F r a m s t ä l l n i n g
/l 5
a fDen Philosophiska Methodens utveckling
från Kant till Hegel.
A c a d e m i s k A f h a n d l i n g
m e d den V idtberömda Philosophiska Facultetens tillstånd och under inseende af
H A C . F R E D K . G E O R G A F Ï E L I U S Adjunct i Theoret. och Pract. Philos.
f ö r P h i l o s o p h i s k a g r a d e n författad och utgifven a f
A x e l l Y j b I æ u s
S tip . Joaephin. Uppländning.s a m t till offentlig granskning fram ställd G ustavianska L ärosalen den 16 A pril 1 8 3 1
p. v. t. f. m.
2 .
U P S A L A W a h l s t r ö m & G.
ASSESSOREN ocn RIDDAREN V Ä L B O R N E m i m a & t a a i a j a i L M O C H D E S S
tfm&irsrâ. 2L&®aasi3s&M
v ö r d n a d s f a l U af AXEL NYBLÆUS.A b s lr a h e r a r man fr å n i n n e h å l l e t a f d e m o t s a t s e r , som i d e n s a m m a blifvit fören ad e (d . ä. från J a g o c h I c k e - Ja g ) och afser en d a st d e t f o r m e l l a (sjelfva h a n d lin g s s ä t te t ) så h a r m a n , e nligt F i c h t e , k a te g o r ie r n a : r e a l i t e t och n e g a t i o n , liksom v ex e lb e s lä m n in g e n s h a n d lin g ( d e n ö m se sidiga b e g r ä n s n in g e n ) g ifver i i m i t a t i o n e n s k a t e g o r i 1). K a te g o r i e r n a , hvilka hos K a n t endast v oro a b s t r a c t a fo rm er för sje lfm e d v e ta n d e ts e n h e t , u p p stå sålunda för F ic h te o m e de lb a r t m e d d e t a lltf r a m b r in g a n d e Jag ets första a c t , och d en Kan liska a n m ä r k n i n g e n , a lt den tr edje k a te g o r ie n i hvarje klass f r a m g å r u r för bindelsen a f de b å d a fö r s ta , får hos F ic h te d e n u tv id g a d e bety delsen att u t t r y c k a g r u n d f o r m e n för J a g e ts hela v e rk s a m h e t och m elhodens a llm än n a s c h e m a 8).
M e th o d e n f o r ts k r id e r n e m lig e n , så som r e d a n blifvit a n - t y d t , g e n o m en o a f b r u te n kedja af th e s e r , a n tith e s e r o ch s y n th e s e r. T h e s e n fr am ställer p r o b l e m e t , an tith es en låter oss se a t t d e t ä r m o t s ä g a n d e i sina te r m e r , sy n th esen upplöser m o t s ä g e l s e n i d e t d e n f ö r e n a r de båda m o ts a ts e rn a i e t t n y t t b e g r e p p . D e tta bli r nu i sin o r d n i n g th e s , föranle d e r en n y a n tith e s och sy n l h e s — • och så allt f r a m g e n t , till dess alla m o tsä g e lse rn a blifvit lösta, o ch tills den sökta e n h e t e n blifv it fullständig o ch e v i d e n t 3).
Men o a k ta d t d e n m a th e m a tis k a s t r ä n g h e t , h v a rp å hela d e l t a f ö r f a r a n d e g ö r a n s p r å k , o a k ta d t det s v å r g e n o m t r ä n g liga n ä t a f h å r d a a b s t r a c t ioner, h v a rm e d d e t o m g ifv e r s ig , ly c k a s d e l ej F ic h te a t t öfver skyla den m o ts ä g e l s e , hvilken l i g g e r i sjelfva hans u t g å n g s p u n k t , eller ö fv erv in n a den d u a l i s m , so m r e d a n d e r insm ugit sig. Likso m nemligen m o t - s ä l t a n d e l s h a n d lin g ej k u n d e härledas u l u r d e t u rs p r u n g lig a s ä t t a n d e i s o c h vele n s k a p slä ra n s a n d r a g r u n d s a ts endast p å e t t y t t r e s ä t t sa m m anfoga s med den f ö r s ta , så nödgades också F i c h t e i sista h a n d , eller vid sjelfva h u f v u d k n u te n s lö s n in g , a l t s å s o m g r u n d för d e n intelligensens första in s k r ä n k n i n g ,
J) G ru n d l. d. Wissenschaftsl. pp. 1 2, 2 1, 15. 2) Anf. st. pp. 5 1 — /ili.
hvarigen om dess till sitt väsende o i n s k r ä n k ta v e r k s a m h e t drif- ves tillbaka inåt på sig sjelf eller blir sitt e g e t o b j e c t , a n taga en utifrån på d e n sa m m a skeende im puls eller stöt. Denna h ä m n i n g s p u n k t, d e n n a e m o t J a g e t m o t s a tta och a f d e ts a m ma ob eroende k r a f t y t t r i n g , som u tg ö r e t t vilkor fö r sjelfva m edvetandets m ö jlig h e t, skulle likväl å a n d r a sidan endast vara till för i n t e l l i g e n s e n s e g e n r e f l e x i o n , eller en pro duct a f dess egen ta n k e k r a ft. ” D e tt a , s ä g e r F i c h t e 1) , att den änd liga a n d e n n ö d v ä n d i g t m å s te sätta n ågot absolut utom sig (ett ti n g i sig sje lft), men likväl å a n d r a sidan „ måste e r k ä n n a , a t t de ts a m m a e n d a st ä r till för a n d e n ( s å som e tt n ö d v ä n d ig t n o u m e n o n ) , ä r en c i r k e l , som d e n väl in infinitum kan u t v i d g a , men u to m hvilken den a ld r ig kan komm a.”
Det vack la n d e och tv e ty d ig a i d e n n a f ö r k l a r i n g , som i sjelfva verk et g ö r allting oförkla rlig t, k u n d e ej u n d g å S c h e l - l i n g s s k arp a ög a. Han f a n n , a lt om m an u t g å r från sjelf- m edvetandet såsom en abso lut v e r k s a m h e t , e g e r m a n lika myck en r ä t t a tt förutsätta d e t såsom en u r s p r u n g li g e n in å t - g åen d e, som u tå t g å e n d e v e r k s a m h e t 4) , och a t t , i följe d e r a f , d et Fichteska system ets g r u n d b e g r e p p af d e t rena J a g k u n d e erhålla en h ö g r e , m era o m f a tta n d e b e ty d e l s e , n e m lig e n af en h ete n af subject och object öfv erhufv ud. S å lu n d a f a t t a d t , egde det lika m y c k e n g iltig h e t för n a tu r e n som in tellig en se n , utg jo rd e d e n allm änna g r u n d f o r m e n ej m in d r e fö r den en a , än fö r den an d ra ; ty b å d a e g a , en lig t S c h e llin g , d e n
*) Anf. st. p. 268.
2) Schell., System , d. tran scen d. Idealism. Ups.-editionen pp. 3 4 , 56, 58, 61 . Im Begriff des Setzens wird n o th w e n d ig auch der Begriff eines E ntgensetzens gedacht. . . . Das Ich kann als Ich n u r u n begränzt s e y n , als in fo fern es b e g r ä n z t i§ t, lltld u m g e k e h r t . . . . Die B eg rän zth eit ist u n m itte lb a r d u r c h seine I c h h e i t , d. h. dad u rch g e s e tz t, dass es nicht bloss ein Unendliches, sondern zugleich ein I c h , d. h. ein Unendliches für sich selbst ist. . . 1 Beyde T h ä tig k e ite n , ideelle u. reelle, s e t zen sich wechselseytig v oraus.” J m fr I d e e n zti e in e r P h ilo s. d. N a tu r. Lan d sh u t 1 8 0 3 , pp. 5 0 8 — 515. P o m Ic h . Ups.- ed. pp. 5 3 — 65.
gemensamma k a r a k te re n af subject-objectivefel (sjeffobjecti- vering och å te r g å n g i sig). N atur och Ande — slöt Schel- ling — k u n n a således endast vara olika uttryck af en och samma absoluta v e rk s a m h e t, som i den förra sferen blott f r a m tr ä d e r u n d e r en lägre g ra d af utveckling än i den sed- n a r e ‘). I bådas i n d i f f e r e n s p u n k t — det oändliga för nuftet sjelft — , ur hvilket alla m otsatser evolvera sig, bodde det a b s o l u t a .
