Abstract
The man who became a hockey player
Masculinity and fair play in the discussion of Swedish ice hockey 1969-1976
Why is it important to investigate in what ways ideals of masculinity in ice hockey has changed over time? This question has several answers. In this essay, I search to relate the masculinity ideals into a wider perspective connected to the Swedish ice hockey’s
development during the years between 1969-1976. During these years, Swedish ice hockey went through many changes, but the most important was probably the shift from being an amateur sport to become professional. By looking at how the expectations on the players was changing in relation to that, one can earn more knowledge of how the professionalism process affected individuals. Through this, I have also been able to see how ideals of fair play had a different meaning in line with the professionalism process.
Masculinity in this essay is defined as expectations, more exactly how ice hockey playing men were supposed to act and behave both on and off the ice. That in contrast to a lot of earlier research, which often has focused on the male body to investigate masculinity. I have been inspired by R.W Connell’s theory of hegemonic masculinity, who argues that
masculinity is something that is created in social interactions between people and also can be changed from time to time.
The result shows that expectations on male ice hockey players was changing over time. From having been expected to be restrained, loyal and a team player, the masculinity ideals changed to include ambition, indivudualism and focus on results. The ideal of fair play went from being something "built in” to something that had to be added on. This was depicted by so-called fair play trophies that began to become common during the 1970s. Fair play was something you were rewarded for, instead of being somewhat implied.
Keywords: masculinity, ice hockey, hockey, sport, fair play, expectations, maskulinitet, ishockey, Connell, förväntningar
Innehållsförteckning
BAKGRUND... 4
INLEDNING... 4
SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR... 4
HJÄRNSKAKNINGARNAS TID... 5
HAR ISHOCKEYN BLIVIT DUM?... 8
UNDERSÖKNINGENS UPPLÄGG... 9
HISTORISK BAKGRUND...10
ISHOCKEYNS TIDIGA HISTORIA...10
SVENSK ISHOCKEYS FRAMVÄXT...11
TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER...13
EN KONSTRUKTIVISTISK ANSATS...13
KORT OM MANSFORSKNING...14
R.W.CONNELL OCH HEGEMONISK MASKULINITET...14
FAIR PLAY...17
FORSKNINGSLÄGE...19
IDROTT OCH KÖN – EN FORSKNINGSÖVERSIKT...19
AMATÖR ELLER PROFFS?OM IDROTTSRÖRELSENS STÄNDIGA DILEMMA...22
SVENSK ISHOCKEY I FÖRÄNDRING...23
ISHOCKEY OCH MASKULINITET...25
SAMMANFATTNING AV FORSKNINGSLÄGET...27
METOD OCH MATERIAL...28
KRITISK DISKURSANALYS...28
TIDNINGEN HOCKEY...31
ÅRETS ISHOCKEY...31
KAMRATPOSTEN...32
KÄLLKRITIK OCH REFLEXIVITET...34
URVAL OCH AVGRÄNSNINGAR...35
DISPOSITION...36
MASKULINITETER I SVENSK ISHOCKEY PERIODEN 1969 – 1973...37
INLEDNING...37
LOJALITETEN...38
ÖDMJUKHETEN...39
ÅTERHÅLLSAMHET OCH FAIR PLAY...40
”VAD ÄR HANS STYRKA?SVAR:ALLT!”...42
TÄVLINGSANDAN...43
FÖRÄNDRADE MASKULINITETSIDEAL I SVENSK ISHOCKEY...46
INLEDNING...46
RESULTATMAXIMERING OCH INDIVIDUALISM...48
ÄREGIRIGHETEN...50
DET FYSISKA SPELET OCH FAIR PLAY-TROFÉERNA...52
EN FÖRSTA REFLEKTION – VAD BEROR FÖRÄNDRINGARNA PÅ?...54
SAMMANFATTNING AV RESULTAT...55
ANALYS OCH DISKUSSION...57
TÖRSTANDE MEDIER, ETT TUNGT FÖRBUND OCH AMBIVALENTA TRÄNARE...57
ÅTERHÅLLSAM, ÄREGIRIG OCH LOJAL – SAMSPEL OCH KONKURRENS MELLAN IDEAL...58
BLEV ISHOCKEYN VERKLIGEN DUMMARE?...60
AVSLUTANDE REFLEKTION – OM FAIR PLAY DÅ OCH NU...61
SAMMANFATTNING AV UPPSATSEN...62 KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING...64 TRYCKTA KÄLLOR...64 LITTERATUR...64 ARTIKLAR...65 ELEKTRONISKA KÄLLOR...66
Bakgrund
Inledning
Föreliggande uppsats handlar om maskulinitetsideal hos manliga ishockeyspelare under det sena 1960- och tidiga 1970-talet. Varför är det då egentligen så intressant att skriva en uppsats om det? Kanske för att ishockey inte är den mest utforskade av sporter på detta område, trots att den tar plats i en miljö som är formad och berättad av män, såväl när det gäller spelet som allt runtomkring. En grundläggande utgångspunkt för den här uppsatsen är att ishockeyrinken är männens domän, en annan är att maskulinitet är något föränderligt.
I uppsatsen ska jag synliggöra ett utdrag ur en debatt som handlar om svensk ishockeys utveckling under 1970-talet. Detta var en tid då svensk ishockey genomgick stora
förändringar, inte minst för att på allvar kunna konkurrera med andra nationer. Men det handlar också om ett spänningsförhållande i gränslandet mellan amatör- och proffsidrott, om föreningsfostran kontra tävlingsfostran, om situationer där familjeliv ställs mot karriär. Uppsatsen lägger an perspektiv där förväntningarna på spelarna synliggörs, alltså vilka maskuliniteter som premieras samt hur dessa förändras under tidens gång. Det synliggörs också vilka aktörer som varit drivande i förändringarna.
Frågor som legat till grund och skänkt inspiration till uppsatsen är exempelvis följande: Vad handlar det om att vara ishockeyspelare under det sena 1960- och tidiga 1970-talet? Handlar om att vara en god kamrat och att visa respekt för sina motståndare? Handlar det om att kunna offra sig för laget med hela kroppen? Är det viktigast att underordna sig kollektivet eller ska man utveckla sin egen kreativitet? Ja, kort uttryckt handlar föreliggande uppsats om vilka sorters män det var som vid denna tid skulle föra svensk ishockey framåt och vilka som satte agendan för detta. Jag ska också visa hur ideal om rent spel, fair play, fick en annan innebörd i takt med att maskulinitetsidealen förändrades.
Syfte och frågeställningar
Uppsatsens syfte är att synliggöra hur maskulinitet konstrueras och förändras över tid i
relation till ideal om fair play i diskussionen om svensk ishockeys utveckling åren 1969-1976. Jag vill, mer precist, urskilja vilka olika diskurser som råder om hur spelare förväntas
uppträda och vilka attityder som bör uppvisas, såväl på som utanför isen. Följande frågeställningar kommer att besvaras:
• Vilka förväntningar ställs på ishockeyspelare i syfte att främja svensk ishockeys utveckling och hur förändras de över tid?
• På vilka sätt samspelar förändringar av maskuliniteter med föreställningar om rent spel, alltså fair play?
• Vilka aktörer inom svensk ishockey är drivande i att befästa respektive förändra maskulinitetsideal?
Hjärnskakningarnas tid
Vad finns att säga om dagens ishockey? Spelet är snabbt och kräver mycket av sina utövare. Det krävs tekniska färdigheter för att kunna hantera klubba och puck i hög fart, men också fysisk styrka för att kunna ta emot och dela ut tacklingar. Tacklingarna är en del av spelet och, enligt många, en del av sportens attraktionskraft. Tacklingar är dock inte enbart en frukt av fysisk styrka, utan här fordras det också teknik. Felaktig teknik leder till felaktiga tacklingar som i sin tur leder till skador och utvisningar. En schysst tackling värderas högt, låt vara att den är tuff och orsakar smärta. På isen smäller det och alla måste vara beredda på det. Om detta tycks konsensus råda i ishockeyvärlden, åtminstone från medialt håll. Detta är något som tidigare NHL-proffset Johan Garpenlöv befäster i en artikel i Aftonbladet från hösten 2013, apropå en långt gången debatt gällande huvudskador:
”I regelboken står det att en spelare är ansvarig för att hålla sitt huvud högt och ska vara medveten om att han kan bli tacklad. Att bli tacklad är en del av spelet och spelarna ska vara förberedda på att skydda sig själva på ett av reglerna tillåtet sätt.” 1
Garpenlöv framhåller i artikeln att det är fel att enbart inskränka den tacklande spelarens friheter. Istället betonar han mottagarens ansvar, ett tänkande i stil med ”är man med i leken får man leken tåla”. Ståndpunkten är inte unik. Ishockey är enligt många en kamp och det gäller båda parter. Ishockeyläkaren och professorn i idrottsmedicin, Yelverton Tegner, uttrycker en något mer nyanserad bild:
1 Garpenlöv, Johan, Huvudlös rädsla för tacklingar, krönika i Sportbladet 2013-10-31. Länk:
”Den fysiska biten är lite av nerven i hockey. Nu tycker jag att det har gått över gränsen
men jag är ingen förespråkare för att ta bort tacklingar helt. Om spelarna bara följer reglerna så tror jag att vi kan få ned frekvensen för allvarliga skador och ändå behålla en intressant och intensiv hockey.” 2
Om man bara håller sig till reglerna så minskar skaderisken. Det låter förstås rimligt, men om man tittar på vad som sägs vara orsakerna till det ökade antalet skador uppstår en annan diskussion. De flesta röster inom debatten är överens om att tacklingarna mot huvudet är ett resultat av att spelarna idag är fysiskt starkare än tidigare. Mer utvecklade träningsformer, specialiserad kost och hårdare konkurrens är exempel på förklaringar till detta. Antalet
hjärnskakningar till följd av fysiskt spel sägs ha ökat stadigt sedan 1980-talet, detta trots att en regel om förbud mot huvudtacklingar infördes i början av 2000-talet. Det finns även forskning
på området.3 Jag vill ändå mena att det finns problem med påståendet i hur mycket
hjärnskakningarna faktiskt har ökat, eftersom den upplevda ökningen också skulle kunna bero på mer kunskap och högre medvetenhet om huvudskador – något som inte diskuteras i den bedrivna forskningen. En hypotes är att hjärnskakningar tidigare förbisågs på grund av machoideal och bristande kunskap, särskilt eftersom ishockey under lång tid spelades utan krav på hjälm.
