Examensarbete i företagsekonomi
Civilekonomprogrammet/One Year Master
Investeringsstrategier baserade på multipeln
Pris/Bokfört värde
- En studie på Stockholmsbörsen under perioden 2004-03-31 till
2015-03-31
John Olsson
David Svensson
Handledare: Øystein Fredriksen
Vårterminen 2015
ISRN-nr LIU-IEI-FIL-A--15/01983--SE
Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling
Linköpings universitet
Titel:
Investeringsstrategier baserade på multipeln Pris/Bokfört värde - En studie på Stockholmsbörsen under perioden 2004-03-31 till 2015-03-31
English title:
Investment strategies based on the Price-to-Book Ratio - A study on the Stockholm Stock Exchange during the period of 31-03-2004 to 31-03-2015 Författare: John Olsson David Svensson Handledare: Øystein Fredriksen Publikationstyp: Examensarbete i företagsekonomi Civilekonomprogrammet/One Year Master
Avancerad nivå, 30 högskolepoäng Vårterminen 2015
ISRN-nummer: LIU-IEI-FIL-A--15/01983--SE
Linköpings universitet
Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling (IEI) www.liu.se
Abstract
Title: Investment strategies based on the Price-to-Book Ratio –
A study based on the Stockholm Stock Exchange during the period 31-03-2004 to 31-03-2015
Authors: John Olsson och David Svensson
Supervisor: Øystein Fredriksen
Background: There is a general belief that value stocks, historically, have created a greater
return of investment compared to growth stocks. Investors can, through key ratios, compare companies to one another and thereby gain a solid appreciation whether a company is overvalued or undervalued relative to other comparable companies. The problem for investors is how to identify these value stocks and exploit mispricing in the market.
Aim: The purpose of this study is to analyze investment strategies that are based on the
Price-to-Book ratio on the Swedish stock market.
Completion: To meet the purpose, the study is based on a deductive foundation with a
quantitative method. Two investment strategies are investigated based on the Price-to-book ratio. The first strategy sorts the material following the value of the multiple, whereas the other strategy relies on regression analysis where interest on own capital is used as an explaining variable.
Results: To only look at the price-to-book ratio, in order to distinguish undervalued stocks,
does not work in the Swedish stock market during the period of 31-03-04 to 31-03-2015. It can be concluded that the combination used in the developed strategy works to identify value stocks that have a significantly higher cumulative return compared to the OMX Stockholm Price Index.
Keywords: Price-to-book ratio, P/BV-ratio, return on equity, value stocks, investment
Sammanfattning
Titel: Investeringsstrategier baserade på multipeln Pris/Bokfört värde – En studie på Stockholmsbörsen under perioden 2004-03-31 till 2015-03-31
Författare: John Olsson och David Svensson
Handledare: Øystein Fredriksen
Bakgrund: Det finns en övertygelse om att värdeaktier historiskt har skapat högre avkastning
än tillväxtaktier. En investerare kan genom värderingsmultiplar och nyckeltal jämföra bolag med varandra och skapa sig en uppfattning huruvida ett bolag är över- eller undervärderat relativt jämförande bolag. Problematiken ligger i hur en investerare skall identifiera värdeaktier och utnyttja felprissättningar på aktiemarknaden.
Syfte: Syftet med studien är att analysera investeringsstrategier baserade på
multipeln Pris/Bokfört värde på den svenska aktiemarknaden.
Genomförande: För att uppfylla syftet utgår studien från en deduktiv ansats med en
kvantitativ metod. Två investeringsstrategier undersöks baserade på multipeln Pris/Bokfört värde. Den ena strategin sorterar materialet utefter multipelns värde och den andra strategin genomförs med hjälp av regressionsanalys där räntabilitet på eget kapital används som förklarande variabel.
Resultat: Att endast utgå från Pris/Bokfört värde, för att urskilja undervärderade aktier
fungerar inte på den svenska aktiemarknaden under åren 2004-2015. Det kan fastställas att kombinationen i den utvecklade strategin fungerar för att identifiera värdeaktier som har en markant högre kumulativ avkastning jämfört med OMXSPI.
Nyckelord: Pris/Bokfört värde, P/BV-multipel, räntabilitet på eget kapital, värdeaktier,
Förord
Vi vill rikta ett stort tack till vår handledare Øystein Fredriksen för hans stöd och vägledning genom denna uppsats. Vi vill även tacka vår seminariegrupp för deras insiktsfulla och givande kommentarer. Avslutningsvis riktas även ett tack till nära och kära.
Linköping den 25 maj 2015
Innehållsförteckning
1 INLEDNING ... 1 1.1 BAKGRUND ... 1 1.2 PROBLEMDISKUSSION ... 2 1.3 SYFTE ... 3 1.4 FORSKNINGSFRÅGOR ... 4 1.5 AVGRÄNSNINGAR ... 5 2 REFERENSRAM ... 72.1 MULTIPELN PRIS/BOKFÖRT VÄRDE ... 7
2.1.1 Sambandet mellan Pris/Bokfört värde och räntabilitet på eget kapital . 7 2.2 VÄRDEINVESTERING OCH EFFEKTIVA MARKNADER ... 8
2.3 STOCK-PICKING,CONTRARIAN OCH ÖVERREAKTION ... 10
2.4 INFORMATIONSBEARBETNING OCH ÖVERTRO HOS INVESTERARE ... 11
2.5 FLOCKBETEENDE ... 12
2.6 INTERNETS PÅVERKAN PÅ VÄRDEINVESTERING ... 13
2.7 TIDIGARE FORSKNING ... 13 3 METOD ... 17 3.1 UTFORMNING ... 17 3.2 URVAL ... 18 3.3 TILLVÄGAGÅNGSSÄTT ... 19 3.4 UNDERSÖKNINGSPERIOD ... 19
3.5 MARKNADSINDEX OCH TRANSAKTIONSKOSTNADER ... 20
3.6 BERÄKNING OCH JÄMFÖRELSE ... 20
3.7 DATAINSAMLING ... 20
3.7.1 Hantering av bortfall och extremvärden ... 20
3.7.2 Bearbetning av data ... 21
3.7.3 Beroende variabel - Pris/Bokfört värde ... 22
3.8 STUDIENS STRATEGIER ... 22
3.8.1 Strategi 1 – Sortering av multipeln Pris/Bokfört värde ... 23
3.8.2 Strategi 2 – Sortering baserad på regressionsanalys ... 23
3.8.3 Referensportföljer ... 24 3.9 REGRESSIONSANALYS ... 24 3.9.1 Heteroskedasticitet ... 25 3.9.2 Robusta standardavvikelser ... 25 3.9.3 Modellspecifikation ... 26 3.10 STUDIENS TROVÄRDIGHET ... 26 3.10.1 Reliabilitet ... 26 3.10.2 Validitet ... 27 3.10.3 Generaliserbarhet ... 28 4 RESULTAT ... 29 4.1 REGRESSIONSRESULTAT ... 29 4.2 RESULTATSAMMANSTÄLLNING FÖR STRATEGIERNA ... 31
4.2.1 Strategi 1 - Sortering av multipeln Pris/Bokfört värde ... 31
4.2.2 Strategi 2 – Sortering baserad på regressionsanalys ... 34
5 ANALYS ... 37
5.1 RESULTATNÄRA ANALYS -STRATEGI 1 ... 37
5.2 RESULTATNÄRA ANALYS -STRATEGI 2 ... 39
5.3 VAD BLIR IMPLIKATIONERNA? ... 41
6 AVSLUTNING ... 45
6.1 SLUTSATS ... 45
6.2 FÖRSLAG PÅ VIDARE FORSKNING ... 46
REFERENSLISTA ... 47 APPENDIX 1 - STATISTISKA RESULTAT
APPENDIX 2 - INKLUDERADE BOLAG I STRATEGI 1 APPENDIX 3 - INKLUDERADE BOLAG I STRATEGI 2
Formel- och tabellförteckning
Formel 3.1 - Ekvation för att skatta P/BV-multipeln ... 19
Formel 3.2 - Skillnaden mellan skattad och faktisk P/BV-multipel ... 19
Tabell 3.1 - Antal inkluderade bolag i studien ... 21
Tabell 4.1 - Statistiska resultat för strategi 2 ... 29
Tabell 4.2 - Resultatsammanställning för strategi 1, halva 1 och halva 2 ... 31
Tabell 4.3 - Resultatsammanställning för strategi 1, kvartil 1 och kvartil 4 ... 32
Tabell 4.4 - Resultatsammanställning för strategi 1, decil 1 och decil 10 ... 33
Tabell 4.5 - Resultatsammanställning för strategi 2, halva 1 och halva 2 ... 34
Tabell 4.6 - Resultatsammanställning för strategi 2, kvartil 1 och kvartil 4 ... 35
1 Inledning
1.1 Bakgrund
År 1934 lade Benjamin Graham och David Dodd grunden för värdeinvestering genom boken Security Analysis. Då som nu handlar diskussionen om huruvida ett bolag är över- eller undervärderat och hur en investerare skall identifiera skillnaden mellan bolagen, vilket det idag inte finns någon gängse teori om. Damodarans (2012) tumregel vid en investering är att aldrig betala mer för ett bolag än det fundamentala värdet. Tumregeln aktualiserar frågan hur investerare skall särskilja vilka bolag som är undervärderade och därmed intressanta att investera i.
