Fjortis, vem är du?

Malmö högskola

Lärarutbildningen

Examensarbete

15 högskolepoäng

Fjortis, vem är du?

Fjortis, who are you?

Ann-Charlotte Larsson

Gitte Svärd

Lärarexamen 210hp Handledare: Ange handledare

Fria Tidens Lärande 2010-11-09

Examinator: Thom Axelsson Handledare: Johan Lundin

Abstract

Larsson, Ann-Charlotte och Svärd, Gitte (2010) Fjortis, vem är du? Malmö: Lärarutbildningen: Malmö högskola

I examensarbetet har vi undersökt vilken betydelse ungdomarna lägger i begreppet ”fjortis”. Frågorna som arbetet har utgått från är: I vilken utsträckning är fjortis en vald eller en tillskriven identitet? Hur beskriver ungdomarna en fjortis? Vilken erfarenhet har ungdomarna av fjortisar? och Vilken kvinnosyn/kvinnoroll representerar fjortisen? Vår empiri består av intervjuer med sju ungdomar i åldern 12-18 år, två bloggares sidor på internet samt en genomgång av fjortisbegreppets användning genom att läsa forum och chattar på internet. De teoretiska utgångspunkterna har varit genus och identitet. Informanterna ser fjortis som en självvald identitet medan vi ser det som en tillskriven identitet. Vi har valt att problematisera det i analysen för att belysa informanternas tankar. Det är tjejer i den yngre tonåren som mest är fjortisar, det är beteende/attityder och utseende som har den största betydelsen.

Förord

Vi vill tacka våra sju informanter som har gjort detta examensarbete möjligt för oss att genomföra. Utan er hade vi aldrig fått en bild av begreppet fjortis ur ett ungdomsperspektiv. För er är fjortisbegreppet något ni lever med medan vi står utanför och inget förstår. Vi är oerhört tacksamma att vi har fått lyssna på era berättelser. Tack vare er fick vi också reda på bloggsidorna kissies.se och krillebooi (rahlenfeldt.blogg.se) vilka har varit värdefulla för oss i arbetsprocessen.

Vi bestämde tidigt att vi ville arbeta tillsammans i detta stora arbete eftersom många tankar under hela utbildningen har diskuterats på bussen varje dag i tre år. En av anledningarna var också att vi har olika åldrar där en av oss har barn. Vi menar att detta ger oss en stor fördel i arbetsprocessen, att vi kan se allt ur mer än en synvinkel. En annan viktig aspekt är att vi tillsammans kan stötta varandra.

Vi hade klart för oss redan tidigt att vi var intresserade av ungdomar vilket senare resulterade i att vi beslöt oss för att skriva om fjortisar. Därefter sökte vi information på olika håll var för sig, hade möte och pratade igenom vad vi hade läst. Fördelen har hela tiden varit att vi har kunnat läsa olika böcker som vi själva har valt. Däri ligger också, menar vi, den största fördelen med att arbeta i par. Vi träffas, pratar igenom vad vi har läst, skriver tillsammans, delar på oss igen osv.

Ann-Charlotte Larsson och Gitte Svärd Trelleborg, 2010, den 6 oktober

Innehållsförteckning

1 Inledning ... 9

1.1 Syfte och frågeställningar ... 11

1.2 Disposition ... 11 2 Teoretiska utgångspunkter ... 12 2.1 Identitet ... 12 2.2 Genus ... 16 3 Litteraturgenomgång ... 19 3.1 Ungdom ... 19 3.2 Media ... 21 3.3 Forskning om tjejer ... 22 3.4 Fjortisbegreppets historia ... 23

4 Metod och genomförande ... 25

4.1 Kvantitativ eller kvalitativ studie? ... 25

4.2 Val av urvalsgrupp ... 27 4.3 Informanterna ... 27 4.4 Forskningsetiska överväganden ... 28 4.5 Genomförande ... 29 4.6 Analysmetod ... 29 5 Analys ... 30 5.1 Fjortisens utseende ... 30 5.2 Fjortisens beteende ... 31 5.3 Fjortisens förebilder ... 33 5.4 Fjortisens kvinnoroll ... 34

5.5 Fjortisen och skolan ... 35

5.6 Är fjortis en självvald eller en tillskriven identitet? ... 37

6 Slutsats och diskussion ... 39

6.1 Sammanfattning och slutsatser ... 39

6.2 Diskussion och kritisk reflektion ... 41

Referenser ... 42

Bilaga 1, Frågor till informanterna ... 45

Bilaga 2, Chatt från internet ... 46

1 Inledning

Examensarbetet handlar om fjortisar. Nedanstående citat visar en bild av alla som finns på internet om fjortisar.

Deras hobby är att sminka sig och att bränna sönder sitt hår med någon slags billig plattång från Ullared. Både honor och hanar gillar att sticka sin tunga i andras munnar och slabba lite. Många honfjortisar behöver extrahjälp i skolan för att de har supit sönder deras minimala hjärna; detta kan hända redan vid 12 års ålder. Har en tendens till att verka störd, detta går inte att göra något åt. Har dåligt och extremt lågt självförtoende (dock minskar inte egot med det, tyvärr). Honfjortisar har gärna magtröjor och svälter sig själva smala men säger ändå att de är feta för de vet inte hur en normal kvinnokropp ska se ut. De har även kort-korta-kjolar eller shorts på sig och om de skulle ha strumpbyxor så skulle det vara sönderslitna strumpbyxor som det finns lika många hål i som i deras hjärnor. De kan även ha slafsiga mjukisbyxor på sig samt string - en sann fjhortis fulicushona bär alltid string. (www.psyklopedin.org)

Detta är bara en av många texter som beskriver fjortisar på ett negativt och nedlåtande sätt. På en annan länk kan man läsa att fjortis är ett slangord och betyder ”person i lägre tonåren eller äldre personer som uppvisar omoget beteende” (www.wiktionary.se). ”Ett nedsättande ord som syftar mer på ett beteende än en ålder. En fjortis är ofta omogen, barnslig och osäker men vill att andra ska uppfatta henne/honom som vuxen och självsäker” (www.slangopedia.se). I Svenska Akademiens ordlista finns ordet med sedan 2006 i betydelsen ”flicka i fjortonårsåldern” (www.svenskaakademien.se). På andra länkar kan man göra tester för att se om man är en fjortis. “Tycker du att mamma och pappa är världens jobbigaste människor? Är det inte kul att sitta hemma på helgerna längre? går du hellre ut och super i en park? vem vet, du kanske är en riktig fjortis utan att du vet om det?” (www.fjortispoang.se).

Begreppet blev aktuellt för oss för ett år sedan genom att en av oss har en dotter i tonåren som pratade om fjortisar. Det var ett ord som användes dagligen och ställde oss som vuxna frågande till vad hon egentligen pratade om och menade med ”så gör fjortisar” eller ”vilket fjortisbeteende dom har”. Vi ville veta mer men har inte funnit

någon tidigare forskning på området och bestämde därför att skriva om fjortisar i examensarbetet. Det finns många arbeten skrivna om ungdomar och ungdomskulturer där inte fjortisar nämns vilket får oss att fundera över om det inte klassas som en ungdomskultur utan bara anses vara en negativ stämpel som man lägger på ”de andra”.

Ett begrepp som är så aktuellt på internet sprids och påverkar många ungdomar, dock kommer vårt arbete bara att utgå från intervjuer med sju ungdomar i en medelstor kommun i södra Sverige. För att få en mer representativ bild av fjortisbegreppet används material inhämtat från forum och chattar på internet samt två bloggsidor. Vi kan med vår ringa undersökning inte hävda att den är representativ för hur alla ungdomar upplever fjortisbegreppet. Viktigast är att en undersökning blir gjord för att få en förståelse för hur begreppet kan påverka ungdomar i deras identitetssökande process. Lalander och Johansson ställer frågan ”Varför är det intressant att skriva om och studera ungdomsgrupper och det kulturskapande som sker i dessa? Ett starkt skäl är att ungdomar ofta tolkas på ett fördomsfullt och nedlåtande sätt av medier, politiker, myndighetspersoner och andra” (Lalander & Johansson, 2002, s. 7). Tänk om någon är eller blir stämplad som fjortis och det medför negativa blickar, utanförskap, mobbning, problem i skolan m.m. eller om det kanske är fjortisarna som är de kaxiga och gör så mot andra. Då är det viktigt att föräldrar, pedagoger och alla andra som arbetar med ungdomar förstår vad det är som händer.

