Vad säger utrikesministern?
En jämförande studie av danska och svenska utrikesministrars mål och
medel
Felix Plantin
A comparison between the Danish and Swedish foreign ministers' expressed goals
Statsvetenskap: Politik, organisation och ledning Kandidatuppsats - 15 hp
Vårtermin 2020 Handledare: Mats Fred
”Utrikespolitiken är för viktig för att man ska kunna överlåta den åt andra än utrikesministern.” - Willy Brandt (1913-1992)
Abstract
Denna undersökning syftar till att, genom att studera tal gjorda av danska och svenska utrikesministrar under åren 2014-2020, finna likheter och skillnader mellan Sveriges och Danmarks diskurs i förhållande till utrikespolitiken samt studera hur denna diskurs förändrats över tid. Genom en idéanalys görs en kvalitativ analys av talen på vilken teorier kring utrikespolitiska mål och medel appliceras. Undersökningen visar att de ideologiska målen är de starkaste i de båda ländernas diskurser, att Danmarks utrikespolitik är mindre fokuserad på icke-europeiska länder än Sveriges och att Sverige bedriver en mer kritisk och oppositionell utrikespolitik.
Nyckelord: Utrikespolitik, Ideologiska mål, Välfärdsmål, Utrikespolitiska mål och medel, Danmark, Sverige
1 Inledning ... 5
1.1 Syfte ... 5
1.2 Frågeställningar ... 6
1.3 Avgränsningar ... 6
2
Bakgrund och tidigare forskning ... 7
2.1 Svensk och dansk utrikespolitik – en överblick ... 7
2.2 Tidigare forskning ... 8
3
Teoretiskt ramverk ... 10
3.1 De utrikespolitiska målen ... 10
3.2 Säkerhetsmål ... 10
3.3 Välfärdsmål ... 11
3.4 Ideologiska mål ... 11
3.5 Utrikespolitiska medel ... 12
4 Metod ... 13
4.1 Komparativ metod ... 13
4.2 Idéanalys enligt VBF (VDP) ... 14
5 Materialet ... 17
6 Idéanalysen ... 18
6.1 Operationalisering och framställning ... 18
6.2 Resultat ... 19
6.2.1 2014 ... 19
6.2.2 Sverige ... 19
6.2.3 Danmark ... 21
6.2.4 2017 ... 22
6.2.5 Sverige ... 23
6.2.6 Danmark ... 25
6.2.7 2020 ... 28
6.2.8 Sverige ... 28
6.2.9 Danmark ... 30
6.3 Sammanfattning av resultatet ... 32
7 Analys – målens och medlens förekomst ... 36
8 Avslutande diskussion ... 43
1 Inledning
I detta arbete ämnar jag undersöka hur den utrikespolitiska diskursen skiljer sig åt mellan Sverige och Danmark genom att studera utrikesministrars tal. Ministrarnas tal kommer undersökas dels i förhållande till varandra och dels hur den har förändrats över en sexårsperiod.
De nordiska länderna delar flertalet samhällsstrukturella, kulturella, ekonomiska, juridiska och språkliga likheter. Utformandet av välfärdssystemet och våra politiska system anses ofta vara unikt och benämns allt som oftast som den så kallade ”nordiska välfärdsmodellen”. Inom studier av internationella relationer placeras de ofta som en gemensam grupp med mycket gemensamt trots att deras internationella synsätt och tillvägagångssätt inte alltid präglats av en lika gemensam utformning (Archer, 95, 2014).
De båda ländernas historiska utveckling har även de varit likartade liksom kulturen, religionen, språket, strukturen och politiken. Från ett utrikespolitiskt perspektiv tävlade länderna länge om rollen som den regionala stormakten och inget av de har något nämnvärt kolonialt förflutet. Båda har prövat neutralitet under långa perioder och idag ingår de i flertalet gemensamma internationella organ.
I denna jämförande studie undersöks ett antal tal gjorda av utrikesministrar i Danmark och Sverige mellan år 2014-2020. Detta görs genom en idéanalys som ska skapa ordning i utsagorna. När idéerna är blottlagda sorteras de sedan in i de så kallade utrikespolitiska målen och medlen. Genom att studera vilka idéer som kommer till uttryck samt vilka utrikespolitiska mål och medel dessa idéer ger uttryck för, är förhoppningen att finna skillnader mellan två till synes lika länder inom ett politikområde där jag anser skillnaderna mellan Sverige och Danmark vara relativt okända, nämligen utrikespolitiken.
1.1 Syfte
I detta arbete är det övergripande syftet att undersöka vad som skiljer den danska respektive svenska diskursen och dess innehåll i förhållande till utrikespolitiken. I likhet med Denk (2002, 8) är den övergripande ambitionen med denna jämförande studie att genom att jämföra dessa två länder kunna få förståelsen för politiska system, deras uppbyggnad, orsaker och betydelse. Esaiasson et al. (2017, 213) beskriver vidare att: ”textanalytikern är intresserad av vad, vilka, hur och vilken sorts idéer som är
rådande i en viss kontext och på vilket sätt dessa förändrats över tid och plats.” Varför-frågor är således
mindre intressanta för textanalytikern och jämförandet blir det centrala. På en mer konkret nivå innebär det övergripande jämförande syftet att jag ämnar undersöka hur det språkliga innehållet har ändrats över tid samt hur skillnaderna ser ut mellan länderna.
1.2 Frågeställningar
1. Hur skiljer sig de svenska och danska utrikesministrarnas tal åt när vi undersöker a) idéinnehållet och b) de utrikespolitiska målen och medlen?
2. Har det skett en förändring mellan åren 2014-2020 och hur ser denna ut?
1.3 Avgränsningar
Studiens omfång är begränsat och avser att undersöka hur en aspekt av utrikespolitiken kan skilja sig åt, nämligen genom att studera utrikesministrarnas idéinnehåll samt vilka mål och medel som tilltalas och används under en sexårsperiod i förhållande till utrikespolitiken. Att undersöka skillnader och likheter i de två ländernas syn på utrikespolitiken går naturligtvis att göra på alla möjliga tillvägagångsätt, och denna studie är ju enbart ett sätt att studera denna skillnad. Det går även att diskutera i vilken utsträckning utrikesministrars ord egentligen är representativa för ett lands utrikespolitiska hållning och framtoning. Jag vill dock hävda att när utrikesministrar talar om sitt land i förhållande till utrikespolitik är det relativt representativt för regeringens inställning i frågan, inte minst då utrikespolitik är ett område som ofta är koncensusbaserat mellan partierna i landet vilket kommer redovisas närmare längre fram i arbetet. I detta arbete undersöks alltså inte faktiskt utrikespolitiskt handlande i praktiken utan snarare vad länderna uttrycker sig vilja åstadkomma inom utrikespolitiken.
Värt att poängtera är att jag inte är flytande i det danska språket och språkförbristningar kan förekomma. Då svenska är mitt modersmål vågar ändå jag påstå att jag har en relativt god förståelse för åtminstone skriven danska, som ju utgör delar av materialet i denna undersökning. De språkförbistringar som trots allt skulle kunna förekomma har däremot förhoppningsvis eliminerats med hjälp av internetbaserade översättningstjänster.
Undersökningsperioden på sex år kan framstå som relativt kort. Valet av tidsintervall grundar sig i slutsatsen att materialet från 2014-2020 var innehållsrikt, lättillgängligt och intressant att studera, varför valet ändå föll på tal från dessa år. En framtida studie hade naturligtvis kunnat jämföra tal från ett större tidsintervall och förmodligen identifierat ännu större skillnader i diskursen. Jag menar vidare att användandet av ett kort tidsintervall likväl kan ses som en undersökning i sig där slutsatsen kan landa i att mycket ändrats på sex år men likväl att lite förändring skett på sex år.
Värt att betona är även att EU i många avseenden för en gemensam utrikespolitik. I detta arbete utelämnas en djupare diskussion kring denna gemensamma politik. Det bör ändå nämnas att EU naturligtvis påverkat dessa länders utrikespolitiska diskurs och prioriteringar, något jag i denna studie inte heller valt att fokusera på.
2 Bakgrund och tidigare forskning
I detta kapitel redovisas en sammanfattning av de båda ländernas utrikespolitik, observera att detta endast är en summering av de båda ländernas utrikespolitik för att ge läsaren en bättre förståelse för den historiska utvecklingen. Efter sammanfattningen följer en redogöra för forskning som ansetts relevant för detta arbete.
