Malmö högskola
Lärarutbildningen
Individ och SamhälleExamensarbete
15 högskolepoäng
Från stigmatisering till etnisk minoritet
Om framställningen av resande i forskning och
läroböcker
From stigmatization to ethnic minority
On the representation of travellers in research and textbooksChristoffer Romare
David Eriksson
Lärarexamen 300hp Examinator: Torsten Janson
Historia Handledare: Therese Vincenti-
3
Sammanfattning.
Syftet med föreliggande arbete är att granska vilken bild som förmedlas av minoritetsgruppen resande i forskning och läroböcker i ämnet historia samt om bilden av resande skiftat under seklets gång. Ett huvudantagande är att samhällets krav har en stor påverkan på vår uppfattning om vår samtid och att framställningen av resande således har skiftat i takt med samhälleliga förändringar. För att uppnå syftet har en litteraturstudie på tidigare forskning och litteratur kring resande gjorts, samt en litteraturstudie av läroböcker i ämnet historia på gymnasie- och grundskolenivå. Sammanfattningsvis visar uppsatsen på att det existerar en tydlig diskrepans mellan läroplanernas mål angående nationella minoriteter och vad som förmedlas i läroböckerna. Beträffande framställningen av resande i forskning och litteratur framstår denna ha följt samhällsutvecklingen och de olika krav som ställts på medborgarna. Vi finner ingen tydlig konsensus i framställningen av resande i den forskning vi granskat, men forskningen kan likväl, i vår mening, ses som ett viktigt komplement till utbildning kring nationella minoriteter, då läroböckerna tydligt brister i detta avseende.
Nyckelord: Historia, nationella minoriteter, resande, skola.
5
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 7
1.1 Bakgrund ... 8
1.2 Syfte och frågeställningar ... 10
2. Litteraturöversikt och forskningsläge ... 12
2.1 Tidigare forskning och litteratur kring resande ... 12
2.2 Tidigare forskning om läromedelsanalys ... 13
3. Metod ... 15
3.1 Kvalitativ textanalys/ funktionell idéanalys med kritiska inslag ... 15
3.2 Läromedelsgranskning/Innehållsanalys ... 17
3.3 Metodval för utförande av datainsamling ... 18
3.3.1 Material ... 18
4. Historik/Kunskapsbakgrund ... 21
4.1 Vilka är resande?... 21
4.2 Ett tattarproblem formuleras ... 24
4.3 Steriliseringsfrågan ... 28
5. Resultat av läroböcker... 31
5.1 Läroböcker på gymnasienivå ... 31
5.1.1 Epos... 31
5.1.2 Alla tiders historia Maxi. ... 32
5.1.3 Milstolpar. ... 32
5.1.4 Historien omkring oss ... 32
5.2 Läroböcker på grundskolenivå ... 33
5.2.1 Historia Punkt SO ... 33
5.2.2 Levande Historia 9 ... 33
5.2.3 Historia Puls ... 33
6. Resultat av avhandlingar och litteratur ... 35
6.1 Allan Etzler Zigenarna och deras avkomlingar i Sverige. Historia och språk ... 35
6.2 Carl-Martin Bergstrand Tattarplågan. Tattarna i svenskt folkliv ... 38
6.3 Adam Heymowski Swedish Travellers and their Ancestry: A social isolate or an ethnic minority? ... 41
6.4 Birgitta Svensson Bortom all ära och redlighet. Tattarnas spel med rättvisan ... 44
Benämning ... 44
6.5 Gunborg A. Lindholm Vägarnas folk. De resande och deras livsvärld ... 46
6.6 Bo Hazell Resandefolket. Från tattare till traveller ... 49
7. Analys ... 52
7.1 Analys av läroböcker ... 52
7.2 Analys av avhandlingar och annan litteratur ... 53
8. Konklusion ... 58
9. Källor och litteraturförteckning ... 60
9.1 Otryckt källmaterial ... 60
9.2 Offentligt tryck... 60
7
1. Inledning
Synen på inhemska minoriteter har varierat genom historien, både i Sverige och i Europa. Under 1800-talets andra hälft kom framför allt den nationalistiska ideologin att svepa över Europa och idealet var ett land, ett folk, ett språk. Idealbilden visade sig dock inte riktigt överensstämma med verkligheten.1 Många folkgrupper kunde inte knytas till ett bestämt geografiskt område. Vanligtvis levde även flera olika befolkningsgrupper inom ett lands område och dessa tenderade att ha ett skilt språk, en skild kultur och en skild historia från majoriteten av befolkningen. Man tenderade även att bortse från att ländernas gränser många gånger hade dragits så att de delade befolkningsgrupper i flera stater. Resultatet blev i flera fall att anpassade verkligheten till ideologin. Detta resulterade många gånger i kraftiga ansträngningar för att assimilera olika befolkningsgrupper till att passa i den nationalistiska ideologi man eftersträvade.2 Sverige är inget undantag. Ett tydligt resultat av den politik som förts i syfte att assimilera minoriteterna är att deras språk och kulturer inte längre är lika levande som tidigare.3 Under senare delen av 1900-talet har den nationalistiska ideologin dock allt mer kommit att ifrågasättas. Till följd av detta har nationsbegreppet i sin traditionella utformning allt mer kommit att ersättas av en ny vision av Europa. Denna vision strävar efter ett Europa som finns till för dess invånare och inte endast för dess stater.
I februari 2000 ratificerade Sverige den europeiska ramkonventionen om skydd för nationella minoriteter och den europeiska stadgan om landsdels eller minoritetsspråk. Ratificerandet innebar inte enbart att Sverige åtog sig att värna om sina nationella
1 Skolverket. Sveriges Nationella Minoriteter - Att gestalta ett ursprung i barnomsorg och skola.2003,
skolverket, s 12
2Ibid. 2003, s 12
8
minoriteter och språk utan även att sprida kunskap om dem.4 Verksamheter inom barnomsorg och skola förväntas leva upp till denna konvention och verka för att synliggöra och sprida kunskap om de nationella minoriteterna. Hur kan vi som blivande gymnasielärare i historia leva upp till denna konvention? Utifrån denna frågeställning valde vi att granska material rörande en av de grupper som klassats som nationell minoritet, resandegruppen.
1.1 Bakgrund
I februari 2000 ratificerade Sverige den europeiska ramkonventionen om skydd för nationella minoriteter och den europeiska stadgan om landsdels eller minoritetsspråk. För Sveriges del utgörs dessa minoriteter av samer, sverigefinnar, tornedalingar, romer och judar. Romerna anses vara en mycket heterogen grupp och bestående av ett antal olika grupper. I Sverige har statliga myndigheter därför valt att göra en indelning i fem olika grupper; de svenska romerna, de finska romerna, de utomnordiska romerna, de nyanlända samt resandegruppen.5 Då man talar om romer som minoritetsgrupp är således alla dessa
grupper inbegripna.
Sverige har genom ratificerandet av konventionen förbundit sig att verka för ett skydd för de nationella minoriteternas språk, tradition, religion och kultur. Minoritetspolitiken skall således genomsyra hela samhället.6 När det gäller utbildningsområdet anses det viktigt att alla barn i Sverige får kunskap om de nationella minoriteternas historia samt deras kultur, språk och religion vilket även är inskrivit i läroplanerna.7 För den svenska skolan innebär detta en skyldighet att ge elever från
minoritetsgrupper en fullgod undervisning, samtidigt som man värnar om att deras kultur
bevaras.
4Ibid. 2003, s 9
5Skolverket. De nationella minoriteternas utbildningssituation, 2005. Skolverket, s 18
6 Skolverket. Sveriges Nationella Minoriteter - Att gestalta ett ursprung i barnomsorg och skola.2003,
skolverket, s5
9
Enligt skolverket utgör romerna en unik etnisk grupp i Sverige och i Europa. Även om gruppen nu är erkänd, eller håller på att erkännas, som en nationell minoritet i de flesta länder de bor i inom Europa, utgör de inte en nationell minoritet i betydelsen av att vara en ursprungsbefolkning, som exempelvis samer.8 Romer kan således sägas ha något av en särställning gentemot andra erkända minoriteter inom Europa då gruppen är territoriellt obunden.
