Antisemitism i skolans värld

Fakulteten för lärande och samhälle

Självständigt arbete i Religion

15 högskolepoäng, grundnivå

Antisemitism i skolans värld

Antisemitism in the school world

Emil Cederholm

Anton Nilsson

Ämneslärarexamen med inriktning Handledare: Martin Lund mot arbete i gymnasiet, 300 högskolepoäng Examinator: Anders Lindh Självständigt arbete i Religion

FÖRORD

Vi båda författare tycker att vi har fördelat arbetet jämt mellan varandra. Emil forskade mer om teorin kring begreppet antisemitism, samt dök in på historian kring begreppet och gav en förklaring till varför antisemitism är så komplext som det är. Anton bidrog mer till den praktiska delen om hur man bör undervisa om antisemitism och de olika brister samt åtgärder en lärare kan ta för att förbättra sin förmåga för att bemöta antisemitism i klassrummet. Tillsammans har vi diskuterat resultaten och kommit fram till diskussionen och slutsatsen. Vi bidrog båda till alla delar i texten och har uppnått vad vi tycker är ett bra, upplysande arbete.

ABSTRACT

Vi som författare till denna forskningsöversikt har båda upplevt antisemitiska uttryck under verksamhetsförlagd utbildning på våra partnerskolor runt om i Malmö och Skåne. Det finns även utifrån en snabb Googlesökning tydliga tecken på att antisemitiska uttryck är vanliga i Malmö. Vi har utifrån våra förkunskaper identifierat ett behov av kunskap om begreppet antisemitism samt hur fenomenet uttrycker sig i den svenska skolan. Med detta behov i åtanke har vi sammanställt ett syfte och en frågeställning som lyder: Vad säger forskning om fenomenet

antisemitism och dess uttrycksformer i den svenska skolans värld? Vidare har vi genom vår frågeställning behandlat vad forskning säger om begreppet antisemitism utifrån olika definitioner och kommit fram till hur komplext antisemitism är.

Resultatet visar till exempel att lärare har en bristande kunskap kring begreppet och denna kunskap skulle behöva utvecklas för att kunna bemöta antisemitiska uttryck i skolan. För att finna svar på vår frågeställning har vi gjort en genomlysning av forskning och undersökningar. I vår konklusion och diskussion lyfter vi vilket värde och relevans denna fråga får till lärarprofessionen och visar på hur lärare kan verka för att bemöta antisemitiska uttryck och vad som behövs samt krävs av oss för att kunna göra det.

Nyckelord:

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. Inledning

4

1.1 Syfte och frågeställning

5

2. Metod

6

2.1 Informationssökning, urval och avgränsning

6

3. Resultat

8

3.1 Begreppet antisemitism

8

3.1.1 Bachner och Beller

8

3.1.2 Antisemitism - Löwander och Hagström

10

3.1.3 Sammanfattning

11

3.2 Utmaningar i skolans värld

11

3.2.1 Utmaningar i klassrummet rörande antisemitism

11

3.2.2 Tossavainen och det förnekade hatet

13

3.2.3 Bevelander, Hjerm och Kiiskinen

14

4. Diskussion och konklusion

16

4.1 Resultat

16

4.2 Diskussion

18

4.3 Sammanfattning

20

1. Inledning

Under våra perioder på partnerskolor har vi upplevt att direkt antisemitiska tankar och begrepp är vanliga i klassrummen. Ordet “jude” används ofta som ett skällsord och kunskapen kring judendomen och antisemitism är enligt våra erfarenheter bristande hos många elever. Även många lärare verkar stå relativt handfallna inför dessa situationer. Arbete mot diskriminering är inte nytt i den svenska skolan utan det har funnits stöd för detta länge både i skollagen och i skolans värdegrund. Lärare behöver kunskap om hur de ska arbeta mot antisemitism och andra diskriminerande handlingar. Det är kunskapsbristen som kommer att vara vårt fokusområde. Men även bristen av en lättillgänglig och uppdaterad definition på begreppet antisemitism.

För att kunna motverka och bemöta antisemitism i klassrummet kommer vi att använda oss av bla. Henrik Bachner (1999) som i sin avhandling, Återkomsten. Antisemitism i Sverige efter 1945, beskriver antisemitism och dess komplexitet. Vi kommer att använda oss av Bachner för att förstå antisemitism och söker där en definition som tar dess komplexitet i beaktning. Utöver Bachner kommer vi även att använda oss av Steven Bellers, Antisemitism - en aktuell genomlysning (2009), samt Mirjam Löwander och Birgitta Hagströms rapport, Antisemitism och Islamofobi - utbredning, orsaker och preventivt arbete (2011), för att få skilda och nyanserade perspektiv på antisemitism.

I den rådande mediala debatten hävdas att antisemitism är närvarande i det svenska samhället och i skolan. Olika former av antisemitism eller diskriminering mot judar syns i svenska nyhetsflöden nästan varje dag. En nyhetssökning på Google (gjord 17/1-20) med sökorden ‘Antisemitism’ + ‘Malmö’ gav 7 680 träffar. Träffar finner vi i ett flertal stora tidningar och nyhetskanaler som: Expressen (“Malmö satsar 20 miljoner på att bekämpa antisemitism”, 26/11-2019) eller Sydsvenskan (“Judehat bland elever i Malmö skrämmer och provocerar lärare”, 18/12-2019). Debatten rörande antisemitism och dess olika uttrycksformer i Malmö och dess närområde visar på att det finns ett behov även i skolvärlden att söka metoder för att bemöta antisemitism i skolan och det är då mycket angeläget.

