konsultsocionom, från en psykotisk socialtjänst och från
utredningssamtal och förhör med en central, fabulerande
privat aktör.
Bo Edvardsson Örebro universitet
Akademin för juridik, psykologi och socialt arbete 2003, rev. 2008, 2009
Sammanfattning. Detta är det sista i raden av fyra sakkunnigyttranden i
”Påverkansfallet”, där tre barn utsatts för omfattande påverkan och lidande genom socialtjänstens i Götene kommun och medlöpares korrupta agerande. Här tydliggörs den stora okunnigheten hos en privat konsult (Off.
Clinic/Annika Wassberg, namnges av preventiva skäl), samt påverkande
arbetssätt inom socialtjänsten och mer i detalj påvisas hur faster Britt Jansson, som socialtjänsten nära samarbetat med och litat på, ljuger eller fabulerar och så även i domstolsförhör med henne.
Innehåll
Bakgrund
Papper och vittnesmål från Off.Clinic: Anmärkningar
Något om forskning kring sexuella övergrepp och riskbedömning Referenten och vittnet Britt Janssons uppgifter
Läkarundersökning
Vag, första uppgift om sexuella övergrepp från Karin Gynekologisk undersökning
Email-kontroversen
Britt Janssons tänkta medverkan vid polisförhör Förväntanseffekter
Känslors inverkan på tanke- och minnesprocesser Personlighetsstörningar
Sammanfattande bedömningar Tankefel: en summering
Efterskrift 2009-08-15 Referenser
Bakgrund
Johan Karlsson, Götene kommun, Sverige, har 2003-02-05 gett mig i uppdrag att på kritisk-vetenskaplig grund granska utredningsmetodik och tillförlitlighet i ytterligare utredningsmaterial rörande dennes barn utöver de tre tidigare yttranden som avgivits av mig. Syftet med granskningen är inte att utreda eller göra några bedömningar av faktiska förhållanden utan att bedöma den använda utredningsmetodiken och uppgifternas eller
påståendenas tillförlitlighet.
Sakkunnigyttrandet är avsett för användning i domstol eller annat sammanhang som uppdragsgivaren eller dennes juridiska ombud finner lämpligt.
Beträffande den sakkunniges metodik hänvisas till tidigare yttranden. Det i detta yttrande granskade materialet har bestått av
- Papper från Off. Clinic daterat 2002-11-03
- Bandinspelning av förhör med socionom Annika Wassberg (riktiga namnet) i kammarrätten
- Socialtjänstmaterial från olika tidpunkter med uppgifter från Britt Jansson - Bandinspelning av förhör med Britt Jansson i kammarrätten
- Några få papper från socialtjänstens handläggning - Ett antal arbets- och skolintyg rörande Johan Karlsson
Det bör även nämnas att jag på plats följde hela förhandlingen med samtliga vittnen i länsrätten.
Min granskning har lett fram till följande viktigare anmärkningar. Alla
understrykningar är den sakkunniges. Eventuella felaktigheter i det granskade materialet kan få konsekvenser i min granskning. Utskrifter av
bandinspelningarna har saknats, varför någon missuppfattning kan ha uppkommit. Domstolen har själv tillgång till dessa för eventuell kontroll.
Papper och vittnesmål från Off.Clinic: Anmärkningar
1. Det framgår att "kommunen önskar en bedömning gällande risken för
Johan Karlsson att återfalla i sexuellt våld". Kommunen har här givit en i
förhållande till sakläget (det saknas saklig grund för att påstå att Johan Karlsson har uppvisat sexuellt våld) logiskt orimlig frågeställning som utredaren tydligen accepterat. Men frågeställningen besvaras aldrig utan
en "slutsats" kring sannolikheter för att barnen Karlsson varit utsatta för sexuella övergrepp av sin pappa.
Att utreda huruvida sexuella övergrepp ägt rum (historisk frågeställning, ta reda på vad som hänt) och att göra en riskbedömning med sikte på framtiden är två logiskt skilda frågeställningar som kräver olika metodik och som rymmer olika problem, något som utredaren inte verkar klar över.
2. Vad gäller Off. Clinic-utredarens metod så har denna enbart bestått i att ta del av en delmängd av alla de handlingar som finns i fallet. Det kan
konstateras att utredaren ansett sig kunna besvara den givna frågeställningen (eller frågan om huruvida sexuella övergrepp ägt rum) utan att
- ha tagit del av psykologutredningarna (ingen av dessa nämns)
- ha tagit del av utskriften av polisförhöret med den påstådde förövaren - ha talat med den påstådde förövaren
- ha talat med de påstådda offren
- ha tagit del av de tre i länsrätten framlagda sakkunnigyttranden över
utredningsmetodik och tillförlitlighet som utarbetats av mig, vilka visar att det material som utredaren erhåller av socialtjänsten inte håller vid en källkritisk granskning (det kan vara socialtjänsten som undanhållit detta för utredaren) och inte kan utgöra saklig grund för den frågeställning som utredaren arbetar med.
Det kan även noteras att utredaren inte på något sätt säger sig ha bedrivit källkritisk granskning vad gäller de uppgifter i materialet som hon använt sig av. Trots att tillförlitlighetsproblematiken är så central vid utredning av sexuella övergrepp så tilldrar den sig knappast utredarens intresse och det är uppenbart att utredaren inte förstår tillförlitlighetsproblem.
Utredaren säger även uttryckligen att hon "kommer i utlåtandet inte att
redovisa varje hänvisning till ex. utsagor i ovan nämnda utredningar mm".
Utredaren överger här det inom vetenskap och kompetent utredningsarbete oeftergivliga kravet på empiriskt arbetssätt och öppen redovisning av saklig grund. I sitt papper talar utredaren vagt om än det ena, än det andra
förhållandet i materialet samt spekulerar utan att kunna ange empirisk grund (saklig grund) i materialet. Detta sätt att frikoppla sig från
empiriskt och källkritiskt prövat material liknar vad som förekommer i
socialtjänstens egna papper. Alster av detta slag kan självfallet inte betecknas som utredningar.
3. Utredaren anger sin utbildningskompetens till "socionom (1981)" och
"psykoterapeut (motsv steg 1-utbildning i KognitivBeteendeTerapi)".
Det kan här noteras att utredaren inte innehar någon legitimation och inte är underställd socialstyrelsens tillsyn (likt en leg psykolog, leg läkare eller leg psykoterapeut). Utredaren redovisar inte heller idag rätt vanlig påbyggnad på socionomexamen i form av D-kurs (dvs. ökning från 60 till 80 p i kärnämnet socialt arbete) eller magisterutbildning i socialt arbete (en 40 p
påbyggnadsutb - jag har t ex utbildat ca 300 magistrar i forsknings- och utredningsmetodik) och inte heller del av doktorandutbildning eller avlagd doktorsexamen i socialt arbete eller psykologi eller annat relevant ämne. Socionomutbildningen innehåller mindre portioner (på några veckor) av ett stort antal ämnen, inkl lite elementär psykologi - en generalistutbildning. Det är uppenbart av kompetensangivelsen och papperets innehåll att utredaren saknar både bredd och djup inom psykologi och vetenskaplig metod (samma grundprinciper gäller vid utredande). Att utredaren inte är verksam vid en vetenskaplig institution utan arbetar som hon uppger i förhöret ensam med sitt aktiebolag innebär heller inget kompetensstöd från en institution. Det förtjänar även att påpekas att socionomexamen i detta fall är mer än 20 år gammal. Vad gäller erfarenhet så ger utredaren i kompetensavsnittet genom upprepad användning av termer som "terapi" och "behandling" bilden av en
behandlingsorienterad person, dock med en utbildningsmässigt mycket begränsad (och idag gammal) grund i psykologi, dvs. en liten bråkdel av den psykologi som ingår i t ex en psykologutbildning.
Det sägs inget om att utredaren skulle ha gjort vare sig riskbedömningar (återfallsrisk) eller ägnat sig åt att utreda huruvida sexuella övergrepp ägt rum eller inte (det som slutsatsen i papperet gäller). I förhöret anger sig utredaren ha gjort ett stort antal riskbedömningar, men inget sägs om att utredaren skulle ha gjort utredningar kring huruvida sexuella övergrepp ägt rum eller inte, vilket ställer helt andra metodiska krav. Detta kan således möjligen vara utredarens första försök i denna riktning. Det finns åtskilliga exempel på hur behandlare förväxlar behandlings- respektive utredningsmetoder, där syftena är klart olika och kraven på säkerhet är vitt skilda.
Papperet genomsyras av behandlarperspektiv. Utredarperspektiv, där
allsidighet, korrekthet hos uppgifter och precisering av uppgifter spelar stor roll framträder inte.
