VÄGEN TILL INFLYTANDE -En jämförande studie om två olika internationellt etablerade ENGO:s och deras strategier att inverka på miljöpolicy

V

ÄGEN TILL INFLYTANDE

En jämförande studie om två olika internationellt etablerade

ENGO:s och deras strategier att inverka på miljöpolicy

Alexander Fenwick & Malin Uebel

Handledare: Zohreh Khoban Seminariedatum: 2020-06-03 Statskunskap kandidat Självständigt arbete 15 hp

Abstract

This study aims to compare two Swedish Environmental Non-Governmental Organizations (ENGO:s) in relationship to their international establishment, for the purpose to gain a more nuanced knowledge of how they operate to achieve their goals, and a better understanding of the challenges and benefits the different international establishments can bring. We

interviewed two ENGO:s, Naturskyddsföreningen and Jordens Vänner, on the basis of two main issues:

- How can work to influence environmental policy differ between a Swedish ENGO and an international ENGO operating in Sweden?

- What are the challenges and benefits of influencing Swedish environmental policy for ENGO:s in Sweden that are different internationally established?

This study used the method of Most Similar System Design to answer the main issues in the selection of cases, and further a semi-structured interview was used to collect empirical data. The main theory to analyse the data drew from Beyers (2004) conceptualisation of

mobilization strategies in from of access and voice.

The empirical study shows that the difference in international establishments indeed brings both challenges and advantages to the ENGO:s operationalization. The Swedish established Naturskyddsföreningen could engage in a more local matter, were they influenced both members to be more active and local politicians and political decision-makers. But the inefficient way to combine both access and voice proved to be a challenge in articulating certain core issues. The international established Jordens Vänner showed a different way of conducting environmental policy, by using their international networks as a way of

influencing the policy process. But restrains from their internationally management proved limit the space and possibility to operate.

Keywords: NGO, ENGO, environmental governance, policy process, mobilization strategies, institutional actors, local engagement, networks

Vi vill tacka Naturskyddsföreningen och Jordens Vänner för medverkan i den här studien. Vi vill även tacka vår handledare för en inspirerande handledning och vägledning för att slutföra

Innehållsförteckning

3.1 NGO:s och ENGO:s ... 3

3.2 Environmental Governance... 4

4. Litteraturöversikt och teoretisk utgångspunkt ... 5

4.1 ENGO:s från ett större perspektiv ... 5

4.2 Intresseorganisationers roll och förväntningar som aktör ... 6

4.3 ENGO:s förändrade position ... 7

4.4 Strategier att påverka policy ... 9

4.5 Diskussion kring access & voice ... 10

4.6 Sammanfattning av litteraturöversikten ... 11

5. Metod ... 11

5.1 Urval: Mest lika-design ... 12

5.2 Avgränsning & val av fall ... 13

5.2.1 Jordens vänner (Friends Of The Earth International) ... 13

5.2.2 Naturskyddsföreningen ... 13

5.3 Semi-strukturerade intervjuer ... 14

6. Operationalisering och teoretiska begrepp ... 15

6.1 Voice ... 15 6.2 Access ... 15 6.3 Specifika intressen ... 15 6.4 Diffusa intressen ... 16 7. Analys ... 16 7.1.1 Voice – Protestpolitik... 16 7.1.2 Voice – Informationspolitik ... 17 7.1.3 Sammanfattning av Voice ... 19 7.2 Access ... 20

7.3 Kombination av Voice & Access ... 22

7.4.1 Specifika intressen – olika typer av begränsning ... 26

7.4.2 Specifika intressen – effektiva och strukturerade nätverk ... 27

8. Slutsatser och diskussion ... 32 9. Referenslista ... 35 10. Bifogad fil A - Intervjuguide ... 38

1

1. Inledning

Miljöpåverkan är idag ett omdebatterat ämne i media. Stigande temperaturer till följd av temperaturspåverkning, ökade havsnivåer och bortsmälta glaciärer är några av orsakerna till klimatförändringarna som påverkar människor och natur negativt. Det mesta av

uppvärmningen beror sannolikt på ökningen av växthusgaser, vilket är en följd av mänskligt agerande som förbränning av fossila bränslen till transport, elproduktion och

markanvändning (Europeiska Miljöbyrån 2019). Miljöfrågan har aktualiserats under det senaste decenniet och aldrig varit högre upp på dagordningen än vad den är idag.

Med en större kunskapsutbredning i samhället, börjar medborgare ställa krav på politiker och beslutsfattare att förändra nationell och internationell miljöpolicy. Mellan civilsamhället och offentliga ämbeten agerar intresseorganisationer med sin kunskap till tjänstemän och

politiker. Resultatet blir policynätverk där intressegrupper, oftast icke-statliga organisationer, letar efter möjligheter att påverka och förändra policys med exempelvis expertis och

påtryckningar (Chairney 2012, s. 165). I Sverige i allmänhet och miljöpolicy i synnerhet är detta ett frekvent återkommande fenomen (Möller 2009, s. 1), och ENGO:s (Environmental Non-Govermental Organizations) har fått en medverkande roll att aktivt bidra i politiska processer. Ett exempel är opinionsbildning. Frekventa åsiktsundersökningar från WWF (WWF 2018) publiceras i syfte att påverka civilsamhället och väljare till att tänka mer klimatvänligt, men även till riksdagspartier att föra fram policyförslag. Till riksdagsvalet 2018 initierade organisationen en enkät i anledning att lyfta klimatfrågan på den politiska agendan (ibid), och senare undersökningar visar att klimatförändring stigit till toppen av som det ämne som svenskar idag oroar sig mest över (DN 2020).

Dock är miljöpolicys oftast långsiktiga mål och blir därför långgående och utarbetade processer för involverade aktörer, där förslag söker såväl acceptans som legitimitet av

expertgrupper för lyckad policyimplementering. Därför blir inkludering och relationer aktörer emellan vitala (Kronsell, Khan, Hildingsson 2019, s. 399). Dock är olika faktorer hos

intresseorganisationer betydelsefulla till att lyckas. Nasiritousi, Hjerpe & Linnér (2014) har undersökt inflytanden i klimatförändringar från icke-statliga aktörer och pekar på olika förutsättningar som skiljer sig mellan intresseorganisationer. Materiella förutsättningar utgav störst inflytande för intresseorganisationer, medan symboliska värden som legitimitet ansågs mer betydelsefulla för miljöorganisationer (ibid, s. 113).

2

I den här studien ämnar vi studera skillnader mellan svenska ideella miljöorganisationer med basis av internationell etablering. Då miljöpolitik är av självklara orsaker ett globalt fenomen där samarbeten mellan ENGO:s både nationellt och transnationellt är vanligt, vill den här studien inrikta sig till en svensk kontext för att studera om en internationell etablering av en miljöorganisation har en påverkan på deras arbete i Sverige. De flesta artiklar om

miljöorganisationer i svensk media fokuserar på exempelvis aktioner mot företag eller platser (DN 2017) där symboliska rörelser använts för att föra klimatfrågan till dagordningen och uttrycka allmänt missnöje (SVT 2019). Tidigare studier om ideella miljöorganisationer, både internationellt och i Sverige, inriktar sig till att utveckla organisationernas inflytande på policyprocesser. Att studera om, och i vilken omfattning, en internationell etablering på organisationen kan påverka möjligheten att inverka på svensk miljöpolicy saknas. Då en internationell omfattning på intresseorganisationer inger flera historiskt betydelsefulla fördelar som omsättning, arbetsstyrka och operationell räckvidd (Gemmill & Bamidele-Izu 2002, s. 6) ligger det ett intresse att belysa hur två internationellt olikt etablerade

miljöorganisationer kan gå till väga. 1.2 Syfte

Syftet med den här studien är att undersöka hur svenskbaserade miljöorganisationer arbetar och få en djupare förståelse för vilka fördelar och nackdelar som kan relateras till en

internationell etablering. Genom att belysa likheter och skillnader i arbete, idéer och handlingar ämnar studien att studera om en internationell etablering av en

intresseorganisation påverkar strategier för inflytande på svensk miljöpolicy. Genom att intervjua representanter från två svenskbaserade miljöorganisationer, men med skillnad i internationell omfattning och bakgrund, kommer den här studien kunna beskriva målbilder och den faktiska verksamheten vad gällande strategier för policypåverkan utifrån

organisationernas egna perspektiv samt jämföra likheter och skillnader. 1.3 Frågeställningar

• Hur kan arbetet för att påverka miljöpolicy skilja sig åt mellan en svensk miljöorganisation och en internationellt svenskbaserad miljöorganisation? • Vilka utmaningar och fördelar att påverka svensk miljöpolicy finns det för

3

2. Disposition

I det här avsnittet beskrivs studiens disposition, som därefter följs av till studien relevanta begreppsdefinitioner. I kapitel 4 diskuteras teori och tidigare forskning som är relaterad till studiens syfte och frågeställningar, inklusive beskrivning av ENGO:s tidigare och senare roller i policyprocesser samt strategiska metoder från organisationer att påverka

policyprocesser. I kapitel 5 presenterar vi studiens tillvägagångssätt och diskuterar

metodologiska val och avgränsningar, och i kapitel 6 presenterar vi de analysverktyg som används i analysen av vårt material. I kapitel 7 presenteras studiens resultat, och i kapitel 8 diskuterar vi slutsatser från resultatet.

