Vi måste möta våldet på alla dess nivåer
-En kvalitativ intervjustudie om våldsförebyggande arbete och samverkan
Huvudområde: Socialt arbete
Författare: Ebba Myhrberg & Tommie Bergman Jönköping 2021 Maj
Förord
Vi vill tacka alla yrkesverksamma som ställt upp och bidragit i denna studie! Vi riktar även ett stort tack till vår handledare Nina som med en positiv aura varit vår kompass från start till mål. Vi vill även tacka vår examinator Claes Borell för hans engagemang och stöttning.
Abstract
Title: We must meet the violence on all its levels.
Authors: Ebba Myhrberg, Tommie Bergman
Men’s violence against women has been a known problem for a long period of time, despite it still being an extensive problem. The aim of the study is to investigate how professionals working in the area of men’s violence against women perceive how violence prevention and cooperation functions in relation to the national strategy. The study has with a qualitative approach been conducted through interviews with law and social workers. The results have been analyzed with a thematic analysis. The results show how professionals have adequate knowledge and mutual view of how violence prevention functions as of now, but also how it can be improved and that cooperation is a part of that. The theory about the study of co-operation is used to facilitate how a co-co-operation works. The results show that there is a concrete agenda on a national level on violence prevention and but that it lacks structures on a regional and communal level and lack of a national guidance of these structures.
Keywords: violence, violence prevention, cooperation, intimate partner violence, men’s violence against women, co-operation
Sammanfattning
Titel: Vi måste möta våldet på alla dess nivåer
Författare: Ebba Myhrberg, Tommie Bergman
Mäns våld mot kvinnor har varit ett erkänt problem under en längre tid, trots det är våldet fortsatt utbrett. Studiens syfte är att undersöka hur yrkesverksamma kopplade till mäns våld mot kvinnor uppfattar att det våldsförebyggande arbete med tillhörande samverkan fungerar i förhållande till en nationell strategi. Studien har med en kvalitativ forskningsansats
genomförts med intervjuer av verksamheter tillhörande rättsväsendet och socialt arbete. Resultatet har analyserats genom en tematisk analys. Resultatet framställer hur
yrkesverksamma har god kunskap och en gemensam uppfattning om våldsförebyggande arbetes funktion i dagsläget men även hur arbetet kan förbättras avsevärt och hur samverkan är en del av det. Teorin om studiet av samverkan används för att underlätta förståelsen för hur samverkan fungerar. Resultatet visar att den finns en tydlig agenda på en nationell nivå gällande våldsförebyggande arbete men att arbetet saknar strukturer på regional- och kommunalnivå och styrning av strukturer från en nationell nivå.
Nyckelord: Våld, Våldsförebyggande, Samverkan, Våld i nära relation, Mäns våld mot kvinnor, samverkan
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 1 1.1 Problemformulering ... 1 1.2 Syfte ... 2 1.3 Frågeställningar ... 2 2. Bakgrund ... 2 2.1 MVK Historiskt ... 2 2.2 Omfattning ... 32.3 Den nationella strategin ... 3
2.3.1 Strategins politiska målsättningar ... 4
2.3.2 Myndigheter och verksamheter i strategin mot MVK ... 4
2.4 Preventionsnivåer ... 6 2.4.1 Universell... 6 2.4.2 Selektiv ... 6 2.4.3 Indikerad ... 6 2.5 Samverkan ... 6 3. Tidigare forskning ... 7
3.1 Hur MVK kan förstås och förklaras ... 7
3.2 Män som riskgrupp... 8
3.3 Våldsförebyggande arbete ... 9
3.3.1 Universella insatser ... 9
3.3.2 Skolan som arena för universella insatser ... 10
3.3.3 Selektiv prevention ... 10
3.3.4 Indikerad prevention ... 11
3.3.5 Samverkan ... 12
4. Teori för studiet av samverkan ... 13
4.1 Svårigheter och hinder ... 14
5. Metod ... 15
5.1 Urval ... 15
5.1.2 Urvalsstrategi ... 15
5.2 Avgränsningar ... 16
5.4 Etiska reflektioner ... 17
5.5 Tematisk analys ... 18
6. Resultat/Analys ... 18
6.1 Förutsättningar för ett verksamt våldsförebyggande arbete ... 19
6.1.1 Verksamma metoder ... 19
6.1.2 Fokus på unga ... 19
6.1.3 Fokus på våldsutövare ... 20
6.1.4 Normer ... 21
6.1.5 Gemensamma definitioner och samsyn ... 22
6.1.6 Mäns engagemang ... 23
6.1.7 Eldsjälar ... 23
6.2 Hinder för ett verksamt våldsförebyggande arbete ... 25
6.2.1 Brist på kunskap ... 25 6.2.2 Motstånd ... 25 6.3 Förutsättningar för samverkan ... 26 6.3.1 Styrning ... 26 6.3.2 Samverkansanda ... 28 6.3.3 Resurser ... 28 6.4 Hinder för samverkan ... 30 6.4.1 Ej etablerad ... 30 6.4.2 Ej strukturerad ... 31 7. Resultatdiskussion... 32 7.1 Förutsättningar för våldsförebyggande ... 32 7.1.1Gemensam syn ... 32
7.1.2 Skolan som arena ... 33
7.1.3 Mäns engagemang ... 33 7.1.4 Styrning ... 34 7.1 Hinder i våldsförebyggande ... 34 7.2.1 Kunskapsspridning ... 34 7.2.2 Normer ... 35 7.2.3 Eldsjälar ... 35 7.3 Förutsättningar för samverkan ... 36 7.4 Hinder för samverkan ... 37 7.5 Slutsatser ... 37 7.6 Metoddiskussion... 38
7.6 Framtida forskning ... 39
8. Referenser ... 40
Bilaga 1 ... 46
1
1. Inledning
Med mäns våld mot kvinnor, i fortsättningen förkortat MVK, avses enligt
Världshälsoorganisationen, WHO “Any act of gender-based violence that results in, or is likely to result in, physical, sexual or psychological harm or suffering to women, including threats of such acts, coercion or arbitrary deprivation of liberty, whether occurring in public or private life” (WHO, 2005).
MVK har ibland liknats vid en pandemi, det vill säga vid en utmaning som drabbar kvinnor och flickor över hela världen (Johnsson-Latham, 2019). År 2013 genomfördes på WHO:s initiativ en systematisk global studie över förekomsten av MVK och sexuellt våld (WHO, 2013) som visade att hela 35 procent av världens kvinnor utsätts för MVK. Också svenska kvinnor utsätts för våld; under senare år har i genomsnitt tretton kvinnor avlidit som en följd av mäns våld (Enander & Nilsson, 2019).
Sverige, som är det första landet i världen med en feministisk regering, har som ett uttalat mål att politiken ska genomsyras av jämställdhet (Regeringskansliet, 2021). Detta framgår bland annat av det sjätte jämställdhetspolitiska delmålet som gör gällande att MVK ska upphöra (Regeringskansliet, 2021) och i den tioåriga nationella strategin vars syfte är att bekämpa MVK (Socialdepartementet, Skr. 2016/17:10). Eftersom den ökade medvetenheten och kunskapen om våld har ökat har det våldsförebyggande arbetet hamnat i fokus. I den
nationella strategin mot MVK identifieras ett antal nyckelaktörer och med strategin betonas att dessa bör arbeta proaktivt istället för som tidigare, reaktivt (Socialdepartementet, Skr. 2016/17:10).
1.1 Problemformulering
Bland strategins utpekade nyckelaktörer återfinns rättsväsendet däribland Polis, Åklagare och Kriminalvården samt Brottsofferrådet. Även myndigheter och verksamheter som kommer i direkt eller indirekt kontakt med våld och våldets konsekvenser däribland socialtjänsten och kvinnojourer pekas ut (Socialdepartementet, Skr. 2016/17:10). Dessa ovannämnda
nyckelaktörer är fokus i denna uppsats.
Enligt regeringen är strategiskt arbete och samverkan mellan nyckelaktörerna en nödvändighet för ett effektivt våldsförebyggande arbete (Socialdepartementet, Skr. 2016/17:10).
2
1.2 Syfte
Syftet med denna uppsats är att studera yrkesverksammas perspektiv gällande hur våldsförebyggande arbete och samverkan fungerar och diskutera dessa i relation till den nationella strategin.
1.3 Frågeställningar
Hur beskriver yrkesverksamma i rättsväsendet och socialt arbete det våldsförebyggande arbetet?
Hur beskriver yrkesverksamma samverkansarbetet?
På vilket sätt skiljer/liknar professionellas perspektiv från den nationella strategin?