I läroplanen för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet (Lpo 94) är ett av uppnåendemålen för grundskolan att varje elev skall ha kunskaper om de nationella minoriteternas kultur, språk, religion och historia. I läroplanen för de frivilliga skolformerna (Lpf 94) är detta inte längre ett uppnåendemål men likväl ett mål att sträva mot. Enligt kursplanen i historia för grundskolan skall skolan i sin undervisning sträva efter att eleven ”tillägnar sig ett brett och djupt kunnande om kulturarvet, även så som det utvecklats i olika nationella minoritetsgrupper, samt utvecklar insikten om den identitet som detta ger”.9
En undersökning gjord av skolverket läsåret 2004 ⁄ 20005 visade att endast 5 av 18 lärarutbildningar hade obligatoriska kurser i de nationella minoriteternas kultur, språk, religion och historia. Sju erbjöd valbara kurser. En av Europarådets rekommendationer till Sverige var just att förbättra lärarutbildningarna i detta avseende.10
Vad beträffar läromedel och minoritetsgrupper pekar de studier som gjorts på brister. I en studie på Umeå universitet beträffande hur samisk kultur framställs och behandlas i läromedel i samhällsorienterande ämnen blev resultatet att nästan hälften av de granskade läromedlen inte alls tog upp samiska frågor och att endast en fjärdedel av dem bedömdes ha ett relevant innehåll i förhållande till målen i läroplaner och kursplaner.11
I skolverkets rapport De nationella minoriteternas utbildningssituation anses det tydligt att det råder stor okunskap beträffande de nationella minoriteterna. Den lösning som förespråkas är ökad kunskap både inom de nationella minoritetsgrupperna men framförallt hos den svenska majoritetsbefolkningen. ”Genom en ökad kunskap ökar förhoppningsvis insikten och förståelsen av betydelsen av att de nationella minoriteternas språk och identitet kan bevaras”.12
8 Skolverket. Romer och den svenska skolan, 1999. Skolverket, s 3
9www.skolverket.se 10Skolverket. 2005, s 55
11 Ibid. 2005, s 55 12 Ibid. 2005, s 59
10
Valet att skriva om resande kan härledas tillbaks till ett besök på Malmö statsarkiv år 2005. Av en slump fick vi vid ett besök reda på att det i arkivet fanns en omfattande utredning från 1935 rörande registrering av resande i Skåne. Då vi båda har gemensamma bekanta och vänner av den minoritetsgrupp som idag kallas resande fångade denna utredning vårt intresse och resulterade senare i en B uppsats i historia, baserad på Malmö stadsarkivs material. Denna uppsats är således en vidareutveckling av vår tidigare uppsats. Denna gång har vi dock valt att fokusera på forskning och läroböcker i ämnet och således inte använt oss av materialet på Malmö stadsarkiv. På sätt och vis kan denna uppsats sägas ta vid där den förra avslutades.
Valet att arbeta med resande bottnar främst i ett intresse för etnicitet och kultur och hur man kan jobba med minoritetsgrupper inom skolans, och framför allt historieämnets ram. Vår förhoppning är således att det arbetssätt och de slutsatser vi kommer fram till även är applicerbara på andra grupper än just resande. Förhoppningsvis kan arbetet ses i ett större perspektiv än just denna specifika grupp och vara användbart för arbete med minoritetsgrupper överlag inom ämnet historia.
De frågeställningar som var vägledande vid vår tidigare uppsats har i viss mån varit vägledande även i denna uppsats. Framför allt hur attityder förändras över tid och vilka samhälleliga krav som styr hur dessa attityder förändras. Hur kunde resande komma att stigmatiseras på det sätt de gjordes under farmför allt 1920-1960 talet och hur kunde de senare komma att förpassas ur samhällsdebatten till den grad att de flesta idag knappt vet om att de finns kvar?
1.2 Syfte och frågeställningar
Det övergripande syftet med uppsatsen är framför allt att för egen del som framtida lärare i historia, få bättre kännedom om hur vi kan arbeta med minoritetsfrågor i ett klassrum med allt större etnisk mångfald. Den historiska kanon som länge förmedlats inom skolan är enligt vår mening ingen självklarhet utan ett resultat av det samhälle som skolan verkar i.
11
Vi anser det viktigt att kritiskt granska vad vi väljer att förmedla i skolan, hur vi väljer att förmedla det och varför vi förmedlar just detta istället för något annat. Bakom dessa syften ligger således ett antagande från vår sida att samhällets krav har en stor påverkan på vår uppfattning om vår samtid.
Det specifika syftet blir således att analysera framställningen av minoritetsgruppen resande i ett avgränsat material samt att se om framställningen av resande förändrats över tiden.
Våra frågeställningar lyder:
• Hur framställs resande i viss förekommande forskning och finns det någon grad av
konsensus i den framställningen?
• Hur skildras resande under olika tidsperioder?
• På vilket sätt påverkar olika tiders samhällsklimat framställningen av resande? • I vilken utsträckning, förekommer nationella minoriteter i läroböcker i historia i
12
2. Litteraturöversikt och forskningsläge
2.1 Tidigare forskning och litteratur kring resande
De flesta undersökningar kring resande har främst intresserat sig för deras ursprung och därför varit genealogiskt eller historiskt inriktade. På senare tid har dock allt fler etnologer och antropologer kommit att intressera sig för resande och intresset från dessa grupper har då främst legat i hur de resandes kontakt med myndigheter har format dem som grupp, vilka kulturmönster som finns inom gruppen, de resandes sociala organisation osv. I grova drag har resande varit föremål för en mängd vetenskapliga undersökningar ända sedan 1600-talets slut. Vi väljer här att främst belysa de undersökningar som legat till grund för vår undersökning och som i vår mening kan anses som standardverk inom forskning kring resande.
Under 1930-1950-talets debatt kring resande kom språk och härstamning att spela en central roll. Allmänt kan sägas att det bildades två läger bland forskarna. De som förespråkade att resande var en ej önskvärd ”rasblandning” av svenskar och ”zigenare”, som antogs ha invandrat till Sverige på 1500-talet. Samt de som förespråkade att resande främst var svenskättlingar och avkomlingar till utövare av vad man benämnde som pariasyrken exempelvis rackare, nattman, bödel. Den främste förespråkaren för uppfattningen att resande var en ”rasblandning” mellan svenskar och ”zigenare” var historikern och språkforskaren Allan Etzler.
Den främste förespråkaren för den motsatta uppfattningen att resande främst var svenskättlingar till utövare av pariasyrken var sociologen Adam Heymowski. Heymowski figurerar i debatten kring resande främst från och med 1955 då han avlägger lic. avhandlingen Om ”tattare” och” resande”13 och kom att bli en central gestalt från 1969 då
13
han avlägger doktorsavhandlingen ” Swedish Travellers and their Ancestry: A social isolate
or an ethnic minority?”14.
Bland senare tids forskning har vi valt att granska etnologen Birgitta Svenssons doktorsavhandling ”Bortom all ära och redlighet. Tattarnas spel med rättvisan”, som utkom 1993. Etnologen Gunborg A. Lindholms avhandling ”Vägarnas folk De resande och
deras livsvärld”15, som utkom 1995. Samt journalisten Bo Hazell och dennes bok
”Resandefolket: Från Tattare Till Traveller”16, som utkom 2002. De tre sistnämnda författarna kan alla ses som representanter för en senare tids forskning kring resande där fokus främst ligger på kulturmönster och de resandes sociala organisation och inte på deras ursprung. Författarna tolkar dock den tidigare forskningen på olika sätt och skiljer sig i utgångspunkt och underlag för sin forskning. Följaktligen ger författarna således en skiftande bild av resande och deras livsvärld, vilket kommer att granskas mer ingående i uppsatsens resultat del.