3. Begreppsdefinition

3.1 NGO:s och ENGO:s

En ökad globalisering och ekonomisk global integration har minskat den nationella statens maktcentrering och givit utrymme för andra aktörer att påverka den internationella arenan (Charnovitz 1997, s. 185). Resultatet är ett civilsamhälle med fler möjligheter för personer, grupper samt organisationer att inkluderas i beslutsprocesser och första steget att studera civilsamhälleligt deltagande är att inrikta sig på den primära aktören (Gemmill & Bamidele-Izu 2002, s. 3). NGO:s (Non-Governmental Organizations) är organisationer som är grundade utan statlig inverkan, med en bred operationell- och medlemsverksamhet som varierar mellan lokal till global nivå. Organisationerna har som mål att drivas för en specifik sakfråga som exempelvis mänskliga rättigheter, utföra fältarbete samt sträva efter att engagera sig i frågor inom arenan som är internationell governance (Charnovitz 1997, s. 186).

Detta är speciellt sant inom miljöpolicy, där NGO:s har deltagit och övervakat multilaterala sammankomster under en längre tid (Charnovitz 1997, s. 184). ENGO:s (Environmental Non-Governmental Organizations) är organisationer inriktade gentemot en mångfald av

miljöfrågor och miljöpolicys som sträcker sig från lokal politik till globala grupperingar. Vanliga uppdrag är exempelvis miljö- och djurrättsligt beskyddande åtgärder, framhäva hållbar utveckling, fattigdomsbekämpning och andra frågor (Gemmill & Bamidele-Izu 2002, s. 3).

4

Senare former av icke-statligt inflytande i policyprocesser har förstärkt bilden av NGO:s växande deltagande som meningsfulla intressenter på den globala arenan (Wapner 1997), och specifikt inom internationell miljöpolicy där ENGO:s inverkan kan kategoriseras på följande sätt (Gemmill & Bamidele-Izu 2002, s. 7):

• Bidra med expertis och analys till politiker och byråkratier.

• Intellektuella och legitimerande konkurrenter till stater och beslutsfattare.

• Mobiliserande av publik opinion samt representera individer utan inflytelserika röster. • Övervakande och värderande av internationella och nationella överenskommelser. 3.2 Environmental Governance

Aktioner för att förbättra klimatets tillstånd sker under olika ekonomiska, sociala och teknologiska processer. 2005 framtogs en ambitiös rapport om människors påverkan på klimatet, “The Millennium Ecosystem Assesment” som beställdes på order av FN. Syftet var att presentera möjliga framtidsscenarion som visade vilken påverkan klimatförändringar kan komma att ha (MEA 2020). Den avslutades med en diskussion om hur jordens ekosystem i framtiden hållbart ska förvaltas. Slutsatsen fokuserade främst på styrmedel och institutioner, där diverse teknologiska och ekonomiska incitament som inbegreps i kategoriseras under eller direkt relateras till environmental governance (Carmen Lemos & Agrawal 2006). Environmental governance refererar till en samling av regulatoriska processer, mekanismer och organisering där aktörer påverkar klimatrelaterade aktioner och utfall. Det syftar till förändringar, kunskap och beteenden kopplade till miljöfrågor (Carmen Lemos & Agarawal 2006, s. 298). Environmental governace inkluderar delvis stater, men med viktiga aktörer i civilsamhället som exempelvis företag, intressegrupper och ideella organisationer (ENGO:s) med betoning på att hållbart styra, leda och besluta kring miljöfrågor. Aktörer på olika nivåer (lokal, nationell och internationell) har möjlighet att influera då environmental governace kan praktiseras oberoende av institutionella mekanismer (ibid, s. 299).

Environmental governance har både förändrats och populariserats under de senaste

decennierna, mycket på grund av konceptets inkluderande och marknadsbaserade natur som tillåter aktörer att effektivt implementera miljöpolitik på supranationella nivåer såsom genom lokala institutioner och organisationer (Carmen Lemos & Agarawal 2006, s. 319). ENGO:s har varit en betydande del av hur miljöpolicys idag praktiseras, med betoning på både positiva och negativa aspekter. Genom icke-statlig påverkan tillåts miljöpolicys inte bara ses

5

som “internationell” utan som “global”, med en tydlig deliberativ karaktär. Samtidigt finns det oro över ansvarsutkrävande, där exempelvis ENGO:s inte kan ställas till svars på samma sätt som politiker eller policyfattare. Dock tenderar fördelarna av flernivås-styrning att höjas, då civilsamhället hjälper att framhäva miljöåsikter till dagordningen och att påverka policys (Gemmill & Bamidele-Izu 2002, s. 9).

4. Litteraturöversikt och teoretisk utgångspunkt

I avsnittet nedan presenteras relevanta forskningsartiklar om intresseorganisationers roller i policyimplementering, samt miljöorganisatoriska strategier som ligger i grund till den här studiens ansats. Sista avsnitten utformar grunden till studiens analytiska utgångspunkt, med en kortare diskussion kring dess tolkning.

4.1 ENGO:s från ett större perspektiv

Studier visar att institutioner kan ha en påverkan på miljöorganisationer och miljöpolicys, där olika staters styrningsstruktur ger olika förutsättningar för ENGO:s att vara verksamma. Det finns dock även mer generella, globala trender som påverkar ENGO:s. Arts, Leroy & van Tatenhove (2006) hävdar att med intåget av globalisering och europeisering uppstår nya relationer mellan stater, marknaden och civilsamhället samt nya maktrelationer mellan subsystem och idéer om miljöpolicy, där ENGO:s placerat sig som en viktig aktör (ibid, s. 97). Arts, Leroy & van Tatenhoven menar att politisk modernisering har förskjutit

miljöpolicy till en ”dag-till-dag basis” i en större strukturell kontext, där det idag existerar en bredare variation av miljöpolitiska arrangemang och nätverk. Då miljöfrågan blivit mer heterogen, har detta bidragit till en spridning av politisk makt. Differentierade maktrelationer i vissa fall stärker och i andra fall minskar intresseorganisationers inflytande. Staten agerar då som en reglerande aktör som väljer vilka politiska arrangemang som legitimeras och vilka som inte accepteras (ibid, s. 100 & 104). Då hållbarhet och miljöintegration legitimerats genom en ökad politisk debatt, förändrar det maktrelationer och regler för exempelvis ENGO:s inverkan i policyprocesser. Från ett inhemskt perspektiv tillåter det ömsesidiga beroendet mellan offentliga och privata aktörer, politiker och tjänstemän att mer styra förhandlingar om policy snarare än att formellt bestämma (Chairney 2012, s. 154). När fler aktörer har tillgång till miljöpolicy, delas frågan upp utefter intressen. ENGO:s behöver därför specificera sitt policyinflytande än mer.

6

Då environmental governance expanderat miljöorganisatoriska samarbeten (Gemmill & Bamidele-Izu 2002, s. 6) är det relevant att undersöka hur relationen mellan styrningsformer och intresseorganisationer kan påverka ett lands miljöpolicy (Chairney 2012, s. 88). Poloni-Staudinger (2008) har studerat organisatoriska styrningsformerför att undersöka vilken typ som är mest effektiv att implementera miljöpolicys. Hon utgår från att det finns två

basmodeller för politisk systemdesign; majoritets, som baseras på centraliserad maktstyrning samt konsensus, som delar och begränsar makt (ibid, s. 410). Mellan länder skiljer sig implementeringen av miljöpolicy och kan delas in i fyra kategorier; vardagligt engagemang, miljöbeskattning, bevarande samt kärnkraftsproduktion. Var kategori påverkar även

möjligheten för ENGO:s att politiskt inverka, där den tydligaste splittringen fanns mellan vardagligt engagemang och bevarande incitament. Deliberativa konsensusmodeller fungerar bäst när miljöeffektivitet mäts utifrån globala mått och visas någorlunda vara mer effektiv, medan majoritetsstyrning framhäver bevarande av policys bättre (ibid, s. 424–425).

