Malmö högskola
Fakulteten för lärande och samhälle Barn-unga-samhälle
Examensarbete i fördjupningsämne Fritidspedagogik
15 högskolepoäng, grundnivåFritidspedagogers syn på och arbete med
rörelse i fritidsverksamheten
Educators view and work with movement in leisure activities
Caroline Ekberg
Daniella Gervind
Grundlärarexamen med inriktning Examinator: Eva Nyberg
mot arbete i fritidshem, 180 högskolepoäng Handledare: Caroline Ljungberg 2014-03-25
2
Förord
Vi har under vår utbildning lärt känna varandra genom många par- och grupparbeten. Detta gjorde att det kändes naturligt att vi skulle skriva examensarbetet tillsammans. Vi har olika styrkor som kompletterar varandra vilket gör att vi samarbetar på ett bra och effektivt sätt. Under utbildningen till grundlärare med inriktning mot fritidshem har det framkommit att vi har samma intresse för idrott och hälsa vilket har lagt grund för vårt examensarbete med rörelse.
I arbetet med vår textprocess har vi jobbat uteslutande tillsammans vilket har lett till diskussioner med slutliga gemensamma uppfattningar. Detta har underlättat eventuella misstolkningar gällande litteratur och teorigenomgång. Även vid observations- och intervjutillfällen har vi haft en jämbördig fördelning i samarbetet.
Under arbetets gång har vi suttit i Vellinges bibliotek som är en nära anknytningsplats för oss båda. Vi vill tacka personalen på Vellinge bibliotek för deras hjälpsamhet. Vi vill tacka Floraskolans för deras deltagande i studien. Ett extra tack till Sara och Karin för deras engagemang och medverkan i intervju.
Avslutningsvis vill vi tacka vår handledare Caroline Ljungberg för förslag och stöttande i skrivandet.
3
Abstract
Vårt syfte med studien är att undersöka fritidspedagogers syn på och arbete med rörelse i fritidsverksamheten. Genom fritidspedagogernas syn och arbete vill vi se hur barn ges utrymme till rörelse i de tidigare åren i grundskolan. Vi använder oss av en kvalitativ undersökningsmetod för att samla in vår empiri. Empirinsamlingen består av
ostrukturerade intervjuer och observationer.
Gällande tidigare forskning har vi fokuserat på fysisk aktivitet, motorik, lek och barns kroppar, då vi analyserar utifrån ett rörelseperspektiv. Vi analyserar även utifrån ett riskperspektiv samt ett makt- och styrningsperspektiv. Resultatet visar hur pedagogerna stärker rörelsens betydelse med sitt förhållningssätt och agerande samt hur deras arbete gestaltas i olika miljöer. Vidare visar studien hur pedagogerna styr barnen gällande deras fysiska aktivitet utifrån ett hälso- och risktänkande genom till exempel talhandlingar.
5
Innehållsförteckning
1 Inledning ... 7
1.1 Syfte och frågeställningar ... 9
2 Litteraturgenomgång ... 10
2.1 Vad är fysisk aktivitet? ... 10
2.2 Barns motorik och motoriska utveckling ... 11
2.3 Barns lek och aktivering ... 12
2.4 Föreställningar om barns idealkroppar ... 14
2.5 Makt- och styrningsperspektiv ... 15
2.6 Riskperspektiv ... 15
3 Metod och genomförande... 17
3.1 Metodval ... 17
3.3.2 Intervju ... 18
3.3.3 Observation ... 19
3.4 Urval ... 20
3.5 Genomförande ... 20
3.5.1 Intervjuer med fritidspedagoger ... 21
3.5.2 Observationer av fritidspedagogers arbete ... 22
3.6 Forskningsetik ... 23
4 Resultat och analys ... 24
4.1 Beskrivning av Floraskolan ... 24
4.2 Fritidspedagogers syn på motorik ... 25
4.2.1 Sammanfattning ... 27
4.3 Fritidspedagogers syn på rörelse i lek ... 27
4.3.1 Sammanfattning ... 30
4.4 Fritidspedagogers arbete med rörelse ... 30
4.4.1 Floraskolans morgonjogging ... 30
4.4.2 Floraskolans samarbete med föreningslivet ... 31
6
4.4.4 Sammanfattning ... 34
4.5 Fritidspedagogers styrning kring barns rörelse och kroppar ... 35
4.5.1 Sammanfattning ... 37 4.6 Sammanfattning ... 38 5 Diskussion ... 40 Referenser ... 42 Elektroniska källor ... 43 Bilaga 1 ... 44
7
1 Inledning
Samhället som vi lever i idag är moderniserat och uppbyggt av teknik. Från början var tekniken tänkt som en förebyggande insats för att minska arbetskador. Stillasittande har blivit människans vardag, detta gäller såväl barn som vuxna. Människans kroppsliga funktioner har överlag försämrats vilket i sin tur kan påverka den allmänna hälsan (Ekberg & Erberth, 2000). Lars-Magnus Engström (2010) håller med Jan-Eric Ekberg och Bodil Eberth och menar att den fysiska ansträngningen undviks genom teknikens utveckling. Samhället visar en valmöjlighet till mindre fysisk ansträngning till exempel när det gäller trappornas osynlighet och hissarnas synlighet i vardagen. Detta har förstås en positiv inverkan på människor med nedsatt funktion men blir ett hinder för kroppens rörelsebehov. Eftersom det blir mindre naturligt med fysisk aktivitet i vardagen ligger ansvaret hos individen själv att förstärka hälsan och förebygga sjukdomar. Jan Winroth och Lars-Göran Rydqvist (2008) poängterar dock problematiken i detta då människan är skapt som energisparare.
Skolan reflekterar samhället vilket gör att vår undersökning blir relevant utifrån ett samhällsperspektiv. Under vår utbildning till grundlärare med inriktning mot fritidshem på Malmö högskola har vi läst idrott som undervisningsämne i två terminer. Med detta som bakgrund ville vi titta på hur barn rör sig på fritidshemmet. Vårt forskningsfält blev därför rörelse och nyckelorden som vi arbetar med är fysisk aktivitet, motorik, barns kroppar och lek.
Vi gjorde en sökning på skolverkets hemsida för att bilda oss en uppfattning om hur många barn som spenderar sin tid på fritidshemmet efter skoltid. Resultatet visade att 730 560 barn i åldrarna 6-12 år var inskrivna på fritidshemmen i Sverige under år 2012. Eftersom barn mellan 6-12 år spenderar större delen av sin tid i fritidsverksamheten kan fritidspedagoger skapa möjligheter för daglig fysisk aktivitet. Det rekommenderas att barn ska vara fysiskt aktiva 60 minuter dagligen med både måttlig och hård aktivitet (Folkhälsoinstitutet, 1997). Skolans uppdrag är bland annat att arbeta med elevernas fysiska utveckling och det står följande i Läroplanen för grundskola, förskoleklass och
fritidshemmet: ”Skolan ska sträva efter att erbjuda alla elever daglig fysisk aktivitet
8
I citatet kring erbjudande av daglig fysisk aktivitet preciseras inte tid, rum och mängd. Anna Klerfelt och Björn Haglund (2011) tolkar erbjudandet av daglig fysisk aktivitet i läroplanen från år 2011. De menar att en samverkan mellan skola och fritidshem kring erbjudandet av daglig fysisk aktivitet ökar barnens fysiska utveckling. I fritidshemmets verksamhet är lek vanligt förekommande och en del av skolans uppdrag (Skolverket, 2011). Utifrån detta anser vi att forskningsområdet rörelse är relevant för
fritidspedagoger.
Det har gjorts en del vetenskaplig forskning kring rörelse inom ämnet idrott och hälsa. I
Fritidshemmet: lärande i samspel med skolan lyfter Skolverket fram att just rörelse och
hälsa är något som inte tidigare har undersökts i fritidshemmet (Skolverket, 2011). Tidigare sudentuppsatser har belyst fysisk aktivitet på fritidshemmet, därför ser vi vår studie som en komplettering till forskningsområdet rörelse.
Vår studie kan utveckla kvalitén i fritidshemmet genom att inkludera utomstående, till exempel föräldrar, andra verksamheter och pedagoger i den enskilda verksamhetens arbete med rörelse. Citatet nedan är hämtat från Allmänna råd och kommentarer –
kvalitet i fritidshem:
Det är viktigt att personalen utformar verksamheten så att fritidshemmet kompletterar skolan både tids- och innehållsmässigt, erbjuder barnen en meningsfull, stimulerande och utvecklande fritid som är varierad och utgår från barnens behov och intressen och förenar omsorg och pedagogik som stödjer barnets fysiska, intellektuella, sociala och emotionella utveckling. (Skolverket 2007, s. 22)
Genom att ta del av andras arbete med rörelse kan fritidspedagoger få mer kunskap om barns rörelse och fysiska utveckling. Detta kan de aktivt jobba vidare med i sin egen verksamhet och därmed komplettera idrottsämnet. För att understrykadetta citerar vi följande från Lgr11: ”Samarbetsformer mellan förskoleklass, skola och fritidshem ska utvecklas för att berika varje elevs mångsidiga utveckling och lärande” (Skolverket 2011, s. 16).