1.1 Syfte och frågeställning

Antisemitism är ett känsligt ämne och det är viktigt för lärare att ha forskningsbaserade metoder för hur en kan bemöta antisemitiska uttryck. Syftet med denna uppsats är därför att undersöka vad det finns för forskning rörande antisemitism i skolan. Det finns en avsaknad av kunskap om antisemitism i skolans värld och resultatet av denna kunskapsbrist ger oönskade effekter på elevers lärande. Vi ämnar därför att kartlägga hur antisemitism uttrycker sig och antisemitismens komplexitet. Målet är att upplysa om en kunskapsbrist om antisemitiska uttrycksformer och hur antisemitism uttrycker sig i skolan, från elever och skolpersonal. Vår frågeställning blir utifrån detta:

- Vad säger forskning om fenomenet antisemitism och dess uttrycksformer i den svenska skolans värld?

2. Metod

I detta avsnitt ämnar vi att redovisa för och motivera våra val, textens upplägg, informationssökningsprocessen, urval och avgränsning. Metoden vi har valt för att utforska vårt syfte och frågeställning består av en genomlysning av forskning.

2.1 Informationssökning, urval och avgränsning

För att uppnå vårt syfte utgick vi ifrån tre olika sökmotorer: Google Scholar, Libsearch och Swepub. Våra sökord var “Antisemitism”, “Sverige”, “Lärare”, och “Skola”. Vi utgick ifrån texter som var peer-reviewed vilket begränsade sökresultaten men ger en större reliabilitet och validitet. Texterna vi fann var i regel passande i tid och till vår fråga. Aktualiteten lade vi stor vikt vid. Vi har funnit ny forskning i form av Classroom challenges for teaching about and addressing anti-semitism in the OSCE region, en rapport utgiven 2019 av Paul Weller och Ian Foster från University of Derby, Storbritannien. Rapporten ger information om antisemitism i sex västländer som undersöks. De summerar statistik och antisemitiska uttryck samt ämnar finna ett mönster för identifiera utmaningar som har relevans till hur undervisning kring antisemitism kan och bör se ut. Deras metoder för undersökningen är intervjuer, observationer, analyser av andras arbete, teorier och observationer. Denna rapport kompletterar vi med Antisemitism och islamofobi – utbredning, orsaker och preventivt arbete (2011) av Löwander och Hagström, publicerad av Forum för levande historia på beställning av Arbetsmarknadsdepartementet. Löwander och Hagström skriver om antisemitiska och islamofobiska uttryck i Sverige och den förståelse det finns kring dessa gruppers försvagade positioner i samhället i relation till gruppers benägenhet att använda sina rättigheter. Rapporten visar hur antisemitiska och islamofobiska tankar kan motverkas, vilket uppnås genom att sammanställa och värdera forskning. Det förnekade hatet - Antisemitism bland araber och muslimer i Sverige, är författad av Mikael Tossavainen (2003) på beställning av Svenska Kommittén mot Antisemitism (SKMA). Tossavainen lyfter ett annat perspektiv på problematiken kring antisemitism vilket gör rapporten intressant att undersöka. Ett av dessa perspektiv är att han grundar sin rapport i att titta på flerspråkiga skolor eller som han själv uttrycker det invandrartäta skolor med övervägande muslimska och arabiska elever. Däremot är det av vikt att lyfta en brist i hans vetenskaplighet i rapporten. Den är dock av intresse då andra perspektiv är nödvändiga för att se en helhetsbild på skolan och hur

antisemitiska uttryck ter sig. Tossavainens (2003) rapport är något äldre än de andra rapporterna vi utgår ifrån men den är relevant i kontexten med syftet och frågeställningen. Tossavainen menar att det inte går att dra konkreta slutsatser från hans rapport då den är en kvalitativ undersökning och inte en kvantitativ. Syftet med rapporten är att försöka klargöra hur antisemitismen faktiskt förekommer och sprider sig bland araber och muslimer i Sverige samt vilka uttryck det i så fall tar sig (2003, s.8). Vi ämnade att hålla oss till svenska källor då vi anser att om vi ska prata om svenska skolan och antisemitism måste vi förhålla oss i grunden till ett svenskt perspektiv. Weller och Fosters rapport kan appliceras i svenska skolan. Här gjordes ett undantag från vår vilja att använda svenska källor då Weller och Fosters rapport inte utgår ifrån svensk forskningsgrund men uppfyller alla krav vi satt förutom att den inte är skriven med fokus på Sverige. Vi kommer även att utgå ifrån Pieter Bevelander, Mikael Hjerm och Jenny Kiiskinens (2013) rapport som undersökt antisemitiska uttryck på svenska gymnasieskolor mellan 2003 och 2009. De undersöker hur antisemitiska uttryck visar sig i skolan och vilka som ger uttryck för dessa. Dessutom uppfyllde rapporten våra kriterier då den utgår ifrån svensk forskningsgrund kring antisemitism.

Under förarbetet hade vi en del frågeställningar som var mer öppna och då skulle islamofobi haft en roll bredvid antisemitismen. När vi började gå igenom materialet insåg vi hur stort antisemitismen är som begrepp och hur djup historia och förhållanden det har till kultur. Utifrån antisemitismens omfattning insåg vi att det inte blev möjligt att koppla ihop detta med islamofobi som också har en bred historia och kulturella förutsättningar som skiljer sig från varandra. Under vår informationssökningsprocess tog vi även beslutet att försök hålla oss så nära i tid som möjligt. I både informationssökningsprocess och urvalsprocess utgick vi ifrån aktualitet. Detta hade spridda resultat då vi fann data både från 2019 och 1999. Här gjorde vi avvägningar om det äldre material vi fann var och är relevant för vårt ämne och om det gick att använda sig av. Bachner fann vi som referens i mycket av materialet vi fann, utifrån det gick vi tillbaka till Bachners ursprungliga ord istället. Vi är medvetna att ett flertal av texterna vi har valt att arbeta med är rapporter. Valet har skett utifrån en vilja att uppnå en empirisk validitet i vår forskningsöversikt. Rapporternas empiri utgår ifrån skolan vilket konkretiserar vår frågeställning och gör att vi kommer närmare skolans värld.

