Maskulina ideal och sexuella
trakasserier
En diskursanalys av gender och jämställdhet inom Försvarsmakten
Masculine ideals and sexual harassment
A discourse analysis of gender and gender equality within the Swedish Armed
Forces
Emelie Wahlkrantz
Fakulteten för humaniora och samhällsvetenskap Genusvetenskap III
Grundnivå, 15 hp
Handledare: Tara Mehrabi
Mot bakgrunden av den könsneutrala värnplikten var uppsatsens syfte att identifiera diskurser om gender och jämställdhet inom Försvarsmakten. För att undersöka detta användes en diskursanalys där dagstidningsartiklar och Försvarsmaktens jämställdhetsdokument
analyserades utifrån frågeställningarna om hur gender respektive jämställdhet diskuteras och förstås i dessa material. Analysen resulterade i elva identifierade diskurser; sex för gender och fem för jämställdhet. För gender identifierades en binär uppfattning av gender, drivande manlig sexualitet och kvinnliga offer som diskursiva ramar i jämställdhetsdokumenten. I dagstidningarna identifierades diskurser om mäns och kvinnors olika intresse, om maskulint förhållningssätt och manlig sexualitet. I analysen av jämställdhet identifierades en diskurs där kvinnor synliggörs och jämförs mot en osynlig manlig standard samt en diskurs om sexuella trakasserier i jämställdhetsdokumenten. I dagstidningsartiklarna identifierades diskurser om att kvinnor bidrar till försvarets operativa förmåga, att sexuella trakasserier utgör hinder för jämställdhet och att jämn könsfördelning ses som jämställdhet. Diskurserna i
jämställdhetsmaterialen och dagstidningarna överlappade varandra till viss del, exempelvis gällande manlig sexualitet och sexuella trakasserier.
Utifrån analysen konstaterades att Försvarsmaktens jämställdhetsarbete har ett fokus på sexuella trakasserier. Femininitet associeras till offerskap medan mäns sexualitet formuleras som aggressiv, vilket underbygger förståelsen av sexuella trakasserier inom Försvarsmakten. Den slutsats som dras från uppsatsen är att uppfattningarna om jämställdhet baseras på diskursiva uppfattningar om gender. Likaså baseras uppfattningarna om gender inom organisationen på de diskursiva förståelser som finns om jämställdhet.
Nyckelord
Abstract
In the context of the Swedish conscription being reformulated as gender neutral, this thesis aimed to identify discourses about gender and equality in the Swedish Armed Forces. A discourse analysis was used to identify how gender and gender equality is understood and discussed in newspaper articles as well as in the Swedish Armed Forces’ documents on gender equality. The analysis resulted in six identified discourses on gender. A binary
understanding of gender, aggressive male sexuality and female victims were discourses about gender in the gender equality documents, whereas men’s and women’s different interests, masculine attitudes and aggressive male sexuality was discursive perceptions of gender in the newspapers. The analysis resulted in five identified discourses on gender equality. In the gender equality documents a discourse about women being compared to an invisible male standard was identified as well as a discourse about sexual harassment. In the newspapers one discursive notion was that women contribute to the efficiency of the defense; another was that sexual harassment is an obstacle for gender equality and a third discourse regards even gender ratio as gender equality. To some extent, the discourses in the newspapers and the gender equality documents overlapped, for example regarding male sexuality and sexual harassment. The analysis showed a skewed focus on sexual harassment in the Swedish Armed Forces’ gender equality work. Femininity is associated with victim hood while men’s sexuality is articulated as aggressive, which underpins the understanding of sexual harassment. The conclusions that are drawn from this thesis are that perceptions of gender and gender equality are co-constructed, meaning that they mutually depend on and construct each other.
Keywords
Innehållsförteckning
Introduktion ... 1
Syfte ... 2
Frågeställning ... 2
Bakgrund ... 3
Koppling mellan väpnad konflikt och män ... 3
Den svenska värnplikten ... 4
Den könsneutrala värnplikten ... 6
Tidigare forskning ... 7
Jämställdhetsintegrering ... 7
Hinder för jämställdhet inom Försvarsmakten ... 8
Brödraskap ... 10 Hedersman ... 10 Likvärdighet ... 11 Omkönad soldat ... 12 Sexualitet ... 13 Teori ... 14 Diskurs ... 14 Socialkonstruktivism ... 15 Gender ... 16 Jämställdhet ... 18 Metod ... 19 Diskursanalys ... 19 Genomförande ... 21 Datainsamling ... 21 Jämställdhetsdokument ... 21 Dagstidningsartiklar ... 21 Etik ... 23 Analys ... 23 Kapitel 1. Gender ... 23
Analys av gender i jämställdhetsdokument ... 23
Diskussion av kapitel 1 ... 32
Kapitel 2. Jämställdhet ... 34
Analys av jämställdhet i jämställdhetsdokument ... 34
Analys av jämställdhet i dagstidningsartiklar ... 38
Diskussion av kapitel 2 ... 43
Sammanfattande diskussion ... 44
Slutsats ... 46
Vidare studier ... 48
Introduktion
Den svenska värnplikten har historiskt enbart omfattat män. År 2017 förändrades detta i och med att värnplikten återinfördes som könsneutral, vilket innebär att den nu även omfattar kvinnor (Försvarsmakten, n.d.). Värnplikt är en militär utbildning som personer med lagligt stöd kan rekryteras till genom tvång. Sverige har haft ett värnpliktsystem under hela
nittonhundratalet, ända fram till 2010 då värnplikten lades vilande med målet om att frivillig utbildning skulle ersätta värnplikten. I samband med att värnplikten lades vilande så
formulerades den som könsneutral i händelse av att den skulle återinföras. År 2017 beslutades att återinföra värnplikten eftersom försvaret inte lyckades fylla kvoterna med frivilliga
ansökningar. Att värnplikten återinfördes innebär alltså att både män och kvinnor idag kan tvingas genomföra värnplikt enligt lag.
Eftersom försvaret historiskt bara har pliktat män har männen kommit att dominera organisationen både numeriskt och symboliskt. Under nittonhundratalet har kvinnor dock gradvis tillåtits att delta i försvaret på frivilliga premisser, beskriver genusforskarna Alma Persson och Fia Sundevall (2019). Kvinnor har dock alltjämt varit en minoritet i försvaret, både bland värnpliktiga och bland högre befattningar. Värnplikten har historiskt betraktats som en institution som gör pojkar till män och sexism har beskrivits sitta i organisationens väggar. Försvarsmakten har under många år bedrivit ett jämställdhetsarbete för att bland annat hantera sexismen. Trots detta har arbetsmiljön för kvinnor inom försvaret har inte alltid varit acceptabel, vilket bland annat Officerstidningens chefredaktör Josefine Owetz (2017, ss. 10-13) (2017, ss. 10–10-13) skildrar. Grov jargong, härskartekniker, övergrepp och sexistiska skämt är exempel på missförhållanden som har uppdagats genom uppropet #givaktochbitihop, Försvarsmaktens upprop i kölvattnet av #metoo (ibid). Uppropet tyder på att kvinnors upplevelse av Försvarsmakten och värnplikten skiljer sig från männens upplevelser. Att kvinnors deltagande tidigare varit frivilligt kan tänkas ha inneburit att de haft större tolerans mot missförhållanden än de kvinnor som nu pliktas till försvaret.
Som arbetsgivare har Försvarsmakten ett ansvar att förhindra missförhållanden på
frågeställning för uppsatsen, så är det en allt för omfattande frågeställning för att kunna hanteras inom uppsatsens ramar. Istället undersökte jag hur kvinnor och män förstås inom Försvarsmakten utifrån hur de formuleras i text. I relation till detta undersökte jag även hur jämställdhet förstås inom organisationen. Utifrån ett diskursivt perspektiv skapas vår uppfattning av omvärlden genom språket. Att undersöka hur gender och jämställdhet formuleras språkligen kan därför tänkas reflektera delar av den verklighet som värnpliktiga upplever inom Försvarsmakten.
Inom Försvarsmakten används det engelska begreppet gender även i svensk kontext. Gender används som en synonym för det svenska begreppet genus, som avser en persons sociala och kulturella kön. I föreliggande uppsats använder jag samma begrepp som Försvarsmakten, det vill säga jag använder begreppet gender. En distinktion mellan gender och kön görs av Försvarsmakten, där kön beskrivs åsyfta en persons biologiska kön, medan gender utgör det sociala könet (Försvarsmakten, 2015-a). Både gender och kön beskrivs dock handla om män och kvinnor. Ingen diskussion om övriga genderidentiteter, så som transidentiteter eller icke-binära personer, förekommer i det analyserade materialet. Inte heller diskuteras att den biologiska uppdelningen av individer till män eller kvinnor inte alltid är användbar, se exempelvis historikern Thomas Laqueur (1990) för en redogörelse för detta. Med det sagt så utgår jag i uppsatsen från de genderidentiteter som beskrivs i det analyserade materialet, det vill säga män och kvinnor.
