Genus i barnlitteraturen/Gender in children´s litterature

Lärarutbildningen Barn Unga Samhälle

Examensarbete

15 högskolepoäng

Genus i barnlitteraturen

– en studie av åtta bilderböcker

Gender in children’s literature

-a study of eight picturebooks

Britt Lundquist

May Nygren

Barndoms- och ungdomsvetenskap 120 hp Examinator: Caroline Ljungberg 2008-11-28 Handledare: Lotta Bergman

ABSTRACT

Lundquist, B & Nygren, M (2008) Genus i barnlitteraturen – en studie av åtta bilderböcker. Malmö: Lärarutbildningen: Malmö Högskola.

Uppsatsen handlar om hur förhållandet mellan könen gestaltas i barnböcker anpassade för barn i förskoleåldern, 1-5 år. Genom att analysera åtta barnböcker, både i bild- och textmaterial, har vi undersökt om det förekommer traditionella könsroller i dessa böcker och hur de i så fall framställs. Barnböckerna vi har analyserat är alla nyutgivna under år 2007. De valda böckerna är de mest utlånade från två olika bibliotek i två olika kommuner.

De metoder vi har använt för att få svar på vår frågeställning har varit att analysera och tolka barnböckernas bilder och texter utifrån ett genusperspektiv. Syftet med undersökningen är att se om traditionella könsmönster förekommer i barnlitteraturen. Resultatet visar på att traditionella könsmönster förekommer i flera av de böcker som vi har analyserat. I en historisk återblick har vi kommit fram till den slutsatsen att de åtta barnböckerna i stor utsträckning även gestaltar nya roller och mönster och att de är tidstypiska.

FÖRORD

Ett stort tack till vår handledare Lotta Bergman för hennes stöd, bra tips och tro på oss och detta arbete samt till personal på Lindängen och Skanörs bibliotek vars hjälp också har varit ovärderlig.

Innehållsförteckning

1. Introduktion………..9 1.1 Syfte ………..10 1.2 Frågeställning………10 1.3 Läroplanen……… 11 1.4 Genus……… 12 1.5 Disposition……… 13

2. Historiska perspektiv och tidigare forskning………14

2.1 Historiska återblickar av genus i barnlitteraturen………...14

2.2 Forskning om barnlitteratur och genus………...16

3. Metod………20

3.1 Urval………..20

3.2 Metodval och tillvägagångssätt……….21

4. Presentation och analys av barnböckerna………...23

5. Analys………..28

6. Diskussion………...33

7. Referenser………...36

1. Introduktion

En tusenmilaresa börjar med det första steget Nalle Puh

Inför examensarbetet under vår utbildning på Lärarhögskolan visade det sig att vi båda var intresserade av att skriva om genus. I lärarutbildningen har vi studenter arbetat en hel del med genusfrågor. Efterhand som vi blev mer insatta i detta ämne ökade intresset för arbetet med genus på förskolan. Därför föll det oss naturligt att fördjupa oss i genusproblematiken då det är centralt i vårt arbete som lärare i framtiden.

Läroplanen för förskolan (Lpfö98) innefattar olika mål och riktlinjer som pedagogerna i förskolan ska arbeta efter. Ett av förskolans grundläggande värden är att fortlöpande arbeta med jämställdhet mellan könen (3) genom att ge flickor och pojkar lika stort inflytande och utrymme i verksamheten (11).

År 2003 tillsatte staten en delegation – Delegationen för jämställdhet i förskolan (U2003:12) – för att undersöka hur förskolan levde upp till läroplanens jämställdhetsmål. Denna undersökning kom senare att resultera i ett delbetänkande som ingår i statens offentliga utredningar, Delbetänkande av delegationen för jämställdhet i förskolan (SOU 2004:115, 2004). Delegationen kom fram till att förskolan hade svårt att uppnå dessa mål. Forskning inom området har visat att det som tydligt särskiljer pojkar och flickor på förskolan är personalens förväntningar på respektive kön. I undersökningen framkom att pedagogerna hade ett intresse av att arbeta med jämställdhetsfrågor men saknade kunskap i hur detta skulle genomföras. Böckerna är ett viktigt och användbart redskap i verksamhetens genusarbete. Pedagoger i förskolan bör kritiskt granska innehållet i böckerna, så att man vid högläsning inte förmedlar traditionella könsroller, vilket kan förekomma i både äldre och nyare barnböcker. Det är till exempel avgörande hur man som pedagog läser och samtalar med barnen om innehållet i böckerna. Risken finns annars att barnen kan uppleva genusarbetet från pedagogerna som motsägelsefullt och förvirrande.