9
1.1 Syfte och frågeställningar
Syftet med vår studie är att undersöka fritidspedagogers arbete med och utrymme för barns rörelse i fritidsverksamheten. Genom fritidspedagogers tankar och handlingar vill vi undersöka hur barn ges möjlighet till rörelse i de tidigare åren i grundskolan. Vårt syfte är inte att generalisera fritidsverksamheter utan vi ska istället undersöka frågorna utifrån en enskild verksamhet. Våra frågeställningar är:
Hur talar fritidspedagoger om rörelse? Hur arbetar fritidspedagoger med rörelse?
10
2 Litteraturgenomgång
Det har inte förekommit några tidigare undersökningar kring barns rörelse på fritidshemmet. Skolverket poängterar vikten av att fördjupa sig inom vissa kunskapsområden där rörelse och hälsa är ett av dem (Skolverket, 2011).
Forskningsområdet rörelse kan beröra många ämnesområden, vilket gör att vi väljer att nämna fysisk aktivitet, motorik, lek och barns kroppar i denna forskningsöversikt. Den teoretiska förankring som studien vilar på utgörs av Michael Foucauts tankar om makt och styrning, i dagens föreställningar om den ideala kroppen. Avslutningsvis tar vi upp ett riskperspektiv utifrån Ulrich Becks tankar för att få en förståelse för samhällets risker i relation till barns rörelse.
2.1 Vad är fysisk aktivitet?
Begreppet rörelse kan förklaras genom att ett föremål ändrar riktning i rummet. En ändrad riktning kan innefatta allt ifrån minimala till fysiskt ansträngande rörelser
(Nationalencyklopedin, 2014). Winroth och Rydqvist (2008) definierar begreppet fysisk aktivitet som all typ av rörelse som ökar kroppens energiomsättning och kräver
muskelaktivitet. Inom fysisk aktivitet ingår motion som har fokus på det hälsofrämjande perspektivet det vill säga ett salutogent perspektiv. Ett salutogent perspektiv fokuserar på att förstärka en god hälsa. Motsatsen till detta är ett patogent perspektiv, där fokus istället ligger på att åtgärda sjukdomssymptom hos individen. Fysisk aktivitet innefattar även träning som syftar till en ökad prestationsförmåga inom ett specifikt
träningsområde (Winroth & Rydqvist, 2008).
Engström (2012) nämner i sin undersökning kring idrotts- och motionsvanor hos den svenska befolkningen att största andelen av barnen i Sverige är fysiskt aktiva, men det finns även de som är fysiskt inaktiva. Samhället är uppbyggt av teknologins framfart vilket har bidragit till ett normaliserat sitt- och liggsamhälle. Sambandet mellan fysisk inaktivitet och ohälsa har konstaterats men det finns undantag. Det påverkar den sociala, psykiska och fysiska hälsan. En fysiskt inaktiv livsstil kan leda till sjukdomar så som högt blodtryck, fetma, benskörhet, depression och diabetes.
11
Winroth och Rydqvist (2012) menar att det finns risker med fysisk aktivitet, då ortorexi kan uppkomma och leda till bland annat skador som till exempel slitningar i leder och muskler. Denna överträning kan medföra att individen får en annan syn på träningen vilket i sin tur bidrar till sämre träningsvanor. Det optimala med fysisk träning är att få en kontinuitet med en anpassad träning för den egna åldern, som i sin tur leder till bättre träningsvanor.
2.2 Barns motorik och motoriska utveckling
Motorik kan delas in i två delbegrepp: grovmotorik och finmotorik. Grovmotorik innebär de stora rörelser som sker hos barn vid fysisk aktivitet till exempel genom att
klättra, hoppa, springa och rulla runt. De små rörelserna benämns som finmotorik, då handlar det om små precisa rörelser som till exempel att gripa ett föremål. Små
muskelrörelser som i till exempel ansiktet räknas också in under finmotoriska rörelser. Under grov- och finmotorikens process sker en utveckling från ett klumpigt
genomförande till ett väl koordinerat rörelsemönster. Det är såväl de fysiska samt de psykiska förutsättningarna som påverkar den motoriska utvecklingen. Att utvecklingen sker i ett förutbestämt mönster underlättar förståelsen för individens nivå. När det förutbestämda mönstret inte stämmer överensmed barnets ålder kan åtgärder behöva sättas in i form av motoriska övningar (Grindberg & Jagtøien, 2000).
Hermundur Sigmundsson och Arve Vorland Pedersen (2004) menar att finmotoriska färdigheter ofta förknippas med precision, medan grovmotoriska rörelser associeras med muskelstyrka. De problematiserar begreppen och menar att det är svårt att särskilja begreppen, eftersom de olika typerna av rörelser involverar både stora och små
muskelgrupper. Utveckling av grov- och finmotoriska rörelser sker inte endast under de första levandsåren, det är en livslång process som kräver fortsatt stimulering. Skolan kan spela en viktig roll för barns utveckling av de motoriska färdigheterna eftersom de spenderar en stor del av sin tid där. När barn börjar skolan är de långt ifrån
färdigutvecklade och kräver stöd för upprätthållning och vidareutveckling. Det krävs fortsatt stimulans för den motoriska utvecklingen även om individen påvisar goda förmågor tidigt i skolåren. Det finns ett samband mellan barns motoriska brister och fysisk inaktivitet. Det är därför viktigt att skolan är en inkörsport till fortsatt intresse av rörelse och fysisk aktivitet för den motoriska utvecklingen.
12
Ingegerd Ericsson (2005) ingick i Bunkefloprojektet där hon undersökte sambandet mellan ökad fysiskt aktivitet och barns motoriska färdigheter. Det visade sig i undersökningen att en utökad rörelseomfattning på skolgården kunde bidra till den motoriska utvecklingen. Undersökningen visade också att ett ökat rörelseomfång bidrog till bättre prestation i skolämnena. Ericsson menar bland annat att ökad fysisk aktivitet förbättrar barns grovmotorik. Ericsson poängterar de positiva fördelar som motorik för med sig. Förutom den sociala träningen i gruppsammanhang av lekar och konstellationer, stärks också barns fysik. Genom rörelse stärks kroppens benstomme, muskler och balans men också den fysiska uthålligheten att utföra olika typer av påfrestningar utvecklas.
Ericsson (2005) har kommit fram till att miljön har stor inverkan på barns motoriska utveckling. Hon påpekar den stora bristen kring tidigare forskning om ämnesområdet miljö och motorik. Det finns inte så mycket forskning gällande miljöns utseende för främjande av barns motoriska utveckling. Eftersom barn spenderar större delen av sina unga år i skolan har skolans ute- och innemiljö en avgörande roll för deras träning av motoriska färdigheter och upplevelse av rörelseglädje. Skolgårdar runt om i landet skiljer sig markant åt beroende på den enskilda skolans resurser och tillgångar. Många skolor saknar och har brister i miljön för att främja barns rörelse och lek. Det är viktigt att barnen har en skolgård där de kan springa, hoppa, klättra och erbjudas dagliga fysiska utmaningar. Jean Piaget menar att barn söker sig till det i miljön som kan utveckla deras bristfälliga motoriska färdigheter, till exempel om ett barn har svårigheter med att klättra, då kan hen använda sig av skolgårdens klätterställning (Piaget 1976 se Ericsson 2005, s. 32).
2.3 Barns lek och aktivering
Leken gestaltas på olika sätt under barns uppväxt. De första åren kommer barnen i kontakt med omvärlden genom sinneslek, funktionslek och symbollek. Därefter börjar barn i fyra-femårsåldern ta del av vardagen genom rollek. I rolleken gestaltar barn djur och människor som finns i deras omgivning. Regler om hur de ska förhålla sig gentemot varandra utvecklas i leken. Från förskoleklass utvecklas rolleken alltmer till en regellek.
13
Regelleken bygger på socialisation och bestämmelser av regler i olika lekar, spel och sporter (Hwang & Nilsson, 2011).
Maria Øksnes (2011) menar att genom leken finner barn möjlighet till utveckling av bland annat fysiskt-motoriska färdigheter och sociala förmågor. I den skandinaviska barnkulturen anses leken associeras till fysisk aktivitet och naturupplevelse. Friheten i utomhusmiljön skapar en positiv inställning till fysisk utveckling då det främjar barnets rörelsebehov. Historiskt sätt har barn aktiverat sig själva i naturens rum och på så vis har föräldrar inte behövt oroa sig över barns fysiska utveckling. I dagens samhälle har medier uppmärksammat faran för barn att vistas ute ensamma. Föräldrars rädsla för barns säkerhet påverkar barnets möjlighet till den fysiska leken utomhus.