Investerare kan genom värderingsmultiplar och nyckeltal jämföra bolag med varandra och skapa uppfattningar huruvida bolag är över- eller undervärderat relativt jämförande bolag. Tillvägagångssättet benämns relativvärdering och brukas av såväl professionella som privata investerare. Haugen (2004) visar flera studier som har undersökt relativvärderingens användbarhet och sedan kommit fram till att värdeaktier slagit tillväxtaktier samt jämförande index över tid. Det finns inom den finansiella diskussionen flera definitioner av såväl värde- som tillväxtaktier. Utgångspunkten bygger på att värdeaktier tillhör bolag som inte förväntas växa framöver och därför handlas till en rabatt i förhållande till det fundamentala värdet. Det motsatta förhållandet gäller därmed för tillväxtaktier. Enligt Fama och French (1998) är Pris/bokfört värde, hädanefter benämnd P/BV, en användbar multipel för att avgöra skillnaden.
Förenklat kan därmed investerare antas ha två grundstrategier att välja mellan vid användning av P/BV-multipeln, värde- eller tillväxtaktier. När en investerare väljer att investera i värdeaktier innebär det att investerare följer Contrarian-strategin och går emot marknaden enligt Lakonishok, Shleifer och Vishny (1994). Författarna menar att marknaden värderar värdeaktierna till en rabatt eftersom de historiskt har underpresterat och förväntas även göra så framgent. Strategin står i kontrast till den finansiella teorin som historiskt präglats av att marknaden anses vara effektiv vilket innebär att aktier är korrekt prissatta och att överavkastning inte är möjligt att åstadkomma (Bodie, Kane & Marcus 2011). Det är i linje med Famas (1970) resonemang om effektiva marknadshypotesen, hädanefter benämnd EMH, som implicerar att investeringar i värde- respektive tillväxtaktier ska utgöra ett nollsummespel över tid. Asness (1997) argumenterar emot och pekar i sin studie på att investerare som köper såväl värdeaktier som tillväxtaktier över tid kan skapa överavkastning även om strategierna står i motsats till varandra.
Investerare påverkas av flertalet olika faktorer både före och efter ett investeringsbeslut vilket ofta leder till felaktiga beslut (Nofsinger 2014). Intresset kring psykologiska fällor och människors beteende har under de senaste årtionden vuxit sig allt starkare vilket har visat sig i allt fler läroböcker och publicerade artiklar om investeringsbeteende. Utgångspunkten i diskussionen är huruvida människor är rationella vilket antagandet är i Famas (1970) definition av EMH. Senare forskning motsätter sig dock resonemanget och menar att investerare inte agerar rationellt (Clayman 1987; Haugen 2004).
Strategierna i den här studien baseras på P/BV-multipeln och utgår från att andra investerare kontinuerligt gör missbedömningar, varför den psykologiska aspekten är viktig att förstå och ta i beaktning i studien.
1.2 Problemdiskussion
Det finns en övertygelse om att värdeaktier historiskt har skapat högre avkastning än tillväxtaktier enligt tidigare forskning, där flertalet författare visat att värdeaktier överpresterar tillväxtaktier (Fama & French 1998; Haugen 2004; Lakonishok, Shleifer & Vishny 1994). Diskussionen angående varför värdeaktier historiskt har presterat bättre går däremot isär vilket ringar in problematiken inom ämnet. Motståndare till värdeaktier förklarar högre avkastning med en högre risk och att det existerar ett tydligt samband (Bodie, Kane & Marcus 2011; Fama 1970). Sambandet har historiskt studerats gång på gång, men fortfarande saknas enighet. Reinganum (1981) likt Lakonishok och Shapiro (1986) argumenterar för att risken inte är signifikant för avkastningens betydelse vilket medför att värdeaktier således inte skall klassificeras som mer riskfyllda. Motsättningarna belyser den problematik en investerare står inför vid val av investeringsstrategi där risk kan anses vara en viktig faktor.
Flertalet studier använder psykologin som ett element för att förklara fenomen när aktie- och avkastningskurvor studerats historiskt vilket har intensifierat intresset för psykologin som en viktig parameter för investerare att beakta. Med hänsyn till varför värdeinvesteringar överpresterar tillväxtaktier menar Lakonishok, Shleifer och Vishny (1994) att investerare tenderar att extrapolera den historiska tillväxten allt för mycket in i framtiden och därmed framstår som naiva. Den bakomliggande faktorn till varför investerare extrapolerar den historiska tillväxten beror enligt Lakonishok, Shleifer och Vishny (1994) på investerares oförmåga att inse att historisk tillväxt inte är en garanti för framtida tillväxt. Den psykologiska fallgropen bygger således på att investerare förväntar sig att historisk utveckling är en adekvat prognos för framtiden. Resonemanget är i linje med Haugens (2004) argument att investerare överreagerar på den historiska informationen och värderar tillväxtaktier för högt i relativa termer. Aktiepriser och avkastningar tenderar att röra sig mot ett medelvärde vilket investerare har svårt att
uppfatta (Jegadeesh 1991). I enlighet med Jegadeesh (1991) visar Haugen (2004) att bolags historiska tillväxt rör sig mot ett medelvärde.
“The good, as well as the bad, quickly become the average.” (Haugen 2004, s. 24) Asness (1997) adderar ytterligare en syn på problematiken och menar att investerare föredrar att äga attraktiva aktier framför oattraktiva oavsett värdering. Författaren menar att det leder till en problematik för investerare eftersom de mer attraktiva aktierna har stigit i pris och därmed handlas till en premie som sedan inte visar sig vara befogad. Enligt Clayman (1987) är det problematiskt eftersom investerare bör fokusera på aktiens pris samt värdering och inte väga in emotionella kopplingar till bolaget. Författaren menar att kvaliteten på bolaget i många fall är försumbar, vilket investerare dock tenderar att lägga allt för stor vikt vid. En förklaring är enligt Asness (1997) att investerare känner sig bekväma med aktier som har utvecklats positivt historiskt och kan acceptera en lägre förväntad avkastning. Clayman (1987) och Asness (1997) resonemang kan förklara varför investerare kan tänkas investera i samt behålla aktier som har utvecklats väl historiskt, vilket enskilt för investerare är viktigare än bolagets värdering. Oavsett om investerare är naiva enligt Lakonishok, Shleifer och Vishnys (1994) synsätt eller om det faktiskt är ett medvetet val som Asness (1997) menar på, leder det fram till felprissättningar.
Det är logiskt med utgångspunkt i tidigare forskning att felprissättningar existerar på den svenska aktiemarknaden, frågan som aktualiseras är således om en investeringsstrategi systematiskt kan utnyttja avvikelserna och överavkasta jämförande index.Med tanke på tillgängligheten gällande bolagsinformation och externa analyser är det rimligt att investerare väljer att fokusera på olika multiplar vid en investeringsprocess. Fama och French (1998) undersöker under perioden 1975 till 1995 skillnaden mellan de 30 % lägst respektive 30 % högst värderade aktierna baserat på P/BV-multipeln för 13 olika marknader. Den genomsnittliga differensen mellan värde- och tillväxtaktierna var 7,68 % per år och i Sverige var den något större, 8 % per år. Vidare jämfördes en rad multiplar för att undersöka om en värdepremie existerar och enligt slutsatsen lämpar sig P/BV-multipeln bäst för att urskilja värdeaktier (Fama & French 1998).
Den här studien avser att analysera två strategier på den svenska aktiemarknaden där den ena likt Fama och French (1998) uteslutande baseras på sortering av P/BV-multipeln. För den andra strategin kommer sambandet som Wilcox (1984, 2006) fann mellan P/BV-multipeln och räntabilitet på eget kapital, hädanefter benämnt RE, att undersökas.