Erik Hysing (Hysing 2014a) har studerat styrningsskiften utifrån en svensk kontext. I studien utgår han från bilden av Sverige som en ledstjärna i miljöpolitik och frågar om strukturella policyförändringar påverkat den bilden. Förändringar i mandatskiftet 2006 påverkade

nödvändigtvis inte redan etablerade policys, men under mandatperioden förändrades synen på Sverige som ett ledande land för miljöpolicys genom olika statliga prioriteringar (ibid, s. 271). En mer marknadsbaserad styrning, tillsammans med en omdefinition av Sverige som ett ledande exempel i miljöpolitik, tillät regeringen att omdefiniera miljömedvetenhet till

ekonomiska kompabilitet och miljöskydd där bilden av svenska ENGO:s som primära källor till expertis åsidosattes mot statliga, internationella och supranationella samarbeten (ibid). 4.2 Intresseorganisationers roll och förväntningar som aktör

Transnationella organisationer inkluderas mer och mer i implementeringsprocesser, och intressegrupper kan många gånger få olika roller på grund av sitt inflytande och expertis. Icke-statliga aktörer bildar, utan statligt inflytande, olika policynätverk som Wapner (1995) benämner som “politik bortom staten”. Han menar att icke-statliga intresseorganisationers aktivism har studerats ur ett perspektiv som fokuserar på hur mycket påverkan de har på stater, snarare än hur mycket inflytande ett gemensamt nätverk av organisationer kan utföra när de inriktar sig på civilsamhället (ibid, s. 312). Transnationella samarbeten är direkt relaterade till samarbeten mellan mindre intresseorganisationer inom ett land, som ger liknande inflytande och påverkar likväl nationell som internationell policy.

7

Miljöorganisationer har varit essentiella aktörer till att framhäva global miljöimplementering, i form av att bland annat erbjuda expertis, nya idéer, bilda opinion samt att anta rollen som intressenter. Men trots att klimatfrågor är ett globalt problem, är faktorer som påverkar ENGO:s inflytande relevanta även inom landsgränser. Naghmeh Nasiritousi (2019) beskriver det globala miljöorganisatoriska landskapet som pluralistiskt, ojämlikt och motsägelsefullt. Hon studerar om möjligheter till inflytande från ENGO:s stärker redan starka aktörer och ökar klyftan för mindre intresseorganisationer att delta i policyprocesser, vilket till ytan verkar stämma (ibid, s. 339). Dock tenderar mindre miljöorganisationer att ansluta till olika kollektiv av mindre intresseorganisationer, i syfte att skapa bredare sammanslutningar och därefter få större möjligheter att influera politik eller påverka företag. Den bilden adderar till synen på ENGO:s som på ytan likasinnade organisationer, men med särskild uppdelning beroende på nätverk och inflytande (ibid, 333).

4.3 ENGO:s förändrade position

Olika studier framhäver skilda perspektiv på resultat och möjligheter för miljöorganisationer att agera. Bilden av ENGO:s som policyaktör har förändrats i takt med deras ökade

inflytande, och nu när miljöfrågan etablerat sig i vardagen står miljöorganisationerna för nya valmöjligheter att påverka miljöpolicys. Berny & Rootes (2018) studerade miljöriktade intressegruppers ingång i ett nytt paradigmskifte av miljöpolitik, för att undersöka om ENGO:s förändrat sitt agerande. Studien pekar på att trots att miljöfrågan blivit mer universellt ansedd, har detta inte nödvändigtvis utvecklat miljöorganisationernas agerande. Den hårdaste kritiken ligger i ENGO:s misslyckande att framhäva de mest pressande och globala miljöproblem, som inte framhävts strategiskt skickligt på grund av medvetandet om ambivalensen hos politiker, allierade och företag att inte implementera radikala åtgärder (ibid, s. 968). För en lyckad implementering av policys behöver politiker och tjänstemän förtroendet av intressegrupper i specifika frågor för att säkerställa att nödvändiga resurser upprätthålls (Chairney 2012, s. 35). Berny & Rootes (2018) anknyter ENGO:s misslyckande till teorin att alla lyckade sociala rörelser till slut institutionaliseras, med kompromisser mellan grupperna och makthavare som oundvikligt resultat. Forskarna relaterar

kompromisser som ENGO:s tvingat göra till åsikten av att miljöfrågan inte tidigare lyfts upp tillräckligt, men när frågan etablerats är det inte på grund av organisationerna själva utan av andra aktörer i policyprocessen (ibid, s. 969).

8

Dikotomin mellan protestgrupper och professionell lobbyism är en ofta använd och simplifierad bild av olika metoder utomstående aktörer, som ENGO:s, kan påverka

policyprocesser. Diani & Donati (2007) utgår från resursmobilisering baserat på empiri från intresseorganisationer för att särskilja fyra sorters organisatoriska typer i förhållande till miljöorganisationer: allmän intresselobbyism, deltagande protestorganisering, professionell protestorganisering och deltagande påtrycksgruppering. Relationen mellan professionell och deltagande aktivism uppstår som mer komplex än den förenklade och generella synen: radikalisering gentemot institutionalisering (ibid, s. 16 & 22). Samtidigt antyder studien att trenden mot en mer utbredd professionaliserad lobbyism inte stämmer, där

miljöorganisationer rapporterar en högre grad av mildare, frivilligt deltagande från civilpersoner. Dock differentierar forskarna mellan ENGO:s och övriga NGO:s. Intresseorganisationer i allmänhet tenderar att gå en mer professionaliserad väg genom lobbyism, medan miljöorganisationer utför påtryckningar men med bredare assistans av civilsamhället och aktivister (ibid, s. 24).

Miljöorganisationer kan dock skilja sig markant från varandra, och olika typer av ENGO:s kan påverka både graden av inflytande och av effektivitet. I syfte att undersöka icke-statliga aktörers roller inom policyspektret samt hur inflytande från intresseorganisationer kan skilja sig åt, har Nasiritousi, Hjerpe & Linnér (2014) analyserat enkäter från deltagare på två större klimatkonferenser. Genom att använda organisationernas så kallade “governance profiles”, ett mått på roller en icke-statlig aktör tillskrivs genom erkännande och uppfattningar (ibid, s. 113), analyseras kopplingen mellan inflytande, styrningsaktivitet samt icke-statlig

representation hos ENGO:s (ibid, s. 111). Att direkt påverka politiker ansågs inte tillhöra ENGO:s operationella strategi, men det visade sig att öka medvetenhet och presentera allmänhetens åsikter var starka och ansedda styrningsdrag för miljöorganisationer (ibid, s. 119). Detta kan återkopplas till den starka symboliska makt som ENGO:s strävar efter att nå, samt understryka vikten av att synas och höras för mindre organisationer.

När miljöorganisationer får en tydligare roll i policyimplementeringen växer samtidigt kravet på att legitimeras. Ansvarsutkrävande har därför blivit en essentiell faktor för mer etablerade ENGO:s att konfronteras med och studier visar att miljöorganisationer som anses vara en del av maktstrukturen utsätts för misstro från civilsamhället (Jepson 2005, s. 523). Utmaningen ligger häri att övertyga miljösamhället i stort att organisationen i fråga inte förlorat sina ideella grundvärderingar. En lösning kan vara att utforma en ansvarighetsstyrelse, skilt från men samtidigt accepterad av relevanta samhället, som engagerar medlemmar och för

9

diskussioner om strukturella värderingar till det allmänna snarare än att fungera som en granskningsnämnd (ibid).

4.4 Strategier att påverka policy

Men möjligheten att kunna influera offentliga institutioner handlar även om vem mottagaren är. Erik Hysing(2014b) har intervjuat 10 tjänstemän som arbetar inom lokala offentliga ämbeten som arbetar med miljöpolicy, i syfte att identifiera, beskriva samt diskutera

strategier för policyinflytande (ibid, s. 130). Respondenterna kan ses som aktörer inom olika institutioner, som agerar på egen basis utifrån egna värderingar och principer. Empirin visade på fem olika strategier som underlättar policyinflytande, där bland annat fokus på den

strategiska nivån snarare än den operationella sidan betonades. Även positionering nära beslutsfattare framhävdes, samt nätverkande inom och utanför administrationen. En

respondent liknande nätverkandet till säljarstrategier, där en särskild terminologi hjälpte (ibid, s. 135–137). Hysing (ibid, s. 137) presenterade även den lokala politiken som mer effektiv lämpad för policyinflytande, samt miljöpolicy specifikt som en implementering där

långsiktiga mål oftast prioriterades framför kortsiktiga lösningar.