1.1 Syfte och frågeställningar

Syftet med examensarbetet är att belysa vilken betydelse ungdomarna lägger i begreppet ”fjortis”.

Vi utgår från följande frågeställningar.

 I vilken utsträckning är fjortis en vald eller en tillskriven identitet?  Hur beskriver ungdomarna en fjortis?

 Vilken erfarenhet har ungdomarna av fjortisar?  Vilken kvinnosyn/kvinnoroll representerar fjortisen?

1.2 Disposition

Examensarbetet är uppbyggt på sex kapitel. Första kapitlet innehåller inledningen och syfte och frågeställningar. I det andra kapitlet redogörs för de teoretiska utgångspunkter: identitet och genus. Det tredje kapitlet är en litteraturgenomgång där ungdom, media, tidigare forskning och fjortisbegreppets historia behandlas. I kapitel fyra beskrivs vilka metoder som har använts, val av urvalsgrupp, informanterna, forskningsetiska överväganden, genomförande och analysmetod. I kapitel fem kommer vår analys som är uppdelad i sex teman: Fjortisens utseende, Fjortisens beteende, Fjortisens förebilder, Fjortisens kvinnoroll, Fjortisen och skolan och slutligen Är fjortis en självvald eller tillskriven identitet? I det sjätte och sista kapitlet görs en reflektion över undersökningen i en slutsats och diskussion. Längs bak finns bilagor som innehåller frågeformuläret som användes till informanterna, exempel på chatt på internet samt exempel på inlägg från bloggarna vi undersökte.

2 Teoretiska utgångspunkter

De teoretiska utgångspunkter är identitet och genus vilka kommer att beskrivas under denna rubrik.

2.1 Identitet

Att synas, höras och svaras av andra är att existera och få identitet. Den som inte märks eller bemöts kommer att uppleva en brist på identitet. Det gäller på det personliga och individuella planet, både psykologiskt och kroppsligt, men det gäller också för sociala grupper vars kollektiva identiteter också kräver omgivningens blickar för att bekräftas och stabiliseras. (Fornäs, 1997, s. 136)

Ungdomstiden är en viktig tid för tonåringarna där de skall försöka finna en stabil jag-identitet. Evenshaug och Hallen (2001) förklarar, med hjälp av Erik H Erikssons uttryck, identitetskris den känsla av förvirring och ångest som ungdomarna kan uppleva under sin strävan efter en stabil jagbild och tydlig identitet. De förklarar krisbegreppet som en vändpunkt och kritisk fas där ungdomarna är mer utsatta och utvecklingsmöjligheterna kan te sig både positivt och negativt. Åldern 13-18 år speglar identitet kontra identitetsförvirring där ungdomarna än en gång men med större intensitet och styrka försöker finna sin egen identitet. När de når denna ålder så ställer omgivningen nya krav och förväntar sig mer, samtidigt har puberteten förändrat tonåringen både till det yttre och inre. Den nya uppgiften för tonåringen är att integrera den tidigare, barndomens jag-identitet, med de nya krav och förväntningar samhället ställer på henne/honom. De provar många nya roller och identiteter och kan därigenom som Eriksson kallar det sluta i roll- eller identitetsförvirring. ”I förlängningen av Meads idéer ser Eriksson en fara i att de unga i vårt pluralistiska samhälle får så många olikartade ”spel” att förhålla sig till att de får problem med att integrera dessa i en sammanhållen syntes” (Evenshaug & Hallen, 2001, s. 418).

Goffman (1959/2007) menar att alla männsikor spelar sina roller likt en teaterföreställning. Hans samhällssyn kallas det dramaturgiska perspektivet. Enligt Goffman spelar vi alla teater och liksom skådespelaren på scenen vill vi göra ett bra intryck på vår publik. När vi vill presentera oss för andra människor vill vi ha kontroll och vill styra vår information som vi ska ”utsända” till människorna som sitter och lyssnar. Men på ett djupare sätt handlar det också om hur vi bygger upp och stärker våra ”jag” och identiteter i denna process. Enligt Goffman är hela livet ett skådespel och man är den roll man spelar. Jaget ser Goffman som en effekt av situationen, en situation som ställer krav och skapar förväntningar. Hur verkligheten uppfattas beror på hur situationen definieras av de som agerar. När vi spelar våra roller sänder vi ut information till publiken dvs personerna i omgivningen. Den som sänder ut informationen försöker styra intrycket hos publiken. Effekten av framträdandet är beroende av hur trovärdigt vi spelar vår roll. Till hjälp att förstärka intrycket använder vi oss av en speciell inramning, som definierar situationen, t ex. så går man inte på en bröllopsmiddag iklädd joggingkläder.

Goffman menar att man kan befinna sig i två regioner, den bakre och främre. I den bakre regionen förbereder man sig för sitt framträdande och i den främre sker framträdandet. Som exempel, i hemmet är sovrummet den bakre regionen medan vardagsrummet är den främre regionen. Man kan också beskriva den bakre regionen som den privata och den främre regionen som den offentliga. Förutom dessa två regioner pratar Goffman också om en region utanför, alltså där de personer befinner sig som inte påverkar situationen.

Det beror antagligen inte enbart på en historisk tillfällighet att ordet person ursprungligen betyder mask. Det rör sig snarare om ett erkännande av att alla alltid och överallt, mer eller mindre medvetet, spelar en roll...Det är i dessa roller som vi känner varandra; det är i dessa roller som vi känner oss själva (Goffman, 1959/2007, s 27)

Adolescensen delas, enligt Lalander och Johansson (2007), in i fem olika faser och sammanfaller i princip med tonårstiden. Två av faserna är tidig adolescens (12-14 år) och högadolescens (14-16 år). Tidig adolescens beskriver de som tiden då individen börjar vända sig från familjen och sökandet av andra kärleksobjekt. Frigörelsen från föräldrarna får individen att få känslor av övergivenhet och ensamhet. Kamrater och vänner har stor betydelse liksom idoldyrkan. Övergången från beroende till oberoende

av föräldrar speglar denna period. Högadolescensen präglas av att individen blir enormt självcentrerad. Det individuella projektet tar upp all energi från henne/honom. Livet så att säga leker men samtidigt medför denna period en bräcklighet hos de unga. Hon eller han dras till olika grupper för att få bekräftelse. ”Omnipotensen och fixeringen vid självet leder till orealistiska visioner och självbilder” (Lalander & Johansson, 2007, 2. 17).

Evenshaug och Hallen (2001) skriver ”Jag letar efter mig själv” (s. 300). Det är en mening som beskriver sökandet efter identiteten. När barnen blir tonåringar har de hunnit så långt i sin utveckling att han/hon inte är ett barn längre. ”De stora kroppsliga och fysiologiska förändringarna öppnar en helt ny känslovärld för ungdomarna” (a.a. s. 300). Vuxna bemöter dem på ett annat sätt, andra krav och förväntningar uppstår och det som var tillåtet och uppmuntrande tidigare är inte längre accepterat. När de var barn kände de sig trygga i den identiteten men efterhand de växer känner de att de är mindre beroende av föräldrarna. Att finna en egen ny identitet är den stora drivkraften men de har ändå en bit kvar. De får inga vuxna uppgifter, ej heller något vuxet ansvar förrän flera år efter könsmognaden. Författarna beskriver denna tid som: ”Att vara tonåring är att vara mitt emellan” (a.a.).

De stora fysiologiska förändringarna och de många nya kraven och förväntningarna från vuxenvärlden leder till att den ”barnsliga” identitetsupplevelsen bryter samman. Därmed måste de unga etablera en ny identitet, det vill säga de måste uppnå en känsla av samhörighet och psykologisk kontinuitet med vad de var som barn och vad de är i färd med att bli, vad de vill i livet och hur de passar in i samhället. De ungas kamp för att utveckla sin identitet har således många aspekter och rymmer många valsituationer som rör utbildning och yrke, moral och politik, synen på sig som man eller kvinna och var någonstans de ska passa in i samhället (Evenshaug & Hallen, 2001, s. 306).

Ovanstående citat beskriver processen av hur en jag-identitet formas och alla krav och möjligheter tonåringarna måste ta hänsyn till. Dagens ungdomar möts av reklam i stort sett dagligen både genom TV och internet som påverkar.