Anders Szczepanski (2007) lyfter fram miljöns betydelse för barns lärande och utveckling. Han menar att barn bör ta del av naturens olika formationer för att få en variationsrik upplevelse som gynnar deras lek. Vidare menar Szczepanski att
grönområdet har en positiv inverkan på barn och vuxnas fysiska och psykiska hälsa, till exempel genom att de får en förbättrad koncentrationsförmåga och blir mindre
konfliktbenägna.
Tora Grindberg och Greta Langlo Jagtøien (2000) säger att leken är ett tillfälle för barn att använda sin fantasi. Leken ger barn utrymme till att använda och utforska sina fysiska färdigheter. Ett barn kräver olika typer av lek och skolan är en arena som kan erbjuda detta. Leken måste växelvis vara stillsam med mindre fysisk ansträngning och rörlig med större fysisk ansträngning. De lekaktiviteter som kräver en större fysisk ansträngning lämpar sig bäst utomhus och i dagsljus, därför menar Grindberg och Jagtøien att skoltiden är ett bra tillfälle för dessa lekaktiviteter.
Haglund och Klerfelt (2011) lyfter fram att en stor del av landets fritidshem ger stort utrymme för barn att skapa sin fria lek. De menar att det egna ansvaret kring fysisk aktivitet sker genom den fria leken på fritidshemmet, där deltagandet tillsammans med andra barn bidrar till utveckling. Barnen har ett eget ansvar att ta del av de fysiska rummen för egen och andras vinning. Genom den fria leken utvecklar barn bland annat sina fysiska, emotionella och sociala förmågor. Det är däremot av stor vikt att inte låta den fria leken ta övertag eftersom det kan begränsa barnens nyfikenhet till lärande.
14
Engström (2012) talar om fysisk aktivitet och genom detta kommer han i kontakt med leken. Han nämner att den spontana leken och idrotten har avtagit och därmed måste barn och ungdomar söka sig till idrottsföreningar för att minska risken för fysisk inaktivitet. Barn och ungdomar som står utanför idrottsföreningslivet har visat sig vara till större del fysiskt inaktiva. De som är fysiskt inaktiva saknar engagemang till aktivt deltagande i idrottsämnet som därefter kan hänga kvar i vuxen ålder. Skolverksamheten kan ha begränsningar både gällande utrymme och inlärt beteende hos såväl barn som personal. Genom att besöka en främmande miljö kan lusten för rörelse återuppväckas. Möjligheterna till fysisk aktivitet och rörelse i skolsammanhang ökar barns fysiska självkänsla och deltagande i sociala konstellationer som lek.
Ekberg och Erberth (2000) menar att föräldrar vill att barn ska ingå i fysiska aktiviteter som har tydliga mål som till exempel medverkan i en förening. Idrottsföreningar har generellt stort intresse för föräldrars engagemang. Föräldrars delaktighet i föreningslivet har ökat och bidragit till förväntningar på orimliga prestationer för barnen. Ekberg och Erberth betonar vikten av att låta barn vara barn och utvecklas fysiskt individuellt.
2.4 Föreställningar om barns idealkroppar
Gideon Zlotnik (1999) talar om flickors och pojkars ideal och förlorarna. Idealet för flickor och pojkar i ett kroppsligt sammanhang är att de ska vara smala, vältränade, sunda och sportiga. De som inte överensstämmer med detta blir förlorarna. Förloraren förknippas med övervikt, trötthet och osundhet. Förväntningarna på hur man bör vara respektive inte styrs till stor del av medier så som reklamfilmer, tv-serier och tidningar.
Turid Skarre Aasebø och Cathrine Melhuus (2007) menar att det dagligen sker
jämförelser av kroppar vid interaktion med andra människor, såväl hos vuxna som hos barn. Barns längd och vikt kan i de tidigare grundskoleåren markant skilja sig åt, vilket kan bidra till stereotypa föreställningar. Aasebø och Melhuus behandlar bland annat förhållandet mellan individ och gemenskap i skolan. En föreställning om den
hälsosamma och friska kroppen existerar i den institutionella verksamhet som skolan utgör. Den hälsosamma och friska kroppen tillhör de barn som utvecklar sig fysiskt och behärskar kroppens utmaningar. Motsatsen, det vill säga den ohälsosamma kroppen, är den utan kroppskontroll och avvikande struktur som till exempel ett barn med övervikt.
15
Barn som stämmer in under den icke hälsosamma kroppen avviker från normen, vilket kan medföra en exkludering.
Engström (2012) talar om kroppen som ett objekt samtidigt som det är en del av individens identitet. Kroppens utseende har stor betydelse för hur andra i omgivningen uppfattar en, ”[m]an är sin kropp i allt högre grad” (Engström 2012, s.13). Beroende på kroppens utformning, det vill säga smal och vältränad gentemot otränad och överviktig präglas en del av ens identitet. Nedan kommer vi att presentera två perspektiv som kan spegla en viktig roll för barn och vuxnas integrering gällande fysik kopplat till kroppar.
2.5 Makt- och styrningsperspektiv
Utifrån vårt syfte med studien vill vi se fritidspedagogers styrning av barns rörelser och kroppar med hjälp av ett makt- och styrningsperspektiv. Människan styrs dagligen och kontinuerligt utifrån synen på en frisk och hälsosam kropp. Det uppmuntras genom hur människan ska handla i linje med det rätta för att uppnå idealet. Michael Foucault är en fransk filosof och idéhistoriker som fördjupade sig i detta och började studera olika styrningsformer. Foucault talar om makt som han menar är något eftersträvat för
urskiljningen av det som ses som normalt, sannolikt och förnuftigt. Han ville inte skapa en generell maktteori utan började studera makt utifrån ett governmentalityperspektiv. Foucaults perspektiv handlar om styrning och självstyrning i människors vardag. En styrning kan vara något som en pedagog till exempel säger som sedan gör att eleverna styr sig själva i den rätta riktningen. Styrningsformer kan grunda sig på tvång och auktoritet, men i detta fall handlar det om att göra ett normativt val, det vill säga handla i linje med det rätta. Ett normativt val kan innebära det som är rimligt, rätt och
eftersträvat (Öhman, 2007).
2.6 Riskperspektiv
Med hjälp av ett riskperspektiv kan vi fördjupa oss i fritidspedagogernas gränser och eventuella begränsningar av barns rörelse. En framgångsrik teoretiker som behandlar risksamhället är Ullrich Beck (2000) som är professor i sociologi från München. Beck
16
blickar inte tillbaka på samhället utan istället ser han lösningar på problem i framtiden. Folkets dagliga risker, såväl osynliga som betraktningsbara beräknas med hjälp av teorier, experiment och mätinstrument för att bli synliga och förståliga faktiska faror. En risk ses utifrån ett sannolikhetsperspektiv där en oförutsedd risk inte existerar. Han talar om riskernas betroddhet och mörklagdhet som något samhällsstyrt det vill säga att en risk skapas utifrån det normativa. Vidare talar Beck om det sociala välståndet i förhållande till risker utifrån bland annat konsumtionsvaror, utbildningsmöjligheter, inkomster och egendomer.
Anna Olofsson (2009) är docent i sociologi och skriver om risker i det moderna samhället. Olofsson menar att risker finns i dagens samhälle och att folket är mer medvetna om riskernas problematik. Hon problematiserar samhällets kontroll över samhällets risker och koncentrerar sig mer på en global nivå. Olofsson talar bland annat om risker utifrån en medvetenhet gentemot omedvetenhet där upplevelsen av en
föreställd kontroll skiljer sig åt. Upplevs en risk kontrollerad innebär det inte att risken uteblir.
17
3 Metod och genomförande
I detta kapitel redogör vi för metoder gällande empiriinsamling. Vipresenterar även vårt urval gällande undersökningsgrupp och genomförandet av studien. Slutligen görs en genomgång gällande forskningsetiska överväganden.
3.1 Metodval
Det finns två olika bastekniker som behandlar informationsprocessens data av empiriskt material. Dessa två metodtekniker är kvalitativ teknik respektive kvantitativ teknik. Med utgångspunkt i vårt syfte och våra forskningsfrågor har vi valt en kvalitativ undersökningsmetod. Forskningstraditionen ger en inblick i och fördjupning av beskrivningar av människans livssituation med störrevikt på upplevelsen än själva genomförandet (Dalen, 2007). I en kvalitativ metod finns möjligheten att ta till vara resultaten och fördjupa sig i data för att förstå hela händelseförloppet (Larsen, 2009). Resultatet kan generaliseras i en kvantitativ metod, vilket är omöjligt i en kvalitativ undersökning (Larsen, 2009). Avsikten med vår studie är inte att generalisera utifrån en population, därav bortvalet av en kvantitativ metod. I en kvalitativ metod finns valet av ett strukturerat eller ostrukturerat tillvägagångsätt. För en strukturerad metod krävs ett tydligt förberedande för vad som ska undersökas, till skillnad från ostrukturerad där metoden blir mer allmän och övergripande (Patel & Davidsson, 2011).
