Akademin för humaniora, utbildning och samhällsvetenskap
C-uppsats 2016-01-12
Medie- och kommunikationsvetenskap, digital mediedesign
Välkommen till Drömmarnas land
En Multimodal Kritisk Diskursanalys om Gunilla Persson i
The purpose of this study is to examine how semiotic resources are used in the presentation of Gunilla Persson in the swedish realityshow Svenska Hollywoodfruar. We will use a Multimodal Critical Discourse analysis to see how the representation of Gunilla will contribute to ideas about class. Through a middle-class gaze we will analyze how the program makes fun of what is considered to be swedish upper-class. An important result in our study shows that the producers of Svenska Hollywoodfruar uses ridiculing strategies and different editing techniques to create fictional characters and made up stories.
Keywords: Multimodal critical discourse analysis Gunilla Persson, Svenska Hollywoodfruar, class, middle-class gaze, recontextualization, reality-TV.
1.2 AVGRÄNSNINGAR ... 3
1.3 DISPOSITION ... 3
2. TIDIGARE FORSKNING ... 4
3. TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER ... 9
3.1 REALITY-‐TV ... 9
3.2 REALITY-‐TV I SVERIGE ... 10
3.3 KLASS ... 11
3.4 REKONTEXTUALISERING ... 11
3.5 REPRESENTATION ... 13
4. MATERIAL OCH METOD ... 13
4.1 MATERIAL ... 13
4.2 URVAL ... 14
4.3 METOD ... 14
4.3.1 Multimodal kritisk diskursanalys ... 14
4.3.2 Bildutsnitt ... 15
4.3.3 Beskrivning av attribut och omgivning ... 16
4.4 METODPROBLEM ... 17
4.4.1 Reliabilitet och validitet ... 17
5. ANALYS ... 18
5.1 GUNILLAS VISUELLA FRAMSTÄLLNING ... 19
5.2 MUSIK OCH LJUDEFFEKTER ... 29
5.3 ÅTERBERÄTTANDE ... 36
5.3.2 The Bravo Wink ... 41
6. DISKUSSION OCH SLUTSATS ... 46
6.1 SEMIOTISKA RESURSER ... 47
6.1.1 Visuell framställning ... 47
6.1.2 Musik och Ljudeffekter ... 48
6.1.3 Återberättande ... 49 6.2 PRODUCENTERNAS FRIHET ... 49 6.3 KLASS ... 50 7. VIDARE FORSKNING ... 52 8. SAMMANFATTNING ... 52 7. KÄLLFÖRTECKNING ... 54 BILAGA TRANSKRIPTIONSNYCKEL
1. Inledning
Reality-TV har fått stor genomslagskraft i Sverige och tar upp stor del av sändningstiden (Hill 2007, 39). Realityserier handlar om vanliga människor i naturligt förekommande situationer (Murray & Ouellette 2009, 3). Dessa serier kan handla om olika sociala praktiker som t.ex. matlagning, shopping, dejting och diverse tävlingar. Några exempel på populära svenska realityprogram är jakten på att hitta kärleken i Bonde söker fru, kampen om att bli den bästa amatörkocken i Sveriges Mästerkock, fyra främlingar som tävlar om vem som lagar godast mat i Halv åtta hos mig samt olika kända personer som tävlar mot varandra i dans i Let’s Dance.
Ett program som dragit åt sig extra mycket uppmärksamhet i Sverige är Svenska
Hollywoodfruar (SHF). Programmet handlar om kvinnor som anses tillhöra den svenska överklassen. En omdebatterad deltagare i programmet som väckt känslor hos publiken är Gunilla Persson. Gunilla introducerades i SHF under säsong 4 och fick direkt stor
uppmärksamhet. Gunilla föddes i Norrköping men bor numera tillsammans med sin dotter Erika och sin mamma Iris i Los Angeles (wikipedia 2015). Gunilla har haft en lång karriär som modell och har även studerat skådespeleri och journalistik (Persson 2015).
Gunilla har upprört stor del av de svenska tittarna och många reagerar bland annat på hur hon behandlar sin dotter. Efter ett avsnitt startades en trend bland sociala medier med hashtaggen #FreeErika där Gunilla fått kritik på Twitter för att hon tvingat sin dotter att uppträda trots sjukdom som slutade med att Erika kräktes (Malmlöf 2011). Det finns fler som uttalat sig om Gunilla beteende. I en artikel i Expressen berättar Gunillas ex-make Stephen Linville om deras tidigare äktenskap. Linville beskriver Gunilla som en frånvarande kvinna som
spenderade mycket av sin tid i New York och Hollywood hos andra män. Enligt Linville ska Gunilla även vid ett tillfälle yttrat att hon inte stått ut med att leva med en skallig
medelklassman (Broman 2011). Även deltagare i SHF har yttrat sig om vilken uppfattning de har om Gunilla. Åsa Vesterlund, som är aktuell i den senaste säsongen, har hotat att hoppa av serien efter Gunillas attacker mot henne. Vesterlund beskriver Gunilla som lowclass, häxa, avundsjuk och bitter (Thomsen 2015).
Även Gunilla har hotat med att hoppa av serien då hon under 2013 ansåg sig ha blivit felaktigt framställd i programmet. Hon hävdade i en telefonintervju med Expressen att
produktionsbolaget har konstruerat en orättvis och felaktig bild av henne. Gunilla hävdar att det är “rena rama omkonstruktionen av verkligheten” och att man har klippt ihop ett avsnitt som inte speglar vad som egentligen hände. Hon hävdar att programmet visar upp henne som aggressiv och arg. Gunilla menar att hon provoceras av de andra deltagarna men att dessa provokationer är bortklippta (Ekstrand 2013).
När filmmaterialet sätts ihop sker en rekontexualisering då producenten medvetet väljer ut delar av materialet utifrån eget intresse för att återberätta verkligheten. Detta görs med hjälp av semiotiska resurser som klippning, musik och ljudeffekter, bildutsnitt (det som ryms i bild). Materialet kan klippas ihop på olika sätt som kan bidra till en förvrängd bild av verkligheten. Deltagarna framställs då ofta på ett förlöjligande sätt där publiken bjuds in till en dömande roll. Tidigare studie har intresserat sig för den amerikanska versionen the Real Housewives och den pekar på att det pågår en förlöjligande framställning av deltagarna (Lee & Moscowitz 2013). Detta kan göras exempelvis genom The Bravo Wink som handlar om hur man väljer att klippa sitt material. Man kan på så sätt välja att återberätta en händelse på ett sätt som ligger i producentens intresse. Detta kan exempelvis handla om att man först visar upp en deltagare som påstår något, för att i nästa klipp se att det som personen just har yttrat är felaktigt. Genom att besitta en sådan makt har producenten stora friheter att omforma verkligheten så att det blir mer underhållande. Man utnyttjar ofta samhällsklassers brister och väljer att redigera filmmaterialet så att framställningen av deltagare leder till åtlöje.
Tidigare forskning har även pekat på att realityserier bidrar till vissa upprätthållanden av klass (Lee & Moswowitz 2013, Eriksson 2015, Lyle 2008, Tyler 2011). Detta sker ofta utifrån Lyles (2008) begrepp middle-class gaze där man ur ett medelklassperspektiv skapar en förlöjligande bild och ser ner på arbetarklassen. Tidigare studier visar att realityserier ofta implicit uttrycker och upprätthåller idéer om klass. Vår studie skiljer sig då vi dels kommer att undersöka ett program som explicit handlar om klass, samt att vi kommer att använda middle-class gaze för att se hur man med en medelklassblick förlöjligar överklassen. Vi flyttar alltså över blicken från arbetarklassen till det som anses vara överklass.
Detta blir intressant att undersöka då tittarna intar en dömande roll genom en
medelklassblick. Det uppstår en distinktion mellan publikens och karaktärernas normer och moraliska värderingar vilket gör att man har olika uppfattningar om vad överklass är. Detta sker utifrån hur produktionen valt att framställa karaktärerna i serien. Då Gunilla tillslut valde
att vara kvar i SHF (Andersson 2015) så gör hennes uttalande det intressant att undersöka hur just hon framställs i serien och vilka klassdistinktioner som presenteras.
1.1 Syfte & frågeställningar
Syftet med vår studie är att undersöka hur semiotiska resurser så som ljud och musik, bildutsnitt (det som ryms i bilden) och klippning påverkar framställandet av deltagaren Gunilla Persson i den sjätte säsongen av programmet. Vi kommer vidare genom en
Multimodal Kritiskt Diskursanalys (MCDA) att undersöka om programmet bidrar till idéer om klass genom deltagaren Gunilla.
● Hur används olika semiotiska resurser vid konstruktionen av Gunilla Persson i Svenska Hollywoodfruar?