2.1 Svensk och dansk utrikespolitik – en överblick
Både Danmark och Sverige är små, rika demokratiska stater med snarlik historia, kultur, religion, språk och samhällsstruktur. I jakten på att vara den regionala stormakten är det faktiskt få länder i världen som utkämpat så många krig mot varandra som Danmark och Sverige. Historien till trots ingick dock de nordiska länderna under 1800- och 1900-talet i säkerhetsgemenskaper och hotet om konflikter mellan länderna avtog sakteligen (Gustavsson 2014, 264). Båda länderna prövade under långa perioder neutralitetsstrategier. Danmark ockuperades däremot, som bekant, under andra världskriget då Sverige förblev neutralt och undslapp således en ockupation av tyskarna. Även om det finns delade meningar om i vilken utsträckning Sverige, i realiteten, förblev neutralt var neutraliteten den officiellt förda politiken och Sverige har, till skillnad från Danmark, inte varit involverat i någon direkt konflikt på över 200 år. Efter andra världskriget fanns försök att etablera en stark nordisk försvarsunion, men dessa förhandlingar misslyckades i stor utsträckning på grund av att Norge och Danmark ville gå med i försvarsalliansen NATO medan Sverige valde att avstå (Archer 2014, 97). Som bekant är Danmark än idag medlem i NATO medan Sverige vidhåller sin neutralitetspolicy trots ett utökat partnerskap med NATO och säkerhetsgemenskaper med flertalet länder.
Under kalla kriget var, trots lite olika säkerhetsstrategier, hotbilden densamma i båda länderna; den ansågs huvudsakligen komma från Sovjetunionen och länder i Warszawapakten (Ibid, 265). Hotbilden, som vi ska se mer i idéanalysen, beskrivs av de båda länderna fortfarande i huvudsak komma från Ryssland. Bekant för de flesta är att både Danmark och Sverige är medlemmar i EU, Danmark anslöt 1973 och Sverige 1995. Båda länderna har efter EU-medlemskapet behållit sin valuta även om Danmark har ett permanent undantag gällande införandet av euron, något Sverige inte har.
Många studier menar att just små, rika, demokratiska stater som Sverige och Danmark tenderar att allt som oftast lever i fred med sina grannar, värna om internationell organisering och säkerhet samt ansluta sig till flertalet internationella konventioner och avtal (Gustavsson 2014, 264). Detta syns även inom FN och andra internationella organ där båda länderna för ett tätt samarbete och ses bland många som så kallade ”like-minded countries” (Elgström 1982, 11). Inom internationella organ bedriver både Sverige
och Danmark ett snarlikt och starkt engagemang för exempelvis u-länders intresse och nedrustningsfrågor.
Sverige lade under det kalla kriget stora resurser på det militära försvaret. Detta sågs som ett viktigt inslag i upprätthållandet av neutraliteten där upprustning ämnade att få fienden att se ett angrepp på Sverige som alltför kostsamt (Archer 2014, 99). Även om mycket var likt mellan det svenska och danska engagemanget i u-landsfrågor och nedrustning menar Archer (Ibid, 99-102) att den danska ambitionen huvudsakligen kom först efter kalla kriget. Medan Sverige mer och mer kom att nedprioritera sin militära förmåga blev Danmark mer beslutsam om att föra en mer aktiv utrikespolitik, bland annat med ökat fokus på internationell terrorism och med ett starkare engagemang inom NATO (Ibid).
Danmark deltog även i USA:s insatser i Afghanistan och Irak inom ramen för NATO-samarbetet i början av 2000-talet. Även om Sverige har haft trupper i båda dessa länder, i fredsbevarande syfte, och deltagit i FN-insatser, förde Danmark ett aktivt krig mot terrorism och extremism vilket även uttalades under regeringen Rasmussen (Ibid, 103).
2.2 Tidigare forskning
Relativt få studier har gjorts som jämfört dansk och svensk utrikespolitik. Ole Elgström (1982) jämför i sin doktorsavhandling Aktiv Utrikespolitik den parlamentariska utrikesdebatten mellan åren 1962–1978. Elgström genomför vad han kallar en argumentationsredogörelse för utrikespolitiska debatter i de båda ländernas parlament för att sedan sammanföra och kategorisera dessa efter vad han beskriver som de tre olika tankeskolorna (Elgström 1982, 14). Den första tankeskolan beskriver Elgström (1982, 19) som
traditionalisterna, vilka anser att nuvarande system är något som är oföränderligt där små stater som
Sverige och Danmark i huvudsak endast har att förhålla sig till stormakternas agerande inom världspolitiken och mängden militär makt är det som avgör en stats möjlighet att påverka internationella skeenden. Vidare kan moraliska avvägningar inte göras i förhållande till utrikespolitik i den traditionalistiska tankeskolan. Reformisterna beskrivs som skeptiska till rådande system och menar att små stater aktivt måste arbeta för att stärka sin ställning i förhållande till stormakterna (Ibid, 20). Moraliska principer bör och kan spela en avgörande roll vid staters agerande och en fredlig värld kan åstadkommas även med hjälp av små staters agerande. Revolutionärerna vill helt ändra rådande system. Nuvarande system innebär att en liten stat har ytterst lite påverkanskraft och ju fler stater som inser detta, och som omvandlar sitt system, ju fler kommer möjligheterna att påverka internationella skeenden att bli (Ibid).
Elgström drog slutsatsen att även om Danmark och Sverige i många aspekter argumenterade för en väldigt lik utrikespolitik var traditionalistiska idéer långt mer utbredda i Danmark än i Sverige (Ibid,
198). Danmark hade även mindre benägenhet till internationell kritik av stormakter och exempelvis USA sågs som en naturlig pusselbit för att garantera landets säkerhet. De svenska attityderna präglades av ett större självförtroende och parlamentariker uttalade ofta att Sverige skulle ta på sig ledarroller inom internationell politik. Dansk utrikespolitik präglades av betoning på försiktighet och återhållsamhet inom utrikespolitiken medan Sverige förde en mer aktiv och kritisk utrikespolitik (Ibid).
En annan intressant studie är Joakim Norbergs doktorsavhandling Ideologiska mål och utrikesdebatt (2008) där Norberg analyserat den utrikespolitiska debatten i Sveriges riksdag kring Vietnam- och Irakfrågan. Genom att studera debatter bland de största svenska riksdagspartierna med utgångspunkt på Vietnam- och Irakfrågan undersöker Norberg hur de ideologiska målen sett ut bland de svenska riksdagspartierna och förändrats över tid i förhållande till utrikespolitiken.
Norberg menar att det finns förväntningar på partierna i relation till utrikespolitik, nämligen att de i hög grad präglas av konsensus (Ibid, 2). Detta menar Norberg bottnar i huvudsakligen två orsaker. För det första brukar det anses vara av nationellt intresse att stå enade i omvärldsfrågor. För det andra brukar partierna anse sig vinna mer på att lägga fokus på inrikespolitiska frågor och de kan dessutom förlora röster på att framstå som splittrare av den utrikespolitiska enigheten (Ibid). Norberg fokuserar på de så kallade utrikespolitiska målen: säkerhetsmål, välfärds/ekonomiska mål och ideologiska mål. Norberg är dock främst intresserad av de ideologiska målens betydelse. Norberg menar att ideologi tenderar att främst kopplas till inrikespolitik medan utrikespolitiken snarare förknippas med materiella mål, säkerhet och ekonomisk välfärd (Ibid, 3). Genom att studera vilka utrikespolitiska mål de svenska partierna tycks ge uttryck för samt vilka värden och medel som uttrycks redogör Norberg för partiernas ideologiska grund i sin argumentation kring Vietnam- och Irakfrågan. Då även detta arbete haft de utrikespolitiska målen som teoretiskt perspektiv har Norbergs studie i många avseenden influerat detta arbete. Norberg intresserar sig dock mer av jämförande av partier medan denna studies fokus ligger på jämförande av länders officiella hållning och hur den förändrats över tid.
Norbergs slutsatser var att i relation till Vietnamfrågan uttryckte alla partier följande ideologiska mål: betydelsen av medmänsklighet, demokrati och självbestämmande. Andra värden så som solidaritet,
rättvisa och mänskliga rättigheter uttrycktes endast av ett eller några partier (Ibid, 281). I relation till
Irakfrågan uttryckte alla undersökta partier de ideologiska målen mänskliga rättigheter, internationell
säkerhet, demokrati och självbestämmande medan jämställdhet, frihet eller öppenhet endast uttrycktes
3 Teoretiskt ramverk
Nedan följer en mer ingående beskrivning av de så kallade utrikespolitiska målen, som utgör denna studies teoretiska ramverk.
3.1 De utrikespolitiska målen
I detta avsnitt beskrivs den teori som applicerats när materialet analyserats och hur detta kan motiveras teoretiskt och med hänsyn till utrikespolitisk litteratur. Mer konkret utgörs teorin av de så kallade
utrikespolitiska målen och medlen, vilka även de kommer att beskrivas.