Larsen (2009) motiverar att använda sig av två olika insamlingsmetoder av empiri för att öka tillförlitligheten av resultatet i studien. Vi har använt oss av två olika typer av insamlingsmetoder, det vill säga, ostrukturerade intervjuer och fältundersökningar. I de ostrukturerade intervjuerna använder vi en intervjumall gällande teman (se bilaga 1). Anledningen till valet av ostrukturerade intervjuer var att låta informanterna tala fritt kring ämnesområdet och inte känna sig ställda över färdiga frågor. Inspelning av intervjuerna skedde med hjälp av en diktafon. Under våra fältundersökningar har vi varit synliga och icke deltagande observatörer.
18 3.3.2 Intervju
Ann Kristin Larsen (2009) menar att en intervju eliminerar eventuella bortfall, vilket är vanligt förekommande vid en kvantitativ metodteknik. Enkätundersökningar inom kvantitativ metod har en tendens att påverka informanternas deltagande negativt. I en kvalitativ metod sker ett möte med informanten ansikte mot ansikte för att få en personlig relation (Patel & Davidsson, 2011). Monika Dalen (2007) påpekar den individuella bekvämligheten inför en personlig intervju gentemot ett opersonligt frågeformulär. Informanten i en personlig intervju kan känna en obekvämhet över att framföra, vad den tror vara, odugliga svar. Vi valde att använda oss av personliga intervjuer med fritidspedagogerna för att minska eventuella bortfall i formulär. Vi var medvetna om risken som Dalen påpekar gällande en personlig intervju, men vi bortsåg från detta då vi sedan tidigare haft en personlig kontakt med informanterna.
Larsen (2009) nämner att i en ostrukturerad intervju ges det stort utrymme till informanten att tala fritt kring ämnesområdet. Hon poängterar vikten av att som intervjuare vara lyhörd och stödja informantens talan. För att behålla samtalets ämnesområde kan intervjuaren använda sig av teman, det vill säga stödord kring området. Genom att använda sig av teman underlättas processen att nå det som
eftersöks. Under våra intervjuer har vi givit informanterna stort utrymme för egen talan genom att vi utgår från teman (se bilaga 1).
Dalen (2007) uttalar att en forskares ansvar är att tolka det som informanterna förmedlar till hen. Tolkning påverkas av den förförståelse intervjuaren har inom ämnet sedan tidigare. Det är viktigt att inte dra förhastade slutsatser i dialogen för att samtalet ska fortgå naturligt. Detta innebär att forskaren ska inta en passiv roll där hen som mottagare lyssnar på informantens uttalande. Under pågående intervjusamtal
rekommenderar Dalen att forskaren använder sig av en diktafon som dokumentation. Med diktafonen blir det naturligt att informantens talhandlingar kommer till sin rätt. Patel och Davidsson (2011) nämner en nackdel med ljudinspelning. Informanten kan bli låst och framför inte de spontana svaren som ofta kommer fram när diktafonen är avstängd. Anteckningar är ytterligare ett sätt att nedföra informantens talhandlingar. De menar att olika grader av anteckningar kan användas under intervjun för att underlätta sammanställningen av samtalet. Det är viktigt att sammanställningen sker i anslutning till den avslutande intervjun. Vi har använt oss av diktafon samt anteckningar under
19
intervjusamtalen för att informanternas talan ska komma till sin rätt. Under intervjuerna har vi förstärkt informanternas fria talan genom att inta pauser och en passiv lyssnande roll. Sammanställning och transkribering av intervjuerna skedde strax efter avslutad intervju.
3.3.3 Observation
Larsen (2009) menar att en observation innebär en iakttagelse av det som pågår. Genom att iaktta en vardaglig situation observeras det genom en så kallad fältundersökning. Motsatsen till detta är en kontrollerad observation, där situationen som ska undersökas är arrangerad. Fältundersökning delas in i två kategorier beroende på deltagandet, det vill säga deltagande eller icke deltagande. Ett icke deltagande innebär att observatören håller sig i bakgrunden och iakttar situationen utan medverkan. Som deltagande interagerar observatören med personen i situationen som iakttas.
Fältundersökningsmetoden kan vara riskabel, då yttre omständigheter kan inverka på möjligheterna att utföra den bestämda observationen. En observatör kan välja att vara synlig eller osynlig. En osynlig observatör underrättar inte studiens syfte för deltagarna i studien. Den synliga observatören informerar om studien och dess syfte. Beroende av metod kan olika resultat utläsas (Patel & Davidsson, 2011).
Vår observation bygger på en fältundersökningsmetod där vi inte gjort ett aktivt deltagande utan endast iakttagit situationerna som pågått. Vi har varit synliga
observatörer och presenterat studien och dess syfte då vi anser att deltagarna har rätt att veta vad vi undersöker.
Patel och Davidsson (2011) visar två olika strategier för observation beroende på insamling av data. I en ostrukturerad observation ökar möjligheterna att få in så mycket information som möjligt. De nämner att en ostrukturerad observation inte kräver några större förberedelser, det enda som ska förberedas är vilka som ska observeras,
vilken/vilka situationer och hur man ska registrera det som iakttas. Registrering vid ostrukturerad observation kan bland annat ske med hjälp av nyckelord och
stödanteckningar som därefter utvecklas till fullständig data. Motsatsen till en
ostrukturerad observation är en strukturerad som då utgår ifrån ett observationsschema för de arrangerade situationerna. För att få in så mycket information som möjligt har vi
20
använt oss av ostrukturerade observationer i vår studie och detta på grund av att vi ville se fritidspedagogernas vardagliga arbete med rörelse. Registreringen av det vi
observerar har skett med hjälp av stödanteckningar som sedan utvecklats i bearbetningen av insamlad data.
3.4 Urval
Vi har valt att genomföra studien på en grundskola belägen i södra Skåne och för att säkerställa skolans anonymitet har vi namngett den som”Floraskolan”. Vi har sedan tidigare anknytning till skolan, vilket eventuellt kan påverka studiens resultat. Vi tror också att detta ger oss en fördel i samspelet med personal och barn. Det blir på så vis naturligt och inte obekvämt att vi observerar och intervjuar. Den valda skolan har ingen uttalad hälsoprofil men de jobbar hälsoinriktat, det vill säga att de använder sig av ett salutogent hälsoperspektiv för att förstärka hälsovanorna (Winroth & Rydqvist, 2008). Detta var ett strategiskt urval och en av anledningarna till att vi valde skolan. Skolans fritidshem värnar om utevistelse, rörelse och lek, vilket är ytterligare en anledning till att vi valt Floraskolan. När det gäller urval av undersökningsgrupper på Floraskolanhar vi valt att inrikta oss på två fritidspedagoger som arbetar med de yngre barnen, det vill säga från förskoleklass till årskurs två, vilket innefattar cirka 80 barn. Eftersom det finns två avdelningar för förskoleklass till årskurs två på Floraskolans fritidshem har vi valt att intervjua en från vardera. Inför intervjuerna med fritidspedagogerna valde vi de två som har en fritidspedagogisk utbildning med lång erfarenhet i arbetet på Floraskolan. För att säkerställa fritidspedagogernas och barnens anonymitet använder vi oss av fiktiva namn.
3.5 Genomförande
Inför fritidspedagogernas medverkan i studien skickade vi ut en förfrågan via mail angående intresse att delta. I mailet var vi tydliga med studiens syfte och säkerhet gällande fritidspedagogernas anonymitet. Vi fick snabbt gensvar från båda
fritidspedagogerna om aktivt deltagande i studien. Gemensamt kom vi överens om två dagar att intervjua var och en nästkommande vecka.
21
Under observationerna använde vi oss av anteckningar som vi senare i analysen
behandlade med hjälp av tidigare forskning kring vårt syfte och våra frågeställningar. Vi gjorde ett urval som vi ansåg var relevant utifrån våra observationsanteckningar och behandlade dessa gentemot fritidspedagogernas uttalanden i intervjuerna. Urvalet av våra empiriska exempel gjordes utifrån våra nyckelord och teman (se bilaga 1).