2. Bakgrund
2.1 MVK Historiskt
Förr ansågs problem inom familjen likt MVK vara hushållets angelägenhet att lösa internt utan samhällets påverkan och kvinnor hade då inget skydd om de var utsatta för våld i
hemmet (Nordborg, 2019). Först på 1970-talet började kvinnor prata med varandra om MVK och lyfte våldsproblematiken, vilket ledde till att till exempel kvinnojouren grundades. Våldsförebyggande arbetet mot MVK var då drivet av kvinnor (Nordborg, 2019). Problematiken MVK gick från en kvinnofråga till en global samhällsfråga 1979 då FN:s kvinnokonvention implementerades, konventionens målsättning är att all diskriminering mot kvinnor ska upphöra (Office of the United Nations High Commissioner for Human Rights, 1979) (Ohchr). 1995 togs det fram en handlingsplan för hur kvinnokonventionen skulle uppnås, även kallad Pekingplattformen (Ohchr, u.å).16 år senare tog Europarådet fram en konvention kallad Istanbulkonventionen och syftar till att beskydda kvinnor från alla former av våld, utrota våld mot kvinnor och i hemmet med hjälp av lagstiftning och förebyggande arbete. (Fördraget om Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet) mot mäns våld mot kvinnor. Sverige skrev på
Istanbulkonventionen 2014 och initierade officiellt ett organiserat arbete med MVK (Johnsson-Latham, 2019). Sverige införde 2016 en handlingsplan för att arbete mot MVK genom en nationell strategi (Socialdepartementet, Skr. 2016/17:10). Regeringens nationella strategi belyser problematiken MVK samt behovet av att arbeta förebyggande med det. Istanbulkonventionen och framförallt den nationella strategin utgör MVK till en
samhällsfråga. Mänskliga rättigheter har lyfts i samband med arbetet med MVK och förstärkt aktualiseringen av arbetet i samhället (Socialdepartementet, Skr. 2016/17:10). För att förstå
3
varför dessa organ har skapat styrande dokument mot MVK behövs en förklaring om hur omfattande våldet är vilket presenteras nedan.
2.2 Omfattning
Nästan en tredjedel av kvinnorna i USA har blivit utsatta för MVK (Willie et al., 2018). WHO rapporterar att 40% av kvinnorna i Asien och Afrika och 25% av kvinnorna i Europa har blivit utsatta för MVK (WHO, 2003). En rapport från Nationellt Centrum för Kvinnofrid (2014) (NCK) visar att ca 6 av 10 kvinnor och 3 av 10 män någon gång under sitt liv blivit utsatt för upprepat psykiskt våld. Samma rapport visar att 46% av kvinnorna upplevt våld av en man någon gång under sitt liv (NCK, 2014). MVK är dominerande inom våld i nära relation, men våld förekommer även i andra typer av relationer. Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas och transpersoners rättigheter (RFSL) genomförde en
enkätundersökning på 2013 personer där urvalet var medlemmar i RFSL. I undersökningen uppgav en fjärdedel av alla tillfrågade att de någon gång blivit utsatt för någon form av fysiskt, psykiskt eller sexuellt våld. Av urvalet uppgav 33 % lesbiska kvinnor och 46 % homosexuella män att de blivit utsatta för våld någon gång av en partner (RFSL, 2008).
I en studie uppgav 28,8% procent av kvinnorna rädsla för sin partner i kontrast till männen där 5,2% uppger rädsla för sin partner (Willie et al., 2018). Det är främst kvinnor som utsätts för systematiskt, upprepat och grovt våld från närstående (Nordborg, 2019). Den övervägande delen av det våld kvinnor utsätter män för handlar om självförsvar och det är sällan en
konsekvens av strävanden efter makt och kontroll (Teft, 1999). Konsekvensen av ett mer brutalt våld leder till att antalet fall av dödligt våld mot kvinnor i en parrelation 2020 uppgick till 13 fall. För manliga offer i en parrelation uppgick antalet till 4 fall (Brå, 2021).
2.3 Den nationella strategin
Den nationella strategin utgör ett styrdokument där regeringen redogör för de politiska målsättningarna och förutsättningarna för att ett verksamt våldsförebyggande arbete med MVK ska ske (Socialdepartementet, Skr. 2016/17:10). Strategin beskriver att en
utgångspunkt i det förebyggande arbetet med MVK är att fokus ska riktas på våldsutövare och maskulinitetsnormer. Vidare menar regeringen att i samtliga insatser som sker inom strategin ska de underliggande orsakerna till mäns våld och möjligheter att undvika eller stoppa våldet beaktas (Socialdepartementet, Skr. 2016/17:10). Regeringen betonar att i det våldspreventiva arbetet är en viktig uppgift att göra män och pojkar delaktiga i arbetet. I strategin är arbetet riktat mot pojkar och män en del i att förändra normer och värderingar kring maskulinitet (Socialdepartementet, Skr. 2016/17:10).
4
2.3.1 Strategins politiska målsättningar
Den första målsättningen i strategin innefattar att i större omfattning hindra att våld förekommer. Målsättningen handlar om att möjliggöra att våldsutövande män och pojkar slutar bruka våld. Målsättningen riktar sig mot både hela befolkningen och grupper som innehar en högre risk att vara våldsutövare eller våldsutsatt. Vidare ämnar målsättningen att reducera antalet potentiella tillfällen att bruka våld samt att upprätta insatser riktade mot män som tidigare brukat våld med fokus på att förebygga eventuellt upprepat våld
(Socialdepartementet, Skr. 2016/17:10).
Den andra målsättningen går ut på att skapa bättre förutsättningar för att upptäcka våld och våldsutövare. Målsättningen fokuserar även på ett bättre skydd och stöd för de kvinnor och barn utsatta för våld (Socialdepartementet, Skr. 2016/17:10).
Den tredje målsättningen riktar sig mot bättre brottsbekämpning. Målsättningen fokuserar främst på förbättringar gällande rättsväsendets agerande mot brott. Rättsväsendets arbete kan till viss del avhjälpas av utomstående aktörer exempelvis, bevissäkring, tipsande till polisen och brottsofferstöd (Socialdepartementet, Skr. 2016/17:10).
Den fjärde målsättningen lägger tonvikt på behov av kunskapsspridning om MVK bland allmänheten och yrkesgrupper samt beslutsfattare på samtliga samhällsnivåer. Vidare
fokuserar målsättningen på utveckling av arbetssätt och metoder för att förhindra våldet med hjälp av forskning, utvärdering och vidareutveckling (Socialdepartementet, Skr. 2016/17:10).
Dessa politiska målsättningar ska enligt strategin (Socialdepartementet, Skr.2016:17/10) uppnås med hjälp av ett flertal nyckelaktörers medverkan. Strategin pekar ut en rad olika nyckelaktörer på både nationell och regional nivå. Nedan presenteras en del av de
myndigheter och verksamheter vilka i strategin (Socialdepartementet, Skr. 2016/17:10) anses vara delaktiga i MVK och våldsförebyggande arbete.
2.3.2 Myndigheter och verksamheter i strategin mot MVK Länsstyrelsen
Länsstyrelsen är en statlig myndighet. Myndigheten förbinder kommuner och befolkning med regering, riksdag och myndigheter. Chefen för myndigheten är landshövdingen och således ansvarar för att åtfölja länets utveckling. Länsstyrelsen finns i 21 län i Sverige och alla län tillhörande landshövding. Länsstyrelsen är den myndighet som är ytterst ansvarig för att de nationella målen beslutade av regeringen verkställs (Regeringskansliet, 2015).
5
Polismyndigheten
Polismyndigheten utgörs av sju regioner i Sverige, varje region ansvarar geografiskt för polisens verksamhet i sitt geografiska område. Polismyndigheten styrs av rikspolischefen som är utsedd av regeringen. Region Öst inom polis utgörs av Jönköpings län, Södermanlands län och Östergötlands län (Polismyndigheten, 2019).
Åklagarmyndigheten
Åklagarmyndigheten är en myndighet som arbetar under justitiedepartementet. Myndigheten är uppdelad i fyra geografiska områden och en nationell avdelning. Regionerna innefattar Sveriges 32 allmänna kammare. Dessa har ett eller två län som geografiskt arbetsområde. (Åklagarmyndigheten, u.å). En åklagares arbetsuppgifter innefattar att utreda, väcka åtal och medverka i rättegång. Utöver fattar åklagaren beslut om kontaktförbud (Åklagarmyndighet, u.å)
Kriminalvården
Kriminalvården är en myndighet. Kriminalvården har ansvar för att sköta häkten, fängelser och frivården. Kriminalvårdens ska tillsammans med polis, åklagare och domstol reducera brottslighet och förhöja tryggheten för människor (Kriminalvården, 2021)
Det finns flera behandlingsformer och behandlingsverksamheter för våldsutövare samt skydd och behandlingsinsatser för våldsutsatta. Nedan presenteras Unizon och Alternativ till våld som exempel på en behandling och skyddsverksamhet.
Unizon
Unizon är ett riksförbund med 130 idéburna kvinno- och tjejjourer samt ungdomsjourer vars syfte är att arbeta för ett samhälle utan våld. Unizon är en gemensam röst för jourerna. Således påverkar Unizon politiken, myndigheter och andra verksamheter att ta ansvar mot MVK. Unizons jourer beskyddar, ger stöd och arbetar förebyggande utifrån en kunskap baserad på hur våld, genus och makt hör samman. Främst arbetar jourerna för att skydda och ge stöd åt våldsutsatta kvinnor och barn. Vidare arbetar jourerna förebyggande och stöttande med barn och unga samt att jourerna är delaktiga i kunskapsspridningen av MVK (Unizon, u.å).
