Sexuella trakasserier på arbetsplatsen –
sjuksköterskors upplevelser
- en litteraturstudie
Sexual harassments in the workplace –
nurses’ experiences
- a literature review
Författare: Julia Lindblom och Elina Tallfors
VT 2018
Examensarbete: Kandidat, 15 hp
Huvudområde: Sjuksköterskeprogrammet, Omvårdnadsvetenskap Institutionen för hälsovetenskaper, Örebro universitet.
Handledare: Annsofie Adolfsson, universitetslektor, Örebro Universitet Examinator: Annica Kihlgren, professor, Örebro Universitet
Sammanfattning
Bakgrund: Sexuella trakasserier definieras av Diskrimineringsombudsmannen som ett
agerande med sexuella inslag som kränker någons värdighet. Tidigare studier har visat att sexuella trakasserier kan ha konsekvenser för sjuksköterskan både personligt och professionellt. Sjuksköterskan har ett professionellt uppdrag inom omvårdnad och skall främja hälsa och lindra lidande. I Arbetsmiljöverkets statistik (2014) uppgavs att 12 % av sjuksköterskorna blivit utsatta för sexuella trakasserier.
Syfte: Att beskriva sjuksköterskors upplevelse av sexuella trakasserier på arbetsplatsen.
Metod: En deskriptiv litteraturstudie baserad på tio vetenskapliga artiklar med kvalitativ och kvantitativ ansats. Sökningarna efter de vetenskapliga artiklarna utfördes i databaserna Cinahl, Pubmed, Psycinfo och Web of science.
Resultat: Sexuella trakasserier förekom form av skämt, anmärkningar, ord och frågor som syftade på sex samt vidrörande av sjuksköterskans kropp. Majoriteten av
förövarna var män. Patienter och läkare var de största grupperna av förövare. Sjuksköterskorna som utsattes upplevde olika grad av negativa känslor och beskrev olika copingstrategier som användes. Endast ett fåtal anmälde och rapporterade händelserna.
Slutsats: Ett flertal sjuksköterskor uppgavs ha blivit utsatta för sexuella trakasserier på sin arbetsplats. Sexuella trakasserier orsakade känslor av skuld, skam och
förnedring. Förutom det faktum att det påverkade sjuksköterskan personligt fick det också konsekvenser för omvårdnaden, då sjuksköterskan fick svårigheter att utföra sitt arbete och att känna sig trygg på sin arbetsplats.
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 1
2. Bakgrund ... 1
2.2 Sjuksköterskeprofessionen och sexuella trakasseriers historik ... 1
2.3 Genusperspektiv på sjuksköterskeprofessionen ... 2
2.4 Sjuksköterskan och vårdrelationen ... 2
2.5 Sexuella trakasserier inom vård och omsorg ... 3
2.6 Arbetsmiljö och hälsa ... 3
2.7 Coping ... 4 3. Problemformulering ... 4 4. Syfte ... 4 5. Metod ... 5 5.1 Val av metod ... 5 5.2 Sökstrategi ... 5 5.3 Urval ... 7 5.4 Kvalitetsgranskning ... 7 5.5 Analys ... 7 6. Etiska överväganden ... 7 7. Resultat ... 8
7.1 Former av sexuella trakasserier och tillfällen då de inträffar ... 8
7.2 Förövaren ... 8
7.3 Känsloupplevelser ... 9
7.3.1 De konsekvenser känslorna orsakar ... 9
7.4 Copingstrategier ... 10
7.4.1 Emotionella copingstrategier ... 10
7.4.2 Problemfokuserad coping ... 11
7.5 Hierarki och genus i teamet ... 11
7.5.1 Bristande ledarskap ... 12
8. Resultatsammanfattning ... 12
9. Diskussion ... 13
9.1 Metoddiskussion ... 13
9.2 Resultatdiskussion ... 14
9.2.1 Känsloupplevelser och copingstrategier ... 15
9.2.2 Konsekvenser ... 16
9.2.3 Att uppmärksamma problemet sexuella trakasserier ... 16
11. Kliniska implikationer ... 18 12. Fortsatt forskning ... 18 Referenslista ... 19
Bilaga 1. Sökmatris Bilaga 2. Artikelmatris
1
1. Inledning
Inom grundutbildningen vid Örebro Universitet ingår inte undervisning i genus i särskilt stor utsträckning och sexuella trakasserier nämns inte. Som blivande sjuksköterskor finns
erfarenheten att vid arbete med våldsamma patienter finns rutiner, riktlinjer och strategier för att förebygga och hantera våld från patienter. Sexuella trakasserier kan inte likställas vid fysiskt våld, men likaväl upplevs ett behov av att rutiner och strategier ska finnas även vid förekomst av sexuella trakasserier. Sexuella trakasserier kan orsaka ohälsa hos
sjuksköterskorna som utsätts, men de kan även utgöra ett hinder för sjuksköterskan att fullfölja sitt arbete med att förebygga ohälsa hos patienter (Robbins, m.fl., 1997; Valente & Bullough, 2004). Efter att ha bevittnat och erfarit icke önskvärda beteenden med sexuella inslag från patienter väcktes intresset att fördjupa oss i ämnet och undersöka hur
sjuksköterskor upplever sexuella trakasserier på sin arbetsplats.
2. Bakgrund
Det finns ingen allmänt vedertagen definition av sexuella trakasserier men av
Diskrimineringsombudsmannen (2017) definieras det som ett agerande med sexuella inslag som kränker någons värdighet. Kommentarer, blickar eller beröring som av den mottagande uppfattas som kränkande mot värdigheten räknas som sexuella trakasserier. För att det av lagen ska uppfattas som sexuella trakasserier ska den som utför dem vara medveten om hur beteendet uppfattas. Därmed är det viktigt att mottagaren signalerar att det inte är ett beteende som uppskattas (DO, 2017).
I tidigare studier beskrivs två typer av sexuella trakasserier – “quid pro quo” som innebär ett utbyte av tjänster där en överordnad kräver en sexuell tjänst från en arbetstagare i utbyte mot något arbetsmässigt fördelaktigt för arbetstagaren. Den andra typen av trakasserier är fientlig
arbetsmiljö som innebär olämplig miljö såsom planscher med olämpliga bilder och budskap
eller sexuella trakasserier från överordnade eller kollegor (Gardner & Johnson, 2001).
Fyra exempel på sexuella trakasserier beskrivs av Gardner och Johnson (2001):
• Muntlig sexuell rådgivning som av mottagaren upplevs ovälkommet.
• Sexuellt orienterade kommentarer om kroppen, livsstilen eller utseendet.
• Icke-verbalt beteende som stirrande.
• Sexuella bilder på arbetsplatsen.
2.2 Sjuksköterskeprofessionen och sexuella trakasseriers historik
År 1867 startades den första sjuksköterskeutbildningen i Sverige. Det innebar att
omvårdnadsarbetet fick en högre status än det tidigare haft. Kvinnliga yrken var tjänande och uppoffrande och allt emedan den synen har förändrats lever fortfarande föreställningar om att omvårdnad är kvinnligt och okvalificerat arbete kvar (Bentling, 2013).
Under senare delen av 1970-talet beslutades att sjuksköterskeutbildningen skulle akademiseras och utgå från vetenskapsområdet omvårdnad.
Tidigare var sjuksköterskan ofta en kvinna som arbetade på grund av ett “kall”. Hon var underordnad läkaren och fostrades att inte säga emot (Bentling, 2013).
2
Sexuella trakasserier har inte varit ett begrepp förrän på 1970-talet men det har förmodligen varit vanligt förekommande tidigare. Det var inte förrän på 80-talet som forskning på ämnet började utföras. I USA inkluderades sexuella trakasserier i Civil Rights Acts år 1964 och det var först då sjuksköterskor kunde kräva kompensation för sina upplevelser av sexuella trakasserier. Under 1970-talet började sexuella trakasserier förebyggas genom
utbildningsprogram och riktlinjer (Valente & Bullough, 2004).
2.3 Genusperspektiv på sjuksköterskeprofessionen
Sjuksköterskeyrket har varit och är även idag ett kvinnodominerat yrke. Enligt Svedberg (2010) finns en traditionell uppfattning om att sjuksköterskor ska utföra omvårdnad
oberoende av patientens uppförande. En accepterande hållning är en grundläggande princip. Sjuksköterskan ska kontrollera sina känslor på ett professionellt sätt och ofta lade
sjuksköterskor ansvaret på sig själv att hitta sätt att hantera uppkomna problem i omvårdnadssituationer (Svedberg, 2010). Enligt Hälso- och sjukvårdslagen (HSL, SFS 2017:30) ges inte utrymme för vårdpersonal att neka patienter vård även då deras beteende är kränkande eller våldsamt.
Dahlborg-Lycke (2010) beskriver den mediala bilden av den kvinnliga vårdaren. Kvinnliga sjuksköterskor framställs som unga och vackra och ett leende mot en läkare från en
sjuksköterska förmedlas som en invit. I TV-serier underhålls även uppfattningen av sjuksköterskor som läkarens assistent. Genom historien har män framställts som rationella medan kvinnor uppfattats som känslostyrda med mindre samhällelig status som följd. Kvinnor har uppfattats som beroende och inriktade på relationer medan män setts som individuella och autonoma (Määttä & Öresland, 2014).