Sammanfattningsvis undersöker jag i uppsatsen hur gender och jämställdhet förstås och diskuteras inom Försvarsmakten. Jag antar ett socialkonstruktivistiskt perspektiv, där gender betraktas som genuskodade handlingar som repeteras över tid.
Syfte
Uppsatsens ena syfte var att undersöka vilka diskurser om gender och jämställdhet som finns i Försvarsmaktens egna formuleringar. Det andra syftet var att undersöka vilka diskurser om gender och jämställdhet som finns i dagstidningars skildringar av Försvarsmakten. För att uppnå syftena med uppsatsen formulerades två huvudfrågeställningar med vardera två delfrågeställningar.
Frågeställning
1. Hur diskuteras och förstås gender inom Försvarsmakten med utgångspunkt i: a. Försvarsmaktens dokument om jämställdhet?
2. Hur diskuteras och förstås jämställdhet inom Försvarsmakten med utgångspunkt i: a. Försvarsmaktens dokument om jämställdhet?
b. Dagstidningar mellan 2017 och 2018?
Bakgrund
I detta avsnitt redogörs för det historiska perspektivet av gender inom Försvarsmakten, med ett fokus på värnplikten. Först beskrivs kopplingen mellan män och militär verksamhet. Därefter görs en sammanfattning av värnpliktens historia utifrån ett genderperspektiv. Avslutningsvis redogörs för dagens könsneutrala värnplikt.
Koppling mellan väpnad konflikt och män
Den allmänna värnplikten infördes i Sverige år 1901 och gällde då enbart för män
(Försvarsmakten, n.d.). Persson och Sundevall (2019) förklarar att värnplikten domineras både symboliskt och numeriskt av män, både i nutid och dåtid. Genusforskaren Jeff Hearn (2013) menar att militära verksamheter sällan sammankopplas med män och maskuliniteter trots denna dominans. Anledningen till detta är att associationen är så stark att den ses som naturlig, förklarar Hearn. Forskare på området är dock överens om att militära organisationer är starkt förknippade med män och maskulinitet (Hearn, 2013; Persson & Sundevall, 2019). Vidare beskriver Persson och Sundevall (2019) att värnplikten till och med kan ses som en grogrund för maskulinitet; den har exempelvis beskrivits som en plats där pojkar görs till män. Utifrån dessa resonemang kan värnplikten tolkas som en plattform där kön både skapas och befästs, det vill säga en organisation som är både könad och könande.
Tidigare marinsoldaten Connie Brownson (2014), beskriver att stridande befattningar ses som de mest kärnfulla positionerna inom militären, även sociologen Anthony King (2015, 2017) och Persson och Sundevall (2019) skildrar detta. De stridande befattningarna innefattar de mest extrema uppgifterna vari sammandrabbning med fienden ingår. De stridande
medan kvinnor och barn sitter trygga hemma. I verkligen har dock många kvinnor erfarit konflikter, bland annat beskriver Maria Eriksson Baaz och Maria Stern (2013), forskare inom politik, att sexuellt våld mot kvinnor använts som ett vapen i krig. Hearn (2013) beskriver dessutom att kvinnors motstånd i konflikter ofta formulerats som fredsarbete snarare än kamp. Kvinnor beskrivs alltså ofta vara förskonade från konflikter, och i de fall de beskrivs uppleva konflikter är det i termer av offerskap eller fredsarbete. Därigenom ses det som naturligt att män innehar de mest krävande militära befattningarna eftersom de ses utgöra beskyddare. Det omvända blir fallet för kvinnorna, som istället antas vara i behov av beskydd.
Den svenska värnplikten
Ekonomhistorikern Fia Sundevall (2011) redogör för kvinnans roll i det svenska försvaret i ett historiskt perspektiv i sin avhandling Det sista manliga yrkesmonopolet. Sundevall förklarar att kvinnor länge deltagit i militära verksamheter i olika former. Från att tidigare ha deltagit som stöttande funktioner genom att exempelvis tvätta och laga mat under korståg, så började kvinnor delta i den militära sjukvården vid mitten av 1800-talet. Att sjukvård blev ett
accepterat område för kvinnor hade ett tydligt samband med den brittiska sjuksköterskans Florence Nightingales framträdande insatser inom krigssjukvård. Att kvinnor övertog sjukvårdande uppgifter innebar ett första steg mot att gendergränserna inom militären
mjukades upp, beskriver Sundevall. Under beredskapstiden vid de båda världskrigen på 1900-talet, breddades kvinnornas roll inom försvaret ytterligare. Kvinnornas roller blev att ta över icke-stridande uppgifter så att männen kunde frigöras för strid. Vartefter behovet av personal ökade omtolkades arbetsuppgifter så att det framstod som naturligt att kvinnor skulle utföra dem. Som exempel nämner Sundevall luftbevakningen som tidigare ansetts vara direkt olämplig för kvinnor men som omformulerades till att vara arbete som särskilt lämpade sig för kvinnor, eftersom kvinnor ansågs föredra monotont och händelselöst arbete och samtidigt kunde sysselsätta sig med sådant som stickning (Sundevall, 2011, s. 65).
Vid mitten av 1960-talet ansåg unga liberaler att det svenska försvaret borde bli könsneutralt och tillåta kvinnor att delta fullt ut i militära professioner, beskriver Persson och Sundevall (2019). Detta ansågs vara en del av kvinnors rättigheter och skyldigheter som
huruvida kvinnor skulle kunna nyttjas som personal inom flygvapnet, där det vid tiden rådde personalbrist. Undersökningen ledde fram till att kvinnor gavs möjligheten att genomföra frivillig värnplikt. Den nya huvudfrågan blev nu vilka befattningar som skulle möjliggöras för kvinnorna. Vid den här tiden var uppfattningen att mäns och kvinnors fysiska kroppar skilde sig markant åt. Fysisk styrka och syreupptagningsförmåga jämfördes och kvinnor fanns vara underlägsna män. Vidare poserades frågor om hur kvinnors kroppar, som innefattade
graviditet, amning och menstruation, skulle hanteras om de kom att delta fullt ut i det militära. Överbefälhavaren Stig Synnergren förklarade att män och kvinnor var ”olika under hakan” (Persson & Sundevall, 2019, s. 6). Med detta avsågs att män och kvinnor hade samma intellektuella förmåga men att det var männens kroppar som var lämpade för militärt arbete. Kvinnor hade alltså tilldelats visst inträde till den militära organisationen vid den här tiden, men på grund av att de ansågs vara fysiskt underlägsna männen var denna tillgång begränsad. Under 80-talet lyftes de formella barriärerna för kvinnor inom försvaret, beskriver Persson och Sundevall (2019). Detta gjordes i tre steg, där kvinnor först fick tillträde till flygvapnets marktjänster år 1980. Två år senare öppnades majoriteten av befattningarna upp, och 1989 öppnades även de sista befattningarna upp. De befattningar som under längst tid förbehölls män var de som hade tydligast maskulin koppling och närmast associerades med strid, bland annat befattningar som stridspilot och dykare. Från och med 1989 är således alla militära befattningar formellt sett öppna för både män och kvinnor.
På 90-talet, i samband med utgivningen av boken Män är från mars, kvinnor från Venus, ansågs skillnader mellan män och kvinnor finns i den sociala uppfostran vilket tänktes resultera i kreativa olikheter mellan könen (Persson & Sundevall, 2019). Dessa skillnader förklarades vara positiva och användbara, genom att män och kvinnor kompletterade varandra. Detta synsätt problematiserades senare med hänsyn till sexuella trakasserier, karriärmöjligheter och möjligheten att kombinera förvärvsarbete med föräldraskap. Under 90-talet formulerades genderskillnader således genom socialkonstruktivism samtidigt som det binära förhållandet, som positionerar män och kvinnor i kontrast till varandra och i hierarkisk ordning, vidhölls.
genomsyrar hela verksamheten. Utöver detta, innebar resolutionen för svensk del att fokus på jämställhetsarbetet förflyttades från arbetsförhållanden inom verksamheten där det varit tidigare, till att röra mötet med civilbefolkningen under insatser. Försvarsmakten skulle således använda ett jämställt bemötande mot lokalbefolkning i insatsområden, exempelvis i Afghanistan. Arbetet med jämställdhet inom den egna organisationen tappade därmed fokus. I samband med att det internationella genderperspektivet antogs uppdagades nya
arbetsuppgifter som lämpade sig för kvinnor inom försvaret. Det handlade exempelvis om att enbart kvinnor skulle kroppsvisitera andra kvinnor eller att kvinnliga soldater kunde inhämta information från civila kvinnor. På detta vis omarbetades den komplementära idén från 90-talet om mäns och kvinnors kreativa olikheter, till att män och kvinnor på 2000-90-talet ses bidra med olika kompetenser till försvaret. På så sätt vidhölls en genderkodning av arbetsuppgifter inom försvaret.
