En studie om föräldrars och pedagogers syn på femtontimmarsreformen

!

Fakulteten för

Lärande och samhälle Barn–unga–samhälle

Examensarbete i fördjupningsämnet

Barndom och lärande

15 högskolepoäng, grundnivå

En studie om föräldrars och pedagogers syn

på femtontimmarsreformen

A study of parents ' and teachers' views on fifteen hours reform

Caroline Fremark

Förskollärarexamen 210p Examinator: Martin Berzell

Förord

Jag skulle vilja tacka alla medverkande föräldrar och pedagoger, utan er skulle jag inte haft något material att utgå från. Jag vill även passa på att tacka alla runt omkring mig som har haft tålamod att lyssna och diskutera detta fram och tillbaks med mig, men även kolleger som har gett mig nya infallsvinklar och stödjande kommentarer.

Framförallt så vill jag säga ett stort tack till min handledare Åse Piltz. Du har hjälpt mig att genomföra detta arbete med din goda vägledning, engagemang och framförallt din oerhörda snabba respons på min text vilket jag har varit mycket tacksam för.

Sammanfattning

Syftet med min studie var att belysa föräldralediga föräldrars och pedagogers åsikter om barns vistelse i förskolan som går under femtontimmarsreformen för att kunna urskilja vilka/vilket förhållningssätt till förskolans funktion som speglar sig i åsikterna. Då denna reform har uppmärksammats både i förskolan, på sociala medier samt i politiken har jag valt att belysa pedagogers åsikter samt föräldrars då det inte finns någon direkt forskning utifrån deras perspektiv. Frågeställningar som jag har utgått från är; Vad ser föräldrarna är de viktigaste funktionerna i förskolan när de är föräldralediga?, Vad anses det innebära att få färre timmar? och Hur förhåller sig pedagogerna till femtontimmarsreformen? Jag har använt mig av kvalitativa semistrukurerade intervjuer som var enskilda intervjuer samt en fokusgruppintervju för att få svar på mina frågor. Samtliga intervjuer har jag spelat in och därefter transkriberades materialet.

Studiens resultat visar att föräldrar ser förskolan som en arena där ett lärande sker, socialt som intellektuellt. De anser att de ej kan stimulera barnens behov under den tid de är föräldralediga på samma sätt som förskolan kan. Detta leder till att föräldrar har olika förhållningssätt att se förskolans funktion på, dels som ett komplement till hemmet och dels som en nödvändighet.

Även resultatdelen från pedagogerna visar olika sätt att se förskolans funktion på. Framförallt visar det att förskolans funktion är att erbjuda barn att vara med andra barn, att få chansen till ett socialt umgänge. Resultatet lyfter även att där finns ett problematisk förhållningssätt när det kommer till förskolans uppdrag för pedagogerna.

Nyckelord: Femtontimmarsbarn, femtontimmarsreformen, förskolans funktion, föräldraperspektiv och pedagogperspektiv

Innehållsförteckning

2.2 Förskolans funktion historiskt 10

2.2.1 Förskolans funktion idag 12

2.3 Förskolans funktion ur ett föräldraperspektiv 13

2.3.1 Förskolan som en social arena 14

2.3.2 Förskolan som ett komplement till hemmet 15

2.3.3 Förskolan som en lärandearena 15

2.4 Förskolans funktion ur ett pedagogperspektiv 16

2.5 Social kompetens 18 2.6 Lärandet 19 2.6.1 Edu-care 20 3. Metod 21 3.1 Kvalitativ metod 21 3.1.1 Semistrukturerade intervjuer 21 3.1.2 Fokusgrupper 22 3.2 Urval 23 3.3 Genomförande 23 3.4 Forskningsetiska principer 25 3.5 Analysmetod 25

4. Resultat och analys 27

4.1 Förskolans funktion ur ett föräldraperspektiv 27

4.1.1 Förskolan som social arena 28

4.1.2 Lek 28

4.1.3 Åldersrelaterat 29

4.1.4 Utanförskap och att missa något på förskolan 30

4.2 Förskolan som en lärandearena 31

4.2.1 Den pedagogiska tiden 31

4.2.2 Tron på pedagogers kompetens 32

4.3 Sammanfattning 33

5. Fokusgruppens samtal 36

5.1 Förskolan som social arena 36

5.2 Förskola för vem? 39

5.3 Förskola för alla 40

5.4 Sammanfattning 41

6 Slutsats och diskussion 42

6.1 Förskolans funktion för föräldrarna 42

6.2 Pedagogernas förhållningssätt till femtontimmarsreformen 44

6.3 Jämförande diskussion 46 6.4 Metoddiskussion 47 6.5 Fortsatt forskning 48 6.6 Egna reflektioner 48 Referenslista 50 Bilaga 1 56 Bilaga 2 57

1. Inledning

Debatterna kring femtontimmarsreformen i förskolan har varit många och åsikterna är olika. Efter reformen lagstadgades år 2002 uppstod livliga debatter i nyheter och på sociala forum. Trots att det är flera år sedan reformen infördes är dessa debatter fortfarande uppe som diskussion idag. De flesta som är aktiva i diskussionerna är föräldrar och pedagoger från förskolan men även politiker delar sina åsikter i nyhetstidningar. Många av debatterna har startats av föräldrar på sociala forum som undrar vad som händer med det äldre syskonet när de inte får vara på förskolan lika länge som annars när vistelsetimmarna blir färre. En sådan reform kan upplevas skapa ett utanförskap för de barn som endast har få timmar i förskolan per vecka. Föräldrar är oroliga vad som händer utifrån de sociala aspekterna samt att barnen missar möjlighet till lärande som i sin tur kan påverka deras senare skolgång (Amelia 2015, Familjeliv 2015).

Ett förslag har kommit in till Malmö kommun med över 300 påskrifter där de vill ha en förskola med upp till 30 timmar i veckan av pedagogisk verksamhet till det äldre syskonet (Förskoleförvaltningen 2015). De som skrivit under förslaget tycker att femtontimmarsreformen är en nackdel för både föräldern och för barnen. Några av argumenten är:

• Att de yngre barnet ska få ha rätt till föräldrarnas tid och uppmärksamhet för att en anknytning ska skapas och för deras utveckling.

• Att det är en utmaning att kunna stimulera det äldre syskonet då rutiner och krav ser annorlunda ut för syskonen under dagen.

• Det äldre barnet ska inte berövas en pedagogisk utbildning och möjlighet till att vara med andra barn.

De påpekar att barn behöver rutiner och att dessa femton timmar inskränker det. Malmö kommun har nu som målsättning att erbjuda 30 timmars förskola för barn till föräldralediga så fort förutsättningarna och ekonomin tillåter detta (Förskoleförvaltningen 2015 s.953).

Det finns även de som anser att femton timmar i veckan är skäligt då förskolan inte har skolplikt och för att barnet inte ska känna att hen exkluderas från familjen. De utgår från att familjen är det viktigaste i ett barns liv samt om man av olika orsaker behöver fler än femton timmar kan man söka dispens (Förskoleförvaltningen 2010).

Som verksam inom förskolan upplever jag att femtontimmarsreformen är ett känsligt och omdiskuterat ämne inom förskolans arena där det ifrågasätts varför föräldrar inte är nöjda med de timmar de har till sitt förfogande och vilken funktion förskolan har. Detta har väckt ett intresse att undersöka hur föräldrar och pedagoger ser på förskolans funktion. Med denna undersökning vill jag bidra till en ökad förståelse för alla som arbetar inom förskolan ur ett pedagogperspektiv men även från ett föräldraperspektiv.

1.1 Syfte

Syftet med studien är att belysa föräldralediga föräldrars och pedagogers åsikter om barns vistelse i förskolan som går under femtontimmarsreformen för att kunna urskilja vilka/vilket förhållningssätt till förskolans funktion som speglar sig i deras åsikter.

1.2 Frågeställningar

För att kunna genomföra min studie utifrån mitt syfte tänkte jag ta reda på:

1. Vad ser föräldrarna som de viktigaste funktionerna i förskolan när de är föräldralediga och varför anses de som viktiga?

2. Vad anser föräldrarna att det innebär med färre timmar? 3. Hur förhåller sig pedagogerna till femtontimmarsreformen?

2. Litteraturgenomgång

I detta kapitel inleder jag med en bakgrundsbeskrivning av femtontimmarsreformens lagförande och innebörd. Därefter belyser jag vad förskolan anses ha haft och vilken funktion den anses ha idag. Att ta ett historiskt perspektiv är för att kunna förstå vårt sätt att tänka om förskolan idag. För att göra det behöver vi åskådliggöra det synsätt som har påverkat att det ser ut som det gör idag (Persson 1994 s.247). På så sätt är det lättare att skapa en förståelse för föräldrar och pedagogers förhållningssätt.