Öresland, Jakobsson och Segesten (1999) beskriver att ju fler av samma kön det finns på en arbetsplats desto mer influerade av könsstereotyper är yrkesrollerna. De beskriver också att både män och kvinnor uppfattar jämställdhet som en viktig aspekt i arbetslivet, men för kvinnorna i studien var det viktigare än för männen. I samma studie visade det sig att enbart 21,4 % av de kvinnliga deltagarna tyckte att kvinnors och mäns åsikter, kunskaper och skicklighet värderades jämlikt, medan 54,2 % av männen höll med om att de värderades lika. Det framkom också att alla deltagare i studien hade en uppfattning om att sexuella trakasserier riktas mot både män och kvinnor (Öresland m.fl. 1999).
2.4 Sjuksköterskan och vårdrelationen
Svensk sjuksköterskeförening (SSF, 2016) poängterar att sjuksköterskan ska ha kompetens att både utföra omvårdnadsuppgifter med skicklighet samt att etablera en förtroendefull relation med både patienten och dennes närstående, vilket är en förutsättning för god vård.
Sjuksköterskans kompetens omfattar ett helhetsperspektiv av patienten, kunskap om komplexa behov och problem som exempelvis rör kommunikation, kroppsliga funktioner, aktivitet, sömn, vila, smärta, psykosociala-, andliga- och kulturella faktorer. Den legitimerade sjuksköterskan ansvarar för att omvårdnad genomförs i partnerskap med både patient och närstående, så att integritet och värdighet bevaras (Socialstyrelsen, 2017). Enligt tidigare studier rapporterades inte sexuella trakasserier och sjuksköterskor som utsattes försökte att inte reagera och fortsätta med sitt arbete (Valente & Bullough, 2004). Trots medvetenheten om att sexuella trakasserier skapar en osäker miljö som även kan komma att påverka kvaliteten på vården och relationer framgick det att sjuksköterskor istället för att rapportera incidenterna fortsatte arbetet i tystnad. Sjuksköterskorna lade istället skulden på sig själva eller använde bortförklaringar när de blev utsatta för sexuella trakasserier (Valente & Bullough, 2004).
3
Omvårdnadens mål är att främja hälsa och välbefinnande samt att lindra lidande och förebygga ohälsa hos patienten (SSF, 2016). Sexuella trakasserier kan orsaka ohälsa hos sjuksköterskorna som utsätts, men de kan även utgöra ett hinder för sjuksköterskan att fullfölja sitt arbete med att förebygga ohälsa hos patienter (Robbins, m.fl., 1997; Valente & Bullough, 2004). Upplevelsen av sexuella trakasserier kan ha en mycket skadlig effekt på både arbetsprestation, motivation och tillfredsställelse till arbetet (Robbins, Bender, & Finnis, 1997).
2.5 Sexuella trakasserier inom vård och omsorg
Sedan termen sexuella trakasserier under mitten av 1970-talet blev etablerad har
medvetenheten om den inverkan det kan ha på de utsattas liv ökat. Det finns relativt få studier om sexuella trakasserier inom sjuksköterskeyrket. Sexuella trakasserier är ett tabubelagt ämne (Robbins, m.fl, 1997). Studier visar att mellan 19,7 % och 46 % av deltagande sjuksköterskor hade blivit utsatta av sexuella trakasserier. De sexuella trakasserierna innebar sexuella
anmärkningar, oönskad fysisk kontakt, oönskad icke-verbal uppmärksamt och sexuella förslag (Park, Cho, & Hong, 2015; Robbins, m.fl, 1997). Majoriteten av incidenter rapporterades inte. Enligt Robbins m.fl (1997) beror det på otillräcklig utbildning om sexuella trakasserier eller på grund av sjukhusets rapporteringsmöjligheter.
I en studie framkom att 60 % av deltagarna hade blivit utsatta för någon form av sexuella trakasserier där förövarna framförallt var manliga kollegor och manliga patienter (Robbins, m.fl, 1997). Trakasserierna från patienter förekom framförallt i samband med
omvårdnadsrutiner som exempelvis tvätt. Sjuksköterskorna uttryckte att de sexuella trakasserierna bidrog till svårigheter att etablera en relation med patienten. De flesta
distanserade sig från både patienten och sitt arbete och byggde upp en mur mellan sig själva och patienten (Robbins, m.fl, 1997; Hellzen, Asplund, Sandman & Norberg, 2004). Det finns även exempel på sjuksköterskor som sagt upp sig från sina arbeten till följd av att ha blivit utsatta för sexuella trakasserier (Robbins, m.fl, 1997). Osäkerhet gällande den egna
upplevelsen, rädsla för att inte bli trodd och skam över incidenten som har skett är några av de övriga anledningarna som nämns till att sexuella trakasserier inte uppmärksammas i samma utsträckning som de förekommer (Valente & Bullough, 2004; JämO, 2006). Det finns en stor brist på överensstämmelse mellan den rapporterade förekomsten av sexuella trakasserier och antalet anmälningar till fackförbund, arbetsgivare och Jämställdhetsombudsmannen. Antalet anmälningar speglar över huvud taget inte omfattningen av problemet (JämO, 2006).
2.6 Arbetsmiljö och hälsa
I en rapport från Arbetsmiljöverket (2014:3) framgår att det bland vård och omsorgspersonal var fler kvinnor än män som blivit utsatta för sexuella trakasserier. Chefer, kollegor, patienter och anhöriga är de som rapporterats vara förövare (Arbetsmiljöverket, 2014).
Enligt Valente och Bullough (2004) är sexuella trakasserier ett viktigt och världsutbrett problem särskilt för sjuksköterskor och sjukvårdspersonal. När sjuksköterskor utsätts för sexuella trakasserier upplever de frustration och psykisk ohälsa i form av exempelvis depression, ångest och posttraumatiskt stressyndrom. Det kan även leda till utbrändhet, uppsägning från arbetet och ineffektiv vård. Sexuella trakasserier kan som nämnt, ha en förödande effekt på motivationen och trivseln på arbetsplatsen (Valente & Bullough, 2004). Konsekvenserna av sexuella trakasserier inkluderar känslomässigt lidande, frånvaro och arbetsbyte samt interpersonell konflikt. Äldre rapporter tyder på att flera sjuksköterskor som lämnade in anmälan för trakasserier slutade och andra sade upp sig under processen att fylla i klagomål eller på grund av stressen som trakasserierna åstadkommit (Valente & Bullough, 2004). Trots att det finns brister i forskning kring ämnet finns det en medvetenhet om att
4
sexuella trakasserier förekommer (Robbins, m.fl, 1997). I Arbetsmiljöverkets (2014) statistik uppgav drygt 12 % av vård- och omsorgspersonalen att det utsatts för sexuella trakasserier. Sjuksköterskor som utsatts för sexuella trakasserier är mer benägna att lämna sin arbetsplats. Därmed går arbetskraft förlorad vilket innebär en högre kostnad för arbetsplatserna och arbetsgivaren vid rekrytering och utbildning av ny personal (Gardner & Johnson, 2001; Valente & Bullough, 2004).
2.7 Coping
Begreppet coping betyder översatt till svenska ungefär psykologiska hanteringsstrategier (Lundmark, 2014). Coping avser en persons kognitiva och beteendeinriktade insatser att hantera, det vill säga att minska eller behärska, de interna eller externa krav som ställs på personen, i det här fallet de reaktioner som uppkommer i samband med sexuella trakasserier. Coping kan enligt Lazarus (1993) ha en problemfokuserad och en emotionsfokuserad
funktion.
Weman-Josefsson och Berggren (2013), vars definition av coping bygger på Lazarus teorier, klassificerar copingstrategier i kategorier. Problemfokuserad coping tillämpas då situationen hanteras direkt och något konkret görs för att lösa problemet. Emotionsfokuserad coping innebär försök att förändra de känslor som uppstår i situationen. Socialt stöd handlar om att man tar emot eller söker socialt stöd hos andra för att få stöd på ett praktiskt eller emotionellt plan. Den sista kategorin som beskrivs är dysfunktionell coping som innefattar bland annat förnekande, rationalisering och bortträngning och är en strategi som inte hjälper att lösa problemet (Weman-Josefsson & Berggren, 2013).
3. Problemformulering
Sexuella trakasserier är ett utbrett problem såväl i samhället som inom vården. Sjuksköterskor ska känna sig trygga på sin arbetsplats och arbetsgivaren har en lagstadgad skyldighet att ingripa vid vetskap om dess förekomst (DO, 2017). Sexuella trakasserier som inträffar på arbetsplatsen kan även ha konsekvenser relaterade till arbetsförmågan hos den utsatta samt organisatoriska konsekvenser för verksamheten. Det kan därmed även ha en påverkan på patientsäkerheten.
Sjuksköterskeyrket är enligt SCB (2017) idag ett bristyrke och för att göra det mer attraktivt och därmed kunna säkerställa en god och säker vård för patienter borde ett arbete mot sexuella trakasserier på arbetsplatsen uppmärksammas mer.
Genom att belysa sjuksköterskornas upplevelser av sexuella trakasserier, ökar medvetenheten om problemets existens. Vidare kan en ökad kunskap förhoppningsvis förbättra möjligheterna att hantera sexuella trakasserier på ett professionellt sätt.
4. Syfte
Syftet var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av sexuella trakasserier på arbetsplatsen.