På d e n n a absoluta subject-object i v itet, detta allmänna förnuft, som ä r allt i allom , öfverflyltade nu Schelling Fich tes lära om d e t menskliga m edvetandet i alla dess momen ter. På sa m m a sätt som Fichtes individuella Jag motsätter sig ett I c k e - J a g eller åtskiljer sig inom sig sjelft uti ett reellt och ideellt h an d lan d e ; på sam ma sä tt är hos Schelling den absoluta su b ject-objectivitefens första moment dess reella si da , eller G uds oän d liga handlande, makt och nödvändighet; dess a n d r a m om ent å t e r , i hvilket det åskådar sitt eget han d lande , dess ideella sida, eller Guds oändliga sjelfmedve- ta n d e och frihet; men i båda m om enterna är det samma m e d sig identiska substans 8). M. a. o. hvad som hos Fichte
J) Schelling; Einleit, zu seinem E n tw u rf eines System d. Nat. Philos. Jena u. Leipz. 1 7 9 9 , p. 1. ”Die Intelligens ist a u f doppelte A r t, entw eder blind und bewusstlos, oder frey un d m it B ew usstseyn productiv; bewusstlos productiv in der W e l t a n s c h a u u n g , mit Bewusstseyn in der Erschaffen einer ideel len W e lt. Die Philosophie hebt diesen Gegensatz auf, dadurch, dass sie die bew usstlose Thiitigkeit als ursprünglich identisch un d gleichsam aus derselben W u rzel mit der bewussten entspros sen a n n im m t.” Jm fr D arstellu n g meines System . Upsala-edi- tione'n p. 26.
a) Schelling, Ideen zu einer Phil. d. Nat. pp. 78— 80. ”Die P hilosophie ist W issenschaft des Absoluten, aber wie das A b so lu t e in seinen ewigen Handeln nothwendig zwei Seiten, eine reale und ideale, als Eins begreift, so” . . . ”Die reale S eite je nes Handeln wird offenbar in der Natur; die N atur ist das in das Objective eingeführte W esen Gottes.” . . . ”In der idealen W e lt legt es die Hülle gleichsam ab, es erschient als das, w as es ist, als ideales, als Erkenntnissakt.”
u p p t r ä d e r såsom d e l individuella m e d v e t a n d e ts p r o c e s s , u t vidgas hos Sch elling till v e r l d s p r o c e s s ; i stället för m i k r o kosmos, ålerslälles m a k r o k o s m o s ’ ).
Då nu den absoluta su b je c t-o b je c li v if e te n ä r d e l g e m ens am m a i allt, eller den allt g e n o m g å e n d e i d e n t i t e t e n , så m åste hvarje särskildt väse nde e n d a s t v a ra den a b s o lu ta h a n d lingen sjelf, b e tr a k ta d på en viss p u n k l af dess u t v e c k l i n g , och universum ej k u n n a b e ty d a n å g o t a n n a t än s a m tl ig h e - ten af alla dess y t t r i n g a r * ) . A l t den a b s o l u ta s u b j e c t - o b je c tiv i te t e n , e h u ru den till sitt väsende ( r e a l i t e r ) ä r ren i d e n t it e t , måste f r a m tr ä d a u n d e r en o ä n d li g h e t a f f o r m e r el ler m ångfald af individ er, ligger i dess f o r m a l t v a r a p å e n g å n g e t t reellt och ideellt, i sjelfva dess c h a r a k t e r a f s u b - j e c l - o b j e c t i v i t e t , som i sig in n e b ä r en ideell dif ferens eller å ts killnad 3).
Philosophions uppgif t hos S c h e llin g ä r d e r f ö r e a l t a n - gifva den absoluta s u b je c l-o b je c tiv ile te n s f o r tg å e n d e e v o l u t i o n , J) Schelling, D arstellung meines System d. Ph ilo s, p. i v. ”D e r Idealismus in subjectiven B ed eu tu n g m ü s ste b e h a u p t e n , das Ich seye Alles; d e r in der objectiven B e d e u tu n g : Alles se y e I c h , und es existire nichts als was Ich seye.”
*) Anf. st. pp. 27, 50. ”Die absolute I d e n t i t ä t ist n ic ht U rsache des U n iv ers u m , sondern das U niversum selbst. D enn alles was is t, ist die absolute Id en tität selbst.” . . . ”Jedes e in zelne Seyn ist als solches eine b e stim m te F o r m des Seyns d e r absoluten Id entität . . . ” J m fr Ideen zu ein er P h ilos. d. Nat. pp. 7 1 — 78.
3) Schelling, F e r n e r e D arstellungen aus d. Sy st. d. P h ilos. Ups.-edit. p. 1 8 9 — 90 . ” W ie das A bsolu te fü r sich selbst und an sich selbst zwar absolute E inheit seyn könne, in d e r sc hlech terdings nichts untersc hie den ist, und wie es eben d e s s w e g e n , weil es an sich E i n s , fü r den Reflex A l l e s seye, und in eine absolute T ota lit et, ü b e r g e h e , kann kein em v erb o r g e n b lieb en , der das absolute E r k e n n e n , und in diesem die re a le E in h e it
zugleich u n d ideale E n tg e g e n se tzu n g des Ilealen u n d Id e a le n
begriffen hat. Hier liegt das sogenannte Geheim niss der E i n heit in der Mannigfaltigkeit, und der Mannigfaltigkeit in der Einheit.”
eller att liksom framställa dess historia. Medlet dertill blef för Schelling d e n i n f e l l e c t u e l l a å s k å d n i n g e n , s o m , e n ligt h o n o m , skulle fö rsätta oss vid sjelfva tillvarelsens källa och lå ta oss se h uru tin g e n d e r u r fram ström m a. S å s o m vi n ä m n t , h ä r s ta m m a d e d e tt a b e g r e p p egentligen från Fich te. Men d å F ic h te fattade d e t med den psy chologiskl-subjckliva i n s k r ä n k n i n g , a lt det u t g j o r d e den a c t , g enom hvilken d e n m e n s k l i g a i n t e l l i g e n s e n på en g å n g co n stitu erai’ och v et sig sjelf, eller ä r sin e g e n b å d e real- och id eal-p rin cip , så måste d e r e m o t S c h e llin g , då han fattade s u b je c t-o b je c liv ile - te n sås om hela univ ersi v ä s e n d e , b e tr a k ta den inlellectuella å s k å d n i n g e n såsom d e n p u n k t , i h v i l k e n i n t e l l i g e n s e n s a m m a n f ö l l e m e d d e l a b s o l u t a s j e l f l , så a l t hvad so m fö r in tellig ensen u tg jo r d e dess k u n s k a p om d e t a b s o l u t a , med lika skäl k u n d e sägas u tg ö r a del absolutas e - g e n k u n s k a p om sig sjelft ’).
Den in lellectu ella åskådningen ä r sålunda det b e grepp, fö r h v i l k e t , liksom g e n o m e tt tr o llslag , verlden u p p låter sitt i n n e r s t a : alla väsen d en ä ro endast speciella u t t r y c k af den a c t , h v a r i g e n o m d e t a b so lu ta urväsendet å s k å d a r sig sjelft, eller i d é e r i G uds ev ig a sjelfm edvelande *); och m enniskan m å s t e , i det hon f ö r n im m e r sig sjelf, också tillika fö rnim m a d e t a b so lu ta och dess lagar.
