EXAMENSARBETE
Förskolebarns inflytande i processen kring
utvecklingssamtal - ett hinder eller en
möjlighet?
Några förskollärares personliga uppfattningar
Ida Andersson
Annika Johansson
Lärarexamen, grundnivå Lärarexamen, 210 hp
Luleå tekniska universitet
Förskolebarns inflytande i processen kring
utvecklingssamtal
- ett hinder eller en möjlighet?
Några förskollärares personliga uppfattningar
Författare: Ida Andersson & Annika Johansson
Förskollärarutbildningen
Abstract
Syftet med detta examensarbete var att studera några förskollärares uppfattningar kring begreppet utvecklingssamtal med fokus på barns inflytande. I studien har vi använt oss av kvalitativa intervjuer där fyra verksamma förskollärare på olika förskolor deltagit. Här beskrivs barns inflytande i planering och genomförande av utvecklingssamtal samt hur barnens inflytande kan visa sig i det fortsatta arbetet i verksamheten. Resultatet visade att förskollärarna hade varierande kunskaper inom området och att ett medvetet förhållningssätt ökar barns möjlighet till inflytande.
Förord
Vi vill börja med att tacka de förskollärare som tagit sig tid att ställa upp på våra intervjuer. Era tankar har verkligen berikat vår studie och gett oss nya perspektiv. Vi vill även tacka våra nära och kära som hela tiden funnits där och stöttat oss under vår studietid. Ni är underbara som stått ut med oss i en hektisk period då vi slutfört examensarbetet.
Vi vill också rikta ett stort tack till vår handledare Steffan Lind som under denna termin enbart mött oss med positiv feedback och alltid varit tillgänglig när vi behövt hjälp och goda råd. Din handledning har varit fantastisk!
Sist men inte minst vill vi tacka varandra för ett roligt och gott samarbete. Vi har stöttat varandra i jobbiga stunder och delat varandras glädjeämnen både i skolarbete och privat under 3,5 år.
Ida Andersson och Annika Johansson
Innehållsförteckning
INLEDNING ... 1
BAKGRUND ... 2
SAMVERKAN ...3
Dåtidens föräldrasamverkan ... 3
Dagens föräldrasamverkan – utvecklingssamtal ... 4
Utvecklingssamtal enligt kommande styrdokument ... 4
INFLYTANDE ...4
Barns inflytande i förskolan ... 4
Inflytande enligt kommande styrdokument ... 5
TIDIGARE OCH NUTIDA SYNSÄTT ...5
Synen på barn... 5
Kognitivismen ... 5
Vygotskij och det sociokulturella perspektivet ... 5
Bronfenbrenners utvecklingsekologiska perspektiv ... 6
TIDIGARE FORSKNING ... 7
UTVECKLINGSSAMTAL ...7
BARNS INFLYTANDE I SAMTAL ... 10
SYFTE... 11
Forskningsfrågor ... 11
METOD...12
KVALITATIV METOD - FENOMENOLOGI ... 12
Val av informationshämtade metoder ... 12
Undersökningspersoner ... 13
GENOMFÖRANDE ... 13
BEARBETNING OCH ANALYS ... 13
RESULTAT...15
Barnets inflytande före och – under utvecklingssamtalet ... 15
Inte alls ... 15
Till viss mån ... 15
Lägger betydelsefull grund ... 16
Barnets inflytande efter utvecklingssamtalet ... 16
Inte alls ... 16
Till viss mån ... 17
Lägger betydelsefull grund ... 17
DISKUSSION ...19
METODDISKUSSION ... 19
ÖVERENSSTÄMMELSE OCH TILLFÖRLITLIGHET ... 20
RESULTATDISKUSSION ... 20
INLEDNING
Vi är två blivande förskollärare som läser sista terminen på Luleå universitet. Tidigare i vår utbildning gjorde vi en intervjustudie med pedagoger om hur utvecklingssamtal genomfördes på några förskolor. Under vårt arbete upptäckte vi att det fanns delade åsikter om huruvida barnen i förskolan har inflytande i samtalen. Vanligast var att bara förälder och pedagog var med i samtalet och pratade om barnet. På en av förskola där vi utförde en av våra intervjuer hade personalen barnet med i utvecklingssamtalet. Även om barnen ännu inte hade ett verbalt tal menade personalen att de ändå kunde uttrycka sig och sina känslor på många andra sätt. Samtalen utgick ifrån varje barns förmåga och här pratade de vuxna med barnen och deras åsikter var viktiga. Vi blev inspirerade av förskolans tankesätt och vill därför fördjupa oss ytterligare inom området.
Förskolans läroplan (1998) säger att barnens inflytande och förståelse till demokrati blir större om de redan i förskolan får delta i samarbete och beslutsfattande. Vi tror att denna fördjupning kan bidra till en större kunskap kring hur det ser ut på många förskolor och hur barnens inflytande kan visa sig. I vårt kommande arbete som förskollärare hoppas vi sedan ha vidgat vår syn i samtalens upplägg och pedagogernas uppfattning om barns inflytande i processen med utvecklingssamtalen.
För att tidsmässigt och på smidigaste sätt bearbeta relevant litteratur för vårt arbete delade vi upp den emellan oss. Vi har skrivit gemensamt medan vi läst viss litteratur enskilt, denna har vi sedan delat med oss av till varandra innan vi tillsammans börjat skriva. Annika har det huvudsakliga ansvaret för de teorier som tas upp i bakgrunden. Vi har tillsammans letat fram relevanta studier till tidigare forskning och skrivit om detta. Även metoddelen har vi skrivit ihop, däremot har Ida haft ansvaret för litteraturen under rubriken överensstämmelse och tillförlitlighet.
BAKGRUND
Vi inleder detta avsnitt med att först ge ett historiskt perspektiv på den samverkan som funnits mellan barnomsorgsverksamheterna och föräldrar. Avsnittet beskriver även dagens utvecklingssamtal och hur detta är förankrat i gällande och kommande styrdokument. På liknande sätt förklarar vi begreppet inflytande och vad förskolans riktlinjer säger om detta samt vad den reviderade läroplanen påvisar. Detta leder oss vidare till hur tidigare synsätt kan påverka vuxnas uppfattning och förhållningssätt gentemot barn. Vidare redogör vi för några författares teorier om barns utveckling och lärande både förr och nu. Avslutningsvis presenteras tidigare forskning angående utvecklingssamtal och barns inflytande i dessa.
SAMVERKAN
Dåtidens föräldrasamverkan
Gars (2006) skriver att det under 1930 och 1940-talen fanns två kvinnliga pionjärer, Alva Myrdal och Maria Moberg som utifrån olika syn på barn och föräldraskap bedrev
förskoleverksamhet.
Maria Mobergs verksamhet kallades barnträdgården och där sågs enligt Gars (2006) relationen och behovet av en god kontakt mellan barn och föräldrar som mycket betydelsefullt. Barnträdgården såg som sin uppgift att förstärka bandet mellan barn och föräldrar vilket i första hand då innebar modern, detta genom att visa ett gott förhållningssätt gentemot barnen. Barnträdgårdslärarinnorna fokuserade endast på barnens positiva egenskaper och det var dessa som lyftes fram och bekräftades till föräldrarna vilket innebar att nya sidor av barnet blomstrade fram. Meningsfulla aktiviteter och uppskattning var ett pedagogiskt verktyg som fungerade för svåruppfostrade barn. Barnträdgården uppskattade föräldrarnas besök i verksamheten, då detta resulterade i delaktighet i aktiviteter och exempelvis vilka sånger som sjöngs. De samtal som Barnträdgården hade med föräldrarna var inriktade på att lärarinnorna berättade om barnens aktiviteter i verksamheten. Mycket förändrades i samhället under 1970- talet. Väldigt många barn placerades på daghem när nu båda föräldrarna förvärvsarbetade. Samhället ifrågasatte föräldrars kompetens att uppfostra barn till förmån för daghemmen och dess existens. Detta skapade en osäkerhet hos många föräldrar som började tvivla på sin föräldraförmåga.
Alva Myrdals verksamhet hette storbarnkammaren och stod för en pedagogik som enligt Gars (2006) skulle hjälpa mödrarna från hem och barn ut i arbetslivet. Det var Alva Myrdals och hennes strävan om framtiden och det moderna livet som gällde. Hennes viktigaste idé handlade om att förändra föräldrarnas sätt att uppfostra sina barn. Barnen skulle uppfostras genom pedagogiska aktiviteter av lärarna då de ansågs ha rätt kunskap för detta.
