreppet klimatneutralitet samt en genomgång av den klimatomställningsteori som används för att analysera kommunernas bidrag till klimatomställningen.
3.1 Klimatneutralitet - definition och aktiviteter
Två begrepp som ofta används i klimat- och hållbarhetsdebatten är klimatneutralitet och nettonollutsläpp. Begreppen används många gånger utan någon närmare definition eller förklaring, då de är snarlika kan det leda till en viss begreppsförvirring (Rogelj et al. 2015; Ottosson & Gode 2019).
Rogelj med kollegor (2015) menar att klimatneutralitet kan tolkas på olika sätt, enligt FN:s klimatpanel IPCC (2018b, s. 545) definieras det som ”ett koncept där mänsklig aktivitet inte resulterar i någon nettoeffekt i klimatsystemet”. Många gånger likställs klimatneutralitet med nettonollutsläpp då båda begreppen innefattar utsläppsminskning av alla växthusgaser samt kompensering av de växthusgaser som kvarstår (Ottosson & Gode 2019). Det som skiljer begreppen åt är att klimatneutralitet även beaktar de regionala och lokala biogeofysiska effekter som påverkan på jordytans albedo (reflektionsförmåga), indirekta utsläpp,
höghöjdseffekten (utsläpp som sker på hög höjd har större klimateffekt än utsläpp som sker på marknivå) och kortlivade luftföroreningar som exempelvis sotpartiklar.
Det har genomförts många studier om klimatneutralitet, både som begrepp och som funktion i städers omställningsarbete. Tozer och Lenks (2018) artikel ”Discourses of carbon neutrality and imaginaries of urban futures” visar på flexibiliteten i begreppen klimat- och
koldioxidneutralitet och menar att begreppen kan innefatta flera olika vägar mot
utsläppsminskning. Författarna framhåller att fördelarna med ett flexibelt begrepp ligger i att det kan fungera som en brygga för koalitioner över politiska, geografiska och historiska gränser. Flexibilitetens baksida är att begreppen kan bli urvattnade och att politiska agendor eller aktiviteter som inte är i linje med utsläppsminskningen bäddas in, vilket minskar chanserna för en större samhällsomställning.
Ziegler (2016) har i en studie undersökt begreppet klimatneutralitet och framhåller att det är ett begrepp som används av ett brett spektrum aktörer samtidigt som det involverar politiska frågor och att det därför behövs sättas i relation till andra aspekter som rättvisa, rättigheter och jämställdhet. Författaren menar att det handlar om rättvis fördelning av utsläppsrätter, vad individen har för rättighet till konsumtionsbaserade utsläpp och vad myndigheter har för mandat att påverka dessa samt hur alternativa livsstilar med lågt klimatavtryck ges utrymme i samhället. Ziegler (2016) lyfter även att klimatneutralitet bidrar med att skapa en arena för samverkan mellan klimat, miljö och sociala projekt. Där projekt överlappas skapas spänningar och kontroverser, vilket innebär att begreppet i sig inte kan innefatta enbart klimatfrågor utan även måste adressera andra frågor, som social hållbarhet.
9
På samma linje hävdar Ingeborgrud (2018) att visioner, som klimatneutralitet, skapar en ”handelszon” där deltagarna kan utbyta problem, lösningar och förväntningar. Visionen ska ses som en pågående process där förhandlingar kring frågor, som exempelvis befintliga rättsliga ramar och utformning, ständigt behöver fortgå.
När ett begrepp som klimatneutralitet är flexibelt eller ses som en visions ”handelszon” kan det vara svårt att rama in hur utsläppsminskningen ska ske (Ingeborgrud 2018). För att underlätta det har Kennedy och Sgouridis (2011) i sin studie definierat systemgränser för begreppet, det innefattar; geografiska gränser, temporala gränser och aktivitetsgränser. Författarna hävdar att gränserna är väsentliga för att städer ska kunna utveckla strategier för övervakning och hantering av koldioxidutsläpp på stadsnivå, där den geografiska gränsen kan vara kommungränsen medan temporala gränsen syftar till den tidsram som mätningarna av växthusgaserna ska förhållas till. Med aktivitetsgräns syftar Kenndy och Sgouridis (2011) till de direkta och indirekta aktiviteterna som genererar växthusgasutsläpp som staden ska ses som ansvariga för.
För att uppnå klimatneutralitet är det viktigt att vidta åtgärder för utsläppsminskningar. Det råder inte konsensus i den vetenskapliga litteraturen gällande vilka åtgärder som främst bör fokuseras på. Majoriteten av den vetenskapliga litteraturen lyfter transport, byggnader och energi som centrala delar att hantera för att uppnå utsläppsminskningar (GHG Protocol u.å.; Naturvårdsverket 2020a; University of Toronto 2009). Det finns även litteratur som pekar ut åtgärder kopplade till konsumtion, förtätning av städer och cirkulär ekonomi som exempel (Europeiska kommissionen 2018; Naturvårdsverket 2013; University of Toronto 2009). Tabell 1 visar på skillnaderna kring vilka områden som anses vara centrala utifrån den vetenskapliga litteraturen.
Tabell 1. Sammanställning av fokusområden för utsläppsminskning för att uppnå klimatneutralitet. Område GHG- protokolle t (u.å.) Sustainable Infrastructure Group -University of Toronto (2009) Lazarus med kollegor (2011) Naturvårds verket (2020a) Naturvård sverket (2013) Europeiska kommissionen (2018) Mobilitet X X X X X X Byggnader X X X X X Industri X X X Avfall X X X Energi X X X X X Skogsbruk X X X Jordbruk X X X Konsumtion X X Förtätning X
10 Livsmedel (Matvanor) X Cirkulär ekonomi X
3.2 Förutsättningar för transformativ förändring
Det finns flera sidor inom omställningsforskningen som undersöker hur hållbara städer kan uppnås, de två vanligaste är transition och transformation (Mendizabal et al. 2018). Transition innebär en övergång från ett tillstånd till ett annat, som exempelvis byte från fossila
energikällor till fossilfria, och sker ofta stegvis (Rotmans et al. 2001; Gillard et al. 2016; Mendizabal et al. 2018).
Den andra undersöker transformation, hur en övergripande förändring kan ske från en form till en annan (IPCC 2018a; O´Brien & Sygna 2013). Gillard med kollegor (2016) menar att transformativ omställning definieras utifrån dess skala, originalitet (innovation) och/eller rumslig räckvidd. Det har en påverkan på samhällsystemet men också på de sociala processerna (Gillar et al. 2016; Mendizabal et al. 2018; O´Brien & Sygna 2013; O´Brien 2018) som kan delas in eller grupperas utifrån typologier (Gillard et al. 2016) eller sfärer (O´Brien & Sygna 2013; O´Brien 2018); den praktiska vilket innefattar innovation, teknik, ledningsstrategier och beteende (hädanefter används ordet sfär). Politiska sfären innefattar strukturer och system som infrastruktur, lagar och regler, eller det Gillard med kollegor (2016, s. 252) refererar till som ”tävlan om spelreglerna”. Sista sfären som omfattar de övriga två är den personliga som inbegriper både individuella och kollektiva värderingar, övertygelser, världsbild samt beteende (figur 1). Sfärerna ska ses som ömsesidigt beroende, förändring i en sfär kan få effekter i de andra två sfärerna (O´Brien & Sygna 2013). Den sfär som påverkar de två andra i störst utsträckning är den personliga, dock går inte transformation i den personliga sfären att tvingas fram.