*) Anf. st. p. 1 6 2 — 63. ”Da es die Form is t , w o d u rch d a s b e s o n d e r e ein Beso ndere s, das Endliche enlich is t, so is t, weil im Absoluten das Besondere und Allgemeine absolut Eines,
auch d ie F orm m it dem IV csen E in s — und schon in dieser a b so lu ten E in h e it, o d er gleich en A bsolutheit des tV escn s u n d d e r f o rm , lie g t d e r B e w e is . . . die Enthüllu ng der Möglich
k e i t : wie das Absolute, selbst,, und dass Wissen, des. Abso lu ten E i n s s e y n k ö n n e n , der Möglichkeit also einer unmittelbar en E r - k e n n tn i s s des Absoluten. . . . Auf diesen P u n k t des Z u sa m m e n t re f fe n s d e r formell absoluten
Erkenntnis^ mit dom
a b s o lu t e n selbst — b e r u h t die Philosophie. . . . W i r nennen diese E r - k e n n t n i s s : intellectuelle Anschau ung.”2) Schellin g, Ideen zu einer Philos. d. natur. p. 76. ’ Die I ) in g e an sich sind also die Ideen in dem ewigen E r k e n n t - n is s a k t . . . ”
I och m ed d e n n a u p p fa ttn in g af den intellectuella å - skådningens n a t u r , blef Schelling upphofsman till den m äk tiga omhvälfning i den p h i l o s o p h i s k a m e t h o d e n , som blifvit betecknad m ed n a m n e t s p e c u l a t i o n i m otsats till reflexion. Då reflexionen e n d ast fa tta r det enskildta i för hållande till a n d ra enskildta och sålunda a ldrig k o m m e r län gre än till de se c u n d ä ra o rsakerna och den relativa bety delsen af t i n g e n , så b e s tå r d e rem o t speculalionen i ”a lt fram ställa allt uti d e t absoluta”, eller a lt u r åskådningens to ta- litet utfinna beskaffenheten och betydelsen af det p a r tic u - l ä r a 1). En sådan fra m ställn in g heter c o n s t r u c t i o n , e - medan d e n , i likhet m ed G eom etriens m e th o d , g r u n d a r sig på intuitiv u p p fa t tn i n g och e j, såsom L o g ikens, på m o lsä- gelsesatsen. F o r m e n för d en n a c o n stru ction v a r för S chel ling gifven g e n o m sjelfva den intellectuella å s k å d n i n g e n , och p o l e n s b e g r e p p e t blef dess egendom liga m elhodiska häf- stång. Den intellectuella åskådningen innebär n em ligen en tvåfald af r i k t n i n g a r , en m otsats af något reellt ( å s k å d a d t) och ideellt ( å s k å d a n d e ) och tillika a tt båda skola vara sa m ma identiska väsende. Den in n e b ä r sålunda en tr ip lic ite t, en fo r tg å n g fr å n thesis till antithesis och en synlhetisk för m edling af båda. D enna t r ip l ic i te t, som F ichte f a lla l s å som d en allm änna g r u n d f o rm e n för Jagets verk sam h et, m å ste för S c h e llin g , i öfverensstämmelse med gr-undlanken i hela hans l ä r a , visa sig såsom u rtypen för hela verldsutveck- li n g e n , såsom den universella lagen för den sig till allt hö
J) F e rn e re Darstellungen aus meinem System, p. 188. ”Die Philosophie betrachtet alle Dinge nur wie sie im A bsolu ten sind.” — p. 190. ” . . . etw as vernünftig begreifen, h eisst: es zunächst als organisches Glied des absoluten Ganzen, im nothwendigen Z usamm enhang mit demselben, und dadurch als einen Heflex der absoluten Einheit begreifen.” — p. 196. ”D er Philosoph kennt nicht verschiedene W e sen , sondern nu r Ein Wese n in allen ursprünglichen Schematismen der W eltan schau ung.” — p. 2 1 1. ”In d er Construction wird das B esondere als
absolut, nämlich für sich als absolute Einheit des Idealen und Realen dargestellt,”
g r e och högre enhet förm edla nde m otsatsen mellan d el r e ella och ideella, d e t ändliga och oä ndliga !). V id a re , d â d e m otsatta r i k t n i n g a r , hvilka i den intellectuella å s k å d n i n g e n inneslutas, stå i det fö rhållande till h v a r a n d r a , a l l d e n p o sitiva, reella r i g tn i n g e n in s k rä n k e s af d en n e g a ti v a , id eella, som sjelf derv id förblifver o in s k r ä n k t 5 så lig g e r d e ri m ö j ligheten af en serie af h a n d lin g a r, i hvilken hvarje f ö r e g å ende h a n d lin g gö re s (ill object för en ny d e r p å riktad a c t, eller för en ny y t t r i n g af den ideella v e r k s a m h e t e n . H varje se dnare a c t af reflexion b l i r , i fö rhållande till den fö r e g å e n d e , en h ö g r e , p o t e n t i e r a d ( s t e g r a d ) reflexion. D elta g a f S ch ellin g hans b e g r e p p om d e t absolutas s j e l f p o t e n - t i e r i n g , som h a r sin g r u n d i den absoluta v e rk s am h eten s n ö d v ä n d ig a d rift till s jelfås k åd n in g eller i d e t ideella *). Den ideella p r i n c i p e n , som u t g ö r s u b j e c t- o b j e c ti v il e le n s in nersta v ä s e n d e , befinner sig nem lig en i en o u p p h ö rlig k a m p m e d d e n reella, eller s t r ä f v a r a l t fr ån sin första medvetslösa y t t r i n g
*) Ideen zu einer P hilosoph, d. Nat. p. 74. ”In absoluten E r k e n n tn i s s a k t haben wir zwei Handlungen zu unterscheiden: 1) die, in w elcher es seine Subjectivitet und Unendlichkeit ganz in die O b jectivitet und E ndlichkeit bis z u r wesentlichen E i n h e it der letzeren mit der E r s t e m gebiert, und 2) die, in w e l c h e r es sich selbst in seiner Objectivitet oder F o r m wieder auflöst in das W e s e n . . . das Absolu te ist in diesem ewigen H an d eln schlechthin E ines und dennoch in dieser Einheit u n m i tt e lb a r eine Allheit. . . .”
2) Darstell, meines System s, p. 40. ”In A = ß (als re la ti v e Id e n tite t gedacht) ist die absolute Id en titet n u r ü b e rh a u p t u n t e r d e r F o r m des S elbsterkenne ns g e s e t z t, sie wird in A n s e h u n g des u rsprüngli ch O bjectiven b e g re n tz t du rch das S u b je c tiv e , w ir nennen die R ic h t u n g , iu welc her B (als unendliche E x te n s io n ) begrenzt w ir d , die Richtung nach A u s s e n , d ie, in w e lc h e r A allein beg ren zt w erd en k a n n , die Richtung nach
in n e n . — Nun ist ab er die abso lute Id e n tite t
als
eilt Unend li ches Selb ste rkenne n g e s e t z t; es kann also auch nicht in ih r ü b e r h a u p t seyn, was nicht auch u n te r d e r F o r m des S e lb s t e r k e n n e n s gesetzt w ü r d e , und diess ist noth w endig und so lange f o r t g e s e t z t werden m ü s s e n , bis sie u n te r der F o r m des abso-— n a tu r e n — uppstiga till d en p u n k t , pä hvilken den full stä n d ig t n ä r sill m å l, a tt fatta sig sjelf (intelligensen). Hela u niversum blifver sålunda en följd af den ideella handlingens fo rtsatta s t e g r i n g ; h varvid de särskilda potcnserna b e te c k n a , om vi så få u t t r y c k a o ss, de tillryggalagda stadierna på b a n a n , ä r o det absoluta sjelft i ett visst m o m e n t af dess u t v e c k li n g , o c h , såsom s å d a n t , e n h e t af väsende och fo rm , af d e t allm än n a och särskilda.
Schellin g hade å t e r u p p t a g i t Spinozas g r u n d t a n k e , a tt Gud ä r det a l l m ä n n a , v e rld s s u b s la n se n , hvaraf alla än d lig hetens form er, all särskild och individuell existens endast u t g ö r e t t m o m e n t. Men d å hos S p in o za del absoluta ensidigt är u p p fallad t u n d e r subslantialitetens kateg o ri och su b jecti- v ile le n icke e r k ä n d såsom dess d ju p a s te , väsendtligaste be s t ä m n i n g , så s trä fv a d e d e r e m o t Schelling att låta den S p i- nozis ka substansen g e n o m t r ä n g a s af Fichtes su b jectivitets- princip . Han åsyftade en s a m m a n sm ä ltn in g a f Fichte och S p i n o z a 1). D e tta ä r äfven den ledande ideen hos H e g e l , hvilken han sjelf h a r u tta la t i det b e k a n ta y t t r a n d e t , ”a l t i p h i l o s o p h i e n a l l t i n g b e r o r p å , a t t s u b s t a n s e n t i l l i k a u p p f a t t a s s å s o m s u b j e c t ” 2). S u b je c t å te r * s ä g e r H e g e l, ä r substansen blott såvida som den fattas så som p ro c e s s , eller, för a tt b e g a g n a hans egna o r d , ”såsom rörelsen a l t co n stitu e ra sig sjelf” 3), såsom ”förm edling med sig sjelf g e n o m att p o n e ra sig såsom sitt a n d ra och i d etta a n d ra förblifva hos sig sjelf;” ty andens väsende och sjelf- n ä r v a r o b e r o r n ö d v ä n d ig t på en förm edling, på e tt åtskil jande från sig sjelf och ett sam m an slutande m ed sig. I a n -*) Schelling, l ber das W e s e n d. Menschl. Freyheit. Ups.- edit. p. 80. ” W ec h seld u rch d rin g u n g des Realismus und Idea lismus w a r die ausgesprochene Absicht seiner Bestrebungen.
