Examensarbete i omvårdnad Malmö universitet
BRUKARSTYRDA
INLÄGGNINGAR
- EN INTERVJUSTUDIE MED PERSONAL
IVAR GUSTLE
BRUKARSTYRDA
INLÄGGNINGAR
- EN INTERVJUSTUDIE MED PERSONAL
IVAR GUSTLE
ELINA MEYBOHM BJÖRKMAN
Gustle, I & Meybohm Björkman, E. Brukarstyrda inläggningar– En intervjustudie med personal. Examensarbete i psykiatrisk omvårdnad, 15 högskolepoäng.
Malmö universitet: Fakulteten för Hälsa och samhälle, institutionen för vårdvetenskap, 2018.
Bakgrund: Personer med självskadebeteende är en grupp som ökar i samhället.
Patientgruppen väcker mycket tankar och känslor hos omvårdnadspersonal inom slutenvården. Sjukvården i Sverige söker efter lösningar för att optimera
behandlingen för självskadepatienter. Brukarstyrda inläggningar (BI) är ett projekt som startat i Skåne som ett alternativt vårdssätt för dessa patienter. Modellen kommer ursprungligen från Nederländerna där det har använts i närmare 30 år.
Syfte: Att undersöka sjuksköterskor och mentalskötares upplevelser och
erfarenheter av att arbeta med BI på en slutenvårdsavdelning. Metod:
Intervjustudie med åtta sjuksköterskor och mentalskötare som arbetar med BI på slutenvårdsavdelningar. Resultat: Informanterna var eniga om att BI upplevs
fungera för patientgruppen. Det upplevs främja autonomi och fungerar
förebyggande. Informanternas erfarenheter var att arbetet med BI var roligt och givande. Det framkom tankar att detta arbetssätt kan hjälpa fler patientgrupper.
Nyckelord: autonomi, brukarstyrd inläggning, erfarenheter, självskadebeteende, personal.
BRIEF ADMISSIONS
- AN INTERVIEW STUDY WITH STAFF
IVAR GUSTLE
ELINA MEYBOHM BJÖRKMAN
Gustle, I & Meybohm Björkman, E. Brief Admissions – An Interveiw study with staff. Degree project in Psychiatric Nursing, 15 credits. Malmö University: Faculty of Health and Society, Department of Care Science, 2018.
Background: The number of people with self-harming tendencies have increased
in number over the past years. This patient group raises a lot of thoughts and
feelings in nursing staff in the psychiatry ward. The health care system in Sweden is looking for solutions to optimize care for patients who commit to deliberate self-harm. Brief Admission (BA) is a project started in Scania as an alternative care option for these patients. Brief admission has been used in the Netherlands for nearly 30 years. Aim: To investigate nurses´ and nursing assistants´
experiences of working with BA in a closed unit. Method: An interview study
with eight nurses and nurses assistants that work with BA. Result: The informants
agree that BA is generally perceived to yield positive results for this group of patients. It promotes autonomy and has a preventive effect. The informants' experience is that the work with BA is fun and rewarding. There is a strong belief among the staff that this way of working can help more groups of patients.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
INTRODUKTION ... 4
BAKGRUND ... 4
Emotionellt instabilt personlighetssyndrom ... 5
Omvårdnad ... 5
Brukarstyrd inläggning - BI ... 6
Brukarstyrd inläggning – i Skåne ... 6
Problemformulering ... 7
SYFTE ... 7
METOD ... 7
Urval och datainsamling ... 8
Intervjuer ... 8 Analys ... 9 Författarnas förförståelse ... 9 RESULTAT ... 9 Lyfter patienten ... 10 Utmanar personal ... 11
Spiller över på övriga patienter ... 13
DISKUSSION ... 13
Metoddiskussion ... 13
Resultatdiskussion ... 16
SLUTSATS ... 18
KLINISKA IMPLIKATIONER OCH FRAMTIDA FORSKNING... 18
ENSKILDA PRESTATIONER ... 19
REFERENSER ... 20
INTRODUKTION
Psykisk ohälsa har ökat de senaste åren framförallt bland unga. En stor del av dagens ungdomar uppger att de har tänkt på och/eller skadat sig själva någon gång under de senaste sex månaderna. Avsiktlig självskada är ett sätt att hantera ångest och känslor. Flera fortsätter med detta destruktiva beteende upp i vuxen ålder, där det ibland eskalerar till den nivå att det påverkar individens liv. En avsiktlig självskada kan ibland bli så pass allvarlig att det finns fara för liv och hälsa (Socialstyrelsen, 2013). Det kan vara då de kommer i kontakt med vården där sjuksköterskan står som ansvarar för individens omvårdnad. Hur kan
sjuksköterskan bemöta en patient som ser självskada som den bästa utvägen för sin psykiska ohälsa, utan att minska patientens autonomi och självbestämmande. Hur ska personalen handskas med de tankar och känslor som uppkommer när de vårdar dessa patienter?
Författarna till denna studie har själva erfarenhet av att möta patienter med
självskadebeteende. Ingen av författarna upplever att det funnits några direktiv för hur dessa patienter ska bemötas. Detta skapar en osäkerhet för personal och patienterna vet inte vad som väntar när de kommer till avdelningen. En lösning där patienters självskador minskar och där personal känner sig mer säkra i mötet med dessa patienter är önskvärt.
Ett projekt med en omvårdnadsintervention som kallas brukarstyrd inläggning (BI) startade i Skåne oktober 2015. Syftet är att hjälpa patienter med
självskadebeteende och emotionellt instabil personlighetssyndrom med krishantering och avlastning samtidigt som personens autonomi och
självbestämmande främjas. Denna magisteruppsats inom psykiatrisk omvårdnad kommer att fokusera på vårdpersonalens upplevelser av att arbeta med BI.
BAKGRUND
Prevalensen av självskadebeteende varierar mycket mellan olika studier, åldersgrupper och länder. En systematisk litteraturstudie från 2017 påvisar en prevalens kring 7-46% bland ungdomar, 38% bland studenter på eftergymnasial nivå och 4-23% bland vuxna (Cipriano, Cella & Cotrufo, 2017).
Självskadebeteende debuterar vanligtvis mellan 12 och 14 års ålder och den vanligaste självskadehandlingen bland kvinnor är att skära sig medan bränning eller slag på kroppen är vanligast bland män. Flertalet personer som skadar sig själva använder dock mer än en metod. Den vanligaste orsaken till att självskada sig är att hantera svåra känslor vilket självskadan har som syfte att reglera. Det finns ingen signifikant skillnad mellan könen i prevalensen av självskadebeteende (a.a.).
Det finns olika definitioner av självskadebeteeende som används i olika delar av världen. De två mest framträdande är Non suicidal self-injury (NSSI)
(Nock, 2010) samt deliberate self-harm (DSH) (Hawton et al, 2003), den senare täcker in samtliga patienter som har skadat sig själv. Ifall någon medvetet har skadat sig själv täcks det således alltid in under DSH men det kan i själva verket vara ett självmordsförsök (a.a.).
Under 2016 hade psykiatrin i Sverige uppemot 111 000 vårdtillfällen (Uppdrag psykisk hälsa, 2017) uppdelat på ungefär 4000 vårdplatser (Sveriges kommuner och landsting, u.å). Under samma år vårdades 60 000 individer med en psykiatrisk diagnos inom slutenvård i Sverige (Socialstyrelsen, 2017). I en svensk studie undersöktes förekomsten av självskadebeteende bland patienter som varit i kontakt med sluten- och öppenvårdspsykiatrin (Odelius & Ramklint, 2014). I studien uppger ungefär hälften av patienterna att de har skadat sig minst en gång under det senaste sex månaderna. Det framkom även att ungefär en tredjedel av dessa patienter väljer att dölja sina självskador från vårdpersonalen (a.a.).