6
Alternativ till våld (ATV) är en norsk behandlingsmetod ämnad för att behandla våldsutövare. Den grundades av Per Isdal år 1987. Syftet med behandlingen är att
våldsutövarna ska sluta använda våld och lära sig lösa konflikter. ATV utgår från att MVK uppstår när våldsutövaren vill skapa och upprätthålla makt samt undvika känslor av vanmakt (Socialstyrelsen, 2020).
2.4 Preventionsnivåer
Utöver målsättningarna och nyckelaktörer framhäver strategin att våldsförebyggande arbete kan delas in i tre nivåer (Socialdepartementet, Skr. 2016/17:10). Dessa preventionsnivåer lyfts även upp av Jämställdhetsmyndigheten (2020) i deras handbok Inget att vänta på vilken är ett verktyg för organisationer och verksamheter att använda sig av i det våldsförebyggande arbetet.
2.4.1 Universell
Universell prevention är insatser riktade till allmänheten eller större grupper i befolkningen. Begränsningen på grupperna kan vara geografiska eller viss åldersgrupp, oberoende av tidigare erfarenhet av våld eller eventuella riskförhållanden. Till exempel insatser för att förändra normer och förväntningar på pojkar och mäns beteende, där bör insatserna riktas på en universell nivå mot hela samhället (Jämställdhetsmyndigheten, 2020).
2.4.2 Selektiv
Selektiv preventionsnivå innebär insatser riktade till dem som anses ha en förhöjd risk att utsättas för våld eller förhöjd risk att utöva våld. Således innebär det att arbetet med MVK ska inkludera våldsförebyggande insatser till den grupp som bedöms vara riskgrupper (Jämställdhetsmyndigheten, 2020).
2.4.3 Indikerad
En indikerad preventionsnivå är då insatser, stöd och hjälp erbjuds till våldsutsatta eller våldsutövare. Insatsens fokus riktas mot att förebygga återkommande eller upprepat våld och genom individuella insatser som till exempel behandling för våldsutövare, eller skyddat boende för våldsutsatta är en del av den indikerade våldspreventionen
(Jämställdhetsmyndigheten, 2020).
2.5 Samverkan
Strategin lyfter samverkan mellan och inom myndigheter och aktörer på alla samhällsnivåer som en viktig del i det våldsförebyggande arbetet. Regeringen menar att det har stor
betydelse för hur resurserna utnyttjas och betonar den regionala samverkan vara den genomgående viktigaste delen i det våldsförebyggande arbetet (Socialdepartementet, Skr.
7
2016/17:10). Exempelvis kan Länsstyrelsen i Jönköping nämnas, där en regional strategi skapades för det våldsförebyggande arbetet. Länsstyrelsen i Jönköping beskriver samverkan som en premiss för en varaktig insats mot MVK (Länsstyrelsen, meddelande nr 2020:06). Samverkan är lagstadgat för vissa verksamheter som till exempel, enligt 3 § Polislag (SFS 1984:387) ska polisen samverka med organisationer vars arbete berör polisens arbete och myndigheter har skyldighet att samverka enligt 6 § Förvaltningslag (SFS 2017:900). Ideella organisationer har ingen lagstadgad skyldighet att samverka, däremot är det rekommenderat av politiker, forskare och dylikt att samtliga våldsaktuella verksamheter samverkar för att på ett effektivt sätt förebygga våld (Gottzén, 2019). Samverkan är rekommenderat, till viss del lagstadgat och dess betydelse görs tydlig i den nationella strategin (Socialdepartementet, Skr. 2016/17:10), men samverkan är betydligt lättare i teori än i praktik (Gottzén, 2019).
3. Tidigare forskning
Våldet är tillsynes omfattande och den nationella strategin betonar att det våldsförebyggande arbetet kräver fokus på våldsutövare samt en ökad kunskapsspridning (Socialdepartementet, Skr. 2016:17/10). En kombination av detta är den ovannämnda våldsdefinitionen tillsammans med fokus på våldsutövare. Denna forskningsgenomgång belyser hur våld förstås och
förklaras. Vidare uppmärksammas orsaker till att MVK uppstår. Genomgången visar även att män kan ses likt en riskgrupp för att utöva våld och hur olika riskgrupper kan identifieras. Slutligen belyses våldsförebyggande arbete.
3.1 Hur MVK kan förstås och förklaras
För att kunna förebygga våld behöver våld och våldets ursprung förstås. MVK bör förstås utifrån två förutsättningar; ojämlikheten mellan man och kvinna i en relation och i samhället samt de värderingar och normer vilka förespråkar våld som konfliktlösning (Jewkes, 2002). Dessa värderingar upprätthålls av både män och kvinnor (Jewkes & Flood et al., 2015). Normer i samhället skapar en uppfattning hos män att det är deras ansvar att kontrollera kvinnan. Detta skapar en normalisering för att bruka våld mot sin partner eftersom det är en metod för att skapa disciplin och demonstrera den manliga makten (Jewkes, 2002). Brukandet av våld kan ske på många olika vis och det är inte alltid att kvinnan uppfattar hon blivit utsatt för våld. Den vanligaste uppfattningen är att våld är när någon skadar en annan genom fysiska slag och det leder till fysisk skada (Isdal, 2001). Samtidigt är det ett avgränsat synsätt och vill istället definiera våld genom fem olika definitioner, fysiskt våld, psykiskt våld, latent våld, materiellt våld och sexuellt våld (Isdal, 2001).
8
Det fysiska våldet omfattar ett stort omfång från fasthållning, knuffar, nypningar till att dräpa en människa genom misshandel (Isdal, 2001). Det psykiska våldet innefattar direkta hot, indirekta hot, kränkningar, förnedring, kontroll, svartsjuka, isolering och emotionellt våld (Isdal, 2001). Med direkta hot menas ett direkt uttalande om vad som kommer ske om den utsatta inte gör det förövaren säger (Isdal, 2001). Det indirekta hotet är ett uttalande vilket får den utsatta personen att förstå att det finns en potentiell fara eller påföljd om våld (Isdal, 2001). Kränkningar och förnedringar innebär alla sätt att psykiskt förminska, kränka eller förnedra en människa. Alltså att genom uttryck försämra en annan människas självkänsla (Isdal,2001). Kontroll innebär att genom makt och hot kontrollera den andres liv i en relation. Detta kan ske genom att exempelvis förhöra sin partner eller kontrollera dennes telefon för att uppnå en känsla hos den utsatta att den inte kan göra något obevakat. Isolering är ofta en konsekvens av kontrollen. Genom hot begränsas den utsatta att umgås med familj och vänner (Isdal, 2001).
Det sexuella våldet innefattar sexuella trakasserier och ofredande, påtryckningar för sex, våldtäkt och sexuell tortyr. Det innefattar även sexuella tvångshandlingar mot sin vilja (Isdal, 2001). Det materiella våldet handlar om att skrämma och skapa obehag hos den utsatta. Det innefattar att slå sönder saker i omgivningen, och är ofta ett alternativ till fysiskt våld. Istället för att slå kvinnan kastar förövaren sönder en kruka för visa sin benägenhet att aktivt visa vrede. Detta beteende åskådliggör att våldet ofta är mer kontrollerat då förövarna sällan tar sönder värdefulla saker i deras ägor (Isdal, 2001). Det latenta våldet definieras som
stämningen i omgivningen. Det innebär att risken för våld gör att den utsattas beteende anpassas för att förhindra eventuellt nytt våld. Exempelvis att den utsatta är uppmärksam på förövarens triggers och anpassar sig för att undvika dem (Isdal, 2001).
3.2 Män som riskgrupp
Strategins första utgångspunkt innefattar att det våldsförebyggande arbetet ska fokuseras på våldsutövare (Socialdepartementet, Skr. 2016:17/10). En del av fokuset på våldsutövare är att män kan ses som en riskgrupp att utsätta någon för våld. En studie har sammanställt och analyserat Englands politiska satsning mellan 2010 och 2011. Där betonas att unga pojkar kan ses som en riskgrupp då de föreligger en risk för män att bli våldsutövare. Detta baserat på de stereotypiska könsnormerna i samhället och hur unga pojkar och män kan se
mansrollen och maskulinitet som ett krav på att vara dominant i ett förhållande (Gadd, 2012). Stereotypiska könsroller är den största riskfaktorn för att en man utsätter en kvinna för våld i nära relation (Yakubovich et al., 2018). Män kompenserar manlighet med våld när de
9
upplever misslyckande i sin manlighet (Jewkes, 2002). Fler faktorer som påverkar att en man kan utsätta en kvinna för våld kan vara fattigdom, stress, alkohol, sociala normer och
demografi (Jewkes, 2002). Dessa faktorer relateras till maskulinitet och den manliga
identiteten. Till exempel fattigdom minskar mannens känsla av manlighet vilket leder till att mannen försöker kompensera manligheten på ett alternativt sätt, exempelvis våld (Jewkes, 2002).