● Hur bidrar konstruktionen av Gunilla Persson till idéer om klass?
1.2 Avgränsningar
Idag finns det en mängd olika realityserier, inte minst i Sverige. Vi har tidigare nämnt några aktuella serier men har valt att begränsa oss till Svenska Hollywoodfruar. Utifrån ett
medelklassperspektiv ser man ofta ner på arbetarklassen, men vi intresserar oss för vad som sker om man utifrån samma perspektiv tittar på överklassen. Svenska Hollywoodfruar
uttrycker explicit överklass och är därför ett utmärkt val för vår studie. Programmet består av nio säsonger där varje säsong innehåller 5-10 avsnitt som är ca. 45 min långa. Kritik har bland annat riktats speciellt på hur deltagaren Gunilla Persson framställs i serien då hon ofta förknippas som elak och otrevlig. Vi har därför valt att avgränsa oss till att undersöka Gunilla.
Då materialet blir för långt för uppsatsens område, har vi dessutom valt att begränsa oss till säsong sex, då det är i denna säsong som Gunilla ansåg sig ha blivit felaktigt framställd. För att detaljerat kunna analysera Gunillas framställning i Svenska Hollywoodfruar har vi ytterligare avgränsat oss till resurser som klippning, attribut, setting, bildutsnitt, musik och ljudeffekter.
1.3 Disposition
I de följande avsnitt nedan kommer vi till en början redogöra för artiklar som berör tidigare forskning inom reality-TV. Utifrån dessa kommer vi utgå från en rad olika teoretiska
utgångspunkter som vi finner relevanta för att kunna besvara på våra frågeställningar. Därefter kommer materialet (SHF) presenteras samt vilken metod som kommer att tillämpas vid analysen av programmet. Vidare följer en analysredovisning av materialet som är
strukturerat i teman som visuell framställning, musik och ljudeffekter och återberättande. Avslutningsvis kommer vi diskutera analysens resultat i relation till teoretiska utgångspunkter och tidigare forskning för att sedan sammanfattningsvis besvara studiens frågeställningar samt ge förslag på vidare forskning.
2. Tidigare forskning
Vi har tagit del av ett antal olika studier gällande forskning om reality-TV. Vanligt
förekommande bland dessa studier är undersökningar som behandlar klass (Eriksson 2015, Lee & Moscowitz 2013, Grindstaff 2011, Tyler 2011, Lyle 2008) och reproduktionen av specifika könsroller (Brancato 2007). Flertal av dessa studier handlar även om hur deltagarna framställs på ett ironiskt sätt för att väcka intresse hos publiken. Detta kan ske genom
semiotiska resurser som exempelvis bildutsnitt, redigering och musik. Studier visar även att människor som följer realityprogram intresserar sig för att följa ‘vanliga’ människor i det verkliga livet (Beck, Hellmueller & Aeschbacher 2012). Man har även kommit fram till att människor som tittar på realityprogram tenderar att vilja ha en högre status (Reiss & Wiltz 2004) Vi har valt att fokusera på artiklar som behandlar klass då vi finner dessa relevanta för vår studie.
I tidigare forskning finner vi klass som ett centralt ämne inom samtliga utvalda artiklar. Eriksson (2015), Tyler (2011) och Lyle (2008) är exempel på artiklar som beskriver arbetarklassen från ett medelklassperspektiv. De menar att man har en medelklassblick där vissa idéer, värderingar och normativa föreställningar existerar. Arbetarklassen framställs ofta som att de tycks sakna smak och stil. Enligt Lee och Moscowitz (2013) kan även överklassen uppfattas som korkade och sakna kunskap. Ett viktigt mönster som omges av samtliga artiklar är att samhällsklasserna beskrivs på ett förlöjligande sätt där publiken ges utrymme till en dömande roll.
Ett centralt begrepp i studier som handlar om klass är middle-class gaze. Lyle (2008)
beskriver middle-class gaze som ett sätt att se världen från ett medelklassperspektiv. Hon har genomfört en undersökning om hur klassrepresentationer uppenbarar sig i realityserien Wife
swap. Klassrepresentationer handlar oftast om deltagarnas smak, utseende och framträdande (Lyle 2008, 322).
Wife swap handlar om två familjer som kommer från olika samhällsklasser där mödrarna får prova på att leva varandras liv (Lyle 2008, 319-320). Genom att medvetet välja två familjer från olika klasstillhörigheter så skapas det intriger (ibid, 324). Den familj som i början presenteras som en medelklassfamilj, är i själva verket inte det. Lyle menar att dessa
människor strävar efter att tillhöra medelklassen men att de inte ännu har lyckats att bli detta. Detta genom att familjen uttrycker sin önskan om att få bo i på en herrgård med pool med en egen butler. Lyle menar att medlemmar av medelklassen inte öppet talar om pengar eller finansiella ambitioner. Här blir familjen offer för förlöjligande då man menar att dessa utsätts för en middle-class gaze av tittaren som kan se igenom deras vilja att tillhöra en speciell klass (ibid, 324).
Lyle menar att deltagarna i programmet noga valts ut för att skapa intriger och drama. Genom att använda sig av en familj från arbetarklassen och en som tror sig vara medelklass, lyfts olikheter fram. Även arbetarklassen är offer för förlöjligande från en middle-class gaze. Lyle förklarar att ett försvar som arbetarklassen ofta tar till mot dömande blickar från
medelklassen är att hävda att dessa människor är pretentiösa (Lyle 2008, 324).
Tyler (2011) beskriver att en viktig del i realityserier är scener som får publiken att inta en dömande roll. Dessa scener kallas för ‘judgement shots’ och framkallar ofta känslor hos tittarna. Dessa känslor kan exempelvis vara av moralisk karaktär där man dömer deltagarna i serien utefter hur de beter sig, eller komiska som kan frambringa skratt hos tittaren (Tyler 2011, 218). Tyler undersöker realityserien Underage and pregnant och där förekommer dessa scener ett flertal gånger. Hon tar upp ett exempel där man visar en av deltagarnas (Tasha) hus, då specifikt högar av smutstvätt. Tasha beskriver senare att produktionsbolaget gick in i hennes hus och filmade utan hennes tillstånd när hon inte var hemma. Hon förklarar vidare att hon inte brukar ha högar med smutstvätt hemma utan att de valde just de tillfällena. Hon nämner även att programmet väljer att vinkla bilden av henne på ett hånande sätt (ibid, 219). Producenterna försökte även få henne att säga saker som hon inte ville, samt att få henne att bete sig på ett visst sätt (ibid, 220). Dessa scener fungerar som en typ av vägledning för tittaren och bidrar till en viss tolkning av materialet. Tyler talar om Lyles (2008) begrepp middle-class gaze där dessa tolkningar bidrar till en viss bild av klass (ibid, 219).
Eriksson (2015) har undersökt realityserien Ullareds roll gällande en pågående förändring i diskursen om arbetarklassen i Sverige. Enligt Eriksson syftar begreppet middle-class gaze till att medelklassen har ett speciellt sätt att se på arbetarklassen (Eriksson 2015, 22). Detta synsätt innefattar en dömande roll där man ofta ser dessa människor som lite knasiga eller rent av motbjudande. Detta på grund av arbetarklassens stil, konsumtionsvanor eller beteenden (ibid, 20). Eriksson nämner även att middle-class gaze är ett sätt att framhäva känslor hos publiken som skratt och avsky. Klassfrågor i reality-TV är inte explicit uttryckta utan uttrycks genom andra faktorer. Middle-class gaze är uppbyggd runt vissa diskurser som handlar om mode, handlingar, identitet och värderingar (ibid, 21).
I sin studie kommer Eriksson fram till att arbetarklassen framställs på ett förlöjligande sätt där deras pinsamma handlingar och smaklösa konsumtionsvanor kopplas till deras
klasstillhörighet (Eriksson 2015, 34). Eriksson kopplar sin studie om Ullared i ett större perspektiv och till en politisk debatt som pågår i Sverige. Genom att porträttera deltagarna som lata, dumma och överdrivna, resulterar det till att Ullared bidrar till att problematisera arbetarklassen (ibid, 35).
Rekontextualisering är ett annat begrepp som ofta tillämpas inom detta forskningområde. Vanligt inom realityserier är effekten av rekontextualisering bidrar till en förlöjligande bild av deltagarna. Eriksson använder begreppet ‘ridicule’ (förlöjligande) i sin studie och
undersöker hur semiotiska resurser används i programmet för att skapa en förlöjligande bild av deltagarna (Eriksson 2015, 21). Han tar utgångspunkt i en multimodal kritisk
diskursanalys och behandlar tal, musik, kameraarbete samt redigering som semiotiska resurser. Dessa semiotiska resurser menar Eriksson att producenterna använder för att underhålla publiken (ibid, 26).