3.5.1 Intervjuer med fritidspedagoger
Under intervjuerna gavs informanterna stort utrymme till att tala fritt kring
ämnesområdet då vi utgått från en intervjumall med teman (se bilaga 1). I samtalet med fritidspedagogerna antog vi en passiv lyssnande roll. Vid förfrågan gällande medverkan i intervjuer gav vi ut en cirka tid på 30 minuter för att ge fritidspedagogerna större chans att kunna gå ifrån och delta. Skulle det återstå frågor, var de villiga till ytterligare
medverkan vid ett senare tillfälle.
Intervju ett ägde rum med fritidspedagog Karin i förskolklassens lokal. Förutom vi och informanten befann sig en förskoleklass, en förskollärare och en assistent i lokalen. Karin hade inte möjlighet att lämna barnen under intervjun. Hon avsatte 30 minuter för att kunna samtala med oss under förutsättning att vi befann oss i undervisningslokalen under pågående intervju. Vi satt nära varandra vid ett bord i lokalen med diktafonen centralt belägen mellan oss. Innan intervjun började frågade vi Karin om hon godkände att bli inspelad vilket hon var bekväm med. Vi garanterade att det inspelade materialet och alla anteckningar endast skulle användas i forskningssyfte. Direkt efter intervjun transkriberade vi insamlade data.
Nästkommande dag intervjuade vi fritidspedagogen Sara. Sara välkomnade oss och tog med oss till en avskild plats utanför undervisningslokalen. Detta för att vi skulle kunna prata ostört under hela intervjun. Vi hade tidigare bestämt att intervjun skulle äga rum i cirka 30 minuter och Sara avsatte 40 minuter för att samtala med oss. Vid förfrågan om inspelning, svarade Sara att hon var lite obekväm med detta. Vi förtydligade att det var hennes beslut att godkänna inspelning samt att inspelad data endast skulle komma att användas i vår undersökning. Sara godkände dåanvändande av diktafon i intervjun. I början av intervjun var Saras kroppsspråk lite nervöst och obekvämt. Ganska snart under intervjuns gång blev diktafonen omärkbar i samtalet. Efter avslutad inspelning
22
fortsatte samtalet då Sara tog upp andra tankar och exempel som antecknades ner av oss. Vi sammanställde och transkriberade intervjun direkt efter besöket.
3.5.2 Observationer av fritidspedagogers arbete
Våra observationer gällande fritidspedagogers arbete med rörelse utgårifrån tre olika tillfällen. Observationssituationerna bestämdes utifrån fritidspedagogerna Sara och Karins uttalanden kring deras arbete med rörelse. Situationerna gestaltar sig i tre olika miljöer – skolgården, sporthallen och närområdet. Som observatörer antog vi en synlig men icke deltagande roll under hela fältundersökningen.
Observation ett ägde rum ute på skolgården under en timmes tid. Skolgården var till största del isig och blöt på grund av snö som smält. Enligt pedagogers uttalande begränsade vädret barnens möjligheter till full aktivering. På grund av det blöta och isiga vädret var tillgången till materialet begränsat. Barnen fick inte använda sig av till exempel cyklar. Barnen ägnade sig överlag åt fri lek så som fotboll, rollekar och skapande. Pedagogerna var inte delaktiga i leken utan antog en iakttagande roll. Vår andra observation gällde skolans samarbete med en innebandyförening i kommunen. Deltagande gällande innebandyn var frivilligt och barnen anmälde sig dagen innan. Vi promenerade med pedagogen Per och sex barn till sporthallen som ligger cirka 10 minuter ifrån skolan. Per satt vidsidan om planen då instruktören Johnny höll i innebandyn. Upplägget på innebandyn var strukturerat likt en idrottslektion med olika teknikövningar och slutligen match. Innebandyn höll på en timmes tid innan det var dags att gå tillbaka till fritids igen.
Sista observationen ägde rum i anslutning till skolans närområde under cirka 1,5 timmes tid. Väderförhållandena var vindstilla, lerigt och isigt. Vi följde med fritidsavdelningen Jordgubben på deras utedag till ett grönområde med lekplats, tennisplan och
fotbollsmål. Området var nära beläget skolan och vi promenade dit med
fritidspedagogerna Sara, Lina och pedagogen Per och barnen på cirka två minuter. Upplägget för utedagen var fri lek och spontanaktivitet med deltagande av pedagoger. Vid detta observationstillfälle var inget material eller mellanmål medtaget.
23
3.6 Forskningsetik
Vetenskapsrådet har formulerat fyra huvudkrav utifrån en
humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning. Informanter och deltagare har rätt att underrättas om studiens syfte, vilket går under informationskravet. Därefter krävs ett godkännande det vill säga ett samtyckeskrav, deltagaren har rätt att själv bestämma om hen vill medverka i studien. För att säkerställa deltagarnas anonymitet i frågan om offentlighet och
sekretess krävs det att studien uppnår konfidentialitetskravet. Efter avslutad undersökning ska insamlad data säkerställas. Ingen ska få ta del av det empiriska materialet som använts i studien vilket går under nyttjandekravet (Vetenskapsrådet,
www.vr.se, 2014-01-20).
Vi uppnår ovanstående krav genom att vi har informerat om studiens syfte och
genomförande via mailkontakt med informanterna och fick därigenom deras samtycke. Vi informerade genom mail och personlig kontakt om att skolans, informanternas och barnens namn skulle ersättas med fiktiva namn för att säkerställa deras anonymitet. Innan empiriinsamlingen började uppgav vi att allt material som inspelningar och anteckningar endast skulle användas i forskningssyfte. Vi uppgav även att obehöriga inte skulle ha tillgång till det insamlade materialet.
24
4 Resultat och analys
I detta kapitel presenterar vi resultat och analys utifrån vårt syfte och våra
frågeställningar: Hur talar fritidspedagoger om rörelse? Hur arbetar fritidspedagoger med rörelse? Hur speglas fritidspedagogers tankar och arbete i barnens
rörelseaktiviteter? Vårt resultat och vår analys bygger på intervjuer med
fritidspedagoger och observationer av fritidspedagogers arbete med rörelse. Resultatet och analysen är uppbyggd i olika avsnitt där vi först beskriver skolans utformning och därefter behandlas fritidspedagogers syn på rörelse gällande motorik och lek. Vi redogör för och analyserar fritidspedagogernas arbete med rörelse i fritidsverksamheten.
Analysen av empirin utgår ifrån ett risktänkande gällande barns begränsningar till full aktivering. Slutligen analyseras situationer utifrån ett makt- och styrningsperspektiv. Vi tar upp empiriska exempel som visar hur fritidspedagoger styr barns rörelse och kroppar i en viss riktning.
4.1 Beskrivning av Floraskolan
Skolan ligger belägen i en mindre ort i södra Skåne i anslutning till ett villaområde och åkermark. Floraskolan är en grundskola med 270 elever från förskoleklass till årskurs nio. Fritidsverksamheten på skolan är uppdelad i tre olika avdelningar: Blåbäret,
Jordgubben och Plommonet. På Blåbäret och Jordgubben går barn från förskoleklass till årskurs två. Plommonet är avsett för de äldre barnen, det vill säga från årskurs tre till sex. På de tre avdelningarna finns det totalt120inskrivna barn. Skolgården består av olika typer av miljöer, från öppna ytor med asfalt och grus till mer undanskymda platser med buskar och träd.
Barnen har på skolgården tillgång till två klätterställningar varav en med rutschkana. På skolgården finns det linbana, gungor, sandlåda, fotboll-, basket- och innebandyplaner, längdhoppsgrop, bollplank, pingisbord och bänkar. Det finns också ett förråd som var låst när vi vara där, innehållande bland annat cyklar, pulkor, spadar, bandyklubbor och olika leklådor.
25
4.2 Fritidspedagogers syn på motorik
Fritidspedagogerna Sara och Karin talar om sin roll i förhållande till barns motoriska utveckling. Motorik är något som fritidspedagogerna tycker alltid har varit relevant för deras yrkesroll, men på senare år har det blivit mer uppmärksammat både när det gäller fin- och grovmotorik. De har jobbat länge inom yrket och uppger att det är en daglig rutin att se hur barnen utvecklas motoriskt. Vad ett barn ska kunna i de tidiga åren är något som iakttas genom fritidspedagogernas kunskaper och erfarenheter. På
Floraskolan är det vanligen fritidspedagoger som håller i förskoleklassens idrott. Detta ger fritidspedagogerna en möjlighet till en större överblick gällande barns motoriska utveckling. Om det förekommer brister gällande ett barns motorik har
fritidspedagogerna utrymme för att träna och följa upp barnet över hela skoldagen. Samspelet mellan idrotten och fritidshemmet i de lägre åldrarna ses som positivt då fritidspedagogerna kan uppmärksamma och stödja barnen. Lärare och fritidspedagoger delar med sig av sina tankar och uppfattningar kring ett barns motorik inför till exempel ett utvecklingssamtal. Innan utvecklingssamtalet med föräldrarna sker kommer de alltid fram till en gemensam uppfattning kring barnets motoriska utveckling och eventuella brister. Genom Grindberg och Jagtøien (2000) ser vi att fritidspedagogers och lärares samarbete gällande barns motoriska utveckling är lättöverskådligt då barn som inte
följer mönstret kan uppmärksammas. Grindberg och Jagtøien menar att barn har ett mönster gällande den motoriska utvecklingen där avvikelser kan kräva åtgärder.