3. Resultat

I detta avsnitt kommer vi att belysa begreppet antisemitism. Som tidigare nämnts är begreppet komplext och flertydigt vilket motiverar att vi väljer att lyfta tre olika synsätt på begreppet antisemitism utifrån Bachner, Beller, Löwander & Hagström.

3.1 Begreppet antisemitism

3.1.1 Bachner och Beller

Först och främst bör det poängteras att Bachner (1999) lägger sitt fokus på antisemitismen efter 1945 i Sverige. Fördomarna mot och stigmatiseringen av det judiska folket är komplext, de förutfattade meningarna målar inte bara upp juden som svag och underordnad utan även som stark och överlägsen. Fördomarna rör inte bara den hierarkiska ställningen utan även fysiska kännetecken eller hur judar lever. Tanken om att judarna styr världen är inte bara aktuell idag utan har varit detta sen långt innan Hitlers tankar om den judiska världskonspirationen (Bachner, 1999, s.19-20).

Bachner nämner ett antal anledningar till att antisemitismen är så vida spridd men fokuserar framförallt på den kristna jakten på judarna. Denna tar sin grund i judarnas förnekelse av Jesus Kristus som Messias samt hur de under tusentals år beskyllts för att vara gudsmördare. Detta styrkte den religiösa rätten att dehumanisera och göra det judiska folket till en symbol för ondska. Hatet späddes på av ett flertal personer och kyrkofäder i hundratals år, tex. Martin Luther som författade verket, Om judarna och deras lögner. Bachner drar dock en skiljelinje mellan denna antisemitism och ”den moderna antisemitismen” från slutet av 1800-talet och som når sin topp under Andra världskriget och nazisternas frammarsch. Denna skiljelinje dras på grund av sekulariseringen vilken gjorde att antisemitismen inte längre var exklusiv för kristendomen utan att det blev ett kulturellt fenomen snarare än ett kristet, men trots detta var det fortfarande ett västerländskt fenomen i grunden (Bachner, 1999, s. 22– 23). Bachner förklarar det såhär: “En viktig förklaring till antisemitismens överlevnad ligger i transformeringen av ‘juden’ till en abstraktion, till en extremt elastisk symbol för det som av vissa opinioner vid en viss tidpunkt uppfattas som hotande eller ondskefullt” (Bachner, 1999, s.22). Bachner utvecklar att under kristendomens påverkan var judarna symboler för djävulen, antikrist, pesten och så vidare medan de

i modern tid snarare blev symboler för kapitalism, kommunism, girighet och snålhet. Bachner beskriver att den allmänna tanken är att antisemitism bör ses som ett kulturellt fenomen vilket gör att dess utveckling och förökning utgår från den kultur som vi befinner oss i. Bachner menar att tanken om antisemitism som ett kulturellt fenomen förklarar varför fenomenet är djup rotat och aktuellt även i samhällen där det inte finns någon judisk befolkning. (Bachner, 1999, s.23)

Ett exempel på antisemitism som ett kulturellt fenomen kan vara Sverige vid 1900-talets början. Sverige hade vid denna tid en ytterst modest judisk befolkning och de flesta av invånarna hade troligtvis aldrig träffat en jude, trots detta ”visste” en stor del av befolkningen hur judar såg ut och förde sig. Bachner utvecklar detta med att antisemitismen i många fall är en fantasiprodukt, men att antisemitiska fördomar och föreställningar kan reproduceras i länder som har varit eller blir påverkade av en västerländsk kultur. Vidare skriver Bachner att konflikter där judar är involverade ökar antisemitiska tankar och åsikter. Utifrån detta nämner han ett flertal exempel i samband med detta, däribland Israels agerande och dess koppling till antisemitiska reaktioner vilket inte betyder att antisemitism förekommer på grund av judar men att sådant agerande kan förstärka den rådande situationen (Bachner, 1999, s.24-25). Att begreppet antisemitism är komplext och svårt att greppa är tydligt. Bachner menar även att det är ett brett begrepp som egentligen innefattar allt ifrån mindre fördomar om det judiska folket till direkt social diskriminering på samhällsnivå till pogromer som utdrivning och mord (1999, s.27).

Beller (2009) poängterar i sin genomlysning av antisemitism att även han finner begreppet komplext. Han menar på att utifrån vilka uttryck av antisemitism en talar om går det att prata om olika definitioner. Antisemitism skulle kunna handla om en mer politisk och modern tankegång som fanns i centrala Europa under slutet av 1800-talet med sin topp under förintelsen. Eller en “[...] irrationell, psykologisk patologisk version av den religiocentriska antijudaism som har sitt ursprung i kristendomens konflikt med sina judiska rötter och som nådde sin kulmen med Förintelsen” (Beller, 2009, s.14) eller att det helt enkelt skulle kunna vara en kombination av dessa två. Det psykologiska som beskrivs i citaten menar Beller kan betraktas utifrån lätt nedsättande fördomar till hat med inslag av konspiratoriska tankar mot det judiska folket. Istället menar Beller att antisemitism bör betraktas som att begreppet i sig är för komplext att ”enbart” förklaras som en rasistisk störning hos

en individ, utan ska ses som djupt rotat i det europeiska samhällets grundvalar (Beller, 2009, s.14-17).