Har det tuffa spelet gjort svensk ishockey våldsam? Det beror på vem man frågar och det finns också variation i hur man handskas med detta. I slutet av november 2014 meddelade ishockeylaget Modo Hockey att de rekryterat en 42-årig amerikan vid namn Donald
Brashear.4 Värvningen väckte stor uppståndelse, inte bara för att Brashear egentligen slutat
spela professionell ishockey sedan två år, utan också för hans historik som spelare. På över 1000 NHL-matcher hade han visserligen gjort 85 mål, men det mest iögonfallande var att han tillbringat 2634 minuter i utvisningsbåset och varit känd som en av de mest våldsamma
spelarna i NHL’s historia.5 Varför rekryterade Modo honom? För assisterande sportchefen
Peter Forsberg, även han tidigare NHL-proffs, var det ingen tvekan.
2 Ibid
3Bergström, Torbjörn, Fler hjärnskakningar bland elitishockeyspelare, Centrum för idrottsforskning
nr 3 (2012), länk: http://centrumforidrottsforskning.se/wp-content/uploads/2014/04/Hjarnskakningar-bland-elithockeyspelare.pdf
4
Donald Brashear klar för Modo, Modo Hockeys officiella webbplats, länk:
http://www.modohockey.se/artikel/60489
5Donald Brashear’s career statistics, Elite Hockey Prospects, länk:
”Han kommer inte producera en massa mål men kommer att tillföra fysiskt spel och
trygghet.” 6
Värvningen av Brashear, men även uttalandet av Forsberg, väckte uppmärksamhet i medierna. De flesta var överens om att svensk ishockey stod inför något helt nytt. Aldrig tidigare hade en spelare värvats på enbart dessa premisser. Brashear är, kort sagt, mest känd för sina kvaliteter som slagskämpe. Oavsett hur väl Forsberg lindade in sin kommentar, att Brashear skulle tillföra fysiskt spel och trygghet, ansåg många att syftet med värvningen var klart: Modo är ett lag med många unga spelare som man gärna vill vårda. Med Brashear i laget ska dessa skyddas från motståndarnas fula spel. En slags polis helt enkelt. Samtidigt brottas flera ishockeylag med vikande publiksiffror, något som gett debatten ytterligare en dimension.
Behövs en slagskämpe i svensk ishockey och uppskattas det av publiken? Här råder olika bud. Magnus Wernblom, tidigare Modospelare och numera juniortränare, anser att det behövs en mer tillåtande attityd mot slagsmål och att publiken sannolikt kommer att gilla det.
”Det behövs lite mer drag runt matcherna. Jag tror att det skulle vara positivt.” 7
Publiksnittet måste upp och klubbarna söker efter metoder. Brashear skulle kunna ses som en injektion för att skapa intresse. Men högre upp i Modos organisation tog man avstånd från Wernbloms uttalande. Klubbens ordförande, Tomas Byberg, sade så här i en intervju med Radiosporten i Sveriges Radio:
”Först och främst fostrar vi en hel ungdomskull och det är inga ungdomar som vi
fostrar till slagsmål, snarare tvärtom. Modo står ju verkligen för en helt annan typ av hockey.” 8
6 Donald Brashear klar för Modo, artikel
7
Wernblom vill ha fler fighter för att locka tillbaka publiken, Radiosporten i Sveriges Radio,
2014-11-25, länk:
http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=2688&grupp=8152&_suid=141752303745503 6279422184452415
8
Modo försvarar positiv hockey: ”Det är Magnus egna uppfattning”, Radiosporten i Sveriges Radio
2014-11-25, länk:
http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=2688&grupp=8152&_suid=141752303745503 6279422184452415
Bylund har även stöd från Svenska Ishockeyförbundet, vars ordförande Christer
Englund också tillbakavisar Wernbloms önskan om att tillåta slagsmål.9 Vad man kan utläsa
av debatten är att de som förespråkar slagsmål och ökat fysiskt spel ofta är mediala röster eller tränare utan speciellt hög grad av formell beslutanderätt. De som framhåller och vurmar för regelverket, i det här fallet att slagsmål inte hör hemma i svensk ishockey, är i regel högre uppsatta personer i klubbledningar eller inom Svenska Ishockeyförbundet.
Har ishockeyn blivit dum?
Filosofiska rummet i Sveriges Radio tar ofta upp fenomen som engagerar och förbryllar. I avsnittet Den dumma idrotten diskuterar panelen bestående av idéhistorikern Sverker Sörlin, filosofen Kutte Jönsson och skribenten Jenny Maria Nilsson påståendet om att idrott är
antiintellektuellt.10 Tesen är att idrottare inte i första hand uppskattas på grund av deras
intelligens, utan att det älskvärda snarare sitter i deras förmåga att tukta sina kroppar och utföra idrottsliga bragder – kort uttryckt, de är snabbare i benen än i huvudet. Sörlin menar att det fördummande kan ha att göra med en slags påtvingad kollektivism som idrotten innebär. Att helt enkelt avskärma sig från den ”övriga världen” och istället ägna sig åt idrott, oavsett om det handlar om att utöva eller att beskåda. Samtidigt är detta en fascination och engagerar många människor – till exempel journalister och forskare.
Man kan fundera över hur detta resonemang kan appliceras på svensk ishockey. Är Peter Forsbergs (och säkert många med honom) ståndpunkt att betrakta som något
fördummande? Kan man tolka det som att Donald Brashear kanske inte är någon smart kille, men att han är underhållande att se och ger publiken något de saknat i den svenska ishockeyn? Eller, är det att betrakta som ett krafttag mot det brutala spelet där tacklingar mot huvudet blir allt vanligare? Slutligen – är det ett sätt att röra om i grytan och bilda publicitet runt svensk hockey i allmänhet och Modo Hockey i synnerhet? Jag tror att det är en kombination av ovanstående. Trots att Brashear enligt vissa källor talar fyra språk och spelar flera instrument har berättelsen om honom kommit att handla om den primitiva slagskämpen, som värvats för att frälsa Modo och alla som kan tänkas ha en åsikt om honom och om det fysiska spelet.
9Ishockeyförbundets ordförande: slagsmål hör inte hemma på hockeybanorna, Radiosporten i
Sveriges Radio 2014-11-27, länk:
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=110&artikel=6029926
10 Den dumma idrotten, Filosofiska rummet i Sveriges Radio, 13/5 – 2012, länk:
Undersökningens upplägg
Debatten om huvudskador och historien om Donald Brashear knyter an till uppsatsens syfte som ju är att undersöka maskulinitetsideal inom ishockey. I nästkommande avsnitt ska jag redogöra för, samt diskutera, definitionen av maskulinitet och hur det kan användas. Men en tidig utgångspunkt är att ishockey är en sport som traditionellt utövats, och utövas, av män. Ishockey som spelas av kvinnor jämförs ständigt med den ”riktiga” ishockeyn som spelas av män. Ideal om maskulinitet ska också kopplas till ideal om fair play och respekt som sedan länge genomsyrat i stort sett all organiserad idrott. Tidsmässigt tar jag min utgångspunkt i slutet av 1960-talet, i en tid då svensk ishockey i hög grad började professionaliseras. Sverige hade fått sitt första NHL-proffs i Ulf Sterner 1964 och ishockey hade blivit mer angeläget i och med TV:s genombrott.