Lee och Moscowitz (2013) har genomfört en textanalys på The Real Houseviwes of New York City (RHW-NYC). En utgångspunkt i deras studie är begreppet ironi och hur serien skapar en förlöjligande bild av deltagarna. De menar att ironi genomsyrar i hela serien och det lämnas till tittarna att döma deltagarna (Lee & Moscowitz 2013, 65). Allt från titeln på serien i samband med att ingen av kvinnorna faktiskt är en hemmafru blir ironiskt. Kvinnorna lever surrealistiska lyxliv där de förespråkar hårt arbete fast ingen av dem egentligen jobbar. En annan ironisk aspekt är att serien handlar om att dessa kvinnor är väninnor, när de egentligen
inte ens tycker om varandra. Lee och Moscowitz belyser även att två av sex kvinnor inte är gifta, när serien ska handla om hemmafruar (ibid, 68).
Lee och Moscowitz menar att en ironisk framställning av kvinnorna i RHW-NYC bidrar till att avlägsna tittare från att identifiera sig med dem. Detta beror dels på att karaktärerna i serien påvisar ett icke normalt beteende när det gäller allt från konsumtionsvanor till föräldraskap. Detta bidrar till att tittaren intar en dömande roll då deltagarnas handlingar ligger långt från det normala när det gäller vett och etikett. Detta påvisas även från
producentens sida genom hur de väljer att redigera serien och visa deltagarnas brister (Lee & Moscowitz 2013, 77-78).
Lee och Moscowitz beskriver att producenterna medvetet väljer att framställa en viss form av ironi vid redigering av material. Ett exempel är när en av kvinnorna påpekar att hon är en av världens nyttigaste personer, för att i nästa klipp tända en cigarett. Producenterna kallar detta för the Bravo Wink som är ett speciellt sätt att redigera material på. Denna teknik är inte exklusivt för detta program utan existerar i fler serier (Lee & Moscowitz 2013, 68).
Eriksson och Machin (2016, ej publicerad) har studerat musikens roll i förlöjligandet av arbetarklassen. De definierar musik som en semiotisk resurs som kan användas på olika sätt beroende på dess affordance (Eriksson & Machin 2016, 1). Genom musik kan man definiera olika karaktärer, emotionella tillstånd och skapa ett sammanhang (ibid, 2). Musik kan även skapa en viss känsla eller förstärka tecken av rädsla, kärlek, ironi etc (ibid, 3-4). Eriksson och Machin menar att musik i realityserier kan avslöja bakomliggande idéer och värderingar som kan tyda på en viss typ av diskurs (ibid, 4). Musik är en viktig komponent som ofta används inom svenska realityserier som kan tendera till att kritisera arbetarklassen (ibid, 17). Genom att studera rytm och melodier kan man även se vad detta för får betydelser. Musikens rytm kan associeras med exempelvis energi, avkoppling eller fördummande (ibid, 7). Eriksson och Machin menar att bearbetning av musik är en bidragande faktor som kan associeras med olika typer av sociala relationer och sociala organisationer (ibid, 8).
Sammanfattning
Semiotiska resurser och klass är centrala begrepp och förekommer ofta vid forskning om reality-TV. Med en kombination av dessa två begrepp finner vi en multimodal kritisk
metod för att närmare studera hur Gunilla Persson konstrueras med hjälp av semiotiska resurser samt vilka idéer detta kommunicerar om klass. Med inspiration från Eriksson och Machins (2016) forskning ser vi hur olika semiotiska resurser som melodier och rytmer kan få olika betydelser beroende på kontexten. Musik kan frambringa känslor, både på gott och ont men kan även vara en bidragande faktor för representation av klasstillhörighet. Till skillnad från Eriksson & Machin (2016) som studerar musikens roll vid förlöjligandet av arbetarklassen, kommer vår studie undersöka musik samt även andra semiotiska resurser som förlöjligar överklassen.
Redigering av filmmaterial är en annan typ av semiotisk resurs som kan frambringa idéer och värderingar som ofta leder till åtlöje av deltagarna. Denna typ av teknik som Lee och
Moscowitz (2013) beskriver i The real housewives kallas för The Bravo Wink. Med hjälp av denna teknik har producenterna möjlighet att redigera material från olika sammanhang och sätta ihop det på olika sätt. Detta gör att producenten har makten att skapa en egen bild av verkligheten som kan bidra till en negativ eller positiv konstruktion av deltagarna. Genom att analysera hur Gunilla Persson konstrueras med hjälp av denna teknik så får vi se om SHF använder det på samma sätt som RHW-NYC.
Lyles (2008) begrepp middle-class gaze är centralt i de artiklar som vi har tagit del av som handlar om klass. Hon beskriver hur klass i realityserien Wife swap kan representeras utifrån deltagarnas stil och handlingar, där arbetarklassen ofta blir till åtlöje från ett
medelklassperspektiv. Även Eriksson (2015) använder begreppet för att se hur man med en medelklassblick förlöjligar arbetarklassen. Vi kommer till skillnad från dessa studier fokusera på vad som i SHF anses vara överklass. Genom att använda sig av middle-class gaze och de normativa föreställningar som existerar, kommer vi undersöka vilken bild av klass som framställs tillsammans med Gunilla.
Vi kommer även likt Tyler (2011) att analysera om det förekommer ’judgement shots’. Detta är intressant att undersöka för att se hur producenten använder dessa scener för att få publiken till att inta en dömande roll gällande Gunilla. Vår studie kommer till skillnad från tidigare forskning att undersöka fler semiotiska resurser och vad de får för roll i betydelseskapandet.
Forskningsområdet är relativt nytt, vilket gör att det finns begränsade studier inom reality-TV och ännu mindre om svensk reality-TV. Lee och Moscowitz (2013) har tidigare studerat den
amerikanska serien the Real Housewives. De har inte i samma utsträckning som oss studerat klass utifrån begreppet middle-class gaze, då de intresserar sig för hur fruarna istället befinner sig utanför ramarna av de traditionella könsrollerna. Studier som däremot behandlar middle-class gaze har gjort detta genom att undersöka hur man med en medelklassblick ser ned på arbetarklassen. Vi kommer att använda detta begrepp och istället undersöka hur man med samma medelklassblick väljer att istället förlöjliga överklassen. Detta är något nytt som vår studie bidrar med till forskningsfältet om reality-TV.
3. Teoretiska utgångspunkter
3.1 Reality-TV
På 1990-talet fanns det ekonomiska svårigheter inom TV-branschen med ökade kostnader för produktion. Detta medförde att TV-bolag letade efter andra möjligheter. Reality-TV blev ett alternativ till dramaserier, sitcoms och andra serier då de var billigare att producera. Genren blev snabbt populär bland TV-tittare och fungerade bra i ett konurrensutsatt, flerkanaligt klimat (Hill 2005, 39). Under 2000-talet kom reality-TV att ta stor plats inom TV- kulturen. Aldrig tidigare hade en genre eller programformat fått så mycket uppmärksamhet från både producenter och publik. (Friedman 2002, 6). Realityprogram säljs idag världen över och formatet är en av de största succéerna som sänts på TV (Hirdman 2008, 268-269).
Enligt Hill (2005) har reality-TV sina rötter i dokumentär-TV, kvällspress samt populär underhållning (Hill 2005, 39). Det som skiljer reality-TV från andra program är att reality-TV är ett programformat som gör vissa anspråk på att representera verkligheten (Friedman 2002, 7). Reality-TV är känt för att använda sig av vanliga människor i naturligt förekommande situationer och att de ska vara så lite beroende av manuskript som möjligt (Murray & Ouellette 2009, 3).
Vidare förklarar Hill (2005) om reality-TVs utveckling som består av flera olika subgenrer. Den första genren utvecklades på 80-talet i USA och kom att kallas för ‘infotainment’ som sedan spred sig vidare till Europa i början på 90-talet. Denna genre innefattade
realityprogram som handlade om kriminalitet och räddningstjänster (Hill 2005, 24). Aktuella program som kan tänkas tillhöra denna genre idag är bland annat Cops och 112- på liv och död.
I slutet av 90-talet utvecklades en ny genre som grundade sig i Storbritannien. Denna handlade om ‘dokusåpor’ och livsstilsprogram där tittarna fick följa hus och
trädgårdsrenoveringar (Hill 2005, 24). Program som kan kategoriseras inom denna genre är Extreme home makeover och Sommar med Ernst.
Slutligen blev den ‘vanliga människan’ allt mer intressant. Den nästkommande genren kallades för ‘gameshows’. Detta handlande om tävlingsprogram som utfördes vid
kontrollerade miljöer där ett antal människor skulle utsättas för sociala experiment under en längre period (Hill 2005, 24). Populära serier inom denna genre är bl.a Paradise Hotel, Ex on the beach och Big brother.