Figur 1. Sfärernas förhållande till varandra enligt O´Brien (2018).
11
Burch med kollegor (2014) menar i sin artikel ”Triggering transformative change” att hållbara samhällen med låga utsläppsnivåer redan nu är möjliga såväl tekniskt som ekonomiskt.
Utmaningarna ligger i styrning, politik och möjligheten att nå målen utan för stora politiska och socialaavvägningar (Burch 2010; Burch et al. 2014). För att skapa kapacitet att omvandla samhället krävs nya utvecklingsvägar som häver stigberoendet (vägval som gjorts vilka påverkar lång tid framöver och skapar en tröghet för förändring) och dess politiska och institutionella barriärer (Burch et al. 2014). Målet är att skapa nya mer hållbara
utvecklingsvägar där det finns en balans mellan flexibilitet och effektivitet. Det kräver att spelreglerna ändras antingen för att säkerställa hållbar praxis eller ge förutsättningar för adaptiv hantering då ”värden, kapacitet och prioriteringar förändras” (Burch et al. 2014, s. 476). För det krävs; längre tidshorisonter, systemtänk, adaptiv hantering och integrerat
beslutsfattande (Tabell 2).
Tabell 2. Tolkning av Burch med kollegor (2014) kapacitetsskapande faktorer.
Kapacitetsskapande faktor Förklaring
Längre tidshorisont Långtgående hantering som sträcker sig över politiska valperioder
Brett systemperspektiv Nätverkande mellan stadens delar, aktörer inom och utom kommunens
gränser samt kopplingar mellan systemen
Adaptiv hantering Anpassningsförmåga och svar på återkoppling; övervakning,
samhällsengagemang, samarbetsmodeller ger möjlighet till synergier
Integrerat beslutsfattande Utöka styrsystemet genom deltagande processer och hantera ett bredare
spektrum av frågor. Kräver samarbeten över politiska gränser horisontellt och vertikalt och anpassning av mål på strategisk lednings- och
verksamhetsnivå
Burch med kollegor (2014) menar vidare att politikens utformning måste ändras och bereda vägen för hållbara utvecklingsvägar. För att lyckas med det krävs samordning, politisk enighet och samarbete mellan politiska nivåer.
Längre tidshorisonter är nyckeln till att förstå själva systemet (Loorbach 2010; Burch et al. 2014). Det kräver insamling av data för att se effekter av åtgärder samt synergier som kan gynna systemet långsiktigt. Klimatmålen bör sträcka sig över politiska valperioder och ligga i linje med de nationella strategierna (Burch et al. 2014). Det måste finnas en balans mellan högt uppsatta mål och vad som är möjligt, och för att skapa kapacitet ska målen vara specifika samt underlätta utforskningen av nya finansieringsmekanismer.
Ett brett systemperspektiv bör appliceras för att minska de tekniska och sociala inlåsningarna genom att identifiera kopplingar mellan olika system (Burch et al. 2014). Nätverkande mellan stadens olika delar och aktörer inom och utom kommunens gränser bidra till att minska inlåsningen. Enligt Howes med kollegor (2017) är allmänhetens attityder och uppfattning en av de största barriärerna för genomförande av klimatpolitiska mål. Om det finns ett stort allmänt motstånd mot åtgärderna kommer det vara svårt att genomföra dem. Här menar Burch
12
(2010) att beteendeförändringar är särskilt kritiskt på den lokala nivån och trycker på vikten av att få med personer i kritiska positioner för att minska barriären. Ytterligare verktyg är deltagande styrning och social integrering då det fungerar som drivande faktorer för att skapa kapacitet för förändring (Burch et al. 2014). På kommunal nivå sker det främst genom
kontinuerlig samverkan mellan offentliga och privata aktörer samt det civila samhället. Genom att snabbt svara på återkoppling från övervakning av växthusgasutsläpp och andra indikatorer som kopplar an till social hållbarhet kan bidrag till systemperspektivet ske genom adaptiv hantering (Burch et al. 2014). Följt av utvärdering kan resurser läggas på de mest effektiva åtgärderna. Det skapar möjlighet till följsamhet gentemot framväxande vetenskap och möjligheten att dra nytta av oväntade synergier vilket visar på ett adaptivt ledarskap. Adaptiv hantering innefattar även nya samarbetsmodeller för organiseringsstrukturer och samhällsengagemang. Det är viktigt att använda en varierad uppsättning verktyg för att nå de uppsatta målen, exempelvis att samordna insatser. En vanlig barriär som pekas ut av bland annat Yohe (2001) och Howes med kollegor (2017) är ekonomiska resurser, vilket Burch (2010) motsätter sig och istället menar att hindret ligger i institutionellt stigberoende och organisatorisk struktur och kultur. Det innefattar att främja en god kultur av samarbete, ömsesidig respekt och ett starkt och välinformerat ledarskap. Burch (2010) framhåller att det är viktigt att klimatmålen är integrerade i policyprocesser och arbetsbeskrivningar i hela organisationen för att minska intresse- och målkonflikter. Det är även viktigt att ge möjlighet till experimentella arbetssätt och metoder för att skapa kapacitet för innovation. På ett
liknande sätt framhåller Kok & De Conick (2007) att integrering, av klimatmål,
“mainstreaming”, har flera fördelar eftersom det kan skapa synergieffekter där en åtgärd kan adressera flera målsättningar. Integreringen kan även minska resursanvändningen samt bidra till en högre nivå av innovation. Nackdelar som observerats är att klimatfrågan inte blir lika synlig och riskerar att inte få tillräckligt med uppmärksamhet som exempelvis beslutade strategier får (Persson et al. 2016). Burch (2010) trycker även på att nyckelpersoner inom organisationen har en viktig roll för att föra samman grupperingar och förankra nya policy-förfaranden i den kommunala organisationen.