Vad gällde själva spelet hamnade fokus allt mer på att främja en utveckling för att kunna mäta sig med andra nationer, främst Kanada och dåvarande Sovjetunionen. Detta kommer jag att skriva mer om under avsnittet om historisk bakgrund. Sverige strävade efter att spelmässigt placera sig någonstans mittemellan det brutala kanadensiska spelet och den disciplinerade, tekniskt överlägsna ishockey som kännetecknade Sovjetunionen. Samtidigt hade man en ambition om att ytterligare integrera sporten i samhället. En debattartikel i
Tidningen Hockey från 1974 kan illustrera en typ av samtal som fördes:
”En viktig detalj som idag är mycket försummad är att vi arbetar väldigt lite på skolan
och det övriga samhället. Här ligger basketen mycket längre fram. Det finns många lärare som med förakt ser på ishockeyn och tycker den är brutal och själsligt
demoraliserande. Om de istället fick klart för sig att vi kräver ordning, stor insats från spelare, absolut inte röka eller dricka öl, samt att ishockeyn har många moment gemensamt med t.ex operabalett så som ”musikalitet” (spelsinne), kroppskontroll, balans, samarbete på scen (isen) skulle vi få deras stöd i betydligt större
utsträckning”.11
Detta sökande efter en gemensam plattform signalerar en förändring mot ett mer
systematiserat sportutövande. Att låta ishockeyn inkluderas i fler samhällsinstitutioner kan ses som ett led i att öka intresset och därmed också sportens popularitet. Detta kommer jag att utveckla senare i texten. Härnäst ska jag redogöra för en historisk bakgrund om ishockey, för
att senare gå in på teoretiska utgångspunkter gällande maskulinitet och fair play och på vilka sätt jag menar att dessa utgångspunkter har relevans för min uppsats.
Historisk bakgrund
Ishockeyns tidiga historia
Ingen vet exakt var eller när ishockeyn föddes. Några försök som gjorts för att reda ut detta har pekat på bland annat bollsporter i forna Asien och i det förindustriella Europa. Det troligaste är dock att sporten härstammar från Kanada och kan ha spelats i någon form redan under 1600-talet. Vad som däremot är känt är att termen ”hockey” myntades under 1800-talet för att beteckna de olika - men ofta närbesläktade - sporter som spelades på frusna sjöar och vattendrag runt om i Nordamerika.
Vad just termen ”hockey” är tänkt att betyda är inte helt känt, men det finns olika förslag: ett är att det härstammar från engelskans ”hooked” (”böjd”) och ett annat att det kommer från franskans ”hoquet” (som betyder ungefär ”herdestav”).
Andra teorier gör gällande att termen går att spåra till dåtida kraftuttryck, exempelvis
”hoogee” (”aj, det gör ont”).12 Även om ishockeyns tidiga ursprung är svårt att reda ut finns
en bestämd uppfattning om att det organiserade spelet tog sin början i Montreal, Kanada, under 1870-talet. Det var där ishockeyns olika varianter började utformas till en enhetlig sport med regler och system. Den första regelrätta ishockeymatchen sägs också ha ägt rum i just
Montreal, i mars 1875.13
Till Europa kom ishockeyn troligtvis något senare. Något som gör det svårt att fastslå exakt tidpunkt är att bandyn, vars ursprung också är oklart, till en början gick under namnet hockey. Några menar att ishockeyn först fick fäste i England, andra hävdar att sporten tidigt utövades i andra europeiska länder. En tämligen odiskutabel punkt i ishockeyns tidiga historia är annars grundandet av internationella ishockeyförbundet, Ligue Internationale de Hockey
sur Glace, som skedde i Paris 1908. Under 1950-talet bytte man namn till det nuvarande International Ice Hockey Federation (förkortat IIHF). I Schweiz 1910 anordnades också den
första EM-turneringen länder emellan.
12 Stark, Tobias, Folkhemmet på is – Ishockey, modernisering och nationell identitet i Sverige 1920-1972, Linneuniversitetet: institutionen för kulturvetenskaper (2010), sid 77.
Sverige ställde upp med sitt första landslag i 1920 års OS-turnering i belgiska Antwerpen och slutade på en fjärde plats, vilket får anses imponerande eftersom inget organiserat spel ännu fanns i Sverige. Det kan sägas vara vid denna period, strax efter första världskrigets slut, som ishockeyn tog fart rejält. Fler länder började delta i turneringar och nivån på spelet blev högre, inte minst eftersom många kanadensare – spelare från hockeyns ”hemland” – både spelade och verkade som tränare i europeiska länder och därmed bistod
med mer kunskap om spelet och hur det skulle utvecklas på bästa sätt.14
Från 1930-talet och framåt började ishockeyn spridas även utanför Europa. Japan ställde upp i VM i franska Chamonix 1930 och några år senare spelades ett antal uppvisningsmatcher mellan brittiska lag i Sydafrika. Det var främst under åren efter andra världskriget som
ishockeyn tog fart ordentligt, mycket på grund av den allt tydligare kopplingen till nationen. Många länder mönstrade landslag vilket lade grunden till att göra sporten populär.
Svensk ishockeys framväxt
OS i Antwerpen kan betraktas som ett slags startskott för ishockeyn i Sverige, även om laget i
stort sett bestod av omskolade bandyspelare.15 1923 spelades den första serien som bestod av
ett fåtal lag, i stort sett alla från Stockholm. Alla matcher spelades på Stockholms stadion. Först några år senare började övriga delar av landet komma igång, och när det väl hände tog utvecklingen fart. Inför säsongen 1937/1938 hade den högsta serien 18 lag som tillsammans representerade stora delar av landet. Det var också 1938, i VM-turneringen i Prag, som Sverige för första gången deltog med tre kronor på tröjorna – där och då föddes alltså Tre
Kronor som sedan dess varit en allmän benämning av Sveriges ishockeylandslag.16
Andra världskriget satte tillfälligt stopp för vidare expansion, men när kriget var över ritades
ishockeykartan om på allvar – både i Sverige och internationellt.17 I Tobias Starks avhandling
beskrivs hur den svenska idrottsrörelsen expanderade kraftigt under efterkrigstiden.
Expansionen kan kopplas ihop med den kraftiga ekonomiska tillväxt som ägde rum åren efter kriget, något som skedde såväl i Sverige som internationellt.
Arbetslösheten minskade och den industriella produktionen ökade, vilket ledde till ett materiellt och ekonomiskt välstånd som världen aldrig tidigare skådat. Av de idrotter som
14 Stark (2010), sid 86.
15
Svensk Ishockey 75 år del 1, jubileumsverk från Svenska Ishockeyförbundet: Idrottsföretaget
förlags AB (1997), sid 16.
16 Stark (2010), sid 160. 17 Stark (2010), sid 87.
ökade mest i popularitet låg ishockeyn i topp. Centreringen kring Stockholm, som
kännetecknat sporten före kriget, började luckras upp och ishockeyn spred sig snabbt över hela landet, vilket också medförde en rörelse över klassgränser. Ishockeyn hade tidigare ansetts vara en ”societetssport”, men den geografiska expansionen gjorde att den även fick fäste i mer arbetarorienterade städer. En viktig förklaring till spridningen är att det byggdes fler idrottsanläggningar och att dessa drevs i kommunal regi. Ishockeyföreningarna ökade därmed dramatiskt i antal, särskilt under senare delen av 1950-talet. Spridningen av ishockey gick tidsmässigt hand i hand med samhällsutvecklingen.
Hela idrottsrörelsens starka tillväxt ledde till att en gradvis förändring började ske. Förändringen handlade om en ökad byråkratisering, specialisering och professionalisering som märktes tydligt i ishockeyn. Amatörbegreppet, som stått sig starkt ända sedan
idrottsrörelsen låg i sin linda, började ifrågasättas. Debatten ledde till att
paraplyorganisationen Riksidrottsförbundet 1948 överlät till de respektive idrotterna att behandla frågan själva. 1967 avskaffades slutligen amatörregeln i svensk ishockey, men internationellt stod sig dock amatöridealet så pass starkt att det inte blev någon reell skillnad för de som var aktiva på den högsta nivån.
De flesta som spelade hade fortfarande annan sysselsättning vid sidan av. Men fler ishockeyklubbar ledde ändå till att fler började spela. På så vis ökade sporten vad gällde antal utövare. Vad gällde publiken och det allmänna intresset för ishockey var utvecklingen i omvärlden högst avgörande. När andra världskriget tog slut dröjde det inte länge innan spänningarna mellan USA och Sovjet utlöste det kalla kriget. Kanada, tillsammans med Sverige, hade länge varit en stark kraft inom den internationella ishockeyn och vunnit det mesta under 1950-talet. Men från 1960-talets början fick man konkurrens från öst, då Sovjet på ett tämligen överraskande vis började dominera, detta som i ett led i att visa upp unionens ”förträfflighet”, med det yttersta syftet att slå västmakterna. Och Sovjet vann mycket riktigt i stort sett alla VM-turneringar under 1960-talet, likaså dominerade de under de kommande två decennierna.