4. Utredaren talar på sid 2 om instrument för riskbedömning och om variabler som används i dessa. Det finns försök till sådana instrument som är föremål för forskning och vetenskapliga kontroverser (jag har själv deltagit
vetenskapliga konferenser med ledande forskare, där dessa var synnerligen oeniga). Dessa har dock utvecklats på förövare dömda till fängelsestraff och på återfall som därefter registrerats. Utredaren underlåter att nämna att Johan Karlsson enbart är misstänkt, inte ens åtalad och ännu mindre dömd till något straff och resultaten och instrumenten bör därför inte generaliseras till att gälla för honom. Det är riktigt att en av de riskfaktorer som betonats är
"sexuella avvikelser", något som inte påvisats för Johan Karlsson. En annan riskfaktor som betonats är begångna sexuella brott. Inte heller några sådana kan påvisas för Johan Karlsson. Jag har inte i forskningslitteraturen sett någon förespråka användning av riskbedömningsinstrument för enbart misstänkta personer. Avsnittet blir därför missledande. Jag återkommer till frågan om faktorer kring sexuella övergrepp och återfall i ett separat avsnitt..
5. Utredaren framställer på sid 2 på ett missledande sätt den idag gamla uppgiften från Barbaree (1989) om att mindre än 10% av de vuxna förövarna tog fullt ansvar för sina övergrepp och att resten förnekade helt eller delvis. Det framgår inte hur forskaren kunnat veta så säkert att övergrepp faktiskt ägt rum i alla fall, antagligen avser siffran en population av dömda personer och då är den inte relevant i fallet Johan Karlsson. Det borde även konstateras för saklighetens skull att 100% (eller nästintill 100%) av dem som falskeligen anklagas för att ha begått sexuella övergrepp antagligen förnekar att de begått de sexuella övergrepp de anklagas för.
Utredarens underliga resonemang visar inget i fallet Johan Karlsson utan verkar tillkommet i brist på sakargument.
6. Utredaren talar på sid 2 även om att det är anmärkningsvärt att det förekommer "historier" runt Johan Karlsson och talar vagt om "sexuellt
anmärkningsvärda och hotfulla beteenden". Vad jag förstår syftar utredaren
här dunkelt på påstådda beteenden gentemot vuxna, där uppgifterna i
dokumenten inte klarar den mest elementära källkritiska prövning vad gäller sådant som precisering, tids- och rumsangivelse, bestyrkande från
uppgiftslämnare och replikering från Johan Karlsson. Dessutom förbiser
utredaren här de många beroenden mellan källor som förekommer i materialet, t ex tyder materialet på ett påverkande arbetssätt gentemot källorna från
socialtjänstens utredare, vilka i sin tur verkar ha lyssnat okritiskt utan
prövande frågor på faderns syster. Det är välkänt inom historieforskningen att felaktiga uppgifter eller rykten från olika håll kan komma från en och samma ursprungskälla. Ett belysande exempel är för övrigt när jag för många år sedan från tre olika källor fick höra att de visste att jag skulle flytta. En källa visste dessutom vart jag skulle flytta och den sista källan visste dessutom att jag
skulle sälja vårt hus och ringde för att snabbt köpa huset. Någon flytt hade aldrig varit påtänkt eller uttalad och vi bor fortfarande kvar i samma hus. Uppgiften blev inte sann för att den kom från flera håll, men någonstans hade den uppkommit och nått mängder med människor på orten. Förmodligen fanns en enda ursprungskälla som konstruerat uppgiften oavsiktligt eller som skämt. En annan psykologisk omständighet som kan uppträda vid bland annat
konflikter och anklagelser är att sådant som tidigare hänt senare kommer att omtolkas, t ex kan triviala händelser ges sexuell eller aggressiv innebörd, och det kan ske utan att källan är medveten om det.
7. Utredaren för på sid 3 ett resonemang om att det "inte är särskilt sannolikt" att flera personer i olika sammanhang skulle uppföra sig oprofessionellt. Utredaren uppfattar tydligen inte att detta är vad materialet mycket konkret visar och det låter sig inte bortförklaras med en påhittad
sannolikhetsbedömning, eftersom hårda, objektiva textdata föreligger. Det är enligt min erfarenhet för övrigt vanligt att oprofessionellt bemötande och oprofessionell handläggning är smittsam och utmärker hela arbetsplatskulturer och samarbetsorganisationer som är alltför angelägna att vara följsamma, t ex utredningshem och psykologer i ekonomisk beroendeställning till beställarna. 8. Utredaren för i sitt papper ett antal vaga och spekulativa resonemang utifrån sin tes om att sexuella övergrepp faktiskt ägt rum. I dessa resonemang bortser utredaren från den påverkan som under lång tid skett på barnen. Alla dessa vaga resonemang bör källkritiskt avvisas.
Ett av många exempel är följande vaga spekulationer:
"Karin har lärts att vara en del av sin pappa. Vara till för honom och
tillfredsställa hans behov. Om hon är lojal och finner sig i det kan hon också få del av hans storhet."
Observera att sådant spekulerande (som behandlare ibland ägnar sig åt) sker utan att utredaren träffat vare sig Karin eller fadern.
9. Fallmaterialet betraktas av utredaren ensidigt och enbart utifrån påstådd övergreppsteori och inte utifrån alternativa teorier, t ex teorier och forskning om påverkan, teorier och forskning om hur normala familjer fungerar med t ex konflikter, tonårsfrigörelse etc., teorier och forskning om hur den normala sexuella utvecklingen och dess beteendefenomen ser ut för uppväxande barn, teorier om vad som händer psykiskt hos barn när de under lång tid isoleras och utsätts för institutionsmiljöer. Med den frånvaro av källkritik och det lösliga sätt att resonera som utredaren uppvisar skulle nog de flesta svenska familjer kunna framställas som sexuella övergreppsmiljöer.
Att inte överväga alternativa förklaringar kring fenomen utgör ett
grundläggande logiskt och utredningsmetodiskt fel. Det torde vara så att utredarens kunskaper i psykologi är mycket begränsade, vilket innebär att hon inte klarar av att hantera alternativa teorier och därmed inte kan utföra detta slags utredningar.
Utredaren kan här sägas begå ett teorianvändningsfel. Generell teori om sexuella övergrepp pressas på fallet utan att hon vet om övergrepp begåtts. Den grundläggande frågan om övergrepp skett eller inte är inte utredd, när teorin kring sexuella övergrepp används.
Ett exempel utgör de spekulativa resonemangen på sid 5 om att förövaren satt
"avtryck" i Karin. Här kunde t ex alternativt förts fram en påverkansteori om
att fastern, socialtjänsten, utredningspersonalen m fl satt
avtryck i och påverkat Karin att uppträda i en roll som sexuellt utsatt. Detta är för övrigt en teori som Karin själv framfört i det andra polisförhöret, som utredaren underlåter att pröva.
10. Utredaren gör inte försök att falsifiera den tes hon driver. Därmed kan inte hävdas att tesen håller, eftersom det inte är känt om den motstår
falsifieringsförsök. Det finns andra, närmare tillhands liggande och bättre belagda förklaringar till de fenomen som den vid sexuella övergrepp fixerade utredaren anför. Exempelvis finns inom inlärningsteorin och socialpsykologin stora mängder forskning, om social inlärning, socialt tryck och
förväntanseffekter, med stor vetenskaplig tyngd jämfört med de egenhändiga spekulationer som utredaren torgför.
11. Utredaren hävdar på sid 6 att "Oavsett sexuella övergrepp eller inte finns
många andra skäl till insatser från socialtjänstens sida för att hjälpa barnen och familjen". Utredaren säger här A men inte B. Inte ett ord sägs om vilka de
"många andra skälen" skulle vara. Jag har inte uppfattat dem trots att jag tagit del av fler dokument än utredaren. Däremot framgår av dokumenten att socialtjänsten betett sig utredningsmetodiskt felaktigt, vilket åsamkat särskilt barnen lidande.
12. Utredaren uttalar på sid 6 en "slutsats" i sannolikhetstermer utan att kunna göra reda för, inte heller i domstolsförhöret, vilken saklig grund som
föreligger för sannolikhetstermerna. Om nu utredaren anser sig behöva göra en bedömning som hon inte fått i uppdrag att göra så skulle den lämpligen kunna uttryckts t ex genom att noga ange vad som talar för respektive emot
att respektive barn utsatts av pappan. Sannolikhetstermer används tämligen godtyckligt och subjektivt och olika personer menar olika saker med dem. Det är svårt att klargöra grunden till ett sådant uttalande på ett kvalitativt material i ett enskilt fall. Att det är möjligt att i vissa statistiska sammanhang ge sannolikhetstermer en precis innebörd rörande grupper av fall motiverar inte en användning här. Jag misstänker att utredaren inte kan mer konkret redogöra för vad som menas (så sker inte i förhöret heller) utan det kan anses röra sig om ett tomt språkspel.