1.3 Syfte
Syftet med studien är att analysera investeringsstrategier baserade på multipeln Pris/Bokfört värde på den svenska aktiemarknaden.
1.4 Forskningsfrågor
Hur presterar en strategi enbart baserad på sortering av multipeln Pris/Bokfört värde, under perioden 31 mars 2004 till 31 mars 2015 jämfört med OMX Stockholm Price Index samt referensportfölj?
Tidigare forskning visar att en strategi baserad på värdeaktier utifrån multipeln Pris/Bokfört värde historiskt har överavkastat tillväxtaktier och jämförande index. Forskningen är framförallt utförd på den amerikanska aktiemarknaden och det råder en storleksskillnad relativt den svenska aktiemarknaden vad gäller både antal bolag och handelsvolym. Med anledning av olikheten blir det intressant att undersöka hur strategin presterar på den svenska aktiemarknaden.
Hur påverkas avkastningen när räntabilitet på eget kapital inkluderas som förklarande variabel?
Med hänsyn till tidigare nämnd strategi finner författarna till den här studien det intressant att undersöka en strategi som inkluderar ytterligare en variabel. Författarna kommer därför att analysera hur strategin presterar när Pris/Bokfört värde sätts i relation till räntabilitet på eget kapital.
Hur utvecklas strategierna vid nedgång på den svenska aktiemarknaden under tidsperioden?
Tidigare studiers resultat går isär i frågan om hur strategier presterar när aktiemarknaden utvecklas negativt. Ur en investerares synpunkt förefaller det intressant att förstå hur en strategi avkastar vid den svenska aktiemarknadens upp- respektive nergångar. Det blir därmed intressant att analysera studiens strategier med hänsyn till ovan nämnt resonemang.
Hur påverkar antalet bolag strategiernas avkastning?
Antalet inkluderade bolag i en portfölj leder följaktligen till att ett bolags aktie får en större eller mindre påverkan på avkastningen. Urvalet för studiens respektive strategi kommer att delas in i tre olika indelningar, vilket skapar förutsättningar för en bredare analys av strategierna.
1.5 Avgränsningar
Studien avgränsar sig till bolag noterade i Sverige på Nasdaq Stockholms tre huvudlistor Large, Mid och Small Cap den 31 mars för respektive år. Det innebär att bolag som är sekundärnoterade på Nasdaq Stockholm inte kommer att inkluderas. Argumentet för att inte inkludera bolagen är bristen på tillgänglig data. Mindre listor inkluderas inte i och med den lägre likviditeten som kan förekomma. Vidare följer de mindre listorna inte IFRS i sin redovisning av finansiella rapporter vilket kan resultera i missvisande jämförelser av det egna kapitalet samt räntabilitet på eget kapital. Tidsperioden i studien sträcker sig från 31 mars 2004 fram till 31 mars 2015.
2 Referensram
2.1 Multipeln Pris/Bokfört värde
Priset per aktie relativt det bokförda värdet per aktie återfås i P/BV-multipeln som ställer marknadspriset av bolagets egna kapital i relation till bolagets bokförda egna kapital. Värdet på multipeln är vad marknaden är villig att betala för det egna kapitalet och indikerar marknadens förväntningar på bolagets framtida vinster och kassaflöden (Damodaran 2012). Huruvida ett bolag kan anses över- eller undervärderat utifrån P/BV-multipeln finns det inget entydigt svar om. En multipel under 1 innebär att bolaget handlas till en rabatt relativt sitt bokförda värde (Penman 1996). Därmed är en P/BV-multipel på 1 en lämplig utgångspunkt eftersom aktiens pris då handlas i paritet med det bokförda värdet.Enligt Pontiff och Schall (1998) inkorporerar multipeln information om förväntad framtida avkastning via det framtida kassaflödet till det egna kapitalet. Penman (1996) är av samma åsikt och menar att förväntningarna är anledningen till att P/BV-multipeln kan avvika från 1.
Fördelen med P/BV-multipeln relativt andra värderingsmått är att bolagens bokförda värden är förhållandevis stabila i kontrast till vinster (Damodaran 2012). Vidare anser Damodaran (2012) att multipeln är mer tillämplig eftersom det är sällsynt med bolag som har negativt eget kapital till skillnad mot vinsten. Jämförelser mellan bolag med samma redovisningsprinciper, vilket är fallet på den svenska aktiemarknadens tre huvudlistor, ger en bättre bild över vilka aktier som är över- och undervärderade (Damodaran 2012). Fama och French (1995) menar att multipeln är bra då den ökar jämförbarheten mellan företag inom olika branscher och kan därför anses vara lämplig när urvalet inte är uppdelat i sektorer.
Nackdelen med P/BV-multipeln är enligt Lakonishok, Shleifer och Vishny (1994) att en hög P/BV-multipel kan indikera att bolaget har stor andel immateriella tillgångar utöver det bokföra värdet. Vidare menar författarna att en hög multipel kan indikera att bolaget har potential som fångas upp i marknadsvärdet, men inte i bokförda värdet. Problematiken leder följaktligen till att bolag med stora immateriella tillgångar utöver det bokförda värdet kan bli felaktigt karaktäriserade som tillväxtaktier. Damodaran (2012) betonar att det bokförda värdet är anpassat för tillgångstunga bolag vilket föranleder att teknik- och tjänstebolag tenderar ha lägre bokförda värden som resulterar i en högre multipel.
2.1.1 Sambandet mellan Pris/Bokfört värde och räntabilitet på eget kapital
Multiplar och nyckeltal som utgår från resultat- och balansräkningen grundar sig i gemensam information vilket skapar ett naturligt samband de emellan. Damodaran (2012)
undersöker sambandet och menar att bolag vars RE rör sig endera upp eller ner bör leda till att P/BV-multipeln gör detsamma. Det innebär att bolag med lägre P/BV-multipel bör ha lägre RE och vice versa för en högre multipel. Resonemanget implicerar att en investerare ska leta efter bolag med låg P/BV-multipel och hög RE (Damodaran 2012). En naturlig utgångspunkt vid regressionsanalys med P/BV som beroende variabel är att inkludera multipelns samtliga påverkansfaktorer. Damodaran (2012) menar att det är förväntad tillväxt, avkastning på eget kapital, kassaflöde samt risken som påverkar P/BV-multipeln. Wilcox (1984, 2006) resonemang är i enlighet med Damodarans (2012) med skillnaden att tillväxten för det bokförda värdet ersätter risk-variabeln. Dock menar Wilcox (1984, 2006) att nuvarande RE lämpar sig givet antagandet att övriga variabler hålls konstanta. Författarens resultat uppvisar ett tydligt samband P/BV-multipeln och RE emellan och att modellen har väsentligt lägre standardavvikelse än motsvarande modeller baserade på vinstmultiplar eller tillväxt.
I enlighet med Wilcox (1984, 2006) menar Penman (1996) att P/BV-multipeln endast reflekterar förväntad framtida avkastning på eget kapital. Penman (1996) hävdar emellertid att nuvarande RE inte är en lämplig variabel för att förklara P/BV-multipeln och att investerare istället bör utgå från det prognostiserade värdet för RE. Författarens slutsats är att nuvarande RE förklarar den aktuella P/BV-multipeln om RE är seriekorrelerad.
2.2 Värdeinvestering och effektiva marknader
Det finns skilda definitioner för vad värdeaktier är vilket lyfter fram problematiken kring ordets egentliga innebörd även om utgångpunkten ofta är densamma. Eftersom investerare har olika preferenser och egna uppfattningar om vad en värdeaktie är leder det till att begreppet kan anta flera definitioner. Lakonishok, Shleifer och Vishny (1994) menar att aktier med en låg multipel är värdeaktier och aktier med en hög P/BV-multipel är tillväxtaktier. Definitionen är i linje med Fama och Frenchs (1998) som menar att bolag med låga P/BV-multiplar tenderar att ha lägre vinster och det omvända för bolag med höga multiplar. Utifrån definitionerna finns en grundläggande uppfattning om skiljaktigheten, dock kvarstår problematiken hur gränsen skall dras. Utgångspunkten bör vara att det är upp till varje investerare att avgöra utifrån egna preferenser. Capaul, Rowley och Sharpe (1993) gör en tydlig uppdelning där materialet delas på mitten utifrån P/BV-multipeln och således representerar den undre halvan värdeaktier och följaktligen den övre tillväxtaktier.