I slutet av 90-talet blev dokusåpor väldigt populärt. Dokusåpor, även kallat ‘fly- on- the- wall’ dokumentärer, är en kombination av karaktärsdriven drama och observerande dokumentärer. Fly on the wall konceptet kan liknas vid en fluga som sitter på väggen och observerar vad som sker (Hill 2005, 27). Exempel på dokusåpor är Svenska Hollywoodfruar, Böda camping och Ullared.
3.2 Reality-TV i Sverige
Programformatet har fått stor genomslagskraft i Sverige och tar upp stor del av
sändningstiden (Hill 2007, 39). Enligt en undersökning har man under två veckor år 2008 studerat svenska programtablåer och kommit fram till att sammanlagt 54 olika realityprogram sänts under en och samma period (Hirdman 2008, 269). Undersökningen tyder på att det finns ett stort utbud av realityprogram och är därför ett populärt programformat. Det som anses vara det första svenska realityprogrammet var The Real World. Programmet sändes år 1995 och sedan dess så har antalet realityprogram ökat drastiskt (ibid, 268).
Idag finns det en stor mängd realityprogram som omfattas av en rad olika genrers. Det handlar om allt från hälsa (Biggest Loser), kärlek (Bonde söker fru), matlagning (Sveriges mästerkock) till andra diverse tävlingar (ibid, 268-269) ’gameshows’. Man kan se ett tydligt mönster främst mellan ‘gameshows’ och ‘fly-on-the-wall’ program då dessa baseras på sociala experiment och drama som ofta pekar på distinktionen mellan olika samhällsklasser.
3.3 Klass
Enligt Wood och Skeggs (2011) handlar all representation i TV om någon form av klass. Diskursen klass har fått stor uppmärksamhet och spridning tack vare intresset för realityserier (Wood & Skeggs 2011, 1). Brante och Fasth (1982) definierar klass som skillnader som existerar mellan och utmärker olika grupper av människor. De tar upp att klass ofta urskiljs genom dikotomier. Exempel på detta är rik-fattig, överklass- medelklass, dominerande- underordnade etc. Vanligt är att klass delas in efter t.ex. inkomst och social status (Brante & Fasth 1982, 53), denna syn kan även benämnas som objektiv klass (ibid, 77). Brante och Fasth beskriver även en annan definition av klass som de kallar för subjektiv klass. Det handlar om individens eller gruppens egna definition av sin klasstillhörighet, då man tillhör den klass som man upplever sig tillhöra (ibid, 107). Lawler (2005) menar dock att klass inte enbart handlar om ekonomiska skillnader utan även om kultur och identitet. Klasstillhörighet kan då handla om att besitta ‘rätt’ kunskap, moraliska värderingar och tycke för smak
(Lawler 2005, 797). Wood och Skeggs (2011) beskriver denna typ av klass som vanligt förekommande inom reality-TV. Dock har det fått en hel del kritik då det anses knyta an till tittare och deltagare som grundar sig i hierarkier av kultur, smak och personliga värden. Många beskriver därför detta format som skräp- TV (Wood & Skeggs 2011, 1-2). Denna definition av klass kommer vara en central utgångspunkt i vår studie.
3.4 Rekontextualisering
Ett annat begrepp som kommer vara central i vår studie är rekontextualisering av sociala praktiker. Van Leeuwen (2008) menar att rekontextualisering handlar om hur sociala praktiker blir till diskurser om sociala praktiker (van Leeuwen 2008, 105). En social praktik handlar om socialt styrda sätt att bete sig på (ibid, 6). Van Leeuwen och Wodak (1999) menar att all rekontextualisering handlar om någon form av omvandling av texter (van Leeuwen & Wodak 1999, 96) . Van Leeuwen hävdar även att ju mer en text rekontextualiseras, desto mer förvrängd blir den jämfört med originalet (van Leeuwen 2008, 13). När en text omvandlas och rekontextualiseras in i en ny kontext så ändras vissa egenskaper av texten. Vad som ändras beror på vilken kontext som den hamnar i, och vilka värderingar, mål och intressen som existerar där (van Leeuwen & Wodak 1999, 96).
Van Leeuwen (2008) beskriver vad för typ av förvandlingar som kan ske när en text
rekontextualiseras. Den mest grundläggande kallas för substitutions och handlar om att vissa delar av en social praktik byts ut mot semiotiska enheter. Detta medför att nya betydelser
skapas. Vad som ersätts beror på vilken kontext som praktiken blir rekontextualiserad till (van Leeuwen 2008, 17). Van Leeuwen beskriver olika begrepp som kan bidra till en rekontextualisering.
Deletions handlar om att ett element av en social praktik tas bort, detta kan göras av olika anledningar. En anledning kan vara att en detalj anses som irrelevant för sin målgrupp av producenten. Genom att klippa bort material från en social praktik kan det vara svårt att bedöma hur pass sann den ‘påhittade’ verkligheten är då man inte kan få en rättvis bild av en händelse. Den rättvisa bilden kan även vara svår att bedöma när producenten strukturerar om ordningen i ett händelseförlopp. Det kallas för rearrangements då aktiviteter i en social praktik kastas om och kan på så sätt fylla en viss funktion eller ett syfte (ibid, 18).
Delar kan även läggas till och då kallas det för additions. Detta kan vara i form av ljud, bild eller text som inte hör till den sociala praktiken men som läggs till i scener för att exempelvis framställa deltagarna på ett ironiskt vis (ibid, 18). Man kan även framställa deltagarna på ett visst sätt via repetitions. Om ett klipp eller någon form addition förekommer ett flertal gånger återberättas verkligheten med repetitioner för att exempelvis skapa stämning eller framställa någon deltagare med någon extraordinär egenskap (ibid, 19).
Vissa sociala praktiker kräver ibland reaktioner hos aktören. Ett exempel kan vara att man i sociala praktiken som rör begravningar förväntas visa sig ledsen och gråta. Van Leeuwen menar här att det inte handlar om aktörens verkliga känslor, utan att aktören visar de känslor som hör till den sociala praktiken där man befinner sig (ibid, 19).
Van Leeuwen beskriver även att en text inte enbart representerar sociala praktiker. En text kan även bidra till att rättfärdiga eller orättfärdiga (kritisera) en social praktik. Van Leeuwens benämning på detta är legitimation och delegitimation. Vissa texter handlar nästan enbart om att rättfärdiga eller orättfärdiga en social praktik (ibid, 20).
Då all reality-TV är en form av rekontextualisering av verkligheten, är detta viktigt att studera vid framställningen av Gunilla Persson i olika sociala praktiker. Av Van Leeuwens begrepp kommer fokus ligga på rearrengement då detta är de mest framträdande
3.5 Representation
Machin och Mayr (2012) nämner att i analyser som handlar om hur mening skapas genom visuella representationsstrategier, så är det viktigt att undersöka hur olika affordances
används för att skapa olika betydelser (Machin & Mayr 2012, 96). Affordance handlar enligt van Leeuwen om hur objekts betydelsepotential grundar sig på hur det har använts tidigare. Betydelser finns även latent och kan komma att upptäckas (van Leeuwen 2005, 5). Machin och Mayr (2012) tar även upp att producenten har tillgång till en rad olika semiotiska resurser som används vid representationen av en person. De förklarar att en producent kan aldrig representera en person på ett helt neutralt sätt, utan sättet som personen presenteras på baseras på hur producenten väljer att göra detta. Producenten kan då välja att framhäva specifika aspekter för att framställa en person på ett visst sätt (Machin & Mayr 2012, 103).
4. Material och metod
4.1 Material
Svenska Hollywoodfruar sändes för första gången i september år 2009. Serien är producerad av Meter Television AB och sänds på TV3 och i dagsläget finns det nio säsonger av
programmet. Det första avsnittet sågs av ca 600 000 tittare (wikipedia 2015) och år 2010 vann serien TV-priset för ‘Årets Realityprogram’ på Kristallengalan (Kristallen 2015). Seriens koncept baseras på den amerikanska realityserien The Real Housewives of Orange County. SHF handlar om rika svenska kvinnor i Hollywood, där man får följa de i deras glamourösa vardag (wikipedia 2015).
I vår studie kommer vi att analysera den sjätte säsongen av SHF. Säsongen sändes år 2013 och innehåller tio avsnitt (IMDB 2015). Vi anser att denna säsong blir aktuell att undersöka, då det är i denna säsong som Gunilla hotade om att hoppa av programmet.Vi har tittat på avsnitten på streamingsiten Viaplay.se där alla säsonger finns tillgängliga. Viaplay var inte det enda alternativet för att kunna titta på serien, dock så valde vi detta alternativ då vi har kunnat titta på avsnitten utan reklamavbrott. Viaplay utger sig för att vara Nordens ledande leverantör av digital underhållning, där man kan titta på TV-serier, sport och filmer (viaplay 2016). Vi anser därför att Viaplay är en tillförlitlig källa.