Gars (2006) menar att tester gjordes på barnen i storbarnkammaren för att kontrollera vilka förmågor de hade. Barnen följdes och observerades av lärarna för att avvikande beteenden skulle upptäckas. De beteenden som inte överensstämde med det som ansågs normalt uppmärksammades. Resultaten av observationerna klassades i en femgradig skala som skickades hem till föräldrarna. Föräldrar då i första hand modern uppmanades besöka storbarnkammaren för att själv observera och föra protokoll på sitt barn när problem upptäckts, detta för att med egna ögon bli medveten om problemet. Protokollen över barnet fungerade som underlag när lärarna träffade och samtalade med föräldrarna. Även Christina Wehner-Godée (2005) menar att barnobservationerna har funnits under en mycket lång tid. Redan under 1950-talet var bedömningar utifrån barnens språkliga, emotionella och sociala utveckling starkt betingat i förskolan. Författaren menar att barnläkaren och barnpsykologen Arnold Gesell (1880-1961) konstruerade utvecklingsskalor för att kunna bedöma om ett barn utvecklades normalt i förskoleåldern. Inga skriftliga observationer utfördes så länge man såg att inget var fel på barnet. Författaren skriver att under slutet av 1970-talet vänder man sig emot synen på barn som objekt och observationerna man gjort skulle inte längre ligga till grund för bedömning av enskilda barn. Dessa skulle istället användas till förändringar i den pedagogiska verksamheten. Då hade man också börjat med så kallade "kvartsamtal" i förskolan, något som influerades av skolan. Här blev föräldrar mer involverade i bedömningar av barnet. Andra namn som funnits på dessa samtal är enskilda samtal och föräldra- samtal. De enskilda samtalens syfte var att föräldrar och lärare i avskildhet skulle kunna samtala om barnet.
Skolverket (2001) skriver att betyg har varit dominerande för att bedöma elevers prestationer i skolan under stora delar av 1900-talet. Betygen sattes årligen och pågick till elevens sista år i
skolan. Under 1980-talet begränsades denna betygsättning vilket innebar att elevernas första sex år blev betygsfria. Ytterligare begränsning av betygssättningen trädde i kraft 1994 och gjorde att endast elever i årskurs åtta och nio gavs betyg. Samtidigt med denna förändring blev utvecklingssamtalet ett obligatorium i grundskolan.
Dagens föräldrasamverkan – utvecklingssamtal
Grundskolans utvecklingssamtal ska enligt skolverket (2001) ske minst en gång varje termin och ska vara ett möte mellan eleven, föräldrar och lärare. Samtalet ska präglas av ömsesidigt förtroende mellan parterna där öppenhet bidrar till att tänka framåt. I utvecklingssamtalet ska gemensamma diskussioner ske exempelvis angående uppsatta mål, trivsel och relationer. Parterna ska ta upp vad som fungerar eller om något upplevs problematiskt. Vid samtalstillfället ska resonemang föras angående elevens lärande och utveckling samt den sociala förmågan. 1998 fick förskolan sin första läroplan. Enligt Skolverket (2005) och läroplan för förskolan (Lpfö, 1998) har föräldrar rätt att få veta vad som händer på förskolan. I denna verksamhet ska inga betyg eller omdömen utfärdas, men personalen ska regelbundet samtala med föräldrarna om hur barnet trivs och utvecklas samt vad som händer och ska hända. Naturliga tillfällen för detta är när föräldrarna hämtar och lämnar sina barn. Det är också viktigt att föräldrarna intresserar sig av och aktivt tar del i vad barnen gör i förskolan. Graden av engagemang hänger ihop med möjlighet till insyn och inflytande. För att föräldrarna ska kunna påverka måste förskolan vara bra på att informera om sin verksamhet. Förskolan ska även stödja föräldrarna i rollen som fostrare. Tillsammans ska de se till att barnen ges möjlighet att utvecklas efter sina förutsättningar. Pedagogerna ska vara lyhörda och diskutera förhållningssätt och regler som ska gälla i förskolan. Förutom dessa fortlöpande samtal med föräldrarna om barnens trivsel ska förskolan också genomföra utvecklingssamtal. Förskolans utvecklingssamtal ska genomföras regelbundet vilket oftast brukar vara en gång per termin. Vid dessa samtal diskuteras förutom barnets utveckling och lärande även hur förskolan kan gå till väga för att barnet ska trivas, utvecklas och kunna lära sig på bästa sätt. Samtalstillfället kan även ge möjlighet för parterna att komma med synpunkter på förskolans verksamhet.
Utvecklingssamtal enligt kommande styrdokument
År 2011 kommer en reviderad upplaga av förskolans läroplan. I denna har inga större förändringar skett angående föräldrasamverkan och utvecklingssamtal. Däremot finns det i denna version tydliggjort att det är förskolläraren som har ansvar för att föräldrar får möjlighet till delaktighet och inflytande i verksamheten och hur den planeras. Det är också förskolläraren som har ansvar för att utvecklingssamtalen genomförs, hur dessa utformas samt vilket innehåll de har. Fortfarande är det ändå arbetslaget som genomför utvecklingssamtal. Det är även förskollärarna som ser till att vårdnadshavare är med och utvärderar verksamheten.
INFLYTANDE
Barns inflytande i förskolan
Inflytande betyder enligt Svenska Akademins ordlista: möjlighet att påverka. I förskolans läroplan (1998) står det skrivet att förskolan ska tillämpa ett demokratiskt arbetssätt där utrymme för barnens egna tankar intressen och behov kommer fram. För att barnen ska förstå vad demokrati är måste förskolan aktivt arbeta med begreppet. Efter sin förmåga ska de kunna ta del i sin egen utveckling och påverka sin situation.
Inflytande enligt kommande styrdokument
Det som skiljer den nya läroplanen från den gällande är att förskollärarna ansvarar för att barnen får ett verkligt inflytande över hur förskolan ska utföra och planera aktiviteter. Arbetslaget har ansvar för att varje barn ges de förutsättningar som behövs för att kunna ha inflytande i förskolan och dess verksamhet.
TIDIGARE OCH NUTIDA SYNSÄTT
Synen på barn
Hur vi föreställer oss vad ett barn är, och hur vi anser att ett barn ska vara, är enligt Sommer (2005) den barnsyn vi har. Den syn vuxna har på barn förklaras med att det beror på vilket ”filter”(s.85) som används att titta igenom. Är filtret inte moderniserat utan bygger på äldre synsätt och tankar blir det moderna barnet inte uppfattat utifrån den tid barnet lever i. Detta ställer till problem för barnet som då av vuxna förväntas uppföra sig och agera utifrån gamla föreställningar. Resultatet kan därför ofta bli att barn anses ouppfostrade och omöjliga.
Kognitivismen
Företrädaren för det kognitivistiska synsättet var enligt Orlenius (2001) Jean Piaget som levde mellan 1896-1980. Piaget menade att barns förmåga att lära sig och ta till sig kunskap var kopplat till mognad. Innan inlärning måste barnet ha uppnått den rätta mognaden. Piaget fokuserade sin forskning på människans medvetande. Han menade att den kunskap som människan tillägnar sig sker genom erfarenhet. Varje människa gör sin konstruktion av världen utifrån sitt sätt att uppleva den.
Vygotskij och det sociokulturella perspektivet
Utgångspunkten för detta perspektiv kommer enligt Säljö (2000) till stor del från Lev S Vygotskijs idéer om hur människan utvecklas. Vygotskij föddes 1896 och dog redan 1934. Enligt Hwang Nilsson (1995, 2003) började Vygotskij med juridikstudier i Moskva men inriktade sig senare på psykologins områden. Efter att Vygotskij kommit i kontakt med handikappade barn startade hans intresse för att utveckla metoder på vilket barn med handikapp på bästa sätt skulle kunna utvecklas. Vygotskij menar att barnets utveckling präglas av den kultur och det sammanhang den växer upp i. Barnets utveckling kan förstås utifrån de olika sammanhang barnen är involverade i. Vidare hävdade Vygotskij att barn utvecklar strategier för att klara av problem som det ställs inför. En betydelsefull strategi skulle enligt författarna vara utvecklandet av språket för att kunna kommunicera med omgivningen.
Vygotskijs teori i detta hänseende är också betydelsefullt för hur den kognitiva förmågan utvecklas. Förmågan att samtala och kommunicera hjälper till att föra inre resonemang med sig själv.