Den könsneutrala värnplikten
År 2010 beslutades att värnplikten skulle bli vilande i fredstid och ersattas av en frivillig militär utbildning. Samtidigt så omformulerades den till könsneutral, det vill säga att den skulle gälla lika för män och kvinnor i händelse av återinförande (Persson & Sundevall, 2019, s. 10). Under 2017 återupplivades värnplikten vilket innebar att kvinnor för första gången kunde tvingas genomföra utbildningen enligt lag. De första rekryterna i det nya systemet påbörjade sin värnplikt 2018. Den myndighet som ansvarar för rekrytering till försvaret är Rekryteringsmyndigheten; de informerar, kallar och mönstrar personer inför värnplikten (Rekryteringsmyndigheten, 2019). Att utbildningen är könsneutral betyder att män och kvinnor har samma skyldighet att infinna sig vid mönstring och utbildning om denne blir kallad för detta (Rekryteringsmyndigheten, n.d.). Enligt Rekryteringsmyndigheten (2018) innebär den jämställda mönstringen att alla behandlas lika och att ingen diskrimineras.
könsneutral tycks alltså inte innebära att män och kvinnor rekryteras i lika stor utsträckning, även om det finns formella förutsättningar att rekrytera kvinnor på samma vis som män. Att det finns färre kvinnliga värnpliktiga än manliga förklaras med att kvinnor är mindre
motiverade att genomföra utbildningen än män.
Att kvinnor beskrivs vara mindre motiverade att genomföra värnplikt kan tänkas hänga samman med den historiska bilden av soldaten som enligt Hearn (2013) utgår från män och maskulinitet. En annan tänkbar faktor är de genderbaserade övergrepp, kränkningar, sexuella trakasserier och härskartekniker som kvinnor inom Försvarsmakten vittnade om i det
nationella uppropet #givaktochbitihop som efterföljde det internationella uppropet #metoo, hösten 2017 (Owetz 2017). Frågan är följaktligen om Försvarsmakten på pappret välkomnar kvinnor samtidigt som militärt arbete i praktiken formuleras utifrån uppfattningar om
maskulinitet och därav begränsar kvinnors deltagande. För att utreda varför kvinnor
fortfarande utgör en minoritet av de värnpliktiga trots den formella könsneutraliteten behöver det undersökas hur gender formuleras i diskussioner om jämställdhet samt hur detta
manifesteras i organisationen; stannar diskussionen på pappret eller sker en praktisk omstrukturering av kultur och praktiker inom Försvarsmakten? Detta vore som sagt en intressant ingång till uppsatsen, dessvärre ryms inte frågeställningen inom ramarna för
uppsatsen, som nämnt ovan. Jag kommer istället att undersöka diskurserna bakom gender och jämställdhet för att förstå hur dessa diskuteras och förstås inom Försvarsmakten.
Tidigare forskning
I detta avsnitt redogörs först för jämställdhetsarbetet inom Försvarsmakten. Därefter redovisas forskning på området gender och jämställdhet inom militära organisationer. Den forskning som redogörs för används senare i uppsatsens analys för att relatera till de identifierade diskurserna.
Jämställdhetsintegrering
Jämställdhetsintegrering (eng.: gender mainstreaming) är den jämställdhetsstrategi som i dagsläget används inom Försvarsmakten, enligt Försvarshögskolans rektor Robert Egnell (2019). Jämställdhetsintegrering är en politisk strategi där genderperspektiv appliceras på hela organisationen, i alla led, förklarar Egnell, beskrivningen återfinns även hos teologen Mary Daly (2005). Daly beskriver att strategin innebär en ansvarsfördelning där alla
strategi används inom Försvarsmakten genom att all personal hålls ansvarig för att bidra till en mer jämställd organisation. Försvarsmaktens ledare har dock ett särskilt ansvar gällande jämställdhetsintegreringen och får därför särskild utbildning (Egnell, 2019). Karin Schröder (2017) är forskare vid Totalförsvarets forskningsinstitut, och beskriver att
jämställdhetsintegrering inom Försvarsmakten handlar om att jämställdhetsperspektivet inkluderas i alla beslut och processer, på samtliga nivåer. Strategin används för att förbättra och utveckla organisationen med syftet att synliggöra och anpassa beslut baserat på de konsekvenser som det får för kvinnor respektive män.
Enligt säkerhets- och genusforskarna Claire Duncanson och Rachel Woodward (2016)
uppstod konceptet jämställdhetsintegrering på nittiotalet som ett gensvar på dåtidens politiska uppfattning om att kön behövde dekonstrueras. Feminister ansåg att föreställningar om
skillnader eller likheter mellan könen inte var produktiva, istället sågs ett behov av att komma bortom själva kategorierna man och kvinna. Med andra ord ansågs det vara nödvändigt att dekonstruera gender, som istället skulle ersättas med mångfald. Genom att fokusera på mångfald snarare än skillnader eller likheter mellan män och kvinnor var förhoppningen att genderkodningarna feminint och maskulint skulle tappa betydelse, förklarar Duncanson och Woodward. Jämställdhetsintegrering som strategi innebär att förflytta fokus från individ och gruppnivå till det strukturella planet. Målet är att utmana det bakomliggande systemet som kategoriserar individer och handlingar, och på så sätt upplösa den binära uppdelningen mellan män och kvinnor.
Även om jämställdhetsintegrering som strategi har välkomnats utifrån de teoretiska
resonemangen, så har strategins implementering kritiserats (Duncanson & Woodward, 2016). Kritik mot jämställdhetsintegrering handlar bland annat om att jämställdhetsarbetet stannar på pappret, exempelvis att genusexperter anlitas utan att själva organisationen förändras,
beskriver Duncanson och Woodward.
Hinder för jämställdhet inom Försvarsmakten
Schröder (2017) har sammanställt faktorer som utgör hinder för jämställdhet inom Försvarsmakten. Hon förklarar att organisationen har arbetat med strukturella hinder för kvinnor inom organisationen under en längre tid. Trots detta rekommenderar Schröder dels fortsatt arbete med tillpassad utrustning för kvinnor. Att kvinnors utrustning inte är
funktionellt tillpassad menar Schröder är oacceptabelt då de utsätts för hälso- och
män, och att kvinnor i högre utsträckning lämnar organisationen än män. Schröder
rekommenderar också att Försvarsmakten behöver fortsätta med att definiera objektiva krav på befattningar som utgår från den könsneutrala plikten. Detta antyder att de krav som finns för befattningar utgår från en maskulin standard. Schröder beskriver även att det finns hinder som är mer subtila, exempelvis att mäns och kvinnors karriärmöjligheter ser olika ut inom organisationen. Detta beror delvis på de initiala rekommendationer som karriärvägledarna ger, förklarar hon. Sammantaget finns det alltså både direkta och indirekta hinder för kvinnor inom Försvarsmakten.
Sexuella trakasserier utgör också ett hinder för jämställdhet inom försvaret, framförallt för kvinnor, förklarar Schröder (2017). Sexuella trakasserier beskrivs vara negativt associerat till kvinnors arbetsglädje, engagemang och hälsa på arbetsplatsen. Försvarsmakten definierar sexuella trakasserier som beteenden med sexuella undertoner som kränker någons värdighet, ”nakenbilder, sexuella anspelningar såsom blickar, gester eller skämt och ovälkommen fysisk beröring” beskrivs som exempel på sexuella trakasserier (Försvarsmakten-b, 2012, s. 5). Samtidigt beskriver Schröder (2017) att de anställda tycks ha lågt förtroende för att
Försvarsmakten ska hantera trakasserierna, vilket antas innebära att anmälningsfrekvensen är låg. Att avstå från att anmäla sexuella trakasserier kan exempelvis handla om rädsla för negativ påverkan på den egna karriären, brister i konfidentialitet eller låg tilltro till organisationens hantering, förklarar Schröder.
Ytterligare en aspekt som Schröder (2017) beskriver i relation till jämställdhetsarbetet inom Försvarsmakten är att kvinnor utgör en minoritet inom organisationen medan männen utgör den dominerande gruppen. Minoritetsgrupper utsätts för socialt tryck från den dominerande gruppen, beskriver Schröder. Därigenom kan det finns särskilda förväntningar på kvinnor inom organisationen. Det kan till exempel handla förväntningen att kvinnor ska lätta upp stämningen. I detta fall bör minoritetsgruppens beteenden tolkas utifrån deras
trakasserier och ett lågt intresse för jämställdhetsfrågan. Att implementeringen av
jämställdhetsintegreringen mött svårigheter och motstånd kan tänkas ha en koppling till den militära kulturen som präglas av brödraskap.