De senaste tjugo åren har det skett en erotisering av barnet där mode- och underhållningsindustrin lockar förskolebarn att klä sig som tonåringar och i värsta fall även försöka vara det. Småflickor som tjatar om stringtrosor och push-upbehåar med inbyggda bröst väcker moralpanik hos många vuxna. Är det på lek eller allvar? undrar Mats Trondman. (www.lararforbundet.se)

I samma artikel menar Trondman att barndomen inte går att fastställa och att vi istället har fått en förlängd ungdomstid som startar vid tre års ålder och slutar i bästa fall vid 33 års ålder. Ungdomstiden växer således från två håll, de mindre barnen är oftare mer brådmogna samtidigt som det tar längre tid innan unga får ta reella beslut och ta ansvar över sina liv.

Ungdomar skaffa sig högre utbildning idag vilket visas med nedanstående information från Statistiska centralbyrån. Statistiken avser åren 1930, 1970 och 2002 och omfattar åldern 16-59 år.

År 1930 hade mer än 90 procent av befolkningen i åldern 16–59 år endast genomgått högst förgymnasial utbildning. Till 1970 hade utbildningsnivån stigit betydligt, mer än var tredje person hade då minst en gymnasial utbildning. Dock hade fortfarande två tredjedelar endast förgymnasial utbildning. År 2002 hade 30 procent av befolkningen i åldern 16–59 år någon eftergymnasial utbildning och bara cirka 20 procent enbart en förgymnasial utbildning. (www.scb.se)

I samma studie skriver de också att utbildningsnivån den senaste tioårsperioden har ökat. År 1990 hade var tredje person i åldern 25-64 år endast folkskola eller grundskola som högsta utbildning medan den andelen år 2002 hade sjunkit till bara en femtedel. Samtidigt har också de högutbildade blivit fler. Henschen (1993) skriver att förr behövde barnen i 7-12 års åldern börja arbeta på eftermiddagarna för att kunna bidra till familjens försörjning. Därigenom integrerades barnen tidigt både i arbets- och samhällslivet. Idag däremot visar forskningen, som vi har redovisat tidigare, att ungdomstiden varar längre till 25, 26 eller 33 beroende på hur man tolkar vad det innebär att vara vuxen.

Evenshaug och Hallen (2001) skriver att en mycket viktig del i identitetsutvecklingen är att etablera en yrkesidentitet. De menar att valet av yrke har en stor betydelse för individers utvecklingsmöjligheter eftersom yrkesvalet avgör position i samhället och även levnadsstandard vilket påverkar individens vuxna identitet. Vidare kan vi läsa att Ginzberg och Super skriver om tre stadier inom yrkesvalsforskningen, en utvecklingsprocess efter barnens/ungdomarnas mognad. Det första är fantasistadiet under barndomen där barnen har en mer orealistisk tanke om sitt yrkesval för att i puberteten gå in i en prövande fas där de tar i beräkning sina egna förmågor. Under tonåren utforskar ungdomarna vad yrkesrollen kan bli för dem och hur yrket på bästa sätt kan förverkliga den jagbild som utformats under den tidigare barndomen. Den realistiska fasen menar de fortsätter hela livet genom att

man byter arbete, blir arbetslös eller aldrig får möjlighet att förverkliga sin dröm. (Evenshaug & Hallen, 2001)

2.2 Genus

Vi kommer här att ge en beskrivning av genus vilket är perspektivet som används i examensarbetet. Flickorna är den grupp som mest förknippas med fjortis och därför är det centralt med ett genusperspektiv. Inledningsvis förklaras begreppet genus/kön och vårt synsätt. Därefter förklaras begreppen könsidentitet, könsroller och könstypiskt beteende vilket brukar sammanfattas med uttrycket könssocialisation.

Bettina Berg (2005) är samhällsvetare med särskild inriktning på genusfrågor och lärandets roll i ett brett samhällsperspektiv. Hon har skrivit Genuspraktika för lärare. Boken ingår i lärarförbundets satsning på jämställdhet i skolan. Berg förklarar genus som den samlade benämningen i modern könsforskning. ”Genus omfattar vårt kulturella, sociala och biologiska kön. Genusdiskussionen handlar om hur vi upplever och beskriver vår könstillhörighet och hur vi hanterar det faktum att mänskligheten delats in i två grupper” (a.a. s. 7). I läroplanen Lpo 94 står finns nedanstående text avseende arbete med genus för att motverka traditionella könsmönster.

Skolan ska aktivt och medvetet främja kvinnors och mäns lika rätt och möjligheter. Det sätt på vilket flickor och pojkar bemöts och bedöms i skolan och de krav och förväntningar som ställs på dem bidrar till att forma deras uppfattningar om vad som är kvinnligt och manligt. Skolan har ett ansvar för att motverka traditionella könsmönster. Den skall ge utrymme för eleverna att pröva och utveckla förmåga och intressen oberoende av könstillhörighet. (Lärarens Handbok Lpo 94, 2006, s. 10)

I Svenska Akademiens ordlista definieras begreppet genus med socialt kön (Saol, 2003, s. 267).

Vad menas då med socialt kön? Vi föds till flickor eller pojkar, vårt biologiska kön, men genom fostran tränas vi in i vårt sociala kön genom att förväntningar och värderingar läggs i orden pojke/flicka. Vårt kön är något vi tvingas leva med och vad som är kvinnligt respektive manligt är inget som ligger i generna utan något vi socialiseras in i, menar många könsteoretiker.

Elwin-Nowak och Thomsson beskriver i sin bok Att göra kön hur nyfödda påverkas av som de skriver ”det stora könspådraget”. Barnen får kläder, namn, tilltalas och får leksaker som man tycker passar just den här individen. De små flickorna blir bekräftade för att de är så söta och har så söta klänningar medan de små pojkarna får bilar och traktorer av samma föräldrar, vänner eller far- och morföräldrar. Det är som författarna skriver i citatet nedan:

Kön handlar om kvinnlighet och manlighet. Dessa två identitetsskapande begrepp är något som många förknippar med något inneboende, något som finns i ens innersta identitet. Som verkligen finns, och som man inte kan leva utan. Könsidentiteten betraktas som något människor föds med och som var och en sedan utvecklar till en del av sin person. Men de flesta könsteoretiker menar att ingen människa föds kvinnlig eller manlig. Människor föds med en kropp med vissa karaktärsdrag som gör att omgivningen tolkar att det är en flicka respektive pojke som fötts. (Elvin-Nowak & Thomsson, 2008, s. 21)

Vårt synsätt är att kön är att vi är kvinna respektive man rent biologiskt. Vi har inte likadana kroppar och dessa fungerar inte heller på samma sätt. Dessa skillnader är det som gör oss till kvinna respektive man. Hur vi sedan ”gör kön” är genom traditionella normer och myter som vi beskriver ovan. Att se saker och ting ur ett genusperspektiv menar vi är med insikten om att kvinnlighet och manlighet är socialt konstruerat. Det skiljer sig historiskt, i olika kulturer, i olika länder m.m. vilka möjligheter män och kvinnor har/får.

Med Simone de Beauvoirs klassiska ord ”Man föds inte till kvinna, man blir det” (Björk, 2008, s. 215) säger hon att det inte är medfödda egenskaper som ligger i könet utan det är fostran i vårt samhälle som gör att barnen formas efter traditionella könsroller.

Bjerrum Nielsen & Rudberg diskuterar tre begrepp som kan sammanfattas med uttrycket könssocialisation: könsidentitet, könsroller och könstypiskt beteende. I två- till treårsåldern börjar barnen förstå att det finns män och kvinnor, pojkar och flickor, pappor och mammor och att pappor har penis och mammor har bröst. De kan också säga om de själva är pojke eller flicka. Innebörden med könsidentitet är upplevelsen och uppfattningen av ens biologiska kön. Könsrollen är de sociala förväntningar och krav som samhället ställer mot de två könen. Redan som två-tre åringar kan barnen ha en föreställning om att flickor leker med dockor, hjälper mamma med matlagning och städar medan pojkarna leker med bilar, bygger med klossar och hjälper pappa. I fem-

eller sexårsåldern menar författaren att det verkar som om barnen letar efter regler hur pojkar och flickor ska uppträda. Trots detta så kan ändå barnen förstå att det handlar om samhällets uppfattning. Det går att leka med vad man vill och barnen bryr sig inte så mycket om rollförväntningarna. Könsrollsförväntningarna försvinner inte, utan i den tidiga tonåren blir könsskillnaderna tydligare och det blir ett större tryck att anpassa sig till de traditionella genusrollerna. (Evenshaug & Hallen, 2001)

Fanny Ambjörnsson (2008) har i sin doktorsavhandling I en klass för sig undersökt hur tjejer egentligen blir tjejer. Hon har följt två gymnasieklasser på skoltid under ca ett år. I boken får vi följa hur tjejerna i vardagen pratar, går, klär sig, beter sig m.m. för att upprätthålla/utmana föreställningen om den ”normala tjejen”. Rädslan för att vara okvinnlig påverkar tjejernas val av kläder, smink och beteende. Dessa attribut är avgörande för att anses vara feminin eller inte. Tjejernas kläder beskrivs som mer figurnära, gärna tajta linnen där hår på ”fel ställe” (under armhålan) är direkt frånstötande. Tjejernas beteende förändrades beroende på om de är tillsammans med bara tjejer eller om det fanns killar också. Tillsammans med killarna ska man vara mer tillbakadragen och blyg men i tjejgruppen kan man vara skrikiga och fnittriga. Håret på huvudet diskuteras mycket och långt hår anses vara det mest kvinnliga. Kort hår accepteras knappast men har man det måste det vara klippt så att det absolut inte är pojkaktigt.