Patienter upplever att de bemöts med fördomar och att det finns en kunskapsbrist hos vårdpersonalen (Taylor, Hawton, Fortune & Kapur, 2009).
Tidigare svensk forskning kring patienter med ett självskadebeteende visar på att det skapar mycket känslor och tankar hos omvårdnadspersonalen när de tar hand om denna patientgrupp (Salzmann-Erikson, Persson & Fallqvist, 2014). Om personalen inte förstår sig på patientens handlingar kan det skapa känslor av maktlöshet (Salzmann-Erikson et al., 2014; Wilstrand, Lindgren, Gilje &
Olofsson, 2007) och önskemål om att flytta dessa patienter till andra avdelningar för att personalen skall få återhämtning (Salzmann-Erikson et al., 2014). Patienter med återkommande självskadehandlingar är ett orosmoment för personalen då de aldrig vet när nästa självskada uppstår (Wilstrand et al., 2007).
Emotionellt instabilt personlighetssyndrom
Emotionellt instabilt personlighetssyndrom (EIPS) kännetecknas av att personen har instabila relationer, självbild och affekter samt agerar impulsivt (American Psychiatric Association (APA), 2013 APA, 2013; Ottosson, 2015). Ofta debuterar EIPS i ung ålder och kan visa sig på flera olika sätt. Personer med EIPS har många gånger svårt med självförtroendet och kan på grund utav detta sabotera för sig själv. Samsjuklighet är vanligt med diagnoser som depression, bipolaritet, drogrelaterade syndrom, posttraumatisk stress, ätstörningar och ADHD (attention deficit hyperactivity disorder) (a.a.). Suicid hos personer med EIPS förekommer hos upp till 13 procent av personerna med diagnosen (Paris, 2002; Stone, 1993).
Omvårdnad
Sjuksköterskans främsta ansvarsområde är omvårdnaden där fokus ska ligga på att värna om varje individs integritet, värdighet och autonomi (Svensk
sjuksköterskeförening (SSF), 2014a). Sjuksköterskan leder omvårdnadsarbetet med hjälp av undersköterskor. Inom psykiatrin kallas undersköterskor för mentalskötare, författarna använder därför termen mentalskötare i denna studie. Mentalskötare är en stor del av teamet som arbetar med patienten för att denna ska kunna återgå till sin vardag. För att göra detta möjligt behöver patienten bemötas utifrån sina egna resurser och egen upplevelse av hälsa där sjuksköterskan ingår ett partnerskap med patienten för att främja personcentrerad vård (SSF, 2014b). Specialistsjuksköterskor med inriktning psykiatrisk vård har ett ännu större ansvar över omvårdnaden och det är tydligt specificerat att hen behöver hörsamma patientens subjektiva upplevelse och kontinuerligt följa upp patientens behov och utvärdera vårdplaneringen. Specialistsjuksköterskan ska även kunna bedöma och hantera situationer som innebär risk för patienten, närstående eller medarbetare. Ett av målen med psykiatrisk vård är att stärka patienters känsla av att de har kontroll över sina liv, specialistsjuksköterskan ska hjälpa patienten att förebygga försämring i sitt mående (a.a.).
I Sverige har det tidigare gjorts studier på vad patienter med självskadebeteende och EIPS vill ha ut av vården (Perseius, Öjehagen, Ekdahl, Åsberg & Samuelsson, 2003; Perseius, Ekdahl, Åsberg & Samuelsson, 2005). I dessa studier
framkommer det att patienterna önskar ha mer att säga till om i sin vård samt önskar att vårdpersonal ska hjälpa dem ta mer ansvar för sin vård. Patienterna efterfrågar att få hjälp i att lösa sina problem på egen hand utifrån de resurser som de själva besitter (a.a.).
Omvårdnadsteoretikern Joyce Travelbee fokuserar i sin teori på den
mellanmänskliga relationen mellan patienten och sjuksköterskan (Kirkevold, 2000). För att uppnå en god relation bör man enligt Travelbee förkasta begreppen patient och sjuksköterska då de förbiser de unika egenskaperna hos varje individ. Begreppen ger upphov till stereotyper som påverkar relationen negativt. Det viktigaste för sjuksköterskan är att förhålla sig till patientens egen upplevelse av sin sjukdom istället för diagnoser eller bedömningsformulär. Relationen mellan patienten och sjuksköterskan är en process som sjuksköterskan ansvarar för att etablera och upprätthålla, men båda parterna måste samarbeta för att uppnå det (a.a.).
Brukarstyrd inläggning - BI
BI startade i Nederländerna och har där funnits i ca 30 år (Liljedahl, Helleman, Daukantaité, Westrin & Westling, 2017). När BI översätts till engelska används begreppet Brief admission. BI ger patienter med svåra psykiatriska sjukdomar möjlighet till självstyrd inläggning när livet är stressigt och en eventuell kris är nära. Syftet är att få hjälp med avlastning och krishantering i en trygg miljö samtidigt som autonomi och egenansvar främjas. Målet är att undvika långa inläggningar och självdestruktivt beteende genom att personen lär sig tidiga tecken och hur de ska handskas med sina symtom (Helleman, Goossens,
Kaasenbrood & van Achterberg 2014a; Helleman, Goossens, Kaasenbrood & van Achterberg 2014b). Ytterligare mål är att stärka patienternas autonomi, få
patienterna att ta ansvar för sin vård samt minska maktskillnaden mellan personal och patient (Liljedahl et al, 2017). I Nederländerna används BI för flera olika psykiatriska sjukdomar, däribland alkoholberoende, psykos samt
neuropsykiatriska sjukdomar. BI finns i dag även med i de nationella riktlinjerna för vård av personer med personlighetsstörningar i Nederländerna (a.a.).
Brukarstyrd inläggning - i Skåne
Projektet Brief Admission Skåne (Scania) Randomized Controlled Trial inriktar sig mot personer som är 18-60 år, har etablerat självskadebeteende och/eller återkommande suicidalitet samt tre diagnoskriterier för EIPS. Patienten ska även ha varit inlagd minst sju dygn eller sökt på psykiatrisk akutmottagning minst tre gånger de senaste sex månaderna. Studien genomförs på fyra allmänpsykiatriska avdelningar i Skåne där varje avdelning har antingen två eller tre platser avsedda för BI (Liljedahl et al, 2017). Patienten har själv möjlighet att ringa till
avdelningen när inläggning behövs och om det är full beläggning på de platser som är avsedda för BI får de försöka igen vid ett senare tillfälle. Inläggning får maximalt användas tre dygn, tre gånger per månad (Liljedahl, Helleman och Westling, 2016). För att få använda sig av BI måste ett kontrakt först skrivas tillsammans med patienten, behandlaren från öppenvården samt en ansvarig sjuksköterska eller mentalskötare från en av slutenvårdsavdelningarna som bedriver BI. I kontraktet formuleras villkoren för inläggning med tydliga detaljer för vad som förväntas av patienten och vården. Kontraktet innehåller även
strategier för krishantering, avslappning och vad som skulle kunna leda till tidig utskrivning (ex självskada). Under BI har patienten ingen kontakt med
avdelningsläkare och eventuella funderingar på läkemedelsförändringar eller liknande hänvisas till personens öppenvårdskontakt. När patienten kommer till avdelningen ska denna bemötas med värme, bekräftelse och öppenhet. Patienter på BI ansvarar själv för sina mediciner som de ska ha inlåsta på sitt rum och de visiteras inte vid ankomst till avdelningen. Patienterna erbjuds stödjande samtal såsom bestämt i kontraktet under vårdtiden och vid utskrivning efterfrågas patientens upplevelser av inläggningen (a.a.).