Jönsson, Elgström och Jerneck (1992, 74) menar att det å ena sidan inte går att finna något ensamt huvudmål för alla staters utrikespolitik men att det å andra sidan går att, åtminstone på en abstrakt nivå, särskilja tre övergripande målkategorier: säkerhetsmål, välfärdsmål och ideologiska mål. Dessa mål anses inom de flesta skolor av internationell forskning återfinnas i alla staters utrikespolitik. Inom den länge dominerande IR-teorin realismen låg länge tyngdpunkten på maktbegreppet och staters strävan efter denna. Men realismens omvärldsyn har mer och mer kommit att ifrågasättas och Gustavsson (2014, 262) menar att utrikespolitikens drivkrafter analyseras lättare genom att tänka sig att stater snarare önskar realisera de tre måltyperna: säkerhet, välfärd och ideologi. Även Norberg (2008) använder de tre måltyperna i sin analys av svenska partiers utrikespolitiska mål men har även konstruerat och adderat egna mål som har sin utgångspunkt i teorier kring partibeteenden.
De tre målen är i viss mån sammanbundna och en stats utrikespolitiska handling kan ses ämna sträva mot flera mål på samma gång. Liksom Norbergs studie (2008) är de utrikespolitiska målen vad som kommer utgöra detta arbetets teoretiska ramverk. Det är utifrån utrikespolitiska mål och medel som materialet, i detta fallet talen, kommer analyseras efter det att idéanalysen genomförts och resultatet av denna presenterats. Nedan följer en redogörelse över de tre utrikespolitiska målen och de fyra medlen.
3.2 Säkerhetsmål
Med säkerhetsmål menas att stater värnar om sin territoriella integritet men även om att kunna garantera medborgarnas säkerhet och statsskicket som sådant (Gustavsson 2014, 262). I säkerhetsmålet ingår också bibehållandet av suveräniteten och självbestämmandet (Jönsson, Elgström och Jerneck (1992, 74). Vägen för detta mål kan innefatta en defensiv såväl som offensiv politik. Bland annat har Israels ockupation av Västbanken, Sinai, Golanhöjderna och Libanon motiverats utifrån tanken att anfall är bästa försvar (Ibid, 75). Vidare är det av yttersta vikt att närregionen eller områden där staten har sin intressesfär är stabila. Exempelvis ville Sovjetunionen efter andra världskriget etablera en buffertzon gentemot väst genom socialistiska maktövertaganden i Östeuropa, och USA:s inbladning i
latinamerikanska länder kan ses på ett motsvarande sätt (Ibid). Norberg (2008, 20) beskriver hur man inom realismen främst syftar på militära hot men att liberalismen kom att bredda denna syn och även inkludera ekonomiska hot så som fattigdom, miljömässiga hot så som klimatförändringar, samhälleliga hot så som sönderfallande stater eller hot från icke-statliga aktörer så som brottslighet och terrorism. Den så skallade ”breda säkerhetsagendan” är med andra ord ganska allomfattande och det råder vissa meningsskiljaktigheter mellan forskare gällande vad som bör betraktas som säkerhetsmål idag då exempelvis klimatet givits hög prioritet i utrikespolitiken och således kan ses som ett hot mot den fysiska säkerheten (Gustavsson 2014, 263). Att bekämpa fattigdom eller sprida landets egna normer till omvärlden brukar dock ses som ideologiska mål snarare an säkerhetsmål, vilket ska beskrivas längre fram i detta kapitel. Men att exempelvis bekämpa fattigdom kan, med en bred syn på säkerhetsbegreppet, på sikt även gynna säkerhetsmålet.
3.3 Välfärdsmål
Välfärdsmål (även kallade ekonomiska mål) innebär att stater behöver uppnå någon form av ekonomisk trygghet. Förr i tiden var den så kallade merkantilismen den dominerade doktrinen. Denna innebar att stater strävade efter att samla på sig så mycket rikedom som möjligt inom landet samtidigt som staterna ville skydda den egna marknaden genom tullar och handelshinder (Wollinger 1997, 41). Detta resulterade i att staterna blev större och färre. Idag är situationen snarare att det finns fler stater och en ökad interdependens dem emellan (Ibid). Små stater kan inte vara självförsörjande och därför har beroendet mellan stater ökat för att dessa ska klara av sina välfärdsmål. Ekonomiska mål för staten kan ses som ett sätt att höja medborgarnas standard (Jönsson, Elgström och Jerneck 1992, 75). Många stater ser de ekonomiska relationerna till omvärlden som minst lika viktiga som inrikespolitiska åtaganden för att stärka sysselsättningen i landet. Norberg (2008, 22) beskriver hur utrikeshandelsstrategier som självförsörjning, merkantilism/protektionism, frihandel, ekonomiska koalitioner, karteller och regionala handelsavtal alla kan vara instrument politiker kan tänkas förespråka för att uppnå det ekonomiska målet. Det kan alltså handla om att både skydda den egna marknaden såväl som att etablera nya handelspartners.
3.4 Ideologiska mål
De ideologiska utrikespolitiska målen innebär att länder har en vilja att sprida och värna om sina värderingar i omvärlden (Ibid, 18). Vi har alltså i mångt och mycket att göra med normer och idéer om hur saker och ting bör vara även utanför landets egna gränser. Gustavsson (2014, 263) menar att dessa mål kan innefatta spridandet av exempelvis den egna statens statsskick, religion eller synen på arbetsmarknadsfrågor. USA:s och Sovjetunionens försök att sprida sin samhällsmodell under kalla kriget kan ses som ett exempel på just detta. Genom att länder ”missionerar” sin samhällsmodell till andra länder kan på sätt både säkerhet- och välfärdsmål främjas (Jönsson, Elgström och Jerneck 1992,
76). Vidare menar Gustavsson (2014, 264) att de ideologiska målen har varit extra centrala i svensk utrikespolitik. Elgström (1982, 31) väljer att kalla de ideologiska målen för altruistiska mål och menar att en altruistisk politik har ett antal syften. Detta kan handla om att befrämja eller försvara värden, normer eller idéer men det kan också innebära att idéer och normer, som mänskliga rättigheter, ska gälla alla länder och inte bara det egna. Ideologiska mål innebär inte sällan även biståndsarbete, humanitära insatser eller fördömande av andra länder.
Avslutningsvis bör det som nämndes i inledningen förtydligas, nämligen att gränsdragningen mellan dessa tre mål kan vara otydlig. Eftersom det finns ett samspel mellan målen så påverkas även möjligheterna för den enskilda staten att förverkliga alla mål samtidigt (Elgström 1982, 33). Exempelvis kan ideologiska mål som biståndsgivande ifrågasättas under ekonomiska kriser där staten hellre lägger pengar på den egna befolkningen och det blir således ett konkurrensförhållande mellan välfärdsmålet och det ideologiska målet (Ibid, 34).
3.5 Utrikespolitiska medel
För att realisera de utrikespolitiska målen finns det ett antal utrikespolitiska medel för en stat att ta till:
- Propaganda: Här handlar det om att göra sin uppfattning känd hos andra stater eller aktörer gällande var man står i en viss fråga. Det kan exempelvis innebära att genom offentliga uttalanden eller i institutionella arrangemang vilja sprida den egna statens värdegrund eller samhällsmodell (Gustavsson 2014, 263). I krigstid kan propagandamedlet istället beskrivas som psykologisk krigsföring och tar då andra uttryck (Jönsson, Elgström och Jerneck 1992, 93). Detta kan exempelvis innebära att de stridande parterna vill sprida misstro bland befolkningen i det andra landet för att dessa ska revoltera eller göra uppror mot ledarna (Ibid). I fredstid menar Jönsson, Elgström och Jerneck (1992, 95) att särskilt små stater har använt sig av internationellt riktad opinionsbildning för att främja sina intressen. Små stater har ofta begränsad ekonomisk och militär styrka och således kan opinionsbildning vara ett billigt verksamt politiskt instrument (Ibid).
- Ekonomiska medel: Jönsson, Elgström och Jerneck (1992, 89) gör en distinktion mellan olika typer av ekonomiska medel: a) ekonomiska åtgärder som enbart tas i ekonomiskt syfte (vilket kan få politiska sidoeffekter), b) ekonomiska medel som sätts in för att nå politiska mål och c) ekonomiska åtgärder avsedda att påverka både ekonomiska och politiska förhållanden. Gustavsson (2014, 263) resonerar i liknande termer och exempelvis embargon eller bojkotter kan användas för att uttrycka missnöje, isolera och i slutändan påverka den andra staten. Exempel på ekonomiska medel är EU:s sanktioner mot Ryssland efter dennes annektering av Krimhalvön.