3 Litteraturgenomgång

I detta kapitel behandlas ungdom, media, tidigare forskning och fjortisbegreppets histora. Dessa är valda för att läsarna ska få en ingång i problemområdet som har föranlett undersökningen.

3.1 Ungdom

Ungdom känns idag som ett eftersträvat ord där en viss förändring eller förskjutning av betydelsen har skett. Att se ut och vara ungdomlig är åtråvärt och numera hör man medelålders och äldre personer prata om den eviga ungdomen. Ungdomstiden har blivit längre vilket kommer att synas i texten, tillsammans med en beskrivning av ungdomen historiskt. Detta är en fördel och samtidigt en nödvändighet i analysen av empirin.

Ungdom är en livsfas som sedan långt tillbaka varit förknippad med sorglöshet, skönhet, ”det eviga”, lust, sexualitet och kroppslighet. Många är de som letat efter ”ungdomens källa”. Sökandet efter det ungdomliga, efter att bevara sig ung, är kanske idag tydligare än någonsin tidigare i historien. Tack vare plastikkirurgi, ökad kunskap om motion och hälsa, mediciner och förbättrade ekonomiska förutsättningar (för vissa) kan man idag behålla sin ungdom ganska länge, men inte hur länge som helst, förstås” (Lalander & Johansson, 2007, s. 24).

Lalander och Johansson (2007) skriver att pubertet, tonår och adolescens kan hänvisas till specifika åldersintervall medan ungdom är mer flytande eller obestämt gällande ålder. Vidare skriver de att en del människor som studerar länge, ständigt skaffar nya partners, ofta själva kan känna sig unga eller upplevas unga av omgivningen. De menar att ung inte enbart har med ålder att göra utan en livsstil, kulturell tillhörighet och ”ett sätt att leva” (Lalander & Johansson, 2007, s. 20). Dock kan man inte vara evigt ung ”‟Eviga ungdomar‟ tenderar i sina desperata försök att undvika att åldras att framstå som lätt patetiska och smått groteska” (a.a. s. 20).

Mats Trondman (2005) skriver att trots att puberteten inträffar ca fyra år tidigare idag än för 100 år sedan tar det längre tid att bli vuxen i samhället. I 12-13 års åldern när ungdomar har en vuxens kropp är det ungefär lika lång tid kvar till de anses vuxna. De flesta tycker man är vuxen först när man är färdigutbildad, har jobb och fast lön, flyttat hemifrån och tar eget ansvar men med denna definition är ungefär bara hälften av alla 25 åringar som räknas som vuxna. ”Det betyder att tonårstiden har förändrats. På 50-talet förväntades man vara ‟ohanterlig‟ en sommar eller två, och sen „gick det över”, i samband med att man fick jobb och anpassade sig till den vuxna majoritetens ordning. Idag har unga människor en lång tid att bara ‟flanera‟, ägna sig åt dyra nöjen och vara självcentrerade, menar Mats Trondman” (Trondman, 2005, ss. 16-17). Vidare skriver Trondman:

Ingången till tonårstiden innebär specifika existentiella dilemman:

 man är något man inte kan förbli (barn)

 man ska bli något man inte vet vad det är (tonåring)

 man vet inte hur man gör, men förstår att man måste göra någonting

 i ungdomsoffentligheten blir man utsatt för andras blickar och bedömd

 det blir en upphettad självreflexivitet och självupptagenhet ( a.a. s. 17).

Trondman menar att även om man inte kan vara barn hur länge som helst så är det en del som håller sig kvar, bor hemma, har samma fritidsintressen medan andra rusar in i det nya och ständiga konflikter med föräldrarna uppstår där fokus ligger på vad man får- och inte får göra. En tredje grupp är de som verkar vara vuxna hela tiden vilket oftast är tjejer i högstadiet som har svårt för att stå ut med sina barnsliga kamrater.

Tonåringar kan vara mer upptagna av att utsättas för ungdomsoffentligheten än vi vuxna tror. Det handlar mycket om utseende och vad som duger – eller oftast inte duger. De är på en arena där de föreställer sig att andra hela tiden underkänner dem för ”de tjocka låren”, ”de konstiga öronen” eller liknande. Samtidigt kan de själva vara väldigt inskränkta i vad som är ok och ”normalt” när de ser på andra (a.a. s. 17).

Trondman menar också att den långa ungdomstiden påverkar barndomen på så sätt att barn får en brådmogen självföreställning och tonårsattribut som kläder och smink. Tonårsattribut marknadsför till yngre åldersgrupper och i t. ex. USA finns en ny grupp kallad ”tweenes” vilka är 10-12 åringar, en period mellan barn och tonåringar. Alla grupper är ur en marknadsmässig synvinkel intressanta. Man kan få dem att byta stil

ofta för att ändra grupptillhörighet och få dem att sträva efter att efterlikna de lite äldre.

Med begreppet stil avses det system av symboler och symboliska handlingar människor bär eller utför för att visa vilka de vill vara. Stilar handlar om estetik och uttryck. Metaforiskt kan man se unga människor som konstnärer som genom klädstil, sätt att röra sig, slang, fritidsintressen m.m. komponerar ett konstverk. Konstverket/stilen består av en mängd olika uttryck som sätts samman och som kontinuerligt förändras, revideras och görs om. Ungdomsstilar handlar därför inte om avslutade konstverk, utan i allra högsta grad om levande dito. Materialet till konstverket hämtas från upplevda problem, minnen, drömmar och mediala globala stilar, som fungerar som inspirationskällor för stilskapandet (Lalander & Johansson, 2007, s. 43).

Lalander och Johansson (2007) skriver om symboler som ungdomarna använder vilka finns i ex. språk, kläder, utseende, intressen och åsikter. Dessa symboler används för att beskriva den egna gruppens enhet men även för att skapa skillnader gentemot andra människor/grupper. Dessa symboler sätts samman till en stil genom vilken man uttycker vem man är eller vill vara. Stilen är således både ett uttryck för motstånd och ett sätt att höra samman med andra.

3.2 Media

Vi lever i en kultur där mediers definitioner av världen är alltmer avgörande. Medier väljer och vrakar bland händelser, skeenden och människor och låter oss sedan blicka in mot den värld de presenterar för oss. I deras berättelser formas olika sätt att se på och förstå, såväl vårt eget samhälle som andras, såväl oss själva som andra. Här produceras, inte minst, föreställningar om vad som utgör, eller bör utgöra, ”kvinnligt” respektive ”manligt” och hur vi ska förstå dem i förhållande till varandra. (Hirdman, 2001, s. 8)

Dessa ord skriver Anja Hirdman i sin avhandling Tilltalande bilder där hon gör en jämförelse av tidningarna Veckorevyn och Fib aktuellt från 1965, 1970 och 1975 och jämför med 1995.

I dagens samhälle finns inte bara tidningar att ta hänsyn till när man undersöker medias påverkan. Idag utsätts alla för reklam via TV och internet där vi kan få reda på precis hur vi ska se ut och vara. Det har inte gjorts någon djupare undersökning av reklamen, men vi har studerat reklamen på TV under några kvällar och ser en klar majoritet av reklam riktad till kvinnor där utseende står för majoriteten. Holmberg

(1994) skriver ”Medierna tillhandahåller stilar, tankemönster, livsutkast, identiteter som kan utprövas, stiliseras, sättas samman, användas, överges. När inte de äldre generationens livsstilar längre är givna som mönster för de unga, ökar mediernas betydelse som inspirationskälla i identitetsprocessen” (Holmberg, 1994, s. 47).