3.3 Våldsförebyggande arbete
Strategin framhäver att våldsförebyggande arbete ska förstås utifrån preventionsnivåerna universell, selektiv och indikerad. Nedan presenteras forskning om våldsförebyggande arbete utifrån preventionsnivåerna samt betydelsen av samverkan. Skolan som arena för universell prevention kommer även att lyftas. Studien syftar inte till att specifikt undersöka skolans roll, men då tidigare forskning och den nationella strategin uppmärksammar skolans vikt kommer det att belysas (Socialdepartementet, Skr. 2016/17:10).
3.3.1 Universella insatser
Forskning om universella insatser är begränsad utifrån att det är svårt att mäta resultatet. Forskning om universella insatser visar en svag positiv utveckling i ett våldsförebyggande arbete med attitydförändringar. Dock konstateras det ofta att forskningen inte är signifikant och med det inte går att generalisera forskningsresultat.
Samhällsinsatsen SASA! från Uganda studeras i en artikel. Intervention SASA! syftade till att minska MVK och spridning utav HIV/AIDS (Abramsky et al.,2014). Interventionen gick ut på att via ett stort antal personer i samhället tillhörande olika nivåer och kontexter utbildades inom ämnet (Abramsky, et al., 2014). Dessa personer arbetade och samverkade i arbetet mot MVK utifrån respektive nivå med målet att utbilda om ämnet. Interventionen riktades mot att uppmuntra engagemang kring MVK och att försöka bidra till successiv förändring. SASA! har i Uganda visat stor framgång, framförallt gällande män som förövare (Abramsky, et al., 2014). Interventionen diskuteras även av Ellsberg et al. (2015) i deras rapport vilken är en sammanställning av statistik och bevisning för vad som fungerat i ett våldsförebyggande arbete med ett globalt perspektiv. Studien belyser det positiva resultat SASA! visar, men poängterar att resultatet inte är signifikant (Ellsberg et al., 2015). Abramsky et al. (2016) i har en andra analys av interventionen. De kom fram till att SASA! ledde till en mer
uppmärksamhet och igenkänning av MVK samt fler anmälningar bland kvinnorna. SASA!’s framgång gjorde att den implementerades i ytterligare 14 länder (Abramsky et al., 2016). SASA är en del av det våldsförebyggande arbetet, men att endast en intervention inte löser
10
problematiken MVK och menar att det behövs kompletterande arbete och mer fokus på genus och normer i ett våldsförebyggande arbete (Ellsberg et al., 2015).
3.3.2 Skolan som arena för universella insatser
England införde en rutin att applicera i skolan. Rutinens målsättning var att barn och ungdomar i England skulle erhålla en kunskap och förståelse för hur makt och könsroller påverkar risken för att män utsätter kvinnor för våld (Gadd, 2012). Avgörande förutsättningen är att alla verksamheter vilka berör barn och ungdomar ska ha utbildade vuxna inom ämnet som förebilder och med den nödvändiga kunskapen för att kunna utbilda inom MVK (Gadd, 2012). Artikeln betonar även vikten av att från ett politiskt perspektiv fullfölja satsningar och reflekterar över att Englands metod där de skar ner på resurser och budget samtidigt som implementeringen av en ny rutin inte är en övertygande satsning från politisk nivå (Gadd, 2012). Sverige har till exempel likt England gjort ett försök på att införa ett program kallat Mentors in Violence Prevention (MVP). MVP lanserades i USA år 1993 och syftar till att förebygga våld genom att arbeta med skolungdomar. Metoden går ut på 14 tematiska
lektioner anpassade för högstadie- och gymnasieelever (MÄN, u.å). Organisationen MÄN har utvecklat metoden och anpassat den efter en svensk kontext. En utvärdering av MVP visar dock att det föreligger problem med införandet av MVP i skolan. Huvudsakligen begränsas MVP av resurser, praktiska förutsättningar för lektionerna och mentorernas förståelse för de teoretiska utgångspunkterna MVP innehar (Socialdepartementet, Dnr 2015:518).
Utvärderingen visar trots det en svag positiv förändring hos eleverna gällande kunskap, attityder och beteenden. Utvärderingen visar att eleverna på dessa skolor lägger märke till sitt eget och andras våldsbeteenden på ett mer påtagligt sätt(Socialdepartementet, Dnr 2015:518).
3.3.3 Selektiv prevention
Forskning visar att selektiva insatser riktade mot riskgrupper är mest förekommande.
Forskning visar en relativ tydlighet i de selektiva insatsernas effekt, dock lyfts svårigheten att konkret mäta effekten på behandlingsinsatserna.
En intervjustudie genom fokusgrupper där urvalet i fokusgrupperna bestod av män som hade deltagit minst 20 veckor i ett behandlingsprogram (Roy et al., 2014). Behandling av
riskgrupper kan anses vara en typ av selektiv insats. De belyser i deras studie hur selektiva insatser, till exempel behandling av riskgrupper tar tid och att risken att klienter hoppar av är påtaglig (Roy et al., 2014). Syftet med behandlingen som studien har studerat var att skapa insikt och en känsla av ansvar hos våldsutövare för att förebygga återfall. Våldsutövarna uppgav att de efter ett antal sessioner kände ansvar för sina handlingar (Roy et al., 2014).
11
Våldsutövarna diskuterade även att full insikt och engagemang inte kan uppnås om personen inte har viljan att förändras (Roy et al., 2014). Män som genomgått behandlingsprogram i grupp ökade bland annat sin förståelse, empati, tillit till sin partner och
kommunikationsfärdigheter (Scott & Wolfe, 2000). Studien är genomförd genom intervjuer med män som genomgått gruppbehandling för våldsproblematik. Studien påvisar hur männen skapade en större förståelse för våldets konsekvenser och hur de använt våld för att
kontrollera sin partner (Scott & Wolfe, 2000). Vidare ökade männens empati genom
behandlingsprogrammet med fokus på att männen skapade en förståelse för hur det är att vara våldsutsatt. Männen hade en större tillit till sin partner och förklarar att männen menade att de hade skapat en förståelse för att det är två individer i en relation. Männen uttryckte också hur de lärt sig att kommunicera inom relationen för att undvika våld likt en konfliktlösning (Scott & Wolfe, 2000). Detta kan kopplas till Ellsberg et al. (2015) där flertalet av de studier de granskat visar att det går att påverka och förhindra våldet mot kvinnor med hjälp av mångsidiga behandlingsprogram. En liknande diskussion har Gadd (2012) i sin studie. Studien betonar hur unga pojkar behöver stöd och hjälp att förstå sig själva och fångas upp där våldet befinner sig. Detta kan leda till att våldet undviks då pojkar och unga män får en chans att lära känna sig själva, deras sårbarhet samt risker för att utsätta någon för våld (Gadd,2012). Mattson (2013) poängterar en identisk förståelse i sin studie baserad på
intervjuer med personal från socialtjänsten. Personalen ansåg att för mycket fokus på kvinnor och barn osynliggör männens behov av beteendeinlärning och behandling. däremot är
gruppbehandlingar och fokus på riskgrupper är inte alltid tillräckligt (Mattson, 2013). Avhopp från gruppbehandling ofta är förekommande vilket kan bero på att
behandlingsprogram på gruppnivå inte passar alla individer (Roy et al., 2014).
3.3.4 Indikerad prevention
Indikerade insatser riktar sig oftast mot kvinnor och barn genom till exempel akut skyddsbehov. Trots det finns ett stort behov för indikerade insatser för våldsutövare med individuell behandling. Forskningen visar att behandling av våldsutövare i
gruppkonstellationer ses mest effektiv för framgång i resultaten. Trots att behandlingen utförs i grupp kan den räknas till indikerad prevention då behandlingens målsättning syftar till att individerna inte ska återfalla i brott.
En artikel genomförd med en intervjustudie har studerat dömda män i USA som genomgår behandling för våld i nära relation (Eckhardt et al., 2008). Artikeln lyfter problematiken med hur den psykiska hälsan, eventuellt missbruksmönster och andra bakomliggande orsaker till
12
att våldet förekommer inte speglas i den behandling som finns att tillgå (Eckhardt et al., 2008). En behandlingsform inte kan passa alla och att behandlingen behöver ske på en individuell nivå och utgå från klientens beteendemönster, tankemönster och psykiska hälsa (Eckhardt et al., 2008).