Problemformulering
Tidigare studier har visat att patienter med självskadebeteende är en svår grupp för vården att möta. Vården letar hela tiden efter nya sätt att arbeta för att optimera omhändetagandet av patienterna. Psykiatri Skåne har valt att prova omvårdnadsinterventionen Brukarstyrda inläggningar (BI) som ursprungligen härstammar från Nederländerna. BI-projektet i Skåne har vigt ett antal platser på några allmänpsykiatriska avdelningar åt patienter med självskadebeteende och kriterier för EIPS. Projektet har kommit till för att minska långa inläggningar samt främja patientens ansvar och autonomi. Ännu har inga slutgiltiga resultat
publicerats. Då BI är ett nystartat projekt finns det bristande forskning kring personals upplevelser och erfarenheter av att arbeta med projektet. Det är således av stor vikt att göra en intervjustudie för att ta reda på vilka upplevelser och erfarenheter personalen har av BI.
SYFTE
Syftet var att beskriva sjuksköterskor och mentalskötares upplevelser och erfarenheter av att arbeta med omvårdnadsinterventionen brukarstyrda inläggningar (BI) på en slutenvårdsavdelning.
METOD
För att kunna genomföra studien valdes en kvalitativ ansats med
semistrukturerade intervjuer. Vald studiedesign var ett ändamålsenligt urval med sjuksköterskor och mentalskötare anställda inom psykiatrin i Region Skåne som informanter. En kvalitativ ansats är att föredra när upplevelser och erfarenheter ska undersökas (Ahrne & Svensson, 2011; Polit & Beck, 2017). Kvantitativ ansats hade inte kunnat besvara studiens syfte då det är svårt att formulera enkätfrågor som beskriver upplevelser (Malterud, 2009).
En skiss för upplägget av studien gjordes och examinerades vid Malmö
Universitet under januari 2018. Skissen ligger till grund för förfarandet av denna studie. Inför studiens start inhämtades etiskt godkännande från Etikrådet vid fakulteten för hälsa och samhälle, Malmö Universitet. Ärendenummer HS2018 löp nr 43.
En intervjumall sammanställdes i syfte att besvara frågeställning på ett grundligt sätt. En pilotintervju utfördes med en sjuksköterska med erfarenhet av BI för att se om frågorna fungerade för syftet. Intervjumallen justerades därefter.
Urval och datainsamling
Författarna tog kontakt med samtliga fyra avdelningar som deltar i BI-projektet genom att skicka mail till enhetscheferna för att se om eventuellt intresse fanns att delta i studien. I mailet bifogades informationsbrevet för studien. Av de
kontaktade avdelningar tackade två ja via mail. De två andra avdelningarna kontaktades även via telefon. En avdelning tackade nej på grund av brist på ordinarie personal samt en avdelning gav inget svar varken på mail eller telefon. Enhetscheferna på de avdelningar som tackade ja skickade ut information till berörd personal via mail. Intervjuer bokades in via mail samt i samband med besök på avdelningarna. Ytterligare muntlig information om studien gavs i samband med besök på avdelningarna.
En ändamålsenlig urvalsmetod valdes (Polit & Beck, 2017). I samband med intervjuerna erhöll informanterna åter skriftlig information i form av
informationsbrevet samt muntlig information om syfteet med studien och informanternas rättigheter. Informanterna fick bestämma tid och plats för
intervjuerna, detta för att intervjuerna skulle ske ostört och i en trygg miljö (Trost, 2010).
Inklusionskriterierna för studien var sjuksköterskor och mentalskötare som arbetar eller har arbetat på en avdelning som är del av BI-projektet. Informanterna skulle ha genomgått internutbildning i hur patienter med BI tas emot på avdelningen. Exklusionskriterier för studien var övrig personal.
Totalt medverkade åtta informanter i studien. Sex informanter var kvinnor och två män, av dessa var fem legitimerade sjuksköterskor och tre mentalskötare. Två informanter hade erfarenhet från en av avdelningarna och sex stycken från en annan av dem.
Intervjuer
Varje informant fick ta del av skriftlig information om studiens upplägg och syfte. Författarna erhöll skriftligt samtycke från samtliga informanter och informanterna fick information om att de när som helst under studiens gång kunde avbryta, skjuta upp eller dra tillbaka sitt deltagande utan att behöva ge en anledning till detta (Northern Nurses Federation, 2003). Även information om att allt material kommer att avidentifieras samt förstöras efter publicering av godkänd uppsats. De fick information om att deltagandet är konfidentiellt. Alla informanter gav
tillåtelse till att intervjuerna spelades in.
Varje intervju inleddes med frågor kring yrkesverksamma år samt längd av erfarenhet av BI. Därefter inleddes intervjun med frågor enligt intervjuguiden (bilaga 1) där de fick besvara frågor om sin upplevelse kring BI. Intervjuerna var semistrukturerade där båda författarna var delaktiga i sex av intervjuerna, båda två ställde frågor och försökte vara lika delaktiga. Under första intervjun fördes fältanteckningar, det var inget som gjordes på resterande intervjuer. Författarna hade alltid med papper och penna för att kunna anteckna om det ansågs behövas under någon intervju. Två intervjuer gjordes enskilt av författarna till följd av att den andre inte hade möjlighet att närvara.
Intervjuerna spelades in på två enheter för att försäkra sig om att tekniska problem inte skulle förhindra inspelning av intervjuerna. Enheterna som används för inspelning var satta i flygplansläge för att förhindra olovlig åtkomst av tredje part. Därefter sparades alla ljudfiler över på ett USB-minne. När USB-minnet var
kopplat till en dator var denna dator ej ansluten till internet. Efter varje intervju transkriberade författarna intervjun tillsammans. Även transkriberingen sparades på detta USB-minne. När uppsatsen är godkänd och publicerad i MUEP kommer materialet på USB-minnet att raderas. De avdelningar som varit med i denna studie kommer att delges resultatet.
Analys
Varje intervju med tillhörande transkribering kodades slumpmässigt med en bokstav mellan A-H för att säkerhetsställa konfidentialitet hos informanterna. Intervjuerna varierade mellan 16 och 42 minuter. Total inspelat material blev cirka 210 minuter. Detta blev cirka 48 A4-sidor transkriberat material.
En innehållsanalys med induktiv ansats har använts för denna studie (Burnard, 1991). Författarna började analysen med öppen kodning genom att var för sig sammanfatta och sätta ord i marginalerna på varje transkriberad intervju. I
samband med den öppna kodningen togs all data bort som inte svarade mot syftet. En av författarna analyserade, färgmarkerade och kodade i pappersform. Den andra författaren läste och kodade i digital form för att sedan föra in relevant data i tabeller i Microsoft Excel. Efter att den första kodningen var klar sammanställde författarna gemensamt sina fynd och dubbletter togs bort. De olika kodningarna sågs sedan över för att hitta liknande eller överlappande kodningar. En av
författarna skrev upp alla koder på post-it lappar för att sedan gruppera ihop koder som kunde forma kategorier. Samtidigt gjorde den andra författaren en liknande gruppering i digital form. Formandet av kategorier gjordes enskilt för att sedan diskuteras gemensamt. Samtliga kodningar med tillhörande material under varje kategori togs ut och lästes ånyo för att finna kärnan i varje kategori (Burnard, 1991). Citat som redovisas i resultatet är omarbetade för att avidentifiera samt grammatiskt bearbetade.
Författarnas förförståelse
Båda författarna har erfarenhet av att arbeta inom psykiatri sedan tidigare. Författarnas sammanlagda erfarenhet av psykiatri är 11 år och innefattar erfarenhet som både sjuksköterskor och mentalskötare. Båda författarna har arbetat med patientgruppen som innefattas i föreliggande studie. En av författarna har arbetat två år på en av avdelningarna som är involverade i BI-projektet.