3.1.2 Antisemitism - Löwander och Hagström

Löwander och Hagström delar upp antisemitism i fyra olika begrepp utifrån Wolfgang Benz bok, Was ist Antisemitismus: modern antisemitism, antisemitism relaterad till förintelsen, kristen antijudaism och antisionistisk antisemitism (Löwander och Hagström, 2011, s.1-6). De menar att: “Till de moderna eller samtida formerna av antisemitism räknas antijudiska uppfattningar som kommer till uttryck i kontexter som rör staten Israel och den israelisk-palestinska konflikten och konspirationsteorier om judar som upphov till terrorattentatet mot WTC den 11 september 2001 och krigen i Irak och Afghanistan” (Löwander och Hagström, 2011, s.6). De menar här att det inte nödvändigtvis behöver vara tal om en ny form av antisemitism utan snarare en form av förnyande av äldre fördomar och tankar. De utvecklar detta med att den nuvarande antisemitismen går att förknippa med situationen i Mellanöstern. Israel-Palestinakonflikten gör att föreställningarna tar ny mark (Löwander och Hagström, 2011, s.7). De lyfter i detta sammanhang att en av de mer spridda definitionerna av antisemitism är gemensamt framtagen av EU och tidigare nämnda OSSE eller OSCE (Organization for Security and Co-operation in Europe). Denna definition lyder såhär utifrån Löwander och Hagström: ”Antisemitism är en viss uppfattning om judar som kan uttryckas som hat mot judar. Retoriska och fysiska uttryck för antisemitism riktas mot judar och ickejudar och/eller deras egendom, mot judiska gruppers institutioner samt religiösa byggnader och platser” (Löwander och Hagström, 2011, s.7). De använder sig även utav SOUs definition av begreppet i form av:

en samling attityder och diskurser om judar som bland annat handlar om negativa differenser och uteslutning, om förträngningar, projektioner och fantasier. Vad som skiljer antisemitismen från andra liknande rasistiska och främlingsfientliga diskurser är dess långa historiska roll i den västerländska civilisationen och speciellt de starka inslagen av tro på judarnas makt, moraliska mindervärdighet och ondska. Antisemitism kan inte tolkas eller förstås utan att det sätts in i ett historiskt sammanhang. (Löwander och Hagström, 2011, s.7)

Hagström & Löwander finner likheter dessa två definitioner emellan. De är inte färdiga med dessa två definitioner av antisemitism utan tittar på en tredje definition som har fått en större omfattning i forskning kring antisemitism som tar hänsyn till både individ och samhällsnivå. Denna tolkning utgår ifrån Helen Feins tankar om

antisemitism vilken beskriver antisemitism som en trög struktur av fientliga tankegångar mot det judiska folket som en grupp (Löwander och Hagström, 2011, s.7).

3.1.3 Sammanfattning

Sammanfattningsvis skiljer sig författarnas definitioner åt. Beller menar att antisemitism ligger djupt rotat i det europeiska samhällets grundvalar och att det kan uttrycka sig genom lätt nedsättande fördomar till direkt förintelse (vilket även Bachner nämner), samtidigt menar Löwander och Hagström (utifrån Helen Feins tankar) att antisemitism är en trög struktur av fientliga tankegångar. De når däremot en konsensus i att antisemitism är komplext och saknar en vida spridd definition. Utan någon förhandskunskap som författarna nu har bidragit med blir begreppet väldigt svårt att lyfta och behandla i en eventuell skolmiljö. Antisemitismen i sig inbegriper många nivåer vilket gör att kunskapen kring antisemitism blir allt viktigare att förstå sig på om en lärare ska undervisa kring fenomenet samt dess uttryck. Detta är något som kommer att behandlas vidare i nästa del. För att kunna förstå hur detta fenomen uttrycker sig i skolan är det av vikt att även förstå antisemitism och dess komplexitet, det har denna del bidragit med och kommer att leda vidare mot skolans värld.

3.2 Utmaningar i skolans värld

Då den förra delen handlade om teorin kring begreppet antisemitism och dess komplexitet ska denna del försöka finna och lyfta hur fenomenet uttrycker sig i skolan och vad en kunskapsbrist kan ha för konsekvenser. Men även lyfta fram tillvägagångssätt som en lärare kan använda för att bemöta och motarbeta antisemitism i skolans värld.

3.2.1 Utmaningar i klassrummet rörande antisemitism

I sin rapport lyfter Weller och Foster upp definitioner av ordet antisemitism där fenomenet kan tolkas och värderas olika beroende på var man befinner sig i världen. Det finns inte riktigt någon konsensus när det kommer till en direkt definition enligt Weller och Foster. De menar att det finns en kunskapsbrist kring vad antisemitism betyder i dagens samhälle jämfört med innan då en traditionell tolkning var enklare att förstå (Weller och Foster, 2019, s.7–8). Weller och Foster har genom sina intervjuer och insamling av data kommit fram till att lärare behöver ha en kunskap om antisemitism för att kunna identifiera hur man ska kunna hantera antisemitiska

uttryck som kan visa sig. Författarna beskriver hur undervisning om antisemitism ofta sker främst i förhållande till Förintelsen. Weller och Foster menar att genom förintelseundervisning blir det naturligt för antisemitism att diskuteras, men att det kan snäva in och förminska själva förintelseundervisningen och då även undervisningen kring antisemitism. De slår ut varandra. De menar att man kan undervisa om båda ämnena tillsammans, men de kan också separeras och utvidgas som självständiga forskningsbaserade ämnen. Vidare menar Weller och Foster att det första mötet för eleverna med antisemitism ofta sker genom undervisning om förintelsen. Detta innebär att läraren är beredd på att undervisa om antisemitism utanför kontexten Förintelsen, för att de inte ska ses som synonyma (Weller och Foster, 2019, s.24).