Enligt Säljö (2000) är lärandet något som alltid funnits i mänsklighetens historia. Människor har i alla tider lärt sig av andra och delat med sig av sin egen kunskap. Lärandet är något som aldrig kan stängas av så länge vi lever, utan pågår ständigt i samtliga situationer. I det sociokulturella perspektivet ses därför samspelet som väsentligt. Barnet ingår i en gemenskap redan vid födseln och därför sker lärandet tillsammans med andra. De erfarenheter barnet gör har det tillägnat sig genom samvaron med familj, vänner och andra människor det möter. Barnet är i beroendeställning till den vuxne och detta bidrar därför till att barnet lär sig ett sätt att umgås med exempelvis sina föräldrar. Lekar och dess regler med exempelvis turtagning bidrar till lärandet som barnet tillägnar sig i olika situationer.
Samtalet har stor betydelse i samvaron med andra människor, vilket kan sägas vara det mest betydelsefulla verktyget i det ständiga lärandet. Kommunikationen via språket är en bro mellan barnet och andra människor. Språket har också betydelse för barnets delaktighet i lekar och förmåga att ta kontakt med andra människor.
Bronfenbrenners utvecklingsekologiska perspektiv
Hwang Nilsson (1995,2003) skriver att Urie Bronfenbrenner föddes i Moskva 1917 men flyttade redan som barn till USA. Den vuxne Urie blev senare psykolog och gjorde exempelvis studier i hur barn utvecklas i olika kulturer. På 1980-talet presenterades Bronfennbrenners utvecklingsekologiska perspektiv där han visade resultat över hur miljön påverkade varje individs utveckling. Bronfenbrenner konstruerade en modell som tydligt skulle kunna visa vilka kopplingar som kunde ses mellan samhället och individer. I denna utvecklingsekologiska modell syntes fyra nivåer av system. Nivåerna är ”mikro, meso, exo och makro”(Hwang, Nilsson, 1995, 2003, s. 53). Den lägsta nivån är mikro och den innefattar barnets närmaste miljö som då exempelvis är familjemedlemmarna. Barnet är för sitt välbefinnande beroende av ett gott och ömsesidigt samspel mellan personerna på denna nivå. När barnet blivit lite äldre utökas mikronivån och innefattar även förskolan, kompisar i närområdet och sedan skolan. I dessa nya miljöer skapar barnet ytterligare relationer som blir viktiga i dess liv. Mesonivån som kommer i nästa steg innebär att det sker kopplingar mellan de olika systemen, exempelvis familjens fungerande i relation till hur barnet har det i förskolan. Exonivån påverkar människorna omedvetet. Detta kan vara föräldrarnas egna arbetssituationer som påverkar vad som händer i närmiljön. Makronivån ligger ytterst i den utvecklingsekologiska modellen och den omfattar i stort hela samhället med exempelvis värderingar, kultur och politiska beslut. Vi lever i en föränderlig värld vilket också syns i systemets påverkan på individer och utveckling.
Figur 1. Based on Bronfenbrenner, U. 1979. The Ecology of Human Development. Cambridge: Harvard University Press
TIDIGARE FORSKNING
UTVECKLINGSSAMTAL
Markström (2008) studerade förberedelserna av några förskolors utvecklingssamtal. Syftet var att ta reda på hur förberedelserna gick till och vilka som var involverade i förarbetet. Studien intresserade sig även för hur förberedelserna kom till uttryck när utvecklingssamtalen sedan genomfördes. Det var förskollärare eller barnskötare som styrde i de förberedelser som gjordes innan ett utvecklingssamtal. För dessa gällde det att ta fram och samla in så mycket information som möjligt om barnet, exempelvis genom dokument av olika slag. Personalgruppen talades också vid om varje enskilt barn och pedagoger intervjuade även varje barn innan ett samtal ägde rum. Även i hemmet förväntades förberedelser ske i form av samtal mellan föräldrar och deras barn.
I förskolorna som ingått Markströms studie (2008) sker utvecklingssamtal en gång per år. Pedagogerna använde sig av en blankett som skickades hem till föräldrarna både för att informera dem att det var dags för ett samtal och för att de skulle hinna förbereda sig. Blanketten visade vad samtalet skulle handla om och den låg sedan till grund för detta. Den användes som ett hjälpmedel för personal och föräldrar att föreslå vad samtalet skulle handla om. Dessa samtalsunderlag ansågs vara en betydande del i utvecklingssamtalen. Innehållet i samtalsunderlagen varierade mellan förskolorna men kunde exempelvis vara frågor till föräldrarna om hur de upplevde förskolan eller riktades till föräldrarna om barnets trivsel. Även i studien av Berg och Carlsson (2008) visade det sig att samtalsunderlaget var ett värdefullt inslag i utvecklingssamtalet då pedagogernas engagemang visades. Detta pekade på att det under utvecklingssamtal skedde en rapportering från verksamheten till föräldrarna där man utbytte information och sedan gjorde en planering av barnets fortsatta utveckling. Det visade sig även att samtalen var ett sätt att presentera verksamheten. Författaren menade att samtalen slutligen användes för att visa på att pedagog och föräldrar ansåg sig som kompetenta i sina uppgifter. Detta eftersom den ena parten bidrog med kunskap från förskolan och den andra parten med kunskap från hemmet.
Berg och Carlsson (2008) har undersökt några förskollärares uppfattningar angående vad som kunde påverka utvecklingssamtalet. I likhet med Markström (2008) menade förskollärarna i denna undersökning att det krävdes en hel del planering och förarbete innan ett utvecklingssamtal kunde genomföras. Arbetet kunde handla om att ta fram material som synliggjorde barnet och vad det brukade göra på förskolan, exempelvis genom dokumentationer, teckningar och bilder. Innan ett utvecklingssamtal var det också vanligt att arbetslaget förde diskussioner runt barnet och dess vistelse på förskolan. Vissa förskollärare menade också att förarbetet kunde innehålla intervjuer med barnen. Olika utformningar fanns för samtalsunderlagen men gemensamt var att dessa skulle visa på barnets trivsel, utveckling och lärande. Underlagen var i förväg ifyllda av personalen och kunde exempelvis beskriva barnets motorik, empatiska förmåga, normer och värden eller hur barnet fungerade i olika rutinsituationer på förskolan. Författarna menade att pedagogernas barnsyn har betydelse för utvecklingssamtalen och hur dessa genomförs. I utvecklingssamtalet ville pedagogerna kunna visa på barnets utveckling utan att behöva lyfta fram vad barnet kunde eller inte. Förskollärarna upplevde att det kunde vara svårt att endast se det positiva och inte göra bedömningar av barnen. Författarna tolkade detta som att den tidigare synen på barn fortfarande syntes i verksamheten. I undersökningen togs fasta på vikten av att i arbetslaget föra diskussioner för att få en gemensam barnsyn. Där bestämdes också hur ett utvecklingssamtal borde utföras. Författarna såg också att sådana diskussioner i ett arbetslag kunde ge ett gott resultat då hela verksamheten gynnades av en gemensam barnsyn. Däremot ifrågasatte författarna samtalsunderlagen som utarbetats och som användes vid
utvecklingssamtalen. Samtalsunderlagen var en trygghet för pedagogerna som då visade att de var väl förberedda inför utvecklingssamtalen, men samtidigt kunde dessa hindra föräldrarna att diskutera annat än vad som tagits upp i underlaget. Samtalsunderlagen bidrog även till att endast förskolans syn på barnet lyftes fram. Författarna menade även att samtalsunderlagen kunde uppfattas som en bedömning av barnet.
Lindström och Petterson (2008) har undersökt hur förskollärare uppfattar sin roll som pedagog i ett utvecklingssamtal och tagit reda på vad de tycker samtalens huvudsyfte är. De har även studerat vilka eventuella olikheter det finns när pedagoger planerar och genomför ett utvecklingssamtal. Den föräldrasamverkan som funnits förr är inte densamma som den vi har idag. Författarna redogör för olika tidsepoker i historien där de tittar närmare på barnstugeutredningen, barnträdgården och styrdokumenten och den samverkan mellan hem och förskola som funnits under tiden. De har även studerat vilka eventuella olikheter det fanns när pedagoger planerade och genomförde ett utvecklingssamtal. Författarna menade att förskolans läroplan och tidigare traditioner har en stor påverkan på hur förskollärare utför utvecklingssamtal. Deras studie visade också att barnen i vissa fall var delaktiga i sina utvecklingssamtal vilket förälder, barn och pedagog såg som något positivt. Var barnen inte delaktiga fick de istället vara med i själva planeringen och blev då intervjuade av pedagogerna. Intervjufrågorna handlade om barnets trivsel då pedagogerna ansåg att de var så pass kompetenta att själva kunna förklara sin situation. Vidare i sin diskussion menade författarna att ett delaktigt barn är ett kompetent barn som tar del i sin egen utveckling. Detta visade på att det ofta var så att barnens kunskaper om sig själva inte ansågs lika viktiga som de vuxnas kunskaper om dem. Samtalsunderlagen har funnits i många år och varför dessa fortfarande lever kvar menar författarna kan bero på att synen på ett tänkt genomsnittligt barn fortfarande finns kvar.