I empirin har vi också försökt dyka ner i det ”nya” genom att studera två bloggsidor. Nu är det inte länge bara reklamen som påverkar oss utan nu är det verkliga människor som skriver om sina liv. Frågan är vilket som påverkar mest och om bloggarnas ”verklighet” egentligen ska ses som mer sanning än reklamens fiktiva? Bloggarna är unga, ungefär 16-18 år, när de börjar skriva. De tjänar en rejäl summa pengar på sitt skrivande och vad blir då viktigt? Sanningen eller att skriva ”bra” för att få flest läsare? I vilket fall som helst så påverkar de samhällets unga. Mer om detta i kapitel 5.3.

3.3 Forskning om tjejer

Fjortis är begrepp som inte förekommit i tidigare forskning. Tilläggas bör också att forskning inom tjejkulturer inte heller är lätt att finna. Lalander och Johansson (2007) beskriver den tidigare ungdomsforskningen som mansdominerad. I Paul Willis böcker Profane Culture och Fostran till lönearbete beskrivs män som de som tänker och gör upp planer medan flickorna står i ett hörn och fnittrar och med spänd förväntan följer vad männen gör. Dessa texter bidrar till en bild av män som rationella, starka och aktiva och kvinnorna irrationella, underordnade och passiva.

Lalander och Johansson skriver vidare att det har varit killarnas tydliga, expressiva och distinkta stilar som har varit den dominerande ungdomsforskningen. För tjejernas stilskapande har inte funnits något intresse. ”Ungdomsforskare har bidragit till att förstärka bilden av en ytterst könspolariserad praktik: killar som stilskapare och tjejer som bihang, tjejer som par- och killar som gruppvarelser och i förlängningen tjej- och killkultur som två skilda företeelser” (a.a. s. 142). De skriver vidare att det finns mycket data som stöder denna forskning men att man dock ska ställa sig kritisk till en så polariserad bild av dagens könspraktik.

En bok som är intressant i detta sammanhang är Män är från Mars och kvinnor är från Venus av John Gray (1992) där han beskriver att kvinnor och män kommer från olika planeter. Detta menar han är anledningen till alla konflikter som sker och

hindrar par från att leva i lyckliga förhållanden. I boken ger han råd hur man, enligt honom, ska agera i ett förhållande för att förstå varandra. Boken bygger inte på vetenskaplig grund men likväl har den genom sin popularitet påverkat. ”Detta är i korthet Grays och många andras budskap: VI ÄR OLIKA OCH BÖR SÅ VARA! Gray företräder ett essentialistiskt perspektiv på kön, vilket innebär att kvinnor till essensen är kvinnliga och män till essensen manliga” (Lalander & Johansson, 2007, s. 144).

Den feministiska litteraturen enligt Lalander och Johansson (2007) går i riktning mot radikal konstruktivism. Med detta perspektiv menas att det som är manligt och kvinnligt är sociala konstruktioner som sker genom vår socialisation i samhället. De skriver vidare att kvinnor som sminkar sig mycket har växt upp i kulturer där det anses vara normen och där de som inte sminkar sig ses som okvinnliga. De menar att manlighet och kvinnlighet är kulturellt bundna och naturliga manligheter respektive kvinnligheter inte finns.

Som vi skriver i inledningen av denna text har vi inte kunnat finna någon forskning om fjortisar. Vad vi kan se har den tidigare ungdomsforskningen varit mer intresserad av männen/pojkarna. Vår forskning som mest berör flickorna är intressant ur flera synvinklar och kommer att ifrågasätta den traditionella bilden att tjejerna befinner sig i hemmet i parrelationer. Lalander och Johansson (2007) skriver att den befintliga litteraturen beskriver två skilda könskulturer där killar organiserar sig i gäng som oftast är hierarktiskt ordnade och där det finns tydliga ledare. Tjejer däremot organiserar sig i väninnedyader. Killarna umgås oftast på gatan medan tjejerna i sina dyader (=två tjejer) träffas i hemmet, flickrummet.

3.4 Fjortisbegreppets historia

Fjortisbegreppet är inget som vi har kunnat finna tidigare i litteraturen trots det är det många som har hört ordet från sin tonårstid. Vi har pratat med vuxna män och kvinnor i åldern 30-55 år och de som tidigare har hört begreppet är överens om en och samma betydelse. Fjortisen är en tjej med utmanande klädsel som försöker göra sig tuff och umgås med lite äldre killar. Vi har tittat på äldre begrepp som spättor, bönor och pentabrudar. Spättor och bönor nämner Axén (2010) som tjejerna som var tillsammans med knuttar (läderknuttar), en motorcykelburen ungdom från 1950-talet.

Pentabrudar som vi själva har hört talas om kan vi inte finna något skrivet alls. Vi och de vi har pratat med benämner dessa tjejer som en ”tjejkultur” från 1960-talet. De hade ”superblekt” hår och var ”utmanande klädda”. Denna beskrivning känns igen från beskrivningen av dagens fjortisar.

Många av dessa begrepp är knutna till geografiska områden vilket också kan medföra svårigheter att finna någon information.

4 Metod och genomförande

Här nedan beskrivs vilken metod som har använts, val av urvalsgrupp, informanterna, forskningsetiska överväganden, genomförande och analysmetod. Under alla avsnitten vävs in hur undersökningen har genomförts för att informanterna ska känna sig trygga. Vi har redogjort för hur vår roll som bosatta i kommunen och förälder (en av oss) till tonårsbarn kan påverka. Därigenom anser vi också att vi har kunnat göra en mer tillförlitlig undersökning.

En del av empirin är hämtad från internet. Det är två bloggare, kissies.se och rahlenfeldt.blogg.se, och en undersökning av användandet av fjortisbegreppet på olika forum. Dessa sidor är öppna för alla och kräver varken inloggning eller medlemskap. Därmed anser vi att textförfattarna har skrivit inläggen för att de ska kunna läsas av alla utan förbehåll. Som bilaga finns en hel chatt för att tydligt visa hur en chatt på internet kan se ut. Den är avskriven med exakthet förutom att vi har tagit bort all information som kan koppla texterna till författarna. På detta sätt anser vi också ha full rätt att publicera chatten då den blir anonym.

4.1 Kvantitativ eller kvalitativ studie?

Under den inledande tankeprocessen fokuserades på att undersökningen skulle genomföras med enkäter. Syftet var fortfarande inte riktigt fastställt men tanken var att vi ville undersöka vad begreppet fjortis var och hur det uppfattas av ungdomar. Vi funderade på att göra en undersökning i en medelstor kommun i södra Sverige. Enkäter skulle lämnas på samtliga högstadieskolor i kommunen och eventuellt genomföras i två årskurser, 6:an och 8:an. Det skulle innebära en undersökningsgrupp med 5 högstadieskolor och ca 8 klasser på varje skola. Om vi räknar med 25 elever i varje klass skulle den totala mängden enkäter vara 1000 st. Vi började fundera på om det verkligen var målet med examensarbetet att finna en ”sanning” om fjortisbegreppet i kommunen. Vi började formulera enkätfrågor men kände att det inte

fungerade. Hur kan vi ställa enkla frågor? Får vi alla skolor att vara med oss? En av oss författare har tre tonåringar i kommunen och då började vi lägga in etiska överväganden. Hur kommer undersökningen att påverka mina barn?

Som vi tidigare skrev hade vi också problem med att ställa enkätfrågor kanske på grund av att syftet och frågeställningarna inte var helt klara. Slutligen bestämdes att syftet skulle vara ... att belysa vilken betydelse ungdomarna lägger i begreppet ”fjortis”. Därefter funderade vi på om 1000 enkäter skulle ge oss någon hjälp. Våra frågeställningar I vilken utsträckning är fjortis en vald eller en tillskriven identitet? Hur beskriver ungdomarna en fjortis? Vilken erfarenhet har ungdomarna av fjortisar? Vilken kvinnosyn/kvinnoroll representerar fjortisen? känns som ”öppna” frågor som lämpar sig bättre genom intervjuer. Slutna- och öppna frågor används på olika sätt där en sluten fråga kan besvaras med ett kort svar som ”ja” eller ”fem år”. ”De uppmuntrar inte till en berättelse utan styr i en given riktning som bestäms av den som ställer frågan. Därför ger flera slutna frågor intryck av ett förhör” (Rautalinko, 2007, s. 34). Vi insåg ganska snabbt att våra svar skulle vara ungdomarnas egna berättelser där fåordighet inte var ett bra alternativ. Trost (2005) förklarar att om man har en frågeställning som ex gäller hur många? hur ofta? och hur vanligt? så passar en kvantitativ studie men om man istället har en frågeställning som syftar på att hitta mönster eller förstå då är en kvalitativ studie mer användbar.