Weller och Foster intervjuade elever och lärare om deras bild av undervisning om antisemitism i de sex deltagande länderna. Här kan man i deras intervjuer observera en väldigt stor variation vad gäller engagemanget, kunskapen och intresset bland lärarna. Vissa lärare undervisade om antisemitism så snabbt som möjligt för att det var en del av styrdokumenten, medan andra med stor omsorg hade planerat studiebesök och besök av förintelseöverlevare till sina klasser. Här observerade Weller och Foster att lärare som tidigare hade haft ett engagemang och varit pålästa kring antisemitism tog en mer aktiv roll i att bemöta antisemitism i klassrummet. Det stämmer överens med vad författarna tidigare har nämnt om att det är viktigt att lärarna har kunskap kring antisemitism och hur den uttrycks i olika former. Vissa av de intervjuade lärarna föreslog metoder för hur man skulle kunna undervisa om antisemitism i klassrummet och berättar hur de gjorde. En av lärarna som undervisar i Berlin, identifierar sig själv som jude och har tidigare på en judisk skola upplevt att lärare utanför de judiska skolorna inte har kompetens eller självförtroendet att undervisa om antisemitism. Han förklarar dock att en av de metoder han föredrar används av Kreuzberger Initiative Against Anti-Semitism, där utbildade handledare ger ut små kort med utskrivna historier från flyktingbarn från samtiden och sedan jämför dessa med andra världskrigets flyktingbarns historier (Weller och Foster, 2019, s.25-26).

I Belgien erbjuder staten olika utbildningar för att fortbilda lärare kring antisemitism. Weller och Foster menar som tidigare påpekats att kunskap kring antisemitism, dess olika nivåer och uttrycksformer har en positiv effekt då läraren mer

aktivt engagerar sig för att förhindra, motverka och prata om antisemitism i klassrummet. Dock påpekas det att dessa föreläsningar och seminarier är frivilliga och därför skapar de olika nivåer runt om i landet vid diskussion och utlärning om antisemitism. Vid en intervju med en expert från Tyskland, noterade denna att det inte bara var upp till lärarna, utan hela skolverksamheten, att motverka antisemitism. Samma expert påpekade också vikten av att kunna ha en bra relation till eleverna och deras föräldrar, framför allt i flerspråkiga skolor. I Tyskland erbjuds liknande utbildningar som i Belgien, staten upprättar olika organisationer som ska förebygga och motverka antisemitism. Nackdelen menar experten är att många av dessa bara får pengar i några år och de hinner inte förebygga något och om de gör det är det bara under en begränsad tid innan alla som jobbar där måste söka nya arbeten (Weller och Foster, 2019, s. 30–31).

Hälften av de experter som intervjuades i de olika länderna tyckte att skolorna måste arbeta ytterligare med skolpersonalen samt de lokala invånarna för att öppna upp för diskussioner om antisemitism. Utifrån detta argumenterade många för att presentera den judiska historien, kulturen och religionen på ett positivt sätt och inte bara från ett perspektiv med förintelsen i fokus. Detta kan handla om att undervisa om judendomen, dess historia, judiska profiler eller en jämförelse mellan de abrahamitiska religionerna. Många av de intervjuade lärarna nämnde en brist på kunskap och erfarenhet. Å ena sidan menar de att läraren måste utbildas för att lyfta en diskussion om ämnet antisemitism, men å andra sidan att de också ska få verktyg att använda när en konflikt sker i klassrummet. De menar att ämnet är komplext, då alla skolor och kulturer har olika tillvägagångssätt att förhålla sig till judendomen även inom det egna landet och därför blir det väldigt svårt att måla upp en metod som funkar då varje individuellt klassrum kan komma med en helt egen individuell problematik (Weller och Foster, 2019, s.33-35).

3.2.2 Tossavainen och det förnekade hatet

Mikael Tossavainen skriver om antisemitismens historia vilket tidigare författare har förklarat i väldigt liknande drag. Han beskriver hur antisemitismen ser ut idag och problematiken med den importerade judiska fientligheten som Europa gav Mellanöstern kring slutet av 1800-talet och som nu har kommer tillbaka till Europa. Tossavainen skriver: “Lärare på skolor i de svenska storstadsförorterna rapporterar

om ohöljt judehat bland vissa arabiska och muslimska elever, som kan ta sig uttryck i vägran att studera judendomen, beundran inför Hitler eller förnekande av förintelsen” (2003, s.6). Tossavainen problematiserar invandrartäta förortsskolor där en ovilja att lära om den judiska tron eller om förintelsen är stark (Tossavainen, 2003, s.22). Tossavainen intervjuar lärare aktiva på invandrartäta skolor där de alla har upplevt problematik när det gäller bemötandet av judendomen under religions- och historieundervisningen. Lärarna vittnar om skolkning och icke-inlämnade läxor när det gäller ämnen som berör judiskhet. Eleverna menar att de redan fått en kunskap om judiskhet, vilken lärarna uppfattar komma från koranskolan där det ses som något negativt att vara jude (Tossavainen, 2003, s.23). Många elever, påstår en lärare, har stått bakom Adolf Hitler när förintelsen kommit på tal och sagt kommentarer som att det var synd att han inte dödade fler och att offren förtjänade att dö. Elever med en antisemitisk disposition som inte särskiljer Palestina-Israel konflikten med icke-israeliska judar samt den judiska civilbefolkningen i Israel reproducerar hat och fördomar (Tossavainen, 2003, s.24). Majoriteten av de intervjuade lärarna menar att stereotyper och fördomar om judar eleverna bär på är tagna direkt hemifrån. De upplever att elever med arabisk bakgrund löper en större risk att ha en negativa bild av judar. Många av de intervjuade lärarna menade att de antisemitiska tankarna i förortsskolor är ett integrationsproblem. En av lärarna berättar även för Tossavainen att skolan försöker aktivt tysta ner problematiken som har uppstått med antisemitism och rasism för elever med en judisk bakgrund. De menar att de upplever frustration för att ingenting görs för att förhindra antisemitiska uttryck och de spekulerar att om man inte tar hand om dessa uttryck kommer det uppstå problem för svensk demokrati (Tossavainen, 2003, s.26).