Sara uttrycker att de flesta barn som börjar grundskolan redan bemästrar sina
grovmotoriska rörelser, men påpekar att det finns undantag. Utifrån Sigmundsson och Vorland Pedersen (2004) inser vi att den motoriska utvecklingen kan ses som en livslång utvecklingsprocess, där motoriken ständigt måste utvecklas och upprätthållas. Från förskolan har barnen börjat lära känna sin kropp men de är långt ifrån färdiga med sin utveckling när de börjar grundskolan. De menar att den livslånga
utvecklingsprocessen gör det möjligt för skolan att skapa förutsättningar för vidareutvecklingav barns motoriska färdigheter.
”Skulle en dag på fritidshemmet analyseras skulle det varit flera situationer då
motoriken har tränats, både inomhus och utomhus” säger Karin. Motoriken tränas enligt Karin hela tiden men framförallt när miljön och omständigheterna förändras. Som till exempelnu, när det har legat snö på marken. Barnen ”glattar omkring” och åker pulka
26
och på så vis tränar de sin motorik när de tar sig upp och ner från backen med halt underlag.
Vi citerar Saras uttalande nedan:
Det är ju också någonting som är fantastiskt kul, många barn som kommer hit, som börjar sexårs, så kan de inte armgång. Sen efter ett tag så kämpar de och kämpar så kan de gå armgång. Det är också en fantastiskt grej, så de ser liksom de stora göra det, vill också göra det och så fortsätter de att kämpa (Sara).
Utifrån citatet ovan kan vi se exempel på hur barn tar ett eget ansvar för att utvecklas. Detta är något som Piaget menar är viktigt, att barn har möjlighet att få söka sig själv till de platser som kan vidareutveckla deras kunskaper (Piaget 1976 se Ericsson 2005, s. 32). Ericsson (2005) instämmer med detta och menar att barn får en lust att lära och träna sig i en specifik färdighet. Till slut bemästrar barnet färdigheten och den automatiseras.
Sara talar om trädklättring som något positivt för barns utveckling. Hon poängterar dock att skolan har ett förbud mot trädklättring på skolgården på grund av skaderisken. Förr klättrades det mycket i träd, men föräldrar är oroliga för att deras barn ska slå sig och fara illa genom olyckor. Pedagoger och skolor beskylls i allt större grad kring skador och olyckor gentemot tidigare generationer och Sara poängterar att samhällets
förändringar eventuellt kan ha en inverkan gällande föräldrars oro. Hon nämner att det ökade barnantalet per pedagog har ett samband med de ökade riskerna. Øksnes (2011) styrker detta och menar att föräldrar i dagens samhälle är rädda för barns säkerhet i utemiljön. Olofsson (2009) skriver om det moderna samhällets risker. Hon menar att de risker som en person upplever att hen kan kontrollera anses som mindre allvarliga än de risker som inte upplevs som kontrollerbara. Vi uppfattar Saras uttalande kring
barngruppens storlek i förhållande till antalet pedagoger som en risk enligt henne. Ovan talar Sara om förbudet till att klättra i träd på grund av skaderisken. Vi vill nedan visa hur denna regeln inte följs:
Här bryts trädregelen under en observation av Jordgubbens utedag. Under vår observation på utedagen sker det ett undantag av denna regel då Ulrika och Lisa har klättrat upp i ett gammalt och lågt träd. Nedanför trädet står Pernilla och Sofia som också vill klättra men får inte för Ulrika och Lisa för att det blir för trångt uppe i trädet.
27
Efter en stund går Ulrika och Lisa nedför trädet och Pernilla och Sofia börjar klättra upp. Flickorna blir inte tillsagda att gå ner från trädet av fritidspedagogerna.
Beck (1998) talar om synen på risker i samhället. Att en specifik risk tillåts bli betrodd medan en annan blir mörklagd. Risker för olyckor i samband med trädklättring tillhör enligt Becks resonemang en av de som är allmänt betrodda som risker, i alla fall utifrån pedagogers och föräldrars perspektiv.
4.2.1 Sammanfattning
Sammanfattningsvis har vi analyserat fritidspedagogers syn på motorik utifrån ett motoriskt utvecklingsperspektiv samt ett riskperspektiv. Det visar sig att
fritidspedagogena ser motoriken som färdig när barnen kommer till grundskolan, dock finns det undantag och då är samarbetet med skolan extra viktigt för att upprätthålla detta. Miljön anses ha en positiv och stor inverkan på barns utveckling av motorik, men fritidspedagogerna har ett risktänkande som begränsar barnens möjlighet till full
utveckling.
4.3 Fritidspedagogers syn på rörelse i lek
Fritidspedagogerna tycker det är viktigt med rörelse eftersom barn idag sitter mycket stilla. På förmiddagen i skolan sitter de ofta ner och arbetar stillsamt. Det är därför av storvikt att fritidshemmet ger barnen utrymme för rörelse på eftermiddagen. Karin definierar rörelse som något som sker hela tiden och att det inte specifikt behöver vara kopplat till idrott eller gympa. Enligt Nationalencyklopedin
(www.nationalencyklopedin.se) definieras rörelse som all typ av rörelse som innefattar en ändrad riktning. Winroth och Rydqvist (2008) menar att fysisk aktivitet är all typ av rörelse som ökar och kräver muskelaktivitet och energiomsättning.
Genom rörelse kommer leken och det är något som fritidspedagogerna värnar om. De talar för den fria leken utomhus som ger ett större utrymme för rörelseomfång och delaktighet gentemot varandra. De menar att barnen kan vara i större grupper utomhus och leka lekar som är förbjudna inomhus. Fritidspedagogerna går i regel inte in i barnens lek utan står utanför som betraktare och eventuellt stöd. Sara berättar att det förekommer spontana aktiviteter när barnen är understimulerade. Hon lyfter dock fram
28
att de är väldigt duktiga på att aktivera sig själva ute på skolgården och i närområdet. Genom detta tolkar vi att fritidspedagogerna ser leken som en möjlighet för barn att utvecklas både socialt och fysiskt. Sara och Karin nämner ovan att barnen kan vara i större grupper och leka andra lekar utomhus. Vi ser detta som en möjlighet för barnen att utvecklas socialt i de större grupperna samt en möjlighet till ökat rörelseomfång då det finns mer utrymme för spring och lek. Detta är något som Øksnes (2011) styrker, det vill säga att barn utvecklar sina fysiska och sociala förmågor i leken.
I slutet av vår observation på utedagen är barnen understimulerade vilket visar sig tydligt då barnen började tjata om att gå hem och att det inte finns något att göra. Detta gör att Sara och Lina drar igång en spontan aktivitet med en grupp barn. Aktiviteten är en pjättlek med en uppdelning i två olika lag. Lagen står placerade i en rad mittemot varandra med Lina i ena laget och Sara i det andra. Lina ger instruktioner för leken och den sätts igång. Under lekens gång vill fler barn delta så Sara och Lina fördelar barnen jämt i de båda lagen.
Haglund och Klerfelt (2011) styrker vikten av den fria leken på fritidshemmet och menar att barn bland annat utvecklar sina fysiska, sociala och emotionella förmågor. De poängterar att den fria leken inte får ta övertag eftersom den kan begränsa barnets utveckling och lärande. Det ska vara en balans mellan den arrangerade och den fria leken på fritidshemmet. Vi kan se att barnen får stort utrymme för den fria leken under hela utedagen. När barnen blir understimulerade tar Sara och Lina tillfället i akt och sätter igång en arrangerad lek. Utifrån detta kan vi se att pedagogerna använder sig av arrangerad lek men övervägande fri lek.
Fritidspedagogerna uttrycker att barnens lek uppfattas som självgående och lustfylld. Sara ger exempel på vanligt förekommande lekar bland flickor och pojkar på deras fritidshem:
Det är många barn, speciellt flickor som leker häst och vagn, de springer efter varandra med hopprep som tyglar. En vanlig lek för pojkarna är fotboll som spelas ute på grusplanen i olika former, både match och straffskjutning (Sara).
Hwang och Nilsson (2011) talar om utvecklingen för barns lek, där de första åren i grundskolan sker en övergång från rollek till regellek. I Saras exempel om att flickor leker häst med hopprep som tyglar kan vi se en tydlig rollek där flickorna ”förvandlas” till en häst och hopprepet till tyglar. Fotbollen i exempelet som Sara ger är en form av regellek där regler bestämmer hur barnen ska förhålla sig gentemot varandra. Enligt Hwang och Nilsson överlappar ofta rolleken och regelleken varandra och bygger på samarbete och socialisation.