Frågeställningar:
• Vem är förövaren?
• Hur hanterar sjuksköterskan sin upplevelse av sexuella trakasserier?
5
5. Metod
5.1 Val av metod
Metoden för studien var en litteraturstudie med deskriptiv design. Vetenskaplig litteratur söktes systematiskt, granskades och sammanställdes. Artiklarna som valdes ingå i resultatet analyserades enligt integrerad analys (Kristensson, 2014).
5.2 Sökstrategi
Inledningsvis gjordes en sökning på Google Scholar för att undersöka mängden publicerat material som svarade på syftet. Processen fortsatte sedan med att meningsbärande ord i syftet identifierades och skrevs ner enligt POR-modellen som är användbar vid studier som
undersöker upplevelser eller erfarenheter, de formulerades sedan om till tydliga sökord (Willman, Stoltz & Bahtsevani, 2015). POR-modellen innebär att population, område och resultat identifieras för att hitta studier som är relevanta för frågan och undvika för många träffar som inte är det (se tabell 1).
Tabell 1. POR-modellen enligt Willman, Stoltz och Bahtsevani (2015).
Population Område Resultat
Sjuksköterskor Sexuella trakasserier Upplevelse
Sökorden formulerades för att vara så sensitiva som möjligt (Kristensson, 2014). De identifierade meningsbärande orden översattes sedan i Svensk MeSh och synonymer på engelska identifierades.
Systematiskt söktes litteratur i olika databaser: Cinahl Plus With Full Text, Medline, PsycInfo och Web of Science. I databasen Web of Science hittades inga artiklar med titlar som var relevanta för syftet och på grund av det lästes inga artiklar därifrån i sin helhet.
Booleska sökoperatorer AND och OR användes för att kombinera två sökord med varandra och därmed bredda träffarna (se tabell 2).
Sökningen inleddes med en fritextsökning, vilket enligt Kristensson (2014) ökar sökningens känslighet genom att generera fler artiklar och ge en översikt av det tillgängliga materialet. Sexuella trakasserier identifierades som huvudämnet i syftet och översattes sedan till engelska vilket blev “sexual harassment”, som tidigare nämnts användes Svensk MeSh men det var inte applicerbart på det här begreppet, varför en engelsk-svensk ordbok användes. Begreppet användes som ämnesord för att göra sökningen mer specifik.
De söktermer som användes var ämnesordet “sexual harassment” AND nurs* OR health personnel AND experience* OR emotion* OR feeling* OR perception. I tabellen nedan står MH och DE för ämnesord i respektive databas.
Trunkering gjordes för att inte gå miste om artiklar innehållande olika böjningar av orden “nurses”, “experience”, “emotion” och ”feeling”.
6 Tabell 2. Strukturerad sökning med sökblock.
Databas Sökblock 1 Sökblock 2 Sökblock 3
Cinahl Nurs* Health personnel (MH Sexual harassment) Experience* Emotion* Feeling* Perception Medline Nurs* Health personnel (MH Sexual harassment) Experience* Emotion* Feeling* Perception PsycInfo Nurs* Health personnel
(DE Sexual harassment) Experience* Emotion* Feeling* Perception
Web of science Nurses
Health personnel
Sexual harassment Experience
Nästa steg i sökprocessen var att identifiera vilka begränsningar sökningarna skulle ha. Sökningarna begränsades till att vara skrivna på engelska och vara peer-reviewed för att säkerställa vetenskapligheten i artiklarna. Till en början lades en begränsning på artiklar publicerade tio år tillbaka, men begränsningen togs bort då antalet artiklar blev för litet för att en litteraturöversikt skulle vara möjlig att utföra. Inte heller gjordes någon geografisk
begränsning för att tillräcklig mängd material skulle hittas samt eftersom problemet arbetet belyser berör sjukvårdspersonal världen över. En artikel hittades i en referenslista till tidigare examensarbete och söktes fram manuellt med fritextsökning.
7
5.3 Urval
Sökningarna med begränsningar resulterade i totalt 365 artiklar varav alla titlar lästes vilket var det första urvalet. I det andra urvalet gjordes en genomgång av titlarna vilket resulterade i 34 lästa abstrakt. Slutligen i det tredje urvalet lästes 12 valda studier i sin helhet (se Bilaga 1). Inklusionskriterierna för att studierna skulle tas med i litteraturstudien var att de skulle handla om sjuksköterskors upplevelse eller reaktion av sexuella trakasserier på arbetsplatsen.
Exklusionskriterier var studier som handlade om sjuksköterskor som på andra ställen än sin arbetsplats upplevt sexuella trakasserier.
Både kvalitativa och kvantitativa studier, samt två artiklar med mixad metod där enbart den kvalitativa delen i den ena och enbart den kvantitativa delen i den andra användes,
inkluderades för att en begränsning till enbart det ena innebar ett för litet antal artiklar. Två inkluderade artiklar behandlade även upplevelser från annan sjukvårdspersonal än sjuksköterskor, men enbart sjuksköterskornas upplevelser användes till litteraturstudiens resultat.
5.4 Kvalitetsgranskning
Samtliga inkluderade artiklar kvalitetsgranskades enligt mallar utifrån deras forskningsansats. De sju kvalitativa artiklarna som inkluderades granskades enligt Forsberg och Wengströms granskningsmall för kvalitativa artiklar (2013).
Kristenssons granskningsmall för observationsstudier användes för att kvalitetsgranska de kvantitativa studierna som ingick i arbetet (Kristensson, 2014).
Granskningen av artiklarna resulterade i uteslutning av två artiklar som inte nådde upp till tillräcklig vetenskaplig nivå då de hade otydligt beskrivna syften samt brister i beskrivningen av datainsamlingsmetod.
5.5 Analys
Artiklarnas resultat analyserades induktivt enligt Kristenssons (2014) integrerade analys. Artiklarna lästes i sin helhet av båda författarna, likheter och skillnader identifierades vilka antecknades i ett gemensamt Google Docs. De kvantitativa respektive kvalitativa artiklarna analyserades för sig av båda författarna. Meningsbärande enheter markerades enskilt i respektive studies resultat. Genom att sedan identifiera likheter och skillnader i de meningsbärande enheterna skapades olika teman, följt av en gemensam identifikation av preliminära kategorier. Under analysens gång skapades underkategorier för att tydligt belysa de olika områden som påverkar sjuksköterskans upplevelse av fenomenet (Kristensson, 2014).
6. Etiska överväganden
Ett etiskt förhållningssätt fanns under hela processen, från val av ämne till genomförande och presentation av arbetet. Inkluderade artiklar presenterar etiska överväganden eller har tillstånd från etisk kommitté. För att öka trovärdigheten har Forsbergs och Wengströms (2003)
rekommendationer om att presentera alla resultat oavsett om det stödjer vår personliga
uppfattning eller ej, följts. För att säkerställa att de olika delarna i processen inte färgas, tolkas eller vinklas av författarnas uppfattning och förförståelse medvetandegjordes dem och sattes inom parentes.
Enligt Codex (2018) berör Helsingforsdeklarationen forskning som utförs med en metod som innebär uppenbar risk att skada forskningspersonen, vilket kan gälla exempelvis enkäter eller
8
intervjuer, något som har tagits i beaktning vid författandet av den här litteraturstudien. Studier som inte har godkännande från etisk kommitté eller inte för ett etiskt resonemang exkluderades. Kristensson (2014) beskriver fyra etiska principer, autonomiprincipen,
nyttoprincipen, inte skada-principen och rättviseprincipen vilka appliceras på forskning med människor. De fyra principerna har tagits hänsyn till vid författandet av den här
litteraturstudien genom att studierna som är inkluderade visar att deltagarna är med i studierna frivilligt samt att de inte har kommit till skada under tiden forskningen utförts.
7. Resultat
Analysen av artiklarna resulterade i sex kategorier. Resultatet av de kvantitativa artiklarna redovisas under kategorierna former av sexuella trakasserier och tillfällen då de inträffar och
förövaren. Resultatet av de kvalitativa artiklarna presenteras under känsloupplevelser,
copingstrategier, och hierarki och genus i teamet. Studierna var genomförda i Israel, Turkiet,
Indien, Australien, USA, Japan, Estland och Danmark.
7.1 Former av sexuella trakasserier och tillfällen då de inträffar
Sjuksköterskorna beskrev hur sexuella trakasserier vanligen uttrycktes i form av sexuella skämt och anmärkningar, ord och frågor som syftade på sex, fysisk beröring av
sjuksköterskans kropp och romantiska inviter (Bronner, Peretz, & Ehrenfeld, 2003; Çelik & Çelik, 2007; Hibino, Ogino, & Inagaki, 2006). Några av de mindre frekvent förekommande former av sexuella trakasserier var att bli tvingad att intimt röra någon annan och försök till att initiera en romantisk relation (Bronner m.fl., 2003; Hibino m.fl., 2006). Vidrörande av sjuksköterskans kropp rapporterades ofta inträffa under dagliga aktiviteter, framförallt när sjuksköterskan kontrollerade vitala parametrar på patienten vid sidan av patientsängen. Försök att få ner sjuksköterskan i sängen förekom även vid tillfällen då sjuksköterskan utförde
rutinmässig omvårdnad vid patientsängen (Bronner m.fl., 2003; Hibino m.fl., 2006). I flertalet av studierna framkom att sexuella trakasserier förekommer i både verbal och fysisk form. Sjuksköterskestudenter berättade om sexuella trakasserier i form av sexuella skämt, anmärkningar och fysisk beröring (Bronner m.fl., 2003).