Vilka metoder kan utomstående aktörer använda för att påverka policyprocesser? Som tidigare artiklar uttryckt har det existerat en förståelse av att intressegrupper generellt kan välja att antingen använda sig av professionell lobbyism eller mer indirekt och symboliskt inflytande. Studier visar på att olika metoder, antingen genom att fokusera på statliga

institutioner och offentligt anställda eller inrikta sig på en mer utomstående påverkan genom protester, skiljer ENGO:s mellan "engagers” och “outsiders” (Alcock 2008, s. 68). En skillnad tenderar att grundas i vilka mål som organisationerna vill främja, där den tydligaste uppdelningen existerar mellan bevaring och ett bredare ekologiskt perspektiv. ENGO:s med syfte att påverka beslutsfattare att bevara, exempelvis ett naturområde, utger sig för att respektera institutioners gränser medan grupper med ekologiska perspektiv använder sig av mer konfrontativa strategier (ibid, s. 68).

Beyers (2004) kategoriserar både indirekt och direkt inflytande under olika typer av lobbyism, och använder begreppen access och voice som strategier menade att influera policy. Access uppnås av en intressegrupp som lyckas kommunicera information direkt till policyskapare genom typer av formella eller informella nätverk, oftast i stängd kontext tillsammans med expertgrupper, agenturer och rådgivande organ. (ibid, s. 213). Voice utspelar sig på den offentliga arenan och skiljer sig från den tidigare access-strategier då

10

informationsdelningen sker indirekt. Eftersom policyskapare lägger tid på att undersöka publika intressen och krav, kan valid och korrekt information uttryckas meningsfullt genom offentliga åsikter likväl som från expertis. Beyers differentierar mellan informationspolitik och protestpolitik för att visa att olika publika strategier fungerar olika effektivt att påverka policyprocesser. Den förstnämnda refererar till information om ett specifikt ämne som görs tillgängligt till offentligheten, som exempelvis debattartiklar eller kampanjer. Protestpolitik refererar däremot till mer radikala och distinkta aktioner, som protester eller demonstrationer (ibid, s. 214).

I samma artikel ackumulerar Beyers tidigare studier om varierade politiska strategier för intresseorganisationer (ibid, s. 216). Han differentierar mellan diffusa och specifika intressen, och visar på hur de två kräver policystrategier för att tillåta intresseorganisationer att influera. Två anledningar kan förklara varför särskilda organisationer tenderar att använda sig av en viss typ av strategi: organisatorisk struktur och anseende samt organisationens följarbas. Är intresseorganisationen internt svag och utan en tydligt administrativ funktion är det svårt att konkretisera en specifik hjärtefråga, och med det följer en mer utspridd skara engagerade medlemmar. Motsatsen är väletablerade organisationer med en tydlig följarbas där

organisationen agerar språkrör för medlemmarnas koncentrerade och tydliga intressen (ibid). Flera attribut tillskrivna specifika och diffusa intressen hjälper till att beskriva användandet av diverse politiska strategier. Exempelvis beskriver Beyers hur diffusa intressen som strategi är ogynnsamt i policyprocesser, och att organisationen i fråga då istället använder sig av en protestpolitik snarare än att nätverka med makthavare. Detta resulterar i en brist på access och ett systematiskt återanvändande av voice (ibid).

4.5 Diskussion kring access & voice

I den reella kontexten, är de olika strategierna inte alltid lätta att skilja på och kombineras ofta i arbetet för inflytande (Beyers 2004, s. 215). Då det är svårt att förutse effektiviteten av enskilda strategier, blandas de ofta av aktörer för att på så sätt öka sina chanser till inflytande. Denna diversitet präglas dock av främst två begränsningar; de olika kostnaderna kontra vinningarna med olika strategier samt aktörernas position eller den access de redan erhållits (ibid). Publika aktioner, exempelvis demonstrationer, verkar mindre effektivt vid utbyte av komplex och detaljerad information vilket slutligen borde leda till att aktörer i sådana sammanhang väljer-access strategier framför voice-strategier. Dock behöver detta inte alltid stämma och aktörer väljer ibland istället voice-strategier då dessa kan generera direkta

11

politiska kostnader för beslutsfattare, då exempelvis i form av att övertyga väljarna till opposition. Jämförelsevis har aktörer med en etablerad position och redan erhållen access-möjlighet att förmedla direkt information för låga kostnader och riskerar med publika aktioner ett förstört rykte som tillförlitliga lobbyistpartners och därav förlora sina åtkomster till access (ibid). Dessa typer av aktörer vänder sig mer sällan till voice-strategier men kan utnyttjas i de sammanhang där beslutsfattare inte lyssnar på deras önskemål, medan aktörer utan policynätverk ofta nyttjar olika typer av voice-strategier för ett framtida erkännande och access (ibid, s. 216).

Access-strategin har specifikt studerats för att undersöka om det direkt relaterar till policyinflytande. Binderkrantz & Pedersen (2016, s. 316) visar på att access är full

applicerbar på intressegrupper, men betonar vikten av intressegruppens professionalism och rykte som grundläggande grunder för att få tillgång till policyskapare. Tillgång till

direktkontakt med policyskapare bör även ses mer åtråvärt än möjligheten till protester. Men Beyers argumenterar för att intressegrupper behöver publika åsikter för att överleva, och kan inte uteslutet grunda sitt inflytande genom access. Dilemmat ligger i att kunna balansera strategierna i förhållande till policyprocesser (Beyers 2004, s. 217).

4.6 Sammanfattning av litteraturöversikten

De artiklar som har använts i det här kapitlet presenterar bilden av intresseorganisationer generellt, och miljöorganisationer specifikt samt hur deras roll inom environmental governance förstärkts och förändrats. Studier visar på att policynätverk och samarbeten organisationer emellan utgjort en stor möjlighet att påverka policyprocesser. Intressant är att studier visar att påverkan på beslutsfattare har samma tyngd som att skapa legitimering gentemot både politiker och andra intresseorganisationer, samt att symboliska värden värderas i särskilda fall högst hos ENGO:s. Strategier från miljöorganisationer är relaterade till organisationens storlek, anseende och fokusområde. Slutligen presenteras Beyers (2004) teoretiska ansats om hur olika intresseorganisationer, med fokus på ENGO:s, utvärderar strategiska steg samt definierar problemområden.

5. Metod

Detta avsnitt kommer behandla den metod som använts för att kunna besvara studiens syfte och frågeställning. Här presenteras studiens urvalsmetod, vilken avgränsning studien syftar

12

till att göra samt en kortare presentation av respondenterna. För att införskaffa material till studien har vi använt oss av semi-strukturerade intervjuer med representanter från två svenska miljöorganisationer.

5.1 Urval: Mest lika-design

För att besvara frågeställningarna använde vi oss av en mest lika-design, vilket innebär att vi valde två fall som är så lika varandra som möjligt förutom för vår oberoende variabel:

internationell etablering (Haplerin & Health 2017, s. 219). Första steget i urvalsprocessen var därför att hitta miljöorganisationer som verkar och arbetar i Sverige. Våra kriterier krävde att organisationerna skulle vara verksamma i Sverige, ideella och icke-statliga samt arbetade med bredare miljöfrågor utan att inrikta sig på en regional eller lokal miljöfråga. En förfrågan via mail skickades ut till 6 miljöorganisationer med varierad internationell etablering, för att sedan selektivt välja ut två av dessa som skulle kunna agera bra representanter för

internationell etablering samt svenskatebalerad. Vi anser att vi lyckats välja två fall som är lika vilket är positivt för studiens interna validitet, det vill säga för att vi ska kunna lita på att eventuella skillnader i organisationernas påverkansstrategier beror på den internationella etableringsgraden och inte på övriga faktorer.