Den internationella konkurrensen, kombinerat med TV’s stora genombrott, gjorde att ishockey snabbt blev Sveriges mest populära sport efter fotboll. Tobias Stark visar i sin avhandling att ishockeyn i kombination med det mediala genombrottet i hög grad var bidragande till stärkandet av den nationella identiteten. Medierna ”synkroniserade” Sverige
och bidrog till en ”vi”-känsla.18 Konkurrensen blev också viktig i arbetet med att
professionalisera ishockeyn i Sverige. För att mäta sig med andra länder var det tvunget att man började ägna sig åt barmarksträning, bättre kosthållning och mer utvecklingsarbete redan från unga år. Sveriges relation med Sovjet stärktes allt mer och träningsmetoderna hämtades till stor del från ryskt håll. 1960-talet blev också ett framgångsrikt årtionde för svensk
landslagsishockey sett till antal medaljer.19
En viktig händelse, som sannolikt bidrog till att både svensk och internationell ishockey gick i en specifik riktning, var att tacklingar över hela banan blev tillåtna 1969 (tidigare fick man bara tackla på sin egen planhalva). Detta öppnade upp för ett mer fysiskt spel i såväl Europa som Nordamerika. I protest mot att inte få mönstra professionella spelare bojkottade Kanada samtliga VM-turneringar mellan 1970 och 1976, vilket gjorde att Sveriges
huvudmotståndare under första halvan av decenniet var Sovjetunionen.20
Även i Sverige började amatöridealet sakta luckras upp och allt fler spelare ville satsa på en professionell karriär. Detta gjorde att många flyttade till NHL eller andra mindre proffsligor i Europa. Det talades om en ”proffsflykt” som kunde urholka svensk ishockey, vilket ledde till en debatt om huruvida Sverige skulle satsa på professionella ishockeyspelare eller inte. 1975 grundades så Elitserien som alltjämt är den högsta divisionen i Sverige, numera under namnet SHL (Svenska Hockeyligan).
Teoretiska utgångspunkter
En konstruktivistisk ansats
Uppsatsen ansluter sig till ett konstruktivistiskt kunskapsideal. Detta innebär att det inte finns någon ambition att presentera en absolut och deduktiv sanning om det som undersöks. I
grunden finns tankar om hermeneutik som betyder att tolka eller tyda.21 Det handlar om att ha
ett kritiskt förhållningssätt till den etablerade sanningen och att betrakta kunskap som något socialt konstruerat. Detta manifesteras i denna uppsats genom en strävan att urskilja
maktförhållanden och att verka för en förståelse av dessa. Som Winter Jörgensen och Phillips uttrycker det, handlar ett konstruktivistiskt synsätt om att vår kunskap om världen alltid är
19 Svensk Ishockey 75 år del 1 (1997), sid 53.
20 Svensk Ishockey 75 år del 1 (1997), sid 60.
historiskt och kulturellt präglad.22 En persons sanning behöver inte vara en annan persons sanning.
Kort om mansforskning
Maskulinitet är denna uppsats viktigaste begrepp. Ordet används olika beroende på vem som talar och därför är det viktigt att redogöra för hur jag väljer att se på det. På engelska kan ordet masculinity översättas till svenska som både maskulinitet och manlighet. Ibland används de båda orden synonymt. Claes Ekenstam tycks göra detta i artikeln Mansforskningens
framtid och bakgrund, i vilken han tar ett omfattande grepp om mäns historiska dominans
gällande såväl samhället som historieskrivning om samhället, samt hur den
poststrukturalistiska forskningstraditionen närmat sig maktförhållanden mellan män och
kvinnor.23 Mansforskningens framväxt springer ur genusforskning som i sin tur härstammar
från feministisk forskning. Feministisk forskning tar utgångspunkt i de strukturella maktskillnaderna som historiskt funnits mellan män och kvinnor. Ur den feministiska
forskningen utvecklades under 1980-talet genusforskningen, till stor del tack vare den svenska historikern Yvonne Hirdman vars teorier om genussystemet och genuskontraktet fick stort
genomslag.24
Genusforskningen handlade under lång tid om att belysa maktskillnader mellan män och kvinnor, men utvecklades sedermera till att även innefatta sociala och kulturella
konstruktioner av kvinnlighet. Sedermera tillkom intresse av att forska i samma termer
gällande män.25 Under 1990-talet etablerades mansforskning som forskningsämne, inte minst
genom att teoriutvecklingen på området tog fart. Den mest inflytelserika teoretikern på området är sociologen R.W. Connell.
R.W. Connell och hegemonisk maskulinitet
Connells maskulinitetsteori grundar sig i att det i ett socialt sammanhang finns flera
maskuliniteter som förhåller sig till varandra. Maskuliniteter skapas genom social praktik och sociala relationer. Dessa maskuliniteter är inte statiska utan samspelar dynamiskt. Bland de
22
Winther Jörgensen, Marianne & Philips, Louise, Diskursanalys som teori och metod, Lund: Studentlitteratur (2000), sid 11.
23Ekenstam, Claes, ”Mansforskningens bakgrund och framtid – Några teoretiska reflexioner”,
NORMA: International Journal for Masculinity studies, nr 1.1 (2006)
24 Hirdman, Yvonne, ”Genussystemet – teoretiska funderingar kring kvinnors sociala underordning”, Maktutredningens huvudrapport, SOU 1990:44, sid 54.
maskuliniteter som samspelar finns alltid en som är dominerande och innehar makten – detta
är den hegemoniska maskuliniteten eller det hegemoniska projektet.26 Här blir det tydligt att
Connells teori härstammar ur en marxistisk forskningstradition. Hegemonibegreppet är skapat av italienaren Antonio Gramsci, en inflytelserik tänkare inom den marxistiska forskningen. Hegemoni har att göra med makt och ordet kan mycket förenklat förklaras som att inneha den härskande makten över kulturen – i Gramscis fall manifesterat i ett klassperspektiv, där borgarklassen har makten över arbetarklassen såväl intellektuellt som moraliskt. Hegemonin bestämmer vad som innebär förnuft, vad som är rätt och vad som är fel. Detta förklarar borgarklassens överläge gentemot arbetarklassen. Hegemonin är, sin dominans till trots, alltid utsatt för konkurrens genom oppositionella strömningar och kan teoretiskt sett alltid
avskaffas. Det är också själva grundidén med den hegemoniska maskuliniteten.
Den hegemoniska maskuliniteten är den maskulinitet som vid en viss tid och i en viss situation anses vara idealbilden av maskulinitet. Den upprätthålls inte nödvändigtvis genom att alla män uppfyller den, men däremot hävdas dess auktoritet genom att den ställs i relation till maskuliniteter som inte anses nå upp till normen. För liksom det finns en hegemonisk maskulinitet, finns det också andra maskuliniteter som konkurrerar vilket gör maskuliniteter till något föränderligt. Bland maskuliniteter som konkurrerar med den hegemoniska talar man
om underordnad maskulinitet, delaktig maskulinitet samt marginaliserad maskulinitet.27
Connell påpekar att det inte behöver finnas endast en maskulinitet av varje sort, alltså inte en arbetarklassmaskulinitet eller en svart maskulinitet. Maskuliniteterna verkar och förändras intersektionellt, det vill säga genom inbördes relationer till klass, etnicitet och sexualitet. Den hegemoniska maskuliniteten kan alltid avsättas och ersättas av någon annan när en sådan
situation uppstår.28
Den flexibla teorin till trots finns det enligt Connell vissa etablerade sanningar om maskulinitet, till exempel att i västvärlden är den heterosexuella mannen överordnad den homosexuella mannen. Den västerländske mannen förväntas i regel också vara självständig, kontrollerad, fysiskt stark och ha förmågan att göra kvinnor gravida. Men, om den
heterosexuella mannen inte kan leva upp till det ideal som det hegemoniska projektet kräver, exempelvis att han associeras med någon form av femininitet, kan han alltså förpassas nedåt i hierarkin.
26 Connell, R.W, Maskuliniteter, översättn: Åsa Lindén, Daidalos Förlag: Göteborg (1995), sid 100. 27 Connell (1995), sid 77.