13. Det föreligger ingen godtagbar saklig grund för utredaren att dra några slutsatser. Det utredningsmetodiska läget är följande:
a. utredningsmetodik: icke-naturlig miljö, isolering, förväntningar och påverkan från flera håll
b. uppgifter: ofullständiga/icke allsidiga, otillförlitliga (icke bestyrkta, icke replikerade, okontrollerade, inte källkritik), delvis icke relevanta,
vaga/opreciserade, en del av tveksam eller ingen relevans c. tankeled/resonemang: ensidig inriktning/fixering mot sexuell övergreppsteori, prövar inte alternativa teorier/hypoteser, söker inte falsifiera hypotes
d. slutsatser: med fel i den sakliga grunden, dvs. i momenten a, b och c går det inte att dra några sakligt godtagbara slutsatser/bedömningar;
utgångsantagandet bekräftas genom metod- och tankefel, cirkulär logik (cirkelresonemang).
Såväl socialtjänstens utredningsmaterial som papperet från Off. Clinic utmärks närmast övertydligt av den frekvent förekommande
"skräp in - skräp ut"- principen. Det går inte eller mycket sällan att få ut något
annat än skräp i slutsatserna, när inte den sakliga grunden, dvs.
utredningsmetodik, uppgifter och tankeled utsätts för noggrann källkritisk granskning. Så har inte skett här.
14. Utredarens avslutande rekommendation förutsätter att sexuellt våld
inträffat, vilket det inte finns saklig grund för att hävda. Utredaren förtiger här liksom tidigare de resultat man funnit vid återfallsforskning med dömda
förövare av sexuella brott. Jag återkommer till denna forsknings resultat nedan.
15. Utredaren hävdar i domstolen att en förfrågan om att få samtala med Johan avvisats av dennes ombud Olle Pettersson. Detta kan inte vara riktigt då det framgick i samband med att Pettersson kort före länsrättens förhandling faxade över utredarens färdiga papper till mig att han inte hade talat med utredaren Wassberg, men eventuellt tänkte göra det. Uppgiften torde vara en felaktig efterkonstruktion av Wassberg i domstolen.
Sammanfattningsvis saknar papperet från Off.Clinic sakligt värde
och kan vara grovt missledande. Vittnesmålet från utredaren tillförde knappast mer än att tyckandet och osäkerheten blev ännu tydligare från utredarens sida, som verkar inspirerad av den utbredda "tycka-tro-känna-uppleva"-kulturen med dess obegränsade möjligheter att på subjektiva grunder hävda vad som helst. Utredaren medgav även att om dokumentuppgifterna var fel så gick det inte att göra bedömningar. Det grundläggande misstaget av utredaren är att avstå från källkritik (vilket utredaren inte verkar förstå vad det är) och att godta uppgifterna samt inte heller bedriva källkritik av de egna ensidiga och spekulativa resonemangen. Det saknas redovisad, källkritiskt hållbar saklig grund för den slutsats som i vaga sannolikhetstermer framförs. Det saknas därmed även saklig grund för den rekommendation som utredaren uttalar. Det framstår som anmärkningsvärt att utredaren inte fått ta del av mina i länsrätten framlagda källkritiska sakkunnigyttranden, ett undanhållande från
socialtjänstens sida. Utredaren hade då fått anstränga sig att ta ställning till de källkritiska frågorna i stället för att bortse från dem.
Något om forskning kring sexuella övergrepp och riskbedömning
I Off.Clinic-papperet undviks nästan helt redovisning av faktorer som är kopplade till incest och faktorer som är förknippade med återfall samt undviks en mer generell redovisning av återfallsrisker enligt forskningen.
Av det följande inses lätt att en sådan redovisning kunde försvagat
uppdragsgivaren socialtjänstens och utredarens egen tes om Johan Karlsson som sexualförbrytare.
Psykiatriprofessorn Ottosson (2001) anger i sin lärobok vissa faktorer vid far-dotter-incest.
"...en eller flera av faktorerna ekonomisk, kulturell och emotionell misär, trångboddhet, arbetslöshet, disharmoniskt äktenskap eller samboförhållande, psykisk störning hos mannen (missbruk, antisociala personlighetsdrag) och ibland subnormal begåvning hos flickan"
Beträffande våldtäkt, som Johan Karlsson anklagats för, refererar Ottosson till en undersökning där
"70% av våldtäktsmännen hade en tidigare, ofta omfattande kriminalitet där våldsbrott, stölder och trafikbrott dominerade och många hade suttit i
fängelse. Sociala problem i form av långvarig arbetslöshet, avsaknad av bostad och missbruk förekom hos hälften."
Beträffande sexuella övergrepp på barn konstaterar Ottosson:
"De som gjort sig skyldiga till sexuella övergrepp på barn har ofta en omogen personlighet. De är inte lika kriminellt belastade som våldtäktsmän och har sällan gjort sig skyldiga till våldsbrott. "
Observera med anledning av detta konstaterande den kliniskt rätt osannolika, påstådda kombinationen av misshandel och sexuella övergrepp från faderns sida i fallet Johan Karlsson.
I detta fall finns även antydningar om sexuella övergrepp far-son med i materialet. Rice & Harris (2002) konstaterar i en forskningsgenomgång att
"sons are extremely unlikely to be molested by fathers even though extrafamilial molesters often target boys".
Rice & Harris (2002) konstaterar även att
"the recidivism rates of intrafamilial child molesters have been found to be lower than those of heterosexual extrafamilial offenders"
Vid sexuella övergrepp inom familjer är alltså återfallsrisken mindre och detta gäller i domstol dömda förövare.
Rice & Harris (2002) konstaterar även att
"child molesters whose only victims are their own daughters have consistently exhibited lower rates of sexual or violent recidivism than other child
molesters"
Karlsson-fallet rymmer även påståenden om misshandel. Rice, Harris & Quinsey (2002) konstaterar att
"it is antisocial personlity disorder, psychopathy, and substance-use disorders that are related to the risk of violence, not schizophrenia"
Samma forskare konstaterar även att
"base rates of violence are considerably higher when individuals are younger upon relase".
Det har ofta konstaterats inom forskningen att yngre använder våld i större utsträckning än äldre. Karlsson har en relativt mogen ålder.
Enligt Dempster & Hart (2002) så är det främst brottshistorien ("offence
history factors") som kan användas för förutsägelse av senare brott vad gäller
våld respektive sexuella brott. Liksom övriga forskare sysslar de med i domstol dömda personer.
Quinsey, Lalumière m.fl. (1995) rapporterade att
"general criminality (nonsexual offences) and sexual deviancy (prior sex offences, phallometric assessments = frågor om sexuella preferenser) predicted sexual recidivism"
Marshall (1996) hävdar att
"Sexual offenders rarely meet diagnostic criteria for major mental illnesses, but they often show signs of low self-esteem, substance abuse problems, and assertiveness deficits".
Hanson & Bussière (1998) har vid en genomgång av 61 studier omfattande totalt 23.393 dömda förövare funnit att
"Criminal lifestyle variables did predict sexual recidivism, but the best
predictors were factors such as deviant sexual interests, prior sexual offences, and deviant victim choices (boys, strangers). With the exception of personality disorders, psychological maladjustment had little or no relationship with any type of recidivism. A negative clinical presentation (e. g. low remorse, denial, low victim empathy) was unrelated to sexual recidivism"
Samma forskare konstaterar att
"The present findings contradict the popular view that sexual offenders inevitably reoffend. Only a minority of the total sample (13,4% of 23.393) were known to have committed a new sexual offense within the average 4- to 5-year follow-up period examined in this study."
I en kanadensisk studie (Barbaree m.fl., 2001) anges återfallsfrekvensen 9% efter en genomsnittlig uppföljningstid av 4,5 år.
I en svensk studie (Sjöstedt & Långström, 2001) med 1400 män över 18 år som släppts ur svenska fängelser 1993-1997 och med en genomsnittlig
uppföljningstid av 3,69 år var frekvensen återfallsdomar 4% för sexuella brott och 9% för våldsbrott utan sexuella inslag.
Om vi tänker oss en frekvens av vad som möjligen är återfall för enbart misstänkta personer borde denna frekvens bli avsevärt lägre. Om det gäller misstänkta förövare inom familjen bör den bli ännu lägre. Om det dessutom inte finns objektivt belagda riskindikationer enligt ovan bör risken vara
risken för återfall borde vara nära noll eller approximativt noll i fall av typen misstänkt utan riskindikationer. Det bör dock påpekas att detta inte är ett empiriskt resultat utifrån undersökningar.