Då tidigare studier betonar att omfånget av miljöorganisationer är stort, kommer vi inte att utgå från att resultaten i den här studien kommer att kunna generaliseras till alla

miljöorganisationer, eller presentera en helomfattande bild av ENGO:s i Sverige. Dock är det av värde att betona forskningens generaliserbarhet vilket i kvalitativa jämförande studier kan refereras till olika slags mått på kvalitét och tillförlitlighet, där överförbarhet och trovärdighet är underkategorier (Bryman 2008, s. 352–355). Utan att direkt generalisera till alla

miljöorganisationer, betonar vi vikten av att de två fall som används i den här studien representerar tillräckliga likheter med en generell syn på ENGO:s att resultat och slutsatser kan addera till tidigare forskning. Det är även av värde att diskutera studiens validitet, som assimileras i kvalitativa studier, utan att ändra begreppets innehåll. Trovärdighet motsvarar studiens interna validitet och inbegriper att man säkerställt att studiens observationer och teoretiska begrepp har en god överrensstämmelse, samt att man rapporterar slutsatser till informanterna vars svar studiens empiri bygger på (ibid, s. 354-355). Det finns alltid olika beskrivningar av en social verklighet, där perspektiv beroende på informant eller tolkning av olika forskare kan skilja. Dock anser vi, då de teoretiska begreppen som vi använder i den här studien är hämtade från tidigare forskning om ENGO:s, att det stärker trovärdigheten.

13 5.2 Avgränsning & val av fall

Då studien ämnar studera hur olika internationellt etablerade miljöorganisationer arbetar att främja sina mål i Sverige, har vi valt att avgränsa oss till ENGO:s verksamma i Sverige men med olik internationell bakgrund. Det första kriteriet för att kategorisera relevanta

informanter utgick från att definiera verksamma miljöorganisationer i Sverige. För att kunna jämföra två liknande organisationer exkluderade vi organisationer grundade för ett uttalat lokalt syfte, som exempelvis bevarandet av ett specifikt naturområde eller tydliga regionala åtgärder. Det understryker inte att de organisationer som valdes ut till studien inte arbetar tillsammans eller i samarbete med lokala frågor, utan snarare arbetar för ett helomfattande miljöengagemang och för en mer hållbar utveckling i Sverige. Vidare uteslöts politiskt eller statligt bundna organisationer.

Då Jordens Vänner är den svenska grenen av Friends Of The Earth, valdes

miljöorganisationen ut för att representera hur icke-statliga och internationellt grundade ENGO:s operationaliserar i Sverige. Naturskyddsföreningen valdes ut från kriteriet att det grundats i Sverige, samt inte har internationella inomorganisatoriska kopplingar i andra länder utan snarare samarbetar med olika internationella organisationer.

5.2.1 Jordens Vänner (Friends Of The Earth International)

Friends of the Earth International grundades 1971 på initiativ av fyra organisationer från Sverige, Frankrike, USA och England där Jordens Vänner är den svenska grenen av den internationella motsvarigheten. Med sina 2 miljoner medlemmar och nätverk i 75 länder, är organisationen att anses som en av världens största gräsrotsmiljönätverk (Jordens Vänner 2020). Jordens Vänner har varit verksamma i Sverige sedan organisationen grundades och är en aktiv folkrörelse som arbetar på flertal olika nivåer, dels nationellt och lokalt i Sverige men även internationellt i de 75 nätverksländerna. Organisationen har en breddad

miljömässig inriktning där kampanjer genomförs berörande vad som miljömässigt anses som mest angeläget (ibid).

5.2.2 Naturskyddsföreningen

Naturskyddsföreningen är en ideell förening som bildades 1909 i Sverige av en grupp vetenskapsmän med idag över 200 000 medlemmar (Naturskyddsföreningen 2020).

Naturskyddsföreningen har, likväl som Jordens Vänner, ett brett miljömässigt arbetsområde som berör arbete med bland annat, hav, jordbruk skog och klimatet. Organisationen har en

14

lång historia inom det nationella miljöarbetet, men har det senaste årtiondet breddat sitt nätverk till en global arena med ett 40-tal samarbetsorganisationer världen över (ibid). 5.3 Semi-strukturerade intervjuer

Då studiens teori vilar på processer som ofta kan ske utanför allmänhetens insyn, finns det inte tillgängliga dokument som tillåter den här studiens frågeställning att besvaras genom en textanalys. För att besvara våra frågeställningar valde vi därför att utföra semi-strukturella intervjuer. Bryman (2008) diskuterar att en fördel med användandet av semi-strukturerade intervjuer är att det lägger betoning på informatörens egna uppfattningar och synsätt. Till skillnad från enkäter som producerar statistisk data tillåter intervjuer både oss som intervjuare och informatörerna att vara mer flexibla och följsamma. Dessutom kan vi få mer detaljrika svar genom att gå i den riktning som informatörens svar leder (ibid, s. 413). Intervjuer möjliggör även för oss att lyssna efter olika tonfall, leta ansiktsuttryck och studera kroppsspråk (Halperin & Heath 2017, s. 286), vilket även kan observeras över virtuella möten. Till skillnad från ostrukturerade intervjuer, gör strukturen det enklare att i analysdelen jämföra svaren från intervjuerna och samtidigt hålla en röd tråd under intervjuerna (Larsen 2007, s. 84).

Semi-strukturerade intervjuer utgår från olika teman som är relevanta utifrån studiens frågeställningar och syfte, och tillåter informatören att berätta varierande om ämnen som tillfrågas (Bryman 2008, s. 293). Att bli för fast i intervjuguiden kan dock försämra kvalitén på informantens svar. Guiden ska helst fungera som en fördjupad mall över vilka teman som vi vill få svar på, besvaras i stort sett i ordning men med möjlighet för återkoppling till tidigare svar (ibid, s. 415). Intervjuguiden som utformades behandlade tre olika teman, organisationens arbete, samarbete och anseende samt strategier att påverka (se Bifogad fil A). Under intervjuerna tilläts informatörerna att själva utveckla sina svar. Vi var även beredda att ställa följdfrågor utöver intervjuguiden.

Intervjuerna skedde via plattformen Zoom, och varade 55 minuter respektive 1 timme och 10 minuter. Båda respondenterna tillät intervjuerna att spelas in och därefter transkriberades de ordagrant där både betoning på ord och pauser inkluderades. Även kroppsspråk och

ansiktsuttryck inkluderades i anteckningar under intervjuerna. Transkriberingen underlättade en noggrann analys av empiri, och möjliggjorde för oss att kunna gå tillbaka i texten och kontrollera de tolkningar vi gjorde i analysen. På så sätt stärktes studiens reliabilitet (Bryman

15

2008, s. 428). Transkriberingen kodades därefter med hjälp av teoretiska begrepp som presenteras i kapitlet nedan.

6. Operationalisering och teoretiska begrepp

Till analysen av studiens empiri använde vi oss av Beyers (2004) utveckling av

intresseorganisatoriska strategier för att påverka policyprocesser: vocie och access samt specifika intressen och diffusa intressen. Dessa finns beskrivna under litteraturöversikten i kapitel 4. Inom samhällsvetenskapliga fältet, och specifikt i jämförelsestudier, förespråkas användandet av tidigare studier och begrepp för att underlätta teoribildning. Jämförelsen mellan olika fall kan på så sätt bidra till relevant begreppsutveckling, snarare än att använda en specifik teorianknytning (Bryman 2008, s. 82–83). Nedan definieras begrepp som vi använde oss av för att besvara den här studiens frågeställningar.

6.1 Voice

Voice-strategier identifierades på basis av organisationernas beskrivningar av aktioner riktade mot och medverkande av civilsamhället och media i syfte att få uppmärksamhet och stöd. Det inbegriper protest- eller informationsstrategier såsom organiserade demonstrationer,

debattartiklar samt andra aktiviteter riktade mot det publika forumet i Sverige. 6.2 Access

Access-strategier uppmättes genom beskrivningar från organisationerna gällande formella eller informella möten med beslutsfattare, i syfte att få inflytande genom tillgång till direktkontakt. Det inbegriper aktioner av direkt eller indirekt utbyte av information med offentligt anställda, politiker eller andra medverkande i policyprocesser i Sverige. Försök att få kontakt med ovan nämnda aktörer kan också kategoriseras som access-strategier.

6.3 Specifika intressen

Specifika intressen uppmättes som möjligheten för organisationerna att formulera, presentera och uttrycka konkreta miljörelaterade problem. Det kan handla om att organisationerna uttrycker tydliga strategiska planer att assistera i olika implementeringsprocesser, en hög grad administrativ säkerhet att strukturera organisationen igenom samt ett medlemsengagemang som under processen är tillgänglig och medverkande. Även starka ekonomiska och

16 6.4 Diffusa intressen

Strategier som utgår från en mer utspridd följarskara, där miljöorganisationerna agerar utifrån mindre specifika åsikter från deras medlemmar, kommer kategoriseras som diffusa intressen. Intressen som representerar breda och generella miljöåsikter utan en tydlig avsikt att direkt influera en implementeringsprocess, samt handlar rätten att utrycka sig snarare än att konkret påverka operationaliseras som diffusa intressen.