Integrerat beslutsfattande hanterar styrsystem och spänner över ett brett spektrum av frågor som politisk anpassning, integrering av planeringsprocesser, anpassning av mål och politisk samstämmighet mellan politiska nivåer och ses som särskilt viktigt för decentraliserade organisationer som kommuner (Burch et al. 2014). Politiska orsaker ses som barriärer för genomförande av klimatpolitiska mål (Kasa et al. 2012; Howes et al. 2017). Det beror på att policys inte är tillräckligt utvecklade, implementerade eller att åtgärder går mot rådande politisk agenda. Burch (2010) menar att det är viktigt att utforma mål och prioriteringar på ett sätt som understödjer tjänstemännens arbete att minska klimatpåverkan. Visionen ska grundas i värderingar som delas av den politiska ledningen, tjänstemän samt kommunens invånare. Målarbetet behöver ett tydligt ledarskap som visar på förmågan att gå före, det kan ha sitt ursprung i såväl tekniska, politiska och samhälleliga områden och ligga till grund för innovation. För att lyckas är det viktigt att ingå strategiska partnerskap, som samordnade insatser för att främja det integrerade beslutsfattandet. Speciellt viktigt är det att skapa en länk mellan policyutformning och implementering mellan olika politiska nivåer.
13
För att driva klimatarbetet framåt behövs en omställning i såväl den praktiska som den politiska och personliga sfären (O´Brien & Sygna 2013; Gillard 2016; O´Brien 2018). Ett sätt att skapa kapacitet är utifrån Burch med kollegors (2014) kapacitetsskapande faktorer. För den kommunala verksamheten innebär det att inte se verksamheten som skild från den större helheten, d.v.s. samhället, utan som en del av den. Det kräver en förskjutning av vad som ses som kommunens ansvar samt hur uppgifterna ska utföras. Med andra ord, för att
transformativ förändring ska ske behöver den kommunala verksamheten hantera alla tre sfärer och inte enbart verka inom den praktiska.
14
4. Metod
Det här kapitlet redogör för studiens metodansats, dess praktiska tillvägagångssätt och val av datainsamlings- och analysmetod. Kapitlet avslutas med en diskussion gällande studiens kvalitet avseende validitet och reliabilitet.
4.1 Kvalitativa metoder
För att svara på uppsatsens syfte och dess frågeställningar har vi valt att utgå från kvalitativa metoder. Målet var att skapa en djupare förståelse över “hur” och “vad” (Holme & Solvange 1991, s. 100) som skapar förutsättningar för föregångskommunerna Lund och Umeå att ta sig an arbetet med klimatneutralitet, vars miljö- och hållbarhetsarbete historiskt rankats högt på listan Sveriges miljöbästa kommun (Aktuell Hållbarhet 2020).
Klimatförändringar är i sig ett komplext område där den vetenskapliga grunden handlar om mängden växthusgaser (främst koldioxid) som släpps ut i och tas upp från atmosfären (UNEP 2021). Komplexiteten ligger främst i, att även om utsläppen är nationella och sektoriella är effekten global och tar inte hänsyn till faktorer som disciplinära, institutionella gränser likväl som normer och värderingar (UNEP 2021a). Då området vi valt att studera rör sig över flera olika sektorer och berör såväl institutionella frågor som beteendeförändringar vilka kan vara svåra kvantifiera ser vi, likt Kumar, Aaker & Day (1999), att de kvalitativa metodernas
flexibilitet skapar möjlighet till ett vidgat perspektiv och möjligheten att generera insikter men även bana väg för att komma åt kunskap som annars är svår att nå. Genom att ta del av
respondenternas erfarenheter och perspektiv får vi möjlighet att förstå de praktiska förutsättningarna kommunerna har att ta sig an målet klimatneutralitet till 2030.
Vi har utgått från ett induktivt angreppssätt och följt de steg som Bryman (2018) anger (figur 2) och för att låta de teoretiska idéerna härledas från den data som samlats in.
Figur 2. En översiktlig beskrivning av studiens steg hämtat från Bryman (2018).
15
Vi inledde arbetet med formuleringen av arbetssyfte samt frågeställningar, följt av val av kommuner och respondenter, insamling av empiriskt data samt tolkning av detsamma. Efter det följde steget att skapa samband och mönster i det empiriska materialet ur vilket den vetenskapliga förankringen växte fram vilken sedan låg till grund för fortsatt analys och diskussion av resultatet. Under den delen av arbetet valde vi även att samla in data från kommunernas strategiska dokument som planer och program samt klimatkontrakt, följt av successiv specificering av syfte och frågeställningarna utifrån den analytiska bearbetningen.
4.2 Kvalitativ metod: intervju
Intervjuer kan genomföras som strukturerade, semi-strukturerade eller ostrukturerade (Kvale & Brinkmann 2014). För att samla in det primära empiriska materialet valde vi att använda semistrukturerade intervjuer. Yin (2009) menar att intervjuer är en bra metod vid
genomförandet av flerfallstudier, den ger även möjlighet att undersöka respondenternas egen uppfattning och erfarenheter av omställningsarbetet (Trost 2010; Bryman 2018). Kvale och Brinkmann (2014) menar att den kvalitativa forskningsintervjun kan ses som en form av konversation som syftar till att utforska och försöka förstå den enskilda individens perspektiv och erfarenhet av forskningsfrågan (se även Denscombe 2017; Trost 2010). Genom att försöka förstå respondentens syn kan vi i interaktionen mellan intervjuare och respondent skapa kunskap (Kvale & Brinkmann 2014). Trost (2010) framhåller att i de fall där forskaren eftersträvar att få förståelse för respondentens resonemang eller för att urskilja olika
tillvägagångssätt eller mönster är intervjuer en lämplig metod.
Trots att intervjuer kan ses som en konversation ska den inte ses som ett samtal mellan jämbördiga parter eftersom intervjuaren definierar och kontrollerar situationen genom att bestämma ämne och frågor (Kvale & Brinkmann 2014). En semi-strukturerad ansats (Bryman 2018) ger dock respondenten en större möjlighet att påverka intervjun men även intervjuaren möjlighet att aktivt följa upp på respondentens svar och försöka förtydliga och utveckla utsagor (Kvale & Brinkmann 2014; Lantz 2013; Webb 1992).
4.3 Val av kommuner
Valet av de två kommunerna, Lund och Umeå, skedde utifrån kriterierna; avtal med Viable Cities, kommunernas befolkningsmängd och att båda har universitet lokaliserade i
kommunen.
Lund och Umeå kommun är två av nio kommuner (Enköping, Göteborg, Järfälla, Malmö, Stockholm, Uppsala och Växjö) som medverkar i innovationsprogrammet Viable Cities vars mål är att hjälpa städer bli klimatneutrala till 2030 (Viable Cities 2021c). Programmets syfte är att öka takten på omställningsarbetet i städer med ett mål om ”ett gott liv för alla inom planetens gränser” (Viable Cities 2021a).
IPCC (2018a) trycker på vikten av städer som går före och kan fungera som goda exempel i sin rapport om vad global uppvärmning och 1,5-gradersmålet innebär för städer.