4.2 Urval
I vår studie har vi använt oss av ett målinriktat urval. Detta betyder att vi har valt material som på bästa sätt kan svara på våra forskningsfrågor och har således inte valts ut
slumpmässigt (Bryman 2011, 392). Den typ av målstyrt urval som vi har använt oss av kallas för teoretiskt urval och handlar om att man samlar in material tills en teoretisk mättnad uppnås. Detta betyder att fortsatt insamlande av data inte tillför någon ny information mot den som man redan har (ibid, 394).
Vi började med att titta på alla avsnitt på säsong sex och noterade tidpunkterna på alla scener som Gunilla var med i. Vi gjorde sedan korta beskrivningar av dessa och valde ut de scener som tydligt visade hur man med olika semiotiska resurser väljer att framställa Gunilla. När vi gick igenom alla scenerna märkte vi att framställningen av Gunilla gjordes på liknande sätt genom hela säsongen. Detta gjorde att vi kunde välja ut ett mindre antal scener för att exemplifiera hur olika semiotiska resurser används. Vi tar upp fler exempel för att illustrera hur varje resurs används och vad det får för effekt.
4.3 Metod
De teorier och metoder som vi ska använda oss av i vår studie har vi fått inspiration ifrån tidigare forskning. Nedan följer de metoder och verktyg som vi kommer att använda oss av.
Bryman (2011) menar att inom kvalitativ metod så läggs stor vikt på datainsamling av ord istället för siffror. Forskningsstrategin inom kvalitativa studier är induktiv, konstruktionistisk och tolkande (s, 341). Inom kvalitativa studier använder man sig av fallstudier. Fallstudier är en typ av forskningsdesign och är en detaljerad studie av ett enda fall (Bryman 2011, 73). Ett fall kan vara att man studerar en specifik individ, organisation eller en situation (ibid, 649). Vår studie fokuserar på att studera Svenska Hollywoodfruar som ett speciellt fall av reality-TV. Vi kommer ytterligare att avgränsa oss till deltagaren Gunilla Persson.
4.3.1 Multimodal kritisk diskursanalys
Machin och Mayr (2012) har utvecklat en metod som grundar sig i kritisk diskursanalys (CDA) som de kallar för multimodal kritisk diskursanalys (MCDA) (Machin & Mayr 2012, 6). Inom CDA talar man om begreppet diskurs. Fairclough och Wodak (1997) beskriver diskurs som en typ av social praktik. Diskurser kan innehålla underliggande makstrukturer och ideologier som kan vara svåra att upptäcka. Dessa diskurser kan handla om till exempel
genus, sexism, rasism samt försöka etablera falska antaganden som sanna. CDA har som syfte att synliggöra dessa underliggande maktstrukturer och ideologier (Fairclough & Wodak 1997, 258).
Det som Machin och Mayr menar skiljer CDA och MCDA åt, är att MCDA undersöker något som de kallar för ‘semiotic modes’ (semiotiska resurser) (Machin & Mayr 2012, 6). Här tar Machin och Mayer utgångspunkt i socialsemiotiken (ibid, 15) och utgår från van Leeuwens (2005) definition av semiotiska resurser. Van Leeuwen menar att semiotiska resurser handlar om hur man med olika artefakter och handlingar kommunicerar olika budskap (van Leeuwen 2005, 3). Som vi tidigare nämnt så grundar sig objektets betydelsepotential på hur det har använts tidigare, samt betydelser finns latent och som kan komma att upptäckas och detta kallar van Leeuwen för affordance (ibid, 5). Machin och Mayer tar upp att mening skapas inte enbart utifrån språk, utan även andra semiotiska resurser som har en betydelsebärande funktion (Machin & Mayr 2012, 6). Exempel på olika semiotiska resurser kan vara ord, bilder, färger, och ljud. Det kan även handla om en persons hållning (ibid, 223). Olika verktyg inom MCDA gör det möjligt att undersöka hur språk och andra semiotiska resurser samspelar vid betydelseskapandet. Genom att undersöka detta samspel så kan man få en djupare inblick i hur semiotiska resurser används i olika kontexter och vad det får för betydelse (ibid, 10).
Vi kommer i vår studie undersöka hur produktionen använder sig av de semiotiska resurserna bildutsnitt, musik och redigering och hur dessa används vid framställningen av Gunilla. Vidare kommer vi att undersöka vad dessa semiotiska resurser har för betydelse när det gäller att producera eller upprätthålla idéer om klass.
4.3.2 Bildutsnitt
I vår studie använder vi begreppet bildutsnitt till att handla om allting som ryms i bild. Genom att använda bildutsnittet extrem närbild kan man visa detaljer i bilden som man annars inte skulle se. Ett vanligt sätt att använda extrem närbild på är att man kan visa specifika objekt eller detaljer hos en person som har en viktig betydelse för det man vill berätta. Att använda sig av extrem närbild bidrar även till en mer dramatisk ton (Mercado 2011, 29).
En närbild låter tittaren att se detaljer av en persons ansikte och ger en inblick i karaktärens känslomässiga tillstånd (Mercado 2011, 35). Ett exempel på en närbild kan vara att man ser en person från axlarna och upp.
En halvbild visar oftast en eller fler karaktärer i bild från höften och upp. I en halvbild ser tittaren mer av karaktärens kroppsspråk och mer av omgivningen. En halvbild är ofta längre än en närbild, då det är mer att ta in i bilden. En halvbild används ofta som en övergång mellan vida bildutsnitt, till mer snävare (Mercado 2011, 47).
En helbild visar hela karaktärer från fötter till huvud. Helbild kan användas som
etableringbild i början och låter tittaren orientera sig och se vart scenen tar plats. En helbild kan användas för att begränsa tittarens deltagande då man inte visar karaktärens
ansiktsuttryck på samma sätt som genom extrem närbild eller närbild. Helbild används även för att visa fler karaktärer samtidigt i bild och relationen mellan dessa (Mercado 2011, 59)
Etableringsbilder används för att visa upp en miljö där scenerna utspelar sig. En etableringsbild kan visa en hel stad, en byggnad eller dylikt (Mercado 2011, 77).
4.3.3 Beskrivning av attribut och omgivning
Kommunikation sker inte bara från ordval utan kan även ske genom icke- språkliga funktioner. Machin och Mayr (2012) tar utgångpunkt från Roland Barthes sätt att tolka kommunikation genom bilder. De beskriver två olika nivåer att tolka material på. (Machin & Mayr 2012, 49). Den första är denotation som innebär att man utgår ifrån en beskrivning av det som syns i en bild. Vad och vem som porträtteras är centrala frågor (ibid, 49). Den andra är konnotation. Utifrån den denotativa nivån skapar man subjektiva tolkningar om det man ser i en bild. På den denotativa nivån kan en bild rymma ett flertal människor medan på den konnotativa nivån kan man tolka människor utifrån ett kulturellt perspektiv. Hur
representeras normer och idéer utifrån vad som presenteras är centrala frågor. Utifrån konnotationer kan man se vad för bakomliggande diskurser som finns i värderingar, handlingar, attityder och personer (ibid, 49-50).
De nämner även att kommunikation kan ske via attribut och setting. Med attribut menar Machin och Mayr (2012) att man undersöker hur objekt används och vad för värderingar som de kommunicerar. Man är intresserad av att se hur de värderingar som objekten
kommunicerar bidrar till vissa diskurser (Machin & Mayr 2012, 51). Setting handlar om vad miljön konnoterar för värderingar och diskurser (ibid, 53). Detta blir intressant att undersöka vilka miljöer som Gunilla Persson vistas i och vad det får för betydelse.
4.4 Metodproblem
Det kan uppstå vissa problem när man utför en studie genom en kvalitativ metod. Bryman (2011) menar att forskare inom kvalitativ forskning kritiseras för att de kan verkas alldeles för subjektiva och tolkande. Eftersom frågeställningar formas och preciseras under analysens gång kan det ofta vara svårt för läsaren att få grepp om varför forskaren gjort vissa val under analysens gång.
Bryman (2011) beskriver svårigheter med att replikera kvalitativa studier. Han menar att de många gånger är det omöjligt eftersom studien påverkas av forskarens egenskaper och intressen då man gör val utifrån sitt eget perspektiv. Kvalitativa metoder kan även ha vissa svårigheter att generalisera resultat av en analys på andra miljöer eftersom det är svårt och ofta omöjligt att det material forskaren valt kan vara representativa för en hel grupp (Bryman 2011, 368-369).