2.2 Tidigare forskning om läromedelsanalys
I Kampen om historien. Ådalen 1931 drar Roger Johansson slutsatsen att historieundervisningen återspeglar det rådande samhällsvärderingarna på utbildningsområdet, samtidigt som skildringen av det förgångna i högsta grad också är en angelägenhet för det samtida skeendet . Han konstaterar vidare att man därför med visst fog kan hävda att det tydligaste uttrycket i historieundervisningen för bilden av det förflutna, och de värderingar som bärarna av de rådande samhällsvärderingarna vill förmedla, finns i det obligatoriska skolväsendets läroböcker och läromedel. 17 Herbert Tingsten poängterar vidare i Gud och fosterlandet att skolan och läromedel historiskt sätt varit ett omedvetet organ för spridning av ”härskande” idéer och för presenterandet av gängse
14Heymowski, Adam. Swedish Travellers and their Ancestry: A social isolate or an ethnic minority. 1969,
Almqvist & Wiksell
15 Lindholm, Gunborg A. Vägarnas folk De resande och deras livsvärld, 1995: Etnologiska föreningen i
Västsverige
16Hazell, Bo. Resande Folket – Från tattare till traveller, 2002: Ordfront förlag
14
trosföreställningar, fördomar och villfarelser.18 Tingsten menar att man kan ”fastslå en utveckling av skolböckernas hållning som svarar mot utvecklingen av de inom samhället tongivande värderingarna”.19
Janne Holmén pekar i avhandlingen Den politiska läroboken på fem punkter som påverkar utformningen av läroböcker och deras innehåll.
1. Att det är författarna som väljer vilka fakta som skall hamna i läroböckerna. Personliga åsikter kan därför påverka lärobokens utformning och innehåll. Även förlaget kan ha visst inflytande över texten.
2. Böckernas innehåll styrs till en del av läroplanerna, dock försvann den statliga läromedelsgranskningen 1991. Således försvann en av de möjligheter staten hade att påverka innehållet i läroböckerna.
3. Efterfrågan på läroboksmarknaden styrs till stor del av köparna, i detta fall lärarna som skall använda materialet. Politiska och sociala skillnader mellan skolor och landsdelar kan därigenom leda till att det skapas separata marknader för läroböcker med olika profil.
4. Lärare och läroboksförfattare påverkas av det omgivande samhället. Media förmedlar en föreställning om vilka frågor som är viktiga att lyfta fram och förser läroboksförfattarna med en reservoar av information och argument att ösa ur. 5. Läroboksförfattare skriver av tidigare läroböcker eller påverkas av vad de en gång
läst under sin egen skoltid. Detta kan således yttra sig i att läroböckerna blir bärare av gamla förlegade attityder och fördomar som är svåra att vädra ur. 20
Vilka av punkterna som är av störst betydelse för vår granskning återkopplas till i resultat delen.
18Tingsten, Herbert. Gud och fosterlandet, 1969: P:A Nordstedt & Söners Förlag, s 13
19 Tingsten 1969, s 176
15
3. Metod
För att tolka det insamlade materialet, har vi valt att utföra en textanalys och mer konkret en idé och ideologianalys. Denna modell har främst varit vägledande i vårt sätt att angripa de texter vi granskat och således verkat som ett raster över texterna.
3.1 Kvalitativ textanalys/ funktionell idéanalys med kritiska
inslag
Uppsatsen undersöker framställningen av minoritetsgruppen resande samt huruvida bilden av dessa skiftat under seklets gång genom en kvalitativ textanalys. En kvalitativ textanalys är tolkningar av exempelvis debattartiklar och i motsats till en kvantitativ innehållsanalys är frekvensen i vad som sägs inte i huvudsak det intressanta, utan det är syftet och dess innebörd som är intressant.21 Uppsatsens kvalitativa textanalys präglas av en funktionell idéanalys med kritiska inslag vilket innebär att textanalysen har en deskriptiv ambition som är inriktad på både idéers effekter och deras ursprung. Konkret innebär det att uppsatsens textanalys undersöker normer och maktaspekter inom forskning kring minoritetsgruppen resande genom att analysera framför allt avhandlingar.
Vi utgår härefter från Bergström/Boreus tolkning av idé som en föreställning om verkligheten, en värdering av företeelser och en föreställning om hur man bör handla. Den funktionella idéanalysen kan sägas ha sociologiskt ursprung och intresserar sig för hur den sociala strukturen som individer lever i påverkar det budskap de för fram och hur
16
budskapet i sin tur kan påverka en social kontext.22 En funktionell idéanalys är inte en renodlad textanalys då analysen måste omfatta en undersökning av verkligheten utanför texten. Detta i syfte att göra det möjligt att placera texten i ett sammanhang. Den kritiska aspekten lyfter fram att ideologi starkt förknippas med makt. Vi har valt att definiera makt utifrån Stevens Lukes tre dimensioner. Lukes begreppsdiskussion är ganska komplicerad och vi väljer att bara presentera den kortfattat. I sin bok Power: A radical view skriver Lukes att enligt honom utgår all makt från någons intresse.23 Han presenterar tre typer av makt där den första fokuserar på makten A har över B. Kontentan här är att A kan få B att göra något denna inte skulle ha gjort på eget bevåg, utan sker i A:s intresse. Den andra typen utgår från den intressekonflikt som finns mellan den som har makten att besluta och de som står utanför denna process. Makten här ses som makten över dagordningen och den som bestämmer vilka beslut som ska fattas och vad som ska utelämnas.24 Den sista dimensionen som diskuteras i boken är den makt som konstruerar individers viljor och intressen och gör att människor ger efter för de som har makten. Ett falskt medvetande utvecklas eftersom man fylls av tron att den rådande situationen är naturlig och att ingen annan sanning finns.25
Generellt för olika typer av ideologikritiska textanalyser kan sägas vara att drag i texten relateras till en omgivande kontext, ofta dess maktaspekter. Man gör således en åtskillnad mellan text och kontext. Metoden kan sägas ha likheter med diskursanalys som också vanligtvis inkluderar maktfrågor i sitt övergripande syfte. För att koppla till Lukes är det framförallt dennes tredje definition av makt, makten över våra tankar, som står i centrum i denna typ av forskning. Syftet är vanligtvis att ifrågasätta varje samhälles självbild, eller någon annan dominant aktörs självbild genom att ställa ideologiska uttryck under prövning.26
För att kunna åskådliggöra och förklara normer och maktaspekter kan man inte endast analysera den synliga, observerbara ytan. Visserligen kan man identifiera värderingar genom granskning av texterna enbart men under den synliga ytan anser vi det finnas en djupare nivå som inte är disponibel på samma vis. Analysen måste därför omfatta
22 Bergström, Boréus. 2000, s 155
23 Lukes, Steven. Power: A radical view, 2005. Creative Print and Design. s 38 24 Lukes, Steven. 2005, s 20f
25 Lukes, Steven. 2005, s 28, 110 26 Bergström, Boréus. 2000, s 175
17
en analys av verkligheten utanför texten som gör det möjligt att placera texten i ett sammanhang.27 Således har vi valt att föregå textanalysen med en historisk återblick på de resandes situation under 1900-talet. Därmed har idéanalysen ett tvåsidigt syfte, dels identifiera forskningsläget och dels att göra den underliggande nivån synlig, vilket kräver mer än att man bara läser ett visst textmaterial. Genom att undersöka normer och maktaspekter som präglat forskningen kring minoritetsgruppen resande uppfyller vi den funktionella idéanalysens huvudsakliga syfte vilket är att undersöka normernas effekter och ursprung.
3.2 Läromedelsgranskning/Innehållsanalys
Utöver uppsatsens kvalitativa textanalys kan uppsatsen även sägas ha en kvantitativ del. Detta då vi även valt att undersöka i vilken utsträckning nationella minoriteter i allmänhet och resande i synnerhet förekommer i läroböcker i historia. Innehållsanalys är ett angreppssätt när det gäller analys av dokument och texter som på ett systematiskt och replikerbart sätt syftar till att kvantifiera innehållet utifrån kategorier som bestämts i förväg.28 Våra kategorier är Sveriges nationella minoriteter: samer, sverigefinnar, tornedalingar, romer (dit resande räknas) och judar. Undersökningen av läromedel är således en kvantitativt inriktad analys av ett begränsat material där vi avser att undersöka i vilken utsträckning nationella minoriteter, främst resande, behandlas i läromedel i historia. Vi har valt att granska läromedel både på gymnasie- och grundskolenivå. Granskningen av läromedel kan ses som sekundär till den kvalitativa textanalys som berör framställningen av minoritetsgruppen resande och huruvida denna förändrats över tiden. Vi valde att granska läromedel främst för att belysa dess brister angående förekomsten av nationella minoriteter och peka på att forskning är en av de få kunskapskällor som finns angående nationella minoriteter, och då i synnerhet resande.