Det rör sig som framgått här om forskningsresultat rörande personer dömda i domstol för brott och ingår även förövare utanför familjen, vilket höjer
siffrorna. De aktuella prognossifforna är inte tillämpliga i fallet Karlsson, då denne enbart av somliga varit eller är misstänkt, inte åtalad och inte dömd och alltså inte tillhör de förövargrupper som undersökningarna studerat. Dessutom är återfallssiffrorna som konstaterats lägre vid sexuella övergrepp inom
familjen. Vad gäller de riskfaktorer som forskningen pekat på, t ex
kriminalitet, missbruk, avvikande sexuella preferenser, psykopati m.fl. så går det inte utifrån dokumenten i vart fall att finna sådana i materialet kring Johan Karlsson. Inte heller verkar Johan Karlsson ha haft någon som helst
psykiatrisk historia, men verkar däremot enligt ett antal intyg ha fungerat väl i skolan och arbetslivet - en stark kontraindikation. Vidare bör beaktas de
omfattande indikationerna i materialet på att påståenden gentemot Johan Karlsson från barnens sida tillkommit efter förväntningar och omfattande påverkan samt motsägelser i materialet mellan uppgifter och klara tecken på att uppgifter har blivit påhittade. Det finns efter en kritisk prövning ingen kvarvarande hållbar, saklig grund för att som Off. Clinic hävda att Johan Karlsson inte skulle få bo tillsammans med sina barn.
Referenten och vittnet Britt Janssons uppgifter
Socialtjänsten har fört fram en stor mängd uppgifter från upprepade samtal med referenten Britt Jansson, som är faderns syster. Det finns flera
utredningsmetodiska problem kring dessa uppgifter. Ett av problemen är att det är uppenbart av referaten att socialtjänstens utredare inte ställt kritiska motfrågor i rimlig utsträckning (t ex "Hur vet du detta? Exakt var och när hände detta? Vad har din källa sagt och vad är din egen tolkning?"). Stora och små anklagelser förs fram i blandning i tendensiösa texter med starkt negativ tendens gentemot Johan Karlsson. Den senaste texten från 2002-12-05 är den mest massiva (7 sidor med mängder av negativa uppgifter) och den anges godkänd av referenten. Utredarens kritiska prövning verkar frånvarande. Några av dessa uppgifter har även förekommit i vittnesmålet i kammarrätten. Utöver den stora frånvaron av kritiska motfrågor och preciseringar så är en mycket avgörande invändning mot uppgifterna att Johan Karlsson, såvitt framgår av texten, inte alls beretts tillfälle till systematisk replikering, dvs. replik uppgift för uppgift. Inte heller den i hög grad berörda dottern Karin har
givits tillfälle till systematisk replikering på uppgifterna. Britt Jansson kan därför i stort sett oemotsagd påstå mycket som inte stämmer med andra
berördas uppfattning. Enbart detta ur saklig synpunkt orimliga förhållande gör att uppgifterna bör källkritiskt förkastas. Sådan utredningsmetod är självfallet sakligt ohållbar, även om den kan vara propagandistiskt effektiv. Andra källkritiska kriterier för förkastande av texten med Britt Janssons uppgifter är att den är starkt tendensiös och att mängden negativa uppgifter tydligen i avsevärd omfattning utökats efter socialtjänstens förlust i länsrätten och inför kammarrättens avgörande, vilket inger misstanke om sent tillkomna
konstruktioner (evidensfabrikation). De tidigare samlingarna av negativa uppgifter från Britt Jansson hade inte alls denna omfattning. Det är även parallellt så att Britt Jansson förs fram som vittne i kammarrätten, men inte fördes fram i länsrätten.
Många av uppgifterna verkar dessutom icke-relevanta i förhållande till sakfrågan om föräldrarna Karlsson kan ta hand om sina barn på ett ur
samhällets synpunkt acceptabelt sätt. Juridikprofessorn Westberg (1992) har påtalat förekomsten av s.k. "knölargument" i rättsliga sammanhang (inom logiken brukar man tala om personargument eller "argumentum ad
hominem"), dvs. irrelevanta argument som får en person att framstå som en knöl, vilket ger stöd åt att personen gjort sig skyldig till något annat
knölaktigt.
Socialtjänstens hantering av uppgifter från referenten Jansson utgör ett ypperligt exempel på knölargumentation, där sakfrågan undviks. Att
socialtjänsten parallellt dessutom har undvikit att noga införskaffa uppgifter från referenter med mer ingående kännedom om familjen (i länsrätten vittnade flera stycken med en positiv inställning) pekar på osaklighet i socialtjänstens informationshantering. Det är även uppenbart att många uppgifter är av hörsägen-karaktär, dvs. Britt Jansson refererar vad andra skall enligt hennes minne ha sagt och källan hörs inte direkt. Det är väl känt från minnesforskning att överföringsfel ofta uppstår i sådant material. Det föreligger således en hel grupp av källkritiska kriterier, ett s.k. källkritiskt kluster, som saklig grund för att avvisa sammanställningen av uppgifter (och även vittnesmålet i domstolen) från Britt Jansson. Jag skall ändå gå vidare och peka på en del förhållanden i innehållet i materialet, t ex kognitiva fenomen hos Jansson, som gör att hela materialet måste ifrågasättas även på den grunden.
Lögner och fabuleringar kan vålla problem i utredningssammanhang och utgöra en för utredare besvärande desinformation. Exempelvis vållade detta
utredningen kring Palmemordet stora problem med t ex två falska fantombilder och fram till 1998 totalt 95 personer som erkänt mordet
(SOU 1999:88). När en lögn/fabulering strider mot föreliggande fakta kan den påvisas. Påståenden som framstår som överdrivna eller orealistiska bör
ifrågasättas. Vid upprepade fältlaborationer vid Örebro universitet har vi vid ifrågasättande ofta funnit att den som uttalat påståendet återtar eller tonar ner. Det går inte att på kroppsspråk eller tonfall etc. avgöra om ett påstående är sant eller falskt (se t ex en utmärkt forskningsöversikt av Vrij, 2000) beroende dels på att personer varierar i sitt sätt att uttrycka sig och dels på att bedömare använder olika och varandra motsägande kriterier. Det som kan göras är att noga granska texten och se efter om där finns något anmärkningsvärt, t ex tendensiös framställning, motsägelser, stegringar av uppgifter (utan
tillkommande saklig grund), osäkerhetsmarkörer, tankefel, orealistiska resonemang, underliga uppgifter eller uppgifter som är svåra att förena med andra rimligt säkerställda uppgifter. Felaktiga uppgifter blandas ofta in i uppgifter som i övrigt är rimligt korrekta och många felaktiga uppgifter
uppkommer på grund av minnesbortfall, minnesfel, falska tillägg i minnet osv. Sådana fel förekommer både beträffande händelser och samtalsminnen.
Exempelvis kan sådant som sagts tillskrivas fel person eller sådant som källan enbart tänkt vid erinring bli till sådant källan hört. Många felaktiga uppgifter är således inte alls lögner utan normala minnesfel eller tankefel som källan ofta inte själv märker.
I materialet från Britt Jansson finns t ex rätt mycket material kring vad andra skall ha sagt. Detta innehåller med säkerhet en större eller mindre mängd fel och förgrovningar. Även episodminnen (händelseminnen) är mycket sårbara och speciellt efter lång tid. Britt Jansson nämner händelser som skall ha hänt för ända upp till 20 år sedan mellan henne och Johan Karlsson. Enligt
minnesforskningens resultat bör det finnas avsevärda fel och möjligen mycket stora fel i dessa episodminnen och omtolkningar kan senare ha skett. Episoder kan ha sammanblandats, dvs. t ex sexuella händelser med andra män kan ha tillskrivits Johan, och s k "intrusion errors" (intrångsfel) och fabuleringar i minnet ökar vid starka känslor. Något har hänt därför att man vill att det skall ha hänt eller det ”måste” ha hänt med tanke på hur personen är. Genom att upprepat tänka sig att något hänt så kan även en vuxen person börja tro att det har hänt (s k "imagination inflation"-fenomen belagda i forskning). Se även avsnittet nedan om inverkan av känslor på tänkande och minne.
Jag skall här peka på några av de anmärkningsvärda kognitiva fenomen som förekommer i texterna från Britt Jansson.
- i journalanteckning 2001-07-17 anges Britt Jansson ha sagt dels att mamman är "hithämtad" (obs citatet i journalen) från Libanon och..."hon är en bra
mamma".
Det framgår av uppgifter i journalanteckning 2001-09-11 att mamman kom till Sverige 1978 och träffade pappan 1983, dvs. mamman är inte alls hithämtad även om Britt Jansson vill att det skall vara så. I daganteckning från
Vestrumsgården 2001-10-29 anges "Fastern pratar på om hur dum och sjuk
pappan är och att Karins mamma är utvecklingsstörd", något som inte hävdas
på andra håll i dokumenten av någon annan. Observera här den bristande verklighetsförankringen, dvs. avsaknaden av saklig grund för påstående om andra personer, och motsägelsen kring mamman hos Britt Jansson samt den negativa inställningen till pappan, vilken knappast är sakligt grundad. En sådan starkt negativ inställning till fadern utgör ett kriterium för källkritiskt avvisande av Janssons uppgifter om denne.