RESULTAT
Totalt medverkade åtta informanter. Av dessa var fem sjuksköterskor och tre mentalskötare. Informanternas yrkeserfarenhet varierade mellan 8-24 år och samtliga informanter hade arbetat med BI sedan det infördes under olika delar av 2016 beroende på avdelning. Kategorier och subkategorier som identifierades under analysen redovisas i tabell 1 nedan. Dessa kategorier ligger till grund för resultatet. Endast kategorierna kommer redovisas med rubriker, subkategorierna redovisas i löpande text.
Tabell 1. Kategorier och subkategorier
Kategorier Subkategorier / Kodningar
Lyfter patienten
(Informant A-H) • • Ansvar Autonomi
Utmanar personal
(Informant A-H) •• Roligt/givande Relation till patient • Tid / stress
• Ansvar • Kontrakt • Oro
Spiller över på övriga patienter
(Informant A-H) •• Inspiration Positivt och negativt
Lyfter patienten
Samtligainformanter upplever att BI gynnar patienterna. Fokus i informanternas berättelser ligger ofta på det ansvar som patienter behöver ta på BI och hur ansvarstagandet främjar autonomi hos patienten. Flera informanter påtalar att vården många gånger tar ansvaret ifrån patienten när de läggs in på avdelningen men menar att vid BI ges ansvaret istället tillbaka till patienten.
“syftet med brukarstyrd inläggningar för patienten är att stärka deras autonomi, få dom att ta kontroll och ansvar för sin egen vård och sitt eget mående, det är
ganska stora saker för någon som mår dåligt, för dom har också på något sätt blivit bemötta i att dom inte kan ta ansvar, speciellt när dom kommer till vården,
så är vi i vården ganska snabba på att ta över ansvaret” (Informant B) “men jag tycker man tar ifrån för mycket ibland, i min personliga uppfattning, från dom liksom, att dom blir som små barn, att man gör allting, och jag tror det
stärker en att få ansvar själv och kunna göra det faktiskt” (Informant F)
Flera informanter upplever det som bra att patienterna får ta ansvar på
avdelningen för sådant som de förväntas ansvara för hemma. Ett exempel är bland annat mediciner. Då kan vistelsen på BI förbereda ett liv utanför avdelningen.
“man försöker normalisera deras liv så att dom lär sig att det går att leva självständigt, stärka deras självbestämmande och så, det är väldigt bra, dom lär
sig så småningom, dom lär sig lite av sig själva, tror det faktiskt, dom ser det också, det kan jag göra, så då kan jag fortsätta göra det här hemma också”
(Informant D)
Projektet BI upplevs av informanterna som ett förebyggande verktyg för patienten där de kan erhålla stöd innan de känner att de har tappat kontrollen. Genom denna möjlighet får patienterna ta ansvar för sitt mående och istället söka hjälp innan de mår så dåligt att de faller tillbaka i sina destruktiva beteenden. Några informanter berättar hur BI-patienter ibland söker hjälp för sent så att deras mående är så pass dåligt att de inte kan hålla sig inom ramarna för BI. Informanterna upplever trots detta att det inte är ett problem då de kan hjälpa patienten till en Akutmottagning för bedömning.
Utmanar personal
Sex av informanterna upplever arbetet med BI som roligt. Informanterna menar att snabba resultat kan ses på de tre dygn som patienten är på avdelningen vilket gör att personalen känner att de gör nytta. Patienterna inlagda på BI upplevs som mer motiverade än övriga patienter och samtalen ses som mer konstruktiva och givande. Informanterna nämner också att det är roligt att se patienterna i ett bättre skick än vad de normalt sett är vid vanliga inläggningar. Fem av informanterna påtalar att de känner BI-patienterna väl och känner att de har en allians med dem. Detta har lett att personalen känner sig mer avslappnade i interaktionen med BI-patienterna.
“vi kan verkligen bli partners jag och patienten, vi pratar som människor på samma nivå, det är inte som att du är lidande patient och jag är sjuksköterska
med makt att bestämma” (Informant G)
Informanterna menar att deras allians och relation med BI-patienterna gör att de snabbare och lättare kan bedöma patienten och vilket stadie patienten befinner sig i. Informanter upplever även att BI-patienter visar större tacksamhet över vården de erbjuds.
“tacksamhet är kanske lite svårt att prata om, men ändå att man får ofta höra tack för samtalet. Jag tror jag får höra det från varje BI-patient” (Informant C)
Tre informanter beskriver att det inför projektet fanns oro.
“ganska mycket oro och farhågor när man skulle införa det, dels att det var någonting nytt och sen här ska komma patienter som vi vet är några av dom sjukaste vi har i vårt upptagningsområde, och dom ska plötsligt bara kunna ta hand om sig själva och sina mediciner och dom får inte självskada, vi ska skriva
in och ut, läkarna ska inte ens vara delaktiga, all den oron” (Informant B)
Tid är ett återkommande ämne i sexav intervjuerna. Informanterna upplever att tidsbrist påverkar arbetet på avdelningen och på så vis också arbetet med BI. Vissa av informanterna menar att arbetet med BI-patienterna tar mer tid samtidigt som andra tycker att BI gör att de sparar tid.
“skaffa ett rum som är ledigt för patienten, sen är det ju alla andra rutiner för att hålla i samtal och skriva en vårdplan, vi får göra en skattning också och sådana saker, jag tycker inte det är så särskilt svårt men det är tidskrävande” (Informant
D)
“ett samtal går på 15-20 minuter och det har man 3 patienter inlagda samtidigt så är det kan man säga en och en halv timme med att dokumentera samtalen
också, så det är krävande” (Informant H)
“Dom tar ju mindre tid om man nu ska slå ut det så att säga så, är det mindre tidskrävande, om man jämför med vanlig arbetsdag” (Informant F)
Stress är något flera informanter tar upp kring arbetet med BI. Till följd av platsbrist inom slutenvården händer det att platserna som är ämnade åt BI-patienter beläggs med andra BI-patienter tills det att en BI-patient kontaktar
avdelningen. Det som informanterna upplever skapar stress är när de måste frigöra en plats för en BI-patient som ringt till avdelningen för en inläggning. Detta kan ibland medföra överbeläggningar som skapar merarbete för personalen.
Sex informanter pratar om hur BI-projektet har medfört ett ökat ansvar hos personalen som personalen tidigare inte haft. De ansvarar för att bedöma måendet hos patienten vid inskrivning, under vårdtiden och vid utskrivning som tidigare har legat hos läkare. Tre informanter berättar om händelser där de är oroliga för patienten vid utskrivning och känner en form av ansvar för patienten. De försöker då komma överens med patienten om en plan inför hemgången eller hjälper patienten till Akutmottagningen för ny bedömning.
“vi har ju skrivit ut patienten och vi kan till och med följa patienten till akuten, men om patienten inte vill bli följd till akuten [...] så till dom kommer till akuten
så blir det en slags gränsland där vi juridiskt egentligen inte vet vem det är som har ansvar för patienten” (Informant C)
“då blir den utskriven till akuten, så man går inte från BI jättedåligt och går rakt hem, utan man erbjuder att följa med till akuten eller så säger man till dem att gå
till akuten” (Informant A)
Det utökade ansvaret ses inte enbart som dåligt för personalen. Två informanter beskriver hur de nu kan ta egna beslut utan att kontakta läkare och att det stärker deras roll gentemot patienten.
“stärka sin egen roll gentemot patienterna, att få ta ett större ansvar vilket är, för många ganska roligt på jobbet, jag tänker att är stärkande att få ta ansvar”
(Informant B)
Ansvaret patienten har på avdelningen vid en BI-inläggning finns dokumenterat i kontraktet som varje patient har. Med hjälp av kontraktet så finns det tydligt definierat vad personalens ansvarsområde är och vilken hjälp patienten kan få. Det upplevs som en trygghet av feminformanter.