27 Bergström, Boréus. 2000, s 158-159
18
3.3 Metodval för utförande av datainsamling
Uppsatsens datainsamling bygger primärt på en litteraturstudie. Litteraturstudien består utav en granskning av vetenskaplig litteratur om resande och deras situation samt en granskning av läroböcker i ämnet historia på grundskole- och gymnasienivå. I syfte att göra det möjligt att placera texterna i ett sammanhang har vi valt att föregå litteraturstudien med en historisk del. Vi anser att de resandes historia har stor betydelse för deras sociokulturella situation både idag och förr. Vi valde att skriva historiedelen utifrån det granskade materialet för att visa att det går att använda forskningen kring resande till en kunskapsbakgrund applicerbar i undervisning kring resande. Detta då det övergripande syftet med uppsatsen är att för egen del som framtida lärare i historia få bättre kännedom om hur vi kan arbeta med minoritetsfrågor. Uppsatsens historiedel kan tolkas som en kunskapsbakgrund.
3.3.1 Material
Vi valde att granska fyra läroböcker i historia på gymnasienivå och tre läroböcker i historia på grundskolenivå. Vi valde att granska läroböcker på både gymnasie- och grundskolenivå för att se om innehållet skilde sig. I Lpo94 är kunskap om nationella minoriteter ett uppnåendemål medan det i Lpf94 är ett mål att sträva emot. Böckerna vi valde att granska är sådana som vi kommit i kontakt med under vår utbildning och verksamhetsförlagda tid, och således böcker som vi vet används ute på skolor. Böckerna vi granskat på gymnasienivå är: Epos (2004), Alla tiders historia Maxi (2007), Milstolpar (2007) och
Historien omkring oss (2007). Alla böckerna är avsedda för gymnasieskolans A-kurs i historia. Böckerna vi granskat på grundskolenivå är: Historia-Punkt SO (2003), Levande
historia 9 (2007) och Historia Puls (2002). I samtliga böcker har vi granskat i vilken mån de grupper som klassas som nationella minoriteter i Sverige förekommer, och då i synnerhet resande och romer då denna grupp har utgjort huvudfokus för vår undersökning. Samtliga böcker är utgivna efter februari år 2000 då Sverige ratificerade den europeiska
19
ramkonventionen om skydd för nationella minoriteter och den europeiska stadgan om landsdels eller minoritetsspråk.
Den litteratur vi granskat i ämnet är framför allt doktorsavhandlingar av de personer som vi funnit mest tongivande inom forskningen kring resande i Sverige. Dessa är Adam Heymowski, Allan Etzler, Birgitta Svensson och Gunborg A. Lindholm. Vi har även granskat två ytterligare författare som inte doktorerat i ämnet men som ändå kommit att bli tongivande inom diskussionen kring resande, Bo Hazell och Carl-Martin Bergstrand. Vi valde att fokusera på litteratur från olika decennier för att få en bild utav hur synen på resande förändrats över tiden. När vi granskade litteraturen utgick vi från fyra punkter som vi lade extra uppmärksamhet på. Dessa var:
• Benämning – Resande, Tattare, Skojare etc.
• Tolkning av resandekulturen och dess ursprung – Etnisk minoritet, Socialt isolat etc.
• Källmaterial och utgångspunkt för forskning – Intervjuer, arkivmaterial, domstolsprotokoll etc.
• Kännetecknande drag och yrken/försörjning
Vi valde dessa punkter med utgångspunkt i Lukes maktteori. Tolkning av resandekulturen kan exempelvis ses som konstruktionen av individers viljor och intressen. Genom sättet att tolka de resande och dess ursprung kan man indirekt säga att ett medvetande utvecklas och tron att den rådande situationen är naturlig bibehålls. Om man främst väljer att tolka de resande och dess kultur som mindervärdig, undermålig osv. underbygger och bibehåller man även denna uppfattning. Kännetecknande drag kan ses ur maktperspektivet A:s makt över B. Genom att framhäva vissa drag hos resande exempelvis hästhandel, spådom, lömska affärer osv. skapar men en stereotyp av resande. Detta kan utvecklas till en självuppfyllande profetia då gruppen väljer att spela på dessa fördomar för att kunna få ett visst övertag i tillvaron. Samtidigt kan det sägas ske i andras intressen då det leder till att man förmedlar den bild man vill förmedla av gruppen. Källmaterial och utgångspunkt för forskning kan ses som Lukes andra definition av makt, makten över dagordningen. Valet av material och framställningen av detta material kan ses som en intressekonflikt mellan den
20
som har makten att besluta och de som står utanför denna process. Väljer man att i sin forskning enbart utgå från kriminalpolisens arkiv och inte låta berörd grupp komma till tals kommer man sannolikt att komma fram till andra resultat än om man baserat sin forskning på intervjuer med berörd grupp.
21
4. Historik/Kunskapsbakgrund
Resande har genom historiens gång gått under många epitet. Det vanligaste är sannolikt ”tattare”, men även skojare, rackare, dinglare, rövare etc. Då resande själva uppfattar dessa namn som kränkande och nedsättande och själva kallar sig resande väljer vi att i uppsatsen benämna dem som resande. I de fall där de inom avhandlingar och annan litteratur benämns som ”tattare” väljer vi att skriva det inom citationstecken.
4.1 Vilka är resande?
Den första statliga inventeringen av resande gjordes 1922. Med denna inventering sökte man utröna hur många individer det fanns i Sverige med ”zigenar” eller ”tattar” ursprung. Resande eller ”tattare” som var det allmänt vedertagna begreppet i rådande Sverige var dock ingen ny företeelse. Redan 1512 är begreppet nedtecknat på papper i Stockholms stads tänkebok, här som benämning på kringvandrande kittelflickare (person som förtennade eller lagade kopparkittlar) och som kanske delvis var av främmande ursprung. Var detta ursprung sedan kommer ifrån råder det delade meningar om, både bland forskare inom ämnet och resande själva. Ser man till ordet tatar så har det enligt Lindholm turkiskt- persiskt ursprung där det applicerades på diverse folkgrupper och stammar som hade ett asiatiskt ursprung. Detta blev sedan det namn vi i västra och norra Europa använde för att beteckna de olika folk som ingick i Djingis Khans arméer under 1200-talet. En av de första som i sina studier av resande anammar denna teori är Allan Etzler.29 Detta kan också sägas vara en av de tre huvuduppfattningar som finns gäller resande och dess ursprung.
29 Lindholm, Gunborg A. Vägarnas folk De resande och deras livsvärld, 1995: Etnologiska föreningen i
22
Den andra teorin klassar resande som en socioekonomisk grupp, och förespråkare för denna teori var Adam Heymowski, ansedd forskare på området som 1955 utkom med en avhandling rörande resande och till viss del också ”zigenare”. Heymowski menade att resande inte var en etnisk minoritet utan en sociologisk grupp. I sin avhandling menade Heymowski att många ”tattare” härstammade från vanliga svenska bönder som blivit utstötta ur samhället på grund utav sin livsstil och sin låga status.