- i journalanteckning 2001-08-15 anges Britt Jansson ha sagt:
"Britt säger att Johan är psykopatisk och kräver en förklaring för varje ord. Hon tror inte Johan är psykiskt intakt."
Även här uttalas i ett tidigt skede en extremt negativ inställning till pappan av socialtjänstens centrala uppgiftslämnare. Observera även den kategoriska formuleringen "Johan är...", dvs. utan osäkerhetsmarkering. Vid detta slag av kategoriska uttalanden om andra finns det inte sällan anledning misstänka att en person projicerar något av sig själv, dvs. talar omedvetet om sig själv. - i journalanteckning 2001-08-15 står följande angående Britt Jansson:
"Johan hänger upp sej på att det i anmälan står att Britt uppgett att Johan är psykiskt sjuk. Men Britt har bara återgett vad Karin sagt, menar hon."
Om man läser journalanteckningen 2001-07-17 syns att Karin inte har sagt detta och det står i texten att "Britt säger att med bakgrund av flickans
berättelser så är brodern sjuk psykiskt och behöver hjälp." Britt Jansson
verkar således tillskriva flickan ett uttalande som hon själv uttalat - det är lätt att inse konsekvenserna av sådana misstag för materialet i stort. Det kan finnas ett antal andra sådana exempel som inte går att upptäcka.
- beträffande frågan om sexuella beteenden hos Johan gentemot Britt Jansson så finns i journalanteckningar 2001-08-14 respektive 2001-08-15 enbart uttrycket "sexuella anspelningar" utan precisering. "Hon bröt då hon inte
orkade höra det längre", dvs. anspelningarna anges har varit av verbal
"sexuella närmanden" utan precisering. I journalanteckning 2001-09-03 talas
om "sjukligt sexuellt intresse" och anges att "Han har frågat Britt om de skall
ställa upp i en porrfilm tillsammans, det ville inte Britt. Han har tafsat på henne och övertalat henne att visa brösten." I samtalsreferat 2001-09-10 med
Britt Jansson används termen "sexuella närmanden" och personkretsen vidgas till "halvsystern Margareta och även Britts sons flickvän". Porrfilmen nämns igen och ett "sexuellt närmande mot henne då hon hämtade potatis i
potatiskällaren" nämns. I utredningsmaterial till länsrätten 2001-11-05
förekommer termen "sexuella närmanden" och porrfilmen och potatiskällaren återkommer, men en ny uppgift har tillkommit inför domstolens förhandling, nämligen "Han har även våldtagit henne" (utan precisering, utan kritiskt prövande frågor). Denna uppgift fanns inte i de tidigare redovisningarna av uppgifter från Britt Jansson trots att detta är en avsevärt allvarligare uppgift än sexuella anspelningar och närmanden.
I ett referentsamtal med Britt Jansson 2002-12-05 inför förhandlingen i kammarrätten (samtalsreferat ingivet till kammarrätten 2002-12-17)
så finns ett avsnitt rubricerat "Britts uppgifter om övergrepp" och det gäller då inte övergrepp på barnen utan på henne själv. Här nämner Britt Jansson två händelser. I den ena påstås hon ha åkt i bil med Johan och att han då kört in på en skogsväg och "angrep henne plötsligt och försökte genomföra ett samlag". Den andra händelsen påstås ha inneburit att Johan sagt att han pratat med sin kompis om att vara med i en porrfilm och gjort en förfrågan om hennes
medverkan. "Britt uppger att han vid samma tillfälle förgrep sig på henne med
en fullbordad våldtäkt". Det är första gången skogsvägshändelsen nämns vad
jag kunnat se och första gången fullbordad våldtäkt nämns i samband med den påstådda porrfilmsförfrågan. I det inspelade förhöret i kammarrätten 2003-01-24 återkommer skogsvägshändelsen med ett par nya detaljer om att han stack handen innanför byxorna och att hon minns backspegeln. En helt ny händelse påstås i kammarrätten, nämligen att Johan kom på natten och kröp ner i hennes säng när hon övernattade hos familjen (och övriga i familjen var hemma). Det sägs aldrig att något mer skulle ha hänt i sängen. En annan uppgift som inte heller fanns med i referentsamtalet 2002-12-05 är att Johan skall ha tagit henne på brösten när hon hämtade potatis.
Det första mötet med Johan 1982 var uppe i referentsamtalet 2002-12-05 och kommer även upp i kammarrätten. I referentsamtalet hävdar Britt Jansson att Johan "började efter en kort stund fråga ut henne om hennes sexliv. Han
frågade hur många män hon haft, när hon var tillsammans med sin första kille osv."
I kammarrätten finns just uppgiften om att Johan vid första mötet 1982 frågade ut henne om hennes sexliv inte alls med i redogörelsen. I
kammarrätten hävdar Britt Jansson motsägande att han "frågade egentligen
ingenting. Det rörde sig mest om honom" Denna motsägelse inom loppet av
några veckor tyder på att Britt Jansson satt och hittade på uppgifter i
referentsamtalet den 5 dec som hon inte minns i kammarrätten i januari. Den påstådda förfrågan om medverkan i porrfilm nämns i kammarrätten utan att någon fullbordad våldtäkt nämns i samband med den (2002-12-05 fanns våldtäkten i referentsamtalet). Britt Jansson nämner som helt ny uppgift i kammarrätten att hon "antog" att juristen Olle Pettersson skulle vara den vän till Johan som denne skulle producera porrfilm tillsammans med. Hon säger även upprepat senare på fråga av advokat Sarenmalm (barnens ombud): "Det
är min uppfattning att det var han". Som Britt Jansson framställer det verkar
detta bygga på ett tankefel från henne att hon själv uppfattat att Johan endast hade en vän som var Olle Pettersson. Hon verkar inte inse att Johan kan ha haft andra vänner som hon inte var informerad om. Denna uppgift visar hur Britt Jansson utan saklig grund skapar sig en uppfattning (värd att framföra i domstol) att Olle Pettersson sysslade med porrfilmsproduktion. Att denna uppgift dyker upp i kammarrätten där juristen Olle Pettersson kallats som vittne av föräldrarna är kanske ingen tillfällighet.
Som framgår har de sexuella anklagelserna mot Johan efterhand stegrats och nya händelser har tillkommit och händelser har försvunnit. En våldtäkt kom och den försvann i kammarrätten. När händelser inte inträffat kan en
lögnare/fabulerare ha svårt att minnas vad han/hon tidigare sagt. En anmärkningsvärd konstruktion av en uppgift om Olle Pettersson sker i kammarrätten. Britt Janssons uppgifter om sexuella närmanden, övergrepp, innehåll i samtal etc. från Johan Karlsson bör ur källkritisk synpunkt avvisas och de anmärkningsvärda förhållandena i dessa uppgifter får källkritiska verkningar även för andra uppgifter, t ex de många påståendena om vad Karin och andra skall ha sagt (utan replikmöjlighet från Karin).
De omfattande förändringarna och fortlöpande innovationerna i de sexuella uppgifterna gör det uppenbart att Britt Jansson hittar på uppgifter.
- I samtalsreferat 2001-09-10 säger Britt Jansson att hon berättade om sexuella närmanden för sin egen familj. I uppgifter från samtalsreferat 2001-12-05 säger Britt Jansson att "Hon berättade inte om övergreppet för någon ...".
- I samtalsreferat 2001-09-10 säger Britt Jansson att Johan Karlsson "har
skurit Johanna (adoptivsyster) i halsen". Denna uppgift bör vara kontrollerbar
mot Johanna själv och eventuellt mot läkarjournal och ett ärr på halsen skulle kunna finnas.
Johan har i vanlig ordning inte fått replik och det finns inte ett ord om att socialtjänsten försökt kontrollera denna viktiga uppgift både vad gäller Johan Karlssons beteende och Britt Janssons tillförlitlighet. I samtalsreferat 2001-12-05 och i vittnesmål i domstolen har uppgiften försvunnit. Om socialtjänsten hade bedömt uppgiften som sann hade den rimligen återkommit.
- I samtalsreferat 2001-09-10 anges i början att "Britt berättar att Johan har
mycket pengar..." Detta är tydligen ett förhållande som är mentalt lätt
tillgängligt hos Britt. Hon tänker på att Johan har mycket pengar.
- I samtalsreferat 2001-09-10 sägs:
"Britt poängterar att hon aldrig sett att Johan gjort något mot sina barn. Hon berättar vad Karin och andra har berättat för henne. Hon har dock sett att familjen inte mått bra. Barnen har varit ostimulerade."