Trots flexibiliteten som omgärdar Connells teori, att den hegemoniska maskuliniteten är föränderlig och utbytbar, har Connell fått kritik för att det hegemoniska ideal han identifierar hos den västerländske mannen är allt för statiskt och oreflekterat. Denna kritik kommer från flera håll. Margaret Wheterell och Nigel Edley menar att det är hämmande att låsa fast den hegemoniska idealtypen i en enda maskulinitet – som de andra maskuliniteterna måste
konkurrera med. Istället vill de vidga synen på hegemonisk maskulinitet från att bara innefatta en enda, till att det kan finnas flera hegemoniska maskuliniteter samtidigt. De maskuliniteter som Connell betraktar som antingen delaktiga eller motståndare, kan istället vara både och på
samma gång, beroende på situation.29 Liknande tankegångar presenteras av den amerikanske
sociologen Eric Anderson, som i sin forskning om brittiska universitetsatleter lanserat begreppet inkluderande maskulinitet. Inkluderande maskulinitet syftar till att belysa hur män
inte längre tvunget värjer sig mot intimitet och homosexualitet för att bevisa manlighet.30 Män
har idag större friheter att själva forma sina maskuliniteter. Den visar också att de
maskulinitetsideal som råder till stor del är en produkt av vuxenvärldens förväntningar på hur
killar och tjejer ska vara.Anderson menar att Connells tankar om den hegemoniska
maskuliniteten bygger på en idé om att manlighet upprätthålls genom uppvisande av homofobi, misogyni och sexism. Detta betraktar han som föråldrat. Han kallar den istället ”ortodox maskulinitet” och ställer den mot den nyutvecklade inkluderande maskuliniteten, som får näring i ett samhälle som allt mindre präglas av homofobi.
När jag talar om vilka förväntningar som ställs på ishockeyspelare i syfte att driva på svensk ishockeys utveckling, talar jag mer specifikt om hur ishockeyspelare bör bete sig och vilka egenskaper som anses vara eftersträvansvärda. Detta i linje med Nationalencyklopedins
definition av maskulin som ”egenskaper som många människor tycker är typiska för män”.31
Maskulinitet är begreppet som rymmer dessa tankar och föreställningar. Teorimässigt tar jag avstamp i R.W. Connells tankar om maskulinitet som något föränderligt, men väljer att utveckla den i en riktning som Anderson och Wetherell/Edley förespråkar. Jag ser det som att det kan finnas flera hegemoniska maskuliniteter som både kan samarbeta och motarbeta varandra. I övrigt anser jag Connells teori vara lämplig eftersom den är så pass dynamisk. Den lämpar sig väl för att kombineras med diskursanalys, samt för att undersöka förändring i maskuliniteter över tid. Jag vill ändå lyfta en fråga: Kan ishockey förstås som en social
29 Wetherell, Margaret & Edley, Nigel, “Negotiating hegemonic masculinity: Imaginary positions and
psycho-discursive practices”, Feminism & Psychology nr 9 (1999), sid 335-356.
30 Anderson, Eric, Inclusive masculinity – the changing nature of masculinities, New York: Routledge
(2009), sid 19.
praktik som innefattar sociala relationer? Mitt svar är ja. Ishockey är en lagsport där
sammansättningen av människor gör att sociala relationer uppstår. Det finns ofta tydliga roller inom ett lag, både officiella och outtalade. Någon är en ledarfigur, någon är en stjärna, någon är en slitvarg och så vidare. Sammansättningen gör maskuliniteterna föränderliga vilket gör att Connells teori är väl lämpad. På det viset ser jag uppsatsens ämne som passande för uppgiften – även om det ju är diskussionen om svensk ishockey jag är ute efter att undersöka, det vill säga, jag utgår från andra människors berättelser och idéer. Denna potentiella
problematik diskuteras mer ingående i ett källkritiskt avsnitt senare i uppsatsen.
Jag kommer, sammanfattningsvis, att med inspiration av Connells teori undersöka vilka hegemoniska maskuliniteter (idealtyper) som skapas i diskussionen kring hur ishockeyspelare bör vara, samt hur dessa förändras över tid och vilka konsekvenser detta får.
Fair Play
Idéer om rent spel, eller fair play, är centrala för uppsatsen och jag väljer att se det som en teoretisk utgångspunkt. Vad innebär då fair play? Fair play kan sammanfattas som ett ideal, ett eftersträvansvärt tillstånd som omfattar såväl utövare som arrangörer inom idrottens värld. Förklaringar och tolkningar kan med fördel sökas i filosofin. Filosofen Sigmund Loland kallar fair play ”A moral norm system” och menar att det i grunden handlar om rättvisa. Med hjälp av normer avgör vi vad som är moraliskt rätt och omsätter detta i vårt idrottsutövande. Loland identifierar två typer av fair play – formell samt informell. Formell fair play omfattar de skrivna reglerna, exempelvis hur många spelare som ska vara på fotbollsplanen. Formell fair play förutsätter att reglerna tolkas som rättvisa. Informell fair play koncentreras till allt som sker däremellan – förenklat kan det sägas handla om attityder hos utövare, ledare och
arrangörer.32 Ofta koncentreras fair play till att handla om idrottsutövarna, men i boken
Matchen som aldrig ägde rum behandlar Kutte Jönsson delvis ämnet ur ett
arrangörsperspektiv, exemplifierat genom en händelse i OS i Peking 2008 då den svenske brottaren Ara Abrahamian togs ifrån sin bronsmedalj under korrupta former och svarade med
en protest.33
Jönsson argumenterar vidare för att fair play till ytan är ett ganska enkelt och lättförståeligt begrepp – det handlar om att vara hygglig och rättvis – men att det blir mer
32 Loland, Sigmund, Fair play in sports – A moral norm system, New York (2002), sid 41.
33Jönsson, Kutte, Matchen som aldrig ägde rum – och ytterligare åtta kapitel om idrott, etik och
komplext ju närmare kärnan man kommer. En match är ingen match om inte vissa regler sätts upp och efterföljs, givet uppfattningen att reglerna är rättvisa. Den som fuskar eller bryter mot reglerna bryter därmed överenskommelsen om fair play. Jönsson tar också upp formell samt informell fair play och menar att den senare i många fall väger tyngre. Informella regelbrott ses i många fall som värre än formella. Fair play handlar mycket om fostran, men kan
framförallt ses som ”en styrning av beteenden”.34 I uppsatsen kommer begreppet fair play
fortsättningsvis endast syfta på informell fair play om inget annat anges.
Historiskt har fair play kopplats ihop med klass. I 1800-talets England, ofta sett som platsen för tävlingsidrottens födelse, var sport något som berörde eliten i samhället. De sportutövande männen skulle, genom tävlingsidrottande, fostras till att utgöra morgondagens överklass. Fair play blev således en symbol för män som kunde bete sig civiliserat, i detta fall manifesterat genom sportutövande. I takt med demokratiseringen av idrotten, som skedde i takt med industrialiseringen och den ekonomiska utvecklingen, fick lägre samhällsklasser tillträde till sportens värld. Här uppstod behovet av konkreta regler för att stävja
sportutövandet eftersom man ansåg att arbetarklassen inte kunde uppföra sig lika väl som överklassen. Kutte Jönsson menar att demokratiseringen av sporten förstärkt det konservativa gentlemannaidealet, att det ”sipprat ner genom samhällsklasserna”.
Än idag omfattar fair play samma ideal som i 1800-talets England. Då gällde det att med sportens hjälp fostra morgondagens elit. Idag är målet att fostrandet ska omfatta alla
samhällsklasser.35 Liksom hela idrottsrörelsen, som traditionellt varit en arena för män, är
också idealet om fair play tydligt genuskodat – det har historiskt handlat om att fostra män. Kopplingen mellan fair play och klass är etablerad i forskningen, men min uppfattning är att genusperspektivet inte riktigt kommit fram. Jag avser därför att belysa detta i uppsatsen genom att undersöka maskulinitet. Connells teori om maskuliniteter tycker jag samspelar väl med fair play. Utgångspunkten om att maskuliniteter är föränderliga ger möjlighet att
undersöka hur det relativt statiska fair play-idealet påverkas av förändring. Frågor som kan uppstå är: Lyfts det fram aktivt för att visas upp i sin förträfflighet? Är det outtalat men underförstått? Eller kräver omständigheterna att fair play rentav måste påminnas om och därmed ges en stävjande effekt?
34 Jönsson (2010), sid 23. 35 Jönsson (2010), sid 33.
Forskningsläge
Här kommer jag att presentera forskning som gjorts på områden som ligger nära det jag själv vill undersöka. Jag kommer också att positionera mig gentemot den tidigare forskningen för att på så vis tydliggöra mina egna avsikter. Först kommer jag att redogöra för det
idrottshistoriska fältet i en vidare bemärkelse, därefter rikta in mig på forskning om ishockey specifikt.
Idrott och kön – en forskningsöversikt
Eva Olofssons avhandling från 1989 var en tidig svensk publikation som behandlade
idrottsrörelsen historiskt ur ett genusperspektiv. Hon kom till slutsatsen att idrotten i Sverige har ett tydligt genussystem som innebär att idrotten är skapad av och för män, samt även
berättad av män.36 Efter Olofssons avhandling och under det följande 1990-talet har det
tillkommit fler studier och rapporter med liknande konstruktivistiska ansatser.