D e r S p i n o z i s c h e Grundbegriff, durch das Prinzip des Idealis mus vergeistigt . . . ”
2) Hegel, Phänomenologie des Geistes. 2:te Aufl. Berlin
1 8 1 1 . p. 1 4 .
nat fall blefve d e n b lo tt d e n a b s t r a c t a id e n t it e te n i ) . H v a d som felas S p i n o z a , eller o r s a k e n , h v a rf ö re icke s u b s t a n s e n hos h onom f r a m t r ä d e r såsom a n d e , ä r så lu n d a , e n lig t H eg el, all ”d en ab so luta fo rmens eller d e n o än d lig a n e g a ti v i t e te n s p r in c ip ” hos h o n o m sa knas. I följd a f d e n n a b ris t k o m m e r Spin oza ej lä n g r e än till a t t r e d u c e r a alla ä n d li g h e te n s f o r m e r till deras ev ig a u r g r u n d ; m e n h u r u d e t abso luta k o m m e r a t t m an ifestera sig i sina m o d i , d e r o m blifver hos h o n o m ic k e f r å g a , än m i n d r e gifves d e r p å n åg o n förklaring. Skulle d e n n a stela, o rö r lig a s u b s ta n tia lite t, som hos S p in o z a ä r d e t y t t e r s t a o ch s i s ta , öfv e r v in n a s och upplåta sig till lif, så m å s te philosophien uppvisa icke blo tt h u r u d e ä n d lig a förem ålen s t r ö m m a tillbaka i d e t absolutas allhaf, ulan o c k h u ru de d e r u r fr a m g å och e v o lv er a sig *). D e tta hade också S c h e ll i n g försökt ; m e n d å d e t hos S c h e llin g v a r en o m e d e lb a r å s k å d n i n g , en fö rsäk ran , a l t allsu bslan sen ( d e n på e n g å n g reella och idella v e r k s a m h e t e n ) u t t ö m m e r sig i en d u b bel serie a f q v a n ti ta t iv t sk iljaktiga p o le n s e r , o ch den p h ilo - s ophiska c o n s tr u c tio n e n s pröfvoslen v a r dess up pvisade ö f v e r - e n s s lä m m e ls e m ed d e n fa cliskt gifna e r f a r e n h e te n , eller e x p e r i m e n t e ts lyck liga u t g å n g , så g jo r d e sig d e r e m o t Hegel till u p p g if t a t t l o g i s k t d e d u c e r a och r ä t t f ä r d i g a S c h e l - lings g r u n d å s k å d n i n g , för a l t d e n ej skulle sy nas såsom e n f r a m k a s t a d h y p o lh e s — låt vara s t o r a r t a d och genialisk — elle r s å s o m n å g o n sn illets e n sk ild a och ute s lu ta n d e tillhö—
*) Anf. st. pp. 1 4 , 19.
3 ) H egel, Gesc hichte d. Philoso phie. Berlin 1 8 4 4 . T h . I I I p. 3 6 7 . ”Da in die E ine S ubstans alle U nters chiede und Be s tim m u n g e n der Dinge und des B ew u s s ts e y n s n u r z u r ü c k ge h e n , so kann man sagen: Im Spinozistisclien S y ste m w ird A l les n u r in dieser A b g ru n d der V e rn ic h tu n g hin eingewor fen. A - b e r e s k o m m t nichts h e r a u s ; . . . sie schliesst sich nicht a u f , un d k o m m t so zu kein er L e b e n d ig k e it, Geistigkeit und T h ä t i g - k e it . Seine Philosophie h a t n u r die s t a r r e S u b s t a n s , noch
n ic h t den Geist; . . . das m o m e n t der N e g a t i v i t e t ist d a s , was dieser s t a r r e n Bewegungs losigkeit feit . . .” J m f r p. 3 3 7 , 338.
righet *). F ö r d e l t a ä n d a m å l fö r e lo g han sig a l t gifva den S p in o z is k t-S c h e llin g s k a åsig ten en ” m e l h o d ” eller a tt med d i a l e c t i s k n ö d v ä n d ig h e t sö ka uppvisa g å n g e n af d e t Ab solutas e v o lu tio n , h u r u d e t actue llt och fö r sig blifver hvad det p o te n tia och till sitt v ä se n d e är.
Men d å hos S c h e llin g v e r ld s p r in c ip e n ä r på en g å n g reell och ideell, på e n g å n g n a t u r och a n d e , ja, d e t reella till och med ä r det p r i m ä r a , so m först i d et ideella finner sin f ö r k la rin g och u p p g å r till m e d v e t a n d e för sig sjelf, så ä r d e re m o t hos Hegel verldens p rin c ip och all v e r k lig h e ts in n ers ta k ä r n a d et ”su bstantiella t ä n k a n d e t ” d. v. s. e tt l ä n kande, som ej actue llt tä n k e r eller vet om sig sjelft (h v ilk et blott ti llk o m m er den m en s k lig a p e r s o n lig h e t e n ) , u t a n ä r lä n kande. H u r u kan nu d e tt a re n a opers o n lig a t ä n k a n d e blifva ett s y s te m af c o n c r e t a t a n k a r ( e n n a t u r ) i stä lle t för a b s t r a c t a , eller e tt sje lftä n k a n d e och p e rs o n lig t v ä s e n d e ? J a , h u ru k o m m e r d e t ens a tt blifva det fu llstän d ig a r e n a t ä n k a n d e t? Ty såsom såd an t ä r d e t en m å n g f a l d , e t t system af b e s t ä m n in g a r . D erlill e r f o r d r a s en rörelse och en impuls för denna rörelse. H egel finner d e n n a im puls uti sin dialektiks eg e n d o m lig a p r i n c i p , eller i d e n för allt lo g isk t — o c h d e r - med ä f v e n , e n lig t H e g e l , för allt v e rk lig t — g ä ll a n d e la g e n : a l t hvarje e n h e t , såsom s å d a n , ä r sin e g e n m o t s a t s , eller a t t m otsatsen f r a m s p r i n g e r u r e n h e te n sjelf. H varje tanke ä r sålu n d a icke sig sjelf allena ( d e t a b s t r a c t a m o m e n t e t ) utan ock sin e g e n n e g a t i o n , h v a ri g e n o m d e n u p p h ä fv e r sig ( d e t dialektiska m o m e n t e t ) och ö f v e r g å r i en tr edje, som har de b å d a m o t s a t s e r n a till sina im m a n e n ta m o m e n t e r ( d e t
') H egel, anf. st. p. 6 1 4 . ” Die S y s t e m a tis iru n g d e r Idee zur W e l t m uss als n oth w en dirje E ntw ick elu n g und Offenba rung bew iesen werd en. Bei Schelling w ird die F o r m dagegen mehr zu einem äusserlichen Schem a und die M ethode ist das Anhängen dieses S ch e m a ’s an äu sserliche Gegenstände. Diess äusserlich angebrachte Schema tr i t t an die Stelle des dialekti schen Fo rtg an g s. Alles diess g eschieht, um den Gedanken zu entgehen; und diess ist denn doch die letzte einfache B estim m ung, um die es sich h andelt.”
speculativa m o m e n te t). Delta tr edje, d e n n a nya e n h e t , som vunnits, v is ar sig i sin o rd n i n g såsom endast relativ, eller s t å r såsom en ny m otsats till ett annat, i förening med hvil- k et den å t e r stä lle r sig såsom en ny m otsats mot e tt a n n a t, i allt hö g re sp h e r ‘). — B e tra k ta vi d e n n a lag n ä r m a r e , så ig e n k ä n n a vi uti d en sam m a utan svårighet den F ic h lis k t-S ch ellin g sk a tr ip l ic i te le n , e huru h är reducerad till sitt logiska u t t r y c k och fa tta d såsom tankens egen, allm änna natu r.
D rifk raflen i all rörelse — sjelfva fjädern liksom i lif- vels u r , s o m t v i n g a r d e t a t t elastiskt slå ut — ä r alltså sjelfva m o t s ä g e l s e n , och det absoluta ä r till sin sanna n a t u r en g e n o m sin eg en in neboende n e g a tiv ilel sig ut vecklande process *).