Britt Jansson har alltså inga egna iakttagelser att bidra med, enbart återgivning av påstådda uppgifter från andra (s.k. hörsägen) och egna psykologiska
tolkningar för vilka ingen saklig grund anges. Hur kunde Britt Jansson bli socialtjänstens centrala referent och den ende som hörs i kammarrätten? Beror det möjligen på att hon förser socialtjänsten med många negativa påståenden om Johan Karlsson och att socialtjänsten inte iakttar krav på källkritisk granskning av påståendena? (se kravet på att "iaktta saklighet och opartiskhet" inom offentlig förvaltning i RF 1 kap §).
- I samtalsreferat 2001-09-10 hävdas att Johan "kontrollerar alla samtal som
går in och ut på hemmets telefon". Frågan är hur Britt Jansson som inte bor i
familjen kan veta detta. Om Karin är källa så är dels frågan vad hon exakt sagt (hon har inte fått replik) och vad som menas med "kontrollera" och dels frågan hur Karin kan känna till alla telefonsamtal. Det är idag t ex ett trivialt faktum att teleoperatörer sänder ut förteckningar över ringda samtal och även t ex att ekonomiskt ansvarskännande föräldrar måste begränsa barnens samtal till kompisars mobiltelefoner m.m., när räkningarna skjuter i höjden. Det anförs även att Johan spelar in telefonsamtal. Alla har laglig rätt att spela in samtal i vilka de själva deltar för att säkerställa vad som sägs, något som kan vara en befogad åtgärd i en del fall. Genom ett diffust sätt att tala eller skriva kan det verka som om Johan spelar in samtal mellan andra. Johan har i vanlig ordning inte fått replik på något av det anförda.
- I samtalsreferat 2001-09-10 förekommer samma uppgift som i
vittnesförhöret i domstolen om hur Karin vid ett övernattningsbesök "smög
ner på morgonen" och hur hon inte kunde klä på sig för att pappa hade
resväskorna med kläderna hos sej. På advokat Sarenmalms fråga uppger Britt Jansson att "Karin var tyst, smög ner. Det betydde att hon var rädd för något
annars behöver man inte smyga." Detta innebär ett tankefel, en tro att ett
mänskligt fenomen är entydigt, när det i själva verket är mångtydigt - det kan finnas flera anledningar att smyga och det kan dessutom enbart vara en
upplevelse från Britt Jansson själv att flickan smög. Det är vanligt att man "smyger" när andra sover i ett hus och det torde vara vanligt att människor vid resor förvarar kläder i resväskor ända tills de används vid påklädning. Att föräldrar förvarar barns kläder i sina resväskor ter sig trivialt och har
förmodligen hög basfrekvens. Uppgiften säger dock mycket om hur ensidigt Britt Jansson tolkar vanliga mänskliga fenomen i anslutning till Johan
Karlsson. Karin och Johan har inte fått replik på uppgifterna. Att Britt Jansson begår dessa slag av tankefel är en viktig källkritisk omständighet som får konsekvenser även för det övriga materialet.
- I samtalsreferat 2001-09-10 sägs även följande:
"Till sist berättar Britt att Johan har en son i Tobago. Sonens mamma vill ha ersättning av Johan och hon har startat en process då Johan skrivit på ett äktenskapspapper, så det kan vara fråga om tvegifte för Johans del."
Det verkar inte ha fallit utredarna in att fråga hur Britt Jansson kan veta detta. Har hon sett dokument som verifierar detta? Johan själv verkar inte kunna verifiera detta. Uppgiften kan förefalla vara i stil med hur modern till barnen blev "hithämtad" från Libanon av Johan hela fem år före att de träffades. Om uppgiften är relevant så bör självfallet Johan själv vara den lämpligaste uppgiftslämnaren till utredningen. Uppgiften verkar liksom många andra uppgifter ingå i ett försök att maximera mängden negativa uppgifter om Johan utan att denne givits möjlighet att replikera. Det är en välkänd teknik som både skvallerbenägna personer och socialtjänsten är väl förtrogna med. - I samtalsreferat 2001-12-05 refererar Britt Jansson vad Karin skall ha sagt till brodern Nils i telefon efter att också han och systern Maria
omhändertagits. Karin skall då enligt Britt Jansson ha sagt:
"du vet ju att pappa varit dum och att han har slagit dig." "det kommer att bli bra nu".
ett annat dokumenterat tillfälle uttalat motsatsen, dvs. att småsyskonen inte blivit slagna. Vid uttalandena i polisförhören föreligger objektiv registrering genom inspelning och utskrift. Hörfel eller minnesförvrängning eller lögn i enlighet med Britt Janssons egna föreställningar kan här misstänkas vad gäller det påstådda samtalscitatet. Så långa citat är i praktiken heller nästan aldrig korrekt återgivna.
Sammanfattningsvis kan det på anförda grunder inte råda någon tvekan om att Britt Janssons uppgifter bör källkritiskt förkastas. Både den osakliga och okritiska utredningsmetodiken vid tillkomsten av uppgifterna och karaktären hos uppgifterna gör att de bör förkastas. Jämförelser mellan Britt Janssons uttalanden vid olika tillfällen ger belägg för att Britt Jansson hittar på
uppgifter och det framgår att hon begår tankefel vid uppgiftslämnandet. Detta får konsekvenser även för bedömningen av tillförlitligheten hos andra
uppgifter från henne än de granskade.
Det kan även anmärkas att påståenden om historiska sexuella transaktioner mellan Johan Karlsson och Britt Jansson har föga relevans för den aktuella sakfrågan om föräldrarna kan ta hand om sina barn i nutid och framåt. Om de, trots ett antal indikationer på falskhet, ändå skulle vara sanna visar de för övrigt snarast att Johan skulle ha en sexuell preferens för vuxna kvinnor och inte för barn. Det bör även understrykas att någon som helst prövning av polis, åklagare och domstol inte verkar ha skett av något av de många sexuella
övergrepp Johan vagt påstås ha gjort sig skyldig till och inte heller av att Johan skulle ha skurit Johanna i halsen. Britt Janssons uppgifter har aldrig prövats av en van brottsutredare. Kvaliteten på uppgifterna är som framgått ovan den hos påhittade uppgifter (vaghet, instabilitet, motsägelser och stegring, försvinnanden).
Läkarundersökning
Av socialtjänstens journal 2001-08-13 i anslutning till bråket på järnvägsstationen i Svenskstad står att
"Fadern kräver att vi skall ta Karin till KSS för att dokumentera eventuella skador samt ta henne omedelbart till psykolog. Förklarar att varken
psykologkontakt eller läkarbesök är aktuellt i kväll då flickan först och främst behöver äta och få någonstans att sova./ ALJ"
Socialtjänsten vägrar här läkarundersökning på föräldrarnas begäran av en flicka som enligt journalanteckningen uppgivit "att hon blivit slagen". Det står även följande:
"inleder hon med att tala om att det har pågått misshandel i hemmet under hela hennes uppväxt och att det är pappa som misshandlar".
Med tanke på att eventuella skador lättare kan konstateras ju kortare tid efter slagen som förflutit ter sig socialtjänstens agerande anmärkningsvärt både ur utredningsmetodisk synpunkt och utifrån skyddsintresse. Anteckningen talar starkt till föräldrarnas fördel och en närliggande tolkning är att socialtjänsten denna dag inte ser allvarligt på flickans uppgifter om att hon blivit slagen eller så vet eller misstänker socialtjänsten att uppgifterna är påhittade i en konflikt. Det kan te sig anmärkningsvärt att socialtjänsten enligt journal samma dag 2001-08-13 tänkt sig att låta köra Karin i bil ända upp till Annanstad, vilket föräldrarna enligt journal vägrar gå med på - på grund av risken för bilolyckor. En sådan resa samma kväll ter sig rätt omfattande i förhållande till att åka en kort bit till sjukhuset i Svenskstad för läkarundersökning. Inget sägs om att socialtjänsten tänkt sig någon läkarundersökning följande dagar heller. Det är uppenbart att socialtjänsten inte tar uppgifterna om misshandel på allvar i detta läge.
Vag, första uppgift om sexuella övergrepp från Karin
Av samtalsreferat 2001-09-10 med Britt Jansson framkommer de första vaga uppgifterna om att fadern skall ha förgripit sig sexuellt på Karin.
"Britt säger att Karin berättar mycket för hennes son Roger. Hon har sagt att hon tror att hon blivit våldtagen av sin pappa. Situationen började med att hon välte en blomma och pappa blev arg. Han tog med henne upp på sängkammaren och han slog henne. Sedan, säger Britt att Karin berättat, hände något, förmodligen ett övergrepp."