Brödraskap
Genusforskaren Alma Persson (2012) beskriver att sammanhållningen mellan soldater utgör en väsentlig anledning till att många personer stannar inom militären. Vänskapsbanden och sammanhållningen beskrivs som ett brödraskap och utgör en motivationsfaktor bland soldaterna. Brödraskapet är ett starkt och nära band som baseras på tillit. En tydlig gränsdragning görs till sex, intimitet och kärlek vilket bland annat visades genom en
pepparsprejövning, beskriver Persson (2012). Under övningen, där soldaterna skulle använda pepparsprej på varandra, började samtliga gråta, vissa hyperventilerade och andra ropade efter sin mamma. Persson berättar att soldaterna tog hand om varandra genom att hjälpas åt att skölja bort pepparsprejen och trösta varandra. Efter övningen skapade de dock en distans till denna ömhet genom att förklara att det inte handlade om vare sig kärlek eller något sexuellt. Det skapades även distans till den uppfattade feminina handlingen att gråta genom att övningsledaren på förhand förklarade att de alla skulle komma att gråta under övningen. Övningsledaren genomförde övningen först av alla och förevisade därmed det ”korrekta” sättet att agera på, nämligen med aggressivitet, styrka, uthållighet och mod, förklarar Persson. Att erfara pepparsprejen tolkades i efterhand av soldaterna som något av det värsta de varit med om, på så sätt blev erfarenheten något som soldaterna kunde enas kring, en sorts krigshistoria. Brödraskapet innebär således en distansering till femininitet genom
avståndstagandet till gråt och sårbarhet, samtidigt definieras brödraskapet som maskulint. Brödraskapet innebär även ett avståndstagande till homosexualitet genom förtydligandet av att ömheten inte ska tolkas som kärlek eller sex. Sammantaget handlar alltså brödraskapet om att soldaterna tar sig igenom uppgifter tillsammans, som bröder.
Brödraskapet tycks baseras på att alla gruppmedlemmar är män. I Perssons (2012) skildring fanns dock även en kvinnlig soldat med i gruppen som till synes också ingick i brödraskapet.
Hedersman
maskulina gruppmedlemmar ses hedersmän inte utifrån sexuella termer. Vilket kan jämföras med den historiska indelningen av kvinnor till ”sluts” eller ”bitches”, som King beskriver uppstod under andra världskriget då kvinnor anklagades för att sprida könssjukdomar inom försvaret. Kvinnor kategoriserade då av sina manliga kollegor som sexuellt tillgängliga (”sluts”) eller otillgängliga (”bitches”). Indelningen användes som en kulturell resurs av män, och båda kategorier innebar en nedvärdering av kvinnors duglighet inom försvaret. Som hedersmän ses kvinnor alltså inte längre utifrån sexuella termer, snarare betraktas de vara fullvärdiga gruppmedlemmar, förklarar King. Statusen innebär alltså en frizon där kvinnor inte behöver uppleva sexuell uppvaktning från manliga kollegor. Det är dock inte alla kvinnor som blir tilldelade status som hedersman, King vidhåller att det är utvalda kvinnor som visat sig kompetenta som tilldelas denna status.
Att kvinnor tilldelas status som hedersmän innebär dock inte en upplösning av den binära uppdelningen av gender. För att uppfattas som goda soldater behöver kvinnor (och män) frånsäga sig femininitet, vilket konstruerar femininitet som olämpligt för militärt arbete. Jämställdhet definieras därigenom i termer av likhet, då den kvinnliga kroppen behöver bemästra maskulinitet för att accepteras som en fullvärdig gruppmedlem. Trots att gender särskiljs från biologi, genom att kvinnliga kroppar kan utföra maskulina handlingar och tolkas som maskulina av andra, så kvarstår en hierarkisk uppdelning av gender. Alltså, trots att kategorin hedersman inte ses som sexualiserad så är den alltjämt genderkodad.
Likvärdighet
Brownsson (2014) föreslår ett alternativ till att betrakta kvinnor som hedersmän inom försvaret. Hon menar att detta inte är användbart eftersom kvinnor och män har olika
förutsättningar. Brownson föreslår istället att begreppet jämlikhet (eng.: equality) bör bytas ut mot begreppet likvärdighet (eng.: equivalency) inom militära verksamheter. Likvärdighet förklaras som ett koncept där hänsyn tas till biologiska, sociala och fysiologiska skillnader mellan män och kvinnor. Istället för att jämföra män och kvinnor med varandra, vilket av Brownson tolkas som jämlikhet, bör deras respektives egenskaper värderas separat.
Equivalency, used here as a concept, acknowledges without prejudice the differences of physical biology and socially constructed gender in sentient individuals enacting personal agency. Further, equivalency focuses on the kinship environment of the US military, emphasizing maximization of the contributing qualities an individual brings to the exchange. (Brownson, 2014, s. 767)
King (2015) instämmer i användbarheten av begreppet likvärdighet. Han beskriver att kvinnliga soldater kan accepteras som likvärdiga sina manliga kollegor, trots att de inte innehar de mest fysiskt utmanande befattningarna. Behovet av att betrakta män och kvinnor som likvärdiga snarare än jämlika inom militära yrken baseras på att arbetet antas innebära tung fysisk belastning. Därigenom förutsätts att män som grupp har en fördel gentemot kvinnor, då män anses klara av större fysisk belastning. Brownson drar paralleller till sport där män och kvinnor vanligen inte tävlar mot varandra eftersom deras förutsättningar ser olika ut. Brownson tycks således syfta till att det dels är orättvist att jämföra kvinnors och mäns prestationer inom militära yrken, samt att organisationens effektivitet skulle öka om kvinnors egenskaper värdesattes högre.
Konceptet likvärdighet utgår från att män och kvinnor besitter olika egenskaper och förmågor. Egenskaperna blir på så sätt knutna till gender och vidhåller en binär uppdelning. Brownson gör tolkningen att män och kvinnor bidrar med olika egenskaper till försvaret, men att dess bär värderas likvärdigt. Samtidigt förklaras att kärnuppgiften i försvaret utgörs av strid som innebär en tung fysisk belastning, och således utgör ett arbete som bättre passar män än kvinnor. Likvärdighet innebär på så sätt inte en omvärdering av vad det innebär att vara soldat, utan fastslår ett maskulint ideal. Trots att syftet med begreppet verkar vara att förbättra kvinnors arbetsvillkor inom militära verksamheter, så befäster det snarare bilden av att
kvinnor lämpar sig sämre för militära yrken än män. Eftersom yrket definieras som mer lämpligt för män finns det samtidigt en inbyggd hierarki till begreppet. Alltså kan likvärdighet ses som ett begrepp som vidhåller en binär och hierarkisk genderuppdelning.
Omkönad soldat
därigenom kommer de att upphöra att kategoriseras som sådana. På så sätt kommer även soldatens identitet att bli mer flytande och komplett.
A regendered soldier assumes a peacebuilder identity that is equally open to women and men, that equally values ‘masculine’ and ‘feminine’ traits, so much so that they cease to be masculine and feminine. In such a military, soldiering is not a masculine identity, but becomes much more fluid, and is constructed through relations of equality, empathy, care, respect, and recognition of similarities and shared experiences. (Duncanson & Woodward, 2016, s. 12)
Den omkönade soldaten är alltså en position som är lika tillgänglig för män som för kvinnor. Soldatens egenskaper värderas inte längre som maskulina eller feminina och dess identitet konstrueras genom respekt och empati. Att omköna soldaten är med andra ord ett sätt att försöka komma bortom genderdikotomin och göra militär verksamhet till en plats som är lika öppen för män som för kvinnor.
Sexualitet
En annan aspekt som relaterar till gender inom försvaret är synen på sexualitet.
Förväntningarna på mäns och kvinnors sexualitet och hur den uttrycker sig inom försvaret skiljer sig åt. Den historiska indelningen av kvinnor som sexuellt tillgängliga respektive otillgängliga som skildras av King (2015) utgår från ett manligt heterosexuellt perspektiv. I denna kontext beskrivs inte männens sexuella mönster, utan männens sexualitet tycks på ett självklart sätt befinna sig i periferin. Detta tycks även avspeglas i försvaret idag. Brownson (2014) menar att frågan om sexualitet inom försvaret kompliceras av den sneda fördelningen av män och kvinnor. Genom Brownsons intervjustudie framkommer att olika spelregler gäller för militära kvinnor och män att uttrycka och utöva sexualitet. De kvinnor i Brownsons studie som beskrivs hantera sexualitet effektivt har strikt undvikit sexuella relationer på
arbetsplatsen. Samma försiktighetskrav verkar inte finnas för deras manliga kollegor. Exempelvis beskrivs kvinnor behöva värja sig för mäns sexualitet genom att dra tydliga gränser gentemot sina manliga kollegor vilket antyder en påträngande manlig sexualitet. Särskilt vid utlandstjänst beskrivs den manliga sexualiteten som aggressiv utifrån antagandet om ett uppdämt sexbehov. King (2015) hävdar på liknande sätt att manliga soldater anser att kvinnor och femininitet har en så pass stark association till sex att de inte vet hur de ska hantera kvinnliga kollegor.