Men innan j a g kan u ts ä g a n å g o t m e r om det absoluta *) H egel, W issenschaft d. Logik l : s t e r Th. Berlin 1841. p. 38 o. f. ”Das Ein zige, um den w issenschaftlichen F o rt
g a n g zu g e w in n en , und u m dessen ganz einfache Einsicht sich
wesentlicli zu b em ühen ist — ist die E rk en n tn iss dass das Ne gative eben so s e h r positiv ist, oder dass das sich w ieder sprechende sich nicht im N u ll, in das abstracte Nichts auflüst, sondern wesentlich nur in die Negation seines B esonderen In h a l t s , oder dass die Negation nicht alle Negation, sondern die
N e g a tio n d e r B estim m ten S a c h e , die sich auflöst, somit be
s tim m te Negation ist; dass also im Resultate wesentlich das e n t h a lte n ist, w o ra u s es resulltirt. . . . Indem das Resultirende, die Negation, b e stim m te Negatiion ist, hat sie einen Inhalt. Sie ist ein neuer Begriff, aber d e r h ö h e re , reichere als der v o rh e r g e h e n d e ; denn sie ist u m dessen Negation oder Entgegen g e se tz te s reich er g ew o rd e n ; enthält ihn also, aber auch m e h r als i hn, und ist die seiner und seines Entgegengesetzten. In diesem W e g e h a t sich das System der Begriffe üb erh au p t zu bild en , — und in unaufhaltsam en, rein en , von Aussen nichts h e re in n e h m e n d e n Gange sich zu
v o lle n d en .” Jm fr
E ficy k lo p ä- die l i s t e r T h . Berlin 1843. § § . 7 9— 83.2) W issenschaft, d. L. l i s t e r T h. pp. 4 0 — 41. ”D as, w o d u r c h sich d e r Begriff selbst leitet, ist das vorhin angegebene
N e g a tiv e , das e r in sich selbst hat; . . . das Princip aller
eller h v a d d e t ä r , m å s te j a g s ä g a a l t d e t ä r ; «eller den yttersta a b s t r a c tio n af allt v a r a n d e ä r ju s t sjelfva v a r a t . Det ä r d e rf ö re d e n fö rsta af alla k a te g o r i e r , u r k a t e g o r i e n , och, såsom s å d a n t , ph iloso phiens absoluta b ö r j a n 1). Men såsom d enna y t t e r s t a a b s t r a c t i o n , till hvilken j a g k a n k o m m a , ä r d e t re n a v a r a t i sig to m t och in n e h å l ls lö s t, e ller utan all m ångfald och å t s k i l ln a d , b v ilk e t ses d e r a f att å t skillnaden mellan tin g e n ej lig g e r i d e ra s v a ra — ty d e r i k om m a d e öfverens — u ta n faller u ta n f ö r d e r a s v ara. I följe af den n a sin b e s t ä m n i n g s - och åls killn adslöshet ä r d e t rena v a r a t , e n lig t H e g e l, ju s t sin e g e n m o ts a ts e lle r d e t rena i n t e t . ( O m n å g o t b l o tt vore, ulan a t t v a r a på e t t b e s t ä m d t , b e g r ä n s a d t s ä t t , eller skiljaktigt fr å n a n d r a tin g s v a r a , så vore d e t p la t t i c k e , d. ä. dess v ara v o re intet.) Eller: vi fin n a , vid n ä r m a r e p å s e e n d e , in tet i v a ra t. O m -vändt finna vi å t e r v a r a t i i n t e t; ty så n e g a ti v t d e t re n a intet än må s y n a s , så visar d e t sig dock s å s o m e t t vara . Det ä r ncm lig en t a n k e och ju s t den på allt innehåll blot tade, besläm ningslös a t a n k e n , således alldeles d e ts a m m a so m varat. V a r a t och in t e t u p p h ö r a sålunda a tt v ara m o t s ä t t nin gar, eller de ö f v e r g å i h v a r a n d r a . D enna d e r a s ömsesidiga öfvergång och a l t e r n a tio n ä r v a r d a n d e t 2). Men a l t v a r
-*) Anf. st. pp. 59 , 6 2 , 65. ”Hie rin ist das N ä h e r e e n t h alten, dass d a s , w o m it d e r Anfang zu mache n is t, nic ht ein solches seyn k a n n , dass eine Beziehung in n e r h a lb se in e r selbst enthält. . . . D en n wie er nicht gegen Andere s eine B estim mung haben k a n n , so kann e r auch keine in s ic h , keinen I n halt e n th a lte n , denn dergleichen w ä re Unterscheid ung und B e ziehung von Versc hiedenen au f ein a n d e r, som it eine V e r m it telung. . . . W a s den Anfang m acht, der Anfang selbst, ist d a h e r als ein N ic h ta n a ly sirb a re s , in seiner einfachen u n erfü llten Un mittelb arkeit, also das re in e S e ijn
2) Hegel, E ncyklo pädie. l : r T h. §. 87, 8 8. ”Dieses reine Seyn ist nun die rein e A b s tr a c tio n ; dam it das A b s o lu t-n e g a tiv e , w e l ches, gleichfalls u n m itte lb a r g e n o m m e n , das N ic h ts ist. Das N ichts ist als dieses u n m i tte lb a r e , sich selbst gleich e, ebenso umgekehrt dasselbe, was das S e ijn ist. Die W a r h e i t des Seyns, so wie des Nichts ist daher die E in h e it beiden; diese Einheit
d a , ä r d e ls a m m a so m alt b l i f v a t i l l , d. ä. erh ålla till v a ro ; — tillvaron ä r derföre det re s u lta t, till hvilket v a r d a n d e t leder. — I b e g r e p p e t om vara ligger så lu n d a en dialektisk stimulus so m tv in g a r m ig att analyliskt-synlhietiskt fortgå till allt in n e h å lls rik a r e b e s t ä m n i n g a r ; och den fö rsta logiska t r e h e te n ( V a r a , I nt et , V a rd a ) kan betraktas so m d e n abso luta k ä r n a , hvari hela den följande utvecklingen h v i l a r ; såsom d e n u r s p r u n g lig a tr e e n ig h e t , som i allt högre och fyl ligare k r e t s a r u p p r e p a r sig och å t e r k o m m e r , tills dess d e t a bsolutas b e g r e p p fullständigt blifvit e x p lic e ra d t *). Det ta n k e s y s t e m , som h ä r ig e n o m u p p s t å r , ä r L o g i k e n .
L o g ik e n ä r så lu n d a en d e d u c tio n af alla de k a te g o r ie r , livilka till s a m m a n s ta g n a u tg ö r a d e t absolutas fullständiga d e finition eller u t t r y c k a d ess aprioris ka b eg re p p . Dess ta n k e - k r e t s b e s t ä m m e r hvad s o m a l l t i d och n ö d v ä n d i g l måste t ä n k a s vid v e r k l i g h e t e n , h u r u d a n den än i öfrigt må g e s talta s i g ; den f r a m s tä ll e r ej directe n a tu r e n s eller a ndens p h il o s o p h i, u ta n e n d a s t d et a b s t r a c ta , det i sig sjelf o v e r k l i g a , h v a r u r b å d a leda sitt u r s p r u n g : nemligen de för all vare sig n a tu r lig eller a n d e li g verklig het g e m e n s a m m a , i sig lika subjectiva so m o b je c tiv a ta n k e b e s tä m n in g a r n e , utan a l t d e r f ö r e det verkligas hela c o n c r e t a innehåll uttö m m es 8). S å ist d a s W e r d e n . . . . W o ll te man etw a sagen, Seyn lind Nichts s e y e n doch beyde G edanken und der Gedanke somit das b e y - den G em ein s ch aftlich e, so w ü r d e dabey ü b e rs e h e n , dass das S e y n nicht ein b e so n d e r e r b estim m ter Gedanke, sondern viel m e h r der noch ganz unbestim m te, und eben um dess willen v o m N ic h ts nichts zu unterscheidende Gedanke ist.”
*) Anf. st. p. 170. ” D er T r ie b , in dem Seyn oder in B e id e n eine feste Bed eutu ng zu finden, ist diese N o th w e n d ig - k e it s e l b s t, welche das Sey n und Nichts w eiter führt, und ih nen eine W a h r e , d. i. k o n k re te Bedeutung giebt. Dieses F o r t g e h e n ist die logische A u sfü h ru n g und der im Folgenden sich d a r s t e ll e n d e Verlauf. Jede folgende Bed eutu ng, die sie e r h a l te n , ist d a r u m n u r als eine n ä h e re B e stim m u n g und w a h r e r e D e fin itio n des A b s o lu te n anzusehen.”
2) W is sensch. d. Log. l : s t e r Th. p. 33. ”Die Logik is t s o n a c h als das S y s t e m der reinen V ern u n ft, als das Reich des
r>o
som på d e lta sä t t u t g ö r a n d e läran om tan k en s och tillva relsens eviga form, sam m anfa ller Logiken m ed Metaphysiken *), samt o m f a tta r ej blott de hos K ant s. k. tan k e f o rm e rn a ( Q v a - litet, O v a n titet o. s. v .) u tan allt hvad som ligger till g r u n d för d en reella v e r l d c n , de ta n keförhållanden, som in n e b ä ra s i tingen sjelfva, d eras t y p e r , eller, så till sä g a n d e s , de la g a r , e nligt hvilka v e rld sta n k e n t ä n k e r 8) . Den f ö r n ä m s ta fo rd ran , som Philosophen derfö re h a r a t t ställa till sig sjelf, ä r a t t h a n , m ed a fk läd an d e af sin e g en s u b j e c f iv ite t, steg för ste g följer det absoluta tä n k a n d e ts u p p en b arelse i d e l in dividuella tä n k a n d e t. En f o r d r a n , som Hegel p lä g a d e u t tr y c k a m e d : ”a tt m an hade a t t ö fv e rlem n a sig åt sak en s e - gen sjelfrörelse.” I följe h ä r a f fr a m tr ä d a ock i den H egelska L ogik en B e g r e p p , O m d ö m e och S l u t l e d n i n g ej blott såsom en d en m enskliga a n d e n s f u n c t io n , utan tillika såsom tingens e g n a förhålla nden; med a n le d n in g h v araf H egel o c k kallar sin Logik för en o b j e c t i v L o gik i m otsats till d e n blott subjectiva och form ella, som d a t e r a r sig från A r i stoteles.