- Diplomati: Diplomati är enkelt uttryckt kommunikation mellan staters regeringar. Enligt Jönsson, Elgström och Jerneck (1992, 79) har nästintill alla stater kommit fram till att någon form av diplomatiska förbindelser är nödvändigt. Diplomati kan exempelvis ske genom ambassader, multilaterala institutioner eller direkt mellan ledare. Gustavsson (2014, 263) beskriver att ett viktigt inslag i diplomati är förhandlingar vilket resulterar i att parter utväxlar eftergifter, löften och tjänster för att nå diverse överenskommelser.
- Militära medel: Våld och tvång är det yttersta maktmedlet (Ibid, 264). Vanligtvis är militär styrka ett medel för att avskräcka omgivningen. Militära medel kan dock ha olika betydelser för olika länder. En vanlig uppfattning är till exempel att militära medel inte har någon egentlig betydelse i relationerna mellan EU:s medlemsländer (Ibid).
Alla medel innebär någon form av kostnad, något som beslutsfattare alltid måste förhålla sig till innan ett visst medel tas till för att uppnå ett visst mål (Gustavsson 2014, 264). Med andra ord handlar det helt enkelt om en ”cost-benefit-analys”. Militära medel är inte sällan de mest kostsamma (Jönsson, Elgström och Jerneck 1992, 83).
4 Metod
I detta kapitel presenteras studiens tillvägagångssätt och den metod som kommer tillämpas i idéanalysen av materialet.
4.1 Komparativ metod
I detta arbete används en komparativ metod. Komparativa studier kan delas upp i fallstudier, statistiska och fokuserande sådana. Komparativa fallstudier brukar karaktäriseras av att ett land undersöks gentemot ett flertal faktorer (Denk 2002, 40). Komparativa statistiska studier kännetecknas av att många länder undersöks mot ett mindre antal mindre komplexa faktorer, de är alltså ofta av kvantitativ karaktär.
I detta arbete är det däremot den fokuserande komparativa metoden som används. Vid fokuserade studier används ett fåtal länder gentemot en central eller beroende faktor. Vanligtvis jämförs två till fem länder med tyngdpunkt på en central aspekt. Vidare finns det två former av fokuserande studier: most similar
systems design (MSSD) och most different systems design (MDSD) (Ibid, 42-43). Som namnet antyder
ämnar forskaren som tillämpar MDSD att undersöka till synes olika länder. Likheter mellan länderna kan genom MDSD vara potentiella förklaringar till det som undersöks (det vill säga den beroende faktorn) (Ibid, 43). Med MSSD är idén att skillnader kan förklaras med just skillnader. Alltså är skillnaderna mellan två lika länder en potentiell förklaring till det som undersöks. Ett vanligt problem med MSSD är däremot att det kan vara svårt att avgöra vilka skillnader som faktiskt påverkar den
beroende faktorn (Ibid). Däremot minskar risken för denna skevhet ju mer lika länderna är. I detta arbete används MSSD.
Nedan redovisas en summering av min undersökningsdesign:
Tabell 1 Undersökningsdesign
Vilka egenskaper undersöks? Utrikesdiskursen
Vilka objekt undersöks?
Innehållet i
utrikesministrars tal
Vilka länder undersöks? Sverige & Danmark
Vilken tidsperiod undersöks? 2014-2020
Vilket underlag/material? Tal
4.2 Idéanalys enligt VBF (VDP)
I systematiserade textanalyser är analytikern i behov av att bringa ordning i texter genom tematik, systematik eller helt enkelt ordna innehållet i enklare kategorier (Esaiasson et al. 2015, 213). För att få en bild över idéinnehållet och på ett systematiskt sätt ordna diverse utsagor i materialet använder jag mig av ”VBF-modellen”1, vilket står för värden, beskrivningar och föreskrifter. Modellen är användbar vid kvalitativ analys av idéer och ideologier där idéerna i den undersökta texten visar sig i form av dessa tre dimensioner (Bergström och Svärd 2018, 145). Det här sättet att studera en text kan ses som ett sätt att identifiera idéerna genom en given modell allt eftersom texten läses. Modellen heter på engelska
VDP-triad vilket står för values, descriptions och prescriptions. Vedung (2018, 199) väljer att i sin
beskrivning av Lindbergs modell översätta dessa till värderingar, beskrivningar och rekommendationer (VBR-triaden). I detta arbete kommer däremot översättningen föreskrifter användas snarare än
rekommendationer, vilket används av Bergström och Svärd i deras översättning av modellen i Textens mening och makt (2018, 145).
Mats Lindberg (2018, 280), som är upphovsman till modellen, menar att det går att se modellen som en modern rekonstruktion av Herbert Tingstens ämnesorienterade morfologiska (ordens struktur) idéanalys och idékritik, vilken härstammar från 30-talet. Lindberg (Ibid, 278) menar vidare att modellen är avsedd till deskriptiva, innehållsorienterade och klassificerade analyser av sociala och politiska idéer.
VBF-modellen bygger på idén att texter visar sig i form av:
• Värdeutsagor som uttrycker normativa ideal, önskningar, målsättningar, preferenser eller intressen. Dessa kan i sin tur delas upp i grundläggande värden (V) och konkreta mål (M). • Beskrivande utsagor (B) uttrycker en uppfattning om hur någonting är. Dessa kan vidare delas
upp i beskrivningar av en situation (B sit), exempelvis beskrivandet av ting, individer, problem och möjligheter i den aktuella situationen, och beskrivningar av mål-medel-relationer (B mm), som beskriver metoder som kan förverkliga ett visst värde eller mål.
• Föreskrivande utsagor (F) är sådana som uttrycker ett lämpligt och ändamålsenligt handlande i en viss situation.
Beskrivningen är hämtad från Textens mening och makt (Bergström och Svärd 2018, 145).
De tre idétyperna som uttrycks i materialet kan vidare delas in i två olika analysnivåer; grund och operativ (Bergström och Svärd 2018, 146). Värdeutsagor (V) på den grundläggande nivån uttrycker samhällsåskådningar, moral, värderingar på en övergripande nivå, exempelvis ”alla är lika inför lagen” eller ”alla har rätt till liv”. Det går även att tala om värdeutsagor på denna nivå i termer av ”detta är bra” eller ”detta är dåligt” vilka egentligen inte säger något om hur situationen är (Vedung 2018, 200). Värdeutsagor på den operativa nivån kan komma till uttryck som mer konkreta mål (M). Exempelvis kan det övergripande värdet vara ”individuell autonomi” och kan på den operativa nivån, eller i politisk praktik, uttryckas som ett mål liksom ”ökad valfrihet i vården” (Bergström och Svärd, 2018, 146).
Beskrivande (B) utsagor på den grundläggande nivån är beskrivningar av verkligheten som befinner sig på en mer övergripande, mindre konkret, nivå. Dessa är mer generaliserade och svårare att kontrollera än de på den operativa nivån. Exempelvis ”alla i Sverige tycker om frihet” eller ”demokratin är kärnan
i Sveriges utrikespolitik”, de är med andra ord svåra att kontrollera och är mer filosofiska antaganden
om verkligheten. Beskrivningar på den operativa nivån delas in i beskrivningar av en situation (B sit), vilket syftar på mer konkreta beskrivningar, och mål-medel-beskrivningar (B mm) vilka är utsagor som beskriver ett mål med en lösning (Ibid). Ett exempel på en mål-medel-beskrivning kan vara ”goda
möjligheter i livet kräver utbildning” där goda möjligheter i livet är målet och utbildning är medlet. Föreskrifter (F) på den grundläggande nivån är de handlingsföreskrifter som kommer till uttryck i
materialet på ett generellt plan. På den operativa nivån sorteras i stället föreskrifter in som är av mer konkret karaktär (Ibid). Ett uttalande som ”vi ska föra en aktiv utrikespolitik” befinner sig på den grundläggande nivån medan ”vi ska skicka soldater till Mali” är mer specifikt och befinner sig på den operativa nivån.
Det kan emellertid vara svårt att exakt skilja på var någonstans gränsen mellan grundläggande och operativ nivå går. Därför behöver resonemang föras när en sådan gräns är oklar eller varför en viss utsaga anses tillhöra den grundläggande nivån och inte den operativa. VBF-analysen kan emellanåt framstå som något abstrakt. Men med det sagt erbjuder den ett bra sätt för forskaren att, som Bergström och Svärd beskriver det ”blottlägga det argumentativa inre skelettet” (Ibid).
Det är min uppfattning att om en utsaga befinner sig på den operativa eller grundläggande nivån endast är intressant men inte avgörande för dess huvudsyfte, nämligen att blottlägga idéerna och argumenten. Desto viktigare är att se hur argumenten faller in i modellen. En annan intressant aspekt är även förhållandet mellan värdena (V), beskrivningarna (B) och föreskrifterna (F). Bergström och Svärd (2018, 146) menar att många texter inte alls bildar fullständiga resonemangskedjor. Det innebär exempelvis att vissa texter innehåller många beskrivningar men inga eller få föreskrifter. Exempelvis kan situationen i Mellanöstern beskrivas som fruktansvärd (B) men inga föreskrifter (F), dvs handlingar, för att åtgärda situationen förekommer.