Vi fann det intressant att undersöka en del av vårt arbete på förskolan utifrån ett genusperspektiv och tankarna föll på barnlitteraturen som används i stor utsträckning på förskolan. Genom att analysera barnböcker ville vi ta reda på vilka budskap och föreställningar som barnböckerna genom högläsning i så fall förmedlar till barnen och som vi pedagoger sedan i vår tur förmedlar vidare.

1.1

Syfte

Vårt syfte med uppsatsen, där vi har utfört text- och bildanalys av några vanligt förekommande barnböcker för barn i förskoleåldern (1-5 år), är att vi ville undersöka hur

könsrollsmönster framställs i dessa böcker. Vi vill öka medvetenheten om dessa könsrollsmönster så att vi vuxna ser kritiskt på vad vi läser för barnen och kan avgöra vilka budskap barnboken sänder ut. Vår förhoppning är att tillföra ytterligare ett perspektiv i arbetet med genus i förskolan. I barnboken kan barnet möta och lära känna olika sorters verkligheter, olika förebilder och roller. Boken kan också bli ett redskap för orientering i tillvaron (Kåreland, 1980).

1.2 Frågeställningar

• Vilka könsrollsmönster förmedlas i åtta av de mest utlånade barnböckerna nyutgivna år 2007?

• På vilket sätt är de åtta barnböckerna tidstypiska i sin skildring av könsroller?

Vi har sökt svar på våra frågeställningar genom att analysera åtta barnböcker från Lindängens och Skanörs bibliotek. De åtta böckerna var enligt bibliotekarierna på respektive bibliotek de böcker ur 2007 års utgivning som var mest utlånade vid den tid då vi inledde vår undersökning.

1.3 Läroplanen

Det undersökande arbetet med analys av barnböcker har vi gjort mot bakgrund av vad läroplanen (Lpfö98) ger oss i uppdrag som pedagoger att arbeta efter i förskolan. För att läsaren ska förstå vad vi har utgått från samt vilket resultat vi har kommit fram till följer här ett avsnitt om utdrag från läroplanen för förskolan (Lpfö98).

I läroplanen för förskolan (Lpfö98) finns de grundläggande värdena och uppdragen som förskolans pedagoger skall arbeta efter. Förskolan vilar på demokratisk grund. Därför skall dess verksamhet utformas i överensstämmelse med grundläggande demokratiska värderingar (Lpfö98:3). Förskolan har som ansvar att förankra värden som samhällslivet vilar på.

Ett av dessa värden är jämställdheten mellan könen. I läroplanen är det klart uttalat att

vuxnas sätt att bemöta flickor och pojkar liksom de krav och förväntningar som ställs på dem bidrar till att forma flickors och pojkars uppfattning om vad som är kvinnligt och manligt. Förskolan skall motverka traditionella könsmönster och könsroller. Flickor och pojkar skall i förskolan ha samma möjligheter att pröva och utveckla förmågor och intressen utan begränsningar utifrån stereotypa könsroller (Lpfö98:4)

Att förskolan – enligt delbetänkande av delegationen för jämställdhet i förskolan (SOU 2004:115) har svårt att uppnå jämställdhetsmålen i förskolan beror på brist på lagar och förordningar, resurser att kunna genomföra arbetet samt brist på kunskap om genus hos personal och ansvariga för jämställdhet, demokrati och värdegrund i förskolan (SOU 2004:115:8). Vidare sägs i delbetänkandet att jämställdhetsarbetet ingår i förskolans uppdrag och är alltså inget som personalen på förskolorna kan ställa sig utanför. Därför måste det förmedlas mer kunskap i genusarbetet till personalen på förskolan. Forskning har visat att det är pedagogernas förväntningar på de respektive könen som särskiljer pojkar och flickor. Pojkar anses vara otåliga och busiga, medan flickor ses som snälla och tysta. Barnen blir följaktligen behandlade därefter och sakta men säkert slussas barnen åt varsitt håll där pojkarna anses vara rebeller och flickorna hjälpfröknar (SOU 2004:115:8). I utredningen kan man läsa om pedagogernas förväntningar på de respektive könen och hur enkelt det är att

styra in pojkar och flickor på olika håll trots insikter om att ett medvetet genusarbete ska prägla det dagliga arbetet på förskolan.