En typ av vad Eckhardt et al. (2008) menar är nödvändigt är ett sådant program som kriminalvården (2019) har utvecklat. Programmet kallas Predov (Preventing domestic
violence) och är utvecklat utifrån forskning inom våld i nära relation och effektiv behandling och riktar sig mot de som blivit dömda för våld i nära relation. Programmet är individuellt och fokus ligger på klientens värderingar och riskhantering under programmets
grundläggande 25 timmar uppdelat i sessioner. Predov ämnar hjälpa klienten att utveckla verktyg för att frambringa en god kommunikation i relationer och att balanserat med sunda värderingar och tankar kunna bli fri från våld (Kriminalvården, 2019). Kriminalvården har enligt en rapport av Statskontoret en bra och anpassad behandling av våldsutövare. Vidare gör Statskontoret bedömningen att socialtjänsten och hälso- och sjukvården saknar insatser för att fånga upp våldsutövare efter Kriminalvården. Statskontoret bedömer således att socialtjänsten behöver bli effektivare i att ta hjälp av andra verksamheter för att kunna erbjuda insatser till våldsutövare i behov av hjälp (Arbetsmarknadsdepartementet, 2021).
3.3.5 Samverkan
Den nationella strategin belyser att samverkan är en förutsättning för ett våldsförebyggande arbete (Socialdepartementet, Skr. 2016/17:10). Samverkansinsatser vilka engagerar många olika personer från olika verksamheter på olika samhällsnivåer och på olika sätt till exempel genom föreläsningar och mobilapplikationer gynnar våldsförebyggande arbete (Ellsberg et al., 2015). Trots att dessa typer av insatser är utmanande att utvärdera visar resultatet i studien att de är effektiva och har minskat förekomsten av exempelvis barnäktenskap och
könsstympning (Ellsberg et al., 2015). MVK och dess komplexitet kräver samverkan mellan fler aktörer än hälsosektorn (Jewkes, 2002). Fler aktörer på fler samhällsnivåer med olika syften och agendor hade gynnat våldsförebyggande arbetet då MVK är omfattande på flera nivåer i samhället (Jewkes, 2002). Denna form av samverkan inte är evidensbaserad är den betydande för att effektivt kunna arbeta förebyggande med MVK ( Jewkes, 2002).
Tidigare forskning indikerar att samverkan är avgörande, men även att det inte är givet för yrkesverksamma. En studie baserad på intervjuer att yrkesverksamma inom verksamheter med kontakt till MVK visade att yrkesverksamma hade olika uppfattningar om sina roller i ett våldsförebyggande arbete (Jakobsson et al., 2012). Studien reflekterar att verksamheter med
13
närmast kontakt till våldet ansåg att de inte behövde ha en betydande roll i ett
våldsförebyggande arbete medan verksamheter med mindre kontakt ansåg att de kunde bidra mer i ett våldsförebyggande arbete (Jakobsson et al., 2012).
4. Teori för studiet av samverkan
En ökad specialisering inom professioner och samhällsfunktioner har bidragit till en
uppsplittring eller differentiering inom insatser. Uppsplittringen kan ske på både funktionell nivå, vilket innebär att flera professioner är inblandade i insatsen men också på en strukturell nivå och med det menas att flera verksamheter är inblandade i insatsen (Nordström, et al. 2016). För till exempel en brukare innebär detta att specialiserade insatser blir bit för bit helheten och vems ansvar helheten ligger på blir otydligt. Således skapas argument att anse integrering mellan verksamheter likt en viktig förutsättning för samverkan (Nordström, et al. 2016). Integrering mellan verksamheter sker både genom vertikal riktning och horisontellt. Vertikal integrering innebär framför allt samstämmighet inom ledningssystem med
anknytning till samverkan, tillräckliga resurser och införda samverkansrutiner på en
interorganisatorisk nivå. Horisontell integrering innebär hur berörda professionerna hanterar avsikten med samverkan på både interprofessionell och interorganisatorisk nivå (Nordström, et al. 2016). Vertikal och horisontell integrering kan te sig i olika former, vid olika inslag av vertikal och horisontell integrering formas fyra olika former av integration (Axelsson & Bihari Axelsson, 2007). Dessa former presenteras som kontraktsstyrning, samordning, samarbete och samverkan. Kontraktsstyrning avser att integreringen är bundet till ett kontrakt. Samordning innebär en hög omfattning vertikal integrering med avsaknad av horisontell integrering, där hierarkisk överordning beslutar och implementerar integrering på lägre nivåer. Samarbete avser en integration med hög nivå av horisontell integrering och en låg nivå av vertikal integrering, denna integrering konstrueras av en vilja att samarbeta och implementeras genom intensiv kommunikation mellan grupper utanför den för verksamheten naturliga gränsen. Samverkan anses vara den komplexa integrationsformen. Den innebär en hög grad av vertikal och horisontell integrering. Samverkan som integrationsform grundas i en samsyn i ledningssystemen i kombination med en vilja för nätverkssamarbete under hierarkierna. Således kan det till exempel förklaras med att den byråkratiska ledningen anger strukturen för ett gränsöverskridande samarbete (Axelsson & Bihari Axelsson, 2007). Denna studie utgår från resonemanget att när både integrering på vertikal och horisontell nivå har utvecklats tillräckligt långt främjas förutsättningar för hållbar samverkan över tid (Nordström et al. 2016). En modell för samverkan som ofta återfinns inom välfärdssektorn är
14
gränsöverskridande multidisciplinära team. Teamen utgörs av personal från olika
organisationer och binds samman i ett samarbete mellan varandra. Organisationerna fungerar ofta relativt självständiga i sitt arbete men innefattar en styrgrupp från organisationerna för en övergripande integration av verksamheten (Axelsson & Bihari Axelsson, 2007). Detta
fenomen kan beskrivas likt en matrisorganisation. En matrisorganisation är en komplex samverkan. De medverkande personerna styrs horisontellt av arbetslag samtidigt som
vertikalt av chefer alternativt styrgrupper utgör detta en komplicerad situation där motstridiga krav eller förväntningar skapar dubbla lojaliteter. Dessa skapar i sin tur komplexa situationer för medverkande personer. Matrisorganisationer anses vara en av de mest konfliktladdade organisationsformerna vilket härleds till att gränsöverskridande team behöver tid att upprätta ett fungerande samarbete i laget (Axelsson & Bihari Axelsson, 2007). För att erhålla ett fungerande samarbete inom teamet krävs det att teamet har genomgått fyra faser, forming, storming, norming, performing. Forming innebär att medlemmarna i teamet introduceras och bekantar sig med varandra samt att börja testa varandra. Storming är den andra fasen och avser när de uppstår konflikter baserade på medlemmarnas ursprungliga kulturer från
respektive organisationer. Den tredje fasen är norming och i denna fas skapar medlemmarna förtroende för varandra samt upprättar gemensamma mål och en teamkultur. Först efter en framgångsrik tredjefas kan den fjärde fasen upprättas vilket avser att tillsammans arbeta för att uppnå de föreliggande målsättningarna satta av teamet (Axelsson & Bihari Axelsson, 2007).
4.1 Svårigheter och hinder
Forskning om samverkan i världsfärdssektorn har identifierat svårigheter och hinder för en fungerande samverkan mellan myndigheter och organisationer. Dels finns det strukturella hinder i form av lagar och regler som myndigheter och organisationer är tvungna att förhålla sig till samt förekommer olika budgetar och ansvarsområden som också kan utgöra ett
strukturellt hinder (Axelsson & Bihari Axelsson, 2007). Dels handlar det om hinder i form av kulturella skiljaktigheter mellan professioner och organisationer. De kulturella
skiljaktigheterna kan te sig genom att medverkande personer tolkar regelsystemen olika baserat på skillnader i utbildningsbakgrund och organisationskultur vilket leder till en kulturkrock mellan samverkande organisationer. Ytterligare en svårighet med samverkan är att den ofta är tidskrävande, trots att resultat ofta visar att samverkan har positiv inverkan på medverkande personals engagemang och kompetensutveckling innebär samverkan att
15
resurser tas från klientarbetet till förmån för samverkan, vilket inte alltid anses vara optimalt (Axelsson & Bihari Axelsson, 2007).
5. Metod
Resultatet i denna uppsats baseras på nio semistrukturerade intervjuer. Semistrukturerad intervju innebär att forskaren har en relativt specifik lista med teman som ska behandlas under intervjun (Bryman, 2018). Denna uppsats använder sig av en lista med ämnen kopplade till våldsförebyggande arbete och samverkan. Denna lista kallas ofta för intervjuguide.
Intervjudeltagaren tillåts att besvara frågorna på sitt sätt med stor frihet i svaren. Frågorna behöver inte följa ordningen som förekommer i intervjuguiden och frågor baserade på intervjudeltagarnas svar kan ställas även om de inte ingår i intervjuguiden (Bryman, 2018).
5.1 Urval
Denna uppsats tillämpar ett målstyrt urval. Målstyrt urval är enligt Bryman (2018) när urvalet är ett icke-sannolikhetsurval där urvalet baseras på det syfte och forskningsfrågor studien ämnar studera. Detta urval görs med grund av att de personer eller organisationer som väljs har en relevans för studiens syfte. Denna uppsats har valt personer inom verksamheter med relevans till MVK vilket presenteras i nästa stycke. Bryman (2018) förklarar att eftersom det är ett icke-sannolikhetsurval och inte slumpmässigt urval kan populationen inte generaliseras. Syftet med denna uppsats är inte att generalisera resultatet. En fastställd strategi för urvalet innebär att forskaren tidigt i forskningsprocessen bestämt vilket det aktuella urvalet är, mindre korrigeringar kan ske under processens gång men forskningsfrågorna styr hur urvalet sker (Bryman, 2018).