29
Sara ser närområdet som en möjlighet för barnen att se och hitta nya konstellationer och lekar. De barn som ofta spelar fotboll på skolgården kan i den nya miljön som inte innehåller fotbollsplan och fotbollsmål upptäcka nya lekar. I de nya lekarna kan de finna andra barn att leka med som de inte brukar leka med på skolgården. Sara ger ett
exempel på en pojkes syn kring miljön:
För några år sedan skulle vi på utedag med barngruppen och en pojke frågade var vi skulle gå. Vi svarade och pekade åt vilket håll vi skulle gå och pojken blev besviken. ”Jaha men där finns ingen lekplats” svarade pojken. ”Nej man behöver inte alltid vara på en lekplats”. Vi gick till stället och pojken med den negativa inställningen hade roligt när vi var där. Nu går vi till detta ställe väldigt ofta och barnen tycker det är jätteroligt fastän där inte finns någon lekplats. Lekplatser har en tendens att vara förutbestämda, medan naturen ger mer stimulans och utrymme för fantasi (Sara).
Engström (2010) styrker Saras ovanstående tankar kring den nya miljöns betydelse för en ny syn på fysisk aktivet. Han menar att utemiljöns tillgångar och redskap öppnar barns sinnen och ger en mångfaldig upplevelse gentemot idrottshallens prestationskrav. Naturens skiftningar ska inte ses som ett hinder utan som en tillgång där barnen får uppleva olika typer av väderomslag och årstider. Szczepanski (2007) talar om det gröna miljöområdet som en friskfaktor som får barn att leka mer variationsrikt. Grönområdet påverkar kroppsreaktioner i form av att barn och vuxna blir piggare, mindre
konfliktbenägna och får en högre koncentrationsförmåga. Sara nämner ovan att barnen precis som Szczepanski leker mer variationsrikt, dock poängterar Sara att skolans närområde kunde varit mer innehållsrikt som till exempel tillgång till skog.
Fritidspedagogerna värnar om utevistelse och uppger att miljön har en betydelse för barns fysiska aktivering. Karin nämner att ”en död plats” på skolgården har utvecklats och ersatts med en liten klätterställning som är väldigt omtyckt av barnen.
Fritidspedagogerna ser brister gällande den egna skolgårdens miljö för barns
möjligheter till full aktivering. De har idéer och tankar kring utveckling för skolmiljön. Skolgården består till stor del av asfalt vilket är något som Karin vill förändra. Hon vill att asfaltsen ska målas om för att kunna öka dess användningsområde. Vi tolkar Karins uttalande kring utveckling av skolgårdsmiljön som att det inte behöver vara stort och kostsamt, utan istället vill hon förändra den miljön som redan finns till det bättre. Grindberg och Jagtøien (2000) menar att skolgården har en mycket stor betydelse för barns lek och möjlighet till rörelse. De menar att skolgården ska erbjuda maximalt
30
utrymme för aktivering i barns fria lek. Skolgården ska inte begränsa barns fantasi när det gäller utrymme och material.
4.3.1 Sammanfattning
I detta avsnitt har vi analyserat fritidspedagogernas syn på rörelse i lek. Leken är fri där barnen kan utveckla sina sociala och fysiska förmågor. Fritidspedagogerna har en distanserad roll till barnens fria lek men vid understimulering kan de sätta igång en spontanaktivitet. Barnen leker olika utvecklingslekar som till exempel rollekar och regellekar som utvecklar deras samarbetsförmåga samt den sociala förmågan. Miljön är en betydelsefull faktor för leken eftersom barnen kan leka mer variationsrikt och dra nytta av miljöns utformning.
4.4 Fritidspedagogers arbete med rörelse
Under våra intervjuer och observationstillfällen tog vi del av fritidspedagogernas arbete med rörelse för hela dagen i fritidsverksamheten. Arbetet med rörelse sker i olika miljöer och sammanhang. Vi kommer att behandla skolans morgonjogging, föreningssamverkan och den dagliga utevistelsen i detta avsnitt.
4.4.1 Floraskolans morgonjogging
Fritidspedagogerna talar om morgonjogging som en del av deras arbete med rörelse både i skolan och i fritidsverksamheten. Denna aktivitet är något som har pågått omkring tio år på Floraskolan vilket fritidspedagogerna ser som positivt. Aktiviteten togs fram via elevers intresse och personalens engagemang inom idrott och hälsa. Morgonjoggingen är frivillig och arrangeras två gånger i veckan klockan 07.30-08.00 oavsett väderförhållanden. Alla elever från årskurs ett får delta i morgonjoggingen oavsett om de är inskrivna på fritidshemmet eller inte. Sara uppger att det är många barn från årskurs ett till tre som är med och det finns de som längtar tills de börjar ettan och får börja delta i joggingen. Det är idrottslärarna som håller i aktiviteten och även elever från årskurs sju till nio kan välja att delta som ledare. De springer cirka två km runt ett villaområde som ligger tätt anslutet till skolan. Efter joggingen får barnen tillfälle att duscha och äta frukost. Räcker tiden inte till får barnen äta frukosten i klassrummet.
31
Karin uppger att skolans ledning är positivt inställda till aktiviteten och skulle en profil sättas på skolan skulle det kunna vara en hälsoprofil. Detta för att skolan jobbar med både hälsoveckor, morgonjogging och kost. Utifrån ovanstående menar vi med hjälp av Winroth och Rydqvist (2008) att skolan arbetar utifrån ett salugent hälsoperspektiv, det vill säga attskolan arbetar hälsofrämjande. Att arbeta hälsofrämjande innebär en förstärkning av god hälsa. Vi ser det som om att fritidspedagogerna och övrig personal på skolan har en styrd men valfri rörelseaktivitet med ett syfte att förstärka barnens hälsa.
4.4.2 Floraskolans samarbete med föreningslivet
Sara och Karin talar om sitt samarbete med en förening som en del av deras arbete med rörelse. De har tidigare år haft ett samarbete med en brottarklubb som var generösa med bland annat träningstider. Idag har fritidshemmet ett samarbete med en
innebandyförening. Det var innebandyföreningen som tog initiativet att kontakta skolan och erbjuda innebandyträning för fritidshemsbarn två gånger i veckan. Av de tre
fritidshemsavdelningarna är det Jordgubben och Blåbäret som får ta del av
föreningslivet. Träningarna genomförs både i skolans idrottshall och i kommunens sporthall som ligger på promenadavstånd från skolans område. Sara och Karin ser samarbetet med föreningen som positivt och ser en glädje hos barnen. Sara uttrycker att det är många barn som har börjat på föreningens innebandy utanför skoltid. Engström (2010) betonar hur viktigt det är att låta barn komma i kontakt med föreningslivet för att minska risken för fysisk inaktivitet. Detta för att han menar att barns spontana lek allt mer har försvunnit. Ekberg och Erberth (2000) håller till vis del med Engström men menar att föräldrars inverkan och förväntningar på barns presentation kan vara till en nackdel. De lyfter fram att barnen ska få utvecklas på egen hand och i sin egen takt. Med hjälp av Becks vill vi se samarbetet med föreningslivet utifrån ett riskperspektiv. I Becks (2000) teori går klass- och risksamhället hand i hand med varandra. När det gäller klassfördelningen blir det sociala välståndet märkbart i den bemärkelsen. Det sociala välståndet handlar om konsumtionsvaror, utbildningsmöjligheter, inkomster och egendom etc. Sara nämner att många barn har fått ett intresse för innebandyn och därmed börjat på det på sin fritid. Vi kan se detta som en möjlig risk utifrån Becks teori kring klasskillnader. Genom ett samarbete med en förening kan barn få ett intresse
32
vilket är positivt men det ställer krav på vårdnadshavarens ekonomiska förutsättningar. Zlotnik (1999) talar om flickor och pojkars idealbilder som sportig och vältränad. Vi tror med hjälp av Beck och Zlotnik att en medverkan i föreningsliv i förhållande till klasskillander kan medföra en exkludering gentemot de föreningsaktiva barnen. Samtidigt ser vi i stycket ovan med hjälp av Engström (2010) att barns medverkan i föreningslivet kan minska risken för fysisk inaktivet. Slutsatsen angående risken gällande klasskillnader gentemot risken för fysisk inaktivitet ser vi som ett dilemma. Vi citerar en del från vårt och Karins samtal nedan angående eventuella risker i innebandyn:
Intervjuare: De ska som förening försöka få in medlemar?