La Porta, Lakonishok, Shleifer och Vishny (1997) menar att värdeaktier generar högre avkastning på grund av att marknaden långsamt inser att vinsttillväxten är högre än förväntad för värdeaktier och det motsatta för tillväxtaktier. Argumentationen är i enlighet
med Lakonishok, Shleifer och Vishny (1994) om att marknaden har en överoptimism i förväntningarna för tillväxtaktier vilket sedan inte motsvaras. Det finns därmed en stark relation till Kahneman och Tverskys (1973) teori om hur individer agerar efter representativiteten, det vill säga hur något har varit historiskt. Investerare tenderar därför att hålla fast vid tillväxtaktier (Haugen 2004). Resonemanget förklarar inte hela problematiken men styrker att den historiska avkastningen och tillväxten inte i sig är lämpliga indikatorer för att förutspå framtida vinnare. Psykologiska faktorer spelar härmed en viktig roll hos investerare under en investeringsprocess.
Fama (1998) beskriver att marknaden kan anses vara effektiv om fördelningen mellan över- och underreaktioner är lika stor vilket kan kopplas till att investerare över- respektive undervärderar aktier utifrån den historiska utvecklingen. En effektiv marknad implicerar att rationella individer strävar aktivt efter att nyttomaximera (Fama 1965). Teorin kan ses som en utgångspunkt för marknadens effektivitet, men inte som en självklarhet för hur det faktiskt är. Fama (1965) menar att en större mängd analytiker skapar en effektivare marknad, genom att antalet aktörer som följer ett visst bolag leder till en effektivare prissättning av aktien. Det är rimligt att mindre bolag följs av färre analytiker relativt större bolag och därmed kan det antas finnas större sannolikhet för felprissättningar bland småbolag.
Malkiel (2003) beskriver att EMH är förknippad med teorin om att prisrörelser är slumpmässiga utifrån sitt tidigare pris, vilket medför att information omedelbart reflekteras i aktiepriset. Författaren menar dock att vissa marknadsaktörer inte är rationella vilket visar sig i att felprissättningar kan uppkomma om än under kortare perioder. Resonemanget är i enlighet med Famas (1970) där författaren delar upp marknaden i tre former vilka är den svaga formen, semi-starka formen samt den starka formen. Privata investerare tenderar att förhålla sig allt för mycket till historisk tillväxt och vinst vilket för marknaden mot den svagare formen (Lakonishok, Shleifer & Vishny 1994; Ackert & Deavers 2010).
Utgångspunkten är att EMH således skall gälla över tid. Det implicerar att investerare inte kan överavkasta marknaden om än under kortare perioder, vilket står i opposition mot värdeinvesteringsstrategier. Därför blir det nödvändigt att fortsättningsvis diskutera fler psykologiska perspektiv för att skapa ytterligare förståelse för marknadens ineffektivitet och hur investerare agerar.
2.3 Stock-picking, Contrarian och överreaktion
Kahneman (2013) menar att Stock-Picking kan likställas med aktiv förvaltning och hävdar vidare att få aktiva placerare är tillräckligt skickliga för att kontinuerligt erhålla högre avkastning än marknaden. Resonemanget aktualiserar problematiken kring dels marknadens effektivitet, men också den enskilde investerarens förmåga att överträffa marknaden. Enligt Lakonishok, Shleifer och Vishny (1994) fungerar Contrarian-strategin eftersom den utnyttjar investerares oförmåga att ta hänsyn till att bolagens framtida tillväxt rör sig mot ett medelvärde. Författarna menar vidare att en investerare som efterföljer Contrarian-strategin bör sälja aktier i bolag som historiskt har haft en hög tillväxt och därmed av marknaden förväntas fortsätta växa och köpa aktier i bolag som har motsatta förutsättningar.
De Bondt och Thaler (1985) undersöker i sin studie om aktiemarknaden överreagerar på oväntad och dramatisk information. Författarna menar att aktiemarknaden och tillika investerare överreagerar på både positiv och negativ information. Daniel, Hirshleifer och Subrahmanyam (1998) visar på att överkonfidenta investerare både över- och underreagerar på information vid beslut. Vidare visar författarna på att investerare överreagerar på privat information samtidigt som de underreagerar på publik information. De psykologiska felstegen är starkt bidragande till varför Contrarian-strategin historiskt har fungerat. Kryzanowski och Zhang (1992) menar att Contrarian-strategin inte fungerar på den Kanadensiska marknaden och att stöd för överreaktioner inte gäller på alla marknader. Daniel, Hirshleifer och Subrahmanyam (1998) hävdar att en investerares självförtroende stiger när det publiceras information som stödjer deras tro, men att när det motsatta sker faller självförtroende ytterst lite eller ingenting. Det finns således en ojämnvikt för hur investerare reagerar på information vilket kommer leda till att investerare fortsättningsvis överskattar sin egen förmåga att förutspå högpresterande aktier (Kahneman 2013). Resonemanget är i linje med investerares naiva beteende i termer av att extrapolera historisk tillväxt som kan tänkas grundas i en övertro på den egna förmågan.
Jegadeesh och Titman (1993) ifrågasätter Contrarian-strategin samt marknadens effektivitet och anser att investerare bör köpa historiska vinnare och sälja historiska förlorare. Författarna diskuterar motsättningarna för olika investeringsstrategier där innehavstiden och investerares psykologi är två påverkansfaktorer. Chan (1988) hävdar att risken för vinnare respektive förlorare inte är konstant över tid för Contrarian-strategin. Slutsatsen är enligt Chan (1988) att Contrarian-strategin väljer ut mer riskfyllda aktier som under perioder när marknaden faller drabbas hårdare. Därför blir det intressant att
undersöka hur den här studiens strategier presterar när marknaden faller kraftigt då Lakonishok, Shleifer och Vishny (1994) visar på ett motsatt förhållande.
2.4 Informationsbearbetning och övertro hos investerare
Investerare influeras av psykologiska faktorer som påverkar uppfattningen av information och deras beslutsfattande vilket leder till att de inte är rationella som den finansiella teorin utgår ifrån. Information finns i överflöd när ett bolag eller en marknad skall analyseras och det är upp till investeraren att sortera ut vilken information som skall användas. Människor har ett inbyggt skyddssystem där hjärnan sorterar information och använder sig av genvägar för att underlätta bearbetningen (Baker & Nofsinger 2002). Investerare simplifierar svåra frågeställningar vilket resulterar i tillfredsställande svar och således överskattar investerarna sin egen beslutsförmåga (Kahneman 2013).
Ackert och Deaves (2010) menar att det finns en överkonfidens hos investerare som medför att investerare ser sig själva som bättre än genomsnittet. Författarna beskriver fenomenet som att investerare inbillar sig att de besitter kontroll över sina investeringar vilket föranleder en överdriven optimism. Med hänsyn till den här studien skulle det kunna kopplas till att privata investerare föredrar att följa sina egna prognoser och sin egen tro framför den information som analytikerna representerar.
Investerare köper bolag som representerar de kvaliteter som eftersökes vilket grundar sig i teorin om representativitet (Baker & Nofsinger 2002). Beteendet leder till att investerare föredrar att utgå från bolagets kvalité och inte värderingen (Clayman 1987). Resonemanget är i enlighet med Shefrin och Statman (1995) som menar att investerare tenderar att missuppfatta skillnaden mellan ett bra bolag och en bra investering. Författarna hävdar att en tydlig korrelation existerar, där investerare tror att en investering i högpresterande bolag är ekvivalent med en bra investering. Agerandet kan i sin tur skapa en obalans i prissättningen på aktier. Tidigare har det konstaterats att investerare letar efter bolag som har presterat bra och extrapolerar sedan tidigare tillväxt eftersom de förmodar att den är representativ för framtiden (Baker & Nofsinger 2002). Det ligger i linje med Lakonishok, Shleifer och Vishny (1994) resonemang om att naiva investerare har svårt att skilja på det som har varit och det som komma skall. Utifrån resonemanget är det intressant att undersöka hur strategier som endast tar hänsyn till den aktuella värderingen presterar på den svenska aktiemarknaden.
När en investerare gjort en investering inleds en ny process i hjärnan kallad kognitiv dissonans vilket hjälper investeraren att motivera sitt beslut att investera i en viss aktie, även om det publiceras ny information som visar på motsatsen (Ackert & Deaves 2010).