Vill jag veta hur många blommor av skilda slag som finns på ängen så skall jag gå ut och räkna dem (kvantitativ studie). Vill jag veta vilka sorter som förekommer och hur deras livsbetingelser ser ut så skall jag inte räkna utan söka finna variation och försöka förstå deras situation. (Trost, 2005, s. 14)

Denna metafor beskriver hur tankarna gick när vi bestämde oss för hur undersökningen skulle genomföras. Syftet är inte att via 1000 enkäter svara på hur en fjortis ser ut då det hade varit svårt, nästan omöjligt, att samla in information utan att ge dem svarsalternativ att kryssa i. Om vi har svarsalternativ så visar vi redan då vårt tolkning vilket kan påverka ungdomarnas svar. Vi vill istället genom våra kvalitativa intervjuer med sju ungdomar belysa deras berättelser om vad de lägger för betydelse i begreppet fjortis, har de erfarenheter av fjortisar, har de blivit kallade fjortis eller eventuellt själv anser att de är fjortisar. Deras berättelser är det viktiga därefter får vi tolka, analysera och fördjupa oss i tidigare forskning.

4.2 Val av urvalsgrupp

Vi bestämde oss för att göra studien i en mellanstor kommun i södra Sverige. Intervjupersonerna, vilka vi fortsättningsvis kallar informanter, har valts utifrån skola, kön, ålder och umgängeskrets. Med umgängeskrets menas att informanterna skulle ha en spridning och inte alla vara ”bästa kompisar”. Efter övervägande bestämdes att intervjuerna skulle ske med ungdomarna var för sig med oss båda som intervjuare. Trost (2005) skriver att det oftast kan vara bra att vara två samspelta som intervjuar då de kan inhämta en större mängd information och få en bättre förståelse. Detta alternativ valdes också för att vi endast använde oss av några få frågor, mer samtalsliknande intervjuer, och inte använde bandinspelning. Nu antecknade båda, vi hade möjlighet att fråga igen om något var oklart och ställa kompletterande frågor som vi kom på efterhand. En övervägning av att använda bandinspelning skedde men vi var oerfarna med den metoden och menade att rörelser, minspel och gester försvinner om man inte antecknar. Det kan tyckas att vi verkar ointresserade av informanterna om vi bara sitter och lyssnar (pratar) utan att anteckna.

Anledningen till att det inte gjordes gruppintervjuer var att ungdomarna inte skulle påverkas av varandra. De skulle då inte våga säga vad de känner för rädsla att senare pekas ut. Ämnet är lite känsligt för ungdomarna att tala om eftersom de själv befinner sig i eller nära ”fjortisgrupper”. ”De tystlåtna kommer inte så lätt till tals och de språksamma tar lätt över. Tystar man ner de språksamma blir stämningen lätt en smula spänd och det är ingen bra atmosfär för intervjuer” (Trost, 2005, s. 46).

4.3 Informanterna

Ansatsen var att försöka finna ungdomar på olika skolor där vi på något vis visste vem föräldrarna var. Detta kan medföra att ungdomarna vågar prata med oss. Hade vi varit främlingar hade de kanske inte vågat säga något alls utan upplevt situationen obehaglig. Informanterna går på fyra olika skolor i kommunen och är bosatta på helt olika ställen.

Informant 1: Flicka 14 år, går i åttonde klass

” 2: Pojke 18 år, går tredje året på gymnasiet ” 3: Pojke 16 år, går första året på gymnasiet ” 4: Flicka 18 år, går tredje året på gymnasiet ” 5: Pojke 12 år, går i sjätte klass

” 6: Flicka 13 år, går i sjunde klass ” 7: Flicka 15 år, går i åttonde klass

4.4 Forskningsetiska överväganden

Forskning är viktigt och nödvändigt för både individernas och samhällets utveckling. Samhället och samhällets medlemmar har därför ett berättigat krav på att forskning bedrivs, att den inriktas på väsentliga frågor och att den håller hög kvalitet. (www.codex.vr.se)

Som citatet ovan beskriver är forskning viktigt men för att säkerställa deltagarnas trygghet har vi tagit del av Vetenskapsrådets skrift, Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning. Skriften består av fyra huvudrubriker som vi redogör för nedan.

 Informationskravet innebär att forskaren skall informera forskningsdeltagarna om varför de är med i projektet, vad det avser och att de har sin fulla rätt att avbryta sitt deltagande när de vill.

 Samtyckeskravet innebär att man ska ta kontakt med föräldrarna till de ungdomar som är under 18 år och få deras samtycke till medverkan. De deltagande ungdomarnas eget samtycke är lika viktigt att ta hänsyn till.

 Konfidentialitetskravet innebär att deltagarna aldrig ska kunna identifieras.  Nyttjandekravet innebär att uppgifterna i undersökning endast får och kommer

att användas för detta arbete.

Hänsyn har tagits till alla ovanstående krav och därmed bör examensarbetet vara korrekt utfört i enlighet med Vetenskapsrådets riktlinjer.

4.5 Genomförande

Alla intervjuerna har skett med ungdomarna var för sig med oss två skribenter som intervjuare. Ungdomarna har själv fått bestämma tid och plats. Alla informanterna valde att bli intervjuade i sitt hem. Genom detta förfarande har informanterna känt sig trygga och på ett mer tillförlitligt sätt kunnat svara på frågorna. De har aldrig känt sig hotade av kamrater som står och väntar och undrar vad de håller på med.

4.6 Analysmetod

Vi har använt oss av ett hermeneutiskt förhållningssätt vilket innebär att vi försöker tolka och förstå ungdomarnas berättelser. Berättelserna har vi fått genom våra mer samtalsliknande intervjuer med ungdomarna. Patel och Davidsson (2003) skriver att hermeneutiken står för kvalitativa förståelse- och tolkningssystem där forskarrollen är subjektiv, öppen och engagerad. Författarna skriver vidare ”En hermeneutiker menar att mänsklig verklighet är av språklig natur, att man i och genom språket kan skaffa sig kunskap om det genuint mänskliga” (a.a. s. 29).

Ansatsen som används är fenomenologisk då vi försöker upptäcka och förklara den mening ungdomarnas verklighet utgör för dem. Målet är att tolka och förstå ungdomarnas upplevelser av fjortisbegreppet. Undersökningen syftar till att få deras berättelser och försöka förstå hur de upplever fjortisbegreppet. Vi som tillhör en annan generation kan annars bara stå vid sidan om och tolka utan att ha någon förståelse för vad det egentligen är vi ser.

De sju samtalen/intervjuerna, en undersökning av fjortisbegreppet på internet samt två bloggsidor kommer att vara empirin. Intervjuerna är dock basen i empirin då tillförlitligheten är högre i och med att förståelsen har skapats genom tolkning av verkliga berättelser. Informationen på internet får mer ses som ett komplement som även kan göra undersökningen bredare. Om undersökningen i en kommun i södra Sverige stämmer överens med bilden från internet, som är rikstäckande, bör informationen vara representativ ur ett större perspektiv.

5 Analys

Empirin består av dels de kvalitativa intervjuerna med ungdomarna, en genomgång av fjortisanvändningen på internet samt läsning av två kända bloggsidor, kissies.se och rahlenfeldt.blogg.se (krillebooi), som våra informanter har tagit upp till diskussion. Vi har bearbetat och ställt samman empirin utifrån sex teman vi finner utmärkande för fjortisen. Våra teman är Fjortisens utseende, Fjortisens beteende, Fjortisens förebilder, Fjortisens kvinnoroll, Fjortisen och skolan och Är fjortis en självvald eller tillskriven identitet?

Inledningsvis görs en ansats i att förklara åldern på en fjortis. Den vanligaste åldern på en fjortis, enligt empirin, är 13-15 år men några menar att åldern har sjunkit till 10 år och andra att även ungdomar upp till 18 år är fjortisar. På www.familjeliv.se läste vi en chatt där någon skriver ”Jag har läst i svenska ordboken att fjortis är en person mellan 15-25 år som beter sig som en fjortonåring”. Här ser vi en betydelse av begreppet där beteendet är det avgörande, mer om detta under 5.2. Som vi skriver i inledningen är betydelsen enligt Svenska Akademiens ordlista ”flicka i fjortonårsåldern”. Av vår empiri kan vi dock dra slutsatsen att åldern på en fjortis är mellan 10-25 år men att de flesta är i 13-15 årsåldern.