Informant: Ja, jag tror föreningen har det för att visa upp sig såklart och värva in yngre barn. Vi har detta för 1:or och 2:or, inte f-klass för vi tyckte inte att det fungerade så bra. De var för små, fäktades med klubborna man blev ju helnervös. Man kunde se
skaderisken.
Beck (2000) menar att människor spekulerar kring risker som kan uppstå i olika situationer och sammanhang utifrån ett sannolikhetsperspektiv. Vidare menar Beck att en risk inte existerar om den inte visat sig. Karin uppger i exemplet ovan att
förskoleklassen var för små för att delta i innebandyträningarna på ett säkert sätt. Utifrån Becks teori ser vi att Karin och hennes kolleger inte har sett skaderisken förrän förskoleklassbarnen deltog i innebandyträningen.
4.4.3 Floraskolans arbete med rörelse och utevistelse i fritidsverksamheten
Fritidspedagogernas dagliga arbete med rörelse är utevistelse på skolgården från att barnen slutat skolan fram till mellanmålet. Avdelningen Jordgubben har en planerad utedag en gång i veckan. Deras mål är att oavsett väder alltid vara ute den planerade tiden på skolgården och på utedagen, men det görs undantag. Under våra
observationstillfällen var barnen ute den planerade och uttalade tiden.
Utifrån vår observation på skolgården ser vi möjligheter för barns fysiska aktivering. Barnen har möjlighet att röra sig i buskar belägna runt skolgårdens gränser och enstaka partier av buskar är belägna centralt på skolgården.
33
Under tiden vi observerar använder sig bland annat Lisa, Sofia, Anna och Johanna av buskarna som hem. En trädgren har vikt sig och flickorna använder denna som gunga. De sitter på en rad och gungar upp och ner med hjälp av att stötta ifrån marken med fötterna. De är högljudda och vi hör skratt.
Vi ser att flickorna drog nytta av miljön och fick användning av sina olika fysiska färdigheter. Grindberg och Jagtøien (2000) ser leken som ett tillfälle att genom sin fantasi kunna använda miljön på ett tillfredsställande sätt. Leken ger utrymme för den fysiska utvecklingen. I gungandet på trädgrenen övar barnen sina fysiska färdigheter så som balans och koordinaton.
I de nedanstående iakttagelserna tränar barnen sina fysisk-motoriska färdigheter på olika sätt:
Väderförhållandet har skapat en översvämning som frusit till is ute på fotbollsplanen. Det är Pelle, André, Sanna, Julius, Lukas och Anton som dras dit för att halka omkring. Vi observerar inte någon uttalad regellek så som fotbollsplanen oftast förmedlar. De kanar på mage, snurrade och låtsates åka skridskor.
Lite längre bort leker Filippa och Ylva från avdelningen Jordgubben på den lilla klätterställningen. Spinngungorna ligger centralt i sandlådan med klätterställningens utformning runt sig. De samtalar med varandra samtidigt som de snurrar på en
spinngunga med avåkningar då och då. Vi står en bit bort och hör Filippa skrika ”Snurra inte så fort, jag ramlar snart!”. Strax därefter ligger Filippa på rygg i sanden och
skrattar högt.
Borta vid skolgårdens gungområde använder sig Felicia, Rosa och Rebecca av gungorna. Gungandet sker både sittande och stående som därefter utvecklas till en lek som innebär avhoppande från gungorna ner i sanden. Det blir en frågelek där Wilma och Lina ställer frågor som de gungande flickorna ska besvara. Framför gungorna finns ett sträck som flickorna ska ta sig över när de hoppar av gungan för att sedan kunna besvara frågan. Wilma ställer en fråga gällande Afrikas djur som Rosa kan svaret på. Rosa hoppar långt och snabbt av gungan och skriker ”Giraff”.
Gemensamt för ovanstående exempel ser vi med hjälp av Grindberg och Jagtøien (2000) att barnen tränade sin balans, uthållighet och koordination genom leken. Filippa och Ylva tränar till exempel sin balans och uthållighet genom att hålla sig kvar på
spinngungan så länge som möjligt i hög fart. Med hjälp av Sigmundsson och Vorland Pedersen (2004) ser vi att barnen använder sig av miljön det vill säga gungor i detta fall.
34
De menar att miljön har en betydelse för barns motoriska utveckling och att miljön är en av många påverkansfaktorer för barns motoriska utveckling. De menar även att barn inte alltid använder miljön på det sätt som vuxna byggt upp och föreställt sig. Vi ser till exempel hur Felicia, Rosa, Wilma, Lina och Rebecka använder gungorna utifrån sin egen fantasi genom lek.
Robert, Felix och Liam använder sig av den stora klätterställningens stegar, nät,
armgång och rutschkana. Pojkarna börjar klättra omkring på klätterställningen därefter övergår det till en så kallad pjättlek där det är förbjudet att nudda marken. De växlar tagare genom att pjätta varandra.
Utifrån detta kan vi se att klätterställningen erbjuder barnen en mångsidig motorisk och fysisk träning gällande klättrande och hängande. Klätterställningen är en av många redskap som Ericsson (2005) vädersätter i skolgårdens utemiljö. Hon menar att barn ska erbjudas redskap och material där de får utrymme att utveckla sina grovmotoriska färdigheter så som klättra, hoppa, springa, hänga och snurra.
Christoffer och Vilgot skjuter fotbollsstraffar vid ett av fotbollsmålen. Vilgot står i mål och Christoffer ska skjuta och siktar in sig mot mål. Han tar ansats mot bollen och sätter den i mål. Pojkarna växlar position i fotbollsleken.
Fotbollskillarna tränar till exempel öga-fotkoordination när de skjuter fotbollen mot mål och öga-handkoordination vid målfångst. Vi ser att Christoffer och Vilgot utför en kombination av olika grundläggande motoriska rörelser när de springer, skjuter och fångar bollen. Grindberg och Jagtøien (2000) menar att när ett barn utför de
grundläggande färdigheterna som till exempel springa, hoppa, rulla och snurra med säkerhet och variation ökar möjligheten för uttryck och större rörelse.
4.4.4 Sammanfattning
Vi har analyserat fritidspedagogernas arbete med rörelse i deras verksamhet. På skolan arrangeras morgonjogging två gånger i veckan som är en valfri hälsofrämjande aktivitet. Fritidshemmet har ett samarbete med en innebandyförening för att erbjuda en
rörelseaktivitet. Föreningssamarbetet analyseras utifrån ett riskperspektiv där
klasskillander, och sannolikheterperspektiv blir tydligt. Fritidspedagogernas arbete med rörelse visar sig i utomhusmiljön och genom detta har vi analyserat hur barnen rör sig. Barnen drar nytta av utemiljön och utveckar sina fysiskt-motoriska färdigheter.
35
4.5 Fritidspedagogers styrning kring barns rörelse och kroppar
Under innebandyträningen uppkommer en situation när Lisa ska utföra en teknisk övning:
Övningen går ut på att först dribbla genom fem koner, därefter springa/gå baklänges med bollen och slutligen löpa i båge mot målet och avsluta med skott. Lisa har svårt att utföra övningen i samma tempo och säkerhet som de övriga barnen. Innebandyledaren Johnny uppmärksammar detta och vägleder Lisa genom hela övningen genom att uppmuntra och förstärka med ord som till exempel ”Bra jobbat, fortsätt och ta det lugnt”.
I en annan övning drar sig Lisa undan. Hon sätter sig intill sargen och visar demonstrativt att hon inte vill vara med. Det blir en konversation mellan Lisa, pedagogen Per och ledaren Johnny.
Lisa: Jag vill inte vara med i denna övning. Per: Jo Lisa.
Lisa: De tar ju min boll.
Johnny: Det är det som är meningen, du får skydda den. Per: Du får skydda den bättre.
Lisa reser sig strax där efter med boll och klubba för att återigen gå in i övningen. Johnny: Bra Lisa!
Med hjälp av Marie Öhman (2008) kan vi se att det är av stor vikt att som deltagare göra sitt bästa oavsett ambitionsnivå. Genom de styrande och uppmuntrande orden som ”Fortsätt och ta det lugnt” och ”Bra Lisa!” styr Lisa sig själv och gör klart övningarna utifrån sina egna förmågor. Även om Lisa missade det tänkta målet i övning ett visade hon glädje genom att skrika ”Ja, jag klarade det!”. Ledaren Johnny förstärker Lisas glädje och säger ”Bra jobbat!”. I dessa övningar handlar det inte om att göra det så exemplariskt som möjligt, utan att vilja och pröva utifrån sina egna förmågor.
På innebandyträningen introduceras en övning av ledaren Jonny som barnen tidigare har gjort. Övningen går ut på att skydda sin boll inom ett visst område. Hamnar bollen utanför det bestämda rutområdet är ägaren till bollen ute. Alla deltagare befinner sig inom samma område och ska slå ut varandras bollar och behålla sin egen. Johnny