Problemet ligger inte i att investerare enligt Akerlof och Dickens (1982) är felaktigt informerade utan att det är ett eget val att bara ta till sig information som bekräftar deras tro. Problemet leder till att enskilda investerare, trots ny information, inte agerar rationellt vilket implicerar att de ignorerar relevant information som marknaden reagerar på.
Hjärnans process för att sortera information kan leda till ett i många fall för stort självförtroende hos investerare. Enligt Nofsinger (2014) är illusionen av kunskap den största anledningen till en övertro på den egna förmågan. Investerare som direktäger aktier straffas hårt av aktiv handel enligt Barber och Odean (2000) där de undersökte 66 465 investerare i USA under perioden 1991 till 1996. Författarna visar på att de 20 % mest aktiva investerarna avkastade 11,4 % per år medan ett värdevägt index avkastade 17,9 % per år under samma period. Anledningen till det sämre resultatet är enligt Barber och Odean (2000) investerarnas övertro på egna kunskaper som aktiva placerare. Författarna menar att ytterligare en anledning till den lägre avkastningen kan hänföras till att investerare överskattar sin information och därmed blir mer aktiva.
Resonemanget kan därmed beskrivas som att investerare över tid bygger upp ett stort självförtroende vilket leder till att deras naiva beteende successivt växer. När självförtroendet är stort hos för många investerare samtidigt skapas felprissättningarna som författarna till den här studien vill utnyttja med strategier baserade på P/BV-multipeln.
2.5 Flockbeteende
”If the decisions of a player are positively influenced by the decisions of the other players, this is referred to as herding behavior.” (Hott 2008, s. 36)
Investerare påverkas av varandra och sin omgivning vilket kan anses logiskt. Det leder i sin tur till att investerare följer varandra och utgår från samma information vilket således skapar ett flockbeteende enligt Ackert och Deaves (2010). Författarna menar vidare att analytiker tenderar att agera som en flock, vilket medför att investerare som följer analytikernas rekommendationer således också verkar i flock vilket skapar en tilltagande effekt. Fenomenet benämns enligt Asch (1951) för informativ social influens och syftar på att individen inte vill göra avsteg från kollektivet. Företeelsen kan således leda till att analytiker följer varandra även om de faktiskt är av en annan åsikt. Aktieanalytiker kan framstå som bättre informerade än övriga aktörer, och deras rekommendationer uppfattas som mer trovärdiga. Alla investerare har inte tillgång till all information vilket enligt Ackert och Deaves (2010) leder till att investerare med begränsad information föredrar att följa andra istället för att undersöka vilket investeringsalternativ som är lämpligast.
Flockbeteendet kan således leda till problem eftersom priser förändras mer än vad som egentligen är befogat genom att aktier blir mer eller mindre populära.
2.6 Internets påverkan på värdeinvestering
Det finns ett flertal påverkansfaktorer för investerare där internet och sociala mediernas intåg kan anses centralt. Problematiken med överreaktioner har ökat i och med att internet blivit allt vanligare under 1990-talet vilket har gjort informationen mer tillgänglig enligt Barber och Odean (2002). Författarna visar att investerare som tidigare överavkastat marknaden var pionjärerna till en internetbaserad handel med ett stort självförtroende och en övertygelse att de kan prestera bättre än marknaden. När investerare skiftar över till internetbaserad handel menar Barber och Odean (2002) att självförtroendet ökar mer då det finns tillgång till mer data och information vilket skapar illusionen av kunskap. Enligt författarna blev investerarnas beteende mer aktivt vilket föregicks av ökad spekulation och portföljer innehållandes en större andel små tillväxtbolag vilka tillsammans genererade lägre avkastning. Rationella investerare hade inte agerat enligt samma förfarande, men Barber och Odean (2000) menar att det ligger i de överkonfidentas natur att handla aggressivare.Internet möjliggör att en privat investerare i större utsträckning än tidigare kan tillgå samma information likt en professionell. Problematiken ligger i bristande kunskaper om hur informationen skall användas vilket leder till missbedömningar (Nofsinger 2014). Internets påverkan på investerare bör således öka möjligheterna till överavkastning genom en värdeinvesteringsstrategi.
2.7 Tidigare forskning
I sin studie delade De Bondt och Thaler (1987) in bolag från New York-börsen samt American Stock Exchange i fem olika portföljer som sedan hölls konstanta över en fyraårsperiod utan omallokering. Portföljerna var uppdelade enligt P/BV-multipeln för att analysera hur högre multiplar avkastade jämfört med lägre. Resultatet visar att bolagen med lägst P/BV erhöll en kumulativ avkastning på 40,7 % över marknaden vilket ger en årlig överavkastning på 8,6 %. Intressant i studien är att bolagen i snitt hade 25,8 % lägre avkastning än börsen under de fyra föregående åren innan studien genomfördes. Portföljen med de högsta P/BV-multiplarna genererade en kumulativ avkastning på minus 1,3 %, skillnaden i P/BV-multipeln mellan portföljen med högst respektive lägst multipel i studien var i genomsnitt 3,06. Författarna använde sig av samma material i en analys över hur vinsterna per aktie varierar mellan bolag med låg respektive hög P/BV-multipel. Resultatet visar att bolag med lägst P/BV-multipel haft fallande vinster under de tre föregående åren innan de ingick i portföljen, men efter att bolagen inkluderats i portföljen
uppvisade de en högre vinsttillväxt för tre av de fyra efterföljande åren. Resultatet är klart högre än vad bolagen med en hög P/BV-multipel uppvisade under samma tidsperiod. Därmed kan studien användas som ett lämpligt underlag eftersom P/BV-multipeln och vinsttillväxten enligt studien korrelerade med varandra. Ytterligare en dimension i studien är att tillväxtbolagens vinsttillväxt visar på en återgång till medelvärdet över tid vilket således missgynnar investerare som tenderar att extrapolera historisk vinsttillväxt in i framtiden.
Under åren 1963 fram till 1990 undersökte Lakonishok, Vishny och Shleifer (1994) aktier på New York Stock Exchange och American Stock Exchange. Författarna använde sig dock av ett annat urval jämfört med De Bondt och Thaler (1987) eftersom de endast inkluderar data som hade minst fem års historik innan mätningarna utfördes. Vidare fokuserar studien likt De Bondt och Thaler (1987) på en köp- och behållstrategi vilket innebär att portföljerna hålls konstanta över ett, tre och fem år. Studien visar att det finns en signifikant skillnad i avkastningen för värde- respektive tillväxtaktier, där portföljerna med högst P/BV-multipel hade en kumulativ avkastning på 56 % till skillnad mot portföljerna med lägst P/BV-multipel som genererade en kumulativ avkastning 146 % över en femårsperiod.
Vidare undersökte Lakonishok, Vishny och Shleifer (1994) om värdeaktier under samma tidsperiod var mer riskfyllda än tillväxtaktier, vilket också är ett argument enligt Fama (1970) till varför värdeaktier historiskt har genererat högre avkastning. Risken mäts som relation mellan avkastningen för värde- och tillväxtaktier. Studien undersökte vilka aktier som hade högst avkastning de 25 månader som marknaden steg som mest samt de 25 månader som marknaden föll mest. Resultatet visar på att värdeaktier klart överpresterade tillväxtaktier i både upp- och nergång. För de övriga månaderna när marknaden steg respektive sjönk vilket var 122 respektive 88 månader är sambanden inte lika starka även om värdeaktier presterar något bättre under den perioden då marknaden sjönk. Studien fastslog att värdeaktier inte sjunker mer än tillväxtaktierna vilket vittnar om att risken i sig, allt annat lika, inte är högre för värdeaktier.
I sin studie från 1993 gjorde Capaul, Rowley och Sharpe (1993) en uppdelning där de undersökta börserna delades på mitten med P/BV-multipeln som utgångspunkt där författarna definierade bolag tillhörande den övre halvan av urvalet som tillväxtaktier och den undre halvan ansågs därmed vara värdeaktier. Studien gjordes mellan 1981 och 1992 där den kumulativa överavkastningen analyserades. Resultatet ligger i linje med övriga studier där värdeaktier presterade bättre än tillväxtaktier på alla de sex undersökta ländernas aktiemarknad samt jämförande globala index.