3.2.3 Bevelander, Hjerm och Kiiskinen

Pieter Bevelander m.fl. (2013) har i sin undersökning framförallt utgått från två olika skolor och två enkäter från år 2003-2009. I enkäterna har frågorna riktat sig till gymnasieelever. Frågorna har rört attityder mot invandrare samt frågor som har riktat sig mot etniska grupper. De har räknat med att 10599 elever har svarat på enkäterna totalt. Eleverna fick till exempel placera ut hur mycket på en skala de håller med om olika påståenden om judar. De påpekar att svaren inte är representativa för all antisemitism men ger en indikation på hur antisemitism kan yttra sig och av vem i en

skolmiljö (Bevelander m.fl., 2013, s.12-13). Resultaten visar att antisemitiska attityder och uttryck är vanligare bland pojkar än bland flickor. Antisemitiska uttryck visar sig även oftare bland elever som studerar på andra program än de universitetsförberedande programmen. Resultaten visar att elever med stark socioekonomisk ställning inte står för lika mycket antisemitiska uttryck. Bevelander m.fl. menar att människor som är socioekonomiskt utsatta har lättare att ta till sig etniska fördomar än människor som inte är socioekonomiskt utsatta. Resultaten visar även att antisemitiska uttryck är vanligare i större städer. Undersökningen visar att utlandsfödda elever visar på en högre grad av antisemitiska attityder. Resultaten visar även att icke-religiösa visar på minst tendenser till antisemitiska uttryck och elever som kallar sig själva för muslimer visar en högre grad av antisemitiska uttryck (Bevelander m.fl., 2013, s.14-16). Bevelanders m.fl.resultat visar att social bakgrund påverkar attityden till judar och det är framförallt invandrare som står för de antisemitiska uttrycken. Bevelanders m.fl. resultat stärker Tossavainens tes om att antisemitiska uttryck skulle kunna vara ett integrationsproblem. Deras resultat visar att antisemitiska uttryck är vanligare hos första generationens invandrare samt andra generationens invandrare (Bevelander m.fl., 2013, s.16). Däremot visar resultaten att de antisemitiska uttrycken har minskat något mellan åren 2003–2009. Här lyfter de även att det är anmärkningsvärt att antisemitiska uttryck ökar bland muslimer då förhållandet mellan individuell religiositet och etniska fördomar i allmänhet minskar. De menar på att det ökade mediefokuset på Israel stärker negativa trender och antisemitiska tendenser (Bevelander m.fl. , 2013, s.17-20).

4. Diskussion och konklusion

I denna del kommer vi att sammanställa forskningens resultat och ställa dem i relation till varandra. Här ämnar vi att presentera och diskutera vårt resultat utifrån vår frågeställning och de olika forskarnas tankar.

4.1 Resultat

Kontentan av de olika författarnas tankar kring antisemitism är att det är ett komplext begrepp som är både svårbegripligt och svårhanterligt. Fenomenet täcker allting från mindre fördomar och direkt social diskriminering på samhällsnivå till folkmord. Beller delar dessa tankar men menar att det inte direkt går att tala om en enskild definition av begreppet utan att det är allt för komplext. Bachner lyfter att synen på antisemitism har varierat genom historien men att det finns en gemensam nämnare som har följt det judiska folket in i vår tid – att judarna har blivit utpekade som representanter för det ondskefulla. Till exempel: I vår samtid kanske en skulle kunna peka på Israel som det ondskefulla och i detta fallet som representant för judarna. Vidare lyfter han att judarna inte behöver vara aktiva i samhället och närheten för att bli utpekade som representanter för ondskan. Bachner beskriver antisemitismen genom att kalla den i mångt och mycket en fantasiprodukt. Antisemitiska fördomar och föreställningar reproduceras i länder som har varit eller blir påverkade av en västerländsk kultur. Bachner menar även att judisk interaktion i konfliktområden förstärker antisemitiska uttryck världen över. Bachner och Beller lyfter att det bör dras en skiljelinje mellan antisemitismen som har varit och antisemitismen som finns idag. Här pekar Bachner på sekulariseringen och pekar ut antisemitismen idag som snarare ett kulturellt fenomen än ett religiöst. Han menar att den allmänna tanken var att antisemitism bör ses som ett kulturellt fenomen vilket gör att dess utveckling och förökning utgår från den kultur vi befinner oss i. Denna slutsats går hand i hand med Bellers tankar om att antisemitism inte går att förklara som en rasistisk störning hos individer utan snarare en djupt rotad tanke i det europeiska samhällets grundvalar. Löwander och Hagström menar däremot att det inte behöver vara tal om någon ”ny” antisemitism utan snarare reproducerande av äldre fördomar mot judar som ges nytt ljus genom konflikter som till exempel Israel-Palestina. Detta stärks av Tossavainen som menar att fientlighet mot judar överfördes till Mellanöstern under 1800-talet och idag visar sig i Europa genom invandring från Mellanöstern. Tanken stöds även något av Bevelander, Hjerm

och Kiiskinens enkätundersökning som visar på att antisemitiska uttryck ter sig vanligare bland invandrare och religiösa muslimer i skolan. Löwander och Hagström instämmer med att begreppet är komplext i sig då de väljer att lyfta ett flertal olika definitioner av begreppet. Samtliga har en gemensam nämnare i sina definitioner av begreppen och det är att begreppet i sig består av olika nivåer, påverkade av var och hur antisemitiska uttryck visar sig. Kultur, samhälle, genus och så vidare är parametrar som påverkar uttrycken. En av nyckelpoängerna att ta med sig ur deras beskrivningar av begreppet är att det skulle kunna gå att tala om olika nivåer av antisemitism.