16
För att resultatet ska vara användbart ansåg vi att kommunerna bör ligga i framkant för att kunna visa på åtgärder som andra kommuner kan ta efter. Samtliga kommuner som arbetar för att bli klimatneutrala till 2030 anses vara framgångskommuner.
De flesta kommunerna i Sverige har en relativt liten befolkningsmängd (SCB 2021). För att öka möjligheterna till ett mer generaliserande resultat som kan appliceras på flera kommuner valde vi bort de största och de minsta kommunerna från urvalsgruppen.
Ett ytterligare urval som gjorts är att det ska finnas universitet i kommunerna som ingår i studien. Den nederländska byrån för ekonomisk policyanalys, CPB (2017), har i en studie visat att i städer med universitet finns en ”knowledge spill-over” som kan gynna andra företag och organisationer i dess närhet. Andes (2017) menar att det finns en stark korrelation mellan närhet till kunskapscenter som universitet och graden av innovation. Han visar i sin studie att städer med universitet i stadskärnan producerar 123% mer uppfinningar och 71% fler
nystartade företag än städer som inte har det, till följd av interaktioner mellan geografiskt täta kluster. Universiteten kan med andra ord fungera som en katalysator till innovationsprojekt (Dinteren & Jansen 2018).
Efter urvalsprocessen kvarstod fyra kommuner Lund, Växjö, Uppsala och Umeå. Då det redan finns omfattande undersökningar gällande Växjös miljö- och klimatarbetet (Kasa et al. 2012; Krantz & Gustafsson 2021) var vår föresats att undersöka resterande tre kommuner för att på det viset skapa en bred förståelse i ämnet. På grund av att personen som var mest kvalificerad nyligen hade slutat och ersättaren ännu inte var insatt i frågorna, gick dock inte intervjuerna att genomföras med Uppsala kommun. Därför gjordes istället ytterligare
intervjuer med respondenter från Lund respektive Umeås kommun. Fördelen med det är att vi fick möjlighet att fånga fler röster när en tredje respondent inkluderades i intervjuerna vid Lunds och Umeås kommun.
4.3.1 Lunds och Umeås kommun
De valda kommunerna Lund och Umeå har historiskt rankats högt på listan Sveriges miljöbästa kommun tillsammans med andra kommuner som Uppsala och Växjö (Aktuell Hållbarhet 2020). Lund och Umeås kommuner rankas även högt på Trivectors årliga kommunranking för hållbara transporter SHIFT (Trivector AB 2020).
Lunds kommun är belägen i Skånes sydvästra delar med ca 126 000 invånare (SCB 2021) och är Sveriges tolfte största kommun med en positiv befolkningstillväxt (Lunds kommun 2020a). De största arbetsgivarna är kommunen själva, Region Skåne följt av Lunds universitet. Staden grundades redan 990 och är en av Sveriges äldsta städer (Visit Lund u.å.). Kommunen styrs idag av “Lundakvintetten”, som består av representanter från Moderaterna, Centerpartiet, Liberalerna, Kristdemokraterna samt partiet För Nya Lund (Lunds kommun 2020b). Visionen för kommunen är: “Lund skapar framtiden – med kunskap, innovation och öppenhet”. (Lunds kommun 2020c).
17
Umeå kommun är belägen i Västerbottens län vid Östersjön, och är med sina 130 000 invånare Sveriges elfte största kommun (SCB 2021). De största arbetsgivarna är kommunen själva, Umeå universitet och Norrlands universitetssjukhus (Umeå 2020a).
Socialdemokraterna är det största partiet och styr i minoritet tillsammans med olika partier beroende på sakfrågor (SVT 2018). Kommunens vision är 200 000 invånare senast 2050 med fokus på att: “alla ska uppleva att de vinner på att bo och verka i Umeå” (Umeå kommun 2020b). I en rakning genomförd av EU angående vilka regioner som har bäst förutsättningar för ett gott liv som inflytande, hälsa och utvecklingsmöjligheter fick Västerbotten som enda kommun, i Sverige, högsta poäng (Umeå 2021a).
4.4 Val av respondenter
Det finns flera olika sätt att identifiera potentiella informanter till en studie. Dalen (2015) föreslår att en lämplig strategi är att vända sig till centrala personer inom området för att hitta intervjupersoner med relevant kunskap kring forskningsämnet. Personen kan sedan agera som en ”dörröppnare” och förmedla kontakten vidare. Efter en genomgång av kommunernas hemsidor där vi använde sökordet klimatneutralitet kunde vi identifiera flera miljöstrateger som verkade ha en nyckelroll i arbetet med klimatneutralitet. Vi ringde även kommunens växel och bad om namnet på personer som arbetade med klimatneutralitet i kommunen för att säkerställa att vi hamnade rätt. Kriterierna för urvalet var att intervjupersonen skulle aktivt arbeta med klimatneutralitet i den kommunala organisationen och vi vill ha liknande
befattningar på de olika kommunerna för att öka jämförbarheten samt att en av personerna på varje kommun skulle vara specialiserad på mobilitet.
Valet av antal respondenter är en viktig fråga inom kvalitativ forskning (Trost 2010). Kvale och Brinkmann (2014) liksom Dalen (2015) menar att utgångspunkten är att underlaget ska vara av tillräcklig omfattning för att möjliggöra tolkning och analys samtidigt som det inte får leda till att det blir svårhanterligt på grund av sin storlek. Vi valde totalt sex respondenter uppdelat på de två kommunerna (tabell 3), det med hänsyn till möjligheten att fånga upp perspektiv men även möjligheten att analysera materialet inom ramen för uppsatsen.
Tabell 3. Respondenter uppdelat på kommun.
Kommun Lund Lund Lund Umeå Umeå Umeå
Yrkesroll Miljöstrateg Projektledare Gatu- och
trafikchef Utvecklings- strateg Utvecklings- strateg Samhälls- planerare Koppling till klimat- neutralitet Specialist Leder projektet
Mobilitet Specialist Leder projektet
Mobilitet
Intervjutid 1,25 timmar 50 minuter 1 timme 1 timme 1 timme 1 timme
Fyra av respondenterna, två vid varje kommun, har nära anknytning till arbetet med klimatneutralitet medan de två kvarvarande arbetade med mobilitetsfrågor som är ett av kommunernas fokusområde Projektledaren i Lund och projektledaren i Umeå, vars yrkesroll
18
är utvecklingsstrateg, ansvarar för genomförandet av projektet klimatneutrala Lund respektive Umeå. Miljöstrategen i Lund och utvecklingsstrategen i Umeå arbetar strategiskt med klimat- och miljöstrategier. Mobilitet är utpekad som en av de viktigaste och också svåraste frågorna att arbeta med för att minska växthusgasutsläppen (Klimatpolitiska rådet 2021). Som det går att utläsa i tabell 4 har respondenternas på mobilitetssidan olika yrkestitlar, det eftersom den tilltänkta intervjupersonen i Lund inte hade möjlighet och rekommenderade oss vidare till gatu- och trafikchefen. Perspektivet från den operativa verksamheten har valts bort, även om det skulle kunna ge en närmare bild över hur arbetet med klimatneutralitet implementeras i verksamheterna. Då arbetet med klimatneutralitet främst utgår från den strategiska nivån i båda kommunerna ansåg vi det viktigt att studien primärt utgick därifrån.