Jag presenterar även den forskning som jag anser är mest relevant för min studie och har därav valt att ta med forskning som utgår ifrån föräldrars och pedagogers synsätt på förskolans funktion. När jag gjorde mina sökningar lade jag märke till att där inte fanns någon forskning om just vad föräldrar anser om femtontimmarsreformen med undantag från en studie som Skolverket har gjort och som jag använder mig av i texten. Däremot fann jag forskning om vad föräldrar och pedagoger har för föreställningar om förskolan både internationellt och nationellt som jag valt att belysa.

Jag redogör även vilka teoretiska utgångspunkter jag har utgått ifrån som analysverktyg till empirin.

2.1 Femtontimmarsreformen

En ny reform från regeringen trädde i kraft år 2002, vilken innebar att tillgängligheten skulle öka i förskoleverksamhet för att förbättra barnens förutsättningar till utveckling och lärande. Detta gällde barn till arbetslösa och föräldralediga (Skolverket 2007). Reformen lagstadgades samma år och då fick barn till föräldralediga med ett yngre syskon hemma rätten att vara på förskolan minst 15 timmar per vecka. I Skollagens åttonde kapitel paragraf 6 står det så här:

Barn, vars föräldrar är arbetslösa eller föräldralediga enligt föräldrarledighetslagen (1995 s.584) för vård av barn, ska från och med ett års ålder erbjudas förskola under minst tre timmar per dag eller 15 timmar i veckan (SFS 2010:800)

Innan reformen trädde i kraft kunde vistelsetiden se annorlunda ut för dessa barn vilket var kommunernas beslut att ta. Idag bestämmer fortfarande kommunerna hur många timmar de kan erbjuda dessa barn utöver de femton timmarna som är lagstadgade. Vissa kommuner har visat sig

vara mer generösa än andra när en granskning av Sveriges television gjordes 2012 (Svt 2012). Ett 20 tal kommuner erbjuder mer än femton timmars verksamhet i veckan för barn till föräldralediga föräldrar men Malmö kommun är en av de kommuner som har kvar femton timmar.

2.2 Förskolans funktion historiskt

Det har skett en förändring i hur vi ser på förskolans funktion idag i förhållande till förr, en av anledningarna kan vara hur samhällssynen har präglats av de föreställningarna som funnits om förskolan och även barnet (Markström 2007 s.15).

När industrialismen satte fart i Sverige kunde båda föräldrarna arbeta, detta innebar att familjernas villkor förändrades. Barnen sprang ute på gatorna medan föräldrarna arbetade och på så sätt började de bli ett samhällsproblem (Persson 1998 s.11). Genom välgörenhetsbidrag skapades institutioner som fick namnet Barnkrubba. Funktionen av barnkrubborna blev att ta hand om barnen och att ge dem den sociala omvårdnad de behövde under större delen av dagen (Markström 2007 s. 12).

För att få tillträde till barnkrubban skulle en prövning göras för att se om behovet till den fanns, därav var inte krubban till för alla. Malmös första barnkrubba öppnade år 1899 på Kramers Hotell, då var den till för barn från 3 månader till 7 år. Det var inte ovanligt att barnen vistades på barnkrubban från tidig morgon till sen kväll (Tallberg-Broman 1995 s.12)

Barnkrubban blev nödvändig speciellt för ensamstående mödrar som förvärvsarbetade och fick därmed en fattigdomstämpel på sig. Alva Myrdal, som var en av de som startade och drev den dåvarande förskoleutbildningen beskriver Barnkrubban i sin bok Stadsbarn så här:

[…] som ett slags fattighjälp anordnade omhändertagandet av barn, vilkas mödrar ej själva kunna ägna dem nödig tillsyn under dagarna. (Myrdal 1935 s.17)

Persson (1998 s.44) urskiljer två funktioner av förskolan på den tiden: den samhälleliga funktionen; då det behövdes kvinnlig arbetskraft samt den pedagogiska funktionen där barnen skulle få stimulans till att utvecklas vilket ledde till att personalen behövde vara utbildad. Myrdal skrev boken Stadsbarn för att visa hennes idéer om en barnomsorg som grundades på modern barnpsykologi, hon ville göra mer för barnen än endast att ge den nödvändiga tillsynen. Hon ville ha en storbarnskammare för alla barn och där barn i samma åldrar tillbringades i samma miljö där de

kunde få leka och få ett socialt umgänge. Hon kom med vetenskapliga skäl till att barn skulle vistas med jämnåriga (Persson 2010 s.64).

Fler institutioner skapades som Barnträdgårdsrörelserna som hade sin inspiration från den tyske pedagogen Friedrich Fröbel. Denna sorts barnomsorg var öppen för alla barn och det blev mer en social-pedagogisk rörelse som ville vara mer än en ”förvaringsplats” för barnen. Barnens utveckling skulle ledas av de vuxna som arbetade där, dock skulle barnen ej bli skolade (Tallberg-Broman 1995 s.29).

När staten blev ansvarig för förskoleverksamheten på 50-talet, ändrades arbetssättet i förskolorna. Uppgifterna var: barn med speciella behov skulle inkluderas, förskolebarnen skulle förberedas inför skolan samt jämställdhet mellan kön och social jämlikhet skulle främjas. Barnstugeutredningen blev viktig för förskolan då det inte längre bara var politiska skäl till att bedriva förskolor, de inriktade sig på det pedagogiska med vetenskapliga grunder. Barnen skulle få bättre förutsättningar till utveckling med utbildad personal där barnen skulle ses som individer. Förskolan skulle vara ett komplement till familjen där personalen kunde ge stöd istället för att ha den uppfostrande rollen som de gamla Trädgårdsrörelserna hade (Persson 1998 s.41-44).

Småbarnsskola, Daghem, Lekskola och Barnstugor var de begrepp som inkluderades under barnomsorgsbegreppet. Alla verksamheter inom barnomsorgen fick ett samlat namn av Barnstugeutredningen år 1972, namnet blev Förskola (Persson 1998 s.41).

Socialstyrelsen hade ansvar över förskolan och fick till uppdrag att utföra ett pedagogiskt program som skulle gälla i hela Sverige. År 1985 lägger dåvarande socialministern Sten Andersson fram propositionen Förskola för alla barn. Förskolan skulle lägga större vikt på barnens utveckling och tidigt lärande än vad den hade gjort innan. Förslaget var att förskolan skulle vara en rättighet för barnet och inte enbart ett behov av barnomsorg för föräldrarna. Alla barn skulle ha rätt till förskola oavsett hur familjesituationen såg ut (Martin-Korpi 2006 s.43).

När Skolverket tar över från Socialstyrelsen år 1998 får förskolan sin första läroplan (Lpfö 98) och Utbildningsdepartementet blir ansvarig för förskolan vilket resulterar i att den blir en del av utbildningsväsendet. Markström (2005 s.6) menar att de olika synsätt där funnits på barn ligger till grund för de statliga utvärderingarna och läroplaner. Under de sista årtionden har föreställningarna varit att barn kan skapa förändringar i samhället där de ska anpassa sig in i samhället med dess värderingar. Synsättet har utvecklats till att barn idag är förmögna till att ta egna beslut i vårt demokratiska samhälle då de ses som kompetenta barn. Målet med läroplanen var att förskolan skulle bli en del av skolväsendet och ”grunden till ett livslångt lärande”(Lpfö-98 s.4) var i fokus i den nya läroplanen (Markström 2005 s.6). År 2011 reviderades läroplanen för förskolan för att

regeringen bedömde att förskolan kunde göra mer för att stimulera barns lust till att lära (Utbildningsdepartementet 2010). Målen och riktlinjerna förtydligades för barns språkliga och matematiska förmåga, även naturkunskap och teknik skulle synliggöras mer. Regeringen menade att en annan anledning till detta beslut var för att ”förbereda barn för deras framtida skolgång” (Utbildningsdepartementet 2010 s.4).