Den tredje teorin rörande resande och deras härstamning gör gällande att de skulle vara ättlingar till soldatsläkter från Ryssland och Tyskland som värvats som legosoldater till Karl XII arméer.30 Som synes går teorierna vitt isär, inte bara bland forskarna utan även
hos resande själva. Generellt kan sägas att frågan rörande släktskap med ”zigenare” är den mest kontroversiella mellan resande själva och även den som skapat de djupaste klyftorna. Vilket ursprung de resande än må ha så var deras plats i bondesamhällets Sverige oftast lägst ner i hierarkin. I många fall rörde det sig om yrken och arbetsuppgifter som andra människor av olika anledningar inte ville befatta sig med, men som likväl måste utföras. Dessa yrken innefattade bl.a. vallackare, rackare, bödel och bödelsdräng. Rackare kallades i allmänhet den person som avlivade och flådde hästar. Detta kunde precis som bödelns arbete vara ett statligt sanktionerat ämbete. I många delar av landet var rackare och tattare synonymt.31 Rackarens huvudsyssla var som nämnts att avliva och flå hästar men kunde
också innefatta att avliva och flå hundar och katter, flå och gräva ner självdöda djur, kastrera husdjur, sota, bota kreatur, skära ner personer som hängt sig och begrava dem, piska tjuvar och biträda vid avrättningar samt tömma latriner. Med andra ord var rackaren något av en alltiallo på landsbygden speciellt rörande sysslor som bönderna själva ogärna åtog sig, ofta gick yrket även i arv. Vallackare är benämningen på den person som kastrerar hingstar och där med gör dem till vallacker. Vallackare utförde även kastrering av andra husdjur som grisar, hundar och katter. Enligt dokument från denna tid var de mycket skickliga i sitt yrkesutövande, ofta mycket duktigare än studerade veterinärer som kom till bygden.32 Nattman är också en benämning på denna typ av yrke. Förmodligen kommer
namnet från det faktum att en del av sysslorna, som att gräva ner döda djur och ibland även
30 Hazell, Bo. Resande Folket – Från tattare till traveller, 2002: Ordfront förlag, s 46 31 Lindholm, Gunborg A. 1995, s 73
32 Svensson, Birgitta. Bortom all ära och redlighet. Tattarnas spel med rättvisan, 1996: Kristianstads
23
människor samt att tömma latriner, ofta var förknippat med kvällen och natten. Ofta förenades dessa yrken med spådom eller ”förmågan” att kunna bota sjuka djur samt att kunna spela någon form av instrument. Resande spelade ofta vid gillen eller runt omkring i gårdarna för att få extra inkomster.33
Rackaren och vallackaren tycks inte haft det lätt i det agrara Sverige. Rackaren fick inte äta tillsammans med folk och tallrikar han använt kastades bort, grävdes ner eller slogs sönder. Han fick inte komma hela vägen in i stugor och handtag lindades in med trasor eller torkades noggrant av efter att varit i kontakt med en rackare. Rackare och vallackare satt längst bak i kyrkan och begravdes inte bland ”vanligt” folk, vilket ger en aning om dessa yrkesmäns status. Samtidigt finns det dock uppgifter och dokument som tyder på att ”de utgjort ett äventyrligt inslag i landsbygdens liv, som man i grunden inte velat avvara”.34
Dessa yrken var dock inte de enda som förknippades med resande i det agrara samhället. Andra vanliga inkomstkällor kunde vara hästhandlare, hovslagare, glasförare (en slags kringresande glasförsäljare), smideshandlare, lumpsamlare/skrothandlare, bleckslagare (ålderdomlig beteckning på plåtslagare), korgmakare och gårdfarihandlare. Dessa är förmodligen de vanligaste yrkena men även mer udda yrken som artist, cirkusaktör och arbete inom tivoliverksamhet förekom. Många av dessa yrken är som synes mansdominerade. Vad beträffar kvinnor ter sig yrken som kloka gummor och spåkvinnor vanligt förkommande. Gårdfarihandel bör dock ses som en av huvudnäringarna som sysselsatte både män och kvinnor.35
Gårdfarihandel kallas den handel som bedrevs på landsbygden av kringresande försäljare som bar varorna med sig och besökte kunderna i deras hem. Handlaren förde inte bara med sig spännande varor – hemslöjdsprodukter eller fabriksvaror – utan också nyheter och information från omvärlden. Kvinnorna ansågs vara duktiga på att sälja och kallades ibland för ”högsta huvudet”. Kvinnorna och även barnen var ofta de som stod för vardagsekonomin medan männen ibland gjorde häftiga tillfälliga insatser. Det är uppenbart att resandekvinnorna haft en betydelsefull roll inom resandegruppen och att familjens ekonomi varit beroende av henne.36
33 Svensson, Birgitta. 1996, s 102 34 Ibid. 1996, s 40
35 Lindholm, Gunborg A. 1995, s 83 36 Ibid. 1995, s 98
24
Gårdfarihandel samt hästhandel är starkt förankrad och förknippad med resande. Ofta följde hela familjen med under dessa försäljningsresor och tältade man inte längs landsvägen försökte man få härbärge över natten hos bekanta eller bönder.
4.2 Ett tattarproblem formuleras
Under 1700 och 1800-talet sker det drastiska förändringar i Sveriges jordbrukslandskap både gällande rent geografiska förändringar i samband med skiftesreformen, men också en befolkningsökning som leder till en utbredd fattigdom.37 Med ökad fattigdom ökade också
motsättningarna mellan olika grupper i samhället. Detta medförde att en opinion växte sig stark för utvidgad kontroll av fattiga. Framför allt ville statsmakten få rätt att kontrollera alla arbetslösa som drev omkring på landsbygden.38 För att komma till rätta med problemet stiftades försvarslöshetsstadgan 1846. Denna innebar att de som saknade arbete och inte var ”under laga försvar” dvs. saknade hem eller husbonde betraktades som försvarslös och kunde därmed bli underkastad uppsikt. Med uppsikt menas här att den gripne kunde föras till spinnhus, uppfostringsanstalt, fästning eller annan typ av tvångsarbetsanstalt. Då en stor del av de resandes kultur kretsade kring livet på vägarna och möjligheten att försörja sig genom diverse former av handel och övriga sysselsättningar, drabbades de givetvis hårt av denna lagstiftning. Redan år 1885 ses försvarslöshetsstadgan som förlegad och ersätts med en ny lag mot lösdriveri. Lösdrivare är den som:
”Sysslolös stryker omkring från ort till annan utan medel till sitt uppehälle och utan att söka arbete, äfen den som, hvilken eljest, utan att ega medel till sitt uppehälle, underlåter att efter förmåga söka ärligen försörja sig och tillika för ett sådant levnadssätt, att våda däraf uppstår för allmän säkerhet, ordning eller sedlighet”.39
Givetvis påverkade även denna lag resande och deras förvärv som kringresande handlare. Vad som dock talade till deras fördel var att de ofta hade kontanta medel till följd av handel. Då lagen föreskriver ”utan egna medel” som ett krav kunde resande sällan häktas av ortens länsman eller kronofogde då de sällan var medellösa. Enligt Svensson retade
37Berggren, Greiff. En svensk historia från vikingatid till nutid, 2000: Studentlitteratur, s. 171
38 Svensson, Birgitta. 1996, s 94 39 Ibid. 1996, s 155
25
detta många myndighetspersoner och resande började mer och mer att mejslas ut som en distinkt grupp man ville komma till bukt med:
”Vid sekelskiftet 1900 handlade diskussionen om huruvida tattarna skulle utsättas för särlagstiftning eller om de skulle kunna disciplineras med de lagar som behandlade lösdriveri, fattigdom och vanart”.40
Denna diskussion låg också i tiden med samhällets urbanisering, industrialisering och modernisering. I samband med dessa förändringar försvann många av de försörjningsmedel resande tidigare hade haft i bondesamhället och deras leverne började allt mer att ifrågasättas. Deras livsstil innehöll många drag som var motsatsen till det som var modernt, familjebanden var starka och man höll hårt på traditioner. Det fria livet gick stick i stäv med det industrisamhälle som höll på att växa fram och där disciplin, dygd, rutin och arbetsmoral premierades. Under början av 1900-talet sker så två inventeringar av ”tattare” och zigenare med socialdepartementets tillstånd. Deras ”kringstrykande levnadssätt” sågs som en olägenhet för samhällsordningen. Resandes förekomst och levnadsförhållanden presenterades länsvis. Pastorsämbetena rapporterar in sammanlagt 2575 ”tattare”, zigenare och med dem jämställda, medan polisen rapporterar en något lägre siffra, 1833. I dessa rapporter framgick att de flesta var bofasta antingen i hus eller i hyrda bostäder men att de under vissa perioder var kringresande, ofta i samband med marknader. Vidare framgick att skolgången hos barnen var av varierande slag, både klanderfri samt oregelbunden. Vissa var straffade för brott medan andra aldrig varit i klammeri med rättvisan. Mycket få av de resande var dock bidragstagare.41 Det är i samband med dessa inventeringar och en ny typ av samhälles framväxt som ett ”tattarproblem” börjar formuleras. Enligt Broberg/Tydén är det främsta problemet att de resande vägrade att inordna sig i folkhemmet och påpekar vidare att det var ”folkhemmet som exkluderade - och på så vis också skapade - tattarna, genom de regler och normer (det goda samhällets avgränsningar) som ställdes upp under mellankrigstiden”.42
40 Svensson, Birgitta. 1996, s 156 41 Lindholm, Gunborg A. 1995, s 46
26
I Nordisk familjebok från 1922 kan följande läsas om ”tattare” och ”zigenare” (de bägge grupperna likställs här):
”Till karaktären skildras zigenarna numera öfverallt som lättjefulla, lögnaktiga och hämndgiriga, än krypande, än oförskämt pockande, allt egenskaper, som äro en naturlig följd dels af deras kringflackande lif, dels ännu mer af deras lott att nästan öfverallt vara föremål för avsky och förakt”.43
Enligt registreringen från 1922 är endast ca 250 av de inventerade individerna ”zigenare” och detta har förmodligen att göra med den självvalda isolering ”zigenarna” tar från det övriga samhället vilket i sin tur medför att de i mindre grad hamnar i myndigheternas nålsöga. Så länge de sköter sig själva och inte är ”samhället till last” anses de inte vara ett lika stort problem. Av dokument och litteratur från mellankrigstiden finns det tydliga tendenser på att det är de resande som är problemet eller plågan, inte ”zigenarna”. En förklaring till detta kan vara att resande hade närmare kontakt med samhället då de ofta var bosatta i städerna eller inom pastorsämbetena. För att försörja sig var de också i allra högsta grad beroende av allmänheten då man anpassade sina allt mer utdöende yrken till den nya tiden. Hästhandel ersattes med bilhandel, lumpsamlare med skrothandlare osv. De nya yrkesvalen man gjorde anpassades således efter den rådande efterfrågan på varor och tjänster i omgivningen.