En form av nivåbeskrivning av antisemitiska uttryck hade kunnat vara av värde i skolans värld för att definiera och konkretisera hur lärare ska kunna arbeta med antisemitiska uttryck. Det är inte rättvist mot begreppet att dra likhetstecken mellan antisemitiska uttryck som fördomar och konspirationsteorier och till exempel förintelsen eller folkmord då detta är simplifierande. Det är helt enkelt inte samma form av förtryck eller diskriminering och därför menar Bachner att begreppet omfattar mer än vad det eventuellt borde. Det bör finnas en skiljelinje mellan de olika uttrycksformerna. Ett verktyg för lärare är att fortbilda sig och vara informerade om de olika uttrycksformer antisemitism kan ta. Det blir enklare för en lärare att ta ett argument och diskutera det om läraren vet från vilken av de olika aspekterna eleven kan komma från. Enligt forskning ska det inte vara läraren som tar det fulla ansvaret för att fortbilda sig kring antisemitism, utan läraren ska ha skolverksamheten bakom sig som aktivt engagerar och motarbetar antisemitism i alla dess former. Resultatet visar att det finns en poäng att undervisa om antisemitism utanför kontexten av förintelsen. Undervisning som kopplar ihop förintelsen med antisemitism gör att att elever associerar judendomen som något negativt, enformigt och främmande. Undervisning om antisemitism utanför denna kontext kan alltså lägga fokus på den judiska identiteten, kulturella personer och kändisar samt olika aspekter av judendomen som visar på en positiv och mer rättvis bild, istället för att exotifiera det judiska folket till ett historiskt och samtida offer i kontrast till andra människor. Det är av vikt här att nämna att det är en rådande diskussion i forskningen var ansvarsfördelningen bör ligga. Är det lärarens ansvar att undervisa om antisemitism för att stävja elevers antisemitiska uttryck eller bör detta tas på skol- eller samhällsnivå? Forskningen pekar på att ansvaret bör ligga på en högre nivå och inte på den individuella läraren, men att läraren utifrån värdegrund och sitt pedagogiska

ansvar bör arbeta för att stävja förtryck av alla slag. Lärare behöver utbildning kring begreppet och hur antisemitiska uttryck bör bemötas. Var antisemitiska uttryck visar sig varierar stort i skolorna. Ett flertal av de rapporter och undersökningar vi har granskat visar på att socioekonomiskt utsatta, invandrartäta samt flerspråkiga skolor är drabbade av fler antisemitiska uttryck – samtidigt som det visar sig att pojkar i högre grad står för antisemitiska uttalande. Detta innebär att i behandlingen av antisemitiska uttryck bör ett intersektionellt perspektiv tas i beaktning. Ett flertal av forskarna nämner även att det kan vara tal om ett integrationsproblem. I ett flertal av länderna som Weller och Foster undersökt, nyttjade skolorna olika institutioner eller organisationer som specialiserar sig på antisemitism och judisk historia. Dessa organisationer erbjuder en stor kunskapsbas från sin personal men oftast är det staten som sponsrar dessa och efter några år så brukar de flesta läggas ner. Detta gör att arbetet mot antisemitism hämmas konstant och lärare får svårare att kontakta organisationerna. Utifrån detta blir det svårt att bedriva ett långsiktigt arbete mot antisemitism genom sådana organisationer.

4.2 Diskussion

Resultatet har gett oss en del svar och utifrån detta finns det en del moment som förtjänar att uppmärksammas och diskuteras. Ett av de viktigaste resultaten var att kunskapen om att antisemitism ger verksamma lärare och skolpersonal ett självförtroende att bemöta antisemitism i sin närhet och genom detta börja motarbeta tankar och uttryck för antisemitism. Att kunskap om vad som helst föder en ny diskussion med nya tankar är inget nytt, däremot dyker det upp en del problematiska situationer inför att ge elever kunskaper om antisemitism. Delvis är det en tidsbrist. Resultatet indikerar att om man undervisar om judendomen utanför ramarna av antisemitism och förintelsen ger det eleverna en annan uppfattning om judendom, dess tro och judisk kultur. Men att applicera detta med några timmars lektioner i veckan är väldigt svårt och gör att professionen som historie- och religionslärare har en stor påverkan på hur kunskap om antisemitism förmedlas och hur vi som lärare kan motverka antisemitiska uttryck. Hur lärare framställer judendomen har en bevisad effekt på elevernas uppfattning om judendomen, alltså blir det av värde för oss att se över hur vi undervisar om judendomen och den judiska kulturen – både under historie- och religionsundervisningen. Vi är självfallet medvetna, som vi tidigare skrivit att det