… women are essentially seen as being for sex. Defined only in sexual terms, male soldiers do not know how to interact with females in any other way than by solicitation; moreover, they expect females to comport themselves in sexualized ways towards them. (King, 2017, s. 312)
utvecklar dock inte King. Sammantaget beskrivs kvinnors sexualitet som något som behöver kontrolleras i den maskulina miljön. Detta tycks inte vara baserat på kvinnornas frigjorda sexualitet, utan utgår snarare från förståelsen av mäns sexualitet som betraktas som svårkontrollerad och ohämmad.
Antaganden om sexualitet inom försvaret utgår från en binär genderförståelse med motsatt attraktion, det vill säga heterosexualitet. Det antyds även ett binärt förhållande så till vida att männens sexualitet ses som naturlig och ostoppbar medan kvinnornas sexualitet är tyglad och mindre framträdande. Gender tycks således mediera uppfattningen om sexualitet inom
försvaret.
Teori
I detta avsnitt beskrivs de teoretiska perspektiv som analysen grundar sig i. Först beskrivs diskurs som ett teoretiskt perspektiv för uppsatsen. Därefter beskrivs socialkonstruktivism. Slutligen beskrivs gender och jämställdhet utifrån ett socialkonstruktivistiskt perspektiv. Perspektiven är utvalda för att de relaterar till det analyserade materialet och den valda metoden.
Diskurs
Språket är inte enbart representationer som reflekterar verkligheten, utan språket skapar även verkligheten, förklarar psykologiprofessor Ann Weatherall (2002). Genom språkliga
formuleringar och användningen av språket skapas en verklighetsuppfattning. En diskurs är ett socialt meningssystem som strukturerar hur vi ser och förstår vår omvärld. På så sätt kan språket förstås som diskursivt, genom att det producerar diskurs.
Gender kan sägas vara en diskurs som skapas genom språket; dels genom hur män och kvinnor beskrivs i språk, dels genom hur män och kvinnor använder språk. Gender kan på så sätt förstås som en social konstruktion, snarare än något medfött och essentiellt. Weatherall (2002) problematiserar detta ytterligare genom att förklara att även gender som koncept kan betraktas som en social konstruktion. Alltså, för det första kan gender, det vill säga
reproduktiv differentiering. I praktiken iscensätts gender av en könad kropp, vilket innebär att det inte alltid görs en skillnad mellan gender och kön. Gender förstås idag vanligen som två polära kategorier; män och kvinnor. Historikern Thomas Laqueur (1990) visar dock att denna förståelse är relativt ny, före 1800-talet förstods gender snarare som en kategori, vilket han benämner enkönsmodellen. I enkönsmodellen sågs kvinnor som underlägsna versioner av män i stället för motsatta. Detta påstående grundar Laqueur bland annat på att kvinnors
genitalier både i benämningar och avbildningar förstods som inverterade versioner av manliga könsorgan. Runt sekelskiftet till 1800-talet skiftade uppfattningen till att förstå män och kvinnor som motsatta, vilket Laqueur benämner tvåkönsmodellen. Den här uppfattningen råder än idag då personer, utan hänsyn till biologisk variation, kategoriseras till någon av dessa två kategorier. På så sätt går det att se gender som en diskurs, en tolkningsram som historiskt har ändrats. Weatherall (2002) påpekar att intersex-personer, individer som föds med en atypisk variation av könskarakteristik, utgör en intressant intersektion där dagens diskursiva uppfattning om gender synliggörs. Oavsett vilken kombination av kromosomer, hormoner eller komposition av genitalier en person har så betraktas denne som en man eller kvinna. Den biologiska variationen av kroppar osynliggörs genom att de diskursiva
uppfattningarna om kön och gender fungerar som en tolkningsram där enbart två kön/gender ses som möjliga. Diskurser innebär således en begränsning i hur vi förstår och tolkar
individer.
Genom förståelsen av språket som diskursivt, har fokus inom forskning flyttats från språk till diskurs, förklarar Weatherall (2002). Tidigare forskning om gender kunde exempelvis handla om sexistiska formuleringar medan senare forskning handlar om hur en text konstrueras på sexistiska sätt. Den nyare förståelsen innebär att språk om gender inte enbart handlar om värdeladdade ord för män eller kvinnor, utan om hur språket på vardagliga sätt konstruerar stereotyper om gender, vilka i slutändan ofta missgynnar eller förminskar kvinnor. Weatherall (2002) förklarar att diskurser om gender kan ses som producerande av maktrelationer mellan män och kvinnor. Makten manifesteras och institutionaliseras i de gendermönster som bildas inom bland annat utbildning, lagstiftning och arbetsfördelning. Att män och kvinnor förstås som olika leder till genderstereotyper som motiverar en skev maktfördelning där män gynnas och kvinnor missgynnas.
Socialkonstruktivism
innebär således att gender, femininitet och maskulinitet etcetera skapas av de personer som använder begreppen. Sociala konstruktioner så som gender kräver upprepade handlingar, förklarar Connell och Pearse (2015). Gender konstrueras bland annat genom distinktioner mellan män och kvinnor, vilket är så välbekanta arrangemang att de framstår som naturgivna. Som exempel nämner författarna den amerikanska showen Super Bowl, där storväxta och bepansrade män tacklar varandra i jakten på en läderboll medan smala kvinnor ler och dansar i korta kjolar under pauserna. Tillställningar som Super Bowl, presenterar inte enbart
genderskillnader, de skapar skillnaderna genom att demonstrera maskulinitet och femininitet, förklarar Connell och Pearse (2015).
Uppfattningar om vilket beteende som är lämpligt utifrån kön cirkuleras i hela samhället, bland annat genom lagstiftning, föräldrar, lärare, reklam och TV-program (Connell & Pearse, 2015). Utifrån socialkonstruktivism är inte maskulint eller feminint beteende något som förutbestämt sker, utan det handlar om framträdanden som kontinuerligt upprepas av
individer. Genom att upprepa genderkodade beteenden skapas en genderidentitet, känslan av att tillhöra en könskategori, menar Connell och Pearse. Författarna utvecklar att
genderidentiteten utvecklas och finslipas över lång tid. Utifrån socialkonstruktivism ses alltså inte maskulinitet och femininitet som härrörande från naturen. De kan dock inte heller ses som något som enbart påtvingas kroppen utifrån, genom sociala normer och tryck, hävdar Connell och Pearse. Snarare konstruerar individer sig själva som maskulina eller feminina genom hur de framför sig själva i det vardagliga livet. Detta bör inte förväxlas med att individer är helt fria att konstruera sig själva. Så länge som individer rör sig inom de socialt accepterade ramarna uppfattas gender som relativt oproblematiskt, förklarar Connell och Pearse (2015). Det är först när en person rör sig utanför dessa normerande ramar som vi uppfattar gender som problematiskt. Att röra sig utanför ramarna kan resultera i starka sociala reaktioner vilka väcker alltifrån begär till avsky, beskriver författarna. Maktstrukturer utgör således en begränsning i vår handlingsfrihet att uttrycka genderidentitet. Med andra ord så är en individ inte fri att framföra gender hur denne vill, utan normer och maktstrukturer
begränsar dennes handlingsfrihet i konstruktionen av genderidentiteten.
Gender
tas ofta för given i det vardagliga livet, och är så välbekant att den kan framstå som
naturgiven. Från det socialkonstruktivistiska perspektivet ses gender som något som skapas genom individers upprepade handlingar.
Femininitet och maskulinitet kopplas till gender genom att de utgör genderkodningar av handlingar, aktiviteter och egenskaper. Sociologerna Stine Emilie Knudsen och Marie Sihm Teisen (2018) förklarar att maskulinitet och femininitet är begrepp som definieras av
varandra, de ses vara varandras motsatser och utgår från den binära uppdelningen av gender. Vanligen kopplas femininitet samman med kvinnor, medan maskulinitet sammankopplas med män. I Super Bowl-exemplet ovan kan kläderna ses utgöra en genderkodning då kvinnorna beskrivs bära korta kjolar, medan männen är bepansrade. Från ett socialkonstruktivistiskt synsätt är kjolar är förknippade med kvinnor och femininitet och kan därmed ses förstärka eller frambringa kvinnornas uttryck som feminina. Det omvända kan sägas om männens kläder som beskrivs som bepansrade. Även aktiviteten kan ses som genderkodad, där män tacklar varandra och kvinnor dansar. Från det socialkonstruktivistiska synsättet finns det ingen biologisk anledning till att män och kvinnor bär olika kläder utan förväntningar och associationer har skapats genom att samma mönster har repeterats över tid.