Det är också i samband med den rikstäckande inventeringen från 1922 som de första lösningarna på ”tattarproblemet” börjar förespråkas. Dels rör det sig om rashygieniska och sociala åtgärder men också sterilisering förespråkas som en rent social åtgärd. Detta för att förhindra familjebildningar i asociala miljöer.44 Bakom denna utredning (SOU 1923:2) står Socialdepartementet. Det centrala för problemets lösning är att inrikta sig på uppfostran av de resandes barn, eventuellt genom omhändertagande och placering på barnhem, men också genom att underlätta för resande att bosätta sig och ”börja ett ordnat liv”. I utredningen av inventeringen står bland annat följande att läsa:
... ”skyldighet att hava tillstånd för att kringvandra, sterilisering, förbud mot äktenskap mellan zigenare och svenskar, förbud för tattarna att idka gårdfarihandel”
43Nordisk Familjebok, 1922. Nordisk familjeboks förlags aktiebolag, s 772
27
…”att förstärkt polisbevakning anordnas i de delar av riket, som äro särskilt hemsökta av tattarfölje
…det så kallade vandringsfolket inom Göteborgs stift ej vore obetydligt; att de synes nästan uteslutande livnära sig genom tiggeri och stöld; att de genom pockande uppträdande och genom ofta förekommande våldsgärningar voro en skräck för den fasta, laglydiga befolkningen; att männen och kvinnorna för det mesta levde i konkubinat; samt att barnen uppväxte utan undervisning och kristlig tukt”
… ”Så som medel för minskande av dessa svårigheter har kommittén tänkt sig möjligheten av att i vårt land arbetskolonier enligt mönster av åtskilliga i Tyskland verksamma sådana anstalter upprättas”.45
Utredningen ledde inte till några konkreta lagförslag rörande en lösning på ”tattarproblemet” men man stigmatiserade för första gången resande som en distinkt grupp och frågan angående deras plats i ett framväxande folkhem kommer att debatteras flitigt de närmaste 25 åren. De följande åren efter utredningen inkommer betänkanden som gör det lättare för polisen att gripa resande för lösdriveri samt möjligheter att ingripa mot deras barn. Det är också främst barnens situation kanslirådet G. H von Koch vill komma till stånd med genom sin skrivelse till socialministern. Von Kochs hemställan skickas i februari 1934 på remiss till socialstyrelsen, skolöverstyrelsen, lantbruksnämnden och tio länsstyrelser. Lindholm återger att man i remissvaret från socialstyrelsen kan läsa att:
”socialstyrelsen rekommenderade att tattarna gjordes till föremål för en rasbiologisk undersökning. Om styrelsens farhågor där blev bekräftade var risken att tattarnas kynne, intelligens och karaktär skulle leva vidare i generationer under en svensk yta. Sterilisering borde övervägas vid fall av oförmögenhet att uppfylla fader- och moderskapets plikter”.46
Men någon renodlad social indikation infördes inte i den lag rörande sterilisering som kom under senare delen av 1934. Med det menades att resande, och andra som stämplats som asociala, inte kunde steriliseras såvida de inte var psykiskt utvecklingsstörda eller led av någon psykisk sjukdom. Men socialstyrelsen gav ingalunda upp kampen på att lösa ”tattarproblemet” genom sterilisering. Man kom att föra en ihärdig kamp för att påvisa resande som undermåliga och som en genetiskt urskiljbar folkgrupp.47 Länsstyrelsen i Malmö inkommer även de med ett remissvar där polismyndigheten i staden har gjort en omfattande utredning och registrering av 1600 personer som klassas som ”tattare”, vissa födda så tidigt som 1700-talet. I remissvaret från länsstyrelsen i Malmö förordar man ett
45SOU 1923:2, s 331-334
46 Lindholm, Gunborg A. 1995, s 48 47 Broberg & Tydén. 2005, s 150
28
centralorgan, med uppgift att i ett centralregister sammanföra alla resande, skilja barnen i tidig ålder från föräldrar som anses asociala samt sterilisering av resande om dessa anses som särskilt asociala.48
4.3 Steriliseringsfrågan
I slutet av 1920-talet börjas det för första gången talas om ett ”folkhem”. Sverige som tidigare varit en nation dominerad av agrara näringar höll på att utvecklas till ett industrialiserat stadssamhälle och en sekulariserad och modern stat. När Per Albin Hansson talade om en svensk välfärdsmodell, ”folkhemmet”, förespråkade han solidaritet mellan klasserna men betonade även den traditionella paternalistiska familjestrukturen. I Sverige som på många andra håll runt om i Europa tillhörde rasbiologin samt rashygienen långt framskjutna ideologier. I Sverige inrättas världens första rasbiologiska institut av Herman Lundborg 1922. Sterilisering var den mest uppmärksammade och är förmodligen än idag den mest omdiskuterade konsekvensen av vår rasbiologiska regeringspolitik. De resande sågs som ett hot mot det folkhem och den moderna stadsstat som var på väg att växa fram och deras traditionella levnadssätt och starka familjeband gick stick i stäv mot det nya Sverige. Som tidigare nämnts var det barnens uppfostran och dessa ”undermåliga” människors leverne som skapade mycket huvudbry för myndigheter runt om i landet. Men även de sociala kostnadsökningarna bland denna grupp individer var en känslig fråga för socialdemokraterna, som stod i begrepp att påbörja folkhemsbygget. Dessa ”undermåliga” ansågs vara närmast onaturligt fruktsamma, vilket skulle medföra att deras andel av befolkningen skulle öka i snabb takt. Man ansåg således att genom att förbättra befolkningsunderlaget kunde man också förebygga kommande utgifter.
Detta var ingalunda något socialdemokraterna var ensamma om utan steriliseringsfrågan gick över alla partigränser.49 I lagen som kom 1934 kunde som nämnts
tidigare resande ej steriliseras såvida de inte var psykiskt utvecklingsstörda eller sjuka men denna lag skulle komma att utvidgas sju år senare. Under 1930-talet vände många svenskar
48Msa, Kpa, F3:1
29
i ledande positioner med beundran blicken mot det nya Tyskland, där man hämningslöst genomdrev en befolkningspolitik som gynnade den ”sunda ariska människan”. Mänskliga avelsinrättningar, institutioner för dödshjälp åt psykiskt sjuka och handikappade och massutrotningsläger för zigenare och judar var denna politiks lika fasansfulla som logiska konsekvens. 1941 ansågs tiden mogen att utvidga 1934 års steriliseringslag, det var i första hand Befolkningskommissionens arbete och betänkande denna utvidgning baserades på.50 Med den nya lagen skulle det bli lättare att få igenom beslut rörande sterilisering, den eugeniska indikationen utsträcktes till att vid sidan om psykiskt sjuka och utvecklingsstörda också gälla dem som genom arvsanlag befarades överföra svårartad sjukdom eller svårt lyte. Den sociala indikationen utvidgades till att förutom sinnessjukdom och sinnesslöhet omfatta ”asocialt levnadssätt”; någon koppling till genetisk undermålighet var här inte längre nödvändigt. Dessutom fordrades inte längre att den som steriliserades var ”ur stånd” att vårda sina barn, utan endast ”uppenbart olämplig” att sköta vårdnaden - en inte obetydlig förändring51. Vidare menar Hazell att denna utvidgning av lagen med den sociala indikationen som infördes, utan tvekan har med debatten runt ”tattarproblemet” att göra, även om de inte pekas ut specifikt i någon lagtext rörande sterilisering. Dock stämmer mycket av det som finns att läsa i socialstyrelsens, länsstyrelses samt polismyndigheters betänkanden att finna i steriliseringslagen från 1941- i dessa betänkanden omnämns just barnens fostran, oförmögenhet att uppfylla fader- och moderskapets plikter, ”tattarnas” kynne, intelligens och karaktär samt asociala leverne.