5.1.2 Urvalsstrategi
De semistrukturerade intervjuerna i denna studie genomfördes med yrkesverksamma och yrkesverksamma inom ämnet våld, våldsutsatta, våldsutövare, våldsprevention och våld i nära relation; även kallat MVK. Strategin för urvalet har baserats på den nationella strategin för våldsprevention använd i denna studie (Socialdepartementet, Skr. 2016:17/10). En del av intervjupersonerna har tillhört antingen rättsväsendet i Sverige i form av åklagare och kriminalvård från olika mellanstora kommuner i Sverige. Den andra delen av
intervjupersonerna representerar socialt arbete. Mer specifikt behandlingspersonal från mellanstora kommuner, kurator från en mindre kommun, handläggare från mindre kommun och utvecklingsledare för våldsprevention från mellanstor kommun i Sverige.
16
Tabell 1: Intervjupersoner
Presenteras Socialt arbete Kommunstorlek
Intervjuperson 1 Behandlingsenhet 1 Mellanstor kommun
Intervjuperson 2 Behandlingsenhet 2 Mellanstor kommun
Intervjuperson 3 Socialtjänst Mindre kommun
Intervjuperson 4 Skolkurator Mindre kommun
Intervjuperson 5 Kvinnojour Mellanstor kommun
Intervjuperson 6 Utvecklingsledare Mellanstor kommun
Intervjuperson 7 Länsstyrelsen Mellanstor kommun
Presenteras Rättsväsende Kommunstorlek
Intervjuperson 8 Kriminalvården Mellanstor kommun
Intervjuperson 9 Åklagare Mellanstor kommun
5.2 Avgränsningar
På grund av rådande Covid-19 pandemi har urvalet påverkats i form av att verksamheter och organisationer har begränsade möjligheter att delta i studien. Detta har gjort att
urvalsstrategin har påverkats och föranlett att urvalet har behövt sökas geografiskt sett på ett större område. Detta har resulterat i att intervjupersonerna tillhör olika kommuner i Sverige. Vidare har påverkan av pandemin gjort att urvalet har valts utöver de direktkopplade
myndigheterna i strategin. Urvalet har därav fokuserats på vilka organisationer som kan tillämpas baserat på studiens syfte och har en indirekt koppling till strategin än att endast rikta sig till de direktkopplade myndigheterna (Socialdepartementet, Skr. 2016:17/10).
5.3 Kvalitetskriterier
Denna studie har utförts enligt fyra kvalitetskriterier. Trovärdighet, överförbarhet, pålitlighet och en möjlighet att styrka och konfirmera. Trovärdighet innebär att säkerställa att
forskningen utförts korrekt. Ett exempel att testa detta är att utföra respondentvalidering där personer från den studerade verkligheten får bekräfta om forskaren uppfattat verkligheten på rätt sätt (Bryman, 2018). Intervjudeltagarna i denna studie har utifrån en flexibel frågemall fått reflektera utifrån sina egna yrkesverksamma uppfattningar. Denna studie har inte presenterat en form av förväntad verklighet eller undersökt hur något ter sig. Denna studie syftar till att undersöka hur yrkesverksamma beskriver att ett våldsförebyggande och samverkansarbete fungerar. Således innebär det att trovärdigheten i studien bygger på att intervjudeltagarnas uppfattningar har förståtts på ett korrekt sätt och att den information som framkommit är deras uppfattningar.
17
Överförbarhet innebär hur möjlig studien är att genomföra i andra miljöer och andra tidsrum. Alltså att studien går att överföra och applicera på andra sociala kontexter eller om studien går genomföra i framtiden (Bryman, 2018). Överförbarheten påverkas av hur utförlig metodbeskrivningen är, i denna uppsats har författarna fokuserat på varit tydliga i
metodbeskrivning samt bifogat intervjuguiden för att visa berörda ämnen under intervjuerna. Pålitlighet är en slags motsvarighet till reliabiliteten och menas med hur pass tillförlitlig studien är. Pålitligheten av studien ska revideras och granskas för att säkerställa att studien är korrekt gjord. För att en eventuell granskare ska kunna ta del av studiens pålitlighet krävs en utförlig beskrivning av forskningsprocessen, urvalsstrategier och de avgränsningar och begränsningar som gjorts (Bryman, 2018). I denna studie har detta beaktats och en detaljerad metodbeskrivning har genomförts för att läsaren och eventuell granskare ska förstå studiens process, vilka avgränsningar som gjorts samt vilka anledningar som föranlett de tagna besluten.
Möjlighet att styrka och konfirmera innebär att forskaren har handlat utan att involvera egna värderingar eller tyckande i sin forskning. Detta innebär att forskaren ska genomfört sin studie i god tro (Bryman, 2018).
5.4 Etiska reflektioner
De dokument som används är officiella dokument. På grund av att det är officiella dokument och med det är tillgängliga för offentligheten behöver därför inget särskilt etiskt övervägande ske gällande informationen i dokumentet (Socialdepartementet, Skr. 2016:17/10).
Intervjuerna har endast berört yrkesverksammas yrkesverksamma tyckande och
uppfattningar. Intervjudeltagarna har fått information, dels genom mejl och dels genom ett informationsbrev angående varför deltagarna är relevanta för denna studie. Vidare har deltagarna fått information om att deltagandet sker frivilligt och går avbryta utan anledning när som helst under studien, samt hur och vilka de kan kontakta vid eventuella frågor angående studien. Samtycke har konfirmerats både initialt i mejl och genom en
samtyckesblankett som skickats ut till intervjudeltagarna i samband eller efter genomförd intervju. På grund av rådande Covid-19 pandemi har samtyckesblanketten inte kunnat delas ut fysiskt och har istället mejlats. Intervjupersonerna har samtyckt till att inspelning och transkribering av intervjun sker. Anonymitet har utlovats i den mån det går, som nämnts ovan har det valts att inte precisera vilken kommun intervjupersonerna tillhör. Vidare används endast yrkestitlar i form av behandlingspersonal, handläggare, åklagare för att eftersträva anonymitet.
18
5.5 Tematisk analys
För att analysera studiens data har verktyget tematisk analys använts. Tematisk analys innebär att identifiera, analysera och upptäcka samband och skiljaktigheter i data. Verktyget tematisk analys strukturerar och förklarar data detaljrikt (Braun & Clarke, 2006).
Analyseringen har genomförts med hjälp av Braun och Clarkes (2006) sexstegsguide för tematisk analysmetod. Guidens sex steg innefattar att bekanta sig med data, att skapa initiala koder, att tematisera, att rannsaka teman, att namnge och precisera teman samt att framställa en rapport. Nedan kommer den tematiska analysen av studiens empiri presenteras stegvis.
Första steget, att bekanta sig med data skedde i samband med transkribering och fortgick vid kontrolläsning av transkriptionerna och genomlyssning av intervjuerna. Sedan påbörjades en initial kodning betecknad steg två, där en öppen kodning genomfördes utan någon teori bakom. Exempel på koder är “Nyckelpersoner” “Politik” “Komplext”. Således betyder det att materialet har kodats utifrån det som sägs i intervjuerna. Steg tre innefattar en bearbetning där koder sammankopplades och bildade teman. Därpå gjordes en kontroll av teman mot studiens syfte för att säkerställa att syftet och teman överensstämde. I steg fyra reviderades koderna i förhållande till teman, för att säkerställa att koderna identifierats under rätt teman. Detta innebar att koder behölls, kodades om, togs bort eller förflyttades. Resultatet blev således fyra huvudteman, med sammanlagt fjorton underteman och presenteras i tabellen nedan.
6. Resultat/Analys
Empirin presenteras med hjälp av den tematiska analysen utifrån fyra huvudteman, Förutsättningar för ett verksamt våldsförebyggande arbete, Hinder för ett verksamt
förebyggande arbete och Förutsättningar för samverkan samt Hinder för samverkan. Inom respektive huvudtema har underliggande teman använts vilket benämns i tabellen nedan.
Tabell 2: Huvudteman och underteman
Huvudtema Underliggande tema
Förutsättningar för ett verksamt våldsförebyggande arbete
Verksamma Metoder Fokus på unga
Fokus på våldsutövare Normer
Gemensamma definitioner och samsyn Mäns engagemang
19
Hinder för ett verksamt våldsförebyggande arbete
Brist på kunskap Motstånd
Förutsättningar för samverkan Styrning
Samverkansanda Resurs
Hinder för samverkan
Ej etablerad Ej strukturerad
Förutom dessa teman används även den nationella strategin i resultatet för att visa
förhållanden mellan yrkesverksammas beskrivning och styrdokumentet (Socialdepartementet, Skr. 2016/17:10).Resultatet kommer även att analyseras med hjälp av teorin presenterad ovan. För att tydliggöra deltagarnas resonemang kommer citat från intervjuerna att nyttjas. Konfidentialitet beaktas då intervjupersonerna har tilldelats nummer i resultatet.