2.2.1 Förskolans funktion idag

Idag anses förskolan ha en viktig funktion att fylla både ur ett samhälls-, familje- och barnperspektiv. Många i Sverige kommer på något sätt i kontakt med förskolan. Om man ser till antalet barn så fås en förståelse för hur stor barnomsorgen är i Sverige. Ca 87% av samtliga barn i åldern 1-5 år hade år 2014 plats på förskola eller annan barnomsorg. I Malmö var det 18.356 barn i åldern 0-5 år som var inskrivna i barnomsorgen år 2014 (Skolverket 2015).

Idag har alla barn rätt till förskola, antal timmar barnen får vistas på förskolan beror dock på familjesituationen och barnens ålder. Detta kan se olika ut runt om i Sveriges kommuner. I Malmö kommun ser det ut på följande vis: Barn kan tidigast börja när hen fyllt ett år, om vårdnadshavare arbetar eller studerar har barnet rätt till förskolan utifrån arbets-/studietiderna samt restid. Barnet får vara i förskolan 30 timmar per vecka om någon i familjen är aktivt arbetssökande. 30 timmar per vecka gäller även de två första månaderna efter ett syskon är fött, därefter gäller femton timmar per vecka under resten av föräldraledigheten (Förskoleförvaltningen 2010). Från barnet fyller tre år på höstterminen har hen rätt till 525 avgiftsfria timmar om året, så kallat Allmän förskola som lagfördes år 2003 (Regeringen 2008).

Den allmänna förskolan har omfattat barn i olika åldrar. Innan den började gälla för treåringar så omfattade den fyraåringarna och dessförinnan femåringarna. År 2008 ändrades den allmänna förskolan ner till barn som var tre år. Regeringens motivering löd så här:

Det pedagogiska uppdraget för förskolan i läroplanen samt kunskapen om förskolans betydelse för det fortsatta lärandet i skolan motiverar en utbyggnad av allmän förskola även till treåringar (Regeringen 2008 s.56)

Skälen till allmän förskola är att barnen ska få rätt till en likvärdig och pedagogiskt stimulerande verksamhet samt att oavsett hur barnens sociala eller ekonomiska situation ser ut skall alla barn ha rätt till förskola.

Förskolans funktion anses inte bara att fylla ett behov för föräldrarna så att de kan lämna sina barn under tiden de arbetar. Förskolan anses framförallt vara till för barnet. Skollagens åttonde kapitel paragraf 2 uttrycker förskolan syfte så här:

Förskolan ska stimulera barns utveckling och lärande, samt erbjuda barnen en trygg omsorg. Verksamheten ska utgå från en helhetssyn på barnet och barnets behov och utformas så att omsorg, utveckling och lärande blir en helhet. Förskolan ska främja allsidiga kontakter och social gemenskap och förbereda

barnen för fortsatt utbildning. (SFS 2010:800)

Sammanfattningsvis kan man se att förskolan har blivit mer inriktad på lärande och utbildning mot innan, då social och omsorgsinriktningen var den främsta funktionen i verksamheten.

2.3 Förskolans funktion ur ett föräldraperspektiv

Sven Persson, professor i pedagogik är en av dem som har forskat om föräldrars föreställningar om barn och barnomsorg ur ett historiskt och socialt perspektiv. I hans avhandling har han gjort fyra delstudier med 749 föräldrar och två intervjustudier med 31 föräldrar. Perssons resultat visar att föräldrarnas åsikter om barnomsorgens funktion har med deras barnsyn att göra. En grupp föräldrar ansåg att barnen har behov som att de ska utvecklas, stimuleras och påverkas i kontakt med andra, Persson benämner det som ”projektsyn”. De andra föräldrarnas syn på barn, ”symbiossyn” var att barn är som de är och att barnens behov tillfredsställs i familjen där trygghet och lydnad är viktigt (Persson 1994 s.146). Persson ser en koppling mellan dessa föreställningar och hur föräldrarna ser på barnomsorgen. De föräldrar som har en ”projektsyn” på barnen, ser även barnomsorgen som en möjlighet som ett komplement till hemmet. För dem är utbildningen för personalen viktig samt att barnomsorgen är bra för barnens utveckling. De föräldrar som har en ”symbiossyn” på barnen ser barnomsorgen som en nödvändighet för att föräldrarna måste arbeta samt att personalen står för tryggheten i förskolan (Persson 1994 s.149).

Liknande resultat har Ann-Marie Markström gjort i sin avhandling, Förskolan som

normaliseringspraktik- en etnografisk studie, (2005) som bygger på två fältstudier i två förskolor.

Det är främst resultaten från den ena studien som är relevant i min studie då den har undersökt vilka föreställningar aktörerna har om förskolan som institution och barnen i förskolan. Många av föräldrarna ser förskolan som en nödvändighet för att de ska kunna arbeta, där får de den omsorg och trygghet föräldrarna inte kan ge sina barn medan de arbetar. Även om trygghet och omsorg är

något som betonas av både personal och föräldrar så finns det en dubbeltydighet hos föräldrarna. En förälder säger att ”färdighet kommer i andra hand” ( Markström 2005 s.173) och betonar hur viktig omsorgen är i förskolan för barnen när de är små, så att de senare kan bli självständiga. Samtidigt visar Markströms resultat att föräldrarna i studien uttrycker att det är viktigt att personalen arbetar pedagogiskt, så att barnen lär sig och utvecklas då föräldrarna inte själv anser att de kan bidra med det ( Markström 2005 s.173-174).

2.3.1 Förskolan som en social arena

Christina Gars beskriver i sin avhandling Delad vårdnad som en samhällelig förändring där omvårdnaden av barn har gått från föräldrarnas ansvar till att mer och mer bli ett ansvar för staten (Gars 2002). Denna typ av ansvar har även lyfts upp i en studie i Malmö, där läraruppdraget har fått en mer utvidgad roll. Pedagogerna beskriver sitt arbete som ett socialt arbete samt att förskolan är mer ”en social knutpunkt än en pedagogiskt institution” (Persson & Tallberg Broman 2002 s.262).

Ur föräldrars perspektiv anses social kompetens vara en viktig egenskap att lära sig i förskolan, detta är ett tydligt resultat i Gars (2002), Ivarson Jansson (2001) och Persson (1994) avhandlingar. Föräldrarna menar att barnen ska kunna ta plats och bli en i gruppen för att det är hård konkurrens i förskolans miljö. (Persson 1994; Gars 2002).

Även i Markströms studie är det synligt att förskolan är av betydelse för föräldrarna när det gäller barnens förmåga att vara sociala. När Markström utgår från föräldrarnas uttalande skriver hon att de ser förskolan som ett ställe där det sker ett informellt och socialt lärande. Under tiden barnen är i förskolan lär de sig att följa de regler som finns i förskolan samtidigt som de lär sig det sociala samspelet (Markström 2005 s.151). Markström menar att föräldrarna framställer förskolan som en plats som ”gör” barn sociala och att det är ett grundläggande behov som anses vara viktig för att kunna samspela med andra, känna sig delaktig och att kunna fungera i grupp. Föräldrar menar att det är till fördel för de barn som har gått i förskola för att de har lärt sig vara sociala till skillnad mot barn som ej gått i förskolan. Detta anses vara av värde när barnen börjar skolan (Markström 2005 . 172-191). Gars uttrycker att föräldrarnas sätt att se förskolans funktion är att kunna ”ge barnen en möjlighet att förvärva en förmåga att leva ett framtida liv” (Gars 2002 s.91). Därav kan det ses som en av förskolans viktigaste funktioner på grund av att föräldrarna inte kan ge sina barn den sociala anpassningen utan det är något barn lär sig genom att vara med andra (Persson 1994 s.65).

2.3.2 Förskolan som ett komplement till hemmet

Ewa Ivarson Jansson är F.D. i pedagogik och har i sin avhandling: Relationen hem - förskola.

Intentioner och uppfattningar om förskolans uppgift att vara komplement till hemmet 1990-1995

haft i syfte att undersöka hur föräldrar och anställda i förskolan ser på förskolan som ett komplement till hemmet. Hennes avhandling bygger på enkätundersökningar som har gått ut till förskolor och familjer. Hennes resultat visar att social utveckling är det viktigaste målet för fostran i förskolan/familjedaghemmet både ur föräldrarnas och pedagogernas perspektiv, att förskolan ska stärka barnen socialt (Ivarson Janson 2001 s.50). Föräldrarna anser att förskolan, till skillnad mot hemmet, har möjligheten att kunna stimulera barnen socialt och utifrån det lär de sig de sociala regler samt normer som finns för att kunna vara med både barn och vuxna (Ivarson Jansson 2001 s. 56-58). Föräldrarnas uppfattning om ansvarsfördelningen på förskolan visar att de tycker hemmet och förskolan har lika mycket ansvar när det gäller uppfostran av barnen (Ivarson Jansson 2001 s. 116).