“det här kontraktet är väldigt, väldigt viktigt, det är egentligen grunden för att vi ska kunna hjälpa dem att vi har hela tiden att luta oss tillbaka mot, att vi har fyllt i det här, du vet vilka regler som gäller, du måste följa det och det är verkligen det viktigaste verktyget egentligen när det gäller BI-patienterna” (Informant E) “man ska följa rutiner och kontrakt så gör man det, det finns inga diskussioner”
(Informant H)
Ökningen av ansvar för personalen och den tydlighet som kontrakten medför har gjort att personalgruppen stärkts samt samarbetet har blivit effektivare.
Spiller över på övriga patienter
Att BI-patienter och patienter inlagda på vanlig inläggning genom en
akutmottagning vistas under samma tak är något sju informanter kommer in på. Det framkommer både positiva och negativa aspekter av detta. Två berättar att vanliga patienter kan se det som en inspirationskälla att det finns möjligheter att ha mer ansvar själv och kunna komma in när de själva känner att de behöver det. De berättar även att BI-patienter får tillgång till fler samtal än övriga patienter och att det har skapat en känsla av orättvishet som personal har haft svårt att besvara utan att bryta sekretessen. En informant berättar hur den tydliga strukturen och ökade ansvaret hos BI-patienter har smittat av sig på arbetet med de övriga patienter.
“alltså det har snarare, liksom smittat av sig till hur man jobbar med dom andra patienterna på ett bra sätt, alltså att man blir bättre på att, kanske strukturera
även de andras vårdtid” (B)
Sju informanter tog upp förslag för att kunna optimera BI. Den vanligaste synpunkten är att BI bör finnas på en annan enhet än vad det gör idag.
Informanterna tycker att tankesättet och arbetet kring BI är givande och bra för patienten men tror att BI-patienterna skulle gynnas av att vara på en enhet med bara BI-patienter där det är olåsta dörrar. Enligt informanterna skulle möjligtvis en avdelning med bara BI-patienter vara en lugnare och mer återhämtande miljö för patienterna. Eninformant funderar kring att BI skulle kunna användas av patienter med andra diagnoser och skulle gärna se att det tas upp som diskussion när BI-projektet är klart. Enannan informant tror också att tankesättet med att ge patienten mer ansvar kan gynna arbetet med alla patienter oavsett vilken
patientgrupp.
“jag önskar att man kunde lära sig ännu mer av det sättet att tänka kring patienter och just den här ansvars- och autonomidelen, det som känns så otroligt
viktig och att jobba med patienten på det sättet är så mycket roligare än att hela tiden föra någon form av kamp som ingen någonsin vinner” (B)
DISKUSSION
Nedan redovisas metod- och resultatdiskussion i relation till relevant vetenskaplig litteratur.
Metoddiskussion
En kvalitativ ansats med semistrukturerade intervjuer valdes för att fånga
informanternas upplevelser och erfarenheter. Denna typ av metod är enligt Trost (2010) samt Willman, Stoltz och Bahtsevani (2016) lämplig när individers upplevelser och erfarenheter ska beskrivas.
När det kommer till kvalitativ forskning menar Kvale och Brinkmann (2014) att det är svårt att prata om begreppen tillförlitlighet och trovärdighet. När det talas om tillförlitlighet betyder det att samma resultat skulle ses om en studie skulle utföras på nytt vid en annan tidpunkt och/eller av andra forskare (Kvale & Brinkmann, 2014; Polit & Beck, 2017; Trost, 2010). Det finns
meningsskiljaktigheter kring trovärdighet när det kommer till kvalitativ forskning. Vissa menar att utan data som resulterar i siffror går det inte att veta om
forskningen mäter det den ska (Kvale & Brinkmann, 2014). Diskussion kan därför föras om huruvida begreppet trovärdighet ska användas vid kvalitativ forskning eller inte (a.a.). Kvale och Brinkmann (2014) menar att man istället vid kvalitativ forskning får prata om trovärdighet i de olika delarna i studiens process. Nedan följer diskussion kring detta.
Urval och datainsamling
För att öka bredden av insamlad data valde författarna att söka deltagare från samtliga kliniker som är anslutna till BI-projektet (Kvale & Brinkmann 2014). Initialt i studien fanns planen att deltagarna skulle ha jobbat med BI i minst sex månader för att haft möjlighet att sätta sig in i projektet, det kravet togs bort för att fånga in samtliga tankar och åsikter om BI bland personalen. Det påverkade inte resultatet då samtliga deltagare som rekryterades till studien hade arbetet med BI sedan det inleddes på respektive avdelning. När författarna sökte informanter på de fyra avdelningarna som arbetar med BI informerades de om att intervjuerna äger rum där informanterna själv föredrar, detta för att undvika att någon avböjer att deltaga för att de behöver resa för att genomföra intervjun. Enhetscheferna på de fyra avdelningarna kontaktades först över mail, därigenom rekryterades enbart informanter från två avdelningar. Författarna ringde därför till de två resterande avdelningarna i ett försök att hitta fler informanter vilket inte gav resultat. Att enbart informanter med erfarenheter från två avdelningar inkluderades kan ha minskat trovärdigheten av studien då bredden på det insamlade materialet minskade.
Ett ändamålsenligt urval valdes för att hitta informanter som bäst kunde svara på studiens syfte. Totalt medverkade åtta informanter i studien. Enligt Kvale och Brinkmann (2014) bör en kvalitativ intervjustudie ha minst fem informanter för att besvara syftet, denna studies åtta informanter ger därför trovärdighet till urvalet och datainsamlingen. Rekryteringen skedde dels genom att informanter själva kontaktade författarna via mail efter att de tagit del av den utskickade informationen, men också i samband med att författarna var på avdelningen och informerade om studien. Då flera av informanterna kände en eller båda författarna kan det inte uteslutas att vissa informanter till viss del känt sig tvingade att delta i studien trots att författarna poängterat att deltagandet var frivilligt. Samtliga informanter hade arbetat med BI sedan projektet infördes på respektive avdelning, dock hade de olika längd på yrkeserfarenhet. Spridningen i yrkeserfarenhet var mellan 8 och 24 år vilket gav en större bredd av upplevelser i studien (Trost, 2010).
Vid varje intervju fick informanterna ge sitt skriftliga samtycke till att delta i studien. I samband med detta fick de ånyo både skriftlig och muntlig information om studien för att säkerställa att alla informanter var medvetna om sina
rättigheter. Detta ökar trovärdigheten av datainsamlingen då alla informanter genom sitt skriftliga samtycke medverkar frivilligt (Kvale & Brinkmann, 2014; Trost, 2010).
Innan studien påbörjades gjordes en pilotintervju för att kontrollera att frågorna i intervjuguiden (bilaga 1) var begripliga och gick att besvara (Trost, 2010). Frågorna kompletterades med följdfrågor för att säkerställa att så uttömmande svar som möjligt gavs (Kvale och Brinkmann, 2014). Detta gav styrka till intervjuerna. I samband med pilotintervjun omformulerades vissa frågor samt några frågor lades till för att resterande intervjuer skulle ge så rikt material som
möjligt. Ändringarna i intervjuguiden efter pilotintervjun gjorde att författarna valde att exkludera pilotintervjun från materialet som skulle analyseras, vilket kan ses som en styrka för studien samtidigt som det kan ha medfört att material
gynnsamt för resultatet kan ha gått förlorat (Trost, 2010).