Genderuppdelningen innebär att olika förväntningar finns på mäns och kvinnors beteenden och handlingar.
En annan aspekt av gender är en ojämn maktfördelning. Connell och Pearse (2015) beskriver att genderuppdelningen bland annat leder till att män och kvinnor tilldelas olika mängd respekt och att det i huvudsak är män som gynnas av genderkodningarna. Däremot gynnas inte alla män lika, det finns exempelvis skillnader i etnicitet, klass och utbildning som inverkar på mäns inbördes hierarkiska ordning. Effekter av att män gynnas av
genderkodningarna är exempelvis att män globalt sett tjänar mer pengar än kvinnor, att män har högre poster och större inflytande i näringslivet, att män i större utsträckning har en anställning och att kvinnor utför majoriteten av det obetalda hem- och omsorgsarbetet
(Connell & Pearse, 2015). Gender innebär i detta avseende en hierarkisk uppdelning där män som grupp uppbär större frihet och makt än kvinnor som grupp. Gender kan på så sätt vara en orsak till oförrätt och skada, samtidigt påpekar Connell och Pearse (2015) att gender också kan vara en källa till glädje, erkännande och identitet.
hierarki, där män strukturellt överordnas kvinnor. Jag har valt att utgå från dessa aspekter av gender då det är de som framträder tydligast i det analyserade materialet.
Jämställdhet
En klassisk definition av jämställdhet är att alla personer ska ha samma möjligheter, skyldigheter och rättigheter att forma sina egna liv. Detta reflekteras i den svenska jämställdhetspolitiken, som utgår från uppfattningen att män och kvinnor ska ha ”samma makt att forma samhället och sina egna liv” (Jämställdhetsmyndigheten, 2019a). Enligt Jämställdhetsmyndigheten handlar jämställdhet delvis om en jämn könsfördelning men det handlar även om förståelsen av att attityder, värderingar, normer och ideal påverkar individers livsvillkor. För det svenska jämställdhetsarbetet har Regeringen har satt upp sex mål. Dessa innefattar (1) jämställd fördelning av makt, (2) ekonomisk jämställdhet, (3) jämställd
utbildning, (4) jämn fördelning av obetalt hem- och omsorgsarbete, (5) jämställd hälsa, samt (6) att mäns våld mot kvinnor ska upphöra (Jämställdhetsmyndigheten, 2019b). För att uppnå målen förespråkas strategin jämställdhetsintegrering.
Daly (2005) beskriver att jämställdhetsintegrering är en strategi som ofta används vid jämställdhetsarbete utifrån ett internationellt perspektiv, exempelvis används den både inom FN och EU. Olika länder har olika tolkningar av vad jämställdhetsintegrering betyder, förklarar Daly. I den svenska kontexten beskrivs jämställdhetsintegrering handla om att implementera ett genderperspektiv i samtliga delar av en verksamhet. Med andra ord bör jämställdhet beaktas i alla beslut och på alla nivåer av en verksamhet. Vidare förklarar Daly att ett vanligt tillvägagångssätt med jämställdhetsintegrering är att decentralisera
jämställdhetsfrågan och fördela ansvaret till alla organisationens avdelningar. I en vidare bemärkelse innebär det att alla individer inom en organisation involveras i
jämställdhetsarbetet. Daly poängterar att jämställdhetsintegrering är en strategi som bygger på tidigare uppfattningar om jämställdhet, till exempel att kvinnor inte ska diskrimineras i
förhållande till män eller att genderskillnader inte bör missgynna kvinnor. Eftersom
Duncanson och Woodward (2016) beskriver att syftet med jämställdhetsintegrering är att komma bortom den genderdikotomi som inte visat sig vara fruktbar i jämställdhetsarbete. Genderdikotomin har exempelvis använts till att hävda naturliga skillnader mellan män och kvinnor, vilket vidhållit ojämställda villkor snarare än förändrat dessa. Målet med
jämställdhetsintegrering är följaktligen att upplösa genderdikotomin där kroppar kategoriseras som manliga respektive kvinnliga, och egenskaper och handlingar kategoriseras som feminina eller maskulina. Genom att gender som kategori upplöses antas även de ojämställda villkoren upplösas, eftersom dessa antas utgå från gender. Jämställdhetsintegrering handlar således om att dekonstruera gender för att uppnå jämställdhet.
I föreliggande uppsats används jämställdhetsintegrering som utgångspunkt för jämställdhet. Valet baseras på att jämställdhetsintegrering är Sveriges nationella strategi för jämställdhet, likväl som Försvarsmaktens uttalade strategi för jämställdhetsarbete.
Metod
I detta avsnitt redogörs för uppsatsens metodologiska perspektiv. Först beskrivs diskursanalys som analytiskt verktyg, därefter beskrivs analysens tillvägagångssätt och slutligen redogörs för uppsatsens datainsamling.
Diskursanalys
Diskurs är nära förknippat med språk och kan jämföras med tolkningsramar som språkligt inramar vår verklighet. Marianne Winther Jørgensen och Louise Phillips (2000) beskriver att diskurs är både konstituerad och konstituerande så till vida att den både formar och speglar verkligheten. Språk kan därför ses som en handling som påverkar omvärlden
(konstituerande), samtidigt som det påverkas av historien (konstituerat).
Lingvisten James Paul Gee (2014) definierar diskurs som en sammansättning av språk, handlingar och interaktioner som skapar en socialt igenkännbar identitet. Gee (2014) menar att uttalanden har mening först när det innefattar ett vem (socialt situerad identitet) och ett vad (socialt situerad aktivitet). Således behöver en person först bli positionerad för att bli förstådd; vi måste veta vem som sagt något och i vilken kontext för att kunna tolka detta på avsett sätt. Att tolkas på rätt sätt är en viktig social aspekt, förklarar Gee (2014). För att bli socialt erkänd behöver en person anta ett beteende som associeras med den roll denne vill bli förknippad med. Som exempel nämner Gee (2014) en duktig kock; denne måste kunna utföra handlingar som förknippas med yrket så som att använda ingredienser, recept och verktyg på ett
och andra saker av social betydelse. Diskurs handlar om igenkänning; att andra känner igen individens identitet och handlingar och kan kategorisera dem korrekt. Detta kräver att individen utför handlingarna i närheten av den diskursiva förståelsen av densamma. Allt för stor avvikelse innebär att handlingen inte blir igenkänd eller kan associeras på det avsedda sättet.
Gee förklarar att diskurs för enkelhetens skull kan betraktas som fristående från människor, så till vida att den ofta finns före en person existerar och även kommer finnas efter att denne slutat existera. Diskurs finns dock inte fristående från individer eftersom det är individer som iscensätter diskurser genom sina handlingar. Diskurs formar alltså våra liv och historia samtidigt som individer för den vidare.
Diskurs handlar som sagt om framträdanden och dessa framträdanden behöver ske inom våra tolkningsramar för att tolkas korrekt. Det finns dock en viss rörelsefrihet i framträdandena, och vad som innefattar accepterade handlingar förändras över tid (Gee, 2014). Därigenom är diskurs föränderligt. Förändring sker genom att individer inom diskursen erkänner nya former av identiteter och handlingar. Diskurser definieras även i förhållande till andra diskurser förklarar Gee, vilket innebär att de förändras om andra diskurser tillkommer eller försvinner. Winther Jørgensen och Phillips (2000) framhåller att alla relationer till en början är diskursiva men att dessa efterhand avlagras i institutioner och på detta sätt blir icke-diskursiva.
Gee (2014) menar att det finns sju hörnstenar till diskurs; betydelse, praktiker/aktiviteter, identiteter, relationer, politik, kopplingar och symboler/kunskap. För att genomföra
diskursanalys föreslår Gee att sju frågor bör ställas utifrån dessa hörnstenar. Frågorna söker svaren till; (1) hur språket används för att skapa betydelse, (2) vilka praktiker/aktiviteter som skapas genom språket, (3) vilka identiteter som skapas genom språket, (4) vilka relationer som språket förmedlar, (5) politik, det vill säga fördelning av sociala värden; vad som kommuniceras som positivt/rätt/normalt respektive negativt/fel/onormalt, (6) hur saker
sammankopplas respektive åtskiljs genom språket, (7) vilka symboler som ges
Genomförande
I föreliggande studie analyserades diskurs i relation till de teoretiska begreppen gender och jämställdhet. Detta gjordes genom att allt insamlat material läses igenom flera gånger för att identifiera återkommande teman. Vid läsningen hade jag de två diskursiva hörnstenarna politik och identitet i åtanke, som Gee (2014) föreslår. Det vill säga, jag ställde mig
kontinuerligt frågan vilka sociala värden som förmedlas genom språket samt vilka identiteter som speglas i språket. Under läsningen gjordes överstrykningar med olika färger för att markera likheter och kontraster i materialet. Därefter sammanställdes materialet i fyra olika dokument, utifrån uppsatsens fyra delfrågeställningar. Diskurser i relation till jämställdhet och gender urskildes och relevanta citat plockas ut för att understödja dessa. Här skedde en
sållning där diskurser som sågs vara relevanta för uppsatsen formulerades. Det bör poängteras att analysen inte är heltäckande utan begränsades av uppsatsens ramar gällande tid och
omfattning. Fokus lades på att identifiera diskurser som relaterar till uppsatsens frågeställningar.