Gars (2006) har intervjuat personal, föräldrar och några lärarstuderande om deras uppfattningar och tidigare erfarenheter av utvecklingssamtal. Den delade vårdnaden som bedrivs mellan föräldrar och hem numera är styrda av olika politiska beslut. Detta har resulterat i att föräldrar ofta omedvetet uppfostrar sina barn till "dagisbarn" som ska passa in i förskolans verksamhet. I själva utvecklingssamtalet där mötet mellan förälder och förskollärare sker visar på hur personalen går tillväga när de framför den bild de har av barnet till föräldern. Barnen själva är vanligtvis inte delaktiga i samtalet dock poängterar författaren att de är huvudpersonerna i dialogen. Förskollärarna ska kunna visa på barnets utveckling utan att detta ska bli en bedömning vilket många förskollärare i studien upplever svårt i praktiken. Ofta tas problem kring barnet upp i utvecklingssamtal och dessa är ofta en stor del av samtalen. Författaren skriver att det nästan är problemen som ger samtalen mening och att dessa är en förutsättning för utvecklingssamtalen. Vidare ställer Gars sig frågan om det är mot verksamheten eller mot barnen vi ska rikta oss när vi talar om problem. Fastän vi brukar säga att utveckling och lärande sker i samspel med andra och trots att många teorier visar på det lägger vi ändå problemen på barnet utan att ta en titt på omgivningen. Vuxnas kritiskt granskande ögon mot barnen kan leda till att barnen börjar kasta krisiska blickar mot sig själva.
Redegard (2006) har gjort en undersökning för att skapa förståelse för hur elever kunde uppfatta sig själva innan och under utvecklingssamtalen. Genomförandet skedde i årskurs 6 av den anledningen att dessa elever då hunnit vara med om utvecklingssamtal under flera år. Undersökningen riktades utifrån hur eleverna uppfattade sig själva då de speglade sig i lärare eller föräldrar. Författaren menade att de vuxnas attityd och beteenden mot eleverna påverkar hur deras självbild blir. Lärarens viktigaste uppgift var att stötta eleven i dess utveckling.
skapandet av en god självbild. Möjligheten för eleverna att vara delaktiga i utvecklingssamtalet försämrades också när detta forum ger så starka känslor.
Undersökningen av Redegard (2006) visade att de flesta elever kände oro inför utvecklingssamtalen. Denna oro kunde bero på negativa förväntningar som eleverna fått genom tidigare erfarenheter. Förväntningarna kunde också vara positiva om tidigare skolprestationer signalerat detta. Vissa elever kände oro inför utvecklingssamtalet då de var rädda att läraren skulle ge tillrättavisningar eller tjata på dem. Elever kände även rädsla för att bli kritiserade och bedömda av läraren även om de av erfarenhet visste att utvecklingssamtalen brukade gå bra. Pinsamhetskänslor av att vara i centrum var också upplevelser som uttrycktes av eleverna. Många gånger upplevde eleverna ändå att den oron de känt innan samtalet förvandlades till något positivt när de istället fick beröm av läraren. I undersökningen försökte författarna komma närmare de lagrade tankar och känslor som fanns under utvecklingssamtalet. Denna samtalssituation visade sig kopplad till ångest, vilket gjorde eleverna nervösa på olika sätt. För att dämpa dessa jobbiga känslor sysselsatte sig eleverna ofta med något, exempelvis genom att ha ett föremål i händerna eller studsa med fötterna upp och ner. Elever upplevde även att de blev väldigt tysta, svettades och kunde få känslan av att de befann sig i ett polisförhör. Undersökningen lyfte även exempel där eleverna skämtade mellan varandra innan utvecklingssamtalet genom att syfta på huruvida de skulle överleva eller inte. Studien visade även elever som tog utvecklingssamtalen med lugn, vilket exempelvis kunde bero på att de redan visste vad läraren skulle komma att säga. . Eleverna kunde göra sina tolkningar av vad läraren sa med ord men även utifrån vad deras kroppsspråk och gester uttryckte. Tolkningar gjordes även av vad som inte uttrycktes, när eleven speglade sig själv i läraren. De signaler som läraren sänder till eleven speglade hur eleven uppfattade sig själv och hur den trodde att läraren såg på eleven. Lärare kunde ge otydliga signaler och detta förvirrade eleverna genom att eleverna både kunde få uppfattningen av att vara skötsam och duktig men också slarvig och lat. I dessa fall lagrades en negativ självbild hos eleven. På ungefär samma sätt påverkades elevernas självbild när de speglade sig i sina föräldrar. Föräldrarnas signaler tolkade eleverna utifrån om de dög eller inte. De läste också av huruvida de var duktiga, skötsamma eller kunde uppföra sig väl. Eleverna kunde spegla skilda signaler från sina båda föräldrar vilket kunde göra dem osäkra. Detta resulterade också i att självbilden blev osäker.
Sandklef (2007) har skrivit om utvecklingssamtal och studerat deras innehåll, syfte samt vad som var viktigt att tänka på vid ett utvecklingssamtal. Författaren var själv förskollärare och hennes egna erfarenheter av utvecklingssamtal såg mycket olika ut. Hon ansåg att det var en väsentlig del för både skolans och elevens utveckling eftersom det ingick i styrdokumenten. En fokusgruppsintervju genomfördes för att ta reda på respondenternas tankar kring utvecklingssamtal samt ge dem tid till att reflektera över sitt arbete. I intervjuer med några pedagoger i förskoleklass kom det fram att eleverna inte alltid var delaktiga i sina utvecklingssamtal. Samtalen var istället ett möte mellan personal och förälder. Respondenterna i studien kommer genom självreflektion fram till att eleverna borde vara med i samtalen. Några andra pedagoger ansåg däremot att eleverna var delaktiga även fast de inte var med under själva utvecklingssamtalet. Dessa pedagoger menade att de pratade om eleverna och att de på så sätt blev delaktiga.
Enligt Adelswärd (1997) (i Sandklef 2007) måste lärarna om de ville att eleverna skulle ha mer delaktighet i utvecklingssamtal reflektera över innebörden av detta.
Utifrån Sandklef (2007) där både styrdokument och övrig litteratur bearbetades kom författaren fram till att det var viktigt att skolan byggde på en demokratisk grund. Studien visade att eleverna desto äldre de blev måste få mer inflytande i utvecklingssamtalen. Detta
ansågs vara en viktig del för att de ska kunna se och kunna påverka sin utveckling och utbildning.
BARNS INFLYTANDE I SAMTAL
Enligt Leimner och Baker (2000) är den sociala världen full av prat som visar sig på olika sätt. Av denna anledning har författarna studerat just pratet och i sitt arbete med studien använt sig av ”Conversation Analysis” (Leimner och Baker, 2000, s 136). Det som studerades var kommunikationen mellan hemmet och förskolan. I en artikel från denna studie har ett samtal analyserats mellan en förälder, ett barn och läraren. I analysen av samtalet kom författarna fram till att barn kunde vara goda samtalspartner med vuxna. Barnet kunde göra sin röst hörd och argumentera för sin åsikt. Det hade även betydelse om de vuxna i samtalet var villiga att släppa in eller bjuda in barnet till konversation och att de kunde lyssna och möta barnet från dess synvinkel. Författarna kom fram till att alla tre parterna i samtalet bidrog till att barnet var en kompetent människa och samtalspartner. De vuxna ställde frågor och gav förslag till barnet. Barnet argumenterade emot detta, vilket de vuxna respekterade och lyssnade på. Barnet fick på detta sätt inflytande i samtalet, stället för att vara ett samtalsämne mellan de vuxna.
Pramling Samuelsson och Sheridan (2003) diskuterade i sin artikel om barns rätt till inflytande och delaktighet. Författarna menade att vuxna ofta lyssnade och tolkade det barnen sa och på så sätt framförde barnens röster till andra vuxna. För att barn skulle kunna påverka sin egen situation måste de vara delaktiga och känna sig förstådda. Författarna hänvisade även till barnkonventionen som menar att barn har rättigheter och framförallt förtjänar att bli respekterade och lyssnade på som olika individer. Barnens rätt till inflytande har dock inte varit lika viktigt som det är idag. Nu förväntas demokrati vara en viktig del av den pedagogiska praktiken. Men trots att detta nu blivit en skollag är det dock inte i praktiken en självklarhet. Författarna menade att det blev svårt för lärare att leva upp till läroplaner och samtidigt möta alla elevers önskningar.