Även Markström (2005) skriver om förskolans funktion som komplement till hemmet. Hennes studie visar dels att förskolans uppgift blir att ge kunskap till föräldrar som kan röra sig om barnens utveckling, sjukdomar samt att kunna ge föräldrar hjälp i deras fostranroll ( Markström 2005 s.184).

2.3.3 Förskolan som en lärandearena

Markström (2005) skriver att det finns en förväntan hos föräldrarna om vad barn ska lära sig i förskolan, hon beskriver det som traditionella förskolefärdigheter. Det kan vara att kunna färger, former, sitta still, lyssna och skriva. Hennes studie påpekar att föräldrar har ett synsätt på barns förmåga, att de vill lära sig och genom den viljan tolkas att barn mår bra och att de utvecklas som de ska. Föräldrarna anser att tiden barn är i förskolan gynnar deras lärande (Markström 2005 s.158).

Att barn ska träna siffror och bokstäver anses som en viktig funktion i förskolan för den kommande skolgången för många föräldrar i Ivarsson-Jansson studie, andra föräldrar önskar att barnen lär sig moraliska aspekter, vad som är rätt och fel (Ivarsson-Jansson 2001 s.95).

Att barn lär sig traditionella skolfärdigheter är ingen ovanlig önskan eller en ovanlig tro på förskolans funktion för föräldrar. Det visar en undersökning i Hongkong vars syfte är att ta reda på varför föräldrar beslutar sig för att lämna sin barn i förskolan men även vilken syn de har om

förskolan. Det är en studie av Hazel Mei Yung Lam som heter, A study of Hongkong parents views on kindergarten education (1999).

För föräldrar i Hongkong är utbildning viktigt, det visar sig att barn redan i förskolan kan få med sig läxor hem. Därav är det inte förvånande att resultaten från Lams (1999) studie visar att majoriteten av föräldrarna anser att det är viktigt för barnen att lära sig läsa, skriva och räkna i förskolan. Att skicka sina barn till förskolan anses vara mycket viktigt då det är en arena för dem att utvecklas som resulterar i ett bättre självförtroende. Precis som i svensk forskning visar även denna studie att förskolan är av stor betydelse för att skapa de sociala färdigheterna så att barnen kan vara förberedda för att komma in i samhället (Lam 1999 s.17-24). Resultatet från studien visar att föräldrarna anser att utbildningen i förskolan är viktigast. Detta kan jämföras med hur svenska regeringen påpekar vad förskolan ska stå för när lärandet sätts i stor fokus för den förberedande skolan. Även Gars resultat visar, utifrån förskollärarnas perspektiv, att den främsta funktionen i förskolan blir att förbereda barnen inför skola så att de ska passa in. Gars benämning på det är ”korrigering”, ett sätt att uppmärksamma barnens problem som kan ändras inför skolgång (Gars 2002 s.91). Att förbereda barn för att de ska kunna passa in i skolvärlden, ser jag som en likhet med synsättet om det ”normala” förskolebarnet som Markström (2007) påpekar att föräldrar strävar efter i den sociala samvaron.

2.4 Förskolans funktion ur ett pedagogperspektiv

Skolverket fick i uppdrag av regeringen att göra en uppföljning av Maxtaxan och allmän förskola för att kunna följa upp den ökade tillgängligheten för barn till arbetslösa och föräldralediga under en femårsperiod. Dessa delrapporter har lämnats in varje år till regeringen och en slutrapport lämnades in år 2007(Skolverket 2003;2004;2005;2006;2007a). År 2007 gav Skolverket ut ett PM med namnet ”Femtontimmarsbarn”. I den redovisas två studier, en fallstudie och en webbundersökning. I fallstudien var syftet att förstå vad denna reform inneburit för personal och barn i förskolan när andelen barn med kortare närvarotider har ökat hos kommunerna. Webbundersökning gjordes för att kartlägga hur kommunerna har organiserat verksamheten för femtontimmarsbarnen. Det är främst fallstudien jag är intresserad av då den belyser personalens uppfattning av reformen samt vilka konsekvenser det ger i förskolan.

Fallstudien visar att personalen har två synsätt på förskolans funktion för femtontimmarsbarnen. Det ena är att förskolan ska erbjuda barnen att vara tillsammans med andra i

grupp där de utgår från leken, det andra synsättet som var tydligast var att erbjuda barnen en organiserad verksamhet (Skolverket 2007b).

De anser att det är svårt att kunna tillgodose alla barns behov då barngrupperna ökar för att förskolorna får mindre resursfördelning för femtontimmarsbarnen. Då räknas inte antal barn utan antal vistelsetimmar. Det kan vara att förskolan får ta in extra barn för att de får lika mycket tilldelning för två femtontimmars barn som för ett heltidsbarn. Det i sin tur ger en ökad stress hos pedagogerna då det blir mer planering och administrativt arbete för dem (Skolverket 2007b).

Resultaten från Skolverkets studie visar även att barnens hemförhållande, språkkunskaper och pedagogernas syn på barnens behov som åldersrelaterat är betydelsefullt om de ska ta hänsyn till om de får tillräckligt med stimulans under de femton timmar de tillbringar i förskolan. Pedagogerna menar att den vistelsetid som erbjuds under föräldraledigheten för barnen är tillräcklig för att kunna stimulera barnen utifrån deras behov detta på grund av att det är en liten tid av hela förskoleperioden. Dock påpekar de att om barnen kommer från hemförhållande där föräldrar är arbetslösa så kan femton timmar vara för lite på grund av att hela deras förskolevistelse kan då bestå av färre timmar. Likaså gäller det barn med annat modersmål än svenska. För att kunna lära sig svenska anser de att femton timmar inte är tillräckligt i förskolan om det är deras enda kontakt med språket (Skolverket 2007b).

Däremot tyckte de flesta att det är åldersrelaterat vilket behov förskolan kan fylla. Om barn är över tre år så är leken i samband med andra barn viktig, däremot finns det pedagoger som anser att barn under tre år mår bättre av att vara med sin ”nya” familj (Skolverket 2007b s.18-25).

Detta är något som även synliggörs i Markströms (2005) studie, personalen anser att hemmet bör vara det stället barnen ska prioritera i första hand. Samtidigt anser de att förskolan är bra för barnen speciellt ur ett socialt perspektiv och att den är en del av deras barndom men inte för de yngsta barnen. En del av personalen som utgår från förskolans roll och ska se till barnens bästa ifrågasätter de yngre barnens vistelsetid och menar att de inte mår bra av att ha långa dagar eller att börja för tidigt i förskolan. De indikerar även att förskolan har tagit över föräldrarnas fostrarroll då barnen spenderar mer tid i förskolan än i hemmet. ( Markström 2005 s.172-191).

2.5 Social kompetens

Begreppet social kompetens är komplex. Det kan i betraktarens ögon se olika ut och beroende i vilket sammanhang det pratas om.

Sommer (2008) använder sig av begreppet ”samvarokompetens” som innebär hur man tillsammans med andra kan interagera medan man behåller sin självmarkering. Vilket han förklarar som en ”…förmåga att både kunna ingå i förhållanden med andra och ta hänsyn till deras perspektiv och önskningar, och samtidigt markera sig själv som person…” (Sommer 2008 s.129). Med andra ord att man som individ kan forma förhållanden med andra och anpassa sig samtidigt som man uppmärksammar vad som sker runt omkring en.

Tittar man tillbaka till det Fröbelinspirerade arbetssättet och innehållet så var en av principerna att man använde sig av barngruppen som en metod för inlärning och fostran. Detta gjordes genom gemensamma lekar och aktiviteter (Tallberg-Broman 1995 s.94). Mot den bakgrunden kan det förstås varför förskolan idag fortfarande är inriktad på att ha aktiviteter tillsammans i grupp, detta är något som anses vara av nytta.

Pape (2001) förklarar social kompetens som en del av en persons speciella kunskap. De kunskaper, färdigheter, värderingar och motivation man har, anses skapa en möjlighet för att kunna vara med andra. Hon poängterar i samband med detta krävs det att barn har en god självkänsla och att de inte vill skada andra (Pape 2001 s.23-25). Dessa kunskaper kan vara grundläggande och sen finns där de kunskaper som man skaffar sig genom tiden, därav menar Sommer (2008 s.45-46) är man mer kompetent inom vissa områden och mindre på andra.