Från boken “In Search of Excellence: Lessons from Americas Best-Run Corporations” använde Clayman (1987) de uppställda kriterierna för att aktier skall klassas som
oattraktiva i USA. Under en femårsperiod avkastade portföljen i snitt 12 % över marknaden per år vilket jämfördes med en portfölj bestående av de främsta kvalitetsbolagen som genererade en överavkastning med 1 % per år. En intressant aspekt är förändringen mellan portföljbolagens P/BV-multipel, där bolagen i respektive portfölj 1981 hade 0,62 respektive 2,46 i genomsnitt. Fem år senare var multiplarna 0,98 respektive 2,11. De mindre attraktiva bolagen hade under tiden värderats upp med 58 % jämfört med de attraktiva som följaktligen värderats ned. Slutsatsen är i linje med Haugens (2004), att företagens prestationer över tid tenderar att röra sig mot ett medelvärde. Det implicerar att attraktiva bolag tenderar att underprestera marknaden samtidigt som de oattraktiva bolagen tenderar att överprestera. Anledningen till överavkastningen är att marknaden har en övertro på de attraktiva bolagens framtida tillväxt och avkastning på eget kapital vilket resulterar i att investerare är villiga att betala mer för bolagens befintliga tillgångar (Haugen 2004). Resultatet visar enligt Clayman (1987) att investerare är naiva med sina föreställningar om att de kan extrapolera historien för att fatta framgångsrika investeringsbeslut. Studien aktualiserar problematiken kring hur mycket en investerare bör betala för kvalitet.
Piotroski (2000) menar att aktier med låga P/BV-multiplar lämpar sig väl som urval för att sedan urskilja vilka författaren menar är värdeaktier. Författaren hävdar att värdeaktier tenderar att bli ignorerade av investerare och analytiker vilket följaktligen leder till mindre uppmärksamhet, färre prognoser och rekommendationer. Piotroski kom i sin studie fram till att mindre än 44 % av aktierna med låg P/BV-multipel överpresterade marknaden de kommande två åren. Med bakgrund av det undersöker Piotroski möjligheten till att öka möjligheten till att identifiera undervärderade bolag. Modellen döper han till F_SCORE och bygger på att bedöma varje bolags finansiella situation utifrån nio kriterier. Genom att följa modellen kan en investerare öka sin avkastning med 7,5 % jämfört med att endast följa P/BV-multipeln. Piotroski visar att en portfölj innehållandes både långa och korta positioner avkastade i snitt 23 % per år under åren 1976 till 1996 när förväntade vinnare köptes och förväntade förlorare blankades.
Den här studien tar sin utgångspunkt i tidigare nämnda studier där överavkastning har genererats genom värdeinvesteringar med P/BV-multipeln som en central parameter. De studier som har gjorts har övervägande testats på den amerikanska marknaden och i vissa fall även på den europeiska, varför det är intressant att utforma en studie på den svenska aktiemarknaden.
3 Metod
3.1 Utformning
Studiens utgångspunkt är att analysera samt öka förståelsen för P/BV-multipelns möjlighet till att urskiljaundervärderade aktier på den svenska aktiemarknaden. För att uppfylla syftet har författarna till den här studien valt att utgå från tidigare forskning och teoribildning inom relativvärdering samt investeringspsykologi, därmed är studien av deduktiv karaktär (Blaikie 2003). En deduktiv ansats följer enligt Bryman och Bell (2005) en linjär process vilket betyder att ett steg följs av nästa i en logisk ordning. Processen innebär för den här studien att frågeställningar upprättas varpå ett resonemang knutet till tidigare teoribildning följer för att skapa en förståelse samt analysunderlag som sedan skall jämföras med studiens empiri. Blaikie (2003) förklarar att motsatsen till deduktiv forskningsansats är induktiv vilken är att föredra om studien ämnar observera verkligheten och återkoppla till tidigare teoribildning vilket inte lämpar sig för den här studien. Dock kan båda ansatserna förekomma inom forskning och därmed kan den ena aldrig uteslutas från den andra hävdar Bryman och Bell (2005).
För att analysera P/BV-multipelns användbarhet för att utröna värdeaktier undersöks två investeringsstrategier. Strategi 1 utförs genom att materialet sorteras utefter P/BV-multipelns värde och delas in i tre olika uppdelningar med inspiration från tidigare studier. Strategi 2 genomförs med hjälp av en tvärsnittsstudie för att urskilja värdeaktier. Datamaterialet klassas som årlig tvärsnittsdata vilket ger en ögonblicksbild av datamaterialet eftersom samtliga variabler mäts samtidigt varje år (Blaikie 2003). Tvärsnittsdesignen möjliggör analyser av relationer mellan variabler vilket i den här studiens fall betyder relationen mellan den beroende variabeln P/BV och den förklarande variabeln RE (Blaikie 2003). Användandet av ett tvärsnittmaterial ger även ett större urval jämfört med en tidsserie eftersom ett bolag som endast är noterat under ett år kan inkluderas då tvärsnittsdata inte är beroende av tidigare års data.
Studien avser att mäta, statistiskt bearbeta samt analysera finansiell data varför en kvantitativ undersökningsmetod används (Bryman & Bell 2005). Det framgår att forskning inom området uteslutande använder en kvantitativ undersökningsmetod vilket leder till en ökad jämförbarhet för den här studiens resultat (Bryman & Bell 2005). Hade studiens syfte varit att undersöka investerares kunskap om P/BV-multipeln hade en kvalitativ inriktning lämpat sig bättre (Bryman & Bell 2005).
3.2 Urval
Studiens data utgår från Stockholmsbörsens samtliga listade bolag per den 31 mars för varje år vilka är fördelade på de tre huvudlistorna Large, Mid och Small Cap. Studien genomförs med data hämtad från databasen Reuters Datastream, hädanefter benämnd Datastream. Empirin bearbetas i Microsoft Excel, hädanefter benämnt Excel, och analyseras statistiskt i Eviews.
Stockholmsbörsen innefattar tre huvudlistor varför de mindre listorna utanför exkluderas. Den lista som hade varit aktuell för att inkluderas är First North som innehåller tillväxtbolag som på sikt kan ta sig in på Small Cap-listan, problematiken med den listan är att bolagen formellt inte anses noterade (Aktiespararna). First North-listan handlas i samma aktiehandelssystem som övriga bolag på OMX, men det finns tydliga förenklingar i regelverket gällande redovisning vilket kan leda till missvisande jämförelser.
När listan för varje år med aktuella bolag skapas är den sedan utgångspunkten för insamling av aktiepris, bokfört värde per aktie, samt RE för varje år i den här studien. Studiens data hämtas för den 31 mars för respektive år. Anledningen till datumet grundar sig att majoriteten av Stockholmsbörsens bolag då har presenterat årsbokslutet. Materialet sorteras med hjälp av Excel.
När ett stort urval används kan med fördel sekundärdata samlas in från databaser (Bryman & Bell 2005). Med hänsyn till den här studien innebär det att både tid och pengar besparas. Samtidigt argumenterar Bryman och Bell (2005) för att forskarna mister kontrollen över datakvaliteten vilket föranleder osäkerhet. Författarna till den här studien använder en välrenommerad databas för att det omfattande datamaterialet inte skall brista kvalitetsmässigt. För att minska osäkerheten och styrka att datamaterialet är tillförlitligt utförs stickprov för att granska och jämföra studiens bearbetade data med årsredovisningar och externa källor. Därtill läggs vikt vid att förstå hur databasen har beräknat den data som ingår i studiens material.
I urvalet ingår ursprungligen såväl A-, B-, som C-aktier vilket justeras eftersom det endast anses konventionellt att inkludera en aktieklass för respektive bolag per år. Den aktien för respektive bolag som noterats till lägst stängningskurs per den 31 mars inkluderas. Argumentet till det är att en investerare bör köpa aktien med lägst kurs. Vid de situationer där båda aktierna handlas i paritet, exkluderas den med minst antal aktier. Eftersom studien inkluderar börsens tre huvudlistor bör den generella likviditeten vara hög för bolagen och därmed anser författarna att risken för problematik vid omallokering är låg.
3.3 Tillvägagångssätt
Givet ett samband mellan P/BV och RE bör bolag med högre RE handlas till en högre P/BV-multipel än bolag med lägre RE. Investerare bör därför leta efter bolag med en hög RE som av någon anledning är felprissatta och handlas till en lägre P/BV-multipel. Damodaran (2012) visar på två tillvägagångssätt för att finna undervärderade bolag givet sambandet. En möjlighet är att skapa en graf med P/BV-multipeln på y-axeln och RE på x-axeln och genom det finna bolag som skiljer sig från mängden. Det andra tillvägagångssättet enligt Damodaran (2012), som även används i den här studien, är en regressionsanalys där P/BV-multipeln är den beroende och RE den förklarande variabeln. Ekvationen som sedan används för att räkna ut den skattade P/BV-multipeln, hädanefter benämnd P/BV*, ser ut enligt formel 3.1 nedan.