Även Forsberg (2000) (i Danell 2003) ansåg att det var svårt att få in elevinflytande i skolan då detta var något som ännu ansågs som väldigt främmande. Pedagogerna är numera mer involverade att forma skolans mål vilket innebär att mycket av ansvaret ligger på dem. Deras uppgift är att jobba mot läroplanens mål samtidigt som de ska ge eleverna inflytande. Detta handlar om skolans demokratiska uppdrag och hur denna förstås och utvecklas av pedagogerna.
Pramling Samuelsson och Sheridans (2003) studie om barns delaktighet visar att barn bör vara delaktiga i både beslut och pedagogiska processer. Vuxna måste också kunna tolka och förstå barnets perspektiv. Författarna ifrågasätter om det kanske är så att forskare tar för givet att barn måste ha ett utvecklat språk för att kunna uttrycka sig. De anser att vi måste ha tillit till att de små barnen kan klara av olika saker med rätt hjälp av oss vuxna. Utifrån Markströms (2008) studie deltar inte barnen vid själva utvecklingssamtalet då de vuxna motiverar att barnen är för små. Däremot visar studien att barnen är med i förberedelserna både i förskolan och hemmet och på så sätt bidrar till vad som kommer att tas upp.
Pramling Samuelsson och Sheridan (2003) menar att det finns forskning som visar på att de vuxna låter barn vara med i saker där de vuxna tycker de kan bidra med något. Enligt författarna görs inte barnen delaktiga genom att man lyssnar på och intervjuar dem, det måste ske en uppföljning också. Ur ett pedagogiskt perspektiv skriver de att det handlar lika mycket om att fånga deras värld och hur den kan tas tillvara i både praktik och forskning. I detta poängteras även hur viktig de vuxnas syn på barn, kunskap och lärande är.
Förskollärarna i Berg och Carlsson (2008) menar att förberedelserna innan ett utvecklingssamtal har förändrats eftersom de tidigare inriktades på att kryssa för vad barnet kunde eller inte kunde göra. Idag handlar det om att lyfta barnets styrkor istället för att som tidigare bedöma barnet. Vissa förskollärare i undersökningen menade att ett sätt att visa engagemang inför föräldrarna är att ha med ett samtalsunderlag till utvecklingssamtalet. De menade att pedagogernas barnsyn har betydelse för utvecklingssamtalen och hur dessa genomförs. I utvecklingssamtalet vill pedagogerna kunna visa på barnets utveckling utan att behöva lyfta fram vad barnet kan eller inte kan. Förskollärarna upplever att det kan vara svårt att endast se det positiva och inte göra bedömningar av barnen. Författarna tolkar det som att den tidigare synen på barn fortfarande syns i verksamheten.
Pramling Samuelsson och Sheridans (2003) resultat visade att barn som gick i förskolor med hög status ansåg sig kunna påverka beslut till viss del. Sammanfattningsvis konstaterade författarna att samtliga barn ansågs kunna bestämma över sig själva och över leken. Dock var deras åsikter att vuxna bestämde allt annat. Författarna menade att studien tolkades som att barn är medvetna om att vuxna bestämmer det mesta. En annan tolkning var att lärarna tog för givet att barnen förstod att de hade inflytande i olika beslut vilket resulterade i att detta inte synliggjordes för barnen. Författarna poängterade också att barns möjligheter att delta inte skulle vara något som behövde diskuteras. De anser att detta borde vara en demokratisk rättighet och en pedagogisk utgångspunkt. Vidare i sin artikel skrev de att barns rätt till inflytande inte bara var något som skulle ses som en självklarhet, detta skulle också värderas högt.
Andersson, Björnvad och Olofsson Wallman (2009) undersökte barns inflytande i några förskolor. De flesta pedagoger från de förskolor som ingick i undersökningen menade att inflytande innebar att barn skulle kunna vara med och påverka. Barnen skulle ha inflytande över sin dag på förskolan och vad de hade lust att göra där. I denna undersökning var lyhördhet ett viktigt begrepp som uttryckts av pedagogerna som menade att de försökte utforma verksamheten genom att vidareutveckla barnens tankar. Detta kunde exempelvis synas i temaarbeten eller vid synpunkter på miljön som barnen hade och när nytt material till förskolan skulle köpas in. Däremot ansåg pedagogerna att barnens möjlighet till inflytande var svårare att uppnå under olika rutinsituationer eller vid personalens planerade aktiviteter. En förklaring till detta var att de vuxna till stor del var styrande vid sådana tillfällen. I undersökningen genomfördes även intervjuer med barnen. De flesta av barnen ansåg att de fick vara med och bestämma eftersom fröknarna brydde sig om och lyssnade på vad de sa. Några barn kunde inte ge exempel på när de fått bestämma något men ansåg ändå att de blev lyssnade på. Trots detta ansåg pedagogerna att de själva inte var bra på att lyfta fram och göra barnen medvetna om sitt inflytande. De menade även att detta skulle vara nyttigt för både barn och personal då det skulle fördjupa arbetet.
SYFTE
Vårt syfte är att beskriva hur väl barnen har inflytande i processen kring utvecklingssamtal. Vi vill även belysa pedagogernas uppfattning om hur barns inflytande kan visa sig i verksamheten.
Forskningsfrågor
1. Hur kommer barnens inflytande till uttryck i utvecklingssamtalen?
METOD
Vi inleder detta avsnitt med att redogöra för den kvalitativa och fenomenologiska metod vi valt att använda oss av. Fortsättningsvis beskrivs undersökningspersoner, intervjuns upplägg, genomförande samt bearbetning och analys.
KVALITATIV METOD - FENOMENOLOGI
Vi valde att tillämpa en kvalitativ metod då vi ville ha förskollärarnas personliga åsikter om utvecklingssamtal. Denscombe (1998) menar att metoden passar vid intervjuer då forskaren får mer detaljerade och fylligare data när forskaren sitter ansikte mot ansikten med respondenten. Vid detta tillfälle får båda parter möjlighet att bekräfta att de uppfatta varandra rätt. Vidare skriver författaren att det för den intervjuade blir lättare att uttrycka sina åsikter och lättare för forskaren att tolka svaren vid en kvalitativ intervju. Holme & Solvang (2001) menar att den kvalitativa intervjumetoden är väldigt likt ett vanligt samtal i vardagen. Här strävar forskaren efter att respondenternas tankar ska få styra utvecklingen i samtalet.
Kvalitativ metod används enligt Denscombe (1998) när forskaren vill göra en småskalig studie som inriktar sig på att beskriva respondenternas tankar. En fenomenologisk forskningsansats menar Pramling Samuelsson och Asplund Carlsson (2003) tar fram hur och på vilket sätt människor ser på olika företeelser i sin omvärld.
I svenska akademins ordlista betyder fenomenologi "vetenskapen om företeelser" (2006, s.206). Enligt Pramling Samuelsson och Asplund Carlsson (2003) blev fenomenologin på 1970-talet en forskningsmetod som handlade om hur ett fenomen upplevdes för en grupp människor. För att få fram ett resultat i fenomenologi är det viktigt att metoderna ger personerna möjlighet och dela med sig av sin egen erfarenhetsvärld. Vidare skriver författarna att det krävs att personerna får reflektera fritt och känna att det enbart är deras svar som räknas så att det inte svarar på ett redan ”förutbestämt” svar. Här försöker forskaren alltså att ta vara på olika personers livsvärld och deras sätt att förstå sig på den. I intervjun är det också av stor vikt att den som intervjuar kan tolka och förstå den andres värld.
Val av informationshämtade metoder
I vår studie hoppades vi få mer insyn i förskollärarnas tankar angående barns inflytande i utvecklingssamtal. Vi studerade därför olika metodlitteratur för att ta reda på hur vi skulle gå till väga för att på bästa sätt få tillgång till pedagogernas tankar. Vi kom fram till att en kvalitativ och fenomenologisk ansats skulle passa oss bäst.