Att barn lär sig att umgås med andra genom lek och andra gruppaktiviteter är situationer i förskolan som både föräldrar och pedagoger anser stärka barnens sociala kompetens. Föräldrar påpekar att de har svårt att kunna ge sina barn den sociala kompetensen som de anser är viktig när de kommer till skolan. De menar att barnen får en möjlighet att lära sig den förmågan i förskolan när de får vara med andra barn och vuxna än endast med dem själva (Markström 2005; Persson 1994). Detta är något som synliggörs hos pedagoger men även föräldrar i Ivarsson Jansson´s studie där de poängterar hur viktig förskolan är för barnen, att förvärva den sociala kompetensen så att de kan hantera att vara med andra människor (Ivarsson-Jansson, 2001 s.93).

Det visar sig att barn som har social kompetens får det lättare att känna samhörighet i barngruppen. Har inte barn den sociala färdigheten så riskerar de att hamna utanför då de ej kan samarbeta eller läsa av de regler som finns i leken eller i aktiviteten (Sommer 2008 s.130).

Från förra kapitlet lyfte jag att barns sociala behov anses vara åldersreleterat, en del anser att det är från tre års ålder man har behov att vara tillsammans med andra barn. Gunvor Løkken är en norsk forskare i förskolepedagogik som inte delar den teorin. Hon beskriver de yngsta barnens samvaro som är ett till två år och vilka relationer de skapar med sina kroppar. Hon menar att barn som får vara tillsammans med jämnåriga barn i små grupper utvecklar en social kompetens i samspelet. Løkken skriver att det ”sociala livet mellan människor skapas med kroppens aktiva positioneringar i den här världen” (Løkken, 2006 s.31). Detta gör barnen när de springer, hoppar, ”knuffleker” och använder sina kroppar vilket hon menar är det typiska för samspel i ålder 1-2 vilket även utvecklar identitet och tillhörighet.

2.6 Lärandet

Lärandet i förskolan sätts i stort fokus i läroplanen, hos föräldrar och hos pedagoger. Det kan ses på olika sätt. Här betonar jag betydelsen av hur man kan se lärandet i förskolan och vilken betydelse det har i tidigare forskning.

Lam (1999) beskriver i sin undersökning hur föräldrar såg på lärandet som en traditionell lära där skrivning, läsning och räkning var förskolans viktigaste funktion. Däremot togs det inte upp hur barnen kan ta till sig den kunskapen, det viktigaste var att barnen skulle lära sig det. I Sverige å andra sidan diskuteras det hur barn lär sig och vad det är som de lär sig i förskolan utifrån andra aspekter och att detta är två processer som är beroende av varandra. Läroplanen beskriver hur pedagoger ska förhålla sig till förskolans uppdrag där lärandet ska bilda en helhet tillsammans med omsorg, fostran och omvårdnad. Förskolans verksamhet ska främja lek, kreativitet och det lustfyllda lärandet som utgår ifrån barnens erfarenheter, intresse, behov och åsikter (Lpfö-98 rev-10 s.9).

Medvetande och handling är två aspekter som lärandet i förskolan handlar om. Hos barn bildar detta en helhet menar Sonja Sheridan och Ingrid Pramling Samuelsson, båda professorer i pedagogik (2009). De förklarar att om barn ska bli medvetna eller skapa en förståelse för något, lära sig något, måste det skapas en miljö eller en situation som barnen är intresserade av eller något som väcker deras tankar. Pedagogernas uppgift anses även vara av stor betydelse för hur barnen lär sig. De ska visa förtroende för att barn kan och vill få en förståelse för deras omvärld. Detta visar pedagogens viktiga roll i lärandet för barnen. Vidare i resonemanget om att det bildar en helhet hos barn, är att det som de tar med sig som en erfarenhet i förskolan blir ett lärande. Även att förskolor som har välutbildad personal och ger utrymme för både personal och barn att ta intiativ för det som intresserar dem har visat sig att mest påverka barns lärande ( Pramling Samuelsson 2009 s.29).

2.6.1 Edu-care

Föregående presentation av Markströms studie visade att föräldrar ansåg att lärandet kunde komma i andra hand och att omsorg var det viktigaste förskolan kunde bidra med. Sandell och Nyrén (2013) förklarar att det ena behöver inte utesluta det andra. Med andra ord behöver lärandet inte ses som metodiskt utan att lärandet kan ske var som helst och närsomhelst. I förskolan pratas det om att omsorg och lärande är kopplade till varandra, ett begrepp som heter Edu-care. (Sandell & Nyrén 2013 s.236). Halldén (2007) påpekar att begreppet står för en strävan hos pedagoger i förskolan att inte endast ses som om de passar barn eller att de endast tillhandahåller en service för föräldrar som arbetar. Hon menar att den strävan har gått i uppfyllelse år 1998 när förskolan blev en del av skolorganisationen. Nu diskuteras det om lärandet istället har satts i större fokus än vad omsorgs begreppet har och att där kan finnas en risk att omsorgen kommer i skymundan (Halldén 2007 s.60).

Ovanstående begrepp kommer jag använda vid tolkandet av mitt empiriska material för att kunna förstå föräldrarnas och pedagogernas förhållningssätt till vad de anser vara förskolans funktion. Social kompetens handlar om vad barnen erfar tillsammans med andra. Lärandet problematiserar lärande och omsorg och vad som anses vara ett lärande i förskolan.

3. Metod

I detta kapitel beskriver jag de metoder jag valt i undersökningen. Kapitlet inleds med ett avsnitt om vad som generellt kännetecknar en kvalitativ undersökning, kvalitativ intervju och fokusgrupper. Därefter redogör jag för hur jag gått tillväga med de olika intervjuerna och vilka urval som gjorts. Kapitlet avslutas med ett avsnitt om etiskt övervägande och en analysmetod.

3.1 Kvalitativ metod

Jag använde mig av kvalitativ forskningsmetod då det passar med de forskningsfrågor jag har där det övergripande syftet är att synliggöra vilket förhållningssätt informanterna har.

En kvalitativ metod är oftast induktiv, vilket innebär att forskaren först samlar in empirin och sedan försöker dra slutsatser utifrån den (Bryman 2011 s.26). Sedan använder man sig av orden, begreppen och formuleringarna från sin empiri för att få en förståelse för deltagarnas åsikter och beteende (Bryman 2011 s.371). Jag har utgått från mina intervjuer för att sedan titta efter upprepande mönster. Oftast använder sig forskare sig av intervjuer och observationer. Till skillnad från den kvalitativa metoden så är den kvantitativa metoden oftast deduktiv. Det innebär som forskare att man undersöker olika hypoteser (a.a) Enkäter anses vara lämpliga att använda sig av i en kvantitativ metod för att få in en större mängd data så att generaliseringar kan göras med hjälp av siffror och statistik (Eliasson 2006 s.21)

3.1.1 Semistrukturerade intervjuer

Som metod har jag använt mig av kvalitativa intervjuer både i form av semistrukturerade och fokusgruppsintervjuer. Patel och Davidsson (2003 s.77) beskriver den kvalitativa intervjun som komplex på grund av att den kvalitativa forskningen inte ser likadan ut alltid. Kvalitativa intervjuer kan utföras på olika sätt men syftet är detsamma oavsett vilken sorts intervju man använder sig av. Kvalitativa intervjuer är lämpliga att använda sig av om forskningen har i syfte att förstå den intervjuades uppfattningar (Patel & Davidsson 2003 s.78).

I en semistrukturerad intervju ges intervjupersonerna utrymme att svara med egna ord, då man inte är ute efter några rätta svar. För den som intervjuar är det en fördel om man försöker tolka det som blir sagt mellan raderna och det som betonas som viktigt för deltagaren under intervjun. Därav är intervjun anpassningsbar, intervjupersonen kan formulera frågor utifrån deltagarens svar

och behöver inte hålla sig till de tänkta intervjufrågorna (Bryman 2011 s.415). Jag ansåg att en semistrukurerad enskild intervju var lämplig om man ser till syftet där jag vill synliggöra vilket förhållningssätt informanterna har.