En nackdel med kvalitativa intervjuer är att de ofta görs med ett fåtal individer, sex stycken i vårt fall, vilket gör att det inte blir representativt och inte representerar det undersökta
området (Trost 2010). Vi anser dock, likt Christensen med kollegor (2001) att underlaget ändå ger en viss möjlighet till att generalisera utifrån de erhållna resultaten men då till teorin
istället för population. Mitchell (Bryman 2018, s. 369, se Mitchell 1983, s. 207) förklarar “det är den bindande kraften i det teoretiska tänkandet” inte de statistiska kriterierna som är avgörande om det är generaliserbart. Det viktiga blir kvaliteten på de teoretiska slutsatserna som
formuleras utifrån den kvalitativa empirin. Alternativet till att genomföra kvalitativa
intervjuer är kvantitativa metoder i form av enkäter (Bryman 2018), fördelen är att det skulle garantera flera röster. Nackdelen med den metoden är att det inte finns möjlighet till att avvika från intervjuguiden och ställa följdfrågor, på bekostnad av fördjupning av förståelsen och tydligheten som följdfrågor kan ge till en komplex frågeställning. Möjligheten finns dock i kvalitativa intervjuer som syftar till att förstå respondenternas perspektiv. Det är i det här samspelet, mellan forskaren och respondenten där ny kunskap produceras (Kvale & Brinkman 2014).
4.5 Intervjuguide
I linje med metodpraxis valde vi att identifiera teman för semistrukturerade intervjuer. Kvale och Brinkmann (2014) menar att det är viktigt att ha kunskap om det undersökta området för att på det viset ha möjlighet att ställa relevanta frågor. En intervjuguide kan ses som en checklista över de ämnen som ska behandlas under intervjun (Krag Jacobsen 1993). En semistrukturerad intervjuguide är utformad med de teman som ska tas upp och förslag till frågor (Kvale & Brinkman 2014). Frågorna är oftast öppna och intervjuaren sammanfattar samtalet under intervjuns gång (Krag Jacobsen 1993). För att intervjuerna skulle genomföras på liknande sätt valde vi att göra en semistrukturerad intervjuguide med fyra övergripande teman: (figur 3).
Figur 3. Intervjuguidens fyra övergripande teman (Bilaga A).
I linje med Justensen och Mik-Meyers (2011) intervjuschema som de redogör för i boken ”Kvalitativa metoder”, består intervjun av tre faser vilket återspeglas i intervjuguiden. De
19
första frågorna i intervjuguiden (bilaga A), i den inledande fasen, var utformade för att respondenterna skulle känna sig avslappnade och bekväma med samtalet. Här bad vi dem att prata om något som var välkänt för dem, deras yrkesroll och hur länge de arbetat på
kommunen. Efterföljande fas fokuserade på studiens syfte. Här fokuserade intervjufrågorna på fyra övergripande teman (figur 3). Slutligen utformades den tredje fasen av intervjuguiden för att kontrollera att alla teman var täckta samt låta respondenten få möjlighet att lägga till information eller ställa frågor till oss. Det gjorde vi genom att lyfta frågeställningar som uppkommit under intervjun samt fråga om respondenten ville lägga till något. Efter intervjun noterade vi hur intervjun gick och andra upplevelser vi hade av intervjutillfället (Bryman 2018).
Vi reviderade även intervjuguiden kumulativt med små justering av frågorna samt noteringar på vilka frågor vi ansåg var extra intressanta efter intervjuerna, dock har inga teman eller övergripande frågeställningar ändrats. Det går i linje med Lantz (2013) synsätt, att det är viktigt att utvärdera resultatet av de första intervjuerna för att kartlägga vad som kan förbättras.
4.6 Genomförande av intervjuerna
Alla intervjuer genomfördes digital på grund av avståndet. Första intervju genomfördes på Zoom resterande på Teams, det då vi efter den första bokade intervjun uppmärksammade att kommunerna arbetade med Teams. Alla intervjuer spelades in med respondenternas
godkännande och i linje med GDPR. Längden på intervjuerna varierade mellan 50 minuter och 1 timme och 15 minuter. Vid varje intervju närvarade båda författarna, där vi turades om att antingen ta en mer ledande roll och ställa frågorna eller observera och ta
intervjuanteckningar. Det har både sina för och nackdelar. Det gav möjlighet för oss att komplettera varandra och fånga upp eventuella frågor som behövde förtydligas. Trost (2010) menar att två intervjuares möjlighet att stötta varandra skapar större chans till en uttömmande intervju. Nackdelen är risken för att respondenten upplever en form av ojämn maktbalans. För att motverka detta lade vi stor vikt vid att skapa en god kontakt med respondenten genom att tydlig beskriva studiens syfte, vart vi kommer ifrån och vilka vi är (Bryman 2018; Kvale & Brinkmann 2014). Under intervjun visade vi hänsyn och såg till att låta respondenterna tala till punkt samt tillåta tystnad för möjlighet till eftertanke (Bryman 2018). Vid fastställande av intervjutid gav vi alla respondenter ett underlag på de teman som intervjun skulle beröra för att ge en rimlig chans till förberedelse dock inga faktiska frågeställningar för att undvika att dessa blev för styrande för samtalet.
4.7 Analys av empiriskt material
Efter intervjuerna transkriberades det inspelade materialet löpande och ord för ord, inkluderat alterneringar som pauser, tonartshöjningar, skratt etcetera för att inte förlora nyanserna i konversationen (Ryan & Bernard 2003). Det steget skedde individuellt av författarna. För att säkerställa reliabiliteten kontrollerade alla transkriberingarna sedan i helhet av båda
20
Materialet analyserades sedan tematiskt med inspiration av Grounded Theory, metoden valdes på grund av sin flexibla natur och möjligheten att hantera ett komplext och detaljerat material (Kvale & Brinkmann 2014). Första och inledande analys genomfördes av författarna var för sig i en öppen analys för att låta materialet tala (Ryan & Bernard 2003). Processen kan ses som ett sätt att bryta ner, utforska, jämföra, men även som att sätta materialet i ett
sammanhang och tematisera den (Bryman 2018; Kvale & Brinkmann 2014). Efter den första analysen jämförde vi de första teman med varandra för att se om resultatet skiljde sig åt, med enbart mindre justeringar kunde vi se att vi tolkat materialet på samma sätt. När den första tematiseringen av materialet var gjord, kategoriserade vi dem till övergripande teman utifrån de samspelsmönster och sammanhang vi såg (Bryman 2018). Syftet var att hitta och utveckla teman och underteman som respondenterna gav uttryck för, men även att hitta avvikande tankar och åsikter som kan visa på andra perspektiv. Citat plockades ut för att belysa respondenternas åsikter, synsätt och erfarenheter liksom för att tydliggöra teman och
underteman samt för att fortsätta arbeta nära materialet. För kännedom har citaten redigerats i uppsatsen för att öka läsbarheten, dock har inget bärande tagits bort. Nästa steg var det Charmaz (2014) kallar fokuserad kodning, vilket innebar att vi la tyngden på de koder som vi såg var vanligast och de som kunde ge mest information relaterat till uppsatsens syfte. Det ledde till att den tidigare fragmenteringen av empirin till teman som gjort i den initiala kodningen relaterades till varandra igen för att hitta nya sambandsmönster, kontexter och sammanhang. Slutligen blev följande teman identifierade (figur 4):
Figur 4. Identifierade teman.