Helena Tolvhed har berört maskulinitet i sin avhandling, där hon undersökt den svenska veckopressens rapporteringar från de olympiska spelen åren 1948-1972. Tolvhed analyserar hur både manliga och kvinnliga framställts i tidningarna i samband med turneringarna. Begreppen kropp och nation utgör avhandlingens grundpelare, varigenom maktdimensioner som kön, klass, etnicitet och generation analyseras. Maskuliniteten är, enligt Tolvhed, starkt kopplad till föreställningar om nationell identitet. De bilder som framträder i materialet föreställer ”aktiva manskroppar stadda i kraftfull och häftig framåtrörelse, i en kamp mot
andra manskroppar vid de olympiska tävlingarna”.37 Vad som särskilt utmärker det svenska är
bilderna och bildtexterna tillsammans, där den svenske mannen beskrivs som djärv, tapper och disciplinerad. Tolvhed menar här att den svenske mannen å ena sidan uppfattas som fysiskt aktiv och målinriktad, men å andra sidan kontrollerad och disciplinerad. Svenska män krigar, kämpar och forcerar sig framåt mot segern. Kroppen används, slits och släpas för att vinna tävlingar och på det viset förtjäna nationens och folkets kärlek. Svensk maskulinitet
handlar, enklare uttryckt, i hög grad om att skapa hjältar.38
Vad gäller forskning som riktat in sig på enskilda sporter finns flertalet bidrag. Många är inriktade mot fotboll. Jesper Fundbergs avhandling Kom igen, gubbar! visar hur
36
Olofsson, Eva, Har kvinnorna en sportslig chans? Den svenska idrottsrörelsen och kvinnorna under
1900-talet, Umeå universitet (1989), sid 56.
37Tolvhed, Helena, Nationen på spel – kropp, kön och svenskhet i populärpressens representationer
av olympiska spel 1948-1972, Lund: Bokförlaget h:ström (2008), sid 96. 38 Tolvhed (2008), sid 98.
könsstrukturer bevaras och reproduceras i ett pojkfotbollslag. Fundberg använder, likt jag själv ämnar göra, R.W. Connells maskulinitetsteori för att belysa detta och identifierar idealet om en manlig idrottskropp som ska tåla smärta, bita ihop och tycka om att konkurrera.
Spelarna förväntas kunna göra avvägningar om när det är okej att visa känslor, till exempel
fira när någon gör mål, och när det inte är det.39 Fundberg visar också hur spelarna bevisar sin
maskulinitet genom att ställa den mot vad den inte är, så som att kalla varandra för bög,
kärring och invandrare.40 Att analysera liknande kontratyper (countertypes) i syfte att
utkristallisera maskuliniteter är en central del av min egen teoretiska ansats. Fundberg är etnolog och hans avhandling bygger på etnografiska observationer, något som är en avgörande skillnad mot min uppsats. I mitt fall blir det intressant att se huruvida Connells maskulinitetsteori lämpar sig när det gäller att tolka historiskt material i form av texter.
Ur ett genusperspektiv finns det en sport som särskilt utmärker sig genom historisk föränderlighet, och det är hästsporten. Till att börja med är det en av få sporter där män och kvinnor idag tävlar mot varandra, vilket i sig är intressant. Galopp- och ridsport springer historiskt ur militära och således manliga miljöer och organiserade tävlingar hölls sannolikt i
Sverige redan under 1830-talet.41 Den organiserade hästsporten var till största delen skapad
för den manliga överklassen och för män verksamma inom det militära. För att få kalla sig amatörryttare, eller gentlemannaryttare, behövdes särskilda tillstånd för alla utom för de som var militärer. En stor anledning till att sporten vände sig till överklassen var att det var en dyr hobby. Man skulle själv äga sin häst, något som gällde alla utom för militärer, vars ridande bekostades av försvaret. För unga män som ville rida men som saknade ekonomiska
förutsättningar att själva äga hästar blev detta en anledning till att söka sig till armén.42
Det dröjde emellertid inte långt in på 1900-talet innan kvinnor fick tillträde till sporten, även om det fortfarande var manligt dominerat. När männen under andra världskriget fick andra arbetsuppgifter uppstod nya möjligheter för kvinnor att ta plats inom ridsporten (liksom i många andra yrken och områden), och 1945 trycktes den första förteckningen över kvinnliga tävlingsryttare. Den tidigare självklara kopplingen mellan militär och häst började här suddas ut, och med detta också de manlighetsideal som omgärdat sporten. Från att ha associerats med styrka, mod och uthållighet började hästsporten allt mer handla om ömhet, följsamhet och
39
Fundberg, Jesper, Kom igen, gubbar! – om pojkfotboll och maskuliniteter, Carlssons förlag (2003), sid 96.
40 Fundberg (2003), sid 145.
41Hedenborg, Susanna & Greiff, Mats, I sulky och sadel – Trav- och galoppsportens
1900-talshistoria, Carlssons bokförlag: Stockholm (2007), sid 143. 42 Hedenborg & Greiff (2007), sid 145.
omtanke. Det går att tala om en feminisering av hästsporten.43 Idag sysselsätter hästsporten främst kvinnor, det talas sällan om hästkarlar men desto oftare om hästtjejer. En gren inom hästsporten kan dock betraktas som ett undantag, nämligen travet. Här är männen alltjämt dominerande, även om travet sakta tycks gå mot samma utveckling som exempelvis
galoppsporten.44
Gymnastik är ytterligare ett fält där forskningen gjort betydande insatser i ämnet. Historikern Jens Ljunggren har i sin avhandling belyst fostran och maskulinitet inom linggymnastiken åren 1790-1914. Ljunggren belyser 1800-talets kroppsfixering, där den manliga kroppen skulle åtnjuta vördnad och samtidigt vara beredd att strida. Kopplingen till den rådande tidens nationalism är likaså tydlig – kroppen blev en symbol för nationen, även
om det inte märktes lika tydligt i Sverige som i övriga västvärlden.45
Kopplingen mellan maskulinitet och nation syns även i internationella studier. Cora Burnett vid University of Johannesburg menar att den manliga dominansen inte bara gynnat traditionellt manliga sporter, exempelvis rugby och fotboll, utan även bidragit till att dessa sporter blivit symboler för nationen. Vidare ser hon kombinationen av teknik, kraft och atletisk överlägsenhet som avgörande för den maskulina identiteten. Sporter som utövas av män är ”riktiga sporter” och dessa sporter lockar också mediebevakning, vilket ytterligare
bidrar till att ena nationen och förstärka hegemonin.46 Burnett skriver också att kvinnors
framgångar inom idrott historiskt sett baserats på föreställningar om heterosexualitet och femininitet, något som hon menar också är fallet idag. Kvinnliga idrottare accepteras om de, vid sidan av sina idrottsliga framgångar, samtidigt kan leva upp till de kvinnoideal som ställts upp. En teori för att beskriva detta är att kvinnor i grunden ses som ”onaturliga” idrottare. Det ses exempelvis inte som naturligt för kvinnor att bygga muskler. Detta ses som ett avvikande
beteende och rimmar alltså illa med det feminina, heterosexuella kvinnoidealet.47 Vad
beträffar rugby kan det ses som besläktat med ishockeyn i det att de båda är fysiska sporter som engagerar i huvudsak män. Steven P. Schacht vid Gonzaga University har forskat om
43 Hedenborg & Greiff (2007), sid 148fff. 44 Hedenborg & Greiff (2007), sid 160.
45
Ljunggren, Jens, Kroppens bildning – Linggymnastikens manlighetsprojekt 1790-1914, Stockholm: Brutus Östlings förlag symposium (1999), sid 9.
46Burnett, Cora, “Whose Game Is It Anyway? Power, Play and Sport”, Agenda: Empowering Women
for Gender Equity, nr 49 (2001), sid 71.
manliga rugbyspelare och menar att de ofta propagerar för sin maskulinitet genom att, som
många andra studier visar, kontrastera den mot femininitet.48
Något som märks tydligt i forskningen är kopplingen mellan maskulina ideal och nationalism. Detta har betydelse för min egen undersökning, även om det inte primärt är detta som styr mina ansatser. Nationalismen är förstås närvarande på så vis att uppsatsen handlar om svensk ishockey, men det ”svenska” är mer att betrakta som något implicit. Ett annat återkommande drag är att forskningen gärna tar utgångspunkt i den manliga kroppen, till exempel i Ljunggrens och Tolvheds avhandlingar. Jag strävar som bekant efter att undersöka attityder, alltså vilka egenskaper hos spelare som kan uppfattas som maskuliniteter.
Amatör eller proffs? Om idrottsrörelsens ständiga dilemma
Min uppsats berör tidsmässigt en period av förskjutning från amatöridrott till proffsidrott avseende ishockey. Denna ramberättelse är viktig för förståelsen av min uppsats, men den är också viktig för att uppsatsen ska bli läsvärd och kunna knytas an till ett vidare forskningsfält. Jag avser därför att även beröra den aspekten i forskningsläget innan jag går in på ämnen som ligger närmare såväl ämnesmässigt som teorimässigt. Vad finns då för aktuell forskning som handlar om detta fenomen? Här bör man nämna Daniel Alsarve som disputerade i maj 2014 med avhandlingen I ständig strävan efter framgång? Föreningsdemokratins innehåll och
villkor i Örebro Sportklubb 1908-09.