3.1.2 Fokusgrupper

Fokusgrupp är en grupp av människor som ger sina åsikter och värderingar utifrån ett specifikt ämne. Morgan (1996) beskriver begreppet fokusgrupp följande:

[...] focus groups as a research technique [...] collects data through group interaction on a topic determined by the researcher. (Morgan 1996 s.130)

Det finns olika åsikter om hur många deltagare det ska vara i en fokusgrupp. Wibeck (2010 s.62) anser att det inte ska vara fler än sex personer då det kan bilda smågrupper i gruppen som istället diskuterar med varandra. Sedan rekommenderar hon inte mindre än fyra i gruppen för då kan det lätt bli att en tar rollen som medlare mellan de andra två.

Fokusgrupper har varit vanlig vid marknadsundersökningar i näringslivet när kvaliteten ska mätas. Med tiden har det blivit en metod som har visat sig vara bra även vid andra undersökningar (Obert & Forsell 2002 s.6). Fokusgrupper leds av en så kallad moderator som huvudsakligen sköter intervjun utan att ha en alltför ledande roll. Moderatorn tar upp ett ämne som deltagarna utgår från i diskussionen och är även den som styr upp diskussionen. Syftet är att få reda på hur deltagarna kommunicerar och vilka åsikter som kommer fram under sessionen för att kunna skapa en bild på vad som sker i gruppen (Bryman 2011 s.447).

Jag har valt att använda mig av fokusgrupp med pedagoger i förskolan för att få in empiri till min studie. Det har jag gjort för att se vad pedagogernas föreställningar om femtontimmarsreformen är. Jag vill få en uppfattning om hur de samtalar kring den och om det finns samma fokus som föräldrarna anser vara viktigt. Detta för att kunna få en helhet av deras olika synpunkter i ämnet och se vad det är som yttrar sig i deras språk.

3.2 Urval

För att kunna besvara mina frågor har jag gjort ett målinriktat urval av människor. Bryman (2011) menar att det är ett strategiskt sätt på grund av att det är relevant utifrån forskarens frågeställningar. Jag valde de föräldrar som är eller har varit föräldralediga nyligen. Det gjordes fem enskilda intervjuer med föräldrar, alla var kvinnor, detta beror på att där inte fanns några föräldralediga pappor. Jag valde föräldrar som jag redan har en relation till sedan tidigare. För att kunna tolka deras handlingar och språk ansåg jag att det fanns en större chans till en öppnare och mer avslappnad diskussion när de redan känner mig. Jag skulle kunna använda mig av fokus grupper med föräldrarna men med tanke på att det kan vara ett känsligt ämne att ta upp i grupp samt att känna att man bör svara rätt inför andra valde jag att ta enskilda intervjuer.

Fokusgruppen var också ett målinriktat urval. Jag valde ett arbetsteam i förskolan som är barnskötare och förskollärare. Att välja en fokusgrupp som redan känner varandra har både sina för- och nackdelar. Wibeck (2010) menar att de som redan känner varandra är troligtvis inte blyga inför varandra och kan därför uttrycka sig fritt. Medan till sin nackdel kan det utebli intressanta diskussioner på grund av att de redan vet vad de tycker i speciella frågor och därför kommer det inte upp till diskussion. Något som kan vara till nackdel vid en fokusgrupp är att deltagarna ger uttryck för vad som är en accepterad eller förväntad åsikt istället för att säga det man tror på (Bryman 2011 s.464). Detta var en av anledningarna till att jag valde ett redan existerande arbetslag i tro på att de skulle säga vad de tyckte.

Jag har valt att utgå från Malmö när jag tar upp exempel i min text, detta på grund av att jag bor i staden.

3.3 Genomförande

Först bad jag om tillåtelse av förskolechefen att fråga tilltänkta föräldrar på förskolan samt att få använda mig av förskolans lokaler. Innan det skickades ut ett informationsbrev frågade jag de tilltänkta deltagarna om de skulle vilja delta i min studie där syftet förklarades för dem. Alla gav positiv respons och ville gärna delta och då förmedlade jag att de skulle få ytterligare information i form av mail ( se bilaga1). När de svarade på mailet bestämdes även tid för intervjuerna vilket jag beräknade skulle ta en timme vardera.

Ett mail skickades även ut till pedagogernas arbetsplats där jag frågar om de vill delta, (se bilaga 2) jag fick snabb respons och de fick föreslå en tid vi kunde träffas. Alla intervjuer höll sig

inom den beräknade tiden och samtliga intervjuer gjordes på förskolan där föräldrarna hade sina barn samt där pedagogerna jobbar. Samtalen spelades in med hjälp av mobiltelefon så att det var lättare att fokusera på samtalet utan att behöva anteckna under tiden. Dessa inspelningar har varit låsta i mobiltelefonen så andra inte har kunnat ta del av informationen.

En intervjuguide gjordes innan intervjuerna utifrån de debatter jag läst. Denna intervjuguide utgick jag från under samtalen men beroende på vilka svar som gavs kunde jag ställa följdfrågor. För mig som intervjuar skapas då en möjlighet där jag kan anpassa mig och följa upp känsliga åsikter så den som blir intervjuad inte ska känna sig obekväm.

Innan jag började med intervjuerna klargjorde jag för deltagarna att jag ville undersöka deras åsikter och värderingar därav var jag inte ute efter något rätt eller fel svar.

Fokusgruppens diskussion gjordes på arbetsteamets arbetsplats en dag då förskolan var stängd för att undvika moment som kunde störa samt för att det är en känd miljö för deltagarna vilket kan leda till att de känner sig trygga i situationen (Stukát 2005). Vi satt kring ett fyrkantigt bord i ett mindre rum där alla hade en plats med bra utrymme. Miljöfaktorn är viktig att ha i åtanke när man ska ha en gruppintervju då detta kan vara avgörande hur diskussionerna blir (Wibeck 2010 s.32). Gruppen bestod av sju pedagoger, två förskollärare och fem barnskötare.

Genom intervjuerna med föräldrarna har jag gjort en sammanställning kring hur barnens vistelsetider ser ut på förskolan idag. Av fem föräldrar är det två som har barnen på förskolan femton timmar i veckan då de är föräldralediga varav en förälder som nyligen börjat jobba och har därav ökat vistelsetiden från femton timmar till heltid, men utgår från hur det var när barnet hade femton timmar. De sista två föräldrarna har sina barn trettio timmar i veckan pågrund av att de har fått beviljad dispans av förskoleförvaltningen av personliga skäl. Av de som är på förskolan femton timmar ser veckan ut på följande; tisdag 9-14, onsdag 9-14 och torsdag 9-14. Föräldern som börjat arbeta hade som ovannämnda. Av de som fått beviljad trettio timmar i veckan har en förälder valt vistelsen måndag till torsdag mellan klockan 9-15 medan den andra föräldern valt måndag till fredag 9-15.

3.4 Forskningsetiska principer

Det finns fyra specifika krav man måste uppfylla när man gör en undersökning inom humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning. Dessa krav finns för de som deltar i forskningen så att ingen annan kan få en inblick i deras liv. Men även så att de ej ska utsättas för kränkning, förödmjukelse eller för psykisk samt fysisk skada (Vetenskapsrådet 2002 s.5). Innebörden av dessa principer kommer jag förklara utifrån Vetenskapsrådet samt ge en beskrivning av hur jag uppfyllt kraven i min undersökning.

Informationskravet : ”Forskaren skall informera de av forskningen berörda om den aktuella forskningsuppgiftens syfte” (Vetenskapsrådet 2002 s.7). Jag började med att informera förskolechef, föräldrar och pedagoger muntligen om min studie. Därefter skickade jag ett informationsbrev till samtliga där jag presenterade syftet med undersökningen samt att deras deltagande var frivilligt. I brevet fanns även mina kontaktuppgifter om de skulle behöva kontakta mig angående frågor om undersökningen.

Samtyckeskravet: ”Deltagare i en undersökning har rätt att själva bestämma över sin medverkan” (Vetenskapsrådet 2002 s.9). Deltagarna svarade på mitt brev och godkände medverkan i undersökningen.

Konfidentialitetskravet: ”Uppgifter om alla i en undersökning ingående personer skall ges största möjliga konfidentialitet och personuppgifterna skall förvaras på ett sådant sätt att obehöriga inte kan ta del av dem” (Vetenskapsrådet 2002 s.12). Jag har använt mig av fingerade namn när det gäller pedagoger och föräldrar i min undersökning. Jag har även valt att inte namnge förskolans namn.

Nyttjandekravet: ”Uppgifter insamlade om enskilda personer får endast användas för forskningsändamål” (Vetenskapsrådet 2002 s.14). Inspelningarna skedde med mobiltelefon som ingen annan kan nyttja mer än jag. När studien är klar raderas inspelningarna.