Under debatterna som rörde 1941 års steriliseringslag fanns det dock de som ville införa en lag som innebar tvångssterilisering av resande, den ingick inte i den nya lagen men som tidigare nämnts var den sociala indikationen tillämpbar på resande. Så här uttalade sig en ledamot av den rättspsykiatriska nämnden vid Medicinalstyrelsen, Nils von Hofsten;
”En effektivare tillämpning av steriliseringslagen gentemot tattare är utan tvivel önskvärd och möjlig(…) uppmärksamhet på vikten av att åtgärder vidtagas för sterilisering av tattare, vilka på grund av psykisk undermålighet eller enbart asocialt levnadssätt äro olämpliga att handhava vårdnaden av barn”.52
50 Broberg & Tydén. 2005, s 90 51 Hazell, Bo. 2002, s 98 ff.
30
I Sverige steriliserades under åren 1935-1975 närmare 63000 människor till följd av lagarna från 1934 och 1941. Detta är mer än i något annat västland. Av dessa ska närmare 1800 personer ha tvingats till sterilisering av sociala skäl. Antalet resande som steriliserats med stöd av steriliseringslagstiftningen finns det inga uppgifter om men påfallande många resande har i intervjuer berättat att de känner någon som blivit steriliserad.53
1944 sker så ytterligare en registrering av resande till följd av ett förslag från den svenska regeringen. Men när vad som kallas den ”allmänna tattarinventeringen” skulle genomföras fanns det inga klara direktiv och kriterier för att definiera en ”tattare”. Detta ledde till att polismyndigheten fick i uppdrag att fullfölja uppdraget och de kom fram till att det i Sverige fanns ca 8000 ”tattare”.54
Mellan 1920 fram till 1945 prioriterades ”tattarfrågan” högt. De resande utsattes för inventeringar, diskriminering, och registrering och stigmatiserades allt mer till följd av detta. Under årtiondena som följer efter 1945 menar framförallt Hazell att myndigheternas inställning börjar förändras. De resande skulle nu assimileras. Gav de upp sin livsstil och kultur så skulle snart diskrimineringen mot dem avta. Resultatet blev att man istället började leva ett dubbelliv där man dolde sin identitet utåt. Misstänksamheten var av förklarliga skäl stor mot myndigheter, polis, kyrka, skola osv.
Det var först i invandringens kölvatten under tidigt 1990 - tal som de resande själva kunde skönja en viss positiv förändring i samhällets attityd gentemot dem. Regeringen bytte inriktning och istället för assimilering börjar man tala om integrering. Invandrare och minoriteter ska vara en del av det svenska samhället men också behålla sina traditioner och egenart, sitt språk och sin kultur.
I februari 2000 blir de resande slutligen erkända som en etnisk minoritet tillhörande gruppen romer och mottar i april en ursäkt från regeringen för alla oförrätter de utsatts för. Detta i form utav en artikel på tidningen Expressens debattsida.55
53 Hazell, Bo. 2002, s 101 ff. 54 Ibid. 2002, s 85
31
5. Resultat av läroböcker
När man läser Lpo 94 samt Lpf 94 framgår det tydligt att Sveriges nationella minoriteter skall belysas så att eleverna får en förståelse för landets kulturarv och för de nationella minoriteternas samt deras kultur, språk, historia och religion. De ämnen som framförallt berörs av dessa uppnåendemål samt mål att sträva efter är i första hand historia, svenska och samhällskunskap. I följande granskning av läroböcker i historia har vi undersökt i vilken utsträckning nationella minoriteter inkluderas i böckerna och om det kan sägas att läroböckerna i sig lever upp till kraven som läroplanen ställer.
5.1 Läroböcker på gymnasienivå
5.1.1 Epos.
På sidan 142 och några sidor framåt behandlar man rasbiologi samt förintelsen. Det konstateras här att överallt i Europa ägnade sig forskare åt rasbiologi. ”Det pågick också i Sverige, där forskarna inte minst intresserade sig ingående för samerna som sågs som en lägre ras än den typiskt svenska”. Vidare kommer man in på steriliseringslagarna och de som drabbades, här nämns sinnesslöa, alkoholister, lösdrivare och prostituerade som offer för dessa lagar. När det gäller förintelsen är det i princip bara Tyskland som inkluderas och hur illa judarna behandlades och det omnämns på ett ställe att även romerna drabbades av nazisternas allra mest dramatiska tillämpningar – utrotning.
32
5.1.2 Alla tiders historia Maxi.
På sidan 383 ägnas ca 1/3 av sidan åt Lappmarken och samerna – här beskrivs hur samernas renbetesområden under 1800-talet koloniseras av nybyggare och vilka motsättningar detta förde med sig. Från sidan 409 och framåt behandlas sedan antisemitismen i Tyskland och hur judarna utmålas som folkfiender. Vidare står att läsa att: ”Det beräknas att nazisterna under sina drygt 12 år vid makten dödade tio miljoner människor, varav sex miljoner judar och en halv miljon romer”.
5.1.3 Milstolpar
.
Judar och romer är de minoriteter som omnämns i denna lärobok och då i samband med raslära och förintelsen i Tyskland. På sidan 315 kan man läsa följande: ”I Hitlers raslära var alla folkgrupper rangordnade. Judar, romer och färgade folk fanns längst ner”. Vidare beskrivs hur nazisterna förföljde människor som ansågs mindervärdiga och hur de organiserade ett systematiskt dödande av judar, romer, homosexuella osv.
5.1.4 Historien omkring oss
På sidan 20 beskrivs bronsåldern och hur en nordisk befolkning börjar framträda med olika folkstammar och en samisk befolkning. På sidan 198 tar man upp de rådande klassmotsättningarna och nationalismen i Sverige vid 1800-talets slut och början av 1900-talet. Här beskrivs hur svårt det var att definiera nationen. ”Följde man språkprincipen föll alla samer och tornedalsfinnar bort, samtidigt som svenskar på Åland och i delar av Finland lämnades utanför”. Vidare behandlas andra världskriget samt förintelsen i Tyskland och hur judar och romer sågs som underlägsna raser som inte hade rätt att existera.
33
5.2 Läroböcker på grundskolenivå
5.2.1 Historia Punkt SO
På sidan 67 i bokens kapitel rörande förintelsen finns följande att läsa angående romer: ”Det är bara romerna som folk som råkade ut för samma sak. Hundratusentals romer från hela Europa dog i koncentrations- och förintelseläger”. I övrigt nämns inga andra nationella minoriteter förutom judarna. Judarna får dock stort utrymme och då främst i kapitlet rörande andra världskriget och förintelsen.
5.2.2 Levande Historia 9
Även i denna lärobok är det endast i kapitlet rörande andra världskriget och förintelsen som nationella minoriteter omnämns. Framför allt är det judarna som är i fokus. Romer omnämns kort i samband med förintelsen. På sidan 64 står följande att läsa: ”Tiotusentals romer skickades också till koncentrationsläger där de fick arbeta sig till döds eller mördades”. Inga andra nationella minoriteter omnämns.