P/BV∗ = αi + β1RE
Formel 3.1 - Ekvation för att skatta P/BV-multipeln
P/BV* = Skattad P/BV-multipel RE = Räntabilitet på eget kapital
Den skattade multipeln, P/BV* jämförs med den faktiska P/BV-multipeln enligt nedanstående formel 3.2. Utfallet ger då en indikation om vilka aktier som är under respektive övervärderade givet aktuellt aktiepris.
Potential = P/BV * P/BV∗− 1
Formel 3.2 - Skillnaden mellan skattad och faktisk P/BV-multipel
3.4 Undersökningsperiod
Studien sträcker sig från 31 mars 2004 fram till 31 mars 2015.Anledningen till att en elvaårsperiod har valts beror på att författarna anser att det är tillräckligt för att täcka in konjunktursvängningar och att det anses finnas goda förutsättningar att finna data över perioden. En längre tidsperiod ökar osäkerheten med hänsyn till regleringar och andra teknikaliteter som ständigt förändras. Vidare kan urvalet bli mindre vid en längre tidsperiod om tillgänglig data minskar vilket skulle leda till lägre reliabilitet för studien.
3.5 Marknadsindex och transaktionskostnader
Det jämförande indexet som används i studien är OMX Stockholm Price Index, hädanefter benämnt OMXSPI. Indexet inkluderar samtliga bolag som är noterade på Stockholmsbörsens tre huvudlistor, Large, Mid och Small Cap. Författarna anser att OMXSPI är det mest lämpliga att jämföra mot eftersom det inte tar utdelningar i beaktning, vilket inte heller studien gör. Ett alternativ är att jämföra mot SIX Return Index vilket inkluderar utdelningar. Det finns dock en problematik i att inkludera utdelningar i avkastningen för ett index eftersom det leder till en skevhet i jämförelsen med den här studiens strategier med hänsyn till att utdelningarna inte kommer att tas i beaktning.
Vid handel med aktier utgår normalt sett kurtageavgift antingen som procent på hela beloppet eller som ett maxbelopp i absoluta tal. Avgiften varierar rimligtvis för olika aktörer på marknaden där finansiella institutioner kan antas ha lägre avgifter på grund utav frekventare handel. Med hänsyn till resonemanget anser författarna att transaktionskostnader i form av kurtage inte ska tas i beaktning när aktier köps och säljs i den här studien.
3.6 Beräkning och jämförelse
Studiens portföljer utvärderas år för år där den geometriska genomsnittliga samt kumulativa avkastningen beräknas och analyseras. Genom att beräkna avkastningen år för år kan författarna analysera portföljernas individuella utveckling vilket är intressant med hänsyn till Stockholmsbörsens utveckling för respektive år. Vidare jämförs studiens strategier även mot referensportföljen som är likaviktad för respektive strategi. Slutligen finner författarna det intressant att analysera hur referensportföljerna utvecklas jämfört med OMXSPI.
3.7 Datainsamling
3.7.1 Hantering av bortfall och extremvärden
Då studien använt sig utav sekundärdata har författarna haft problem med brott i datamaterialet. Aktier som saknat antingen aktiepris, bokfört värde eller RE har eliminerats från urvalet för respektive år. Ett alternativ hade varit att söka upp samt beräkna den uteblivna informationen manuellt vilket dock hade varit tidsödande samt ökat osäkerheten och sannolikheten för mänsklig påverkan. Ytterligare bortfall kan konstateras eftersom aktier som under tidsperioden inte varit huvudnoterade på Stockholmsbörsen har eliminerats. Antal inkluderade bolag för respektive strategi återfinns i tabell 3.1 och samtliga inkluderade bolag återfinns i appendix 2 och 3.
Tabell 3.1 – Antal inkluderade bolag i studien År Antal inkluderade bolag för strategi 1 Antal inkluderade bolag för strategi 2 2004 238 113 2005 235 122 2006 217 98 2007 227 93 2008 222 88 2009 228 84 2010 216 119 2011 222 113 2012 225 111 2013 226 127 2014 219 139 Genomsnittligt antal bolag per år
225 110
Vid granskning av materialet konstaterar författarna att P/BV-multiplar över 10 och under 0 framstår som extremvärden. En noggrann kontroll av materialets extremvärden visar på flertalet felberäkningar vilka grundar sig i felaktigheter i inhämtad data. Felberäkningarna i materialet beror exempelvis på nyemissioner, aktiesplittar och valutakurser där endast aktiepriset har justerats. Anledningarna till att negativa multiplar exkluderas beror på att en negativ multipel inte anses användbar vid jämförelse med en positiv multipel. Förfarandet enligt ovan leder till en högre kvalitet i materialet (Wilcox 1984, 2006). Det bearbetade datamaterialet kontrolleras med tio slumpmässiga stickprov per år och jämförs mot årsredovisningar, Reuters Eikon samt andra externa källor. Utöver stickproven granskas det bearbetade materialets ytterligheter vilket resulterade i ett fåtal exkluderingar.
3.7.2 Bearbetning av data
För strategi 1 används dataurvalet som existerar efter borttagning av extremvärden samt databortfall. Vilket innebär att P/BV-multiplar under 0 och över 10 har exkluderats för hela materialet. Materialet bearbetas ytterligare för att anpassas till regressionsanalysen för strategi 2 vilket innebär restriktioner för variabeln RE. Anledningarna till de valda bearbetningarna grundar sig i att öka användbarheten vid regressionsanalysen, men även att skapa goda förutsättningar för replikering.
Utgångspunkten är Wilcox (1984, 2006) restriktioner där RE lägre än -10 % och högre än 40 % rensats bort. Författarens studie genomfördes på den amerikanska
aktiemarknaden varför det förefaller naturligt att undersöka ytterligare restriktioner på den svenska aktiemarknaden eftersom den avsevärt skiljer sig från den amerikanska i antalet bolag. Därmed undersöktes en mer generös, -20 % till 50 %, restriktion samt en snävare, 0 % till 20 %, restriktion. Restriktionen med begränsningarna 0 % till 20 % erhöll en högre förklaringsgrad än övriga i regressionsanalysen och används därmed i strategi 2.
3.7.3 Beroende variabel - Pris/Bokfört värde
Den beroende variabeln är P/BV och räknas ut genom att priset per aktie den 31 mars divideras med det bokförda värdet per aktie baserat på senast utgivna årsredovisning den 31 mars för respektive år. Studiens data är hämtad från Datastream. Det bör därför uppmärksammas att multiplarna uppdateras för den större delen av urvalet under januari, februari och mars månad i samband med publicering av bokslut för respektive bolag. Studien tar inte hänsyn till bolag som använder sig av brutna räkenskapsår.
3.7.4 Förklarande variabel - Räntabilitet på eget kapital
Som förklarande variabel används räntabilitet på eget kapital. Variabeln döps till RE i regressionsanalysen. Anledningen till att studien inte inkluderar övriga variabler som enligt Damodaran (2012) påverkar P/BV-multipeln grundar sig i brist på tillförlitlig data. Ytterligare ett argument till att endast inkludera RE är enligt Damodaran (2012) och Wilcox (1984, 2006) att det är den variabeln som enskilt har störst påverkan på P/BV-multipeln. Nyckeltalet baseras på senast redovisade nettoresultat i förhållande till det egna kapitalet för den senast tillgängliga data per den 31 mars. Nyckeltalet anses vara konventionellt gångbart att använda vid regressionsanalyser eftersom nyckeltalet är vedertaget och används i tidigare studier (Damodaran 2012; Wilcox 1984, 2006). Det kan finnas en problematik med bokföringstekniska åtgärder som kan påverka resultaträkningen vilket kan leda till en skevhet i båda riktningarna för nyckeltalet. Den standardiserade redovisningen enligt IFRS rekommendationer leder dock till en ökad jämförbarhet.