Datainsamling
I detta avsnitt beskrivs hur det empiriska materialet till studien samlats in. Till att börja med beskrivs hur jämställdhetsdokumenten samlades in för att kunna besvara uppsatsens första frågeställning, följt av hur materialet från dagstidningar samlades in som underlag till den andra frågeställningen.
Jämställdhetsdokument
Dokumenten rörande jämställdhet inom Försvarsmakten samlades in från myndighetens hemsida den 15 april 2020. På hemsidan fanns nio dokument kopplade till jämställdhet under avsnittet ”jämställdhet och jämlikhet”. Samtliga dokument laddades hem och lästes igenom. Två av dokumenten rör FN; det ena handlar om resolution 1325 från år 2000, det andra handlar om konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor från 1979. Dessa två dokument exkluderades från studien då de inte fullt ut ansågs relatera till
uppsatsens frågeställningar som rör diskurser inom den svenska Försvarsmakten i närtid. Övriga sju dokument användes som empiriskt underlag i studien.
Dagstidningsartiklar
Svenska Dagbladet (SvD) de två största rikstäckande dagstidningarna i Sverige. Mot denna bakgrund motiverades valet av DN och SvD som material till uppsatsen. Valet att utgå från dagstidningar snarare än kvällstidningar baseras på tidningarnas uppfattade trovärdighet. Läsares förtroende för DN och SvD är högt i jämförelse med kvällstidningar som Aftonbladet och Expressen (Kantar Sifo, 2020). Lokala dagstidningar hade sammantaget störst förtroende i mätningen, särskilt bland de äldre respondenterna. Av praktiska skäl var det dock inte möjligt att genomföra en analys av samtliga lokala tidningar i denna uppsats varvid de två största rikstäckande tidningarna med högst förtroende, det vill säga DN och SvD, valdes till uppsatsen.
För att få en hanterbar mängd material behövde datainsamlingen även begränsas i tid. Artiklar mellan 2017-01-01 och 2018-12-31 samlades in som dataunderlag. Årtalen motiveras av att den könsneutrala värnplikten påbörjades 2018, där män och kvinnor för första gången har samma plikt att genomföra utbildningen, vilket regeringen beslutade 2017 (Persson & Sundevall, 2019). År 2017 var också året då #metoo-upproret gjordes känt och efterföljande 1 700 personer från Försvarsmakten skrev under upproret #givaktochbitihop mot sexuella trakasserier inom försvaret. Det är med hänsyn till dessa faktorer tänkbart att artiklar med fokus på jämställdhet inom Försvarsmakten varit aktuella under just dessa två år.
För att lokalisera artiklarna användes mediedatabasen Retriever. Sökfraserna utgjordes av: (1)”jämställ* värnplikt”, (2) ”jämställ* Försvarsmakten” samt (3) ”#givaktochbitihop”. Trunkering av ordet ”jämställdhet” användes för att möjliggöra böjningar av ordet så som ”jämställda”. De tre sökningarna genererade 9, 24 respektive 6 träffar. När dubbletter sållats bort kvarstod 33 artiklar; 15 från SvD och 18 från DN. Dessa lästes sedan igenom för att tillse att artiklarna var relevanta till frågeställningen. Efter denna sållning kvarstod nio artiklar. Övriga artiklar bedömdes inte relevanta då de i huvudsak berörde andra ämnen än försvaret och jämställdhet. Exempelvis handlade en artikel som exkluderades från undersökningen om kungahuset och medaljutdelning, där Försvarsmakten och jämställdhet nämndes i förbifarten var för sig och i relation till kungahuset snarare än till varandra.
Etik
Vetenskapsrådet (2017) beskriver att en grundläggande etisk övervägning som forskning bör utgå från är att jämföra riskerna mot vinsterna. I föreliggande uppsats har offentligt och allmänt tillgängligt material samlats in och analyserats. Datainsamlingen som sådan ansågs inte innebära några potentiella risker. De personuppgifter som förekommer utgörs av författare och personer som nämns i tidningsartiklarna vilka redan är offentligt tillgängliga. Uppsatsens metod utgörs av diskursanalys som utgår från en språklig analys med ett
maktperspektiv. Winther Jørgensen och Phillips (2000) framhåller att ett huvudsyfte med diskursanalys är att identifiera effekter som språket innebär och vilka konsekvenser som detta får för samhällets olika individer. En potentiell risk med den valda metoden är att
användningen av språket befästs och därigenom även diskursiva uppfattningar om gender och jämställdhet.
Analys
Analysen delas upp till två kapitel för att göra den mer lättöverskådlig. Det första kapitlet rör uppsatsens första frågeställning, det vill säga gender inom Försvarsmakten. Det andra kapitlet rör uppsatsens andra frågeställning, det vill säga jämställdhet inom Försvarsmakten. Båda kapitlen utgår från strukturen i frågeställningarna och börjar därför med analysen av Försvarsmaktens jämställdhetsdokument som utgör delfråga ett, följt av analysen av dagstidningsartiklarna, vilket är delfråga två. Varje kapitel har därefter en separat
diskussionsdel där diskurserna som identifierades i jämställdhetsdokumenten jämförs med de diskurser som identifierades i dagstidningarna. Hela analysen avslutas med en
sammanfattande och jämförande diskussion där gender och jämställdhet diskuteras i relation till varandra.
Kapitel 1. Gender
I analysen av gender identifierades tre diskursiva teman i jämställdhetsdokumenten och tre i dagstidningsartiklarna.
Analys av gender i jämställdhetsdokument
Binär uppfattning av gender
H Gender utgår från begreppet gender vilket omfattar män, kvinnor, pojkar och flickor och deras socialt och kulturellt konstruerade könsroller.
(Thörnqvist, 2016b, s. 11) Förmågan att inkludera genderperspektiv vid militära operationer är också avhängig ett långsiktigt personalförsörjnings- och likabehandlingsarbete som tryggar rekryteringsunderlag bestående av kvinnor och män, inriktar sig på att arbetsgivaren behåller både kvinnor och män och skapar förutsättningar för dem att utvecklas till sin fulla potential och bidra till arbete för säkerhet.
(Försvarsmakten, 2015-b, s. 5)
Information ligger till grund för den underrättelse som utgör grundstommen i
insatsplaneringen. För att kunna göra en genderanalys behöver informationen som inhämtas vara könsuppdelad och den ska inhämtas från både män och kvinnor.
(Thörnqvist, 2016a, s. 16)
Den första diskursen som återfinns i materialet är en binär förståelse av gender. Gender
betraktas som två kategorier där män utgör den ena kategorin och kvinnor den andra. Detta synliggörs i det första citatet ovan, där Thörnqvist delar upp gender i manligt (män och pojkar) och kvinnligt (kvinnor och flickor) i Handbok Gender – Teoretiska grunder och
ledarskap. Något annat gender än män och kvinnor återfinns inte i materialet. Thörnqvists
formulering åsyftar även barn genom att benämna pojkar och flickor. Gender kan på så sätt tolkas som något medfött, alternativt något som tidigt socialiseras. Den diskursiva
uppfattningen tycks alltså vara att gender består av två kategorier; man och kvinna.
En olikhet mellan män och kvinnor kan tolkas utifrån det andra citatet, där det poängteras att det är viktigt att behålla och skapa förutsättningar för både kvinnor och män, så att de kan utvecklas till sin fulla potential. Att Försvarsmakten använder formuleringen ”både kvinnor och män” antyder en skillnad mellan dessa, annars hade en formulering som ”alla anställda” varit ett alternativ. I det tredje citatet betonar Thörnqvist åter att gender handlar om män och kvinnor, genom att påpeka att en genderanalys kräver information från män respektive
kvinnor. Beskrivningen av genderanalysen som könsuppdelad tyder på att det finns skillnader mellan informationen från män och kvinnor. Genderanalysen tycks med andra ord gå ut på att jämföra skillnader mellan män och kvinnor. Sammantaget innebär den diskursiva
uppfattningen av Försvarsmaktens jämställdhetsdokument att gender utgör två kategorier som är varandras motsatser, det vill säga diskursen lutar mot en binär förståelse av gender. Denna diskurs ligger till grund för flertalet av de nedan identifierade diskurserna.