Författarnas begränsade erfarenhet av intervjumetoder skulle kunna ses som en svaghet för studien. Enligt Trost (2010) behövs en viss kunskap och erfarenhet för att säkerställa att intervjuerna ger relevant data. Författarnas ringa erfarenhet i intervjuteknik kan därför ha bidragit till att viss information kan ha missats i samband med intervjuerna. Olika intervjutekniker kan ha använts eftersom båda författarna höll i intervjuer vilket gjorde att intervjuerna inte alltid såg lika ut (a.a.). Eftersom författaren som arbetar med BI närvarade vid sju av åtta intervjuer kan viss påverkan på informanternas uttalanden finnas. Kvale och Brinkmann (2014) menar att viss hänsyn ska tas kring att informanterna själva fick bestämma vad de ville berätta vilket gjorde att de styrde samtalet. Författarna anser att svaren de fick från informanterna svarade mot syftet trots att informanterna styrde samtalen (a.a.).
Trost (2010) pratar om vikten av att informanterna känner sig trygga när intervjuerna hålls. För att få en så trygg miljö som möjligt fick informanterna själva bestämma var och när intervjuerna skulle äga rum. Sju av intervjuerna skedde på informanternas arbetsplatser i samband med att de var i tjänst, detta kan ha bidragit till att informanternas tankeverksamhet påverkats (a.a.). Samtliga intervjuer spelades in för att författarna under intervjuerna skulle kunna fokusera helt på vad informanten sa. Detta gav möjlighet att lyssna på materialet flera gånger för att minska risken för missförstånd, vilket ökar trovärdigheten för studien (Kvale & Brinkmann, 2014).
Merparten av intervjuerna transkriberades direkt efter eller dagen efter intervjun för att kunna se eventuella brister i intervjutekniken eller frågorna samt öka trovärdigheten av datainsamlingen (Trost, 2010). Transkribering i anslutning till varje intervju gjorde att författarna kunde lära sig av varje intervju och ta med lärdomarna till nästkommande intervju (Kvale & Brinkmann, 2014). Författarna delade materialet lika inför transkriberingen. När transkriberingen var färdig lyssnande varje författare igenom det material denne inte hade transkriberat för att minska risken för missar. Tidsåtgången för intervjuerna varierade mellan 16-42 minuter vilket kan betyda att intervjutekniken i de kortare intervjuerna hade brister (Trost, 2010).
Analys
Författarna väntade med att göra analysen till att alla intervjuer var gjorda och transkriberade. Detta ger styrka åt analysen då det krävs att författarna har fått lite distans till materialet för att analysen ska bli så bra som möjligt (Trost, 2010). Analysmetoden som valdes var Burnard (1991). Denna analysmetod ansågs som en hanterbar metod för författarna då de inte hade någon erfarenhet av att utföra en analys av denna omfattning och utbildningsnivå. Resultatet skulle eventuellt kunnat bli annorlunda om en annan analysmetod hade valts. Författarnas bristande erfarenhet av att analysera material på magisternivå kan ses som en svaghet i analysförfarandet. Eventuella tolkningsfel kan därför finnas i analysen. Trost (2010) menar att forskare behöver ha en viss erfarenhet och kunskap för att analysprocessen ska bli så noggrann som möjligt. Författarna valde att analysera var för sig samt diskuterade analysen och fynden med handledaren vilket ökade
trovärdigheten av resultatet och minskade risken för partiskhet i analysförfarandet (Kvale & Brinkmann, 2014; Polit & Beck, 2017; Willman, Stoltz & Bahtsevani, 2016; Graneheim & Lundman, 2004).
Under analysprocessen och skrivandet av resultatet gick författarna flertalet gånger tillbaka till det transkriberade materialet för att säkerställa att feltolkningar inte skedde. Flera citat togs ut och redovisas i resultatet vilket enligt Graneheim och Lundman (2004) ökar tillförlitligheten av studien. En viss grad av
överförbarhet har också uppnåtts då alla delar av studien beskrivs tydligt. Resultatet i denna studie kan enbart överföras till avdelningar som arbetar på liknande sätt (a.a.). I dagsläget finns det bara fyra slutenvårdsavdelningar som arbetar utifrån modellen BI. Denna studie belyser upplevelser och erfarenheter från informanter från två av avdelningarna. De två avdelningarna som författarna inte lyckades rekrytera informanter ifrån har samma upplägg och struktur kring BI-projektet. Troligen kan resultatet vara överförbart till viss del även på dessa enheter.
Resultatdiskussion
Nedan följer diskussion kring personal och patient utifrån ansvar och autonomi.
Personalpåverkan
Resultatet påvisar att det fanns oro inför införandet av BI på avdelningarna där informanterna arbetade. De kände att det skulle bli svårt att låta en patient få så mycket ansvar på en slutenvårdsavdelning där personalen tidigare kontrollerade det mesta. När projektet väl dragit igång upplever flera en tidspress samtidigt som andra upplever att det tar mindre tid än med andra patienter. Dessutom upplevdes strukturella problem med platsläget som uppkom utifrån att projektet skedde på en slutenvårdsavdelning där man fortfarande hade igång sin ordinarie verksamhet. Personalen kände även ett ökat ansvar och att de behövde bedöma patienterna själva, både vid inskrivning och utskrivning. Tidigare forskning bland personals erfarenheter och upplevelse av att vårda patienter med ett självskadebeteende visar att det finns mycket negativa känslor och att personalen behöver mer återhämtning (Salzmann-Erikson et al., 2014). Det finns även en förväntansoro inför när och hur patienten skall självskada nästa gång (Wilstand et al., 2007). Det finns uppgifter om att vissa medvetet stänger av sina känslor för att lättare klara av att arbeta med denna patientgrupp (Karman, Kool, Poslawsky & van Meijel, 2015).
Med tanke på tidigare forskning och att BI-projektet dessutom har gett personalen mer ansvar över en patientgrupp med frekvent självskadebeteende är det inte osannolikt att de negativa känslorna skulle synas även i denna studie. Dock är en överhängande majoritet positiv till att arbeta med BI-projektet. De korta men återkommande vårdtillfällena gör att personalen känner att de gör nytta samtidigt som de lär känna patienterna vilket gör det enklare att bedöma patienterna, att kunna ta egna beslut utan att prata med läkare stärker deras roll gentemot patienten. Att varje patient dessutom har ett kontrakt är en trygghet för personalen. Det är möjligt att personalen känner att de har kontroll över
situationen istället för att vara en som medlar mellan patienten och verksamheten. Sjuksköterskor som känner kontroll över sin situation känner även sig mer nöjda med arbetet (Lee & Cummings, 2008).
Patientpåverkan
Informanterna i studien upplevde att BI-projektet var någonting bra för patienten. Informanterna upplever att patienterna lär sig att de kan ta större ansvar än vad de tidigare har gjort när de mår dåligt. Informanterna känner att de gör nytta för patienterna och att de får ett bättre samarbete med patienterna som dessutom är mer tacksamma. Det finns en känsla av att arbeta mot samma mål tillsammans med patienten och att kontraktet är en stor trygghet för båda parterna så det är tydligt vad som gäller på avdelningen. Patienterna är inte tillfrågade i denna studie och det är således inte möjligt att veta vad de känner om BI-projektet när denna studie skrevs. Två studier gjorda i USA undersökte patienters upplevelse av psykiatrisk slutenvård och där upplevde patienterna att personalens främsta uppgift var att ordinera medicin och upprätthålla regler, de upplevde att
avdelningens rutiner kom före patientens mående (Fallon, 2003; Walsh & Boyle, 2009). Vid inskrivning fick de ingen information om avdelningen eller vilken vård som kunde erbjudas, utskrivningen kunde även komma olämpligt. Detta medgav en känsla av maktlöshet bland patienterna (a.a.). Enligt Walsh och Boyle (2009) har patienterna tidigare poängterat vikten av en tydligare inskrivning så att de vet hur vården kommer se ut de närmaste dagarna, något som kontraktet i BI verkar bistå med.