7. Analys

Nedan presenteras resultatet från studiens empiri, som kategoriserats utifrån de operationella begreppen.

7.1.1 Voice – Protestpolitik

Att mobilisera grupper i samhället kan vara en utmaning för miljöorganisationer. Både Jordens Vänner och Naturskyddsföreningen uttryckte tidigt i intervjuerna potentialen att påverka genom mobilisering av människor, då främst genom demonstrationer. Voice-strategier relateras till aktiviteter som tar sig uttryck i det publika rummet, där budskapet därefter blir synligt för en större publik (Beyers, 2004, s. 213). Detta resulterar i att det ofta krävs ett brett engagemang, där organisationerna är beroende av sin följarbas eller nätverk för att få fram ett budskap:

Jag skulle nog säga att mycket av det arbete som vi gjort under många många år har också börjat resultera idag i den typen utav motivering till demonstrationer … samtidigt så traditionellt så tror jag

att vi tenderar mer kring att se den delen som ett sätt att nå ut till beslutsfattare. / Jordens Vänner. … man ser många fokusera mycket mer på demonstration … men vi demonstrerar också … för ju fler

vi samlar bakom en fråga som ser det på samma sätt som vi, desto mer inflytelserik blir vi. / Naturskyddsföreningen.

Båda påpekar vikten av att ha en större följarskara bakom sig, som framförallt är delaktiga under demonstrationer. Beyers (2004, s. 214) skiljer mellan protestpolitik och

informationspolitik som strategier kategoriserade under voice, där demonstrationer relateras till protestpolitik. Syftet med större samlade grupper är att visa från organisationernas sida att en bred följarbas står bakom deras fråga vilket i längden ska lämna ett avtryck hos

17

publik opinion. Då protester är en typ av indirekt kommunikation till politiker, ser många miljöorganisationer detta som ett viktigt verktyg:

Man måste hela tiden se … ju fler medlemmar vi har och ju fler vi samlar i våra forum som står bakom våra åsikter, desto större makt hur vi och blir mer inflytelserika. Det är vår största fördel. /

Naturskyddsföreningen.

I citatet från Naturskyddsföreningen påpekar de också att demonstrationer idag blivit ett populärt sätt för miljöorganisationer att agera, samt att det har varit en aktiv strategi från organisationen under en längre tid. Publika strategier kräver en sorts inramning och

långtgående planering för att kommuniceras så effektivt som möjligt, vilket är en egenskap hos miljöorganisationer som kännetecknas av erfarenhet. Wapner (1995), exempelvis, pekar på att intresseorganisationer har lärt sig influera genom transnationella nätverk. Om

Naturskyddsföreningen fokuserar på att stärka sitt eget inflytande genom att addera medlemmar, använder Jordens Vänner sitt internationella perspektiv för att influera. Detta tillsammans med andra i demonstrationen deltagande rörelser och aktörer, snarare än att värva nya medlemmar:

Men där har ju vi valt att snarare jobba, istället för att försöka värva alla nätverk försöka jobba på att stödja dem … det innebär inte att ni alla behöver vara medlemmar eller liksom så men vi finns där

som en samarbetspartner. / Jordens Vänner

Och senare säger:

Det är en viktig del av vad vi gör. Det är inte alltid vi som samlar in den (informationen) men däremot att vi är med och sprider även om det är från andra organisationer … Men sen också mycket av den information som vi sprider kommer från vårt internationella nätverk, som också har vissa krav på sig

på vad kan du göra och inte. / Jordens Vänner

Genom ett internationellt nätverk kan Jordens Vänner använda sig av proteststrategier som möjligtvis fungerar hos deras grenar i andra länder. Detta följer dock med

begräsningsutrymme, då deras internationella nätverk kan väga in vilka protestpolitiska strategier som får utföras.

7.1.2 Voice – Informationspolitik

Ett annat sätt för organisationer att förmedla publika åsikter är genom informationspolitik. Om protestpolitik inbegriper aktioner för att lämna avtryck och nå en större grupp människor, är inte alltid syftet med informationspolitik att göra detsamma. Dock kan även exempelvis

18

debattartiklar och utbildningar påverka lika många utan att behöva samla en betydelsefull skara. Genom att vid strategiska tillfällen presentera information till en riktad publik, använder sig båda organisationerna även av denna strategi för att synas och höras:

Man får sprida kunskap … utbildningar i naturvård i skogen, naturskolor … skriva för tidningen. Skogsägare som utbildar alternativa skogsbruksformer till Svea Skog som är vårt gemensamma (projekt). Om vi inte jobbar med att handla miljömedvetet med människorna så går vi inte framåt i

politiken heller. / Naturskyddsföreningen

Citatet ovan visar tillvägagångssätt som Naturskyddsföreningen använder sig av för att sprida information, då specifikt till medlemmar på en lokal nivå. Det gemensamma projektet med skogsägarna och den statsstyrda organisationen Svea Skog, blir en plattform för

Naturskyddskyddförening att influera till ett mer miljöinriktat arbete. På så sätt når

Naturskyddsföreningen ut med sina värderingar och förslag till relevanta beslutsfattare eller specialiserade valkretsar utanför beslutsarenan (Beyers 2004, s. 214). Även om Jordens Vänner delger att de även använder liknande metoder, menar de på att informationspolitik inte är det mest effektivaste sättet att influera:

Alla policys oavsett om det är på nationell nivå eller på EU nivå eller internationell nivå, det tar ju sjuk tid. Det är inte så att man ringer ett samtal och säger att “det här tycker vi är helt förkastligt” eller

skriver en debattartikel, utan det kan vara en process på flera år. / Jordens Vänner

Och återigen vidare betonar vikten av protestpolitik:

Men samtidigt så liksom så traditionellt så tror jag att vi tenderar mer kring att se (publika aktioner) som ett sätt att nå till beslutsfattare. För det finns så många exempel både nuvarande och historiskt där

beslutsfattare de facto inte lyssnar ifall det inte kommer från en större massa. / Jordens Vänner

Tidigt i intervjuerna frågade vi om organisationerna hade särskilda kärnfrågor eller

grundpelare som de arbetade utifrån. En viktig aspekt inom Naturskyddsföreningen riktade sig till deras förening och dess kretsar. Organisationen arbetar utifrån en “uppdelning av riks, läns och lokalt” för att den ska vara “stark och inflytelserik”. Jordens Vänner betonade vikten av “miljörättvisa och solidaritet”, där det som genomsyrar både det internationella och

nationella nätverket är “... när vi möts allihopa eller när vi gör en kampanj är det grundat på just den utgångspunkten”. Detta kan förklara varför Jordens Vänner snarare än att inrikta sig på att utbilda och påverka genom informationspolitik, vill kunna erbjuda alla sina

medlemmar att under aktioner kunna påverka. Publika aktioner, såsom demonstrationer, inbegriper alltid en större folkmassa och är ett naturligt steg för en organisation som vill

19

agera solidariskt gentemot sina engagerade. Då Naturskyddsföreningen snarare inriktar sig på att vara inflytelserika både lokalt och nationellt kan därför utbildningar för lokala

beslutsfattare, som i citatet med Svea Skog och skogsägare, påvisa en vikt av att publikt presentera information till en strategiskt utvald skara som innehar makt att besluta. En strategisk utvald skara kan samtidigt även vara människor som utbildas om lokala

naturreservat, och därefter med hjälp av kunskap engagera sig. Om deras främsta mål svarade Naturskyddsföreningen:

De här målen är så övergripande men de kan bli väldigt lokala när man har projekt. Om vi exempelvis ska jobba med en äng, och då blir det väldigt lokalt och praktiskt och med en stor biologisk mångfald. Vi jobbar ganska konkret med frågor på en lokal nivå. Där man har den helhetsbilden som håller ihop

det är okej att engagera sig i ängens skalbaggar till helhetsbilden och klimatfrågan. / Naturskyddsföreningen.

Om informationspolitik på lokal nivå eller protestpolitik på en mer utbredd nivå är mest effektivt skiljer sig beroende på vilken organisation vi frågade. Konkret informationspolitik kan påverka lokala kretsar till att engagera sig för lokala sakfrågor, och om organisationen i fråga har grundvärderingar som speglar att påverka lokalt bör strategier inriktas därefter (Beyers 2004, s. 214).