V id a re , i d e t b e g r e p p e t V ara g e n o m den logiska t a n k e rö relsen u tv e c k l a r sig till allt in nehållsrikare b e g r e p p , k a n tä n k a n d e t sä gas sjelft fr a m b r i n g a sitt innehåll eller v a ra p r o d u c t i v e Ty, e h u ru v ä l de vigt igaste k a te g o r i e r n a , som u t g ö ra L o g ik e ns in n e h å ll, u tveckla sig u n d e r e rf a re n h e te n och i tä n k a r e n s m e d v e ta n d e redan m åste förefinnas, sam t så lu n d a endast k u n n a säg as a f honom på e tt g r u n d l ig a r e s ä t t r e reinen Gedankens zu fassen. D ieses R eich is t d ie W a h r h e i t , w ie sie ohne H ü lle an und f ü r sich selbst ist. Man kann sich
desswegen au sd rü ck en , dass dieser Inhalt die D a rstellu n g G o t
tes i s t , IVie e r in seinem ew ig en W e s e n v o r d e r E rsch affu n g d er N a tu r u n d eines endlichen G eistes is t.”
*) Anf. st. p. 51. ”Die Objective Logik t r it t d am it an die Stelle der vorm aligen M e ta p h y s ik , als welche das w issen schaftliche G ebäude d er W e lt w a r . .
2) Anf. st. p. 33. ”Sie e n th ä l t den Gedanken insofern er eben so se h r die Sache an sich selbst is t, oder die Sache an sich selbst, insofern sie eben so se h r d e r reine Gedanke ist.”
p r o d u c e r a s , sâ är man i alla fall b e r ä l t i g a d , a l t , g e n o m den fö r ä n d ra d e s tä lln in g och belydelse, som k a t e g o r i e r n a — i det de n u visa sig såsom s a m m a n h ö r a n d e m o m e n t e r af e tt u rs p ru n g lig t a p rio ris k t v etan d e •— e fte r d e n n a r e p r o d u c ti o n erhålla, b e t r a k t a den logiska b e g r e p p s c y k e ln såsom e t t f r a m b r in g a n d e a f n å g o n ti n g verkligen n y t t ‘ ).
L o g i k e n s m e d e lp u n k t å t e r ä r d e t abso lu ta B e g r e p p e t , som ä r d e n c o n c r e t a e n h e te n och d ialectiska f ö r m e d lingen a f V a r a t och v ä s e n d e t , s a m t d e n inre m a k t , som i badas process m a n ife ste ra r s i g * ) . B e g r e p p e t , såsom s å lunda ö f v e r g r ip a n d e b å d a b e s t ä m n i n g a r n a , såsom i sig in n e hållande b å d e v a ra ts realitet och väsen d ets id e a lite t, ä r den oändliga v e r k s a m h e t och r ö r l i g h e t , i k r a f t af hvilken d e t i- deella v ä s e n d e t s tä n d ig t fö r e te r s i g , g if v e r sig exis tens och v e r k l ig h e t o c h tillika å te r f ö r de än d lig a e x is te n s e r n a i s k ö te t af sin a b so lu ta id e a lit e t, s a m t s å l u n d a förhålle r sig så so m d e n s i g s tä d se o b je c tiv e r a n d e och u r sin objecti v itet i
*) Anf. st. p. 9, 17, 2 0. ”Das Reich des Gedankens philo so p h is c h , d. i. in seiner eigenen im manenten T h ä ti g k e it , oder w as d asselb e ist, in seiner nothwendig en E ntw ick elu n g d a r zustellen, m u s s te desswegen ein neues U nte rn e h m e n seyn, und dabei von v o rn e angefangen w e rd e n ; jenes e rw o r b e n e M aterial, die b e k a n n te n D e n k fo rm e n , aber ist eine h öchst wichtige V o r lage, ja eine noth w endig e Bedingung, d a n k b a r a n z u e rk e n n e n d e V o r a u s s e t z u n g anzusehen. . . . Diese K a te g o r i e n , die n u r in st in k t m ä s s ig als T rie b e w irk s a m sind, und z u n ä c h st vereinzelt, dam it v eränderlich un d sich v e rw ir re n d in das B ew u s sts ey n des Geistes g e b r a c h t , und so ihm eine vereinzelte und unsichere W ir k li c h k e i t g e w ä h r e n , zu reinigen und ihn dam it z u r F r e ih e it und W a h r h e i t zu e r h e b e n , diess ist das h ö h e r e logische Ge schäft.”
2) H eg. Ency klopäd ie, l : s t e r Tll. pp. 3 11, 316. ”D e r B e griff ist h ie m it die W a h r h e i t des Seyns und des W e s e n s . . . zugleich das schlechthin K o n k r e t e und z w a r insofern als de rs e lb e das Seyn un d das W e se n u n d dam it den ganzen R eichturn die s e r beiden Sphären, in ideeller E in h e i t , in sich e n th ä l t.” J m f r W is s e n s c h . d. Log. II L t e r T h . p. 5.
sig å t e r v ä n d a n d e absoluta id een ' ) . B e g r e p p e t , s å v id t d e t i sig in n e f a tta r v ä se n d e t såsom d en ena af sina m o t s a tta b e st ä m n i n g a r, ä r d e t a l l m ä n n a , eller den ideella m a k t i u n i v e rs u m , s o m , sä a t t s ä g a , med sitt nät o m s p in n e r d e s ä r skilda reala e x i s te n s e r n a , li g g e r till g r u n d för d e r a s i n r e relation och y t t r e c o n t a c t m ed h v a r a n d r a * ) , och s lu tlig e n g ö r d e t möjligt för m e n n is k a n a tt g e n o m b e g r e p p , o m d ö m e och s l u t l e d n i n g s a m m a n f a t t a , åtskilja och i d e r a s åts kiljande på en g e m e n s a m ta n k e , såsom d e r a s subs tan s, h ä n föra förem ålen. S å v id t å t e r b e g r e p p e t såsom sin a n d r a sida in n e b ä r v a r a t ä r d e t s ä r s k i l d h e t e n s ka te g o r i. Det s ä r skilda b e t y d e r d e t allm än n as fr å n e v i g h e t in n e b u r n a d r i f t a l t b e s t ä m m a s i g , u tb r e d a s ig till en verld af s ä r s k ild a ex istenser, s a m t d e r i g e n o m framkalla m å n g f a l d , lif, r ö r e l s e , position och n e g a t i o n 3). Men i dessa f r a m t r ä d a n d e y l t r e
*) Anf. st. pp. 5 8 9 , 590. ”. . . die Idee ist seih st die D ialektik, welche ewig das mit sich Identische , von d e m D if fe r e n te n , das Subjective von dem O bje ctiven, das E ndliche von dem Unendlichen, die Seele von dem L e ib e , ab- und u n t e r s c h e id e t, und n u r in so fern ewige S c h ö p fu n g , ewige L e b e n digkeit und ew ig er Geist ist. . . . Sie ist d e r V erlau f das d e r B egriff als die A llgem einheit, welche Ein zelnheit is t, sich z u r Objecti vitet un d z u m G egensatz gegen dieselbe b e s tim m t un d diese A u sse rlic h k e it, den die Begriff zu ih r e r S u b sta n s h a t , du rch ih r e im m a n e n te Dialektik sich in die S u b je c tiv ite t z u - r u c k f iih r t. J m f r H e g e l, Æ s te ti k . Berlin 1 8 4 2 . i : s t e r T h . p. 87.