MCDA har kritiserats av olika anledningar. En kritik som riktats mot MCDA är att metoden ägnar för lite uppmärksamhet mot mottagaren av en text (Machin & Mayr 2012, 208). Detta är även en kritik som skulle kunna riktas mot oss då vi ej har för avsikt att undersöka
publiken till SHF, utan vårt fokus ligger enbart på hur produktionen har valt att framställa Gunilla. Bal (1991, refererad i Machin & Mayr 2012, 210) menar att man ska vara försiktigt med att rikta för stort fokus på vissa delar av en text i en MCDA analys. Följden kan bli att man gör detta på bekostnad av andra, och detta blir till en subjektiv bedömning.
4.4.1 Reliabilitet och validitet
Reliabilitet och validitet är viktiga kriterier när det kommer till kvantitativ forskning. Dock så finns det skilda meningar mellan forskarna om dessa begrepps relevans när det kommer till kvalitativa studier. Då kvalitativa forskare främst inte intresserar sig för mätning i sina studier blir begreppet validitet mindre väsentligt, då detta begrepp rör just mätning (Bryman 2011, 351). Vid bedömningen av kvalitativa studier används istället begreppen för en kontextuell förståelse. Istället för att generalisera ett resultat till en viss population menar forskare att kvalitativa studier eftersträvar att kunna förstå beteenden, åsikter och värderingar (ibid, 372).
Reliabilitet kan delas upp i två kategorier. Extern reliabilitet handlar studiens replikerbarhet, huruvida en studie kan replikeras vid ett annat tillfälle med liknande resultat. Intern
reliabilitet handlar om att forskningsmedlemmarna i en studie tolkar materialet på samma sätt (Bryman 2011, 352). Då vår studie analyserar en TV-serie där materialet inte förändras över tid finns det förutsättningar för att studien kan replikeras vid ett senare tillfälle med liknande resultat. Vi följer även en erkänd metod som gör att vår studie har förutsättning för att nå god extern reliabilitet. Vi försöker även att vara så transparenta som möjligt i vår studie för att underlätta för utomstående forskare genom att ge stöd för våra tolkningar och idéer med exempel (bilder och transkriberingar). Vi tolkar materialet utifrån vårt teoretiska ramverk samt tidigare forskning dock kan det uppstå problem då våra tolkningar bli för subjektiva. Vi har kommit överens om hur vi ska tolka materialet och har alltid tillsammans diskuterat igenom våra resultat för att försäkra oss om att vi har tolkat det på samma sätt. Detta ger även en god förutsättning för att kunna nå intern reliabilitet.
Även validitet delas upp i två kategorier. Intern validitet handlar om i vilket utsträckning de teoretiska begrepp som forskaren utvecklar stämmer överens med dennes observationer. Extern validitet handlar om studiens generaliserbarhet, huruvida studiens resultat kan appliceras på andra situationer och sociala miljöer (Bryman 2011, 352). Studien har förutsättning för intern validitet då vi använder oss av MCDA för att besvara våra
forskningsfrågor. Ett problem som vår studie kan tänkas ha rör den externa validiteten som rör generaliseringen av studien. Dock är inte detta syftet med vår studie då vi har valt att undersöka en specifik serie, och är inte ute efter att kunna generalisera våra resultat. Vi har funnit att våra resultat ofta överensstämmer med resultaten i tidigare forskning vilket pekar på att realityserier tenderar till att framställa sina deltagare på liknande sätt.
5. Analys
Producenten har stor rörelsefrihet när det gäller att redigera ihop scener som används i programmet. Detta betyder att det finns möjlighet att återberätta en händelse på ett sätt som inte stämmer överens med verkligheten, då man skapar egna berättelser i programmet. Vi har funnit att producenten arbetar ständigt med redigeringen i SHF för att skapa dramatiska scener med Gunilla. För att visa prov på det kommer vi redovisa en analys av hur olika semiotiska resurser används och vad det får för betydelse för karaktären. Analysen är uppdelad i tre delar. I den första delen kommer vi att analysera Gunillas visuella
framställning där vi undersöker bildutsnitt, attribut och setting (miljö/ omgivning). I den andra delen kommer betydelsen av musik och ljudeffekter att studeras. Till sist kommer vi att undersöka hur man väljer att redigera ihop material och återberätta olika sociala praktiker.
5.1 Gunillas visuella framställning
I detta avsnitt kommer vi att undersöka hur bildutsnitt, attribut och setting påverkar
framställningen av Gunilla. Dessa är de mest framträdande semiotiska resurserna inom den visuella framställningen och är viktiga att analysera för att få en helhetsbild av hur
verkligheten presenteras. Genom att beskriva vad som ryms i bilden (denotation) och sedan förklara vad det konnoterar till, kommer vi förklara hur dessa semiotiska resurser bidrar till konstruktionen av Gunillas karaktär. Vi kommer medvetet studera ovannämnda semiotiska resurser tillsammans, då dessa samspelar väldigt bra med varandra när man väljer att konstruera en karaktär.
Exempel 1
I detta exempel kommer vi att undersöka hur semiotiska resurser används när Gunilla framställs i interaktion med andra människor och vad de får för betydelse.
Scenen inleds med en etableringsbild som är tagen utomhus. Omgivningen består av en garageuppfart som leder till en vit byggnad bestående av två garageportar. Intill byggnadens hörn syns ett nummer som består av siffrorna 1, 6, 3, 3, 1. Till vänster om byggnaden står en silverfärgad Kia parkerad (attribut). Bilen står vid sidan av ett buskage och träd där även en el- eller telefonstolpe med tillhörande ledningar hänger längst gatan. Omgivningen och attributen som visas bidrar till en bild som inte konnoterar något lyxigt, utan snarare något mera ordinärt (bild 1). Siffrorna längs byggnaden konnoterar till ett husnummer med ett högt tal (16331). Detta bidrar till en känsla av att gatan sträcker sig ganska långt bort då detta hus befinner sig bland ett flertal andra hus. Buskar och träd skapar ett intryck av en ovårdad tomt då växterna växer från olika håll och kanter.
Därefter klipps det in en helbild av Gunilla, där kameran följer efter henne gåendes mot köket där två andra kvinnor befinner sig (bild 2). När Gunilla kommer in i köket frågar hon en av kvinnorna på ett lugnt och samlat sätt varför hon ljugit om att det saknas mat i kylskåpet (bild 3). Vid konfrontationen används en halvbild där kameran är statisk, där man får se Gunilla stå och diskutera med en av hennes hembiträden samtidigt som Erika står i bakgrunden. Man väljer i detta skede att filma karaktärerna från höften och uppåt där man ser hur Gunillas huvud vickar fram och tillbaka medan hennes mun rör sig med stora drag. Hembiträdet står still och sätter på sig plasthandskar medan hon tittar på Gunilla och lyssnar på vad hon har att säga.
Bild 2 Bild 3
Genom att använda sig av helbild (bild 2) blir det möjligt att se vilka andra karaktärer som befinner sig i köket. Dock tillför det att samtliga karaktärers ansiktsuttryck eller andra betydande detaljer blir mindre synliga vilket gör situationen svårtolkad. När man har filmat helbilden är kameran rörlig och följer efter Gunilla. Detta ger tittaren en mer delaktigt känsla jämfört med när kameran har en statisk position som ger en mer övervakande känsla.
När bildutsnittet sedan växlas från hel- till halvbild bidrar det att man som tittare får en känsla av närvaro av den pågående diskussionen i köket (bild 3). Det gör det även lättare att tolka situationen när man får se båda parternas kroppsspråk när de står och diskuterar med varandra. Tidigare svårtydande detaljer blir mer synliga och skapar mening. Halvbilden bidrar även med att resten av miljön undanskyms vilket gör att diskussionen enbart berör Gunilla och hembiträdet.
Då Gunilla frågat hembiträdet om maten i kylskåpet, klipps det senare in en närbild på Gunilla intervjuas (bild 4). Hon filmas från axlarna och uppåt där hon är placerad framför ett
Bild 4
Genom att filma från ett kortare avstånd, blir det möjligt för tittaren att läsa av Gunillas ansiktsuttryck. Man får ett personligare intryck av Gunilla och det blir lättare att förstå att Gunilla är irriterad och trött på hembiträdet. Gunilla filmas dessutom i en annan miljö (setting) vilket tyder på att man valt att intervjua Gunilla vid ett annat tillfälle. Attributen blommorna, är inomhusblommor som medför en viss harmoni. Detta kommunicerar att Gunilla antagligen befinner sig i sitt eget hem i en annan del av huset på en plats där hon på ett mer avslappnande sätt berättar om situationen.