Enligt Kvale (1997) har en intervju en tydlig struktur och ett syfte. Här tar man reda på informantens medvetna erfarenheter medan forskaren kontrollerar situationen och kritiskt följer upp svaren. Informanten beskriver vad denne upplever, känner och handlar samtidigt som denne diskuterar hur det kan komma sig att det blivit så. I en kvalitativ intervju efterfrågas den intervjuades livsvärld, alltså blir inga allmänna åsikter intressanta. Uttalandena från informanten kan tydas på många olika sätt beroende på vem som tolkar dem och ibland kan meningarna upplevas väldigt motsägelsefulla. Sådana uttalanden behöver inte bero på brister i kommunikationen under själva intervjun, det kan också spegla en inneboende osäkerhet hos informanten. Under en intervju kan informanten förändra sin uppfattning kring ett visst tema. Reflekterande frågor från forskaren kan leda till att informanten ser nya aspekter som tidigare inte funnits. Detta innebär att frågorna kan leda till att intervjupersonen besitter nya tankar efter intervjun. En bra kvalitativ forskningsintervju kan upplevas som positiv för den intervjuade då det ofta är ett samtal som intresserar båda parter och ofta i
Undersökningspersoner
I vår studie ingår fyra utbildade förskollärare som har många års erfarenhet inom yrket och dessa representerar var och en sin egen verksamhet . Vi använde oss av ett subjektivt urval där vi medvetet valde informanter från förskolor som vi redan kände till och trodde kunde bidra med olika tankar till studien. Detta för att få så varierat underlag som möjligt. Enligt Denscombe (2007) kan forskaren medvetet välja ut personer som sannolikt kommer att ge relevant information till datainsamlingen.
GENOMFÖRANDE
Vi bestämde att fördjupa oss i förskolans utvecklingssamtal och barnens inflytande i dessa. Vi formulerade först och främst vårt syfte och sedan skrev vi två forskningsfrågor som utifrån syftet skulle ligga till grund för vårt arbete. Vidare skrev vi i stora drag den bakgrund som verkade relevant till området. Vi ville titta närmare på hur och om barnens inflytande visar sig i processen runt förskolornas utvecklingssamtal. För att ta reda på vilken metod som lämpligast skulle hjälpa oss att få fram förskollärarnas tankar studerade vi litteratur inom ämnet. Vi valde att intervjua några förskollärare från olika förskolor. Anledningen till att vi valde att endast intervjua förskollärare är för att dessa kommer att ha det huvudsakliga ansvaret för att se till att utvecklingssamtal genomförs. (Lpfö 1998 Rev.2010.) Via telefon kontaktades några förskolor i länet för att fråga om det var möjligt att få intervjua en förskollärare i vardera verksamhet. När vi fått bekräftelse från förskolorna informerade vi om att det inom några dagar skulle komma ett mail där vi presenterade våra intervjufrågor. Detta för att pedagogerna skulle ha möjlighet att tänka över frågorna innan intervjun. I mailet framkom att vi ville ha pedagogernas personliga åsikter samt att deras lämnade uppgifter skulle hanteras konfidentiellt (Se bilaga 1). Enligt HSFR:s etiska regler (1999) ska forskaren behandla informantens uppgifter så att dessa inte kan identifieras av utomstående. Möjligheten att identifiering ändå ska kunna ske finna även om namn och personuppgifter utelämnas. Andra kända detaljer kan vara de som avslöjar uppgiftslämnaren. Detta bör forskaren ta hänsyn till och medvetet fundera över vilka konsekvenser uppgifterna ger. Vi upplyste också om att samtalet skulle spelas in och dokumenteras och att vi inte räknat med mer än 45 minuter per intervju.
Alla intervjuer bandades i ostörda rum på respektive förskollärares förskola. Pedagogerna behövde då inte lämna sina arbetsplatser vilket underlättade genomförandet. Alla intervjuer gjorde vi gemensamt och dessa dokumenterades med hjälp av bandspelare och anteckningsblock. Vi har skriftligen transkiberat varje intervju ordagrant och sedan sammanställt och analyserat detta. En intervju finns med som (bilaga 2) i arbetet.
BEARBETNING OCH ANALYS
Efter att vi transkriberat våra intervjuer läste vi igenom dessa flera gånger för att bilda oss en förståelse kring respondenternas tankar samt kunna analysera helheten. Patel och Davidsson (1994) & Svenning (2003) menar att forskaren på så sätt skaffar sig en djup kunskap kring området. Vi antecknade de tankar som väcktes under transkriberingen. Patel och Davidsson (1994) anser att dessa tankar är viktiga att föra ned då det är mycket användbara vid analysen. Under bearbetningen av vår text letade vi efter likheter och olikheter mellan respondenternas tankar. I denna text sökte vi olika mönster att kategorisera vilket Patel och Davidsson (1994) menar kan ligga till grund när vi sedan ska redovisa arbetet. Det textavsnitt som stämde väl överens med våra två frågeställningar sparade vi som urklipp då Patel och Davidsson (1994) menar att detta ger en överskådlig bild av de olika kategorier vi arbetar med.
Vi valde att konstruera våra kategorier utifrån hur pedagogernas tankar runt barnens eventuella inflytande kunde visa sig i processen kring utvecklingssamtal. Detta ansåg vi också
visade på vad barns inflytande innebar för förskollärarna. Utifrån de textavsnitt som vi ansåg stämde överens med vårt syfte plockade vi ut citat för att styrka studiens tillförlitlighet. Här presenterar vi de kategorier vi konstruerat och vad vi valt att lägga in i dessa.
Barns inflytande före - och under utvecklingssamtal
Inte alls: Barnet är inte med vid förberedelserna kring ett utvecklingssamtal och deltar heller inte under själva samtalet. Personal och föräldrar för här en dialog om barnet.
I viss mån: Barnet deltar i förberedelserna inför utvecklingssamtalet men deltar inte i själva samtalet. Personal och föräldrar för en dialog med hänsyn till barnens tankar och åsikter.
Lägger betydelsefull grund: Barnet deltar i förberedelserna av utvecklingssamtalet samt är delaktig under samtalet. Personal, föräldrar och barn utbyter tankar och åsikter i dialog med varandra.
Barns inflytande efter utvecklingssamtal
Inte alls: Personalen och föräldrarnas tolkningar av barnet ligger till grund för fortsatt planering och utvärdering av verksamheten.
I viss mån: Personalen och föräldrars tolkningar av barnets intressen och tankar ligger till grund för fortsatt planering och utvärdering av verksamheten
Lägger betydelsefull grund: Barnets, personalens och föräldrarnas tankar som kommer upp under utvecklingssamtalet ligger till grund för fortsatt planering och utvärdering av verksamheten
RESULTAT
Avsnittet presenterar det resultat vi analyserat och tolkat fram utifrån våra två forskningsfrågor. En förklaring till varje kategori ges med efterföljande resultat från studien. Patel och Davidsson (1994) menar att vid en kvalitativ undersökning binds resultatbeskrivningen och tolkningen ofta samman. I enlighet med författarna presenterar vi först resultatet av tolkningen för att sedan låta citaten styrka detta. Dessa citat bör inte uppfattas som bevis utan endast skildra ett visst förhållningssätt. Efter varje frågeställning ger vi en sammanfattning av resultatet och förklarar här det viktigaste som framkommit.
1. Hur kommer barnens inflytande till uttryck i utvecklingssamtalen?
2. På vilket sätt märks barnens eventuella inflytande efter utvecklingssamtalen?
Barnets inflytande före och – under utvecklingssamtalet
Inte alls
Barnet är inte med vid förberedelserna kring ett utvecklingssamtal och deltar heller inte under själva samtalet. Endast personal och föräldrar för här en dialog om barnet.
I denna kategori visar två förskollärares uttalanden att utvecklingssamtalet ska vara ett möte mellan föräldrar och personal som går ut på att tala om barnets utveckling. Här presenteras hur långt barnet kommit i sitt lärande i olika sammanhang. Planeringen ligger på personalen och föräldrarna ges under samtalet möjlighet att tycka till i vad som sägs. Bägge pedagogerna uttrycker en önskan om att barnen skulle kunna ges mer inflytande i utvecklingssamtalen. Barnets ålder och mognad samt pedagogernas osäkerhet i ett sådant upplägg ses som ett hinder för att detta skulle kunna vara genomförbart.
F1. I utvecklingssamtalen pratar vi nog mest om barnen och har inte pratat med dem så
mycket. Det är bara hur vi tror att dom trivs. Ja, det blir ju nästan en bedömning från vår sida fastän det inte ska vara det egentligen.
F2. [...] jag ska ändå vara den som styr för jag vill ju att de ska komma hit och vi ska prata
om deras barn så därför ligger ju planeringen på mig.
F2. Alltså nej. Jag måste vara ärlig och säga nej jag tycker inte att barnen har inflytande som
det ser ut nu. Möjligt att när barnen blir äldre att dom har det. Men det är ju svårt att ha en ettåring att berätta vad som är roligt att göra eller vad de har gjort. Det kan vara jättesvårt för dom att förstå att de ska ha ett inflytande på vad ett utvecklingssamtal kommer att handla om då. Men blir dom tre, blir dom fem år då kan man ha ett samtal med barnen. Då kan jag tycka att de har inflytande.