I studierna påvisades förekomsten av sexuella trakasserier men incidenterna rapporterades enbart i en minoritet av fallen (Çelik & Çelik, 2007; Hibino, Ogino, & Inagaki, 2006).
7.2 Förövaren
Sjuksköterskorna uppgav att majoriteten av förövarna var män (Çelik & Çelik, 2007, Hibino m.fl., 2006). Patienter, läkare, manliga sjuksköterskor, patienters anhöriga och andra
yrkeskategorier uppgavs vara förövarna. Patienter och läkare identifierades som de största grupperna bland förövarna (Bronner m.fl., 2003; Çelik & Çelik, 2007; Hibino m.fl., 2006). Oönskade skämt med sexuellt innehåll, ord och frågor var den form av sexuella trakasserier som läkare och manliga sjuksköterskor stod för. Att bli utbjuden på dejt, eller sexuella inviter kom oftare från patienter och anhöriga. Sjuksköterskor som hade längre arbetserfarenhet uppgav fler händelser av sexuella trakasserier från patienter och anhöriga. Sjuksköterskor som uppgav att de inte var i en relation eller gifta, var mer utsatta av läkare och andra
yrkeskategorier inom vården (Çelik & Çelik, 2007). Få kvinnor rapporterades vara förövare, 75 % av förövarna var män. När män blev sexuellt trakasserade var kvinnor förövaren. I de fall då kvinnor var förövare uttrycktes trakasserierna 10-15% av fallen i form av intim beröring, tvång till att röra någon annan intimt och försök till sex (Bronner m.fl., 2003).
9 7.3 Känsloupplevelser
Känslorna som sjuksköterskorna lämnades med efter att ha upplevt sexuella trakasserier på sin arbetsplats benämndes negativt. De vanligt förekommande känslorna var förnedring, obehag och förnekelse av de inträffande (Chaudhuri, 2007; Dan, Pinsof, & Riggs, 1995; Madison & Minichiello, 2001; Nielsen m.fl., 2017). De upplevde också känslor av skam och genans (Nielsen m.fl., 2017).
En sjuksköterska uttryckte att hon efter att ha blivit utsatt ville dö och en annan beskrev en känsla av att dö inombords efter att ha blivit utsatt för sexuella trakasserier. Ytterligare en informant uttryckte en önskan om att vara gammal, fet och ful för att undvika de sexuella trakasserierna (Dan m.fl., 1995).
Många av sjuksköterskorna lade skulden på sig själva, medan andra tyckte att sexuella
trakasserier från patienter var en del av arbetet som sjuksköterska (Chaudhuri, 2007; Cogin & Fish, 2009; Dan m.fl., 1995; Madison & Minichiello, 2001; Nielsen m.fl., 2017).
Sjuksköterskor som lade skulden på sig själva undrade om de provocerat fram beteendet, till exempel om de bar provocerande kläder eller om de betett sig på ett provocerande sätt (Dan m.fl., 1995; Nielsen m.fl., 2017). De uttryckte också tveksamhet till att de sexuella
trakasserierna verkligen hade inträffat eller om de misstolkat beteendet (Dan m.fl., 1995). En sjuksköterska uttryckte en fundering huruvida hennes utsatthet hade att göra med att hon saknade social förmåga. Ytterligare en uppfattning var att sjuksköterskor inte är professionella om de tar illa vid sig av sexuella kommentarer. Sjuksköterskor ska enligt en deltagare förstå att beteendet varken är avsiktligt eller menat att vara personligt riktat mot mottagaren (Nielsen m.fl., 2017). En sjuksköterska uttryckte en känsla av att vara fångad i sin roll som
sjuksköterska, både av sig själv, men också att hon var hållen i sin roll av andra (Madison & Minichiello, 2001).
Sexuella trakasserier uppfattades som värre om de begicks av någon sorts auktoritet, till exempel läkare, än om de begicks av patienter (Cogin & Fish, 2009; Dan m.fl., 1995; Lamesoo, 2013). Det uppgavs också att om förövaren var yngre upplevdes det som värre än om det var en äldre patient som var förövare (Dougherty, Baiocchi-Wagner, & McGuire, 2011). De sexuella trakasserier som patienterna stod för uppfattades som en del av jobbet och sjuksköterskorna uttryckte att det var de som hade makten och kontrollen i förhållandet med patienterna (Cogin & Fish, 2009; Lamesoo, 2013). I samma artikel uttrycktes uppfattningen om att kommentarer från en patient inte sågs som sexuella trakasserier och inte gjorde sjuksköterskan obekväm. Några deltagare tolkade verbala närmanden från patienter som skämt (Lamesoo, 2013). Dessutom beskrev en sjuksköterska känslor om att det var viktigt att stå upp för sig själv och säga nej, både till patienter som begick sexuella trakasserier men också till kollegor för att ingen skulle acceptera beteendet (Nielsen m.fl., 2017).
7.3.1 De konsekvenser känslorna orsakar
De sexuella trakasserierna och de känslor de medförde uppgavs av några sjuksköterskor inte påverka det arbete de utförde (Dan, Pinsof, & Riggs, 1995). Andra uppgav att den ängslan de sexuella trakasserierna lämnade dem med kan, av patienter, ha uppfattats som stelhet och därmed bidragit till att patienter inte ställt nödvändiga frågor (Dan m.fl., 1995). En
sjuksköterska uppgav att hennes undvikande beteende mot en läkare som trakasserat henne resulterade i en sämre vård för patienterna (Cogin & Fish, 2009). En annan deltagare ändrade på sitt beteende mot patienter och fick en mer kylig attityd. Hon byggde även upp en barriär för att skydda sig mot kommentarer med sexuella inslag, med konsekvensen att relationen mellan patient och sjuksköterska blev lidande (Dan m.fl., 1995). De sexuella trakasserier en
10
sjuksköterska blivit utsatt för ledde till att hon i sitt arbete blev mer försiktig (Madison & Minichiello, 2001).
7.4 Copingstrategier
I artiklarna beskrevs sjuksköterskornas olika sätt att hantera de sexuella trakasserierna (Chaudhuri, 2007; Cogin & Fish, 2009; Dan m.fl., 1995; Dougherty m.fl., 2011; Madison & Minichiello, 2001; Nielsen m.fl., 2017).
7.4.1 Emotionella copingstrategier
Förnekelse beskrevs upplevas som ett effektivt sätt att hantera situationen på (Madison & Minichiello, 2001). Som tidigare nämnts trodde sjuksköterskorna att de misstolkat beteendet och tvivlade på sin bedömning av situationen (Nielsen m.fl., 2017). Det uttrycktes också en attityd hos sjuksköterskor att inte vilja lägga märke till sexuella trakasserier (Madison & Minichiello, 2001).
Sjuksköterskorna beskrevs ha en inlärd uppfattning om att patienter ska bete sig irrationellt medan sjuksköterskan uppmuntrades att avpersonalisera beteendet (Madison & Minichiello, 2001). En sjuksköterska som blivit utsatt ursäktade patientens beteende med att den inte hade intention att göra så om patienten varit frisk. I samma studie nämndes också att patienter kunde vara uttråkade som en ursäkt för beteendet (Madison & Minichiello, 2001). När sexuella trakasserier utfördes av patienter som var äldre män ursäktades det med att de var just äldre och inte visste bättre samt att det var en del i att bli gammal. Ytterligare en sjuksköterska beskrev att hon kunde förklara sexuella trakasserier kollegor emellan som ett sätt att lätta på stressen på arbetsplatsen (Dougherty m.fl., 2011).
Undvikande nämndes också som en strategi som sjuksköterskorna använde sig av för att hantera de sexuella trakasserierna (Chaudhuri, 2007; Cogin & Fish, 2009; Madison & Minichiello, 2001; Nielsen m.fl., 2017). Undvikande strategier innefattade direkta metoder som att byta samtalsämne, använda humor och lämna rummet (Nielsen m.fl., 2017).
Sjuksköterskorna vidtog även mer långtgående åtgärder som att de ändrade på de kläder de hade på sig för att framstå som mindre sexuella. En sjuksköterska beskrev också att hon undvek att böja sig ned för att inte befinna sig i en fysiskt utsatt position (Dan m.fl., 1995; Nielsen m.fl., 2017). Att gå ner i arbetstid, byta arbetsskift eller till och med att byta jobb eller bransch för att slippa de sexuella trakasserierna var också åtgärder som beskrevs (Chaudhuri, 2007; Cogin & Fish, 2009; Madison & Minichiello, 2001).
Sjuksköterskor uttryckte att humor med sina kollegor var ett sätt att överleva och dölja de negativa känslor de bar på (Nielsen m.fl., 2017). Erfarenheten av att prata med kollegor var att problemet oftast skrattades bort. Att prata med sin chef om de sexuella trakasserier man blivit utsatt för uppgavs ha varierande utgång. En sjuksköterska beskrev att hon blivit positivt bemött av sin chef och förövaren bad då om ursäkt (Dan m.fl., 1995). Andra sjuksköterskor beskrev att den förnedring de blivit utsatta för, samt känslan av att inte bli tagen på allvar när de berättat om de sexuella trakasserierna hade fått dem att ge upp försöken att rapportera händelserna (Cogin & Fish, 2009; Madison & Minichiello, 2001).