Den tidigare halvbilden återkommer efter att Gunilla brusat upp och sagt “så nu är jag trött på henne”. Gunilla höjer rösten och pekar mot dörren för att sen be hembiträdet att packa sina saker och dra därifrån (bild 5). En närbild klipps in på hembiträdet där hon kommenterar händelsen (bild 6). I bakgrunden omges hembiträdet av träd, växter och något som liknar en husvägg. Omgivningen konnoterar till att hembiträdet intervjuas i en utomhusmiljö utanför ett hus som vid det här sammanhanget konnoterar till Gunillas hus. En lila inklippt illustration (attribut) syns även till vänster om henne. På illustrationen står det “Lita”.
Bild 5 Bild 6
Lita uttrycker därefter:
1. L: Gunilla is you know (.) very bossy and I just showed the lady that there is no food in the
refridgerator (.) and is true (.) she saw it with her two bi big eyes (.) and I said >what will I do what will I do< there´s no food (.) what do I cook my finger
Genom att filma situationen i halvbild (bild 5), gör det möjligt att läsa av Gunillas direktiv när hon pekar ilsket mot dörren. Gunilla kroppshållning visar på att Gunilla är bestämd och börjar agera aggressivt när hon viftar med händerna. Närbilden (bild 6) bidrar till att
hembiträdet nu får en chans att visa personligen vem hon är då även namnskylten (attribut) introducerar henne som en kommande betydande karaktär. Då man valt att filma Gunilla som dominerar över händelsen framställs hon som elak, då när hon tilltalar sitt hembiträde på ett otrevligt sätt. Lita berättar att hon visat Gunilla att det saknades mat i kylskåpet och säger förtvivlat att hon inte har möjlighet att laga någon mat om det saknas råvaror. Litas försvar mot Gunillas agerande får Gunilla att framställas som fånig då hon kastar ut Lita utan större anledning.
Gunilla blir nu ännu argare när Lita vägrar att lämna hennes hus då hon inväntar svar från agenturen. Gunilla börjar då förnedra Lita genom att kritisera hennes sätt att klä sig på. Situationen visas i halvbild då kameran följer efter Gunilla när hon går fram och tillbaka och viftar med händerna. Gunilla jämför Lita med hennes andra hembiträde som hon tycker klär sig bra, samtidigt som att hon kallar Lita för pyjamaskvinna.
Genom att kameran är i rörelsemönster under situationen får den som tidigare nämnt en deltagande effekt. Halvbilden gör det även möjligt att detaljerat se hur de båda hembiträdena är klädda och hur Gunilla reagerar på detta. Bildutsnitten framhäver Gunillas känslomässiga tillstånd då hon först blir arg över vad hembiträdet sagt om att det saknas mat, till att sedan förnedra hennes klädsel och kalla henne lat.
Man klipper sedan till en närbild igen på Gunilla, dock är det skillnad på omgivningen då vi tidigare noterat att Gunilla suttit framför ett fönster med blommor i bakgrunden (bild 7) som
sedan ändras till en något mörkare bakgrund med två belysningar som lyser i högra hörnet (bild 8).
Bild 7 Bild 8
1. GP: det ända jag ville va att få ut henne snabbt härifrån (.) därför att man vet inte hur det kan sluta när nån blir galen hon kunde tagit fram en kni:v
Direkt efter detta visas återigen en halvbild där Gunilla står och skriker på Lita som snabbt skiftas tillbaka till närbilden av Gunilla.
2. GP: >> jag hade bara tänkt att ha liksom en diskussion varför hon var arg det förstår inte jag (.) hon var väl arg helt enkelt för att hon fick arbeta (.) hon ville ju bara sitta
Genom att använda dessa klipp på Gunilla så framställs hon som negativ och irrationell, då det egentligen är hon som uppfattas som galen i detta skede. Det Gunilla uttrycker stämmer inte överens med vad som visas i bild.
Som vi tidigare noterat så har miljön (setting) som Gunilla befunnit sig när hon pratat med kameran sett olika ut. I början av scenen när Gunilla är lugn så ser vi henne sitta vid fönstret med blommor i bakgrunden. När situationen eskalerar och det börjar bli mer dramatiskt så byts denna miljö ut till något mörkare. Att välja en mörkare miljö skulle här kunna signalera en mer aggressiv och våldsam stämning.
Bråket med Lita fortsätter i avsnitt två som inleds med en berättarröst som säger “i förra veckans avsnitt blossades storbråk upp när Gunilla avskedade sin mammas vårdare Lita”. Detta sker samtidigt som Gunilla och Lita skriker på varandra i bakgrunden.
En närbild av en vit mobiltelefon (attribut) syns i bild (bild 9). Gunilla tar tid på Lita och säger att hon har tre minuter på sig att packa sina saker. Gunilla menar på att hon ska
kontrollera väskorna när tiden är ute, ifall Lita tagit något som inte tillhör henne. En närbild visas på två väskor där sminkprodukter är utspridda på golvet och Gunillas katt klipps in (bild 10-11). Vi ser sedan Lita och Gunilla som står och kastar kläder och diverse föremål på varandra (bild 12).
Bild 9 Bild 10
Bild 11 Bild 12
Genom att visa närbilder på mobilen, väskorna och katten så skapas en viss spänning i dramat. Dessa närbilder förmedlar betydande detaljer som förstorar bråket och skapar mer dramatik. Mobilen visar ett tidtagarur som är aktiverat (Gunilla sätter press på Lita), väskorna är utspridda på golvet (Lita känner sig förödmjukad av Gunillas kontroll), och katten används till att förstärka känslan av kaos och att det går vilt till då katten blir rädd och springer iväg.
Exempel 2
Här nedan visas exempel på hur semiotiska resurser kommer till användning när Gunilla presenterar sig själv i programmet.
Gunillas presentation börjar med en etablieringsbild över en stad (bild 13). Runtom finns byggnader i olika storlekar, träd, buskar och en stor väg med bilar. Detta konnoterar till en storstad i rörelse. Berättarrösten säger samtidigt:
1: BR gunilla bor i stadsdelen Pacific Palisades tillsammans med sin dotter och mamma
Bild 13
Därefter klipps ytterligare en etableringsbild in på en gata där bilar står parkerade längs vägrenen (bild 14). Av de främre bilarna (attribut) i bilden, så kan man se att den ena har synliga bucklor och den andra står snett parkerad. Därefter klipps det till en garageuppfart där en silvrig Kia står parkerad (bild 15). Vid sidan av bilen finns det en vissnande buske som breder ut sig och skymtar av trädtopparna syns längst upp i bild.
Bild 14 Bild 15
Genom att presentera Gunilla med bilder på ordinära gator konnoterar det till att Gunilla inte omges av lyx. Hon bor i en stad i större rörelse där hennes garageuppfart inte uttrycker något
originellt. Miljön pekar på att grannskapet runt om är något slarviga då deras bilar är skadade och slitna.
I en halvbild möts vi av en leende Gunilla som välkomnar tittarna med öppna armar när hon passerat entrédörren (bild 16).
2: BR >> (.) o där är det som vanligt full rulle
3: GP men hejsan hehehhe (.) nu är vi äntligen tillbaka för en ny säsong o de ska bli så härligt <<och här>> skiner solen genom dom borttagna fönstrena (.) kom in kom in
Gunilla uttrycker sin glädje att hon äntligen är tillbaks i en ny säsong och visar att solen skiner in från de borttagna fönstren (bild 17-18). Gunilla går sedan in genom dörren där scenen avslutas med en närbild på en skylt med en groda där det står “welcome” (bild 19).
Bild 16 Bild 17 Bild 18 Bild 19
Fönsterna visar på att Gunilla har ett halvfixat tak, där det ser ut att sakna delar av taket. Även välkomstgrodan som syns uttrycker inte något lyxigt utan snarare något smaklöst.
En närbild klipps in där Gunilla sitter framför ett fönster och talar in till kameran (bild 20). Hon har på sig en blå virkad klänning ett vitt pärlhalsband med målade röda läppar. Färgerna liknar blombuketten som sticker ut på vänstra sidan om henne.
4: GP det har hänt en hel massa saker sen vi slutade filma sist (.) jag tror inte det finns en svensk som inte vet vem jag e
Bild 20
Genom att visa henne från axlarna upp så får man en bättre inblick över Gunillas känslor och att hon är glad. Eftersom hon sitter så pass nära kameran uppmärksammas hennes stora leende och glada humör.
Efteråt klipps det in fem stycken bilder från olika löpsedlar vart efter hon säger: 5: GP >> löpsedel efter löpsedel efter
löpsedel (.) jag tror jag har femton löpsedlar hehe
Bild 21 Bild 22 Bild 23 Bild 24
Bild 25
Dessa löpsedlar fungerar som attribut för att kommunicera olika värderingar och budskap. Det är något som egentligen inte tillhör den sociala praktiken men som lagts till (additions) för att förtydliga bilden av vad Gunilla pratar om. Rubrikerna lyder:
“Hollywoods Gunillas kontaktannons - vill ha man i Sverige”
bredvid rubriken finns det ett porträtt av Gunilla med en pratbubbla där det står:
“Man nog att hantera mig?” (bild 21).