Identifierade teman är en produkt av analysen, fördelen med att låta underlaget tala är att det minimerar risken för att ledas av en förutbestämd teori (Grønmo 2006).
4.8 Metoddiskussion
För att diskutera vetenskapliga studiers kvalité används ofta begreppen reliabilitet och validitet. Det första begreppet syftar till att säkerställa att resultatet som presenteras kan reproduceras av andra forskare (Kvale & Brinkman 2014). Validitet i sin tur handlar om att kontrollera att empirin som tagits fram svarar på frågeställningen och inte någon annan fråga. För att ha en hög nivå av reliabilitet och validitet har vi presenterat metoder som använt och val som gjorts utförligt i metoddelen. Genom att detaljerat beskriva hur vi genomfört studien möjliggörs reproducerbarheten men att få samma resultat kan vara problematiskt. Bryman och Bell (2013) menar att ett problem för kvalitativ forskning är att miljön alltid kommer te sig olika trots att studien utförs på samma sätt igen. I vår strävan att öka reliabiliteten har tillvägagångssättet beskrivits noggrant och intervjuguiden bifogats. Då intervjuerna är
semistrukturerade går de inte att återupprepa i exakthet men också då kunskap inte skapas i ett vakuum utan konversationen är intersubjektiv, ömsesidig förståelse, och beroende av de enskilda individerna för att skapa ny kunskap vilket försvårar möjligheten att återupprepa intervjuerna på samma sätt (Kvale & Brinkmann 2014). Respondenternas svar bygger på personliga erfarenheter och åsikter vilket också minskar studiens generaliserbarhet, dock finns
21
det likheter i de övergripande teman som framkommit, det finns drag som ser ut att vara gemensamma oberoende av yrkesroll och kommun vilket kan peka på att liknande studier som vår kan få ett liknande resultat. Det finns även risk att transkriptionerna tolkas på olika sätt av olika individer beroende på deras tidigare erfarenheter och kunskaper, vilket gör att författarnas tolkningar har betydelse (Trost 2010; Kvale & Brinkmann 2014).
Validitet å andra sidan kan ses som en kvalitetskontroll som bör appliceras genom hela studien där det krävs att författaren har ett kritiskt öga genom hela processen för att
säkerställa att de beslut som fattas alltid görs med studiens syfte i åtanke (Kvale & Brinkmann 2014).Validiteten säkerställs genom att intervjuerna transkriberats fullständigt och
analysverktygen har använt systematiskt och dokumenterats väl samt att författarna har kontrollerat varandra i de steg som genomförts individuellt. Pratt (2009) menar att det finns en fara i att kvantifiera kvalitativa data då små förändringar kan ge stort procentuellt utfall eller att antagande som tas förbises. För att minimera risken har analysen skett i flera steg och vi har tydligt redogjort för omfånget av materialet och vilka förutsättningar det skapar.
Studien bygger på respondenternas uttalanden, genom att ställa öppna frågor och ge dem möjlighet till att utveckla svaren samt genom att ställa följdfrågor och sammanfatta vår tolkning kunde vår förståelse säkerställas direkt under intervjun och höja validiteten. Sedan har även fyra av sex respondenter fått möjlighet till att kommentera och utveckla de använda citaten vilket även det kan ses stärka validiteten. Justeringar av citat har gjorts efter
22
5. Analys
Det här kapitlet presenterar och analyserar resultatet från intervjuerna uppdelat efter teman; definition, fokusområden och organisering. Kapitlet presenterar och analyserar även
kommunernas kapacitet för förändring utifrån de drivkrafter och barriärer respondenterna har belyst samt vad klimatneutralitetsprojektet bidrar med till klimat- och
omställningsarbetet.
5.1 Lunds och Umeås definition av klimatneutralitet
Det finns likheter mellan Lund och Umeås kommuns definitioner av klimatneutralitet. De flesta respondenterna anger geografiska och temporala avgränsningar samt kompensation som en komponent i begreppet vilket tyder på att båda kommunerna vill uppnå nettonollutsläpp. Lunds kommun avgränsar sig till kommunens geografiska område och de växthusgasutsläpp som sker innanför gränsen samt att målet ska vara uppnått till 2030 (Lunds kommun 2021b). Inom ramen för arbetet med klimatneutralitet ska de fossila bränslena fasas ut och övriga växthusgasutsläpp minskas, utsläppen som kvarstår ska kompenseras för inom kommunens gränser.
Umeås kommun avgränsar sig även de utifrån kommunens geografiska område, men de har gjort en uppdelning mellan stad och kommun, där staden ska vara klimatneutral till 2030 och hela kommunen till 2040 (Viable Cities & Umeås kommun 2020). Kommunen har även specificerat delmål där kommunkoncernen ska vara klimatneutral till 2025 och
klimatpåverkan från konsumtion ska minska till totalt 1 ton per person till 2050. De utsläpp som kvarstår ska kompenseras för men hur är ännu inte fastställt:
“[...] sen vet vi att det troligtvis kommer behövas klimatkompensation men hur man gör det, om det är skogen och att binda eller CCS-teknik eller annat. Vi har inte riktigt lagt fokus på den procenten som blir kvar utan [...] utsläppen måste ner [...]”
(Utvecklingsstrateg Umeå, jämf. Samhällsplanerare Umeå) Båda kommunernas strävar efter att minska växthusgasutsläppen från det geografiska området med målsättningen 80% till 2030 (basår 1990). Flera respondenter i Umeås kommun
understryker att det är nettonollutsläpp kommunen vill uppnå; minska utsläppen i den mån det är möjligt samt kompenseras för resten genom negativa utsläpp eller kolupptagning.
Nettonollutsläpp diskuteras inte av respondenterna i Lunds kommun utan de talar om klimatneutralitet. Det bör noteras att målsättningen för båda kommunerna är ambitiösare än Sveriges nationella riktlinjer som ligger på 63% utsläppsminskning till 2030 med samma basår (Naturvårdsverket 2020b).