Sjuksköterskorna förklarade förövarnas beteende utifrån deras personlighetsdrag (Dougherty, Baiocchi-Wagner, & McGuire, 2011; Madison & Minichiello, 2001). Den första typen av förövare som identifierades var de som hade ett öppet sätt att begå sexuella trakasserier (Madison & Minichiello, 2001). Den andra typen av förövare var de som hade ett beteende med bristande respekt mot kvinnor (Madison & Minichiello, 2001). Dougherty m.fl. (2011)
11
beskrev förövaren som en kåt man med okontrollerbar sexdrift, av en sjuksköterska som deltog i studien sågs det som en bieffekt av att tillhöra det manliga könet. Den stereotypa äldre mannen beskrevs även som en typ av förövare med bristande respekt mot kvinnor. Sjuksköterskorna uttryckte också att äldre mäns förvirring och ignorans gjorde att de inte kunde hållas ansvariga för sina handlingar. Från samma studie uppgavs uppfattningen om att olämpligt sexuellt beteende från den gruppen inte tolkades som sexuella trakasserier.
Ytterligare en grupp som identifierades var den av förövare med en viss kultur, etnicitet eller sociokulturell status (Dougherty m.fl., 2011). En sjuksköterska som intervjuades i studien uppgav en sammanlänkning av förövares eventuella subkultur (i det här fallet en man som körde motorcykel) ofta hade en bristande respekt mot kvinnor. Ytterligare en sjuksköterska i studien uppgav att hon blivit antastad av en svart man, vars beteende hon ursäktade med att han kämpade med att vara en del av en minoritet i samhället (Dougherty m.fl., 2011). Vissa typer av förövare hade ett beteende med inslag av sexuella trakasserier som
sjuksköterskorna kunde förutse. Ytterligare en grupp med förövare som identifierades var de vars beteende inte kunde förutses och därmed förvånade sjuksköterskorna (Madison & Minichiello, 2001).
Då förövaren var av samma kön som den utsatte ifrågasatte offret sin egen sexualitet. Den utsatte ifrågasatte även sitt beteende och om de uppmuntrat till sexuella trakasserier (Madison & Minichiello, 2001).
7.4.2 Problemfokuserad coping
De ovanstående copingstrategierna var de vanligast förekommande men det framkom också att flertalet sjuksköterskor agerade direkt i situationen. De bad förövaren att sluta och sade att det inte var ett okej beteende (Dan m.fl., 1995; Madison & Minichiello, 2001). Det kunde resultera i ett verbalt aggressivt beteende från förövaren (Madison & Minichiello, 2001). Det beskrevs som vanligare att äldre sjuksköterskor stod upp för sig själva och sade ifrån till förövaren (Nielsen m.fl., 2017). Det beskrevs också att om förövaren var en läkare var sjuksköterskorna mer tveksamma om de kunde och fick säga ifrån. Lamesoo (2013) förklarade det med sjuksköterskornas syn på läkare som auktoriteter i jämförelse med patienter där sjuksköterskan vågade markera att det inte är okej.
7.5 Hierarki och genus i teamet
Patienter uppgavs dagligen fälla sexistiska kommentarer och förslag. Sjuksköterskor menade att patienter regelbundet kunde ha ett beteende som skulle kunna klassificeras som sexuella trakasserier (Cogin & Fish, 2009; Nielsen m.fl., 2017). När sjuksköterskorna blev ombedda att jämföra sexuellt beteende från läkare respektive patienter uppgavs två svar. En del sjuksköterskor ansåg att sexuella trakasserier av läkare var mer störande än när de blev trakasserade av patienter. Det andra svaret var att det inte var någon skillnad, då patienter och läkare är som alla andra män, representativa av stereotyp maskulinitet (Lamesoo, 2013). När sjuksköterskor blev sexuellt trakasserade av läkare upplevdes svårigheter att säga ifrån på grund av den hierarkiska strukturen som fanns på sjukhuset och den auktoritet som läkare har (Dan m.fl., 1995). En sjuksköterska uppgav att hon efter att ha blivit utsatt för sexuella trakasserier från en läkare försökt bringa uppmärksamhet till den sexistiska kommentaren, men utan att få stöd från hennes medarbetare. Trakasserier på arbetsplatsen från framförallt läkare skämtade man ofta bort. Den stereotypa bilden av den manliga läkaren och den kvinnliga sjuksköterskan användes som en skämtsam förklaring (Dan m.fl., 1995). Sjuksköterskorna kopplade patienternas beteende till könsstereotyper. Sjuksköterskor porträtteras ofta i media som sexiga och det kan vara en bidragande faktor till patienters inställning till sjuksköterskor (Dougherty m.fl., 2011). Flertalet sjuksköterskor menade att i
12
och med att de är kvinnor så var de mer utsatta och hade de istället fötts till män så hade inte patienterna tagit sig friheten att trakassera dem. En sjuksköterska berättade om ett tillfälle då en patient använt sexuella ord till henne men varit anständig i sitt samtal med hennes manliga kollega. Både sjuksköterskan och hennes kollega ansåg i fallet att hon blivit trakasserad på grund av sitt kön (Dougherty m.fl., 2011).
7.5.1 Bristande ledarskap
En kvinnlig sjuksköterska som hade arbetat fem år på ett sjukhus beskrev ett sexuellt beteende som pågått under flera år på sjukhuset. Det började med sexuella kommentarer, sedan
”oskyldiga” beröringar innan en incident då sjuksköterskan blev nedtvingad i en säng under ett nattskift. När sjuksköterskan rapporterade detta till sin chef fick hon till svar att hon skulle ignorera händelsen i några månader tills förövaren skulle gå i pension (Cogin & Fish, 2009). Specifika riktlinjer, policys eller kollektivavtal i förebyggande syfte av sexuella trakasserier var sällsynta eller bristfälliga, majoriteten av arbetsplatserna hanterar sexuella trakasserier från fall till fall. I Chaudhuris (2007) studie uppgavs att 77 kvinnor hade blivit utsatta för trakasserier, men endast i 27 av fallen hade sjuksköterskorna vidtagit några formella åtgärder för att söka återkrävande, 10 stycken hade klagat till sin handledare och 17 stycken hade tagit upp incidenten med ledningen. När läkare var förövare vidtogs inga åtgärder, men när
förövaren var en icke-medicinsk anställd var sannolikheten att åtgärder skulle vidtas större. I de fall där förövaren var en man med auktoritet var det osannolikt att åtgärder skulle vidtas mot honom (Chaudhuri, 2007; Cogin & Fish, 2009). Även i Dan m.fl. (1995) rapporterades bristande stöd från chefer. Sjuksköterskorna beskrev att antingen lades ingen vikt vid deras upplevelser eller så vändes skulden för det som inträffat mot sjuksköterskorna själva. Två nyexaminerade sjuksköterskor som blivit utsatta av sexuella trakasserier berättade om hur stödet från chefen underlättade deras arbete. Efter att de blivit informerade om vilka rättigheter de hade beträffande sexuella trakasserier på arbetsplatsen upplevde de det vara enklare att utföra sitt dagliga arbete och upplevde en trygghet på arbetet (Cogin & Fish, 2009).
8. Resultatsammanfattning
Flertalet sjuksköterskor har blivit utsatta för sexuella trakasserier på sin arbetsplats. Många sjuksköterskor upplevde känslor som obehag, rädsla och skam. Några upplevde att de inte kunde utföra sitt arbete på samma sätt som innan de blivit sexuellt trakasserade medan andra inte tyckte att de blev påverkade i sin yrkesroll.
Genom att använda olika typer av copingstrategier försökte sjuksköterskorna att hantera händelserna. Copingstrategier som användes var dels direkta strategier i anslutning till
situationen, exempelvis att använda humor, att undvika att böja sig ned och att lämna rummet. Andra mer långsiktiga strategier var att ändra på sättet man var klädd, att ändra sitt schema eller att arbeta färre timmar för att undvika sin förövare.
Sjuksköterskorna förklarade förövarnas beteende med att de, i de fall de var patienter, var sjuka och inte kunde ta ansvar för sina handlingar. Sexuella trakasserier sågs också som ett typiskt manligt beteende. Deltagarna i studierna uppgav också att sexuella trakasserier från patienter sågs som en del av arbetet. När de sexuella trakasserierna begicks av auktoriteter som läkare var det svårare att hantera.
Sjuksköterskorna hade olika upplevelser av att rapportera de sexuella trakasserierna till sina chefer. En sjuksköterska hade blivit bra bemött när hon rapporterade händelsen och läkaren som utsatt henne blev mer professionell i deras arbetsrelation. Andra uppgav att de till slut
13
gett upp försöken att rapportera när de blivit förödmjukade och inte tagna på allvar av kollegor och chefer. De uppgav också att i de fall förövarna var patienter vidtogs åtgärder, medan det i de fall förövaren var en auktoritet togs inte händelserna på allvar.
9. Diskussion
Diskussionsavsnittet inleds med en diskussion om metoden som valts för genomförandet av arbetet. Den följs av en resultatdiskussion där resultatet i litteraturstudien diskuteras i förhållande till tidigare forskning samt till begreppet coping.