“Hollywoodfrun Gunilla Persoon utslängd från hotell i Stockholm” “Hollywood-frun Gunilla rasande på Guillou” (bild 22).
“Gunilla: Hemliga dealen” (bild 23).
“Hollywood- Margareta från Varberg i jättebråk med vännen”
Två bilder på Margareta och Gunilla med varsin prat bubbla finns på högrahörnet. Över Gunillas bild står det “Talanglös nolla!” och under Margaretas står det “Gunilla är
falsk!”.
“Efter bråket: Hollywoodfruarnas bittra hämnd på Gunilla” (bild 24). “Hollywoodfrun Gunilla 51: Jag gör lysande TV” (bild 25). 6: GP >> (.2) att vara känd de e underbart hehheh
Bild 26
Den första och den sista löpsedeln framställer Gunilla på ett neutralt sätt (bild 25). De fem andra som är inklippta i mitten framställer henne på ett negativt sätt. Dessa attribut hjälper till att förlöjliga Gunilla genom att välja rubriker där Gunilla hamnat i någon form av konflikt, citat som får henne att framställas som falsk som sedan avslutas med att Gunilla gör “lysande TV”. Detta är alltså valda artiklar från producentens egna intresse. Man har valt att använda dessa attribut och additions till att skapa en viss ironi när hon säger att ‘jag tror inte det finns en svensk som inte vet vem jag e’. Dessa semiotiska resurser sänder alltså ut motsägande värderingar och budskap jämfört med hur Gunilla pratar om sig själv.
Scenen avslutas med en närbild på Gunilla (bild 26) som skrattar och ser väldigt stolt ut över sin karriär. Effekten av att klippa in löpsedlar som inte hör till inspelningen av Gunilla när hon sitter vid ett fönster där hemma gör att hela scenen får en annan mening. Löpsedlarna kommunicerar en negativ bild av henne, dessa bidrar till att man tror att Gunilla är stolt över dessa titlar i tidningarna som framställer henne på ett negativt sätt.
Slutligen kan vi dra slutsatser om att de semiotiska resurserna arbetar på olika sätt beroende på om Gunilla interagerar med människor eller inte. När hon presenteras med andra
människor används semiotiska resurser till att dramatisera och skapa spänning mellan de olika karaktärerna. Däremot när endast Gunilla närvarar i bildrutan ser vi hur dessa semiotiska resurser istället används för att förlöjliga henne.
5.2 Musik och ljudeffekter
Musik och ljudeffekter är andra viktiga semiotiska resurser vid framställandet av Gunilla. Nedan kommer vi att visa på hur dessa används på olika sätt i programmet. Ett av dessa är att definiera en karaktärs emotionella tillstånd. Nedan kommer vi att redogöra för ett exempel på detta.
Exempel 3
Gunilla har anlitat en kille vid namn Joshua för att hjälpa henne med att redigera en ‘showreel’. En situation uppstår när Joshua plötsligt slutar att svara när Gunilla försöker kontakta honom.
Gunilla förklarar att Joshua har tagit hennes material som gisslan och hon ringer och
polisanmäler detta. Gunilla bestämmer sig för att försöka åka hem till honom och se om han är hemma. Vi ser ett klipp när Gunilla sitter i sin bil och närmar sig Joshuas hus.
1. GP: här bor han iallafall o de ä ju väldigt
låginkomsttagare som bor här fattigdom asså ja ska gå o försöka knacka på dörren o se om han e hemma
Samtidigt som vi ser detta så börjar musik att tonas upp i bakgrunden. Musiken består av ett stråkinstrument (möjligtvis fiol) som tar långa stråktag i ett sakta tempo. Tonarten är hög och blir successivt högre. Enskilda klang hörs och musiken bygger upp en förväntan av att något kommer att ske. Dessa långsamma höga stråktag bidrar med kusliga konnotationer och kan
liknas vid musik som används för att skapa en otrygg, förväntansfull stämning. Gunilla når sitt mål och hon går ur bilen. I samband med att hon stänger igen bildörren börjar trummor att slå frenetiskt. Musiken är av avsevärt högre tempo än innan och i en lägre tonart. Ett stadigt basljud uppenbarar sig bland trummorna och detta sker medan Gunilla är på väg till Joshuas ytterdörr (bild 27). Musiken skapar en känsla av att något otäckt kommer att ske när hon träffar Joshua. Vi ser sedan ett klipp på huset och hör hur Gunilla knackar på dörren (bild 28).
Bild 27 Bild 28
En ljudeffekt hörs sedan i hög ton (swish ljud) som snabbt ökar i tempo, för att nå sin topp och tvärt övergå till låg tonart där tempot drastiskt sjunker. Musiken tar tvärt slut och efter det så börjar en lugnare melodi att spelas där man hör en flöjt samtidigt som ett
stråkinstrument (möjligtvis cello) tar korta stråktag i låg tonart. Stråkinstrumentet följer ett jämt tempo och skapar en harmonisk melodi. Flöjten har återupprepande mönster och gör att musiken upplevs planlöst och ger situationen ett händelselöst intryck. Denna melodi fortsätter att spelas medan vi hör Gunilla prata om att hon tycker att Joshua är feg för att han antagligen satt och gömde sig inne i sitt hus. Musiken går från att vara stämningsbyggande och intensiv till lugn och nästan lite händelsefattig. Den stämning som byggts upp har tvärt försvunnit. Gunilla sätter sig i sin bil igen och likt när hon stängde bildörren förra gången så avbryts musiken tvärt precis när dörren slås igen. Vi ser sedan Gunilla som är på motorvägen och beskriver hur hon känner angående situationen. Hon berättar att hon tycker att Joshua tvärt har ändrat sitt beteende och hon beskriver detta genom att ta upp sin hand och vända på den, och menar att Joshua har ändrat beteende lika snabbt som hon vänder på handen (bild 29 och 30).
Bild 29 Bild 30
1. GP: De de e som en ehh (1.0) som man vänder på handen här ä han (1.0) underbar ((smack)) lavly fantastisk kille (.) toppenkille en cool katt som ja ‘säjer’
Medan vi ser detta så spelas musik som följer ett jämt tempo där man kan urskilja olika instrument. En harmonisk melodi spelas som håller ett strukturerat mönster och ger ett organiserat intryck. Vi hör något som skulle kunna vara ett klaverinstrument som spelar en studsande, organiserad melodi som konnoterar något positivt. Detta tar en tvär vändning och melodin avbryts och ersätts med en annan. Detta sker när Gunilla vänder på handen (bild 31och 32).
Bild 31 Bild 32
1. GP: vidrig (.) hemsk (.) opålitlig och en tjuv o bedragare o utpressare
Musiken som spelas här när Gunilla pratar om Joshuas negativa sidor innehåller ett
ostrukturerat stråkinstrument som tar olika höga toner om varandra. Vi hör även höga toner av en trumma som slår snabbt i bakgrunden. Ett stråkinstrument hörs stadigt i bakgrunden som tar en mörk ton. Musiken ger här ett kaotiskt intryck som konnoterar något negativt och hemskt. Musiken skiftar tonart från dur till moll när hon vänder på handen och detta
konnoterar att gå från någonting positivt och glatt, till negativt och hemskt. Musiken bidrar till att ge intrycket av vad Gunilla har för känslor för Joshua. Till en början beskriver hon Joshua som en fantastisk kille, och musiken som spelas bidrar till bilden av att Gunilla tycker bra om honom. När Gunilla sedan vänder på handen och kallar Joshua för negativa saker så som opålitlig och tjuv, så byts musiken ut från lugn och harmonisk till kaotisk och intensiv. Sammantaget så spelar musiken en viktig roll för att förmedla Gunillas emotionella tillstånd till tittaren. Musiken förmedlar hur hennes känslor för Joshua har ändrats från positiva till negativa.
Exempel 4
Musiken används även för att bidra med en fördummande framställning av Gunilla och nedan följer ett exempel på detta när hon är på väg hem till Siv för första gången. Gunilla uttrycker sin glädje över att ha sin nya Mercedes och att det är en “dream come true när det gäller bilar” (bild 33). Vi ser sedan ett klipp på Gunillas GPS och hon försöker att prata med den (bild 34). Sedan visas GPSen och man hör direktionerna (bild 35). Det visas olika klipp på Gunilla som försöker konversera med sin GPS och hitta rätt (bild 36-38).
Bild 33 Bild 34 Bild 35
Bild 36 Bild 37 Bild 38
1. GP: aaee ge pe ess är ju härlit d hallå GPS where are weee
2. GPS: please follow the road for fivehundreedfeet 3. GP: ha ha ha ((klapp)) hon svara mej
4. GPS: turn right