Informanterna i föreliggande studie pratade om att de hade en god allians med BI-patienterna och att de upplevde BI-patienterna som mer motiverade när de var på BI. Detta är i linje med Travelbee’s teori om mellanmänskliga relationer (Kirkevold, 2000). Att patienterna själva bestämmer när de behöver bli inlagda betyder att det helt och hållet handlar om patientens egen upplevelse av sitt mående och inte sjukvårdspersonalens bedömning. Enligt Travelbee ska sjuksköterska ha patientens upplevelse i fokus för att bygga upp en relation och allians med patienten (a.a.). Tidigare studier visar att patienter tycker att relationen med personalen måste bygga på tillit och ömsesidig respekt. När dessa tillitsfulla relationer finns stärker det patientens självkänsla och patienten känner sig trygg vilket främjar återhämtningen (Perseius et al, 2003; Perseius et al, 2005; Walsh & Boyle, 2009; Morris, Smith & Alwin, 2014). Studier visar också att
sjuksköterskor tycker att en tillitsfull relation med patienterna gynnar för båda parterna samt gör att de känner att deras arbete är roligt, givande och gör skillnad (Delaney & Johnson, 2014). Perseius et al. (2003; 2005) påvisade i sina studier att patienterna vill vara mer involverade och ta mer ansvar för sin vård. Det är
möjligt att BI-projektet är ett steg i rätt riktning mot den sjukvården som patienterna har efterfrågat. Vidare kan det diskuteras om det endast borde begränsas till patienter med självskada eller om det borde breddas till fler patientgrupper.
I denna studie framkom det att patienterna inskrivna på BI upplevs som mer motiverade till sjukvården än andra patienter på samma avdelning. Patienter som är med i BI-projektet är med och utvärderar sitt kontrakt regelbundet och där i finns det dokumenterat hur vården skall bedrivas för patienten. Tidigare forskning menar att patienter blir mer motiverade till vården när de får vara med och
bestämma samt när de känner sig lyssnade på av personalen (Perseius et al, 2003). Patienter har inte alltid kunskap om vad vården kan erbjuda eller vilken hjälp de behöver. De känner sig dock kunniga om sig själv och sin sjukdom, de vill att sjukvården skall se dem som kunniga individer istället för en patient. Det gör sjukvården genom att se patienten som en medspelare (Tveiten, Haukland & Onstad, 2011). Att informanterna upplever att patienterna är mer motiverade kan
bero på att de har gjort dem mer delaktiga i vården. Detta är i linje med
kompetensbeskrivningen för specialistsjuksköterskor inom psykiatrisk vård där ett av målen är att få patienten delaktig samt förebygga försämring i måendet (SSF, 2014b). BI går även i linje med flera av kärnkompetenserna för sjuksköterskor (SSF, 2017). BI främjar personcentrerad vård vilket flera av informanterna var inne på under intervjuerna. BI främjar även förbättringskunskap och
kvalitetsutveckling genom att ett nytt tankesätt har framarbetats (a.a).
SLUTSATS
Den aktuella studien visade att erfarenheterna och upplevelserna bland omvårdnadspersonal som arbetar med projektet BI var mestadels positiva. De upplevde att metoden lyfter patienten genom att låta dem ta ansvar och blir delaktiga i sin vård. Informanterna ansåg att BI även gynnar personalen då
projektet gör arbetet mer strukturerat och personalen får en tydligare roll gentemot patienten. Tidigare studier som belyser personals erfarenheter av att arbeta med patienter med självskadebeteende har påvisat många negativa känslor. Det är inget som har framkommit i denna studie. Informanterna har istället framfört tankar om hur projektet kan utvecklas.
KLINISKA IMPLIKATIONER OCH FRAMTIDA
FORSKNING
Resultatet visar att informanterna tyckte att tankesättet som personal har gentemot patienterna i BI-projektet är bra och skapar bättre relation till patienterna. Denna studie skulle kunna användas i samband med förbättringsarbete kring bemötande på en slutenvårdsavdelning. Kanske skulle patienter kunna få mer ansvar även om de inte är på BI. BI skulle också kunna utvecklas och användas på fler enheter och för fler patientgrupper.
Det pågående BI-projektet kommer att avslutas under juli 2018. Föreliggande studie innefattar endast åtta informanter från två enheter, det är därför angeläget att utföra intervjuer med övrig personal på samtliga enheter som arbetar med BI för att se om resultatet från denna studie stämmer överens med hur resterande personal ser på BI-projektet. Resultatet kan sedan användas för fortsatt förbättringsarbete på psykiatriska avdelningar som behandlar patienter med självskadebeteende, men även för övriga patientgrupper. Det kan också vara av intresse att längre fram göra intervjuer med patienter som deltagit i BI-projektet för att vidareutveckla BI.
Funderingar kan även göras kring att göra en studie kring vilka effekter BI har hälsoekonomiskt. Då BI-patienter är mer självgående vore intressanta
infallsvinklar om BI påverkar avdelningskostnader i form av exempelvis mat, hygienartiklar, läkemedel eller liknande samt om BI påverkar antalet
ENSKILDA PRESTATIONER
Författarna till denna magisteruppsats har tillsammans tagit fram och skrivit samtliga delar. Båda författarna har deltagit likvärdigt i intervjuerna. All
transkribering har delats lika. Därmed har lika stort ansvar tagits och arbetsbördan varit lika fördelad på båda författarna.
REFERENSER
Ahrne, G. & Svensson, P. (2011). Handbok i kvalitativa metoder. Malmö: Liber. American Psychiatric Association. (2013). Diagnostic and statistical manual of
mental disorders: DSM-5. Washington DC: American Psychiatric Publishing.
American Psychiatric Association. (2014). MINI-D 5: Diagnostiska kriterier
enligt DSM-5. Stockholm: Pilgrim Press.
Burnard, P. (1991). A method of analysing interview stransctipts in qualitative research. Nursing Education Today. 8. 461-466.
Cipriano, A., Cella, S., & Cotrufo, P. (2017). Nonsuicidal Self-injury: A Systematic Review. Frontiers in Psychology. 8. 1946.
Delaney, K. R., & Johnson, M. E. (2014). Metasynthesis of Research on the Role of Psychiatric Inpatient Nurses: What Is Important to Staff?. Journal of the
American Psychiatric Nurses Association. 20(2). 125-137.
Fallon, P. (2003). Travelling through the system: The lived experience of people with borderline personality disorder in contact with psychiatric services. Journal
of Psychiatric and Mental Health Nursing, (10), 393-400.
Graneheim, U. H., & Lundman, B. (2004). Qualitative content analysis in nursing research: concepts, procedures and measures to achieve trustworthiness. Nurse
Education Today, 24(2). 105-112.
Hawton, K., Hall, S., Simkin, S., Bale, L., Bond, A., Codd, S., Stewart, A. (2003). Deliberate self-harm in adolescents: a study of characteristics and trends in
Oxford, 1990-2000. Journal of Child Psychology and Psychiatry. 44(8), 1191– 1198.
Helleman, M., Goossens, P.J., Kaasenbrood, A. & van Achterberg, T. (2014) Evidence Base and Components of Brief Admission as an Intervention for Patients with Borderline Personality Disorder: A Review of the Literature.
Perspectives in Psychiatric Care, 50: 65–75.
Helleman, M., Goossens, P.J., Kaasenbrood, A. & van Achterberg, T. (2014) Experiences of patients with borderline personality disorder with the brief admission intervention: A phenomenological study. International Journal of
Mental Health Nursing, 23: 442–450.
Karman, P., Kool, N., Poslawsky, I. E., & van Meijel, B. (2015). Nurses´ attitudes towards self-harm: a literature review. Journal of Psychiatric and Mental Health
Nursing. 22. 65-75.