9.1 Metoddiskussion
Sökningarna efter material till litteraturstudien skedde i databaserna Cinahl, Medline och PsycInfo. En sökning i Web of Science gjordes också men inga artiklar som svarade till syftet hittades. För att bredda antalet träffar och hitta all relevant litteratur och därmed öka
trovärdigheten i arbetet användes flera olika databaser (Kristensson, 2014). Vid sökning i flera databaser minskar risken att relevanta artiklar faller bort. Sökningarna begränsades till artiklar som var peer-reviewed för att säkerställa vetenskaplig nivå i artiklarna samt till att bara visa artiklar publicerade på engelska, ett språk som behärskas. I och med det kunde en tillförlitlig översättning av artiklarnas resultat säkerställas. En identifiering av de
meningsbärande begreppen gjordes enligt POR-modellen, för att avgränsa sökningen till att identifiera studier som innefattar de områden som ska undersökas (Willman et.al., 2013). Till en början användes enbart sökorden sexual harassment AND nurs*, men för att
ytterligare precisera sökningen lades flera sökord till (se Bilaga 1). Bland annat lades sökordet
health personnel till för att bredda sökningen. Det resulterade i att även studier med andra
yrkeskategorier inom sjukvården tillkom. De lästes noga genom och enbart de som hade med sjuksköterskors upplevelser inkluderades i litteraturstudien. Trots att mer specifika sökord användes återstod en stor del artiklar som inte var relevanta för syftet. De sållades bort manuellt efter att båda författarna läst artiklarna.
En begränsning till forskning publicerad tidigast tio år tillbaka i tiden gjordes, men
begränsningen togs bort för att tillräckligt många artiklar som svarade mot syftet skulle kunna inkluderas. Enligt Forsberg och Wengström (2013) ska forskning inte vara äldre än 3-5 år för att betraktas som aktuell, inkluderade artiklar äldre än så minskar arbetets trovärdighet. Bristen på aktuell forskning innebar att ingen begränsning gällande publiceringsår gjordes, vilket således skulle kunna påverka arbetets trovärdighet.
Med det i åtanke gjordes bedömningar av äldre artiklar och dess relevans för syftet. När de första sökningarna genomförts framkom det att det finns begränsat antal aktuella artiklar som belyser upplevelsen. Det resulterade i att en artikel från år 1995 inkluderades i resultatet. Från början fanns tanken att enbart inkludera forskning utförd i Europa. På grund av ett begränsat antal studier utförda inom ämnet gjordes dock ingen geografisk begräsning. Det kan tänkas påverka litteraturstudiens överförbarhet eftersom samhällsstrukturer, kultur och
vårdformer skiljer sig runt om i världen. I resultatet framgick dock att oavsett geografisk och kulturell hemvist hade sjuksköterskorna liknande reaktioner och upplevelser av sexuella trakasserier. Resultaten visade också att konsekvenser av sexuella trakasserier hade många likheter länder emellan. Eftersom syftet bland annat var att beskriva sjuksköterskornas upplevelse av sexuella trakasserier samt konsekvenser av dem ansågs den geografiska begränsningen inte innebära någon brist i resultatet som rör de frågeställningarna. Att
upplevelser och konsekvenser av sexuella trakasserier är liknande i alla länder som ingår i den här litteraturstudien tyder på att de inte är kulturellt betingade. Därmed kan den uteblivna
14
geografiska begränsningen öka litteraturstudiens överförbarhet för resultaten gällande upplevelser och konsekvenser.
Urvalet av artiklar bestod av sex kvalitativa och två kvantitativa studier samt två studier med mixad metod. Från artiklarna med mixad metod användes enbart den kvalitativa delen från den ena och enbart den kvantitativa delen från den andra, vilka var de delar som svarade bäst på syftet. Eftersom syftet med den här litteraturöversikten var att undersöka sjuksköterskors upplevelser av sexuella trakasserier, var tanken att endast använda kvalitativa studier, då de fokuserar på att beskriva just upplevda erfarenheter och upplevelser. Antalet kvalitativa studier var begränsat och därför inkluderades även kvantitativ forskning för att få ett heltäckande resultat. Att forskning med både kvalitativ och kvantitativ ansats inkluderades ansågs vara en styrka för studien eftersom både subjektiva upplevelser och objektiv
information tillsammans skapade en heltäckande bild av ämnet. Sjuksköterskornas strategier för att hantera situationen framkom även i de kvantitativa studierna. Även information om vilka förövarna var samt att upplevelsen av sexuella trakasserier skiljde sig åt beroende på vem det var som begick dem framkom i de kvantitativa studierna.
En kvalitetsgranskning av artiklarna utifrån granskningsmallar genomfördes. Genom att båda författarna noggrant läste och kvalitetsgranskade artiklarna stärks arbetets reliabilitet.
Artiklarna kvalitetsgranskades för att säkerställa att de höll en god vetenskaplig kvalitet. Sexuella trakasserier kan vara ett känsligt ämne att prata om för de som blivit utsatta och i och med den maktstruktur som finns inom sjukvården kan deltagare i studierna varit rädda för repressalier om de delar med sig av sina erfarenheter. Därför anses det vara en styrka att en litteraturstudie gjordes. Ett större antal sjuksköterskors upplevelser kunde undersökas utan att riskera att de kom till skada, vilket eventuellt inte hade kunnat säkerställas vid en
intervjustudie.
De inkluderade studiernas resultat sammanställdes och analyserades enligt integrerad analys (Kristensson, 2014). Alla delar ur resultaten som svarade på syftet togs med för att undvika vinkling av resultatet. Analysprocessen började med att artiklarna lästes i sin helhet varefter kategorier bildades och därefter underkategorier. Det sågs som en styrka att båda författarna kom överens om ungefär samma kategorier under analysen. Under arbetets gång ändrades och lades underkategorier till för att få ett strukturerat och heltäckande resultat. Kvalitativa
respektive kvantitativa artiklar analyserades för sig. I de kvantitativa artiklarna skilde sig resultatet av det antal sjuksköterskor som utsatts för sexuella trakasserier, varför en säker slutsats om förekomsten inte kunde dras.
Förförståelsen medvetandegjordes genom att förväntningar på resultatet som fanns skrevs ned och sedan diskuterades när artiklarna analyserades, vilket minskar risken för systematiska fel (Billhult & Gunnarsson, 2012).
9.2 Resultatdiskussion
I resultatet framkom att sjuksköterskorna hade olika känsloupplevelser och copingstrategier för att hantera sexuella trakasserier. Det uppgavs dessutom ha varierande konsekvenser för omvårdnaden och därför är det viktigt att uppmärksamma sexuella trakasserier. Huvudfynden som identifierades i resultatet var sjuksköterskornas känsloreaktioner och copingstrategier till följd av sexuella trakasserier, konsekvenser samt behovet att uppmärksamma sexuella
15
9.2.1 Känsloupplevelser och copingstrategier
Sexuella trakasserier beskrivs i resultatet orsaka olika negativa känsloupplevelser till följd av att sjuksköterskorna blivit utsatta. Obehag, skuld och förnedring är känslor som framkom och även bekräftas i annan forskning utförd på ämnet (Subedi, Hamal & Kaphle, 2013; Kisa, Dziegielewski, & Ates, 2002). Andra känslor som uppgavs av sjuksköterskor som hade blivit utsatta av sexuella trakasserier var bland annat rädsla, skam, ilska och känslan av att vara hotade (Kisa m.fl., 2002).
Svedberg (2010) belyser en uppfattning om att sjuksköterskor ska vara professionella och kontrollera sina känslor. Hon hävdar vidare att det finns en traditionell uppfattning om att sjuksköterskor professionellt ska vårda en patient oavsett dess uppförande. I resultatet framfördes en uppfattning att sjuksköterskor inte är professionella om de tar illa vid sig av sexuella kommentarer.
Det framkom också att en sjuksköterska både kände sig fångad i sin sjuksköterskeroll och hållen där av andra. Madison och Minichiello (2004) beskrev att myter om sjuksköterskan som sexiga, vårdande och intima finns vilket kan vara en bidragande faktor till den rådande synen på sjuksköterskor som Svedberg (2010) beskriver.
Sjuksköterskorna såg sexuella kommentarer och beteenden som förväntade från män och förklarade det med att det var ett stereotypiskt manligt beteende. Många sjuksköterskor såg det som en del i jobbet att bli sexuellt trakasserad av patienter.
Den uppfattningen, tillsammans med uppfattningen om sjuksköterskan som en sexig och vårdande person som ska vårda patienter oavsett hur de beter sig, kan tänkas bidra till både förekomsten av sexuella trakasserier men även till det faktum att det inte är något som man pratar om (Madison & Minichiello, 2014). Det bekräftades i ytterligare forskning inom ämnet att sjuksköterskorna som blivit utsatta för sexuella trakasserier antingen valde att inte
rapportera eller att ignorera händelsen (Kisa, Dziegielewski, & Ates, 2002). En anledning till att trakasserierna kunde fortsätta är att offren håller det för sig själva på grund av rädslan för att inte bli trodda (JämO, 2006). Det faktum att sjuksköterskor upplevde att inte bli tagna på allvar och skrattade åt då de rapporterade händelserna kan ses som en härskarteknik, som enligt Ås (1979) används för att behålla eller skaffa makt över andra människor alternativt som ett sätt att hävda sig själv genom att förtrycka andra.