Intervjupersonerna representerar sina respektive organisationer till exempel Kriminalvården eller Kvinnojouren, se tabell ovan. Detta innebär inte att intervjupersonernas uppfattningar generaliserar hela organisationers åsikter eller uppfattningar utan intervjupersonernas beskrivningar är baserade på enskilda uppfattningar utifrån deras yrkesroll inom respektive organisation och geografiskt område.
6.1 Förutsättningar för ett verksamt våldsförebyggande arbete
Samtliga intervjupersoner lyfter förutsättningar som måste finnas för ett verksamt våldsförebyggande arbete. Bland dessa nämns:
6.1.1 Verksamma metoder
Flera intervjupersoner beskriver etablerade preventionsprogram där MVP, Kärleken är fri och Normstorm ofta påtalas. Metoderna är främst riktade mot skolungdomar och deltagarna beskriver att insatserna främst implementeras på gymnasieskolor. Flera intervjupersoner för diskussion kring att rikta insatserna neråt i åldrarna och belyser att ju tidigare insatser desto bättre.
6.1.2 Fokus på unga
I strategin och tidigare forskning belyses nödvändigheten att arbeta våldsförebyggande med barn och unga. Fokuset på ungdomar återfinns i strategins alla delar, till exempel genom skolverksamhet och idrottsrörelser, ungas specifika utsatthet och risk att bruka våld samt ungas allmänna attityder gentemot våld (Socialdepartementet, Skr. 2016/17:10). Samtliga intervjupersoner i studien poängterar att våldsförebyggande arbete bör fokusera på unga. Intervjupersoner uppger att deras respektive verksamheter antingen redan arbetar med eller
20
vill arbeta med unga personer. Flera intervjupersoner specificerar att arbetet bör börja i tidig ålder.
...det här behöver vi jobba med ännu tidigare än mellanstadiet. Jag kan ju se hur de har begränsade normer för hur tjejer och killar ska vara. ...och de här skojbråken killar emellan och att få den här samsynen kring vad våld är och hur vi kan förebygga det, behöver vi jobba med mycket tidigare. (Intervjuperson 6)
Det råder en enad uppfattning mellan samtliga intervjupersoner, strategin
(Socialdepartementet, Skr. 2016/17:10) och tidigare forskning att våldsförebyggande arbete ska fokusera på unga. Strategin menar att det rätta forumet att nå unga är genom skolan, likt det sätt England testade. En av de viktigaste förutsättningarna för att lyckas i skolan är att ha utbildade vuxna, vilket gör arbetet i skolan till en fråga om fördelning av resurser för att kunna implementera och fullfölja ett våldsförebyggande arbete i skolan (Gadd, 2012).
6.1.3 Fokus på våldsutövare
Samtliga intervjupersoner diskuterar om fokus på män som våldsutövare i våldsförebyggande arbete. Strategin klargör att det våldsförebyggande arbetet bör fokusera på våldsutövare (Socialdepartementet, Skr. 2016/17:10). Intervjupersonerna är överens om att nästa steg i våldsförebyggande arbete är just att våldsutövarna ska behandlas, vilket citatet nedan representerar. Även att intervjupersonerna upplever att strategin i den bemärkelsen har tagit fasta i verksamheter som arbetar med våld (Socialdepartementet, Skr. 2016/17:10).
Intervjuperson 5 beskriver att trots åtgärder ämnade för våldsutsatta och barn har inte situationen förändrats till det bättre över tid.
För att någonstans har vi jobbat i 40 år med att släcka bränder och hjälpa dem som är utsatta istället för de som faktiskt utsätter dem så. ...jag tänker att allt våld kommer någonstans ifrån. Att mannen använder våld finns det en orsak till varför han använder våld, och finns det finns det också en åtgärd man kan göra, tänker jag. Så det tror jag är jätteviktigt att jobba med förövare. (Intervjuperson 5)
Således kan detta härledas till hur ämnet började uppmärksammas på 1970-talet då arbetet var riktat mot våldsutsatta, alltså främst kvinnor och barn (Mattson, 2013).
Intervjupersonerna beskriver att våldsutövare utövar våld av en anledning, vilket i många fall kan behandlas. Intervjuperson 8 berättar att många av deras klienter har försökt söka hjälp för problematik innan de hamnade hos intervjuperson 8, exempelvis med ekonomiskt bistånd eller missbruk. Utifrån intervjuperson 8:s resonemang kan våldsutövare upptäckas tidigare
21
och därmed få hjälp tidigare, vilket skulle kunna leda till ett mer framgångsrikt
våldsförebyggande arbete i ett tidigare skede. Nedan följer en beskrivning av hur behandling med våldsutövare kan se ut.
“...man jobbar med teman med känslor, känsloreglering och kontroll och mycket acceptansstrategier kopplade till känslor, att kunna ha känslor utan att agera på känslorna” (Intervjuperson 8)
Beskrivningen ovan av behandlingens fokus kan vara en indikerad preventionsinsats då behandlingen riktar sig till klienter på en individuell nivå. Detta ligger även i linje med vad den nationella strategin beskriver, att förhindra återfall i brott gällande våld i nära relation och MVK vars ansvarsområde enligt strategin ligger hos rättsväsendet, alltså kriminalvård, polis och åklagare (Socialdepartementet, Skr. 2016/17:10). Detta bekräftas av intervjuperson 2:s resonemang om hur våldet förs vidare genom generationer nedan.
...och jag tänkte att på ett sätt är det här jätteförebyggande, för att man vet att det finns ett våldsarv och har du upplevt våld i din barndom eller blivit utsatt är risken mycket högre att du hamnar i våld i relation eller utövar våld i relation. (Intervjuperson 2)
Intervjupersonerna 1, 2 och 8 beskriver att behandling är en väsentlig del i våldsförebyggande arbete. Vidare beskriver de att de förebygger att nästa generation utövar våld genom att behandla våldsutövarna och refererar till det som att ‘bryta våldscykeln’. Intervjuperson 1 och 2:s staterande bekräftas av Eckhardt et al. (2008) forskning. De tydliggör att behandling enligt intervjuperson 2 och 8:s beskrivning, alltså på individuell nivå krävs för att kunna ge god behandling till våldsutövare. Intervjuperson 8 och Eckhardt et al. (2008) delar
uppfattning att intervjuperson 8:s typ av behandling är evidensbaserad vilket vidare tyder på att det finns effektiva indikerade insatser.
6.1.4 Normer
Ett ämne intervjupersoner ofta återkommer till i intervjuerna är uppfattningar om maskulinitetsnormer och könsnormer. Flera intervjupersoner poängterar att
maskulinitetsnormer är en av orsakerna till att MVK förekommer. Detta tas upp i den nationella strategin där en av utgångspunkterna är att det våldsförebyggande arbetet ska fokusera på maskulinitetsnormer av den anledningen. Strategin poängterar hur
maskulinitetsnormer behöver förändras i hela samhället för ett effektivt våldsförebyggande arbete, alltså på en universell preventionsnivå (Socialdepartementet, Skr. 2016/17:10). Könsroller och normer normaliserar MVK då män använder våld för att kontrollera sin
22
partner, vilket de enligt normerna har rätt till. Vidare uppstår MVK när mannens känsla av manlighet utmanas (Jewkes, 2002). Maskulinitetsnormer behöver även involveras i
behandling, vilket intervjuperson 8 förtydligar.
“...jag tror att vi behöver jobba mycket med maskulinitetsnormer, maskulinitet och så. Jag tycker att det är många, inte alla men många klienter som har en liten stereotyp manlighet som en rustning för en sårbarhet.” (Intervjuperson 8)
Intervjuperson 8 beskriver våldsförebyggande arbete med maskulinitetsnormer på en indikerad nivå. Även det lyfts i tidigare forskning. Där beskrivs att individuell behandling krävs för att på ett framgångsrikt sätt kunna arbeta med våldsutövare utifrån
maskulinitetsnormer (Eckhardt et al., 2008).
6.1.5 Gemensamma definitioner och samsyn
Strategin framhåller att yrkesverksamma inom MVK behöver ha en gemensam syn på vad våld är och hur arbetet med våld ska arta sig (Socialdepartementet, Skr. 2016/17:19). En gemensam syn på våldsförebyggande arbete, var det ska riktas och hur det ska genomföras lyfts fram i intervjuerna som väsentligt för att det ska vara effektivt. Benämningen MVK betonas ofta och förekommer i högre utsträckning än benämningen våld i nära relation. Denna avgränsning görs av bland annat Istanbulkonventionen (2014) och i den nationella strategin (Socialdepartementet, Skr. 2016/17:10), flera intervjupersoner och i stor del av tidigare forskning. Fler än hälften av intervjupersonerna har hänvisat till alla eller någon av de två ovannämnda dokumenten och att de förhåller sig till dem. I intervjuerna framgår även att samtliga intervjupersoner har en liknande definition av våldet. Den mest frekventa
våldsdefinitionen är Per Isdals definition (Isdal, 2001). Intervjuperson 9 betonar även att allt våld inte omfattas av lagstiftningen. Intervjuperson 9 huvudsakliga uppgift är således att arbeta med det våld reglerad i lagstiftningen, trots detta hade intervjuperson 9 en näst intill identisk kunskapsuppfattning om våld jämfört med övriga intervjupersoner. Trots en hög grad av strukturell differentiering inom socialt arbete är våldsdefinitionen gemensam.