Avslutningsvis bör nämnas att begreppen mål och medel i VBF-modellen inte är att förväxlas med de utrikespolitiska mål och medel som beskrevs i teoriavsnittet och som skall appliceras på resultatet först efter det att idéanalysen (VBF-analysen) utförts.
Tabell 2. Analysschema för kvalitativ analys med två nivåer och sex typer av idéer (Bergström och Svärd 2018, 147). Tillstånd för användning har inhämtats från förlaget.
5 Materialet
I detta kapitel redogör jag för det material som kommer analyseras samt resonerar kring dess jämförbarhet och sammanhang.
För att uppnå komparativ validitet är det av särskild vikt att materialet som analyseras för de båda länderna går att jämställa (Denk, 2002). Ambitionen var att finna tal som förts i ett likartat forum,
ungefär lika långa, och naturligtvis under samma tidsperioder.
Det danska materialet består av tal som publicerats på den danska motsvarigheten till utrikesdepartementets hemsida, udenrigsministeriet.dk. Här återfinns tal, i textform, som utrikesministrarna fört i diverse forum. Det finns en uppsjö tal att ta del av men särskilt en typ av tal har varit konsistent de senaste åren, nämligen utrikesministerns årliga tal till danskt utrikespolitiskt sällskap (Udenrigsministerens årlige tale til Dansk Udenrigspolitisk Selskab). Denna tradition har till och med lite skämtsamt kommit att kallas utrikesministerns ”state of the union” (Det Udenrikspolitiske Selskab). Det svenska materialet är av ett snarlikt slag. Via regeringskansliets hemsida (regeringen.se) går att söka efter tal som förts av ministrar i diverse blandade forum. Här är det den så kallade utrikesdeklarationen som varit det konstanta materialet över åren vilken erbjuder goda möjligheter för den som önskar studera regeringens ambitioner och mål i utrikespolitiken.
Gemensamt för både det danska och svenska materialet är: (1) de är ungefär lika långa (mellan 8-15 sidor), (2) att de beskriver sin och ”sitt lands” tolkning och inställning till situationen i världen (3) att de redogör för den breda ambitionen av landets förslagna förda utrikespolitik. Olikheten är att talen i det danska fallet främst riktar sig till åhörare i en förening, i likhet med det svenska Utrikespolitiska Institutet, medan den svenska utrikesdeklarationen är ett tal som förs i den svenska riksdagen där riksdagsmännen är åhörarna. Mot bakgrund av detta anser jag att materialet är väl jämförbart.
Totalt analyseras sex tal, tre svenska och tre danska. De år som valts ut för studien är från åren 2014, 2017 och 2020, det är alltså ett treårsintervall mellan de studerade talen. Intressant är även att det är sex olika utrikesministrar som framför talen, en för respektive tal. Både partier som brukar anses höger- och vänsterorienterade förekommer, i båda länderna, och i idéanalysen kommer även ministrarnas partitillhörighet att nämnas. Någon djupare analys om huruvida talarens personliga ideologiska hemvist påverkar talen kommer däremot inte att göras, snarare är det innehållet som är det centrala, och senare i analysen även de utrikespolitiska målen och medlen.
6 Idéanalysen
I detta kapitel presenteras vilka idéer som kom till uttryck genom VBF-analysen. Först beskrivs hur operationaliseringen gick till. Detta följs av att resultatet presenteras tal för tal i en beskrivande text av de viktigaste resonemangen samt en mer detaljrik tabell över utsagorna och dess kategorisering. Värt att notera är att allt innehåll i talen har analyserats men att fullt ut presentera alla utsagor vore allt för omfattande. Därför har de mest intressanta, och för helheten representativa, utsagorna varit de som tagits med. Den första delen av frågeställningen (1 a) besvaras således genom denna idéanalys. Den andra frågeställningen besvaras dels här och dels i efterföljande analys.
6.1 Operationalisering och framställning
Under genomförandet av idéanalysen var det första steget att identifiera de värden (V) och mål (M) som kom till uttryck i talen. Därefter identifierades beskrivningar på den grundläggande nivån (B), situationsspecifika beskrivningar (B sit) och beskrivningar av mål-medel-relationer (B mm). Sist ringades föreskrifterna (F) in på båda nivåerna. Denna ordning var den som rekommenderas av Bergstöm och Svärd (2018, 174). Ibland framkommer en hel del värden först efter att en beskrivning eller föreskrift ringats in. Det har inneburit att många värden tolkats fram först efter att beskrivningarna ringats in, jag har sedan tolkat en beskrivning eller föreskrift som att den anspelar eller härör ett visst värde.
Ett antal avgränsningar behövde göras under genomförandet av idéanalysen. Eftersom talen är relativt långa och utsagorna många behövdes talen läsas flera gånger för att avgöra vad som egentligen var viktigast i talet. Även om detta arbete är kvalitativt behövde vissa kvantitativa hänseenden tas vid operationaliseringen av idéanalysen. Mer konkret innebar detta att vissa utsagor inte ansågs relevanta då de exempelvis endast framfördes i förbifarten på ett tema som egentligen behandlade något annat. Andra avgränsningar som gjordes var att vissa beskrivningar (B) och föreskrifter (F) inte togs med i tabellen då de ansågs vara för många och redan redovisats. Om exempelvis tre föreskrifter eller rekommendationer förekommer i talen, men som egentligen hänvisas till samma mål/värde, presenteras endast ett i tabellen. Om snarlika föreskrifter förekommer flertalet gånger kommer detta istället att redogöras i den löpande texten för att på så vis göra läsaren medveten om att så var fallet. Ibland kan en beskrivning, då den presenteras i tabellen, tolkas som att den anspelar på ytterligare värden som inte tagits med. I dessa fall har kontexten i vilken utsagan framfördes tolkats som att den ändå bör kopplas ihop med ett visst värde eftersom det var det värdet utrikesministern syftade på.
Det ska nämnas att direkta citat presenteras kursiverat med citationstecken och egna tolkningar eller omformuleringar endast presenteras kursivt. Åren 2014, 2017 och 2020 kommer att inledas med en kort
summering av några viktiga utrikespolitiska skeenden och den kontext i vilket talet framfördes. Stora skeenden i omvärlden påverkar naturligtvis varför talaren talar om ett givet ämne eller område, därför kan en kort summering tydliggöra kontexten för läsaren.
Avslutningsvis vill jag även poängtera att tolkningar av texter är just tolkningar. Genom VBF-analysen har ambitionen varit att bringa ordning i materialet och på så vis minimera risken för fri tolkning. Med detta sagt är det även då ett analysinstrument tillämpas omöjligt att helt utesluta viss subjektiv tolkning av materialet. I denna analys har detta främst varit aktuellt i frågan om en viss utsaga är att anse som ett mål eller en föreskrift. Jag har därför, i de fall gränsfall förekommit, utifrån bästa förmåga motiverat varför de ändå får anses som ett mål och inte en föreskrift och vice versa.
6.2 Resultat
6.2.1 2014
En kort summering av kontexten: Föregående år hade kantats av ett pågående inbördeskrig i Syrien. ISIS hade börjat ta kontrollen över delar av landet och Assadregimen anklagades för användandet av kemiska vapen. I augusti 2013 beräknades att ca 2,5 miljoner människor var på flykt i och utanför Syrien (Sveriges radio, 2016). Ukrainakrisen startade år 2013 med att landets ryssvänliga president Viktor Janukovitj avbrutit handelsförhandlingar med EU vilket resulterade i protester och våldsamheter kring vilken riktning landet skulle gå i (Zuiderveld, 2015). Rysslands annektering av Krim påbörjades i februari 2014 (Ibid). Kroatien blev EU:s 28:e medlemsland (Europeiska Unionen, 2019) och förhandlingar om att ingå handelsavtal mellan USA och EU hade inletts vilket, om det gick igenom, skulle komma att bli världens största handelsavtal (Selnes, 2019). Carl Bildt var vid tiden för talet, i februari 2014, moderat utrikesminister i regeringen Reinfeldt. Den danska utrikesministern Martin Lidegaard var medlem i det socialliberala partiet Radikal Venstre i regeringen Helle Thorning-Schmidt, talet hölls i slutet på mars.
6.2.2 Sverige
Regeringens utrikespolitiska deklaration vid 2014 års utrikespolitiska debatt i Riksdagen den 19 februari 2014, framfört av utrikesminister Carl Bildt.