Strategier som användes av sjuksköterskorna för att hantera sexuella trakasserier benämns genomgående i arbetet som copingstrategier.
I resultatet identifierades emotionella copingstrategier. De var bland annat förnekelse,
rationalisering, undvikande och beteendeförklaring av förövaren som enligt Weman-Josefsson och Berggren (2013), vars definition av coping användes i litteraturstudien, kan klassas som dysfunktionella copingstrategier vilket innebär att de inte minskar de negativa känslorna eller tar bort stressorn. Sjuksköterskor uppgav att de gått ner i tid, bytt arbetsplats eller till och med bytt bransch, vilket också bekräftas av Valente och Bullough (2004). Det är strategier som kan klassificeras som undvikande, och därmed eventuellt dysfunktionella copingstrategier. Trots att de dysfunktionella copingstrategierna dominerade, beskrevs även sjuksköterskors aktiva sätt att lösa problemet. Sjuksköterskor beskrev hur det kunde säga ifrån till patienter och kollegor då de blev utsatta för sexuella trakasserier. Det benämns som problemfokuserad coping och kan bidra till en ökad kontroll (Weman-Josefsson & Berggren, 2013). Ett exempel togs upp av Madison och Minichiello (2004) där en sjuksköterska beskrev att hon i brist på tillit till ledningen, tog saken i egna händer och konfronterade förövaren. Den här typen av problemhantering verkade främst förekomma hos äldre mer erfarna sjuksköterskor (Madison
16
& Minichiello, 2004). I litteraturstudiens resultat framkom också att sjuksköterskorna var mer benägna att säga ifrån till patienter som begick sexuella trakasserier än mot läkare som gjorde det.
Att prata med anhöriga eller kollegor var en annan copingstrategi som identifierades. Det hör enligt Weman-Josefsson och Berggren (2013) till kategorin socialt stöd vilket kan vara en god copingstrategi i de fall sjuksköterskorna fick stöd i sin upplevelse. Det framkom dock i
resultatet att långt ifrån alla sjuksköterskorna hade fått det goda stödet. Speciellt bristande var stödet från ledning och chefer. När strategin inte fungerar, det vill säga när sjuksköterskor som söker stöd hos ledning inte får det, är det inte svårt att förstå att de dysfunktionella copingstrategierna dominerar.
9.2.2 Konsekvenser
Sexuella trakasserier på arbetsplatsen påverkade de utsatta sjuksköterskorna, både i sin relation till patienten och kollegor men även känslomässigt. De sexuella trakasserierna och de känslor som de medförde påverkade sjuksköterskorna i sitt patientnära arbete i form av att sjuksköterskan blev mer kall, byggde upp en skyddande mur och blev mer försiktig i sitt arbete. Sjuksköterskorna som blivit utsatta för sexuella trakasserier kunde utveckla psykisk ohälsa. De beskrev också ett undvikande beteendet mot patienterna som utsatt dem för sexuella trakasserier, vilket kan vara ett hinder för att främja hälsa, något som enligt Svensk Sjuksköterskeförening (SSF, 2017) ses som ett av målen med omvårdnad (Robbins, m.fl., 1997; Valente & Bullough, 2004). När sjuksköterskor utsattes för sexuella trakasserier påverkades kvaliteten på de hälso- och sjukvårdstjänster som de tillhandahöll (Subedi m.fl., 2013). Svensk sjuksköterskeförening (SSF, 2017) poängterar dessutom vikten av att som sjuksköterska etablera en god relation till både patient och närstående, något som kan tänkas försvåras när sjuksköterskan bygger upp en mur och distanserar sig som skydd mot sexuella trakasserier.
Sexuella trakasserier i sjuksköterskans dagliga arbete innebar en osäker miljö vilket påverkade både patientarbetet och den individuella sjuksköterskans mående. Enligt
Diskrimineringslagen (SFS 2008:567) skapar sexuella trakasserier en kränkande och hotfull arbetsmiljö som stör och hindrar anställda i sitt arbete. Som tidigare nämnts kände sig sjuksköterskorna tvingade att gå ned i arbetstid, byta arbetsskift eller till och med byta arbetsplats för att slippa bli utsatt för sexuella trakasserier. Det kan således tänkas leda till ekonomiska konsekvenser, både för sjuksköterskan privat såväl som för arbetsgivaren som går miste om arbetskraft samt tid och pengar som går åt till att rekrytera och utbilda ny personal (Gardner & Johnsson). Det är tid och pengar som skulle kunna komma bättre till nytta om det gick till att informera och utbilda sin personal i hur man på ett effektivt sätt kan motverka sexuella trakasserier och därmed också bidra till en bättre arbetsmiljö.
9.2.3 Att uppmärksamma problemet sexuella trakasserier
Under den här rubriken diskuteras den maktobalans i teamet som identifierats samt de behov som uttrycktes finnas att uppmärksamma problemet. Både ledning och chefer, läkare och sjuksköterskor som blivit utsatta, men även de som inte blivit det, identifierades ha ett behov att bli uppmärksammade på problemet.
När sjuksköterskor blev sexuellt trakasserade av läkare upplevdes svårigheter att säga ifrån. Det kunde förklaras med den hierarkiska strukturen som finns på sjukhuset och den auktoritet som läkare har (Subedi m.fl., 2013). Sjuksköterskorna uppgav att sexuella trakasserier utförda av läkare ofta skrattades bort. Inte heller vidtogs några åtgärder då det var läkare som var
17
förövare, något som är problematiskt då läkare identifieras som en av de största grupperna av förövare. Det stärktes även i en studie av Subedi m.fl. (2013) där alla förövarna var män, och den största gruppen av förövare var läkare, vilket visar behovet av att uppmärksamma
sexuella trakasserier och den hierarkiska kultur som ofta kan återfinnas inom sjukvården. Majoriteten av sjuksköterskorna rapporterade sällan vidare händelserna om sexuella trakasserier, vilket även bekräftas av Madison och Minichiello (2004). Ytterligare studier stärker uppfattningen att det inte alltid finns någonstans att formellt framföra klagomålen. En sjuksköterska uppgav att det var poänglöst att ens prata om incidenten då det inte fanns några riktlinjer kring hur det skall hanteras (Subedi m.fl., 2013). Majoriteten av studierna visade att det rådde bristande stöd från ledningen, men det framkom även tillfällen där stöd från ledning gav en positiv utgång. Det kan tala för att ett gott stöd från ledningen när incidenter inträffar gör sjuksköterskan mer trygg i sitt arbete och på sin arbetsplats. Dessutom har arbetsgivaren i enlighet med Arbetsmiljölagen (SFS 1977:1160) skyldighet att vidta de åtgärder som behövs för att förebygga att arbetstagaren utsätts för ohälsa eller olycksfall, särskilt ska den risk det kan innebära för arbetstagaren att utföra ett arbete ensam beaktas. Sjuksköterskor arbetar ofta i olika vårdlag men träffar dagligen patienterna och andra yrkeskategorier ensamma, till exempel återberättar en sjuksköterska om när hon var ensam med en patient och blev neddragen i patientens säng (Madison & Minichiello, 2004).
En förutsättning för att kunna utveckla sjukvården gällande sexuella trakasserier är att
konfrontera problemet och inse allvaret av sexuella trakasserier på arbetsplatsen (Subedi m.fl., 2013).
Sexuella trakasserier förekommer runt om i världen och för att tryggheten och säkerheten i sjuksköterskeyrket ska kunna säkerställas behöver sjuksköterskor, då de rapporterar att de blivit utsatta för sexuella trakasserier, bli tagna på allvar. En av sjuksköterskorna uttryckte dessutom vikten av att ta upp ämnet och på så sätt bidra till att utveckla strategier för sjuksköterskor att hantera sexuella trakasserier (Madison & Minichiello, 2004). I samma studie beskrivs bristande stöd från ledningen. Det kan leda till att ansvaret för att hantera sexuella trakasserier läggs på den enskilda sjuksköterskan. Istället bör ett strukturerat arbete inom sjukvården finnas för att motverka förekomsten av sexuella trakasserier (Madison & Minichiello, 2004). Resultatet genomsyras av etiska problem där sjuksköterskorna beskriver osäkerhet kring att säga ifrån till auktoriteter som trakasserar dem sexuellt och deras
uppfattning om att sexuella skämt och antydningar från patienter är en del av arbetet som sjuksköterska. Det kan tolkas som att det är svårt för sjuksköterskorna att förstå vilka beteenden de behöver acceptera. Patienter ska bemötas med respekt samtidigt som sjuksköterskan har rätt till sina känslor utan att känna att de inte är en tillräckligt bra sjuksköterska.
Studierna som ligger till grund för litteraturstudiens resultat innefattar nästan enbart kvinnliga deltagare. Resultatet kan därför spegla enbart kvinnliga sjuksköterskors upplevelse och det kan antas att med fler manliga deltagare hade resultatet sett annorlunda ut. Det kan tänkas att manliga sjuksköterskor också är utsatta för sexuella trakasserier på sin arbetsplats då
sjuksköterskeyrket är kvinnodominerat men enligt Arbetsmiljöverket utsätts fler kvinnor än män för sexuella trakasserier (Arbetsmiljöverket, 2015).