Observera här hur de första vaga antydningarna om sexuella övergrepp på Karin uppkommer interaktivt mellan Karin och just Britt Jansson och hennes son Roger och hur de även som tredjehandsuppgifter är osäkerhetsmarkerade
(”tror”, ”förmodligen”; de kan ha varit ännu vagare som förstahandsuppgifter
och kan ha skärpts på grund av Britt Janssons egen uppfattning). Det bör observeras att Britt Jansson redan i journal 2001-08-15 talat om Johans
"sexuella anspelningar" och i samtalsreferatet 2001-09-10 talar om Johans "sexuella närmanden" till henne själv. Det betyder att föreställningar om vad
Johan kan ha gjort med Karin fanns hos Britt Jansson före de påstådda sexuella uppgifterna från Karin. Det kan även anmärkas att bådas uppgifter efterhand stegras under hösten 2001 samtidigt som de har tät kontakt. Denna tidsmässiga parallellitet i stegringen är källkritiskt anmärkningsvärd i relation till den täta kontakten.
Gynekologisk undersökning
Om jag är rätt underrättad så har inte socialtjänsten varit benägen att i ett senare skede få till stånd en gynekologisk undersökning. Frågan är varför? Är socialtjänsten rädd för sanningen? Förutsatt att en sådan undersökning visar att samlag inte kan ha förekommit, så kan frågan om huruvida fadern haft en mängd samlag med Karin (vilket uppgivits av henne i ett tidigare skede) klaras upp för gott för både Karins och faderns del. Att fadern vill ha en sådan undersökning tyder på att denne vet att han inte haft samlag med flickan.
Att socialtjänsten inte vill ha en sådan undersökning kan tyda på att man inte vill riskera att det framkommer belägg för att socialtjänsten godtagit felaktiga påståenden eller gjort felaktiga påståenden.
(Anmärkning: i ett senare skede av fallets utveckling såg Karin själv till att det gjordes en gynekologisk undersökning, som pekade på att tidigare påstådda samlag inte ägt rum, en undersökning som socialtjänsten sökt förhindra.)
Email-kontroversen
Britt Jansson har fått mail från Karin som Karin enligt uppgift påstår sig inte ha skrivit. Tidsangivelse och Karins möjligheter att vid angiven tidpunkt skicka mail har anförts mot att Karin skall ha skrivit. Det torde inte heller vara särskilt svårt att producera och skicka ett mail och sätta någon annans namn under. Någon tredje inblandad person kan inte heller uteslutas.
En principiell källkritisk synpunkt på mailkontroversen är att det inom vetenskaplig forskning knappast kan bli aktuellt att anse att en källa skrivit något som källan själv förnekar. I så fall bör det kunna bevisas på något sätt att källan skrivit trots förnekande. I och med att sakliga skäl för att källkritiskt avvisa mail finns så bör de avvisas. Det har även redan konstaterats att
Britt Jansson fabricerar uppgifter.
Britt Janssons tänkta medverkan vid polisförhör
Det framgår av ett handskrivet, odaterat brev på Västrumsgårdens brevpapper följande:
Till Socialtjänstens IFO Stina Svensson
1 sid Hej!
U.t. har haft kontakt med faster Britt J. idag. Hon kan inte medverka i Karins förhör 23/10. Kan dock andra dagar i veckan. Ska jag engagera mig
i detta och kontakta ansv. polisutred?
Agneta O.
Papperet visar att det förekommit tankar om att Britt Jansson, som har en starkt negativ inställning till fadern och en uppfattning i övergreppsfrågan, skulle medverka i Karins polisförhör. Detta visar att socialtjänsten och Agneta O. på Västrumsgården inte förstått frågor om påverkan, saklighet och
opartiskhet i samband med detta slag av utredning. Detta antyder att de inte har förstått saklighetsfrågor även i andra utredningssituationer.
Förväntanseffekter
Förväntansforskning anförd av främst Rosenthal har sedan 1960-talet i hundratals studier påvisat inverkan av förväntningar på vuxna och barn. Den startade med att det kunde påvisas att försökspersoner och försöksdjur påverkades av forskares förväntningar, vilket störde forskningen.
Förväntningar överförs genom ett trettiotal kanaler såsom uppmärksamhet, tonfall, gester, tystnad, blickar etc. (Harris & Rosenthal, 1985 - en omfattande forskningsgenomgång). Det krävs inte att verbala ledtrådar eller uttalanden i viss riktning förekommer, men sådana kan bidra och förstärka. Det har vid experiment påvisats att människor som utsatts för outtalade förväntningar har kommit att bete sig i enlighet med förväntningar efter rätt kortvarig påverkan. I det dagliga livet utsätts människor ofta under lång tid för förväntningar. En förväntan som idag ibland drabbar barn och ungdomar är att de varit utsatta för sexuella övergrepp. Det förekommer i en del av de rättsfall, där jag avgivit yttranden att förväntningar hos den nära omgivningen föregått uttalanden om att sexuella övergrepp förekommit. Ibland är då uppgifterna rätt vaga även om de kan utvecklas efterhand under tryck från omgivningen och övertygade förhörsledare.
I detta fall nämner Britt Jansson i kammarrätten att hon i telefonsamtal med Karin, före händelsen den 13 augusti med påstådda uppgifter från Karin att hon blir slagen hemma, har frågat Karin följande:
"Vad är det du är rädd för? Får du stryk?"
Det framgår här klart att det är Britt Jansson som först kommer med idén om att Karin blir slagen, innan Karin själv för fram påståenden.
Britt Jansson uttalar även i förhöret att hon "kände att det var en flicka som
ropade på hjälp" (obs förväntan om att hon behövde hjälp) och "Det är ju så att jag vet ju vad jag varit med om" (obs förväntan utifrån egen upplevelse).
Det är även uppenbart att Britt Jansson blandar ihop sig själv med Karin. Även Britt Janssons uttalande i kammarrätten att "Jag hade inga planer på att
återförena någon familj" ter sig som ett anmärkningsvärt uttalande med
upplysningar om vilka förväntningar Britt Jansson hade. Andra uttalanden av Britt Jansson i kammarrätten som belägger förväntanssituationen är
"Det här är inte nåt jag är förvånad över" och att hon säger sig ha förmedlat
till Karin att "Vi är flera som varit med om det här". Till detta kommer Johannas något oklara roll vad gäller förväntan.
I detta fall står det klart att det förekommit förväntningar gentemot Karin om att hon varit utsatt för sexuella övergrepp från såväl en del släktingar med faster Britt Jansson i spetsen som från personal inom socialtjänst,
utredningshem och polisen (något som framgått av tidigare yttranden). Britt Janssons tal om sexuella närmanden och farfaderns fråga till henne kring om fadern sexuellt förgripit sig på henne ("Har Johan varit på henne sexuellt?") belyser förväntanssituationen. Det står även klart att sådana förväntningar förekommit INNAN Karin uppges ha gjort några som helst uttalanden i denna riktning och att förväntningar därefter även förekommer parallellt med
framväxten av uppgifter fram till det första polisförhöret och även därefter. Det bör nämnas att redan 2001-07-26 sammanträffar enligt handskriven journalanteckning samrådsgrupp angående Karin på polisstationen i Närstad med den senare aktuelle förhörsledaren Kalle Andersson, BUP-representant och tre personer från socialtjänsten (Ann Carlsson, Lisa Eriksson, Stina Svensson). Det enda journalförda konstaterandet är att
"Vi avvaktar anmälan tills vi fått in uppgifter från flickan."/AB
Detta är således efter fasterns anmälan 2001-07-17 med anledning av kontakt med Karin, men ett par veckor FÖRE händelsen på järnvägsstationen i
Svenskstad, där fastern genom manipulativt tillhandahållande av biljett medverkat till att konfliktsituationen uppkommer och omhändertagande kan företas. Det inger källkritiska misstankar att det är i samband med kontakter med faster Britt Jansson, med starkt negativ uppfattning om fadern, som
Karins uppgifter om misshandel och sexuella övergrepp börjar uppkomma. En källkritiskt mycket suspekt omständighet är som tidigare påpekats av mig att det är först den 23 okt, när förväntanstrycket, den täta kontakten med fastern och isoleringen från föräldrarna fått verka i flera månader som polisen
redan den 26 juli. Att polisen kan godta detta påverkande arbetssätt är obegripligt.
Känslors inverkan på tanke- och minnesprocesser
En relativt omfattande forskning har till dags dato påvisat att känslor kan påverka tänkande och minnesprocesser. I den nästan dagsfärska "Handbook of
affective sciences" (2003), där världens idag främsta forskare på området
framlägger resultat och teorier konstaterar t ex Forgas (kap 30) att
"The evidence reviewed in this chaper shows that mild everyday affective states can have a highly significant influence on the way people perceive and interpret social situations and the attitudes they form." I ett annat kapitel (nr
32) inriktat på minne konstaterar Ochsner & Schacter (den senare en av världens ledande minnesforskare) att
"Affective cues can powerfully bias memory", dvs. känslor kan starkt
snedvrida minnen.