handlar om att kompromissa om tid och sitt urval av stoff. Under historieundervisningen berör lärare ofta förintelsen och då sätts judendomen i den offerroll vi inte skulle vilja se den i utifrån både Beller och Bachners forskning. Rent praktiskt innebär detta att läraren måste kompromissa med lektionstiden. Här lyfts ännu en fråga upp av vår resultatdel. Vem är det då som ska ta ansvar? En del forskare menar att det är upp till varje individ att göra vad hen kan, genom att aktivt förebygga och bemöta antisemitism i en skolmiljö. Andra menar att det bästa sättet är att ta kontakt i de lokala samhällena och arbeta mot antisemitism i en gemenskap. Båda arbetssätten har sina brister, då de inte besvarar den existerande bristen på kunskap hos lärare eller hos den allmänna befolkningen kring begreppet antisemitism och hur antisemitism kommer till uttryck på olika plan. Vi kan bara spekulera att om en lärare försöker bemöta antisemitiska uttryck i dess närmiljö men saknar kunskapen till att känna igen uttrycksformer och dess historia kan detta bli problematiskt. Denna problematik skulle kunna leda till att elevens fördomar förstärks vid ett felaktigt bemötande. Kunskapen om vad antisemitism är och hur det ska bemötas blir då av största vikt. Inför frågan vem som ska ta ansvar finns det inget egentligt svar men här är det viktigt att varje instans på skolan gör sin del och för oss som snart verksamma lärare måste vi peka på oss själva. Genom att utbilda sig själv och ge sig själva kunskapen, och möjligheten att förstå begreppets komplexitet ger vi även oss själv möjligheten att kunna bemöta antisemitiska uttryck. Vi har ett ansvar inför skollagen, värdegrunden och andra aktuella styrdokument att utbilda goda samhällsmedborgare.

Resultatet visar att antisemitiska uttryck är vanligare på skolor med en större andel flerspråkiga elever. Här blir det en diskussion om likvärdighet inför dessa uttryck. Om fokus från olika instanser ska läggas på att motverka antisemitism bör detta ske riktat mot samtliga skolor för att samtliga elever ska få en likvärdig utbildning, inte riktat specifikt mot skolor med en högre andel antisemitiska uttryck. Vi anser att kunskap om begreppet antisemitism och dess uttryck är så pass nödvändig och viktig att den bör förmedlas i samtliga skolor och inte riktat mot specifika verksamheter. Det tillhör inte heller ovanligheten att antisemitism klumpas ihop med andra främlingsfientliga uttryck, som t. ex. islamofobi, vilket gör det svårare för individer att se antisemitiska uttryck. Denna kunskap gör det av extra vikt att belysa begreppet på skolor där antisemitiska uttryck inte är lika spritt, men på dessa skolor kan eventuellt islamofobi vara mer spritt. Vid eventuell problematik som nämns

tidigare med antisemitism som lärarna inte kan bemöta skulle olika institutioner, som till exempel SKMA, kunna ta den rollen. Dessa institutioner erbjuder utbildad personal kring ämnen som antisemitism. Institutionerna har också sin egen problematik med tillgång, planering och deras ständiga korta livslängd. En lärare bör alltså inte bara använda sig av institutioner för att bemöta antisemitiska uttryck utan dessa grupper bör ses som ett komplement till den annars utvecklade undervisningen om antisemitism utanför andra världskriget och förintelsen. Det finns brister i vår undersökning men även på det svenska forskningsområdet. Undersökning som är framställd av Weller och Foster är mycket relevant för den svenska skolan och lärarprofessionen. Vi hade däremot velat se liknande forskning och undersökningar riktade mer specifikt mot den svenska skolan, för att vi utifrån vår undersökning ser både ett behov av forskning på området samt ett behov av kunskap om forskningsområdet. I samband med att vi vill se mer forskning efterfrågar vi även mer praktiska verktyg och metoder för att kunna bemöta antisemitiska uttryck. Vi har funnit några men dessa berör framförallt kunskap om begreppets komplexitet och hur det bör bemötas. Vi hade velat se en tydligare beskrivning av begreppet och en mer lättsmält definition. Vi vill lyfta detta som en brist i vår undersökning, men även en brist i forskningsfältet på en mer generell nivå. Inför ett kommande examensarbete vore det av intresse för oss att själva ge oss ut i skolorna. Det hade eventuellt kunna ske utifrån en frågeställning som ser ut såhär: Vilka verktyg finns det att använda för att motverka och stävja antisemitism i skolan? Det finns kunskap att finna i skolorna och detta med det bakomliggande syftet att finna mer konkreta verktyg och metoder för lärare att använda för att bemöta antisemitiska uttryck. Detta kan ske genom intervjuer och observationer av lärares undervisning och hur de arbetar.

4.3 Sammanfattning

Sammanfattningsvis kan man observera en brist i kunskapen hos lärare när det gäller begreppet antisemitism. Genom denna brist på kunskap ökar risken av att förstärka en elevs antisemitiska tankar. Det främsta en lärare kan göra är att utbilda sig kring begreppet, dess uttryck och historien men även undervisa om antisemitism utanför kontexten av andra världskriget och förintelsen, samt vice versa. Dessa delar givetvis liknande mönster, men är i slutändan separata idéer och händelser som bör behandlas med den historiska respekt de förtjänar. Det finns även ett växande problem i

flerspråkiga skolor när det gäller antisemitiska tankar där verksamheten inte riktigt vet hur den ska hantera en grupp människor med delade antisemitiska tankar. Detta för att det finns en kunskapsbrist kring begreppet antisemitism samt hur fenomenet uttrycker sig.

5. Källförteckning

Bachner, H. (1999). Återkomsten: antisemitism i Sverige efter 1945. Diss. Lund : Univ.. Stockholm.

Beller, S. (2009). Antisemitism: en aktuell genomlysning. Stockholm: Hillelförlaget. Bevelander, P, Hjerm, M, Kiiskinen, J. (2013) The religious affiliation and anti-Semitism of secondary school-age Swedish youths: an analysis of survey data from 2003 and 2009. Malmö

Löwander, B och Hagström, Mirjam. (2011) Antisemitism och islamofobi - utbredning, orsaker och preventivt arbete. Stockholm: Arbetsmarknadsdepartementet.

Tossavainen, M. (2003). Det förnekade hatet: antisemitism bland araber och muslimer i Sverige. Stockholm: Svenska kommittén mot Antisemitism.

Weller, P och Foster, I. (2019) Classroom challenges for teaching about and addressing anti-semitism in the OSCE region. University of Derby, United Kingdom.