Flera av intervjupersonerna berättar att de upplever samsyn gällande våldsförebyggande arbete, framförallt att det ska riktas mot våldsutövare. Det indikerar att verksamheter har tagit till sig strategin gällande det och att det skapar en upplevelse av samhörighet likt flera
intervjupersoner beskriver (Socialdepartementet, Skr. 2016/17:10).
...vi måste prata mer om våldsutövarna och där problemet är, och det tycker jag är en stor skillnad mot hur det var när jag började jobba för då fick man inte prata om att
23
man jobbade med våldsutövare för då var man inte för att jobba med brottsoffer. ...att man ställde de här emot varandra. Nu är ju samhällsklimatet ganska annorlunda. (Intervjuperson 8)
6.1.6 Mäns engagemang
Samtliga intervjupersoner är överens om att mäns engagemang i frågan är viktigt för det våldsförebyggande arbetets effektivitet. Trots samstämmigheten bland intervjupersonerna hade de svårt att exemplifiera konkreta åtgärder för att kunna engagera fler män. Ett par intervjupersoner hade däremot teorier om hur det skulle kunna ske. Exempel följer nedan.
Ja, jag tror att man kanske behöver trycka lite grann mer på vad män har att vinna på det. … jag tror också att man måste visa upp vad en annan bild av vem den jämställda mannen är. ...det måste faktiskt kunna vara okej att ha ett grovjobb men ändå vara okej liksom. Vara man och stå för bra saker och så. (Intervjuperson 7)
Intervjuperson 7 poängterar att samhället behöver en alternativ bild till vem den jämställda mannen är. Intervjuperson 7 förklarar vidare att stereotyp manlighet inte behöver ifrågasättas i direkt koppling till jämställdhet våldsförebyggande arbete. Intervjuperson 5 resonerar kring att män uppmärksammas mer positivt och påtagligt i jämförelse med kvinnor, vilket de menar kan användas som motivation till att engagera män i frågan.
Generellt när killar och män engagerar sig i de här frågorna, när de väl gör det så tas det ju emot väldigt, det hyllas ju ofta kanske mycket mer än när vi säger de här sakerna. Så det är kanske på det sättet lättare nästan att ta det steget om man nu gillar att få lite beröm. (Intervjuperson 5)
Intervjuperson 7 och 5 föreslår att lyckade strategier att engagera fler män kan vara att motivera genom att uppmärksamma och berömma när engagemang finns. Alltså att tydligt visa vad männen har att vinna på att engagera sig. Engagemang av män i våldsförebyggande arbete kan därav möjliggöra att synen på våldsförebyggande arbete blir mer könsneutral eller på lång sikt en dominerande mansfråga. Flera intervjupersoner har lyft att våldsförebyggande egentligen är en mansfråga på grund av att män främst är ansvariga för våldet (Brå, 2020). Detta kan leda till att frågan får högre status och prioriteras i högre uträckning i samhället, vilket kan generera ett mer framgångsrikt arbete.
6.1.7 Eldsjälar
En tydlig beståndsdel inom framgångsrikt våldsförebyggande arbete från empirin är eldsjälar. Ett flertal intervjupersoner beskriver att våldsförebyggande arbete är och länge har varit
24
beroende av eldsjälar. Samtidigt betonar samtliga intervjupersoner att eldsjälar inte är hållbart över tid. De förklarar att de upplever ett motstånd gentemot våldsförebyggande arbete vilket generar mycket arbete och är anledningen till varför eldsjälar kommer och går i verksamheter då de efter en period inte orkar.
“Jag var inte förberedd på att det skulle bli så stort motstånd. Det är jobbigt, skitjobbigt. Men man vill ju det, man får verkligen brinna för det för att jobba med det tror jag för annars ger man upp.” (Intervjuperson 4)
De flesta av intervjupersonerna beskriver att intresset för våldsförebyggande arbete varierar från person till person och att upprätthålla ett våldsförebyggande arbete kräver en eller flera eldsjälar för att driva arbetet framåt. Det kan även förklara likt Intervjuperson 4 beskriver att en stark vilja eller passion för att arbeta med ämnet är nödvändig för att orka arbeta trots intervjupersonernas upplevda motstånd. Vidare kan det tydliggöra varför det
våldsförebyggande arbetet är beroende av just eldsjälar. Det ovan presenterade
eldsjälsfenomenet kan utgöra en integrering på horisontell nivå, detta på grund av att det med eldsjälar oftast förekommer en vilja att arbeta tillsammans (Axelsson & Bihari Axelsson, 2007). Nedan berättar intervjuperson 7 om ett exempel från en skola där en ny rektor var en eldsjäl.
...och han sa såhär, att är ni inte med på det här alltså mentorer, och det var allt från mentorer och stödpersonal, är ni inte med på det här, då har ni ingenting här och göra. Det är såhär vi ska arbeta på den här skolan, punkt slut. (Intervjuperson 7)
Intervjuperson 7 förtydligar att de genom rektorn lyckades upprätta ett givande samarbete för ett våldsförebyggande arbete vilket ledde till framgång gällande till exempel våldsincidenter och polisutryckningar till skolan. Denna framgång förklarar intervjuperson 7 varade fram till att rektorn slutade då den nyanställda rektorn inte prioriterade det våldsförebyggande arbetet lika högt. Intervjuperson 7 beskriver en samverkan mellan sin verksamhet och en skola vilken kan förstås i kombination av vertikal och horisontell integrering. Således innebär det en samverkan mellan verksamheter med stöd och styrning från chefer eller ledning tillsammans med en samstämmighet att genomföra samverkan från medverkande personal. Samarbetets upphörande vid rektorsbytet kan förklaras genom att den vertikala integreringens samsyn inte överensstämde med tidigare rektors uppfattningar (Axelsson & Bihari Axelsson, 2007).
25
6.2 Hinder för ett verksamt våldsförebyggande arbete
6.2.1 Brist på kunskapStrategin framhäver att kunskap om våld är fundamentalt för det våldsförebyggande arbetet (Socialdepartementet, Skr. 2016/17:10). Samtliga intervjupersoner lyfter att kunskap om våld i allmänheten, verksamheter och direkt berörda i våldet är begränsat till att våld endast är fysiskt och grovt när det i verkligheten innehar ett flertal dimensioner. En av deltagarna uppger att klienter ibland blir förvånade och lite chockade efter de fått höra Per Isdals (2001) definition av våld.
...det händer att de går ut från första samtalet och säger att de inte hade en aning om att de faktiskt utövar våld och nån har sagt att när jag kliver ur den här dörren så är jag både misshandlare och våldtäktsman. (Intervjuperson 1)
Flera intervjupersoner berättar upplevelser av att både våldsutövare och våldsutsatta inte har haft någon aning om vad de har utsatt någon annan för eller själv blivit utsatt för. Samtliga intervjupersoner kommer ifrån olika verksamheter från olika samhällsskikt vilket kan
indikera att bristen av kunskap om våld återfinns i alla dessa skikt och möjligtvis genomsyrar stora delar av samhället, vilket utgör ett hinder i det våldsförebyggande arbetet.
I relation till preventionsnivåerna beskriver intervjuperson 2 och 8 att de möter okunskap i exempelvis individuell behandling, vilket gör att kunskapsspridning av våld sker på en indikerad nivå. En framgångsrik indikerad preventionsinsats kan leda till en selektiv
preventionsinsats om den behandlade klienter tar till sig kunskapen och i sin tur sprider den till sina umgängeskretsar. Däremot med allmänhetens brist på kunskap om våld i beaktning tyder det på att universell prevention inte är framgångsrik än. Det är sannolikt att allmänheten har svårt att identifiera när våld sker, att våldsutövare inte är medvetna om när och hur de använder våld och att våldsutsatta inte vet att de blir utsatta för våld. Kunskap om våld sprids på en indikerad nivå genom behandling, vilket kan leda till en selektiv preventionsinsats om behandlingen fick ett positivt resultat. Således kan det indikera att den universella
preventionsinsatsen inte är tillräckligt utvecklad och saknar bredd för att nå ut till samhället.
6.2.2 Motstånd
Resultat presenterar flera delar i våldsförebyggande arbete där strukturer har en påverkan. Samtliga beskriver svårigheter att implementera våldsförebyggande arbete i nya
verksamheter. De berättar att verksamheter är fokuserade på sitt specifika arbete och har en tendens att hänvisa till sina uppdrag och peka på att våldsförebyggande inte direkt finns i