7.1.3 Sammanfattning av Voice

Både Naturskyddsföreningen och Jordens Vänner diskuterar politiska strategier som

kategoriseras under voice. I relation till protestpolitik, betonar Naturskyddsföreningen vikten av att addera medlemmar till deras organisation vilket kan befästa deras ställning i Sverige. Jordens Vänner påvisar snarare både fördelar och utmaningar med att vara en svensk gren av en internationell organisation. Fördelar med att kunna ta del av olika nätverk och

organisationer för att främja protestpolitiska strategier, men att samma nätverk samtidigt kan hämma särskilda strategier som den svenska organisationen möjligtvis velat utföra.

Informationspolitik däremot diskuterades inte utförligt från Jordens Vänner. Insikten att demonstrationer är mer effektivt än en debattartikel kan tydas vara en faktor av hur

internationellt uppdelad hela organisationen är, där det internationella nätverket kan bidra till det publika stöd som är vitalt vid protester. Naturskyddsföreningen var tydliga med att informationspolitik påverkar deras lokala kretsar, och att båda voice-strategierna är lika viktiga.

20 7.2 Access

För att bedriva en operationell strategi inriktade på att direkt påverka policyskapare krävs en tillgång till relevanta arenor där beslutsfattare verkar. Den tillgången är oftast helt eller delvis gömd från det publika ögat, och resurser att nå dit uppdagades under intervjuerna:

Så vi kämpar mot lobbying som är finansierad, och det handlar om pengar-intresse. Och naturen har ingen rättighet, ingen rättighet för en råvara. Ingen röst i lagen för den. det är vi som får stampa. Och

ibland känner man sig ganska ensam i den frågan. / Naturskyddsföreningen

Så när det kommer till idealbilden så handlar det kanske också om att klassa alla organisationer som likvärdiga … som har mer problem att kanske vara med, för att det sker i tempo eller utifrån en dialog

med de som har mer resurser. / Jordens Vänner

Även om Naturskyddsföreningen talade specifikt om finansiella tillgångar som viktiga för att få tillgång till beslutsfattare och i längden kunna bedriva lobbying, går det i citatet från Jordens Vänner att tyda vikten av resursstarka tillgångar som vitala för sådan verksamhet. Beyers (2004) visar att informationsspridning genom lobbyism sker genom formella och informella nätverk, där transaktioner mellan aktörerna är mer direkt (ibid, s. 213).

Policyaktörer kräver att sådan direkt expertis från miljöorganisationerna ska vara legitim och karakteriseras av trovärdighet. Erik Hysing (2014b) påvisar även detta i sin undersökning kring tjänstemän, där främsta egenskaper för att få offentligt anställdas gehör är att organisationerna ska kunna engagerat övertyga med sina förslag. Naturskyddsföreningen uttryckte att de “... försöker göra lobbyarbete som andrahand”, vilket kan utifrån

policyskapares ögon tolkas som en brist på engagemang för att påverka genom access. Dock visar de att framförallt lokala nätverk spelar en essentiell roll i deras verksamhet att direkt påverka:

Vi har till exempel i Örebro län organisationen Hopajola. Som ägs av Naturskyddsföreningen och kommunerna och regionen … och vi tillsammans med kommunen kunde bestämma vart naturvårdsinsatserna i länet gick, och det är ett drömsamarbete. Naturskyddsföreningen har sina röster, kommunerna har sina och tillsammans skapar vi skyddet för naturen som vi tycker är bäst. /

Naturskyddsföreningen

Men senare påpekar de även utmaningar med engagemang från beslutsfattarna, samt hur det försvårar arbetet kring access:

Vi får oftast bjuda in. I Nora har vi försökt. Vi har bjudit in till flera olika politikersamtal, vi har haft aktiviteter och bjuder in till många saker. Sen har vi skickat över bollen att bjuda in oss, men det har

21

fortfarande inte hänt efter 5 år. Där de säger att det ska vara dialog men de bara informerar och sen är tiden slut. Men vi får dem ändå att komma till ganska många möten vi bjuder in till. Sen är det dem i

Hopajola där det är en organisation för möten, där det är på ett annat sätt. / Naturskyddsföreningen

Detta går i linje med det Hysing (2014b) beskriver kring nätverk mellan miljöorganisationer och lokala beslutsfattare. Bristen på engagemang från offentligt anställda kan ha en stark inverkan på om organisationer lyckas få tillgång till access. Beyers (2004) drar en direkt parallell mellan access och inom-institutionell lobbying, där platserna som

policyförhandlingar äger rum är vitala för utbytet av direkt information (ibid, s. 213). Naturskyddsföreningen antyder att, även om lyckade nätverk existerar så besvaras inte den relationen som de önskar.

Det lokala engagemanget tenderar att fungera mest effektivt i att driva frågor direkt till beslutsfattare, där denna typ av strategi på nationell nivå inte verkar få samma respons. Då Naturskyddsföreningen har en stark lokal etablering och fokus, kan detta resultera i mer framgångsrik lokal lobbyism. På frågan om institutionellt direkt inflytande via access svarade Jordens Vänner:

Vi får ju möjlighet på det sättet att vi kanske får svara på remissvar eller sådana saker, i vissa fall blir vi också inbjudna till vissa policyarbeten men det är oftast i slutskeden, jag skulle säga att det ändå är

ganska begränsat hur mycket vi får tillgång till det. / Jordens Vänner

Samt:

Det varierar jättemycket, när vi arbetar direkt med myndigheter då upplever jag oftast att det handlar om att dem kontaktar oss för att vi är en av dem som har sakkunskap … På nationell nivå då är det mer så att de måste vara öppna för alla, att de kommer få kritik om de inte bjuder in, sen att vi kanske

inte får vara med i en levande dialog alla gånger det är en annan femma. / Jordens Vänner

Här kan en differentiering mellan brist på och utnyttjande av lokalt fokus resultera i olika utgångar för access-inflytande. Den internationella etableringen som på många sätt karakteriserar Jordens Vänner kan därför ha en inverkan på lokalt fokus i landet bland medlemmar och policyskapare. Naturskyddsföreningen, som enligt deras hemsida, är

Sveriges största demokratiska miljöorganisation (Naturskyddsföreningen 2020) kan ha lokala resurser då organisationer inriktar sig till majoriteten i Sverige. Men att vara internationellt etablerad kan även ha sina fördelar, framförallt i strategier mot policyskapare för att uttrycka vikten av en särskild sakfråga. På frågan om organisationen kan få hjälp av sina

22

Och då har vi jobbat både på europeisk nivå, men vårt bidrag har ju framför allt varit det svenska perspektivet … och sen tar vi tillbaka då åt andra hållet och säger, kolla vad det gör i Nederländerna kring den här frågan varför kan inte vi göra det? Eller kolla på Frankrike, varför har Frankrike den här

inställningen, varför ligger Sverige bakom om vi nu ska vara så proaktiva. Så då använder man det i dialogen. Och i andra fall så är det så att vi ber andra organisationer att kanske skriva under något, och

så säger vi, kolla vi har 25 olika länder som tycker det här är jätteviktigt. / Jordens Vänner Båda strategierna för att påverka beslutsfattare genom användandet av access, antingen genom att utnyttja sin lokala etablering eller sitt internationella, verkar ge effekt för båda organisationerna samt ge spridda perspektiv på hur man inomorganisatoriskt kan arbeta med direkt inflytande. Dock går det att tyda en skillnad i när utnyttjandet av access är möjligt för organisationerna. Har man en internationellt etablerad bas kan det vara en utmaning att skapa legitimitet från lokala beslutsfattare, och endast kunna påverka i slutet av policyprocesser. Fördelen med access som Naturskyddsföreningen betonar är framförallt i det lokala, med direkta samarbeten tillsammans med relevanta aktörer och beslutsfattare. Jordens Vänner kan vara missgynnsamma i lokala access-nätverk, men med hjälp av internationella påtryckningar och jämförelser med sina andra grenar kan de påverka politiker i ett större perspektiv. 7.3 Kombination av Voice & Access

I praktiken är det dock svårt att urskilja olika manifestationer av politisk mobilisering och både voice och access kan kombineras av intresseorganisationer som strategi att influera policyprocesser (Beyers 2004, s. 215). Att differentiering mellan publika aktioner och direktkontakt med beslutsfattare inte är lika uppenbar, diskuteras av båda

miljöorganisationerna:

Där måste vi jobba med alla möjliga, och därför är det svårt att säga att det finns just en som är viktigare än någon annan … Det är så att vi följer båda strategierna. Det finns båda och man ser många fokusera mycket mer på demonstration, och på den sidan … och sitter med i möten, finns på plats. Vi pratar med beslutsfattare på olika nivåer hela tiden. Och det gör att vi kan påverka bättre, har

ett bra kontaktnätverk och att vi framförallt känner alla. / Naturskyddsföreningen