Trots ambitiösa mål går det att urskönja en viss definitionsförvirring. Respondenter från båda kommunerna lyfter att de vill minska utsläppen av växthusgaser samt kompensera för resten, vilket ligger i linje med IPCC:s (2018b) definition av klimatneutralitet. Det som talar emot att
23
det är klimatneutralitet kommunerna vill uppnå och istället nettonollutsläpp är att de inte tar hänsyn till de biogeofysiska effekterna.
Två områden som flera av respondenterna problematiserar gällande definitionen av
klimatneutralitet är; kompensation och rådighet. Gällande kompensation menar miljöstrategen i Lund att det är “juridiskt tveksamt” att arbeta med klimatkompensering utanför kommunens gränser (Miljöstrateg Lund). Då det inte går att säkerställa att utsläpp från kommunen tas upp av en specifik trädplantering i utlandet blir det därför juridiskt svårt att motivera
användningen av skattemedel. Andra sätt att kompensera inom kommunens gränser genom tekniska lösningar som geologisk lagring i berggrunden är möjliga men svåra att genomföra om det inte finns punktkällor av koldioxid samt att det inte anses ekonomiskt försvarbart. Miljöstrategen lyfter istället andra tänkbara lösningar som inlagring i mark, biomassa och i långlivade strukturer, som träbaserat byggnadsmaterial.
Flera respondenter från Umeå kommun anser att det är för stort fokus på frågor som rör kompensation och att fokus istället ska vara på utsläppsminskningen och hur stor del kompensation ska ha i klimatneutralitetssammanhang, dvs. kompensationen får inte vara målet. Respondenter från båda kommunerna är dock ense om att, som Lunds miljöstrateg uttryckte det: "[…] första steget, största steget, viktigaste steget måste vara att minska utsläppen”
(Miljöstrateg Lund).
Kompensation är i sig inget problematiskt enligt IPCC:s definition av klimatneutralitet (2018b), det är den vågskål som väger upp effekten av de utsläpp som finns kvar genom att avlägsna motsvarande mängd från atmosfären. Dock finns det i definitionen en betoning på de utsläpp som finns kvar, vilket i sig pekar på att det är minskningen av utsläppen som är det viktiga.
Samtliga respondenter från båda kommunerna menar att det finns konsensus kring den rådighet som kommunen har att påverka olika delar av omställningsarbetet, utanför den kommunala verksamheten, är komplex, dvs. var tar kommunens ansvar slut och var tar en annan aktörs ansvar vid. Hur långt kommunens mandat sträcker sig går att exemplifiera med hur långt de kommunala bostadsbolagens ansvar sträcker sig:
“[...] hyresgästernas transportmöjligheter är det bostadsbolagets ansvar eller vart tar det slut? Vart går systemgränsen?”
(Projektledare Umeå) Respondenten syftar till hur en offentlig aktör kan styra över privata aktörer och vad som ingår i kommunernas åtagande. Enligt lag ska kommunen ombesörja; socialtjänst, hälso- och sjukvård i hemmet, skola och utbildning, räddningstjänst, beredskap och säkerhet och
överförmyndarverksamhet (SKR 2021). Kommunerna är även ansvariga för den fysiska planeringen som reglerar markanvändning och vatten. Övriga verksamheter som kultur- och fritidsverksamhet och energirådgivning är frivillig. Det kan vara en förklaring till varför det är
24
lättare att fastställa de geografiska och temporala avgränsningarna medan det är svårare att avgöra vilka utsläpp som kommunen ska ansvara för avseende aktiviteter (Kennedy & Sgouridis 2011).
5.2 Fokusområden
De områden kommunerna har valt att koppla till klimatkontraktet, för att uppnå
klimatneutralitet, skiljer sig. Lund fokuserar på områdena mobilitet, energi och cirkulär ekonomi medan Umeå valt att inrikta arbetet på livsstil och konsumtion, mobilitet och tillgänglighet samt planering och byggd miljö.
5.2.1 Lund: mobilitet
Projektledaren i Lund framhåller att mobilitet är det fokusområde där det finns mest kvar att göra samtidigt som det krävs samverkan för att åstadkomma resultat. Målet är att det ska vara möjligt för invånarna att förflytta sig till de platser som behövs i vardagslivet utan att vara beroende av bil. För att uppnå det arbetar kommunen i stor utsträckning med främjande åtgärder för kollektivtrafik, cykel och gång. Ett problem med åtgärder kopplade till att minska bilåkandet är enligt gatu- och trafikchefen att de inte vet vilka åtgärder som kan vidtas
förutom de som redan genomförts. Det innebär att kommunen inte kommer nå uppsatta mål för mobilitet då utsläppen inte minskar tillräckligt snabbt och i tillräckligt stor utsträckning:
”Vi är på god väg men kommer däremot inte klara 2030 De globala målen. För kurvan kommer inte att böja ner tillräckligt för att komma ner till de nivåer som vi behöver göra. Så egentligen behöver vi mer politik, vi behöver större förändringar.”
(Gatu-och trafikchef Lund) Här belyser respondenten att det som behövs för att uppnå målen är att politiker fattar beslut som leder till minskning av utsläpp från mobilitet, vilket merparten av respondenterna från Lund håller med om.
5.2.2 Lund: energi
Energi är ett prioriterat område som kommunen arbetat aktivt med länge, bland annat genom att säkerställa att fjärrvärmen är fossilbränslefri enligt miljöstrategen. Exempel på åtgärder är kommunens energi- och klimatrådgivning för privatpersoner och företag som kan få
kostnadsfri rådgivning gällande bland annat solceller (Lunds kommun 2021d). Dock har kommunen fortfarande en låg självförsörjningsgrad när det gäller elproduktion, 2015 låg den på 4% (Lunds kommun 2020d). Produktion sker istället i Eslövs kommun där Lunds kommun har medbestämmanderätt över produktionen. Miljöstrategen förklarar:
“När det gäller el så har vi i Lunds kommun förnybar produktion men bara väldigt lite produktion och vi använder mycket mer än vad vi producerar här lokalt. Då innebär det att vi ibland får smutsig el i ledningarna, och ett sätt för att komma åt detta är ju att försöka öka den förnybara produktionen med till exempel vindkraft.”
25
(Miljöstrateg Lund) Respondentens svar visar att då andelen förnybar el är liten får de ibland in el i nätet som inte är miljövänlig. För att öka mängden förnybar energi har kommunen valt att försöka hitta sätta att stimulera vindkraftsaktörer som redan verkar på marknaden. Det har de gjort genom en workshop där aktörer i närområdet har fått möjlighet att nätverka och träffa elnätsägare samt genom att undersöka hur invånarnas energilösningar, som energiöverskott från solceller, kan räknas med i kommunens åtgärdsbudget.