I avhandlingen undersöker Alsarve föreningsdemokratin i ett långt tidsperspektiv utifrån frågeställningar om hur strävan efter sportslig framgång påverkar föreningsidrottens ideal och
föreställningar.49 Alsarve menar att idrottsrörelsen varit duktig på att marknadsföra sig som en
god samhällsinstitution, även om innehållet sett olika ut. Framförallt har idrottsrörelsen ansetts vara demokratisk och inkluderande, för vilket den har belönats med betydande ekonomiska medel och haft en stark ställning som fostrande av medborgare. Första gången
statligt stöd utbetalades var 1877 och från 1913 har det utbetalats årligen.50 Demokrati- och
folkrörelsebegreppen är positivt laddade och Alsarve menar att man, förutom under senare tid, sällan riktigt ifrågasatt och granskat detta kritiskt inom idrottens värld, exempelvis att
48Schacht, Steven P, “Misogyny on and off the ”Pitch”: The Gendered World of Male Rugby
Players”, Gender and Society, nr 5 (1996), sid 2.
49 Alsarve, Daniel, I ständig strävan efter framgång? Föreningsdemokratins innehåll och villkor i Örebro Sportklubb 1908-09, Örebro Universitet: institutionen för humaniora, utbildnings- och
samhällsvetenskap (2014), sid 13.
idrottare faktiskt behandlas olika beroende på kön, klass eller etnicitet. Föreningsidrottens utmaningar ligger i konkurrens från ekonomiska intressen och strävan efter sportslig framgång, något som Riksidrottsförbundet traditionellt alltid har haft ett komplicerat förhållande till.
I min uppsats handlar det om just detta förhållande. Institutionella förändringar, som jag menar att skiftet från amatöridrott till proffsidrott kan betraktas som, är tröga i sin natur. Förändringen sker ofta stegvis på flera nivåer – trots att amatörbestämmelserna i ishockey övergavs 1967 dröjde det, som jag skrivit tidigare, länge innan förändringen på allvar skedde i praktiken. Idrottsrörelsens fostrande kraft har diskuterats i olika sammanhang, bland annat i den statliga offentliga utredningen Föreningsfostran och tävlingsfostran, vars syfte var att utvärdera det statliga stödet till föreningsidrotten – även inräknat intäkter från spelverksamhet
genom Svenska spel.51 Utredningen diskuterade de två begreppsparen föreningsfostran och
tävlingsfostran och kom fram till att de båda samverkade, även om de lätt kunde ses som varandras motsatser. Dock fanns avgörande skillnader i att målet med föreningsfostran är att ”främja bredd och jämbördighet mellan individer medan tävlingsfostran alltid avser att skapa
åtskillnad mellan individer”.52 ”Många ska bli fler” mot ”många ska bli färre”. Tävling innebär att någon vinner och någon förlorar. Utredningen hänvisar vidare till
Riksidrottsförbundets visionsdokument Idrotten vill där såväl föreningsfostran som
tävlingsfostran är eftersträvansvärda, men att det måste finnas en balans mellan dessa som tar hänsyn till ålders- och utvecklingsfaser. Visionsdokumentets definition av idrott är ”fysisk aktivitet som vi utför för att kunna ha roligt, må bra och prestera mera.” Idrotten består vidare
av ”träning och lek, tävling och uppvisning”.53
Svensk ishockey i förändring
Mot bakgrund av idrottsrörelsens mål, samt den forskning som gjorts i ämnet, ska jag nu gå in på ishockey mer specifikt. Jyri Backman vid Göteborgs Universitet har i sin
licentiatavhandling gjort en komparativ studie mellan två ishockeyserier; svenska Elitserien (numera SHL) och finska SM-Liiga. Backman tar sin utgångspunkt i 1970-talets mitt och undersöker hur de båda serierna sedan dess utvecklats organisatoriskt i relation till NHL’s
51 SOU 2008:59, Föreningsfostran och tävlingsfostran – En utvärdering av statens stöd till idrotten,
Betänkande av Idrottsstödsutredningen (2008), sid 13.
52 SOU 2008:59, sid 24.
53Riksidrottsförbundet, Idrotten vill – Idrottsrörelsens idéprogram (2009), Länk:
dominans över världens ishockey.54 I studien representerar NHL den amerikanska
sportmodellen (major league-modellen) vars strävan är att alltid inneha den högsta positionen över en sport, vilket är fallet med NHL och även exempelvis basketligan (NBA) och
baseballigan (NFL).
I den amerikanska sportmodellen är ekonomisk avkastning och underhållningsvärde viktiga komponenter. De kommersiella inslagen är och har länge varit närvarande. Den europeiska sportmodellen, som i studien representeras av Elitserien och SM-Liiga, fäster större betydelse vid sportens nytta och nöje och den ekonomiska avkastningen är således underordnad genom att kommersiella krafter har begränsat tillträde. En tydlig distinktion är att den amerikanska sportmodellen står för vinstmaximering, medan den europeiska står för
nyttomaximering.55
Backmans studie visar att både Elitserien och SM-Liiga sedan 1970-talet genomgått en
amerikaniseringsprocess som främst visat sig i faktorer som berör organisationen av
ishockeyn. Här har de europeiska ligorna influerats av NHL när det gäller bland annat
seriestrukturer, verksamhetsmål och bolagisering. SM-Liiga har enligt studien amerikaniserats mer än Elitserien, vilket visar sig bland annat genom att SM-Liiga har ett slutet seriesystem utan möjlighet till upp- eller nedflyttning medan Elitserien har en rörlighet som möjliggör att nya lag kan ersätta gamla och vice versa. SM-Liiga har också ett mer ”autonomt” styre till skillnad från Elitserien, som administreras genom Riksidrottsförbundet. Detta har gett den
finska ligan större manöverutrymme vilket gjort att amerikaniseringen gått längre.56
En annan forskare som är viktig att nämna i detta ämne är Josef Fahlén vid Umeå Universitet. I sin avhandling skriver Fahlén om att svensk ishockey anammat en ny
värdegrund under de senaste decennierna. Fahlén menar att amatörregelns avskaffande 1967 bidragit till att de traditionella amatöridealen har hamnat mer i skymundan till förmån för
kommersiella intressen och att denna utveckling pågår än idag.57 Idealen för svensk
elitishockey har alltså ändrats, även om man fortfarande har kvar en del av
folkrörelsetänkandet. Fahlén menar att det är en balansakt och att svensk ishockey har stora utmaningar framför sig i att landa i sina nya värderingar.
54 Backman, Jyri, I skuggan av NHL – En organisationsstudie av svensk och finsk elitishockey,
Göteborgs Universitet: Institutionen för kost- och idrottsvetenskap (2012), sid 85.
55 Backman (2012), sid 8. 56 Backman 2012), sid 74.
57Fahlén, Josef, Structures beyond frameworks of the rink – On organization in Swedish ice hockey,
Backman och Fahlén kompletterar varandra då de tillsammans blottlägger de för- och nackdelar som svensk ishockeys organisering visat sig medföra. I ett resultattänkande (sportsligt som ekonomiskt) perspektiv har svensk ishockey haft en längre startsträcka, i och med att man under längre tid anammat folkrörelsetänkandet genom att man administrerats av Riksidrottsförbundet. När folkrörelsetänkandet mer och mer luckrats upp är det intressant att se vad framtiden har att erbjuda. Modos värvning av Donald Brashear, som jag berörde i inledningskapitlet, må vara ett uttryck för att svensk ishockey i högre grad börjat lägga fokus på vinstmaximering framför nyttomaximering, även om den officiella hållningen från
förbundets sida fortfarande tycks vara att värna om det senare.
Ishockey och maskulinitet
I en artikel i Historisk Tidskrift ställer återigen Tobias Stark olika maskulinitetsideal inom ishockeyn mot varandra i syfte att belysa ett begynnande forskningsfält. Fallet utgår från 1972 års Summit Series-turnering, som var en flera veckor lång matchserie där Kanada mätte sina krafter mot Sovjet. Kanada var förstärkt med NHL-proffs vilket inte var tillåtet i VM-turneringar eftersom amatörreglerna fortfarande gällde. Man hade därför bojkottat VM, en bojkott som kom att gälla fram till 1977. Summit Series blev alltså en möjlighet att spela
landslagsishockey mot bästa tänkbara motstånd: Sovjetunionen.58 Totalt åtta matcher spelades
under februari månad 1972.