3.5 Analysmetod

Redan under de enskilda intervjuerna påbörjade jag analysarbetet. Jag tolkade intervjupersonen under samtalet genom att klargöra vad intervjuperson menade med vissa uttalande när jag inte kunde förstod hur de menade. Kvale & Brinkman (2014 s.236) menar att den sorts av tolkning kan leda till att det blir en möjlig tolkning kvar eller att intervjupersonen har motstridiga uppfattningar om något särskilt. Jag upplevde inget av ovanstående. Däremot gjorde det klarare för mig och att

jag kunde utveckla frågorna. För att mitt empiriska material skulle bli så korrekt som möjligt och för att få en helhetsbild har jag lyssnat på materialet flertalet gånger. Därefter transkriberade jag materialet, vilket innebär att skriva ner det talande språket till ett skriftligt språk ordagrant. Jag har även valt att ta med inandningar, pust och skratt i min transkribering för att kunna lägga märke till sådant som inte sägs. Nästa steg i bearbetningen var att sortera bort sådant som var irrelevant för min studie. Föräldrarna hade med sig sina bebisar och en del av det inspelade var när barnen krävde uppmärksamhet av sin förälder, därav tog jag inte med det, utan skrev en kommentar om hur mycket tid som jag har tagit bort i transkriberingen. Under transkriberingen färgkodade jag informanternas uttalanden så att jag lättare kunde urskilja vad de sade när jag skulle läsa igenom texten. Av den text jag hade kvar började jag att kategorisera teman utifrån mina frågeställningar. På så sätt kunde jag få en överblick på textmaterialet (Kvale & Brinkman 2014 s.241) Utifrån informanternas svar kunde jag urskilja likheter och skillnader.

Jag använder mig även av citat från de olika intervjuerna för att ge exempel från empirin. I viss mån har jag redigerat de citat jag återger genom att ta bort utfyllnadsord såsom äh, mmm, liksom och så vidare. Detta beror på att det ska vara begripligt och lättläst (Kvale och Brinkman, 2009).

4. Resultat och analys

Jag har delat in detta kapitel utifrån förskolans upplevda funktion för föräldrarna samt en avslutande del som sammanfattar pedagogernas åsikter.

Ur empirin från föräldrarna har två stora områden för förskolans funktion utkristalliserats som ligger till grund för analysen. Jag har kategoriserat dom i förskolan som social arena som beskriver vikten av social samhörighet barnen får när de leker, om ålder har betydelse och hur utanförskapet upplevs av föräldrarna. Förskolan som en lärandearena som omfattar betydelsen av den pedagogiska tiden, tron på pedagogernas kompetens och hur de pratar om barnens utveckling här och nu men även inför framtida skolgång. Först presenterar jag hur föräldrar ser på förskolans funktion utifrån dem själva i Förskolans funktion ur ett föräldraperspektiv.

4.1 Förskolans funktion ur ett föräldraperspektiv

Det visade sig att samtliga ansåg att det var bra att förskolan fanns som ett alternativ när de är föräldralediga. Somliga föräldrar ansåg att tillgången till förskolan är bra även när de är hemma med ett yngre syskon dels utifrån sig själv och dels utifrån det yngre syskonet.

Agneta:Jag är asså faktiskt rätt så nöjd[…] det är bra för barnen att dom får lov att vara på

förskolan, överhuvudtaget när en förälder är hemma. Jag tycker det är jätte jätte bra för både föräldern och barnet. För jag menar att de första månaderna är det mycket amning, hormoner och mycket känslor […] man har inte riktigt tid och kan inte riktigt erbjuda sitt stora barn de man skulle vilja liksom.

Alva: Rent spontant tycker jag att det e för lite och det handlar inte om att jag inte vill umgås med mitt barn vilket jag kan tycka att det framställs i dagens samhälle […] för när nummer två kommer ska jag även ta hand honom samtidigt som jag ska underhålla mitt äldsta.

Föräldrar ser förskolans funktion som ett komplement till hemmet då föräldrarna kan få avlastning då de nyligen fått ett barn till. De talar om att de upplever stress med att inte hinna tillgodose barnens behov om det största barnet är hemma. Det blir en avlastning för dem,

för att de får tid till att ta hand om det nyfödda barnet och på så vis kan de ge det behovet som den nyfödda kräver. Förskolan blir en viktig funktion som kan ge det som föräldrarna inte anses kunna ge det äldre barnet, förskolan blir en komplettering för hemmet. Samtidigt menar informanterna att

under tiden det äldsta barnet har varit i förskolan har de fått tid tillsammans med det yngre barnet samt tid för återhämtning vilket resulterar i att de anser sig vara en bättre förälder.

En förälder jämför förskolans funktion som barnens arbete. Att barnen har något att göra medan föräldern tar hand om det yngre barnet, att de får lov att vara betydelsefulla på sitt arbete och kommer hem mer tillfredsställda. Vilket resulteras i att förskolans funktion blir en stor betydelse för både föräldern och för barnet. Förskolans funktion blir ett komplement till både barnet och hemmet.

4.1.1 Förskolan som social arena

Samtliga informanter beskriver förskolan som en viktigt plats för barnen att kunna erövra en social

kompetens.

Anki: ”Men här lär de sig samtidigt hur man ska vara med andra”

Annika:”Det är svårt att lära sitt barn vara social när man går hemma, det får de här”

Föräldrar betonar att de inte kan ta den plats som förskolan gör i detta syfte när de är föräldralediga. Likväl föräldrar som pedagoger anser att förskolan fyller en stor funktion när det gäller hur barn utvecklar sin sociala kompetent. Det som föräldrarna diskuterade gemensamt inom den sociala arenan var lek, om åldern spelade någon roll samt betydelsen av att inte vara där lika många timmar som andra barn. Den sociala aspekten visar sig ha en stor betydelse för föräldrarna då de flesta barn går i förskola eller någon annan barnomsorgsverksamhet idag, vilket försvårar möjligheterna att träffa andra barn under tiden föräldrarna är föräldralediga.

4.1.2 Lek

Leken är en betydande aktivitet i förskolan om man sätter in den i begreppet social kompetens. Leken kan fungera som en hjälp för barn att lära sig umgås med andra och när barnen leker så stärks de i sin sociala kompetens. Pape (2000) menar att leken kan vara ett verktyg i förskolan för att nå mål som att utveckla barnens social kompetens.

Alicia: Mitt barn vill ju leka rollspel och det har jag inte tid med. Jag har ett barn till att ta hand om

och sen så ska det lagas mat och sen ska det plockas undan och jag hinner ju inte leka mamma pappa barn.

Annika: […] att bara få lov att komma hit och leka med sina kompisar och ha roligt betyder mycket,

Alva: Gemenskapen i leken är bra för mitt barn. Asså man måste lära sig vara i grupp med andra

människor, barn , så som de får i leken.

Föräldrarna såg leken som en viktig beståndsdel att ha mer av under de femton timmarna de tillbringar i förskolan. Att leka med andra barn ansåg föräldrarna vara viktigt på grund av att de själva upplever en tidsbrist och de såg vilka fördelar leken har för barnen när de är i förskolan.

Under samtalen framgår vikten av att leka tillsammans med andra barn. Föräldrar förmedlar sin önskan om att deras barn utvecklar sin sociala kompetens och ser förskolan som en arena för det. Vilket kan förstås med Sommers (2008) resonemang om hur han ser på kunskaper som grundläggande eller något som man lär sig. Att bli social är något man lär sig i samband med andra. Att lära sig vara i grupp anses betydande för att kunna fungera socialt senare i livet.

4.1.3 Åldersrelaterat

Åldern visar sig vara av betydelse för hur många timmar barnen ansågs behöva vara i förskolan i syfte att ha kompisar och att lära sig att utveckla sin sociala kompetens. Tiden med föräldrarna är viktigare än att vara på förskolan desto yngre barnen är. Då behövs mindre tid på förskolan vilket kan tolkas som att föräldrarna upplever sig som viktigare än förskolan när barnen är yngre. Detta pågrund av att de ser barnens olika behov utifrån vilken ålder de har.

Alva: Ju större dom blir, mer behöver dom ju[…] lära sig att vara i grupp, att förbereda sig inför det

sociala och skolan och sånt som inte jag kan.