5.1 Fjortisens utseende

Fjortisens utseende beskrivs på samma sätt av all empirin. Fjortisen är en tjej med långt blont blekt hår, det är plattat rakt och ofta använder hon även löshår. Ansiktet är hårt sminkat med den berömda ”fjortislinjen”, med detta menas att ansiktet är brunsminkat medan undre delen av ansiktet och halsen är alldeles vit. På läpparna används idominsalva eller ljusrosa läppstift så att läpparna blir väldigt ljusa och inte ”sticker ut”.

Hon är lättklädd och framhäver brösten och den smala välformade kroppen. Två informanter diskuterade under intervjuerna om det egentligen existerade överviktiga

fjortisar? De kom fram till att de inte finns. En informant går längre i sin beskrivning av klädseln och beskriver den ”fjortisar har rosa adidas wct-jacka, vitt gina-tricot linne, svarta leggings och vanliga billiga tygskor från HM”. En annan informant beskriver kädseln ”klädda som om de ska gå på fest alltid”.

Trondman (2002) skriver att de senaste 20 åren har det skett en erotisering av barnen. Från beskrivningen av informanterna och den övriga empirin är det precis så vi tolkar fjortisens utseende. Lyssnar/läser vi ungdomarnas berättelser säger de liknande saker, ”små tjejer och killar som tror dom är vuxna! och så blir det bara fel!” (www.familjeliv.se) och ”klär man sig som en efterbliven prostituerad får man tåla att bli hånad av folk” (www.hamsterpaj.net). Om vi går tillbaka till kapitel två och tre beskriver vi hur viktigt utseendet är idag. Media visar oss hela dygnet via tidningar, TV, reklam och internet hur vi ska se ut för att lyckas. Tonåringarna är i en fas i livet då de ska finna en stabilare identitet men idag finns så många olika roller som är möjliga för dem att prova. Utseendet kan förändras med en enkelhet som aldrig förr. Unga tjejer i tio- årsåldern färgar håret och sminkar sig. De har blivit intressanta för marknadsföringen och t. ex. de kläder som bara gick att köpa på vuxenavdelningen eller för äldre tonåringar finns numera långt ner i storlekarna. Vi får som Trondman skriver en förlängd ungdomstid som sträcker sig från 3-33 år där det egna självförverkligandet står i centrum. Det som återspeglas är att utseendet och den välformade sexiga kroppen blir detsamma som att lyckas i livet. Det är individens eget val (fel) om man inte är vacker och är smal. Detta kan i förlängningen medföra stress, dålig självkänsla och bidra till dåligt självförtroende.

5.2 Fjortisens beteende

Fjortisens beteende är något som framförallt våra informanter men även den övriga empirin beskriver som den tydligaste faktorn på att vara fjortis eller inte. De beskrivs av nästan samtliga som kaxiga, dumma och IQ-befriade. Fjortisarna går oftast i grupper, är skrikiga, fnittriga och vill ha uppmärksamhet. I en chatt på www.familjeliv.se kan vi läsa följande två inlägg ”De vill gärna spela coola, typ röker för att det är ‟tufft‟!” och ”tonåringar som är jobbiga, dryga, tror de är häftiga och vuxna. Men egentligen är de bara irriterande, högljudda och barnsliga”. Det vi ser är ungdomar som försöker finna en identitet precis som Lalander och Johansson (2007)

skriver om vad som sker i faserna tidig- och högadolescens. Ungdomarna är i en ålder mellan 12-16 år som speglar frigörelsen från föräldrarna samtidigt som kompisarna blir viktigare. De dras till olika grupper för att få bekräftelse. Om vi ser på beteendet som fjortisarna, enligt empirin, har så är det deras sätt att prova nya roller och nya grupptillhörigheter. De nya rollerna skapas genom bekräftelse av andra och precis som Trondman (2005) skriver ”man ska bli något man inte vet vad det är (tonåring)” (a.a. s. 17). De provar många roller och fjortisrollen kan vara en av alla. För en del blir det en kort period eftersom de inte känner sig bekväma i rollen, de får förmodligen inte den bekräftelsen som de hade önskat sig. Andra stannar i rollen för de nya vännerna är betydelsefulla och de kanske känner sig bekräftade på ett sätt som får dem att må bra. Beteendet ger dem inträde i en grupp med vilka de känner en samhörighet.

Klädstilen och utseendet spelar mindre betydelse, säger informanterna. De menar att beteendet är det mer avgörande för om man är fjortis eller inte. Beteendet är det som mest påverkar omgivningen när vi hör dem säga att det aldrig kan vara positivt att vara fjortis. De ”bitch-blickar” andra (tittar snett på ett nedlåtande sätt) och som speciellt en informant säger så mobbar de andra som är ensamma. Fjortisarna går enligt empirin alltid i grupp och det medför att deras negativa beteende är OK, för alla i gruppen är ju med om det. De delar så att säga på ”skulden” och då anses det OK att mobba, bitch-blicka etc. En informant berättade att om en fjortis ska gå på stan för att köpa smink så går hon alltid med de andra fjortisarna. Fjortisar vågar inte vara ensamma säger informanten. Fjortis blir om vi tolkar Goffman en roll som fungerar i inramningen av andra fjortisar men själv vågar hon inte spela rollen. Det vi ser är att grupptrycket gör dem starka, så att vara ensam fjortis är inget alternativ.

Ett annat beteende som framkommer som viktigt för fjortisen är att festa och dricka sprit. Statens folkhälsoinstitut har gett ut en ny bok Tonårsparlören som är full av idéer om hur man kan prata om alkohol med sina ungdomar. Även här ser vi ordet fjortis representerat men som prefix i fyra nya ord, fjortisblandning = blandning av olika sorters alkohol, ofta slattar, fjortisdricka = folköl, fjortisdryck = hembränt och fjortisfylla = jättefull. Fjortisen representeras till största delen av tjejer i åldern 13-15 år, alltså inte alls i en ålder för att dricka alkohol. Vi avser inte ha någon diskussion om hur ofta ungdomar festar och dricker alkohol men följande citat är belysande. ”Tonåringar som avstår från alkohol är i minoritet. Egentligen är det ganska underligt.

Tänk efter. Det är förbjudet för dem att köpa alkohol, det är förbjudet att sälja till dem” (Statens folkhälsoinstitut, 2010, s. 116).

5.3 Fjortisens förebilder

Fjortisarnas förebilder är enligt informanterna Kissie och Krillebooi. Vi har studerat deras bloggar www.kissies.se och www.rahlenfeldt.blogg.se. De är 19 repektive 20 år gamla och lägger ut sina liv på bloggen som har många ungdomar som läsare. Vi kan läsa ungdomarnas kommentarer på deras inlägg som ofta är som en ”dyrkan”. Ungdomarna ser upp till dem och avundas deras utseende och glamorösa liv. De berättar om alla fester, caféer, restauranger m.m. som de besöker. De skriver vad de handlar på sina shoppingrundor, när de gör skönhetsoperationer, sminkar sig, klipper sig m.m. Oftast får vi också reda på vad allt kostar och var det är köpt. Ibland kan man till och med läsa att ”hälsa från Kissie” så får du rabatt.

Förr var det reklamen, som är fiktiv, som påverkade oss. Vi ska inte göra en kartläggning om hur påverkad man blir men att reklamen påverkar oss människor kan vi alla vara överens om. Den är fiktiv så det är nog många som trots allt kan säga ”det stämmer inte” och ”fungerar inte” när vi ser alla dessa skönhetsprodukter visas. Idag blir de unga påverkade av bloggarna bl. a. de vi nämner ovan. Nu är det inte längre fiktiva berättelser som vill påverka oss utan nu är det verkliga människor som är ”reklampelarna”. De visar vilka operationer man bör göra, hur man får den bästa kroppen med träning och mat, de visar mode, livsstil m.m. Är detta egentligen mer sanning? De skriver sin blogg så länge de har läsare och tjänar pengar på det. De blir kändisar och får möjlighet att leva i ”glamour”. Hela tiden måste de vara i ropet för att fortsätta sitt ”glamourliv” och vad blir då viktigt, sanning eller fler läsare? Med sanning här menar vi att fjortistjejerna ser upp till sina idoler och tror på allt de säger och gör. Det är som Trondman (2005) skriver ”Idag har unga människor en lång tid att bara ‟flanera‟, ägna sig åt dyra nöjen och vara självcentrerade” (a.a. s. 17). Det är detta liv som fjortisen lockas av. Kissie och Krillebooi har lyckats, de är kända, snygga och har blivit förebilder för de unga fjortisarna.