Starks utgångspunkter bygger på forskning om sportens förhållande till ideal om intimitet och storslagenhet. De teoretiska utgångspunkterna gällande maskulinitet kommer från Connell, med dennes bärande idé att ”kroppar ska ses som deltagare i socialt handlande, i
skapandet och formandet av vägar för socialt uppträdande”.59 Stark menar att ishockeyn är
påtagligt maskulint kodad men att maskuliniteten ser olika ut beroende på vilken nation som undersöks. Den kanadensiska maskuliniteten konstitueras av ”fysisk styrka, kontrollerad
aggression och grabbaktig espri”. Ishockey är en kamp och i kampen är alla medel tillåtna.60
Den sovjetiska maskuliniteten handlar i hög grad om disciplin. Här betecknas spelarna som
”soldater” eller ”robotar” och spelet anses vara ”programmerat”.61 De militäriska metaforerna
är ett uttryck för att det sovjetiska landslaget till stor del bestod av just anställda soldater.
58 Stark (2010), sid 243. 59 Connell (1995), sid 87.
60 Stark, Tobias, ”Pionjären, Polar’n och Poeten. Maskuliniteter, nationella identiteter och kroppssyn
inom kanadensisk, svensk och sovjetisk ishockey under det kalla kriget”, Historisk Tidskrift (2001), sid 692.
Maktstrukturen är tydlig: spelarna är kraftigt underordnade sin ledare och något utrymme för fri vilja finns inte. Skillnaden mot den kanadensiska ishockeyn är påtaglig.
Stark driver tesen att den svenska ishockeyn tagit intryck av båda former av maskulinitetsideal och alltså hamnat lite mittemellan. Disciplin är till exempel ett viktigt inslag även i svensk ishockey, fast här tolkad som något positivt. Istället för att underordna sig en ledare, på militäriskt vis, innebär den svenska disciplinen att ledaren i högre grad är en del av gänget. Maktstrukturen är, enligt Stark, horisontell. Att tolkningarna av disciplin är olika medför även en kompensatorisk faktor. Sverige är spelmässigt underlägset Sovjet, men på grund av den lagsammanhållning som finns är man istället moraliskt överlägset. Hur det sportsliga resultatet än blir så finns det ändå alltid en seger i detta.
Den kanadensiska (nordamerikanska) maskuliniteten gjorde också vissa avtryck i den svenska ishockeyn. Detta hände i hög grad under mellankrigstiden, långt innan Sovjet hade blivit en stormakt inom ishockey. Svenska ”Bamsingar” under 1930- och 1940-talet satte ofta stor skräck i sina motståndare, men efter att andra världskriget tagit slut tonades denna retorik ned till förmån för det ideal om ”sunda idrottsprinciper” som fortsättningsvis skulle prägla
ishockeyn och idrottsrörelsen i stort.62
Mitt emellan de två ytterligheter som kanadensisk och sovjetisk ishockey visade upp, uppstod behovet av att bygga en egen svensk identitet inom ishockeyn. Den kom i hög grad att handla om den folkliga förankringen i idrottsrörelsen. Ord som ”kamratskap” och
”laganda” blev viktiga i skapandet av den svenska ishockeymodellen och i förlängningen ett instrument för skapandet av nationell självförståelse och identitet, något som Stark senare kom att skildra i den avhandling jag tidigare redogjort för. Vad Stark inte gör och vad jag kommer att bidra med, är att visa hur maskulinitetsnormerna förändrats över tiden 1969-1976.
Det finns även internationell forskning på ämnet ishockey och maskulinitet. Michael A Robidoux vid American Folklore Society har forskat om kanadensisk identitet och kopplat detta till maskulinitet. Återigen har vi ett exempel på maskulinitet kopplat till nation. Robidoux menar att ishockeyn har en stor del i att ha enat nationen Kanada, som historiskt sett varit splittrad. Ishockeyn har blivit en symbol för Kanada och skänkt nationen något eget, något som gjort att nationen stuckit ut. Det är här maskuliniteten kommer in. Det
gentlemannamässiga idealet, som varit framträdande särskilt i England, fick inte alls särskilt starkt fäste i Kanada. Ishockeyn uppfattades istället som brutal och gav Kanada en alldeles särskild ställning. Som Robidoux kärnfullt uttrycker det:
”Hockey became a vehicle of resistance against British and American hegemony,
something that Canadians continue to call on in periods of political or national uncertainty”.63
Jag har fastslagit att ishockey är en sport som främst utövas av män, vilket också är vad uppsatsen vilar på. Det är dock viktigt att problematisera faktumet att män är kraftigt överrepresenterade inom ishockeyn och vilka konsekvenser detta får. Kajsa Gilenstam vid
Umeå Universitet tar sig an detta i sin avhandling.64 Genom att undersöka hur spelare från ett
manligt respektive kvinnligt lag själva positionerar sig gentemot sitt ishockeyutövande visar hon hur biologi och samhällsstrukturer skapar förutsättningar för att prestera. De strukturella skillnaderna mellan mäns och kvinnors spelande yttrar sig främst genom de ekonomiska
förutsättningar som ges.65 Män tilldelas mer ekonomiska resurser vilket ger fler och bättre
träningstillfällen, något som alla deltagare i undersökningen var medvetna om. Män får också mer medial uppmärksamhet och har större möjligheter att börja träna tidigt i livet. De
biologiska skillnaderna förstärks i hög grad eftersom kvinnors prestation sätts i relation till den fysiskt starkare mannen. Genom anpassad utrustning, till exempel lättare puckar och
mindre styva klubbor, kan uppfattningen om de biologiska skillnaderna förändras.66
Sammanfattning av forskningsläget
Jag har valt att presentera forskningsläget enligt en modell där jag först redogjort för generella forskningsinsatser, för att sedan precisera mig till ishockey. Först har jag redogjort för
förhållandet mellan amatör- och proffsidrott på en generell nivå. Därefter har jag berört ämnet med ishockey som exempel. Slutligen har jag, genom samma procedur, berört maskulinitet inom idrott och sist maskulinitet inom ishockey. Vilka slutsatser går att dra av det jag presenterat? En är att forskningsfältet är brett och att det finns mycket att hämta. Det finns intressanta perspektiv i förhållandet amatör-proffs, som ju utgör uppsatsens ramberättelse.
63Robidoux, Michael, “Imaging a Canadian Identity through Sport: A Historical Interpretation of
Lacrosse and Hockey”, The journal of American Folklore, vol 115, USA: American Folklore Society (2002), sid 12.
64 Gilenstam, Kajsa, Gender and physiology in ice hockey: a multidimensional study, Umeå
Universitet (2009), sid 56.
65 Gilenstam (2009), sid 45. 66 Gilenstam (2009), sid 56f
Vad som är mest intressant är att idrottsrörelsen tycks stå på två ben, med ena foten i föreningsidrotten och den andra i tävlingsidrotten och att det är ålder och utvecklingsnivå som bestämmer åt vilket håll man lutar. Det finns en mängd avhandlingar som fastställer att
svensk idrott är starkt genuskodad till männens fördel. Vidare går det att konstatera att nation och maskulinitet är nära sammanflätat, vilket särskilt legitimeras genom internationell
forskning samt i Jens Ljunggrens avhandling. En särställning bör ändå ges till ridsporten, vars skifte från något manligt till något kvinnligt måste ses som unikt. Jyri Backman erbjuder en förståelse för vilken organisatorisk grund den svenska och tillika europeiska ishockeyn vilar på, kontrasterat mot den amerikanska. Josef Fahlén tar ett helhetsgrepp på svensk ishockeys värderingar.
Min ambition är att min egen undersökning ska kunna knyta an till forskningsläget på flera nivåer. Tobias Stark erbjuder dels kunskap om nationsbyggande, men har också skrivit om maskulinitet vari han urskiljer olika maskulinitetsideal i Kanada respektive Sovjet. Det finns, menar jag, något av en lucka i forskningen kring vilket maskulinitetsideal som förespråkas i svensk ishockey – och det saknas forskning ur ett perspektiv som belyser hur spelarna fostras in i dessa. Jag menar också att den svenska historiska forskning som gjorts, såväl inom ishockey som inom annan idrott, ofta tenderat att tidsmässigt ta plats i den tidiga efterkrigstiden och den expansiva period som där följde. Helena Tolvheds och Tobias Starks avhandlingar är två exempel. Deras forskning sker i ett sammanhang av tillväxt och
framtidstro och min uppfattning är att den undersökningsperiod jag har valt kan bryta mot den trenden.
Metod och material
Kritisk diskursanalys
Diskursanalys har många betydelser och ett brett användningsområde. Det kan förstås som både teori och metod och kan förenklat sammanfattas som ett bestämt sätt att tala om och
förstå världen (eller ett utsnitt av världen).67 En del menar att diskursanalysen bör ses som en reaktion mot det vetenskapsideal som betonar att människans föreställningar om världen är avhängiga yttre förhållanden som är materiella. Diskursanalysens uppgift blir då att stärka