5.2.3 Lund: cirkulär ekonomi
Lunds kommun arbetar även med cirkulär ekonomi. De exempel som lyfts under intervjuerna är arbetet med att öka cirkulariteten i energisystemet men även cirkulära byggprocesser, då främst mot företagare i kommunen, vilket de försöker nå genom workshops med aktörer i branschen:
”När det har handlat om cirkuläret i byggprocessen så har vi haft aktörer som varit med där från, så att vi har engagerat ganska brett.”
(Projektledare Lund) Ett annat arbetssätt är designsprints där de tillsammans med andra aktörer har kartlagt var en återbruksdepå skulle kunna lokaliseras och hur en eventuell affärsmodell skulle kunna se ut. Målet är att engagera aktörer inom byggsektorn att aktivt ta del av frågorna.
5.2.4 Umeå: Livsstil och konsumtion
Livsstil och konsumtion är ett fokusområde i Umeå. Flera av respondenterna belyser att konsumtion är ett omdiskuterat ämne för kommunen att arbeta med, samhällsplaneraren menar att det är ett område där: ”folk har olika åsikter om det är någonting som en kommun ska
ägna sig åt” (Samhällsplanerare Umeå).
Projektledaren lyfter att kommunen har kartlagt utsläppen som genereras från hushållen genom konsumtionsvaneundersökningar, där cirka 11 ton utsläpp genereras per person och år. Kommunen har idag en tydlig bild av vad som ger störst påverkan från kommuninvånarnas konsumtion, det är resor följt av livsmedelskonsumtion. För att förändra konsumtionen behöver kommunen arbeta med beteendeförändringar hos kommunens invånare enligt projektledaren. Det är något som lyfts som svårt av respondenten.
5.2.5 Umeå: mobilitet och tillgänglighet
Mobilitet och tillgänglighet är ett av Umeås fokusområden då det idag står för ungefär 50% av utsläppen i kommunen. En orsak är att Umeå är transportnod i regionen med flygplats och europavägar som går runt och genom staden samt att det finns en hamn. De främsta
26
kommunen. Samtliga respondenter i Umeå belyste mobilitetsfrågor kopplat till hållbarhets- och jämställdhetsarbetet. Projektledaren exemplifierar:
”Ja men det är extremt tydligt att vi länge haft en målsättning som heter att inom Umeå tätort ska det vara 65% hållbara resor. Alltså gång, cykel, buss och där ser vi ju sådana resor i resevaneundersökning att om män i Umeå skulle resa som kvinnor då hade vi redan nått dom här målsättningarna.”
(Projektledare Umeå jämf. Utvecklingsstrateg Umeå) En anledning till skillnaden är att det finns bra kollektivtrafik till kvinnodominerade
arbetsplatser, vilket det inte gör i samma utsträckning sett till mansdominerade.
Respondenterna lyfter att kommunen har antagit ett socialt hållbart perspektiv som ska genomsyra hela deras verksamhet för att säkerställa en legitim omställning.
Kommunen arbetar med att utveckla cykelinfrastruktur för att öka andelen hållbara resor, genom att bland annat snöröja cykelvägar före bilvägar under vintertid. Ytterligare åtgärder som finns är möjlighet om att hyra eldrivna lådcyklar för en månadskostnad (Umeå kommun 2021d).
5.2.6 Umeå: planering och byggd miljö
För att öka andelen hållbara transporter med cykel, gång och kollektivtrafik i Umeå ska tillväxten ske inom en fem kilometers-radie från stadskärnan eller universitetsområdet (Umeå kommun 2018). Samhällsplaneraren lyfter att förtätning av staden innebär att nya stadsdelar inte behöver byggas vilket är positivt då längre avstånd innebär ökad mängd resor med bil. Förtätningen inom fem kilometers-radien leder även till kortare avstånd mellan boenden, arbetsplatser och skolor vilket innebär kortare avstånd som är gynnsamt för hållbart resande. Vid förtätning av staden ser kommunen även till vad som saknas i området för att sedan komplettera:
“Ja men det saknas livsmedelsbutik, så hur kan vi skapa förutsättningar för en
livsmedelsbutik, då kanske det ska vara lite fler bostäder ovanpå och sen så ska vi ställa krav på att det ska vara en verksamhet i bottenplan.”
(Samhällsplanerare Umeå) Båda kommunerna arbetar bredare med klimatfrågor än vad som anges i kapitel 6, de åtgärder som har lyfts där är direkt kopplade till klimatkontraktet och klimatneutralitetsprojektet. De områden kommunerna hanterar sammanfattas i tabell 4.
27 Tabell 4. Sammanfattning av hanterade områden i Lunds respektive Umeås kommun.
Område Lunds kommun Umeås kommun
Transport Ja Ja
Byggnader Ja Ja
Industri Delvis Delvis
Avfall Ja Ja
Energi Ja Ja
Skogsbruk Nej Nej
Jordbruk Nej Nej
Konsumtion Delvis Ja
Förtätning Ja Ja
Livsmedel (Matvanor) Delvis Ja
Cirkulär ekonomi Ja Ja
Utsläpp från industrin är inte ett prioriterat område i kommunerna eftersom de i förhållande till andra städer har en mindre andel tung industri. Industrin ses som ett nyckelområde för arbetet mot klimatneutralitet (Europeiska kommissionen 2018; GHG-protokollet u.å.;
Naturvårdsverket 2020a). Umeå skriver i sina lokala klimatmål att utsläppen från industrin är företagets ansvar och hänvisar till initiativ som Fossilfritt Sverige (Umeå kommun 2020d). Det lokala Klimatpolitiska rådet (2020) ser i sin senaste rapport att utsläppen från Lunds industrier har minskat.
5.3 Organisering
Inom ramen för klimatkontraktet och projektet klimatneutrala Lund respektive Umeå 2030 är de båda kommunerna organiserade i varsin projektorganisation. Lund har en formell
projektorganisation som består av kommunen, Lunds universitet, två digitala designbyråer Ustwo och Idean samt Naturskyddsföreningen och IVL Svenska Miljöinstitutets. Finansiering för projektet kommer från Viable Cities, medan det i Umeås kommun dels kommer från kommunen, samt även Umeå universitet, Umeå energi som även är formella projektpartners, med stöttning från Viable Cities.
5.3.1 Integrering
Båda kommunerna arbetar för att klimatarbetet ska vara en integrerad del i respektive organisation. Lunds miljöstrateg framhåller att arbetet är relativt välintegrerat då det finns miljösamordnare på varje förvaltning och kommunala bolag som har avsatt tid för att arbeta med miljö- och klimatfrågor. Utöver det finns miljöombud på majoriteten av kommunens arbetsplatser, uppskattningsvis 500 ombud, som har som uppgift att lyfta miljöfrågor. Hur projektet med klimatneutralitet ytterligare ska integreras i den kommunala verksamheten är