De grundläggande värdena (V) kring moraliska värden och principer utrycks mestadels i relation till konkreta fall där Carl Bildt beskriver situationen i ett speciellt land eller region. De två mest förekommande värden som lyfts mycket och genomgående i texten är vikten av individuell frihet,
mänskliga rättigheter samt tron på internationella normer, vilka bland annat tas upp i relation till
Turkiet, Mellanöstern, Ryssland, Kina och Kuba. Ett annat grundläggande värde som nämns, även om det tas i förbifarten, är jämställdhet, bland annat: ”Vi verkar för en jämställd värld ... oavsett kön,
hudfärg, tro eller sexuell läggning”. Demokrati uttrycks likaså vara den föredragna samhällsmodellen
som bör råda i stater, bland annat beklagar man avsaknaden av denna i Vitryssland. De grundläggande värdena är emellertid svåra att utläsa och framträder snarare mellan raderna än direkt uttryckt. På en konkret operativ nivå är det något svårt att urskilja konkreta mål (M) från föreskrifter (F). Konkreta mål tolkas därför som något som man anser att man borde sträva mot, snarare än direkta ”ska-
rekommendationer” vilka får ses som föreskrifter (F). Med denna syn på mål framkommer ett starkt
genomgående uppmuntrande av frihandel samt att fler länder bör ta emot flyktingar. Andra mål som utgör en väsentlig del av talet är arbetet för en kärnvapenfri värld, samt att utrikesministern anser att
EU bör fortsätta utvidgas.
De grundläggande beskrivningarna (B), det vill säga övergripande antagandena om verkligheten, är att
Europa står för öppna värden och principer och att det europeiska samarbetet är ett fredsprojekt. Det
påstås även att Sverige verkar för en jämställd värld och att den globala demokratin behöver stärkas. De mer specifika beskrivningarna (B sit) och mål-medel relationer (B mm) finns det naturligtvis massor av i talet varav några intressanta redovisas i tabellen nedan, men alla kan inte tas med på grund av det begränsade omfånget. Ett exempel är dock att Ryssland beskrivs som aggressivt både i relation till östeuropeiska stater men också i relation till den egna säkerheten.
De grundläggande föreskrifterna (F) som är genomgående i texten är att mänskliga rättigheter ska
respekteras och att samarbete ska vila på rättsstatens principer. På det operativa planet återfinns
flertalet föreskrifter (F). Viljan att ingå handelsavtal med diverse länder är föreskrifter som återkommer oftare än andra i talet.
Värden (mest förekommande) Beskrivningar (allmän beskrivning) Föreskrifter (relativt ospecifik) Grundläggande nivå (V) Individuell frihet (V) Mänskliga rättigheter & internationella normer (V) Jämställdhet (V) Demokrati (V) Suveränitet (V) Välfärd
(B) Europa står för det öppna samhällets värden och principer (B) Vi verkar för en jämställd värld
(B) Demokratin behöver stärkas globalt
(B) Det europeiska samarbetet är ett fredsprojekt (F) Respektera de mänskliga rättigheterna (F) Samarbets-ordning ska grundas på folkrätten & rättsstatens principer
Mål Beskrivningar av situationen och mål-medel-relationer
Föreskrifter
(mer eller något mer specifik)
Operativ nivå (M) Fler bör ta emot flyktingar (M) EU bör utvidgas (M) Vi vill se en kärnvapenfri värld (M) Vi vill se en ökad frihandel
(B sit) Inbördeskriget i Syrien har drivit 9 miljoner människor på flykt.
(B sit) Sverige tillhör de länder som tar emot flest flyktingar. (B mm) EU-närmandet är den främsta drivkraften för reformarbetet i Turkiet (B mm) Europakonventionen kan motverka diskriminering (B mm) En sammanlänkning av USA:s och EU:s ekonomier är bra för tillväxten
(B sit) Vårt östeuropeiska grannskap hotas av Ryssland
(F) Vi ska fortsätta utvidga EU (F) Motverka länder som undergräver Europakonventionens ställning. (F) Motverka diktaturers styrning av internet (F) Säkerställ frihandelsavtal med Moldavien, Georgien, Ukraina & USA (F) Vi ska fortsätta arbeta för frihandel & mot protektionism
Tabell 3.VBF-analys av utrikesminister Carl Bildts tal 2014.
6.2.3 Danmark
Tal till Det Udenrigspolitiske Selskab och studerande vid Köpenhamns Universitet den 31 mars 2014, framfört av utrikesminister Martin Lidegaard
Till skillnad från senare danska utrikesministrars tal som presenteras i detta arbete behandlar Martin Lidegaard i sitt tal främst EU. I ministerns tal är ett grundläggande värde (V) genomgående och mer förekommande än alla andra, nämligen välfärden och betydelsen av denna. Det tycks även finnas en vilja att motivera EU-medlemskapet och en oro för den växande EU-skepticismen i Danmark och Europa kommer till uttryck löpande i talet. Ett grundläggande värde är därför inflytande och tron på
globala lösningar. Värdena i form av mål (M) uttrycks på det operativa planet med en vilja om ett konkurrenskraftigt EU samt att han anser att Danmark bör ha ett ökat inflytande i Europa.
Bland de övergripande beskrivningarna (B) uttrycks bland annat att aggressionen inte är långt från våra
gränser. Utan att ministern direkt nämner vem som står bakom denna aggression kan det däremot genom
senare beskrivningar om situationen i Ukraina tolkas som att det är Ryssland som åsyftas. Några exempel på mer specifika beskrivningar (B sit) är återigen betydelsen av ekonomiska intressen, exempelvis utsagor som att EU:s patentregelverk är för ineffektivt eller att konkurrensen från omvärlden
stiger. Andra exempel syns bland annat i de beskrivningar av mål-medel-relationer (B mm) som kommer
De övergripande föreskrifterna (F) tycks inte förekomma särskilt frekvent, ministern är relativt specifik i sina rekommendationer. Att ”Danmark ska spela en aktiv roll i utrikespolitiken” får däremot ses som en relativt svepande och övergripande ambition. Denna föreskrift går i linje med värdet av att ha
inflytande och beskrivningen att Danmark är beroende av omvärlden. Föreskrifter på det mer konkreta,
operativa, planet är återigen fokuserade på ekonomiska hänseenden. Tillväxt, handelsavtal och grön omställning är alla tongivande rekommendationer i talet.
Sammanfattningsvis får ekonomi, tillväxt, konkurrenskraft, EU-skepticism, Ukrainafrågan samt bevarandet av Arktis ses som de viktigaste poängerna utrikesminister Martin Lidegaard adresserar i sitt tal.
Värden
(Mest förekommande) Beskrivningar (allmän beskrivning) Föreskrifter (relativt ospecifik)
Grund-läggande nivå (V) Välfärd (V) Inflytande / tro på globala lösningar (V) Individuell frihet (V) Demokrati (V) Fred (V) Suveränitet (B) Aggression är inte långt från våra gränser
(B) Om vi ställer oss utanför får vi inget inflytande (B) Danmark är beroende av omvärlden
(B) Vi tar EU för givet
(F) Danmark ska spela en aktiv roll i utrikespolitiken (F) Vi ska stå upp för våra värderingar
Mål Beskrivningar av situationen och mål-medel-relationer
Föreskrifter
(mer eller något mer specifik)
Operativ nivå
(M) Ett konkurrens-kraftigt EU
(M) Danmark bör ha ett ökat inflytande i Europa (M) Minskad miljöpåverkan (B mm) EU-samarbetet är Danmarks viktigaste utrikespolitiska redskap (B mm) Frihet och välstånd går hand i hand (B sit) Konkurrensen från omvärlden stiger
(B sit) Endast 31 procent av EU:s befolkning har tillit till EU
(B sit) Det nuvarande patentregelverket är för ineffektivt och dyrt
(B sit) Situationen i Arktis är oroande
(B sit) Utvecklingen i Ukraina visar varför Europa behöver stå enat
(F) Vi ska stötta Ukrainas kamp för frihet, demokrati och ekonomiskt välstånd (F) Tillväxt ska gå hand i hand med klimatmålen (F) EU:s inre marknad ska byggas ut
(F) Vi ska samarbeta med Ryssland i frågor gällande Arktis
(F) EU ska ingå handelsavtal med USA & Japan
(F) Danmark ska vara med i skapandet av
patentdomstolen
(F) Vi ska fokusera på EU:s fortsatta engagemang för fred, välstånd och välfärd
Tabell 4.VBF-analys av utrikesminister Martin Lidegaards tal 2014.