Annika: De primära behovet får mitt barn hos mig som förälder och desto äldre barnet blir desto

mer går de ifrån det behovet och skapar sig ett eget[…] han har inte samma behov av den utveckling som sker här och det som pedagogerna ger han och det sociala[…]man hade nog tänkt annorlunda om barnet varit yngre i timantalet.

Föräldrar vill att barn ska lära sig att vara i grupp för att det anses vara av betydelse när de blir äldre för att fungera i vårt samhälle. Detta är något som de upplever att de inte kan hjälpa barnen med när de går hemma som föräldraledig. Persson (1994) menar att föräldrar som ser barnen som att de har behov om att de ska utvecklas och stimuleras med andra barn har ett såkallat ”projektsyn” på barnen. Vilket kan ses som om föräldrar har ett synsätt om förskolan där det finns denna möjlighet

för deras barn.

Föräldrarna anser att deras barn har kommit i en ålder då kompisarna är mer viktigare än sina föräldrar. De menar att äldre barn har ett annat behov av kompisar än att vara med sina

föräldrar. När barnen lämnas på förskolan kan det ses som om att föräldrarna har förväntningar utifrån ålder vad barnen behöver socialt. Pape (2002) menar att den sociala kompetensen inte är medfödd eller att den skulle komma till följd av barnets mognad. Utan precis som Sommer (2008) behöver barnens kompetens underhållas och förbättras, att detta inte enbart kommer för att man har en viss ålder. Enligt Løkken (2008) har yngre barn ett stort socialt behov av att vara med andra barn för att de lär sig kommunicera med varandra. Vilket kan ses som ett sätt att underhålla men även att förbättra sin sociala kompetens (Sommer 2008).

4.1.4 Utanförskap och att missa något på förskolan

Att komma senare på morgonen när de andra barnen redan börjat med någon aktivitet på förskolan upplever föräldrarna som att det kan vara svårt att bli delaktig. Samtidigt anser föräldrarna att när hämtning sker på eftermiddagen så finns en rädsla av att barnet ska uppleva att känna sig utanför, då resten av barngruppen ska gå in för mellanmål.

Mellanmålet visar sig även vara en tydlig situation där föräldrar känner att barnen kan hamna utanför, de anser att det är en viktig social aktivitet för deras barn.

Alva: ”Får inte jag äta mellis med mina kompisar?”, alltså sådana grejor som vi inte riktigt tänker

på[…] jag tror inte det handlar så mycket om maten, det handlar om att sitta vid bordet med sina kompisar.

Agneta: Dom kommer lite senare och då är alla igång med någonting redan och sen kanske dom

stannar ute medan alla andra går in för att äta eller något annat.

Alicia: Jag vill att man är lika mån om barnet att få känna sig som en i gruppen, att få vara

inkluderad. Att det inte görs massor av roliga aktiviteter när femton timmars barnen inte är där.

Föräldrarna påpekar flera situationer i förskolan där de uttrycker sin oro för att deras barn ska hamna utanför då barnen har färre timmar. Förutsättningar som förskolan kan ge barnen för att de ska lära sig sociala koder uttrycker föräldrarna att deras barn missar. När timmarna blir begränsade för barn som fått syskon blir föräldrarna oroliga att deras barn ska hamna utanför barngruppen. Att vara tillsammans med andra barn anses vara viktigt för deras sociala utveckling. Då blir det lättare för dem att kunna läsa av de koder som behövs för att kunna samvara med andra. Sommer (2008) menar att där finns en risk att barn kan uppleva ett utanförskap om de inte får möjligheten till att utveckla social kompetens med andra barn.

Där finns en förhoppning från föräldrarna att förskolan ska ta sitt ansvar så att barnet inte ska uppleva att känna sig utanför.

4.2 Förskolan som en lärandearena

Att barnen lär sig i förskolan upplevs av föräldrarna som en viktig funktion i förskolan. Föräldrarna diskuterade om förskolans betydelse har ändrats för dem när de är föräldralediga, det fanns olika resonemang om vad barnen behöver när de är på förskolan femton timmar. Lärandet var en av de aspekter som lyftes. Det diskuterades även vad de anser sker med deras barn när det är färre timmar på förskolan och vad det gör för barnens framtida utveckling och deras skolgång.

4.2.1 Den pedagogiska tiden

Det framkommer hos föräldrarna att det finns en pedagogisk tid i förskolan som är betydelsefullt för barnen att närvara i. Föräldrar upplever att de inte själv hinner med att tillgodo se sina barns behov under tiden de är föräldralediga.

Anki: Det är viktigt att mitt barn får den pedagogiska verksamheten när jag är hemma och är

föräldraledig, därför att när man har två barn kanske man inte hinner med lika mycket […] öppna förskolor eller sånna saker så därför är jag tacksamt att mitt barn får den biten i förskolan.

Alva: Eftersom det nu är så i samhället att det är femton timmar så tänker jag att som förskola lägger

upp sin läroplan efter det lite. Att man inte alltid gör det mest effektiva när alla femton barnen har gått hem[…] nu när de är här så pass mindre då kanske man fokuserar på det som ska läras när de alla är här.

Agneta: Jag tycker att mellan nio och två så är det ju alltså den pedagogiska tiden om man får säga

så, det är ju då barngruppen är samlad, där pedagogerna genomför sina planeringar[…] mornar och eftermiddagar droppar ju barn av då är det ju mer fri lek och fri aktivitet och det känns som att det inte är lika viktigt att de får.

Förhoppningar att förskolan ska förlägga tiden rätt med tanke på att femtontimmars barnen inte får likadana förutsättningar som de andra barn som går längre dagar finns i föräldrarnas uttalande. Bland föräldrarna kan det finnas en uppfattning om den pedagogiska tiden som en tid där barnen får en annan stimulering som inte kan ges av föräldrarna och att den är förlagd mitt på dagen där de flesta barn är i förskolan. Från Agnetas uttalande kan funktionen av den sociala aspektens synas då hon menar att den tiden är viktig för att hela barngruppen är samlad. Vilket kan förstås som att där finns ett informellt men även ett socialt lärande i barngruppen (Markström 2005 s.151)

under den pedagogiska tiden och det är av betydelse för barnens sociala utveckling. Därmed blir den pedagogiska tiden viktig för att den erbjuder just detta för barnen.

4.2.2 Tron på pedagogers kompetens

Under samtalen med föräldrarna blev det tydligt att föräldrar har ett stort förtroende för pedagogerna när det gäller kompetensen av att ta hand om barn men även att utbildning är betydelsefull. Att pedagoger kan sin sak när man jobbar med barn är viktigt som en aspekt för funktionen i förskolan.

Alicia: Sen är det ju det att personalen är utbildad för att ta hand om barn dom vet ju vad de behöver

för stimulans.

Alva: Jag tänker att utan utbildning finns inget lärande. Hade jag gått in och vikarierat som

förskollärare eller vad heter, barnlärare? så hade jag aldrig tänkt i dom banorna som de gör till ett barn […] pedagoger har ju ett annat synsätt[…] har koll på barnens olika faser, de har koll på åldrar, nu händer detta och nu händer detta. […]jag känner att det är mer fokus idag att vi ska lära våra barn[…] att varje ålder har en, ja en viss att de ska uppnå liksom.

Annika: Det är klart att jag sitter hemma och leker och pysslar och att man försöker lära ut vissa

saker samtidigt men det blir ett annat sätt om man gör det själv än när det görs i förskolans miljö tillsammans med andra barn.

Föräldrar ger även en bild av att de inte kan ge barnen samma stimulans som pedagogerna kan, på det sättet ges bilden att pedagogerna har en kunskap om barn. Föräldrarna uttalar sig om att förskolan och samhället har ett stort ansvar för barns lärande. Utifrån Persson och Tallberg Broman ´s studie (2002) som menar på att pedagogerna har fått en annan utvidgad roll där det sociala arbetet står i fokus skulle jag vilja påstå att utifrån föräldrarnas åsikter får både lärandet och den sociala aspekten lika mycket fokus i pedagogernas arbete. Gars (2006) uppfattning är att ansvaret går mer över från föräldrarna till förskolan, ett såkallat förskjutande ansvar.

4.2.3 Barnens utveckling här och nu

Utifrån föräldrarnas synpunkter på barnens utveckling och framtida skolgång gavs det oförutsägbara uttalande. Från ovanstående citat har det visat sig att barnens sociala samvaro och oron att missa pedagogisk verksamhet varit en framträdande samt betydande funktion i förskolan för femtontimmarsbarnen, vilket nedanstående citat illustrerar som en motsägelse.