F.2 Jag önskar att det vore så att barnen hade mer inflytande i utvecklingssamtal och att man
skulle kunna involvera dom mer när vi har utvecklingssamtal.
Till viss mån
Barnet deltar i förberedelserna inför utvecklingssamtalet men deltar inte i själva samtalet. Personal och föräldrar för en dialog med hänsyn till barnens tankar och åsikter.
I denna kategori ligger endast en förskollärares utsaga som tyder på att barnet hemma berättar för föräldern hur denne trivs på förskolan. Förskolan skickar hem samtalsunderlag och pedagogerna förutsätter då att föräldrarna pratar med barnet så att även deras tankar kommer fram i utvecklingssamtalet.
F1. Att vi mest pratar om barnen och inte med dom. Och där tycker jag vi ska försöka bli
bättre. Men vi ha ju frågor som tex. Hur upplever du att ert barn trivs i förskolan? så vi får veta vad föräldrarna tycker och då har de ju förhoppningsvis pratat med barnen. [...] Dom berättar ju för föräldrarna hur dom trivs och så.
Lägger betydelsefull grund
Barnet deltar i förberedelserna av utvecklingssamtalet samt är aktivt delaktig under samtalet. Personal, föräldrar och barn utbyter tankar och åsikter i dialog med varandra.
I denna kategori visar resultatet att två förskollärare ser barnens inflytande i utvecklingssamtalet som en självklarhet. Barnets tankar ligger till grund för planering och genomförande av utvecklingssamtalet och sedan kompletterar personalen och föräldrarna med sina åsikter. Förskollärarna anser det viktigt att i lugn och ro få sitta ned med förälder och barn för att tillsammans uppmärksamma barnets lärande och utveckling En av dessa förskollärare beskriver att de vuxna sätter ramarna, lyssnar på barnens argument och barnen ges inflytande över vad de vuxna anser att de kan ha inflytande över. Alla barn deltar i samtalet oavsett ålder och utifrån sin förmåga. Pedagogerna intervjuar barnen genom att samtala kring bilder från olika sammanhang. Det kan vara bilder som visar miljön på förskolan där barnen dagligen vistas eller där barnen deltar i olika aktiviteter.
F4 [...] vi börjar ju med intervjuerna och sen är dom med på samtalen och då sitter vi ju
tillsammans med föräldrarna och barnen, vill då föräldrarna ha en stund efteråt, för ibland är det ju faktiskt sånt och vi får ju inte prata över huvudet på barnen för det är ju inte det det handlar om, för då är dom ju inte delaktig längre.
F.3 [...]för jag och barnen vet, det ska aldrig komma någonting som barnen inte vet om, utan
barnen ska veta vad vi ska ta upp på samtalet. [...] utan det vi ska säga till mamma och pappa det har vi kommit överens om. [...] Så att man vänder sig till barnet, man pratar inte med mamman eller pappan utan man vänder sig till barnet, så att jag tycker dom är väldigt delaktig i samtalen.
F4. För mig innebär det att vi vuxna är väldigt lyhörda [...] små barn som inte kan prata
dom kan ju visa, dom har ju ett kroppsspråk, dom vill ju också väldigt mycket så det gäller ju att vara lyhörd och se vad är det dom vill.
Sammanfattningsvis visar resultatet av denna forskningsfråga på två skilda perspektiv angående barns inflytande i utvecklingssamtal. I de förskollärares utsagor där resultatet visar på att barnen inte har något eller ett måttligt inflytande ses barnens ålder och oförmåga att uttrycka sig verbalt som ett hinder. Till skillnad från de utsagor där förskollärarna visar att barnen har ett större inflytande menar pedagogerna att de måste vara lyhörda gentemot barnen oavsett ålder och förmåga. En förskollärare vars barn inte har något inflytande vet inte hur hon skulle kunna gå tillväga för att möjliggöra detta. Hon poängterar att vi ska jobba mot läroplanen där demokrati är en av grundstenarna men vet däremot inte hur detta skulle se ut i verkligheten.
Barnets inflytande efter utvecklingssamtalet
Inte alls
Personalens och föräldrars tolkningar av barnet ligger till grund för fortsatt planering och utvärdering av verksamheten.
jobbigt också måste diskuteras så att parterna tillsammans kan besluta hur de ska gå vidare. Förskollärarna anser att det är viktigt att jobba med det som föräldrar och pedagog anser att barnen behöver träna mer på. Detta anser de gynnar barnens utveckling.
F1. Föräldrarna ska känna sig trygga med att vad som händer här och att vi hjälps åt då tror
jag barnen blir gynnade av det och föräldrarna känner sig trygg också. Men oftast är föräldrarna nöjda och de kommer inte så mycket frågor. Vi är nog dåliga på att utvärdera efter, vi har ett samtal och är det inget speciellt så händer det inte så mycket mera.
F2. Kanske kan hela arbetslaget ha efterarbetet tillsammans? och sitta och reflektera med
varandra och berätta det här kom fram i utvecklingssamtalet med Kalles mamma eller Pelles pappa eller Lottas mamma eller va det kan vara. Här kom vi fram till vad vi ska jobba med.
Till viss mån
Personalen och föräldrars tolkningar av barnets intressen och tankar ligger till viss grund för fortsatt planering och utvärdering av verksamheten.
I denna kategori visar resultatet att pedagogerna vill ta tillvara på barnens tankar men har inget speciellt tillvägagångssätt för att nå dit. I utvecklingssamtalet diskuteras det barnet eventuellt behöver träna mera på och man planerar hur detta ska gå till. Verksamheten planeras utifrån pedagogernas och föräldrarnas synpunkter med hänsyn till barnens tankar.
F1. Att vi mest pratar om barnen och inte med dom. Och där tycker jag vi ska försöka bli
bättre. Men vi ha ju frågor som tex. Hur upplever du att ert barn trivs i förskolan? så vi får veta vad föräldrarna tycker och då har de ju förhoppningsvis pratat med barnen.
F1. Vi är nog dåliga på att utvärdera efter, vi har ett samtal och är det inget speciellt så
händer det inte så mycket mera.
F2. Att man tillsammans med föräldrarna kommer överens om att vi tränar både här men
också på det hemma.
Lägger betydelsefull grund
Barnets, personalens och föräldrarnas tankar som kommer upp under utvecklingssamtalet ligger till grund för fortsatt planering och utvärdering av verksamheten.
I denna kategori visar resultatet att pedagogerna ger barnen möjlighet att få komma med sina tankar och idéer om den verksamhet dem vistas i. Barnens synpunkter prioriteras högt och pedagogerna ser till att barnens tankar tas tillvara på i fortsatt planering av verksamheten. På så sätt blir inflytandet synbart på längre sikt då barnet får se och bli medvetna om sin egen del av det hela. För att barnens utveckling ska bli gynnsam behövs goda förutsättningar från den omgivande miljön som barnet befinner sig i, här har även pedagogerna en stor roll.
F4. Det är väl att vi tar till vara det som kommer fram, att vi verkligen jobbar med det. [...]
det spelar ingen roll om du har en massa åsikter och vill en massa och så är det ingen som bryr sig om det och hjälper att genomföra det [...] På så sätt tycker jag att det ska komma tillbaka till barnet. Att man verkligen jobbar med det dom har tyckt till om.
F4. Mycket diskussion om här och nu, var är vi nu? vad har dom för intressen? Vad tycker
dom är roligt? vad kan vara nästa utmaning? Det bör väl komma fram. [...] För jag tror att trivs dom och man har en nära dialog med föräldrarna då kan man komma ganska långt.
F3. [...]största delen är alla ramfaktorer runt omkring [...] hur lokalerna ser ut, hur mycket
personalen, det är hur personalen jobbar, vilken utbildning dom har, vilket förhållningssätt man har [...] det är förutsättningarna runt omkring som är viktig [...] alla barn kommer i sin fas naturligtvis, men den kommer i alla fall och den kan bli mer eller mindre gynnsam beroende på vilken förskola dom är på.
F4. Barnen här har ju ett inflytande i planeringen och i utvecklingssamtalen i och med att vi
gör dom här intervjuerna och sen är dom ju delaktig och är med, så det är ju ett sätt att ha inflytande, för det är ju det som ligger till grund för nästa års planering, så där har dom ju också inflytande på längre sikt inte bara just för stunden.