6.2.4 2017
En kort summering av kontexten: Föregående år hade britterna med en marginell majoritet röstat för ett utträde ur EU (Törnmalm, 2016). 87 människor dödades i terrordådet i Nice och Donald Trump hade nyligen vunnit presidentvalet i USA (Ibid). Ett från omvärlden ifrågasatt kuppförsök skedde i Turkiet
och president Erdogan drev landet i en allt mer auktoritär riktning (Ibid). Rysslands annektering av Krim i Ukraina fortskred och sanktionerna från EU gentemot Ryssland var fortfarande i kraft (SVT). Ryssland hade även sedan 2015 inlett militärt samarbete med Assadregimen i Syrien och regimen hade i december 2016 tagit kontroll över Aleppo (Ibid). Både Sverige och Danmark hade vid tiden för talen stramat åt flyktingmottagandet som en reaktion på den så kallade flyktingkrisen som påbörjades 2015 (Aftonbladet, 2019). EU hade ingått handelsavtal med Kanada och förhandlingar med Storbritannien gällande landets EU-utträde pågick. Sveriges utrikesminister var då talet hölls socialdemokratiska Margot Wallström i regeringen Löfven och Danmarks utrikesminister var Anders Samuelsen för Liberal Alliance i regeringen Løkke Rasmussen.
6.2.5 Sverige
Regeringens utrikespolitiska deklaration vid 2017 års utrikespolitiska debatt i riksdagen den 15 februari 2017, framfört av utrikesminister Margot Wallström
Margot Wallströms tal präglas framförallt av det väldigt breda omfånget. Jämfört med talen från 2014 är 2017 års tal präglat av en mångfald av värden. På det grundläggande planet lyfts värden (V) som i viss utsträckning kan tyckas vara besläktade med varandra eller snarlika. Det är dock viktigt att framhålla att Wallström ändå använder samtliga och därför anses det ändå relevant att lista dessa. Exempelvis kan värdet feminism argumenteras för att vara det samma som jämlikhet, men när ministern talar om feminism åsyftas främst kvinnors rätt och möjligheter medan jämlikhet främst sätts i relation till diskriminering på grund av sexuell läggning, etnisk tillhörighet eller trosuppfattning. Av denna anledningen ska dessa två ses som två olika värden. Utöver detta är Wallströms tal högst värdeladdat och förenklat kan talet beskrivas som ett tal med mycket ”tyckande” om hur världen bör se ut.
Liksom i de tidigare talen är värden i form av mål (M) relativt svåra att identifiera och skilja från de grundläggande föreskrifterna men fem mål har kommit till uttryck och direkt eller indirekt kunnat identifierats i talet. Bland annat är ett mål att man vill se en tvåstatslösning i Israel-Palestinafrågan. Två andra, som även identifierades i Carl Bildts tal tre år tidigare, är nedrustning och att EU bör dela på
asylansvaret.
De grundläggande beskrivningarna (B) är få. En del generella beskrivningar förekommer, bland annat att det fria ordet är under attack och att protektionismen ökar i världen. På en operativ nivå återfinns däremot desto fler situationsspecifika beskrivningar (B sit). Det är främst i samband med dessa som de grundläggande värdena kommer till uttryck. Turkiet, USA, Nordkorea, Palestina, Kina och Ryssland är några exempel på länder där Wallström beskriver situationen som oroande. Det är i samband med uttryckandet av oro gällande dessa länder Wallström nämner avsaknaden av flertalet värden i nyss
nämnda länder. Beskrivningar av direkta mål-medel-relationer (B mm) är bland annat påståendet att ”vår alliansfrihet bidrar till stabilitet i norra Europa” och ”Sveriges feministiska utrikespolitik ger
resultat”.
Precis som de grundläggande beskrivningarna är föreskrifterna (F) på den grundläggande nivån relativt få. Wallström uttrycker bland annat en vilja om en bred syn på säkerhet och att vi ska vara principfasta. Med en bred syn på säkerhet syftar ministern på att säkerhetsbegreppet ska innefatta klimatförändringar, fattigdom och orättvisor. På den operativa nivån framhålls många föreskrifter. Även om de är operativa i den bemärkelsen att de specifikt är inriktade på specifika länder eller ambitioner är många av dem vaga i den bemärkelsen att ministern nöjer sig med att säga ”vi ska stödja” men inte ”hur” hon vill att detta sker. Värden (Mest förekommande) Beskrivningar (allmän beskrivning) Föreskrifter (relativt ospecifik) Grund-läggande nivå (V) Individuell frihet (V) Demokrati (V) Fred (V) Välfärd (V) Solidaritet (V) Inflytande (V) Globala lösningar (V) Mänskliga rättigheter (V) Feminism (V) Jämställdhet (V) Yttrande- & pressfrihet (V) Egen säkerhet (V) Suveränitet (V) Klimatet (B) Utrikespolitiken vilar på mänskliga rättigheter, demokrati & samarbete
(B) Protektionismen ökar (B) Det fria ordet är under attack
(F) Sverige ska verka aktivt för en gemensam säkerhets- & försvarspolitik
(F) Vi ska ha en bred säkerhetssyn
(F) Vi ska vara principfasta
Mål Beskrivningar av situationen och
mål-medel-relationer Föreskrifter (mer eller något mer specifik)
Operativ nivå (M) EU:s medlemsstater måste dela på asylansvaret (M) Nedrustning (M) Sverige ska bli ett av de första fossilfria välfärdsländerna (M) Vi vill ha en ökad jämlikhet på arbetsmarknaden (M) Tvåstatslösning
(B sit) Främlingsfientlighet ökar (B sit) Utvecklingen i Turkiet oroar (B sit) Alliansfriheten tjänar oss väl (B sit) Klimatförändringarna utgör ett hot
(B sit) Ryssland sprider desinformation
(B sit) Ryssland är auktoritärt (B sit) Ukraina vill närma sig EU (B sit) Vita husets agerande väcker frågor om USA:s roll i världen (B sit) Kina respekterar inte demokrati & mänskliga rättigheter (B sit) Palestina ockuperades
(F) Vi ska öka stödet till UNHCR
(F) Den kurdiska frågan i Turkiet ska lösas
(F) Vi ska kunna ge & ta emot militärt stöd
(F) Vi ska vara principfasta i vår relation till Ryssland (F) Vi ska stödja Ukrainas strävan att närma sig EU (F) USA & EU ska stå upp för gemensamma
värderingar
(F) Vi ska stödja kvinnors deltagande i fredsprocesser
(B sit) Feministisk utrikespolitik ger resultat
(B sit) Majoriteten länder är för ett kärnvapenförbud
(B sit) Nordkorea har kärnvapenambitioner
(B sit) Sverige är en ledare inom utvecklingspolitiken
(B sit) Sverige är ett av världens mest konkurrenskraftiga länder (B mm) Fredsavtalet i Colombia gör Sydamerika till en fredens kontinent
(B mm) Vår alliansfrihet bidrar till stabilitet i norra Europa
(B mm) Sveriges feministiska utrikespolitik ger resultat för hela samhällen
(F) Vi ska verka för en tvåstatslösning mellan Israel & Palestina (F) Vi ska motarbeta de som vill stoppa målet om en kärnvapenfri värld
(F) Vi ska ingå progressiva frihandelsavtal
(F) Vi ska riva handelshinder
(F) Vi ska inte exportera krigsmateriel till icke-demokratier
(F) Vi ska stödja fängslade journalister
Tabell 5.
VBF-analys av utrikesminister Margot Wallströms tal 2017.
6.2.6 Danmark
Utrikesministerns årliga tal till Dansk Udenrigspolitisk Selskab den 9 mars 2017, framfört av utrikesminister Anders Samuelsen.
Som beskrevs i föregående analys behandlade Margot Wallströms 2017 års tal en rad fler värden än Carl Bildt gjorde i sitt tal 2014. Anders Samuelsens tal skiljer sig än mer än sin föregångares tal. Samuelsens tal är mer värdeladdat och de värden som förekommer är mer jämt fördelade över talet som helhet. Det är, liksom Wallströms tal, brett i sitt omfång.
Bland de grundläggande värdena (V) kan mer eller mindre samma värden identifieras som i Wallströms tal. Ekonomi eller välfärd får emellertid något mer utrymme. Liksom i föregående tal uttrycks värdena ofta i samband med beskrivningar eller föreskrifter och ur dessa kan utläsas att vissa värden är de föredragna. I dessa beskrivningar avslöjas alltså vilka värden ministern uttrycker gillande och ogillande inför, och liksom i Wallströms tal främst i relation till länderbeskrivningar. När Samuelsen exempelvis uttrycker att (B sit) ”Ryssland spelar inte längre efter de internationella spelreglerna” framkommer värdet att det finns internationella normer och regler att följa och att dessa är viktiga. Värden i form av mål (M) är svårare att identifiera. Några ”bör-utsagor” och ambitioner kan däremot identifieras i talet.
Lika konkurrensvillkor är ett mål som återkommer och som återigen visar på betydelsen av välfärd,
bland annat i relation till förhandlingar med Storbritannien. I övrigt är talet emellertid tunt på direkt eller indirekt uttryckta mål.