2) Anf. st. p. 5 2 1 . ”Nun ist aber das Allgemeine des B e griffs nicht bloss ein G em einschaftliches, welchem g e g e n ü b e r das Besondere sein Bestand fü r sich h a t , so ndern vielm ehr das sich selbst B eso n d ern d e (Specificirende) und in seinem A n d eren , in u n g e tr ü b te r K la rh e it bei sich selbst Bleibende.” J m f r J V is - sensch. d. L o g . II I T h . p. 58. ” Das Allgemeine ist die fr e ie M acht; es ist es selbst und greift ü b e r sein A ndere s ü b e r ;
fiber
nicht ein G e w a lts a m e s , so ndern das vielmehr in d e m s e l ben ruhig und bei sich selb st ist . . . den es ist ein ^ e r h a lte n seiner zu dem U nterschiedenen n u r als zu sich s e lb s t, in d e m selben ist es zu sich selbst z u r ü c k g e k e h r t.s) W is sen sch . d. Log. I I I T h . p. 4 0 , 41. ” Das W a h r hafte, unendliche Allgemeine, w elches u n m itte lb a r eben so s e h r
existenser ä r likväl b egreppet inneboende och f ö r k n ip p a r dem , genom m o m en tet af sin allm änhet, till enhet med h v a r a n d r a . B e g rep p et hänför sig sålunda uti del särskilda — d å d e t blott ä r e tt försvinnande m om ent — på sig sjelft allena, e - huru p å e tt n egativt sät t , eller ä r , för alt b e g ag n a H egels u t t r y c k , ” uti d e t särskilda n e g a t i v (d. v. s. sig f r å n sig sjelf å ts k il ja n d e ) enhet med sig.” Såsom d e n n a ab so lu ta n e g a tiv ite t och idealitet ä r begreppet den sig på hvarje p u n k t i u niversum f r a m a rb e ta n d e och i menniskan sig sjelf f a t t a n d e och fö rn im m an d e s u b j e c t i vi t e l e n s p r i n c i p 1) , mot hvil- ken så s o m dess m otsats o b j e c t i v i t e t c n s sp h e r fra m trä d e r. O c h liksom uti su bjeclivitetens spher det y ttre , objectiva, ä r u p p h ä f d t i ta n k e n , så ä r d erem o t i objectivitetens spher ta n ken b lo t t p o ten tiell, i det y lt r e försjunken.
M en ä n sk ö n t b eg rep p et sålunda d elar sig i m otsatta s p h e r e r , eller i m om entet af sin a llm änhet, såsom subjecti v i t é , sä rsk ilje r sig fr ån sin i momentet af sin särskildhet re a lis e ra d e o b j e c l i v i t e t , så ä r det likväl å an d ra sid an , s å so m c o n c r e t b e g r e p p , den sig oupphörligen ånyo alstrande e n h e te n a f dessa m o tsa tse r. Såsom sådant ä r d e t det E n s k i l d a 2). Det enskild a är sålunda stä n d ig t den c o n c re ta B e s o n d e rh e it als Einzelnheit in sich ist, ist nun zunächst als
B e s o n d e r h e it zu betrachten. Es bestim m t sich frey ; es ist
sch ö p ferisch e M a c h t, als die absolute N egativitet, die sich auf
sich selbst bezieht. . . . Somit ist es ein Setzen der U n te r schiede. . . . H ie rd u rc h werden sie f ix ir te , isolirte U n te r schiede. . . . Hierin besteht das Schaffen des Begriffs. . . . ” Das Besondere ist das Allgemeine selbst, aber . . . es ist sein
S c h e in e n nach A u ssen. . . . ”
L) W is sen sch aft d. Log. T h. UI. pp. 13, 14. ”Je n e a b s o l u te A llg e m e in h e it, die ebenso unmittelbar absolute V e re in
ze lu n g is t, . . . m acht ebenso die Natur des Ich's, als des; B e g r if f e s a u s . . . . D e r Begriff i n s o f e r n e r zu einer solchen E xi
s t e n s gediehen is t, welche selbst frei ist, ist nicht A n d eres als
Ich o d e r das reine S elb stb ew usstseyn.”
*) Anf. st. pp. 39, 5 9 , 60. ”Als Negativitet ü b e r h a u p t , o d e r nach d e r ersten , unm ittelbaren Negation hat es (das All gem eine) die B estim m th eit überh au p t als B eson derh eit an ih m ;
enheten af univ ersi b åd a u r m o m e n l e r , del a ll m ä n n a och d e t sä r sk ild a , d e t ideella och det re e l la , i de m å n g f a ld ig a s te p o - tenser och g r a d e r5 och i följe h ä r a f en m ik r o k o s m af m a - k r o k o s m e n , en spegel af verldsalllet.
Men då i allt individuellt de m o ts a tta s i d o r n a af i- deellt och reellt ä ro förenade, så k a n det a ld r ig e x i s te r a så som hv ilande, u ta n ä r in b e g r ip e t i en b e s t ä n d ig rörelse och flu c tu a tio n , i det d e polara sidorna än g e n o m t r ä n g a h v a r a n d r a , än å t e r vilja s ä t ta sig såsom sjelfständiga. M. a. o. liksom d e t a llm ä n n a o u p p h ö rlig e n ä r in b e g r ip e t i s t r ä f v a n - det att p a rtic u la ris e ra s i g , så ä r det p a rtic u lä ra i n b e g r ip e t i s t r ä f v a n d e t a tt förallm änliga sig ; h v a r a f följer a t t d en c o n c r e t a e n h e t e n , d å den på e t t ställe u p p s tå r, eo ip so f ö r g å r på e tt a n n a t. Det ä n d li g a och o ändliga ä r o d e r f ö r e ej a tt b e t r a k t a såsom tv e n n e skilda verld a r, ulan båda lefva alltid inom h v a r a n d r a , så att det Ideala och G u d o m lig a h v a r k e n ä r e t t a b s tr a c t v äsen d e, som uppslagit sin b o n in g u to m och på a n d r a sidan af fö reteelsern as v e r l d , ej heller d e t än d li g a , m a t e r ie ll a , n å g o n sin en på d et G udom liga u t b l o tt a d till v a ro , ulan hvad i s a n n i n g ä r och utö fver hvilk et in g e n t i n g h ö g r e låter t ä n k a s i g , ä r ju s t den ev in n e r lig t lefvande, i en fo rtfaran d e p u ls e rin g af up p k o m s t och f ö r g ä n g e ls e , af id ea lisering och m a t e r i a lis e r in g s l a d d a V e r Id s p r 0 c e s s e n !).
Men v erldsprocessen, d e t ä r — I d e e n . ” I d e e n , såsom p r o
-als Z w e ite s , -als Negation der N egation, ist es absolu te lie -
s tim m th e it, oder E in ze ln h e it und C oncretion . . . die E inzeln-
heit ist die Tiefe, in der Begriff sich selbst e rf a s s t, und als Be griff gese tzt ist. . . . Das B eso n d ere ist aus demselben G r u n de, weil es n u r das b e stim m te Allgemeine i s t , auch E in ze ln e s.”
l ) Anf. st. T h . I. pp. 1 4 4 — 4ü. ”So das Unendliche gegen das E ndliche in q valita tiv er Beziehung von A n d e re n zu ein an der g esetzt, ist es das S c h le c h t-\]nendliche, das Unendliche des
V e rsta n d e s zu nennen. . . . es sind damit z w e i B e s ti m m th e i
te n ; es g ie b t zwei W e lt e n , eine unendliche und eine endliche, und in i h r e r Beziehung ist das Unendliche n u r G re n ze des E n d lic h e n , und ist damit n u r ein B e s ti m m te s , selbst endliches
cess, g e n o m lö p e r tr e n n e s t a d ie r i sin utveckling. Ideens för sta s lå d iu m ä r ideen såsom l i f , d. ä. ideen i sin o m e d e l barhet. Dess a n d ra s ta d iu m ä r fö rm edlingens eller dif fe re n sens f o r m och d e tt a ä r ideen såsom s a n n in g e n s idee ( d i e Idee als E r k e n n e n ) hvilken f ö r e te r sig i den dubbla g e stalten a f den th eoreliska och p ra c t is k a ideen. S annin gens process å t e r h a r till sitt re s u lta t åte r stä lla n d e t af den g e n o m åts killn aden ri k a r e v o r d n a e n h e t e n , och detta gifver den tr e d je form en eller d e n a b s o l u t a id e e n , hvilket sista s t a dium a f den logiska p rocessen tillika visar sig såsom d e t i s a n n in g första och g e n o m sig sjelf v a r a n d e ” ' ) .
D ialectiken ä r den H eg elsk a lärans n e rf och kärna och så in n e r lig t s a m m a n v ä f d m ed hela s y s te m e t , att vi ej a n sett oss k u n n a an gif va dess g r u n d t a n k e , utan a tt tillika för söka en te c k n in g a f hela den s y s tem atis k a byggnadens g r u n d v a l, L o g i k e n , i dess a llm ä n n a s te c o n to u r e r . Dialectiken bil d a r d e t s a m m a n h a n g , hvari allt f r a m tr ä d e r , och prete n d e ra r ej blo tt alt u t g ö r a den su bjectiva ta n k e n s nödvändiga r ö r e l s e , utan d e r j e m t e a t t i d e n n a afspegla d e t i universum i n n e b o e n d e f ö r a u f t e t , eller a tt liksom i e tt slag utveckla både ta n k e n s och l i n g e n s u n iv e r s a lf o r m e r och principer. F rå g a n o m d e n H eg elsk a läran s s a n n in g b e r o r sålunda ytterst på f r å g a n , h u r u v i d a d e n dialeclisk a m e t h o d , som den uppstäl ler, m e d r ä t ta k a n kallas d en s a n n t philosophiska.