3.8 Studiens strategier
För att mäta effekten av P/BV-multipeln på den svenska aktiemarknaden undersöker studien två strategier för varje år samt två referensportföljer som inkluderar hela urvalet för respektive strategi. Genom att använda två skilda tillvägagångssätt kan en bredare analys över utvecklingen för de enskilda portföljerna samt P/BV-multipeln som helhet genomföras. Den ena av strategierna bygger på rangordning av P/BV-multipeln, medan den andra grundas i regressionsanalys. Strategierna följer ett gemensamt tillvägagångssätt där tre olika fraktiler skapas, materialet delas på mitten, sedan kvartiler och slutligen
deciler. Portföljerna för respektive strategi omallokeras en gång per år den 31 mars. För att uppfylla syftet studeras endast ytterligheterna för varje indelning vilket totalt resulterar i sex portföljer för respektive år exklusive referensportföljerna. Indelningen öppnar för en bredare analys över hur portföljerna med varierande antal bolag presterar dels internt mot övriga portföljer inom respektive strategi, men även mot den andra strategin. Strategierna beskrivs mer ingående nedan.
3.8.1 Strategi 1 – Sortering av multipeln Pris/Bokfört värde
Utgångspunkten för strategin är med hänsyn till P/BV-multipeln att sortera in materialet från lägsta till högsta multipel. Intressant att undersöka för strategin inom ramen för P/BV är dels hur den presterar jämfört med OMXSPI och strategins referensportfölj. Likväl är en intern analys av intresse genom att kartlägga hur aktier med hög respektive låg multipel utvecklas och om det finns en systematisk trend. Vid en uppdelning på mitten av materialet skapas således två portföljer. Första halvan, hädanefter benämnd halva 1, innehåller lägre P/BV-multiplar och den andra halvan, hädanefter benämnd halva 2, högre multiplar. Systematiken är densamma för kvartil 1 och decil 1 samt kvartil 4 och decil 10.
Slutsatserna som författarna ämnar att arbeta fram är således vilken indelning som genererar högst avkastning jämfört OMXSPI och strategins referensportfölj. Utöver det analyseras avkastningen för respektive portfölj. Då en stor del av den tidigare forskningen är utförd på den amerikanska aktiemarknaden blir det intressant att undersöka huruvida strategin fungerar på den svenska aktiemarknaden och om värdeaktier med lägre P/BV-multipel presterar bättre än tillväxtaktier med högre P/BV-multipel.
3.8.2 Strategi 2 – Sortering baserad på regressionsanalys
Tillvägagångssättet för strategi 2 beräknar fram skillnaden mellan den skattade P/BV-multipeln och den faktiska P/BV-multipeln vilket sedan ligger till grund för om aktien anses vara över- eller undervärderad med hjälp av bolagets RE. Tillvägagångssättet är i enlighet med Wilcox (1984, 2006). För att begränsa urvalet och öka sannolikheten för eliminering av bolag med problem används inom den här strategin begränsningar för inkluderade variabler. Strategin baseras på att RE över 20 % och under 0 % samt P/BV över 10 och under 0elimineras från urvalet som tidigare nämnts. Slutligen delas urvalet i enlighet med strategi 1 in i halva 1 och halva 2, kvartiler samt deciler.
Syftet med strategi 2 är att undersöka den påverkansfaktor som kan anses finnas när RE inkluderas för att skatta fram en P/BV-multipel. Tillvägagångssättet skapar en möjlighet till att kontrastera två strategier mot varandra med utgångspunkt i samma multipel, men med skilda förfaranden. Likt strategi 1 kommer även en intern analys över hur antalet
bolag per portfölj påverkar den kumulativa avkastningen att analyseras. Vidare blir det intressant att studera hur portföljerna för varje indelning presterar när börsen kraftigt stiger och sjunker.
3.8.3 Referensportföljer
Som referensportföljer i studien inkluderas hela urvalet för varje strategi för sig för att jämföra prestationen för de två strategierna mot respektive referensportfölj. Skillnaden mellan referensportföljen och det jämförelseindex som används är att referensportföljen inte kommer att viktas utifrån bolagens storlek. Således kan ett bolag som rör sig kraftigt i någon riktning under ett år leda till en större inverkan på referensportföljerna. Författarna anser det intressant att inkludera referensportföljer för möjlighet till jämförelse dels mot OMXSPI och dels studiens strategier.
3.9 Regressionsanalys
Följande avsnitt beskriver och framställer metoden för regressionsanalysen i studien. Metoden som används är Ordinary Least Square, hädanefter benämnd OLS. Regressionsanalyserna tillhör strategi 2 där P/BV är den beroende och RE den förklarande variabeln.
Det primära för den här studiens regressionsskattningar är att genom skattningar av P/BV sortera fram de aktierna med störst divergens från det faktiska P/BV-värdet. Det implicerar att det är avkastningen som i slutändan är det som anses viktigast. Med anledning av detta bör inte regressionernas förklaringsgrad ses som central för analysen av skattningarna. Wooldridge (2013) redogör för att en låg förklaringsgrad är vanligt förekommande vid tvärsnittsdata och att det inte är något allvarligt problem. Vidare menar författaren att en lägre förklaringsgrad inte nödvändigtvis behöver betyda att regressionsmodellen är dålig. Författarna till den här studien har dock tagit hänsyn till regressionernas P-värden för att tolka den förklarande variabelns signifikans. Eftersom modellen endast innehåller en förklarande variabel kan multikolinjäritet inte uppstå eftersom det krävs två eller flera förklarande variabler för att fenomenet skall uppstå (Wooldridge 2013).
Utgångspunkten vid en OLS-regression är att den data som används skall vara normalfördelad (Wooldridge 2013). Genom att logaritmera inkluderade variabler kan en högre grad av normalfördelning uppnås vilket implicerar lägre standardavvikelser (Wilcox 1984). Om så är fallet kan det generera en ökad trovärdighet till studien. Vid arbete med tvärsnittsdata finns det problem att ta i beaktning vilket ställer specifika krav på tester och eventuella bearbetningar för att säkerställa signifikansen i körningarna.
3.9.1 Heteroskedasticitet
Ett vanligt problem som skapar osäkerhet vid tolkning av en regressionsanalys med en eller flera beroende variabler är heteroskedasticitet (Wooldridge 2013). Upptäckt och åtgärdad heteroskedasticitet ökar effektiviteten i modellen vilket i nästa steg stärker trovärdigheten i studien, dock kan modellen fortfarande vara linjär samt objektiv trots förekomst av heteroskedasticitet. Antagande vid en klassisk regressionsmodell är att slumptermen antar en homoskedastisk fördelning vilket innebär att den har en konstant varians och således genererar en jämn spridning (Gujurati & Porter 2009). Gujurati och Porter (2009) menar att heteroskedasticitet bör ses mer som en regel än ett undantag vid användning av tvärsnittsdata som inkluderar heterogena enheter. Resonemanget styrker anledningen till varför stor vikt bör läggas vid att undersöka samt åtgärda vid en eventuell förekomst.
I den här studien skulle en hög grad av heteroskedasticitet innebära att modellens skattningar för P/BV* blir felaktiga och ineffektiva. Eftersom standardfelet för den förklarande variabeln RE kommer att anta ett för högt, alternativ för lågt, värde vilket i sin tur gör att modellen inte är signifikant på en tillfredsställande nivå. Ett alternativ till att komma tillrätta med heteroskedasticitet är att inkludera ytterligare en förklarande variabel i modellen eftersom avsaknaden av en specifik x-variabel kan leda till att något viktigt i modellen går om intet. Dock är det inte ett alternativ för den här studien eftersom den endast inkluderar en förklarande variabel, RE.
För att kartlägga om problemet med heteroskedasticitet existerar är det därför nödvändigt att testa modellerna genom ett White’s-test. Gujurati och Porter (2009) menar att testet är användbart för test av både ren heteroskedasticitet, men även för eventuella specifikationsfel i modellen. Vidare kan White’s-test ses som generellt i sin utformning, jämfört med till exempel Breusch-Pagan-testet, vilket följaktligen leder till en mer generell form av heteroskedasticitet (Verbeek 2012). För att avgöra huruvida det föreligger problem med icke konstant varians ställer modellen upp statistiska hypoteser, där nollhypotesen är att det inte föreligger någon heteroskedasticitet.
3.9.2 Robusta standardavvikelser
Föreligger problem med heteroskedasticitet menar Gujurati och Porter (2009) att beräkning av robusta standardavvikelser är användbart. Metoden går ut på att transformera om de ursprungliga standardavvikelserna vilket leder till effektivare skattningar av den beroende variabeln (Gujurati & Porter 2009). Förfarandet sker genom en korrektion med hjälp av White’s procedur för korrigering av varianser och standardavvikelser. Metoden är enligt Verbeek (2012) användbar vid problem med heteroskedasticitet för ett större stickprov varför den är applicerbar för den här studien.