Bland de grundläggande beskrivningarna (B) återfinns ett fåtal övergripande verklighetsuppfattningar. Några intressanta är bland annat att ministern menar att ”världen trots allt blivit bättre” och att ”danskarna kanske är det minst globaliserade folket”. Utan att spekulera för mycket kring vad ministern åsyftar kan detta citat tillsammans med de föreskrifter som uttrycks i samma stycke tolkas som att Samuelsen likt sin föregångare vänder sig emot den ökade EU-skepticism som uppfattats råda i landet och Europa.
På den operativa nivån identifieras en rad situationsspecifika beskrivningar (B sit), och som nämndes ovan, från vilka de flesta värden kommit till uttryck. Precis som i tidigare tal, både Wallströms och de båda från 2014, uppfattas Ryssland som oroande. Danmarks relation till Turkiet och USA uppfattas som särskilt viktiga eftersom de båda är NATO-allierade. Samuelsen är inte otydlig i sin kritik till Turkiet där han bland annat säger: ”Turkiet rör sig från europeiska standarder på flera områden…gällande
yttrandefrihet, pressfrihet och minoriteters rättigheter”. Med mer försiktighet uttrycks även oro för den
nya amerikanska presidenten: ”Administrationen skapar frågetecken” och ”Trump sänder
protektionistiska signaler”. Detta kan tolkas som att USA är en viktigare allierad än Turkiet. I relationen
till Kina nöjer man sig med att säga att ”det finns områden där vi inte är eniga med Kina”.
Ett fåtal grundläggande föreskrifter (F) kan identifieras. Som framfördes innan tycks Samuelsen oroad över att globaliseringsbegreppet tenderar att uppfattas som negativt. Denna föreskrift uttrycks inte direkt men mellan raderna står det klar att Samuelsen vill ändra synen på globalisering till något positivt, han säger bland annat: ”Jag vil tale globaliseringen op!”. En annan intressant grundläggande föreskrift är att ministern vill bekämpa de orsaker som får människor att migrera illegalt och resonerar inte som Wallström och Bildt om att fler länder bör ta ett ökat asylansvar. Operativa föreskrifter är det desto fler av i talet. En klar avsaknad i talet är en diskussion om klimatet. Det som nämns är att Arktis på olika sätt behöver skyddas. Bland annat vill ministern samarbeta med Ryssland, särskilt i Arktis. I övrigt saknas konkreta åtgärdsförlag för att förbättra klimatet.
Värden
(Mest förekommande)
Beskrivningar
(allmän beskrivning) Föreskrifter (relativt ospecifik)
Grund-läggande nivå (V) Välfärd (V) Inter-nationella normer & regler (V) Europeiska värderingar (V) Inflytande / tro på globala lösningar (V) Demokrati
(B) Att låsa in oss gör oss fattigare (B) Danskarna är kanske det minst globaliserade folket
(B) Världen har trots allt blivit bättre
(F) Globaliserings-begreppet ska ses som något positivt
(F) Vi ska stå fast vid de internationella spelreglerna
(F) Vi ska bekämpa de orsaker som får människor att migrera illegalt
(V) Mänskliga rättigheter (V) Fred (V) Press- & yttrandefrihet (V) Suveränitet (V) Solidaritet solid utvecklings-politik
Mål Beskrivningar av situationen och
mål-medel-relationer Föreskrifter (mer eller något mer specifik) Operativ nivå (M) Utökad frihandel (M) Lika konkurrensvillkor (M) Terrorister ska inte få påverka våran vardag (M) Värna Arktis
(B sit) Kina är ett gott exempel på hur frihandeln tjänat oss väl
(B sit) Det finns områden där vi inte är eniga med Kina
(B sit) Mediebilden är att omvärlden präglas av konflikt & terror
(B sit) Ryssland spelar inte längre efter de internationella spelreglerna
(B sit) Ryssland utgör ett hot mot oss & andra
(B sit) Rysslands agerande i Ukraina är oacceptabelt
(B sit) Administrationen i USA skapar frågetecken
(B sit) Trump sänder protektionistiska signaler
(B sit) Populismen är på frammarsch i Tyskland & Frankrike
(B sit) Brexit skapar osäkerhet i Europa & i Danmark
(B sit) Turkiet följer inte europeiska standarder vad gäller yttrade-, press-, & minoriteters frihet
(B sit) Situationen i Syrien är en tragedi (B sit) Europa kan inte ta emot alla ekonomiska migranter
(B sit) Tusentals migranter söker sig varje dag över medelhavet
(B mm) Turkiet är samtidigt en viktig allierad i NATO, mot ISIL & EU-samarbete gällande flyktingar (B mm) EU är ett grundläggande instrument att säkra danska intressen (B mm) EU gör det lättare att stå emot Ryssland
(B mm) Den trans-atlantiska alliansen är avgörande för dansk säkerhet & ekonomi (B mm) Export och frihandel skapar tillväxt (B mm) Avtalet mellan EU & Kanada kommer öka dansk export med 2 miljarder årligen (F) Vi ska söka samarbete med Ryssland på de områden det är möjligt, särskilt i Arktis & Östersjön (F) Vi sätter INTE ”boots on the ground” i Syrien
(F) Vi ska ha fokus på att skicka hem folk som inte har uppehållsrätt (F) Vi ska utvidga samarbetet med Kina (F) Vi ska fasthålla samarbetet med USA (F) Vi ska stötta Ukrainas rätt till att göra sina vägval (F) Vi ska samarbeta med Turkiet mot terror & illegal migration (F) Vi ska säga ifrån när Turkiet inte respekterar europeiska värderingar
(F) Vi ska humanitärt stötta EU:s & FN:s arbete i Mellanöstern (F) Vi ska stärka EU:s yttre gränser
(F) Vi ska säkra Grönland, Färöarna & Arktis utveckling till gagn för folket och klimatet
6.2.7 2020
En kort summering av kontexten: 2019 hade i många avseenden varit ett år då miljön fick ett utökat fokus. Greta Thunberg fick världens blickar vända mot sig, Brasiliens nya president Jair Bolsonaro väckte förskräckelse i miljörörelsen med utökade skövlingar av regnskogen och skogsbränder härjade världen över (Dutt, 2020). Rysslands annekteringen av Krim och konflikten i Syrien fortgick, men även andra konflikter världen över pågick, ibland annat i Jemen (Ibid). 2019 hade protester brutit ut i både Hong Kong och Iran (Ibid). Europaparlamentsvalet hade trots farhågor eller förhoppningar inte givit EU-skeptiska partier den framgång många förutspådde och pro-europeiska partier behöll övertaget i parlamentet (Selnes, 2019). Tätt inpå att de båda talen hölls hade coronapandemin alltmer kommit att bli ett faktum. Vid tiden då talen hölls var, och är i skrivande stund, Sveriges utrikesminister socialdemokratiska Ann Linde i regeringen Löfven och Danmarks utrikesminister Jeppe Kofod, även han socialdemokrat i regeringen Frederiksen.
6.2.8 Sverige
Regeringens utrikespolitiska deklaration vid 2020 års utrikespolitiska debatt i riksdagen den 12 februari 2020, framfört av utrikesminister Ann Linde.
En mängd värden kan identifieras i 2020 års tal. Likt Margot Wallströms tal från 2017 är Lindes tal djupt normerande i sin karaktär. De flesta värden kommer till uttryck i de beskrivningar som görs av omvärlden. Bland de grundläggande värdena (V) ligger särskild tyngdpunkt på demokrati,
internationella normer & regler, press- & yttrandefrihet och dessa återfinns i flertalet
situationsspecifika beskrivningar där de upplevs som hotade eller ifrågasatta.
På det operativa planet är klimatmålen de mest tydliga, exempelvis: ”Norden ska vara världens mest
hållbara och integrerade region 2030”, och precis som uttrycktes i Wallströms tal: ”Sverige…ska bli världens första fossilfria välfärdsland”. Likt 2017 är ett mål fortfarande att fler länder bör ta sitt ansvar,
i relation till asylrätten. Även nedrustning av främst kärnvapen anses fortsatt vara ett mål för Sverige, även om det inte uttrycks med lika stor emfas som i tidigare tal av Bildt och Wallström.
Generella beskrivningar (B) finns det egentligen gott om i talet, i det avseendet att de är vaga. Men även om de är vaga beskriver de specifika delar av världen, problemområden eller särskilda grupper och de flesta beskrivningar har således ansetts tillhöra den operativa nivån. På den grundläggande nivån identifieras därför ett fåtal ”större” allmänna beskrivningar. Exempelvis beskrivs världen bli allt mer
oförutsägbar och Linde menar att ”vi verkar för fredliga lösningar”. På den operativa nivån förs många
beskrivningar om situationen (B sit) i enskilda länder eller regioner. Linde beskriver exempelvis att