5.2.3 Historia Puls
Detta är den enda av läroböckerna som omnämner nationella minoriteter. Fokus är främst riktat mot forna Jugoslavien samt kurdernas situation i mellanöstern. Dock finns även en kortare passage rörande etniska minoriteter i Sverige där samer omnämns. På sidan 311 kan man läsa att samerna drabbades av den svenska expansionen norrut under medeltiden och framåt. Detta fick till följd att samerna skulle underkasta sig den svenska staten och att de sedan dess i stort sett fått finna sig i vad som bestämts i Stockholm. Romer omnämns kort i kapitlet rörande andra världskriget och förintelsen. Där man kan läsa att romer likt judar, kommunister och förståndshandikappade mördades i nazisternas förintelseläger. Detta är
34
såldes den enda bok som omnämner det faktum att det existerar nationella minoriteter i Sverige. Det är dock endast samerna som omnämns som exempel.
35
6. Resultat av avhandlingar och litteratur
6.1 Allan Etzler Zigenarna och deras avkomlingar i Sverige.
Historia och språk
1944 avlägger historikern och språkforskaren Allan Etzler doktorsavhandlingen Zigenarna
och deras avkomlingar i Sverige. Historia och språk.56 Etzler hade under 1930-talet varit fångvårdsassistent på Långholmsfängelset och där kommit i kontakt med resande. Till en början rörde Etzlers studier ”de nutida zigenaravkomlingar som kallas tattare”, men växte med tiden till att omfatta även de svenska zigenarnas historia.57
Benämning
Etzler väljer att genomgående benämna resande som ”tattare” eller ”svenska zigenare”
Tolkning av resandekulturen och dess ursprung
Framför allt kapitlet Svenska tattare – zigenaravkomlingar berör resande. Som man kan utläsa av titeln på kapitlet anser Etzler att resande främst bör ses som en ”blandras” mellan ”zigenare” och svenskar. Etzler går utifrån detta synsätt i polemik mot tre samtida debattörer; Ivar Lo-Johansson, C. M Bergstrand och Gunnar Dahlberg. Etzler vänder sig mot Johanssons antagande att resande är ”degenererade ättlingar till gamla tiders asiatiska och europeisk tartarfolk”, Bergstarnds antagande att resande är ”produkten av en under århundraden försiggången blandning av asociala element” och slutligen Dahlbergs påstående att det inte skulle finnas ”någon hållpunkt för antagandet att tattare ur
56Etzler, Allan. Zigenarna och deras avkomlingar i Sverige: historia och språk. 1944, Almqvist & Wiksell 57 Svensson, Birgitta. 1996, s. 39
36
rassynpunkt skulle skilja sig från svenska folket i övrigt”.58 Som främsta bevis för att styrka teorin om att resande är zigenarättlingar pekar Etzler på språket. Ingen annan stans än hos resande lever zigenarnas språk naturligt enligt Etzler, som även menar att detta språk inte skall blandas ihop med andra förbrytaridiom. Syftet med avhandlingen säger Etzler vara att ge de resandes egen inställning till samhället och varandra.59 För Etzler är en ”tattare” en person som tillhör en släkt av tattarkaraktär och som vuxit upp med tattarspråket som naturligt tungmål. Etzler pekar vidare på vikten av att komma till en konsensus i frågan om vad begreppet tattare skall gälla. Detta för att på mest praktiska sätt kunna behandla det framväxande tattarproblemet. Att Etzler ser debatten kring resande som en rasfråga framgår tydligt då han i sin avhandling uppmanar statsmakten att ”övervaka och handleda denna farliga och försummade folkgrupp… snabbare än hittills kommer den annars framdeles att smälta samman med de sämsta elementen av landets övriga befolkning”.60
Källmaterial och utgångspunkt för forskning
Som underlag för avhandlingen använder sig Etzler främst av arkivmaterial från folkminnesarkiven i Lund, Göteborg och Uppsala. Vidare användes arkivmaterial från landsarkiv, krigsarkivet, hovrättsarkiv, socialstyrelsens arkiv etc. Utöver detta genomförde Etzler även intervjuer med resande på fängelser runt om i landet, främst Långholmen.
Kännetecknande drag och yrken/försörjning
Vad beträffar kännetecknande drag och yrken kan man läsa att resande har starka familje- och släktband och att man vanligtvis gifter sig ungt och får många barn. Mellan många släkter härskar ofta gammal fiendskap som kan ta sig uttryck i hätska och blodiga fejder. Knivslagsmål anses typiska för denna typ av släktuppgörelser.
58Etzler, Allan. 1944, s 155-156 59 Ibid. 1944, s 161
37
”Bakom många av de blodiga uppträden, som ägt rum tattare emellan, ligger alltså icke endast en naturlig vildhet utan också en primitiv rättsuppfattning, som är ytterst karakteristisk för rasen… Kärleken till kniven är stark och ursprunglig hos rasen”. 61
Vad beträffar resandes syn på övriga samhället menar Etzler att de saknar total social känsla för alla som inte tillhör den egna ”rasen” och att de endast har nyttosynpunkten för ögonen i sitt umgänge med ”vanligt folk”. Vidare menar Etzler att en ”rasmedveten tattare” i grunden känner en utpräglad överlägsenhet och ett djupt förakt mot alla som inte tillhör hans eget folk, även dem som för en liknande tillvare likt de resandes.62 Själva betraktar de resande sig enligt Etzler först och främst som ett handelsfolk. De flesta av dem anses syssla med affärer av något slag, vanligtvis häst- och gårdfarihandel. Hästhandeln framhävs särskilt och de resande anses ha en medfödd kärlek och förmåga att handskas med hästar. I beskrivningen av hästhandeln belyses även de resandes benägenhet till bedrägeri. De anses vanligt att resande färgar hästar, filar framtänderna på dem, piggar upp dem med brännvin och arsenik osv. Allt för att dölja hästarnas brister och frambringa ett högre pris. Etzler menar att de resandes affärsverksamhet ofta endast tjänat som täckmantel för andra och skummare förvärvsgrenar som bettleri, snatteri, kvacksalveri, trolldoms- och spåkonster osv. Handelsfärder och marknadsbesök anses spela en central roll i de resandes affärsverksamhet, men även i deras kultur. Resandet utsträcker sig inte över hela landet utan olika släkter anses ha olika områden som de håller sig till, vanligtvis omfattande något eller några landskap som dess stamfäder befarit. Resorna anses inte endast omfatta handel utan även släktmöten, supargillen och uppgörelser med vänner och fiender.
Ökad folkupplysning, snabbare kommunikationer, radio och tv m. m anses dock ha ökat misstänksamheten gentemot resande och tvingat dem att i allt större grad försöka smälta in och dölja sig bland den vanliga befolkningen. Bilismens genomslag och hästens minskande betydelse ser Etzler även som ett hårt slag emot de resande.
”Bilålderns tattare med sina försvårade utkomstmöjligheter, sin större obundenhet och sin formlösa levnadsföring kommer att bereda ordningsmakten åtskilliga bekymmer”.63
61 Ibid. 1944, s 162-163 62 Ibid. 1944, s 165 63Ibid. 1944, s 169
38
Etzler konstaterar att ”bilålderns tattare” har utplånat de provinsiella särdragen och bidragit till att ”uppluckra rasgemenskapen”.
6.2 Carl-Martin Bergstrand Tattarplågan. Tattarna i svenskt
folkliv
1942 utkom Carl-Martin Bergstrand med boken Tattarplågan. Tattarna i svenskt folkliv.64
Boken kan inte sägas ha något större forskningsvärde vad beträffar resandes ursprung då den främst behandlar folklore kring resande. Boken kom dock att spela en viktig opinionsbildande roll angående den framväxande ”tattarplågan” som sedermera skulle komma att bana väg för Adam Heymowskis forskning.
Benämning
Bergstrand benämner själv resande uteslutande som ”tattare”. Då boken till stor del baseras på intervjuer gjorda av Västsvenska folkminnesarkivet i Göteborg förekommer i dessa intervjuer dock även andra benämningar. Exempel på dessa är: rackare, skojare, fanter, tavringar, tater osv.
Tolkning av resandekulturen och dess ursprung
Bergstrand delar inte Etzlers syn på resande som en ”blandras” mellan ”zigenare” och svenskar utan ser dem främst som svenskättlingar och avkomlingar till utövare av vad man benämnde som pariayrken, exempelvis rackare, nattman och bödel.
”Våra dagars tattare ha förmodligen som regel något zigenarblod i sina ådror, men i huvudsak är tattarsläktet säkerligen produkten av en under århundraden försiggången blandning av asociala element, så som frigivna trälar, förrymda brottslingar, krigsfångar,