Den binära uppfattningen av gender kan relateras till tidigare forskning på
jämställdhetsintegrering. Duncanson och Woodward (2016) beskriver att strategin
att kontrastera män och kvinnor leds diskussionen lätt in på biologisk olikhet, vilket antas vara en naturlig förklaring till mäns och kvinnors olika positioner i samhället. Denna
förklaringsmodell har betraktats som en återvändsgränd i jämställdhetsarbetet av feminister. Genom att Försvarsmakten formulerar olikheter mellan män och kvinnor riskerar de alltså att befästa rådande genderförhållanden, snarare än att förändra dessa. Daly (2005) beskriver att målet med jämställdhetsintegrering är att komma bortom dikotomin genom att integrera ett genderperspektiv i samtliga aspekter. Försvarsmaktens tolkning av detta tycks vara att poängtera män och kvinnor i formuleringarna för att belysa att olika perspektiv finns. Från ett socialkonstruktivistiskt synsätt befästs skillnader mellan män och kvinnor genom att de formuleras som olika. Försvarsmaktens formuleringar av gender som två olika kategorier riskerar med andra ord att befästa en genderdikotomi. Att betona olikheter mellan män och kvinnor kan tänkas gå emot strategin för jämställdhetsintegrering, där målet är att komma
bortom genderuppdelningen. I strategin formuleras inte hur målet ska uppnås konkret utan
enbart att genderaspekten bör inkorporeras i samtliga delar av verksamheten. Å andra sidan kan det tänkas finns en poäng med att belysa en ojämställd maktfördelning som innebär att män och kvinnor har olika förutsättningar i samhället. Connell och Pearse (2015) påpekar exempelvis att det finns en hierarkisk aspekt till gender, där män strukturellt gynnas av genderkodningarna. Denna problematisering av en hierarkisk aspekt av gender återfinns dock inte i Försvarsmaktens material. Gender uppfattas snarare som binärt, det vill säga att män och kvinnor antas utgöra separata kategorier som skiljer sig åt inom försvaret.
Manlig sexualitet
Om det finns möjlighet så bör kvinnliga fångar separeras från de manliga, för att minska risken för att det ska ske sexuella övergrepp eller könsbaserat våld.
(Thörnqvist, 2016b, s. 17) Förbandet har på omvägar hört att värdnationens soldater vid andra operationer har stulit från byborna och trakasserat kvinnorna sexuellt.
(Thörnqvist, 2016c, s. 21)
uttalandet ska förstås på rätt sätt. Därigenom blir den diskursiva tolkningen av formuleringen att kvinnorna separeras för att skyddas snarare än på grund av att de utgör ett hot mot männen. För det andra formuleras sexuella övergrepp som något som sker utan aktiv agent. I
formuleringen ”för att minska risken för att det ska ske sexuella övergrepp” finns ingen förövare alls. Alltså, trots att den diskursiva ramen låter oss förstå att det är männen som potentiellt skulle utföra ett sexuellt övergrepp skrivs detta inte ut explicit. Genom frånvaron av agent i formuleringen så distanseras män som grupp från handlingen sexuella övergrepp. På så sätt kopplas inte män samman med ett strukturellt problem. Detta resonemang utvecklas vidare i samband med den diskursiva uppfattningen av sexuella trakasserier nedan. I
Thörnqvists formulering framstår sexuella övergrepp som något nästintill naturgivet, något som riskerar att hända om kvinnor och män vistas tillsammans. Därigenom formuleras den manliga sexualiteten närmast som en ostoppbar naturkraft snarare än som en viljebaserad handling.
Thörnqvists andra citat skildrar också manlig sexualitet. Genom den historiska förståelsen av soldaten som manlig, om inte prefixet kvinnlig anges, förstås soldaterna i citatet som män. Även här riktas sexualiteten mot kvinnor, i form av sexuella trakasserier. Här finns en närmare koppling mellan den manliga soldaten och sexuella trakasserier som handling, i jämförelse med det första citatet där det skapas en distans mellan män som grupp och sexuella trakasserier som handling. Det är dock inte svenska soldater som utför handlingarna i det andra citatet, utan värdnationens soldater. På så sätt sammankopplas inte svenska (manliga) soldater med handlingen sexuella trakasserier.
tydlig del av manliga soldater. Enligt King har manliga soldater dessutom svårt att interagera med kvinnor, annat än på sexuella vis. Sexualiteten tycks dock ha en tydlig gränsdragning gentemot den egna gruppen utifrån Perssons (2012) skildring av brödraskapet inom försvaret. Den identifierade diskursen om manlig sexualitet som framträdande och påträngande tycks således gå i linje med den tidigare forskning som tas upp i uppsatsen. Eriksson Baaz och Stern (2013) skildrar våld mot kvinnor som vapen i konflikter, vilket kan tänkas sammanfalla med uppfattningen om manlig sexualitet som ett potentiellt vapen. Eriksson Baaz och Sterns forskning hamnar dock utanför omfattningen av denna uppsats.
Från ett socialkonstruktivistiskt perspektiv konstrueras gender som binärt genom att mäns sexualitet riktas mot kvinnor. Sexualitet formuleras i termer av heterosexualitet, en tvåsamhet där män begär den andra kategorin i dikotomin; kvinnor. Kvinnor å andra sidan beskrivs inte ha en sexualitet alls i Försvarsmaktens material, utan beskrivs enbart behöva skydd från männens aggressiva sexualitet. Således uppstår även ett binärt förhållande i detta avseende där männen beskrivs inneha sexualitet medan kvinnorna inte gör det. Männen beskrivs ha begär som kvinnor behöver värja sig för. Vilket leder vidare till den tredje diskursen som
identifierades i materialet; kvinnliga offer.
Kvinnliga offer
Ett antal unga flickor och homosexuella män har vid upprepade tillfällen blivit attackerade av grupper av män i uniformsliknande kläder.
(Thörnqvist, 2016c, s. 13) Exempelvis berättar de att unga flickor och pojkar ska ha blivit utsatta för sexuella övergrepp av fiendesoldater på ockuperad mark. Ett stort antal kvinnor, äldre män och barn har
förhindrats att fly. Flyktingarna berättar också att vissa unga kvinnor har värvats av fienden för att utgöra en civil ordningsmakt.
(Thörnqvist, 2016c, s. 12) De flesta [flyktingar] är kvinnor och barn men det finns också en grupp äldre män med olika åldersrelaterade funktionshinder… Flyktingarna är väldigt rädda och vädjar till soldaterna att hjälpa och skydda dem.
(Thörnqvist, 2016c, s. 13)
hot om våld. Detta kan exempelvis ses i det första citatet av Thörnqvist ovan, där kvinnor blivit utsatta för attacker av manliga fienden.
Kvinnors offerskap kan även tydas i det andra citatet ovan. Där formuleras kvinnorna i passiva termer. Saker beskrivs hända kvinnorna genom andra personers handlingar snarare än att beskriva kvinnornas egna handlingar; kvinnorna har blivit utsatta för sexuella övergrepp, de har förhindrats från att fly och några unga kvinnor har värvats av fienden. Kvinnorna beskrivs således i passiva termer utan egen agens. På så sätt tillskrivs inte kvinnorna någon egenmakt i scenarierna utan tilldelas rollen som offer. Som offer behöver kvinnorna hjälp från soldaterna vilket tydligt skildras i det tredje citatet ovan där kvinnorna beskrivs vara rädda och vädja om hjälp från soldaterna.
Den diskursiva uppfattningen om kvinnor som offer kan relateras till den historiska bilden av soldaten som beskyddare av kvinnor, som Hearn (2013) beskriver. Indelningen innebär att män associeras till beskyddare och kvinnor tolkas som i behov av (männens) beskydd. Den historiska bilden av konflikt tycks ha färgat Försvarsmaktens formuleringar av fiktiva krigsscenarier, där kvinnorna beskrivs i termer av offerskap med liten agens som söker hjälp från soldaterna.
Från det socialkonstruktivistiska perspektivet uppstår en binär uppdelning även i denna diskursiva uppfattning av gender. Männen tolkas som aktiva beskyddare och kvinnorna som passiva offer. Beskyddande egenskaper konstrueras som maskulinitet medan behovet av beskydd konstrueras som feminint.
Analys av gender i dagstidningsartiklar
I dagstidningsartiklarna identifieras tre diskurser om gender vilka redogörs för i detta avsnitt.
Intresse
Vi vet att ju starkare vi visar upp uniform, kamouflage eller stridsliknande situationer, desto mindre tilltalade känner sig kvinnor. Där gör vi aktiva val och försöker lyfta fram den mänskliga aspekten. Yrket är ju inte vapnen utan människorna, säger Robert Forss.
(Peterson, 2017, s. 10) Orsaken till att färre kvinnor kallas till mönstring handlar om intresse. Det är än så länge så att kvinnor i mindre utsträckning är intresserade av militär utbildning, säger generaldirektör Christina Malm.
(TT, 2018, s. 14)