På svenska har nyligen utkommit en översatt forskarantologi med kapitel av 14 forskare inom området, redigerad av Frijda, Manstead & Bem (2002).
"Emotioner och övertygelser - hur känslor påverkar våra tankar"
I kapitlet "Övertygelse genom emotioner" konstaterar Frijda & Mesquita att
"emotioner påverkar föreställningarna" och fortsätter med att konstatera: "Emotioner påverkar föreställningar på i huvudsak två sätt. De kan antingen ge upphov till föreställningar som inte har funnits tidigare eller förändra befintliga föreställningar. De kan också öka eller minska styrkan hos en övertygelse." Senare påpekas även "att de gör föreställningarna
motståndskraftiga mot förändring".
Anledningen till att jag här tar upp frågan om emotioners inverkan på föreställningar är att den forskning jag ovan antytt erbjuder alternativa förklaringsmöjligheter till en del uppgifter som förekommer i fallet.
Att Britt Jansson har uppvisat en starkt negativ inställning till brodern Johan Karlsson har klart framgått och framgår även i kammarrättens förhör. På känslomässiga grunder kan osanna uppgifter om denne ha konstruerats. Dottern Karin har även befunnit sig i stark konflikt med föräldrarna.
Socialtjänstemän och annan personal är även de underkastade emotioner och särskilt tycks misstankar kring sexuella övergrepp kunna väcka emotioner. Det är frånsett forskarnas påpekanden en allmänmänsklig erfarenhet att människor i känsloladdade konflikter lätt hävdar felaktiga uppgifter om motparten.
Personlighetsstörningar
Det går naturligtvis inte att konstatera personlighetsstörningar hos
uppgiftslämnare eller utredare enbart på grundval av dokumenten i fallet. Det kan dock ha ett intresse för domstolen att veta om att det förekommer
personlighetsstörningar (dessa innebär inte i sig någon diagnos av psykisk störning (axel I i DSM-IV-systemet, märk väl, utan utgör en annan dimension, axel II i DSM-IV) hos relativt normalt fungerande människor. Dessa
personlighetsstörningar kan leda till att felaktiga uppgifter lämnas till utredare eller att utredare själva kan ha personlighetsstörningar (t ex granskas aldrig personligheten i samband med socionomutbildning vid antagning eller
examination). Psykiatrisk litteratur ger stöd för detta. Ett exempel på detta kan vara "histrionisk personlighetsstörning", som finns med i den internationella DSM-IV-manualen och i det system som normalt används i Sverige (se Ottosson, 2001). Histrionisk kommer av det grekiska ordet för skådespelare. Ottosson konstaterar till exempel kring histrionisk personlighetsstörning att
"Uppfattningen av omvärlden är oskarp och en histrionisk person samlar mer på intryck och upplevelser än på kunskaper. Förmågan till kritiskt tänkande är bristfällig, eftersom det obehagliga trängs bort och förvanskas. Även sättet att skildra händelser och personer är impressionistiskt och detaljfattigt. Relationerna är instabila...Relationen till personer av motsatta könet får ofta en erotisk färgning....tendens att se mänskliga relationer i ett erotiskt
perspektiv. För att inför sig själva och andra försvara bristen på mogen sexualitet uppfattar och beter sig histrioniska personer ofta som barn. Omgivningen manipuleras med koketteri och lynnighet ...förföriska och manipulativa beteenden."
Ett annat exempel utgör störningar av s k "borderline"-typ, där personen ibland kan tappa verklighetsförankringen och påstå saker som inte
överensstämmer med verkliga förhållanden. Här talar Ottosson t ex om att
"Uppfattningen om andra människor växlar mellan överidealisering och nervärdering" "gränsen till psykos kan överskridas vid extrem belastning eller drogpåverkan".
En annan variant utgör paranoida personlighetsstörningar med "sökande efter
konspiratoriska förklaringar till personliga händelser eller i omvärlden...ser undermeningar även i alldagliga yttranden och handlingar."
En viktig aspekt är att de slag av störningar som jag här nämnt inte behöver yttra sig eller märkas hela tiden utan blir tydliga i en del situationer.
Sammanfattningsvis kan konstateras, och det finns konkreta exempel inom psykiatri och rättsfall på att personlighetsstörningar kan leda till att falska uppgifter lämnas. Mängder av felaktiga uppgifter i samband med utredningen av Palmemordet bör för övrigt kunna hänföras till personlighetsstörningar. Grundad misstanke om personlighetsstörning utgör en grund för att källkritiskt avvisa uppgifter. Även psykiska störningar (axel I i DSM-IV) kan leda till att personer lämnar felaktiga uppgifter.
Sammanfattande bedömningar
1. Papperet från Off. clinic bör utifrån ett flertal kritisk-vetenskapliga grunder källkritiskt förkastas. Utredaren uppvisar stor okunnighet och har försökt utreda utan erforderlig kompetens.
2. Vittnet Britt Janssons uppgifter bör utifrån ett flertal sakliga grunder källkritiskt förkastas. Det förekommer i materialet omfattande belägg för påhittade uppgifter och tankefel från vittnet. Materialet i tillgängliga dokument är sådant att det borde varit uppenbart för socialutredarna att faster BJ fabulerade och sysslade med personangrepp.
3. Karins uppgifter om misshandel och sexuella övergrepp i det tidiga skedet (sommaren - hösten 2001) bör på grund av konflikten, Britt Janssons egna uppfattningar om fadern och hennes eget manipulativa agerande och omgivningens förväntningar gentemot Karin om att övergrepp skett källkritiskt förkastas.
4. Socialtjänstens brist på agerande vad gäller läkarundersökning i ett tidigt skede respektive gynekologisk undersökning i ett senare skede framstår som märkligt, som om socialtjänsten inte trott eller tror på uppgifter om misshandel respektive sexuella övergrepp. Socialtjänsten och polisen framstår som
ointresserade av saklighet och ägnar sig manipulerande åt påverkan av Karin. 5. De uppkomna uppgifterna kan ha påverkats av förekommande sexuella förväntningar, av förekommande känslor och av personlighetsstörningar hos uppgiftslämnare, handläggare och personal. Uppgifter kan även uppkomma och påverkas av sjuka tendenser i organisationer såsom bristande
verklighetsrelaterande (organisationspsykos), skvallerkultur, manipulativa arbetssätt, lögnaktighet osv. i vilka individer, t ex barn, kan påverkas att uppträda likartat. Det förnekande, fabulerande, ljugande, förtalande av föräldrar etc., som förekommit i detta fall hos socialtjänst, utredningshem, socialtjänstpersonal, psykolog m.fl. kan smitta och psykiskt pressa barn och
ungdomar till att t.ex. göra uttalanden eller uppvisa beteenden som har föga med hemmiljön att göra.
Tankefel: en summering
Några av de viktigare tankefelen (se Edvardsson, 2003) i ”Påverkansfallets” material är i denna del följande. Tankefelslistan fanns inte med i det
ursprungliga yttrandet.
- alternativa tolkningshypoteser ignoreras
- bestyrkandefel, då lämnade uppgifter inte har bestyrkts, t.ex. uppgifter som Karin påstås ha uttalat
- doktrinen om nollpåverkan
- empirisk grund för centrala påståenden redovisas inte
- ensidigt teoriurval, när ett flertal relevanta teorier finns för att tolka tillgängliga uppgifter
- evidensfabrikation, bl.a. i samverkan med faster BJ inför
förhandling i kammarrätten och dessförinnan genom fabulerade uppgifter
- falsifieringsfel
- frågeställningen som konsulten fått byts ologiskt ut mot en annan
- förnekande av oprofessionellt agerande och oprofessionella beroenden i materialet
- förtalsfel, dvs. fadern förtalas av socionomkonsulten, faster BJ och socialtjänsten
- förväntanseffekter ignoreras eller snarare utnyttjas manipulativt - förväxling av utrednings- och behandlingstänkande
- generaliseringsfel från forskning till en av forskningen inte studerad grupp - generaliseringsfel från teori till individ
- grundlösa påståenden hävdas av ett flertal aktörer - hörsägenfel, dvs. hörsägen anförs okritiskt
- knölargument (eller argumentum ad hominem) i stort antal mot fadern – har inte med sakfrågan att göra
- kompetensbedömningsfel vad gäller att anlita en vetenskapligt oskolad socionom som konsult i fråga som kräver gedigen forskningskompetens - källkritiska misstag begås – indikationer på att det inte står rätt till med faster BJ:s uppgifter ignoreras – enkla jämförelser mellan BJ:s uppgifter underlåts
- missbruk av statistiska uppgifter - missbruk av sannolikhetspåståenden