10. Slutsats
I litteraturstudiens resultat framkommer att ett flertal sjuksköterskor blivit utsatta för sexuella trakasserier på sin arbetsplats. Patienter och läkare identifierades som de största grupperna av förövare. Det orsakade känslor av bland annat skuld, skam och förnedring. Förutom det faktum att det påverkade sjuksköterskan personligt hade det också konsekvenser för
18
omvårdnaden, då sjuksköterskan kunde få svårigheter att utföra sitt arbete och att känna sig trygg på sin arbetsplats. Några sjuksköterskor uppgav att de avslutat sin anställning på grund av sexuella trakasserier, något som kan tänkas påverka såväl sjuksköterskans ekonomi men också samhällsekonomin.
Genus och hierarkiska maktstrukturer mellan sjuksköterska och läkare uppfattades som betydande faktorer för förekomsten av sexuella trakasserier. Det rådde dessutom en underrapportering av sexuella trakasserier som medförde att problemet inte
uppmärksammades i lika stor utsträckning som det förekom. Det saknades stöd och
information från ledningen om hur man effektivt hanterade den här typen av trakasserier. De vanligaste sätten för sjuksköterskor att hantera de sexuella trakasserierna var emotionella copingstrategier.
11. Kliniska implikationer
På arbetsplatser bör riktlinjer och information för hur man bemöter och hanterar sexuella trakasserier finnas tillgänglig för all personal. Det bör även finnas utarbetade rutiner för alla yrkesgrupper för hur det ska hanteras såväl på individnivå som för kollegor och ledning. All anställd personal inom vården ska medvetandegöras om sina rättigheter och arbetsgivarens skyldigheter att handla då sexuella trakasserier förekommer. Alla ska få vara trygga på sin arbetsplats, även de som är anställda inom vården.
Genom att erkänna problemets omfattning och föra det på tal kan tabun kring ämnet minska. Redan på utbildningsnivå bör problemet belysas och effektiva strategier att hantera problemet bör identifieras och diskuteras. Genom det kan bilden av sjuksköterskan som sexig, vårdande och intim förändras och att inte bli sexuellt trakasserad på sin arbetsplats bli en självklarhet.
12. Fortsatt forskning
Under arbetet med litteraturstudien upptäcktes att det finns ett flertal kvantitativa artiklar som med hjälp av enkäter undersökt hur frekvent sjuksköterskor upplever sexuella trakasserier, på vilka sätt de hanterar dem och vilka känslor de medför. De fanns däremot inte lika stor mängd kvalitativa studier som undersöker upplevelsen av sexuella trakasserier, framför allt inte studier publicerade de senaste 3-5 åren. Därför anses det finnas ett behov av forskning där upplevelsen undersöks närmare samt vilka konsekvenser det får, både på ett personligt plan för sjuksköterskan men också vilka faktiska konsekvenser det medför för omvårdnaden. Det efterfrågas även mer forskning utförd i Skandinavien, för att på ett enklare sätt kunna implementera resultatet i en svensk vårdkontext. För att kunna kartlägga och finna fungerande lösningar på problemet som sjuksköterskor upplever behövs mer forskning på området. Det vore också intressant med mer forskning där manliga sjuksköterskors upplevelser och erfarenheter av sexuella trakasserier undersöks. Det skulle kunna ge en ökad kunskap som vidare kan bidra till att ämnet synliggörs, så att strategier och lösningar kan tas fram.
19
Referenslista
*= artiklar i resultatet.
Arbetsmiljöverket. (2014). Arbetsmiljön 2013. Stockholm: Arbetsmiljöverket. Hämtad 5 april från: https://www.av.se/globalassets/filer/statistik/arbetsmiljostatistik-arbetsmiljon-2013-rapport-2014-03.pdf
Bentling, S. (2013). Sjuksköterskans kärnkompetenser. I J. Leksell & M. Lepp (Red.),
Sjuksköterskeprofessionen - en tillbakablick på kompetens och kunskapskrav (s. 37-62).
Stockholm:Liber
*Bronner G, Peretz C, & Ehrenfeld M. (2003). Sexual harassment of nurses and nursing students. Journal of Advanced Nursing, 42(6), 637–644. https://doi.org/10.1046/j.1365-2648.2003.02667.x
*Çelik, Y., & Çelik, S. Ş. (2007). Sexual Harassment Against Nurses in Turkey. Journal of
Nursing Scholarship, 39(2), 200–206. https://doi.org/10.1111/j.1547-5069.2007.00168.x
*Chaudhuri, P. (2007). Experiences of Sexual Harassment of Women Health Workers in Four Hospitals in Kolkata, India. Reproductive Health Matters, 15(30), 221–229.
https://doi.org/10.1016/S0968-8080(07)30319-4
CODEX – regler och riktlinjer för forskning. Hämtad 1 maj 2018, från http://www.codex.vr.se/forskningmanniska.shtml
*Cogin J, & Fish A. (2009). Sexual harassment--a touchy subject for nurses. Journal of
Health Organization & Management, 23(4), 442–462.
Dahlborg Lyckhage, E. (2010). Vårdande kvinnor i populärkulturen. I H. Strömberg & H. Eriksson (Red.), Genusperspektiv på vård och omvårdnad (uppl. 2., s. 133-145). Lund: Studentlitteratur.
*Dan, A. J., Pinsof, D. A., & Riggs, L. L. (1995). Sexual Harassment as an Occupational Hazard in Nursing. Basic and Applied Social Psychology, 17(4), 563–580.
https://doi.org/10.1207/s15324834basp1704_8
Diskrimineringsombudsmannen. (2017). Trakasserier och sexuella trakasserier. Hämtad 25 mars 2018, från http://www.do.se/om-diskriminering/former-av-diskriminering/trakasserier-och-sexuella-trakasserier/
*Dougherty, D. S., Baiocchi-Wagner, E. A., & McGuire, T. (2011). Managing sexual harassment through enacted stereotypes: An intergroup perspective. Western Journal of
Communication, 75(3), 259–281. https://doi.org/10.1080/10570314.2011.571654
Forsberg, C. & Wengström, Y. (2003). Att göra systematiska litteraturstudier. Stockholm: Natur och Kultur.
Gardner S, & Johnson PR. (2001). Sexual harassment in healthcare: strategies for employers.
20
Hellzen O, Asplund K, Sandman P, & Norberg A. (2004). The meaning of caring as described by nurses caring for a person who acts provokingly: an interview study. Scandinavian Journal
of Caring Sciences, 18(1), 3–11.
Henricsson, M. (2014). Vetenskaplig teori och metod – från idé till examination inom omvårdnad. I M. Henricsson (Red.), Diskussion (s. 472-479). Lund: Studentlitteratur.
*Hibino Y, Ogino K, & Inagaki M. (2006). Sexual harassment of female nurses by patients in Japan. Journal of Nursing Scholarship, 38(4), 400–405.
https://doi.org/10.1111/j.1547-5069.2006.00134.x
JämO. (2006). Kunskapsöversikt – sexuella trakasserier och trakasserier på grund av kön i arbetslivet. Stockholm: Diskrimineringsombudsmannen. Hämtad 3 april från:
http://www.do.se/Material/Gamla-ombudsmannens-material/Rapporter/. [2009-11-25]. Kisa, A., Dziegielewski, S. F., & Ates, M. (2002). Sexual Harassment and Its Consequences: A Study Within Turkish Hospitals. Journal of Health & Social Policy, 15(1), 77–94.
https://doi.org/10.1300/J045v15n01_05
*Lamesoo, K. (2013). Some Things Are Just More Permissible for Men”: Estonian Nurses’’ Interpretations of Sexual Harassment”. Scandinavian Journal of Feminist and Gender
Research, 21, 123–139. https://doi.org/10.1080/08038740.2013.795190
Lazarus, R. S. (1993). Coping theory and research: past, present, and future.: Psychosomatic
Medicine, 55(3), 234–247. https://doi.org/10.1097/00006842-199305000-00002
*Madison J, & Minichiello V. (2001). Sexual harassment in healthcare: classification of harassers and rationalizations of sex-based harassment behavior. Journal of Nursing
Administration, 31(11), 534–543.
Minichiello, V. (2004). The Contextual Issues Associated With Sexual Harassment
Experiences Reported By Registred Nurses. Australian Journal of Advanced Nursing, 22(2), 6 Määttä, S. & Öresland, S. (2014). Genusperspektiv i omvårdnad. I F. Friberg & J. Öhlén (Red.), Omvårdnadens grunder: Perspektiv och förhållningssätt (2 uppl., s. 323-337). Lund: Studentlitteratur
*Nielsen, M. B. D., Kjær, S., Aldrich, P. T., Madsen, I. E. H., Friborg, M. K., Rugulies, R., & Folker, A. P. (2017). Sexual harassment in care work – Dilemmas and consequences: A qualitative investigation. International Journal of Nursing Studies, 70, 122–130.
https://doi.org/10.1016/j.ijnurstu.2017.02.018
Park, M., Cho, S.-H., & Hong, H.-J. (2015). Prevalence and Perpetrators of Workplace Violence by Nursing Unit and the Relationship Between Violence and the Perceived Work Environment. Journal of Nursing Scholarship, 47(1), 87–95.
https://doi.org/10.1111/jnu.12112
Robbins, I., Bender, M. P., & Finnis, S. J. (1997). Sexual harassment in nursing. Journal of