Jag tror att båda behövs men att, jag tror att det behövs både direktdialog samtidigt som man skapar engagemang, jag tror att de två kompletterar varandra, det ena funkar inte utan det andra … ibland så

utgår vi från kan vi integrera de två. / Jordens Vänner

Naturskyddsföreningen beskriver hur deras operationella spektrum, där policynätverk och kännedom till både beslutsfattare och medlemmar är en viktig del i att påverka. Att betona att

23

ena mobiliseringsstrategin är viktigare än någon annan kan därför tolkas som

situationsbundet, beroende på vilka aktörer som inkluderas samt vilket problem som åberopas. Jordens Vänner utvecklar svaret till att ena strategin kan komplettera den andra. Beyers (2004) lyfter kombinationen av strategier, att involvera flertalet taktiska handlingssätt, som den troligtvis mest effektiva strategin att influera. Genom att integrera publika aktioner med direktkommunikation med beslutsfattare samt även integrera de olika strategierna i varandra, kan en organisation reducera ovissheten av strategierna (ibid). I ett pluralistiskt styrningssystem kan effekterna av en specifik strategi vara ovissa (ibid), och eftersom det är flera aktörer som samexisterar för att påverka policy kan en uppdelning av arbete på olika nivåer vara mest effektivt. I citatet ovan nämner Naturskyddsföreningen en access-strategi på olika nivåer som en möjlighet att påverka bättre, men även Jordens Vänner poängterade vikten av den uppdelningen:

Så man kan se att med vårt arbete så kan strukturerna på lokal nivå, vilka som är viktiga att jobba med där se annorlunda ut än på nationell nivå eller internationell nivå. / Jordens Vänner

Att båda organisationerna poängterar vikten av arbetet att påverka beslutsfattare på olika nivåer skiljer sig åt, vidareutvecklar Jordens Vänner en internationell etablering som en motivation att fördela fokus både lokalt, nationellt och globalt:

Vi jobbar väldigt brett ska vi väl säga, men traditionellt så har vi ju jobbat väldigt mycket med till exempel sådana som latinamerikagrupperna eller Svalorna eller liknande som också har ett globalt

fokus. / Jordens Vänner

Här kan en utmaning för internationellt etablerade miljöorganisationer existera, då det globala perspektivet kan leda till minskade nationella resurser vilket i längden kan påverka lokala strategier. Jordens Vänner beskriver sig själva som en organisation “som traditionellt jobbar väldigt gräsrotsinriktat”, men från citaten ovan kan det tolkas som svårigheter att prioritera nivå. Då Naturskyddsföreningens primära fokus ligger på arbete inom Sveriges gränser, är deras operationalisering att tolkas som mer inramad inom den kontexten. På så sätt kan ovissheten i både deras val av mobiliseringsstrategi och nivåinriktning lättare utvärderas. Beyer (2004, s. 215) pekar på att de strategiska val kring access och voice som organisationer ter sig till att använda, begränsas av främst två aspekter: de olika kostnaderna kontra

vinningarna med olika strategier samt aktörernas position eller den access de redan erhållits. Både begränsningarna och dess problematik går att antyda hos Naturskyddsföreningen:

24

Ju större forum du har som säger att de vill ha som Naturskyddsföreningen säger, vid en fråga, desto mer lyssnar politiker och tjänstemän på oss. Det är en stor fördel att vi har medlemmar som också

röstar, så det är tydligt att det är en maktfråga. Då är det så att är man en organisation som har personer som står bakom en, har man i ett demokratiskt land en annan maktposition. /

Naturskyddsföreningen

Naturskyddsföreningen påpekar här vikten av sin följarbas och hur detta kan resultera i direkta kostnader för makthavare i form av hur medlemmarna röstar. Om en politiker motsätter sig krav eller mål från organisationen, ser Naturskyddsföreningen sina engagerade medlemmar som ett verktyg att påverka:

Att när man pratar med en politiker eller tjänsteman, så har Johanna (ordförande) bakom sig 240 000 medlemmar och då får hennes röst en annan kraft. Man måste lyssna på henne, och hon kan inte bara knuffas bort. Och då i nästa val kommer man tänka “aha den ministern var inte snäll och hen ska vi då

inte rösta kvar” och det är någonting som ligger i demokratin. / Naturskyddsföreningen

Beyers (2004) pekar just på det tillagda mervärdet av publika aktioner och att det kan ha en förmåga att medföra direkta kostnader för politiker i form av opposition i väljarrörelse. Att Naturskyddsföreningen ser sin följarbas som ett påverkande verktyg kan vara fördelaktigt när möjligheten att utföra lobbyism inte finns tillgänglig. Det är samtidigt fördelaktigt att inte bli låst i strategier, som vanligtvis ses som de mest lämpliga men i särskilda situationer inte fungerar. Att vara en stark svenskbaserad miljöorganisation kommer med fördelar, där en stark sådan kan tolkas genom Naturskyddsföreningen expertis av att organisationen troligtvis använt kombinerade strategier tidigare. Exemplet med medlemsantalet och hur deras

medlemmar senare i val, både lokala och riksdags, kan välja bort en politiker som missgynnat deras operationalisering. Med en stark och bred medlemsskara runtomkring i landet, kan den svenska grunden utgöra ett effektivt verktyg.

Jordens Vänner instämmer till att det inte alltid är lönsamt att använda sig av samma

tillvägagångsätt samt förtydligar deras val att ibland interagera strategier, som även uttrycktes i ett tidigare citat:

Vissa frågor är inte heller värdefulla att integrera, alltså ibland så är det på den typen av fråga som är såhär, det kommer ta oss så mycket energi att bara skapa en opinion för det här, så att frågan kanske

redan är beslutad om. / Jordens Vänner

Citatet kan appliceras både i risken att utföra en demonstration, men även utnyttja resurser för att lobba en politiker. Information överförd via voice kan oftast kommuniceras via access,

25

men inte all information delegerad via access är inte överförbar via voice (Beyers 2004, s. 215). I en mer praktisk form menar Beyers att sammansatta åsikter från en debattartikel kan förklaras bakom stängda dörrar till en politiker, men den information som diskuteras inom institutionella möten kan exempelvis inte skanderas eller skrivas ner på ett plakat. Utan en tydlig och engagerad följarskara, som i exemplet med Naturskyddsföreningen, kan alternativ att kombinera strategier inte utföras och planer att influera policyprocesser avslutas. Dock kan strategier att inte integrera även tyda på en insiktfullhet från organisationen att välja vilka processer att påverka. Utan en spridd följarskara i landet som kan påverka mindre lokala policyproblem, blir det en värderingsfråga för Jordens Vänner att välja vilka frågor att försöka beröra.

Begränsningar tvingar organisationer att utforma en strategi på ett särskilt sätt. I ett exempel med beslutsfattare rörande en lokal fråga, uppfattade Naturskyddsföreningen att deras inbjudan inte skulle resultera i en konkret policypåverkan:

Så vi bjuder in och de uppskattar, tycker det är bra och tackar för dem mötena som oftast blir mer dialogmöten än bjuda in till mer generella möten för information. / Naturskyddsföreningen

Fysiska möten med beslutsfattare kan på ytan uppfattas som lobbying, och därmed

kategoriseras som access. Men mötena blev mer en plats för aktörerna att diskutera samt för politikern att förmedla information till Naturskyddsföreningen, snarare än tvärtom. Det kan tolkas som en begräsning av access, och en kostnadsrisk för aktörer som söker sig till en sådan strategi då utgången inte alltid blir det inflytande organisationen hade hoppats på. Beyers betonar även organisationers strukturella position som betydelsefull i att få tillgång till inflytelserik access, vilket i fallet ovan tvingade Naturskyddsföreningen att byta strategi till en kombinerad sådan:

(Vi) är en insamlingsorganisation också så man får in massa pengar som sen går ut för att delfinansierat en hel del naturreservat i länet. Uppbyggandet av fågeltorn, utbildningar i naturvård i skogen, naturskolor. … personer från kommunen, regionen och kretsar träffats och sen har man haft med experter från skogsstyrelsen, en ekolog, en från länsstyrelsen som suttit med på mötena. Då har man föregått en massa problem som man annars hade hamnat i konflikt med. Och då har, man kunnat

förebygga och hitta lösningar innan det blivit en konfrontation. / Naturskyddsföreningen

I frågan om konkreta samarbeten som organisationen haft med aktörer i policyprocesser, förklaras en bild av både voice och access kombinerat. Genom att generera kunskap om en särskild fråga, lyckades representanter från Naturskyddsföreningen primärt förmedla mindre