Sammanfattningsvis visar resultatet att alla fyra förskollärare uttrycker en önskan om att lyfta barnet på ett positivt sätt. Förskollärarnas uttalanden från förskolorna där barnen har ett större inflytande visar på att barnen har ett inflytande i hela processen kring utvecklingssamtal och att man även kan se detta på längre sikt. En av pedagogerna poängterar att en god omgivande miljö och ett bra förhållningssätt till barnen är det som är avgörande för att utvecklingen ska bli så gynnsam som möjligt för barnet. I uttalandena från förskollärarna där barnen inte har något eller har måttligt inflytande visar resultatet att de även vill diskutera kring sådant som för dem eller föräldrar kan upplevas jobbigt kring barnet. De anser det viktigt att lyfta fram sådant som barnet behöver träna mer på.
DISKUSSION
Vi inleder detta avsnitt med en metoddiskussion. Sedan presenteras resultatets överensstämmelse och tillförlitlighet med hänsyn till verkligheten. Vidare diskuteras resultatet i jämförelse mot tidigare forskning angående inflytande och utvecklingssamtal i förskolan. Vi tar här även upp erfarenheter och tankar som vi kommer att bära med oss när vi avslutat denna studie. Slutligen ger vi förslag till fortsatt forskning i ämnet.
METODDISKUSSION
I detta kapitel diskuteras de metoder vi använt oss av i vårt arbete. Dessa metoder har varit vägledande när vi samlat den information vi ansåg oss behöva för att få fram ett resultat. Vidare diskuterar vi studiens överensstämmelse och tillförlitlighet med hänsyn till vårt syfte och våra frågeställningar. Vårt val av kvalitativ metod anser vi väldigt passande till det område vi avsett att undersöka.
Syftet med vår studie var att undersöka några förskollärares personliga uppfattningar kring barns inflytande i förskolans utvecklingssamtal. Eftersom vi var ute efter förskollärarnas personliga uppfattningar om detta ansåg vi det relevant att använda oss av en fenomenologisk forskningsansats. Enligt Kvale (1997) har forskaren i den kvalitativa intervjumetoden en unik möjlighet att fördjupa sig i och beskriva innehållet av människors livsvärldar. I vår studie anser vi därför att denna metod var lämpad för det vi ville undersöka. Efter att ha tagit del av vad tidigare forskning påvisat inom begreppet utvecklingssamtal och barns i inflytande formulerade vi våra intervjufrågor. Intervjuguiden var sedan ett värdefullt verktyg när vi skulle bearbeta förskollärarnas tankar kring detta ämne. Vi genomförde intervjuerna tillsammans där en observerade och den andra intervjuade. I likhet med Kvale kan det finnas fördelar med att vara två personer vid en intervju då man kompletterar varandras tolkningar av vad som sägs. Detta underlättar vid den senare bearbetningen av informationen då människor tolkar den olika. Intervjupersonerna kan dock känna sig i underläge vid sådana intervjuer vilket vi var medvetna om. Under intervjuerna upplevde vi däremot inte att personerna kände sig obekväma eftersom samtalen kändes väldigt avslappnade. Vi tror att det kan bero på att vi medvetet använt oss av ett subjektivt urval av undersökningspersoner. Detta för att förhoppningsvis få ett så brett informationsunderlag som möjligt vilket stöds av Denscombe (1998).
Transkriberingen av vårt intervjumaterial var ett tidskrävande arbete som gav oss möjlighet att tillgodogöra oss den information vi ansåg behövas. Denscombe (1998) hävdar att detta också väcker intervjun till liv igen vilket kan underlätta bearbetningen. Efter många om och men hade vi slutligen bildat kategorier och teman utifrån våra frågeställningar och intervjuinsamlingen. Vi upplevde det svårt att få in resultat i kategorierna då vissa uttalanden från intervjupersonerna var en aning motsägelsefulla. Några ändrade sina åsikter genom att reflektera sig fram till nya perspektiv. Kvale (1997) menar att detta är vanligt förekommande och bör ses som något positivt då personen möjligen besitter nya tankar efter intervjun. För oss blev det därför svårt att ta kunna ta fasta på de egentliga tankarna då dessa ändrades under intervjuns gång. Även fast samtalet kändes avspänt fick vi känslan av att den i förväg skickade intervjuguiden hade påverkan på vår intervju. Vi har i efterhand funderat över om det alltid är till fördel att i förväg informera respondenterna om vad som kommer att tas upp. I något fall fick vi känslan av att svaren var väl förberedda och inte gav möjlighet till vidare reflektion. Enligt Denscombe (1998) finns alltid en risk att intervjupersonen svarar som denne tror att forskaren förväntat sig, detta leder till att resultatet blir missvisande.
ÖVERENSSTÄMMELSE OCH TILLFÖRLITLIGHET
Enligt Patel och Davidsson (1994) kan det uppstå problem när forskaren söker information inom ett visst område eftersom denne aldrig kan var helt säker på att få informationen som efterfrågas. När information ska sökas måste forskaren alltså ha god validitet, med detta menas att det som avses att studeras ska undersökas på ett tillförlitligt sätt. Kvale (1997) beskriver att intervjuarens reliabilitet blir osäker om forskaren ställer ledande frågor i intervjun. Omedvetna delar av intervjutekniken kan ha en inverkan på informantens svar. Även fast det finns en önskan att öka intervjuresultatets reabilitet vid formulerandet av intervjufrågor bör man också tänka på att inte lägga alltför stor vikt på detta eftersom det kan påverka kreativiteten och föränderligheten i svaren hos informanterna.
Patel och Davidsson (1994) menar att vi ofta söker efter abstrakta fenomen såsom människors inställningar och kunskaper inom ett ämne. Till skillnad från att mäta eller väga ett föremål kan vi inte här göra en likadan bedömning av vad ett abstrakt fenomen verkligen visar. Däremot kan vi försöka försäkra oss om den validitet vi har genom att analysera denna och att sätta upp kriterier på det vi vill mäta. Vi formulerade frågor till intervjuerna vilka stämde väl överens med vårt syfte och våra frågeställningar. Vi anser att validiteten var bra då informanterna svarade på det vi valt att undersöka. Patel och Davidsson (1994) anser för att få så god tillförlitlighet som möjligt är det en stor förutsättning att validiteten är bra. Det är också betydande att vi kan lyssna av och läsa transkriberingarna så många gånger som möjligt för att försäkra oss om att vi verkligen uppfattat det hela rätt. Tillförlitligheten är också beroende av hur informanterna tolkar intervjuaren och hur de medvetet eller omedvetet förstår vad som förväntas av dem. Eftersom att vi bandat och transkriberat intervjuerna har vi haft möjligheten att både lyssna och läsa dem många gånger. Vi upplever i vissa fall att informanterna svarat vad de trott varit önskvärt i sammanhanget. De visste att vi var ute efter att få höra om hur och om barnen ges inflytande i utvecklingssamtal. Vi tolkar det som att några hade dåligt samvete över att barnen inte hade så mycket inflytande som pedagogerna egentligen önskade.
Att kategorisera svaren gav oss en del problematik då pedagogernas tankar kring barns inflytande i utvecklingssamtal skilde sig väldigt mycket åt. Det fanns många möjliga svarsalternativ mellan kriterierna där barnen inte hade något inflytande alls till att de hade ett stort inflytande i utvecklingssamtalen. Samtliga informanter är utbildade förskollärare med många års erfarenhet av verksamheten. De befinner sig på olika orter och förskolornas profilering ser lite olika ut. Detta innebär att vi fått en stor variation utifrån respondenternas tankegångar vilket visar på att den bild vi fått kan överensstämma med hur det kan se ut i verkligheten.
RESULTATDISKUSSION
Syftet med denna studie var att undersöka förskollärares tankar kring barnens inflytande i processen runt förskolans utvecklingssamtal. I resultatet kan vi se att vi uppnått vårt syfte och fått svar på våra två forskningsfrågor. Vårt resultat visar i stora drag på två perspektiv angående om och på vilket sätt barnen har inflytande i utvecklingssamtal. Barnen ska enligt förskolans läroplan ha inflytande i verksamheten och delta i samarbete och beslutsfattande. De ska även kunna ta del i sin egen utveckling och påverka sin situation. Vi har i vår studie sett att utvecklingssamtalens upplägg kan se väldigt olika ut beroende på om barnen ges inflytande i verksamheten eller inte. Vi kan se att några pedagoger enbart ser utvecklingssamtalet som en dialog mellan personal och föräldrar där man för ett samtal om barnet. Även Berg och Carlsson (2008) menar att detta kan liknas som en rapportering mellan hem och förskola där man utbyter information om barnet och sedan planerar den fortsatta