Kirkevold, M. (2000). Omvårdnadsteorier - analys och utvärdering (2:a
Lee, H., & Cummings, G. G. (2008). Factors influencing job satisfaction of front line nurse managers: a systematic review. Journal of Nursing Management. 16. 768-783.
Liljedahl, S. I., Helleman, M., Daukantaité, D., Westrin, Å., & Westling, S. (2017). A standardized crisis management model for self-harming and suicidal individuals with three or more diagnistic criteria of borderline personality disorder: The Brief Admission Skåne randomized controlled trial protocol (BASRCT). BMC Psychiatry. 17(220). 1-15.)
Liljedahl, S., Helleman, M., & Westling, S. (2016). Brukarstyrda inläggningar
Skåne: Manual för utbildning och genomförande.
Materud, K. (2009). Kvalitativ metod i medicinsk forskning. Lund: Studentlitteratur.
Morris, C., Smith, I., & Alwin, N. (2014). Is contact with adult mental health services helpful for individuals with a diagnosable BPD? A study of service users views in the UK. Journal of Mental Health, 23(5), 251-255.
Nock, M. K. (2010). Self-injury. Annual Review of Clinical Psychology, 6, 339-363.
Northern Nurses´Federation. (2003). Etiska riktlinjer för omvårdnadsforskning i
Norden. Oslo: Allservice.
Odelius, C. & Ramklint, M. (2014). Nationella självskadeprojektet: En nationell
kartläggning av förekomsten av självskadande beteende hos patienter inom barn & ungdoms och vuxenpsykiatrin. Uppsala: Uppsala Universitet. Hämtad
2018-01-03, från
https://nationellasjalvskadeprojektet.se/wp-content/uploads/2016/06/Slutrapportprevalensm%C3%A4tning140410.pdf
Ottosson, J-O. (2015). Psykiatri. Stockholm: Liber.
Paris, J. (2002). Chronic suicidality among patients with borderline personality disorder. Psychiatric Services, 10(53), 1300–1301.
Perseius, K., Öjehagen, A., Ekdahl, S., Åsberg, M., & Samuelsson, M. (2003). Treatment of suicidal and deliberate self-harming patients with borderline personality disorder using dialectical behavioral therapy: The patients’ and the therapists’ perceptions. Archives of Psychiatric Nursing, 17(5), 218-227.
Perseius, K., Ekdahl, S., Åsberg, M., & Samuelsson, M. (2005). To Tame a Volcano: Patients with Borderline Personality Disorder and Their Perceptions of Suffering. Archives of Psychiatric Nursing, 19(4), 160-168.
Polit, D. F., & Beck, C. T. (2017). Nursing research: generating and assessing
evidence for nursing practice. Philadelphia: Wolters Kluwer/Lippincott Williams
& Wilkins.
Salzmann-Erikson, M., Persson, J., & Fallqvist, C. (2014). De ropar efter hjälp, vi är vanmäktiga: att vårda patienter med självskadebeteendei rättspsykiatrisk vård.
Vård i Norden, 113(34), 48-52.
Socialstyrelsen. (2013). Skador och förgiftningar behandlade i slutenvård 2012. Hämtad 2018-05-16, från
http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/19228/2013-10-22.pdf
Socialstyrelsen. (2017). Statistikdatabas för diagnoser i sluten vård. Hämtad 2018-01-03, från
http://www.socialstyrelsen.se/statistik/statistikdatabas/diagnoserislutenvard
Stone, M. H. (1993). Long-term outcome in personality disorders. British Journal
of Psychiatry, 162, 299–313.
Svensk sjuksköterskeförening. (2014a). God omvårdnad. Hämtad 2018-01-03, från
https://www.swenurse.se/globalassets/01-svensk- sjukskoterskeforening/publikationer-svensk-sjukskoterskeforening/ssf-om-publikationer/om.omvardnad.och.god.vard_april_2014.pdf
Svensk sjuksköterskeförening. (2014b). Kompetensbeskrivning för legitimerad
sjuksköterska med specialistsjuksköterskeexamen, inriktning psykiatrisk vård.
Hämtad 2018-05-10, från https://www.swenurse.se/globalassets/01-svensk-
sjukskoterskeforening/publikationer-svensk-
sjukskoterskeforening/kompetensbeskrivningar-publikationer/kompetensbeskrivning.sjukskoterska.psykiatri.2014.pdf
Svensk sjuksköterskeförening. (2017). Kompetensbeskrivning för legitimerad
sjuksköterska. Hämtad 2018-05-10, från
https://www.swenurse.se/globalassets/01- svensk-sjukskoterskeforening/publikationer-svensk-
sjukskoterskeforening/kompetensbeskrivningar- publikationer/kompetensbeskrivning-legitimerad-sjukskoterska-2017-for-webb.pdf
Sveriges kommuner och landsting. (u.å). Vården i siffror. Hämtad 2018-01-02, från https://vardenisiffror.se/registry/verksamhetsstatistik-sveriges-kommuner-
och-landsting/indicator/e57295de-7ee7-48a9-8640-b75af4f2505a/?descriptionSource=Verksamhetsstatistik%2C%20Sveriges%20Ko mmuner%20och%20Landsting
Taylor, TL., Hawton, K., Fortune, S., Kapur, N. (2009). Attitudes towards clinical services among people who self-harm: systematic review. Br J Psychiatry. 194(2), 104-10.
Trost, J. (2010). Kvalitativa intervjuer (4:e upplagan). Lund: Studentlitteratur. Tveiten, S., Haukland, M., & Onstad, R. F. (2011). The patient´s
voice-empowerment in a psychiatric context. Vård i Norden. 101(31). 20-24.
Uppdrag psykisk hälsa. (2017). Kartläggning 2016: Vuxenpsykiatri. Hämtad 2018-01-02, från
https://www.uppdragpsykiskhalsa.se/wp-content/uploads/2017/03/VUP_0529.pdf
Walsh, J., & Boyle, J. (2009). Improving Acute Psychiatric Hospital Services According to Inpatient Experiences. A User-Led Piece of Research as a Means to Empowerment. Issues in Mental Health Nursing. 30(1). 31-38.
Willman, A., Stoltz, P., & Bahtsevani, C. (2016). Evidensbaserad omvårdnad - En
bro mellan forskning och klinisk verksamhet (3:e upplagan). Lund:
Studentlitteratur.
Wilstrand, C., Lindgren, B. M., Gilje, F., & Olofsson, B. (2007). Being burdened and balancing boundaries: a qualitative study of nurses' experiences caring for patients who self‐harm. Journal of Psychiatric and Mental Health Nursing, 14(1), 72-78.
Bilaga 1
Semistrukturerad intervjuguide
• Hur länge har du varit yrkesverksam? • Hur länge har du arbetat med BI?
• Berätta om dina upplevelser av att arbeta med BI på avdelningen • Vad fungerar bra?
• Vad fungerar mindre bra?
• Finns det något tillfälle som du känner att BI har påverkat ditt arbete med övriga patienter på avdelningen?
• Arbetade du på avdelningen innan BI infördes?
o Hur kändes det innan det drog igång och hur kändes det efteråt? o Har BI direkt eller indirekt påverkat andra patienter?
• Hur upplever du det att lägga in en patient utan kontakt med läkare? • Hur fungerar det att samarbete med kollegorna kring BI patienter?
• Finns det någon händelse kring BI som du skulle vilja berätta lite mer om? • Hur är det att följa kontraktet?
o Hur känns det att skriva ut en patient om kontraktet inte följs? • Hur är det att ha en patient som har eget ansvar för sina mediciner? • Är BI patienter lättare att hantera än icke BI-patienter?
o Beror det på att de är friskare än andra eller har de tydligare regler? • Finns det något du tycker att vi inte har frågat om?