A t t in låta oss i n å g o n utf örli gare gra n s k n in g h ä r a f , liksom af d e r m e d fö r k n ip p a d e f r å g o r : om processens k a t e g o r i , såsom Hegel för m e n a r, v erk lig en u t t ö m m e r det a b s o lu ta s b e g r e p p ; om ens den m en s k lig a personlighetens r e n t a n d e li g a väsende, dess m a k t a tt i d e t theoretiska tä n k a n d e t o c h d e n re n a sedliga viljan n e g e r a och öfvervägande n a t u r b e s t ä m d h e t u r d e n s a m m a e n s a m t l å t e r förklara sig — - a t t in l å t a oss i n å g o n n ä r m a r e g r a n s k n i n g h ä r a f , skulle, äfven o m d e n slode i v å r f ö r m å g a , alltför m y c k e t leda oss ulö fver d e
tr å n g a g r ä n s o r n a a f f ö r e v a r a n d e historiska refererin g . E - mellerlid, på d e t v å r f r a m s t ä l l n i n g ej m å l t e sa kna allt b e - stäm dt r e s u l t a t , eller vi sjelfve synas u m b ä r a all d e c id e ra d öfver lygelse, vilja vi bif oga n å g r a a n m ä r k n i n g a r , hvilka, o m de ej förmå n å g o t m e r , åtm in s to n e k u n n a Ijena a tt i k o r t het anty da v å r ta n k e .
Om philosophiens hela d e b a tt in n e r s t r ö r e r sig k rin g förhållandet m e llan e n h ete n och m ångfalden i tillv a ro n , och dess eg en tlig a g å t a k a n sä g a s v ara a tt finna ” en d u b b e lh e t och motsats, som tillika ä r den fullkom ligaste e n h e t ” !) , så mås te vi e r k ä n n a , a t t den H eg elsk a dialectik en , hvilken ju s t g å r ut p å a t t u ppvis a all m o t s a t s och åtskillnad såsom m o m ent i en e n h e t och e n h e te n sjelf såsom i sig n ö d v ä n d ig t in n e b ä r a n d e å ts k il ln a d , till sjelfva sin a n d a och i n t e n t i o n ä r i san n aste m e n i n g speculativ. E n a n n a n fråga blir, h u r u vida Hegel d e r u t i n n a n v erk lig en lyckats. S k a r p s y n te k rilici hafva p å p e k a t v ä s e n d tlig a lu c k o r i den såsom re n t i m m a n e n t p å s tå d d a f o r t g å n g , h v a r i g e n o m v a r a t s t e g för s t e g be s täm m er sig till I d e e , och å d a g a l a g t a lt t ä n k a n d e t ej säl lan i ty s th e t ledes af en m ä k t ig b u n d sfö rv a n d t — å s k å d ningen. H ä r m e d h a r m an lik v ä l, såsom oss s y n e s , en d a st visat n ö d v ä n d ig h e t e n a f en g e n o m g r ip a n d e revision af den Hegelska L o g ik e n s d e t a l j e r , m e n ä n n u ej v e d e rla g t sjelfva dess e g e n d o m lig a p r i n c i p , n e g a t i vi t e t e n . R ö r a n d e d e n samma m å s te vi s ä g a , a tt den u tg ö r m e t h o d e n s b å d e s t a r k a och s v a g a sida. Vi k u n n a n e m lig e n h v a rk e n i likhet med sy s tem ets blinde a n h ä n g a r e ad o p te r a den i hela dess vidd, men ej heller, såsom åts killiga af dess v ed ers ak are, till sluta v å r a ö g o n för d e n s a n n i n g , som lig g e r p å b o tte n a f densamma. Vi tr o v e r k lig e n a tt d en formella lo gikens g r u n d sats, A = A och alltså A icke = non A , n ågot få r ” m a k a åt sig” och a t t d e l t a k a n gälla såsom e tt den H egelska lo gikens o b e strid lig a r e s u lta t * ), e h u ru å a n d r a sidan H egel *) G eijer: T h o r i l d , P h ilosophisk E ller O philosophisk Be kännelse.
försu mmat a t t med tillrä cklig klarh et och b e s t ä m d h e t a n g if - va, h v a r u t in n a n r e n t a f olösliga motsägelser skilja sig fr ån d e m som k u n n a f ö r m e d la s ; h v arig en o m hela läran rö jer sig s å som ä n n u v a c k la n d e o ch osäker. Utom denna t v e t y d i g h e t , h v a rs följd er fö r d et hela ä ro oöfver skådliga, m ås te vi fä sta u p p m ä r k s a m h e t e n på den sk e f h e t, hvart ill Hegel g ö r sig skyldig i hela beh an d lin g en a f väsendets k a te g o r ie r ; — en sk e f h e t, s o m , enligt v å r t a n k e , utg ör den eg entlig a r o t e n till alla s y s te m e t s ensidigt pant heist iska och sjelfförstörande c o n s e q u e n s e r . T v ä r te m o t sin d ia le c tiks egentliga g r u n d t a n ke, a lt ej låta åts killn aden uppslukas af enheten, utan i d e n sam m a bibehållas och b e v a r a s , slår han i v e r k l i g h e t e n s k a t e g o r i väsende och phenom en så tillsammans a t t b å das åts k illn a d ej k o m m e r till sin rätt. Af alltför stor f r u k tan för d u a lis m lå te r han den ideala och reala verlden helt och hå llet u p p g å i h v a r a n d r a , i stället för att låta h v a r - d e r a sjelfständigt refleclera sig i sig, eller det absoluta å t skilja s ig in o m sig sjelf i tv e n n e motsatta verldar. I följe h ä r a f h a d e den enda rik tig a consequensen hos Hegel v a rit a tt sluta m e d b åd a s p h e r e rn a s fullkomliga indifferens ; fö r att u n d v ik a d e t t a , s ä t t e r han d em såsom försvinnande m o m e n te r i v e r l d s p r o c e s s e n .
G e n o m d e tta m is s k ä n n a n d e a f det ideellas och s u b je c tiv a s s jelfs tän d ig a b e ty d e l s e , förledes Hegel alt i L o g ik e n s
i a llm ä n h e t sy n e s förmena. He verkliga tingen (hvarje concret su b ject) innehålla onekligen många sådana. T y då hvarje con c r e t subject h a r m e r än e tt p re d ik a t, så m åste, så framt det en a ä r A , d e t andra nödvän dig t vara icke-A, eftersom d e t ej gifves n å g o t tredje u to m den i subjectet sjelf gifna föreningen af båda. O ch
då
su b je c te t s j e l f t är både A och ic k e - A , så fö lje r de ra f vidare, a tt det är A sjelft som är icke-A; t y i s u b je c t e t hängap r e d ik å tern e
ejlösa bredvid h v a ra n d ra
, u ta n s a m manfalla till ett. M. a. o., identiteten ä r , till följe af sin egen n a t u r , åts killn ad, och å ts kil ln aden, till följe af sin egen n a tu r , id e n t it e t . F ö r n e k a n d e t häiraf leder consequent till en r n e t a p h y - sisk realism , som u pplös er verkligheten i ett ag gregat a f , för h v a r a n d r a likgiltiga, enkla qvaliteter.tredje afdelning, h v arest den Gudomliga subjectivitetens rent andliga momenter — det absoluta vetandets och viljandets och den oandliga frihetens idé — hade bort förekomma och metaphysiskt utvecklas, upptaga de subjectiva omdömes- och slutledningsformerna, hvilka likväl förutsätta begreppet om Ja g e t och det subjectiva t ä n k a n d e t, hvarom dittills dock ingenting försports. Pä d e tta s ä t t finnes hos Hegel ingen plats öfrig för G udomligheten,’ — en b r is t, som religions- philosophien förgäfves strä fv ar a tt afhjelpa, d å d e t endast kan ske på bekostnad a f Logiken. — A tt sålunda den H e- gelska läran k räfver en s trä n g sofring och luttring synes oss ligga utom allt tvifvel, m en vi tr o också a tt n å g o t o fö r g ä n g l i g t innebor i d e n sa m m a, och a tt delta u r den kri tiska sk ärseld, hvilken den redan länge haft a tt bestå, skall framgå re nadt och f ö r k la r a d t, för a tt städse förblifva en den sa nna philosophiens o förytterliga egendom.