Här kan tolkas att utbildning och yrkesval inte längre är det viktiga. Dessa båda bloggare, och flera andra som har lästs, har hoppat av skolan för att ägna sig åt blogga på heltid. Evenshaug och Hallen (2001) skriver att yrkesidentiteten är en viktig del i

identitetsutvecklingen. Yrkesvalet avgör levnadsstandard och position i samhället. Idag ser ungdomarna sina förebilder i unga männsikor som lyckas utan vare sig eftergymnasial utbildning eller (yrkesroll?). Det är kanske så att nya yrkesroller växer upp i vårt högteknologiska samhälle. Många av de gamla traditionella yrkena har eller är på väg att försvinna och vi får istället fler nya yrken som för den äldre generationen är okända. Bloggarna är kanske den nya generationens ”författare”? Precis som Holmberg (1994) skriver har mediernas påverkan idag ökat eftersom den tillhandahåller många stilar och livsmönster som kan provas, överges, provas igen osv. Den äldre generationens livsstil är inte längre den givna att förhålla sig till.

5.4 Fjortisens kvinnoroll

Ovan har fjortisens yttre och inre egenskaper beskrivits. Dessa egenskaper kan ses som en tillbakagång när vi ser det ur ett kvinnoperspektiv. Tjejen ska vara vacker och IQ-befriad vilket får oss att tänka på ”en vacker kvinna som står vid sidan om en framgångsrik man”. Paralleller kan dras till de populära TV-programmen om Anna Anka, Hollywoodfruar, Skånefruar m. fl. Här ser vi medelålders kvinnor med ett fjortisliknande yttre som är helt beroende av mannens pengar. Kvinnan ska vara vacker och representativ. Ambjörnsson (2008) skriver också att oviljan att uppfattas som okvinnlig gör att tjejernas val av kläder och sminkning är viktig. Tjejerna klär sig i tajta kläder som framhäver kroppen, sminkar sig och fixar håret för att framhäva sitt vackra och kvinnliga yttre.

Begreppet fjortis används i nedsättande mening när man beskriver någon annan. En informant beskriver det ”viktigt att ha många vänner men även ovänner” och en annan informant säger ”alltid någon annan som kallar en fjortis”. Det kan förklaras på följande sätt, tre grupper om vardera fem tjejer går på stan. Grupp ett menar att grupp två och tre är fjortisar, medan grupp två menar att grupp ett och tre är fjortisar och slutligen grupp tre att grupp ett och två är fjortisar. Man är alltså aldrig fjortis själv eller tillsammans med sina vänner. Det intressanta är att de kan alla se likadana ut men ändå är det något andra är. Mer om detta nedan, i kapitel 5.6.

Fjortisarna verkar dock inte umgås i vänninedyader som tidigare forskning oftast beskriver tjejer. Empirin tyder på att fjortisen alltid går i grupp, ca 5-6 tjejer. Är fjortisen en ny ungdomskultur (tjejkultur)? Vi tolkar det inte så eftersom det

egentligen inte finns någon som själv kallar sig fjortis. Det intressanta är att det har växt upp en hel fjortiskultur utan att ”fjortisar finns”. Är stilen accepterad men inte ordet fjortis? Detta är frågor som vi inte kan svara på med denna undersökning men kanske andra eller vi själva i framtiden kan följa upp med en ny undersökning.

Det konstateras redan tidigare i arbetet att just tjejer har varit dåligt representerade i ungdomsforskningen. De har mest beskrivits som bihang till killarna. Forskarna har till största del varit män vilket förmodligen också återspeglas i deras forskning. Som vi skriver tidigare menar Lalander och Johansson att detta medför att ungdomsforskarna har bidragit till att göra forskningen könspolariserad där tjej- och killkulturer ses som skilda företeelser. Böcker som Män är från Mars och kvinnor är från Venus bidrar med sitt essentialistiska perspektiv ytterligare till en könspolariserad praktik. Boken är inte på något vis vetenskaplig men den blev mycket populär när den kom i början av 1990-talet och påverkar genom sin ”förklaring” till varför män och kvinnor är så olika (vi kommer från olika planeter). Vår undersökning blir också könspolariserad med tanke på att det är tjejerna som till största del är fjortisar. Empirin visar att det nästan bara är tjejer men vår yngste informant som är en kille menar att det är lika mycket killar som tjejer. Krillebooi ses av informanterna som en stor förebild och han är en man, har vi en förändring på gång? Det får en framtida undersökning ge svar på!

5.5 Fjortisen och skolan

För pedagoger och andra som arbetar inom skolan är det viktigt att ha kunskaper om ungdomarnas utveckling i tonåren. Mycket händer i kroppen, de ska hitta sig själv i ett större sammanhang där de plötsligt inte är barn längre men samtidigt inte vuxna heller. Evenshaug och Hallen (2001) beskriver det som ”Att vara tonåring är att vara mitt emellan” (s. 300).

Fjortisarna har oftast ett beteende och en attityd som inte är accepterad i skolan, de kan många gånger vara ”odrägliga”. En informant säger ”de tar inte skolan på allvar, har dålig koppling till omvärlden och lever i sin orealistiska värld”. Av andra informanter beskrivs fjortisarna som störande och kaxiga. Samtidigt säger de flesta informanterna ”det går över”. Bakom fjortismasken finns en trevlig och kompetent tjej som just nu är inne i en period där relationer och ”att hitta sig själv” är viktigare

än läxor. Spelar hon fjortisrollen ”korrekt” i enlighet med vad empirin visar är hon dum och IQ-befriad och är störande i skolan genom att vara kaxig och högljudd. Fjortisrollen kan påverka utbildningen så negativt att det blir problem även längre fram i livet.

Tre av informanterna, alla tjejer, berättar att de under sjuan bytte skola. Varför? kan vi bara försöka tolka utifrån deras berättelser, men tyder på att de har haft en fjortisroll som de inte länge ville spela. De tas inte på allvar av lärare och andra elever och får istället stora problem med att finna en utväg. De berättar att på den gamla skolan fanns många fjortisar men på den nya finns inte så många och att det är mer accepterat att ”vara sig själv”. Det är inte viktigt att tillhöra en viss grupp. Två av informanterna säger själv att de var fjortisar då, innan de bytte skola. Skolbytet förändrade dessa tjejer tydligt både till det yttre och inre. Vad är det vi ser? Tre tjejer som har fått en negativ stämpel som fjortis och har svårt för att ta sig ur rollen. För dessa tjejer hoppas vi att de nu känner sig bekvämare och kan hitta en ny roll som passar dem bättre. Det här visar hur svårt det kan vara att komma ur en roll men samtidigt visar det också hur olika skolorna är. Skolan de bytte till är en friskola med ett annat arbetssätt, lektionerna är utbytta mot föreläsningar och workshops som eleverna själv väljer. Pedagogerna befinner sig bland eleverna vilket vi tror kan vara en trygghetsfaktor.

Skolan blir i åttonde klass, den åldern som empirin visar är den ”stora fjortistiden”, mer ”viktig” än tidigare. Nu ska eleverna plötsligt bedömas med betyg som de aldrig tidigare har haft. Tidigare har de fått reda på sin kunskapsutveckling via IUP, individuell utvecklingsplan, vilket är snarlikt betyg men ändå inte. Man kan dra kopplingar till betyget men trots allt är det ändå bara ett (mindre viktigt?) papper med ibland otydliga kommentarer. Det är kanske hårt att kalla det mindre viktigt men betyget upplever vi som något som eleverna ser som betydligt viktigare och mer avgörande. Vi funderar på hur det hade sett ut i skolan om betygen hade kommit tidigare än idag (idag är det i åttonde klass)? Eleverna i sjätte- och sjundeklass hade kanske varit mer förberedda och motiverade när de kan påverka betygsutvecklingen under en längre tid. Tankarna för ungdomarna går kanske då ”Nu i sexan fick jag ett G men jag ska kämpa så jag når MVG, jag har ju flera år på mig” istället för ”Bara G, jag som har tolkat min IUP som om jag hade ett säkert VG. Nu är det inte lönt att satsa på MVG som jag trodde jag kunde. Varför har ingen sagt något innan, nu