Ofta blir det flickorna som är hjälpredor, antingen tar de själv initiativ till det eller så blir de tillfrågade av de vuxna. Likaså erbjuder vi pojkarna en stund i byggrummet eller med bilarna. Vidare poängteras att det behövs mera kunskap och medvetenhet om hur vi gör i det dagliga arbetet för att på sikt förändra de signaler vi sänder ut till barnen om hur flickor och pojkar ska vara. Förskolepersonalen har ett uppdrag i sitt arbete för att motverka traditionella könsroller till barnen och att verka för att flickor och pojkar får lika stort inflytande över och utrymme i verksamheten (Lpfö98:11).

Enligt vad delegationen för jämställdhet i förskolan (SOU 2004:115) har kommit fram till i sin undersökning har miljön på förskolan en stor betydelse för könsrollsarbetet. De tar bland annat upp att pojkarna oftast huserar i byggrummet och att de ofta föreslås använda den ytan. En och annan flicka vistas där också, men vanligast är att de gör det utan att någon vuxen föreslår det. För flickornas del erbjuds gärna dockvrån där de kan laga mat och sköta om dockorna. På många förskolor är miljön inrättad på ett sätt som hänvisar pojkarna till vissa aktiviteter och flickorna till andra. Det är inte ovanligt att dessa aktiviteter är könsrollsbundna. Det finns förskolor som kommit långt i sitt genusarbete men flertalet förskolor är tyvärr kvar i gammalt könsrollstänkande (SOU 2004:115).

1.4 Genus

Genusperspektiv och jämställdhetsarbete hör ihop, särskilt då det gäller skolans mål (Hedlin, 2004). Enligt läroplanen (Lpfö98) ingår det i pedagogens uppdrag att verka för jämställdhet. I Skolverkets allmänna råd (2005) går att läsa att

jämställdhetsarbetet i förskolan måste börja med de vuxna. Ibland kan det vara svårt att upptäcka sina egna föreställningar om manligt och kvinnligt

liksom könsmönster i förskolans vardag. Det är dock viktigt att analysera hur detta könsmönster tar sig uttryck i den pedagogiska verksamheten och koppla det till läroplanens grundläggande värden./…./ Genom att reflektera över hur de vuxna agerar och hur miljön utformas kan man hitta nya former som på ett bättre sätt främjar barns könssocialisation (Skolverkets allmänna råd, 2005:30)

För att kunna se vilka förhållanden som råder i de föreställningar vi har om kön måste vi pedagoger få kunskap om vad genus är och genom denna kunskap ha möjlighet att observera vår omvärld på ett nytt sätt.

Genus är ett begrepp inom humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning och teoribildning som används för att förstå och urskilja de föreställningar, idéer och handlingar som sammantagna formar människors sociala kön (Nationalencyklopedin, 2008). Genom forskningen synliggörs könsförhållanden som ger möjlighet till förändringar. Inom genusforskningen, som ofta är av tvärvetenskaplig karaktär, ställs genus, manligt och kvinnligt, i fokus (Nationalencyklopedin, 2008).

Vi har använt oss av Lilla genushäftet (2004) som ger en bra grundlig beskrivning av vad genus och genusperspektiv innebär och som har betytt att vi har blivit mer observanta på hur traditionella könsrollsmönster förmedlas.

Vi är, redan innan vi föds, programmerade till vårt köns olika egenskaper. Utöver denna tillhörighet lever vi i ett samhälle som är genusrelaterat, det vill säga som talar om för oss vilket beteende som ”hör hemma” hos respektive kön. ”När man talar om genus syftar man /…./ på de föreställningar vi har om män/manligt och kvinnor/kvinnligt” skriver Maria Hedlin i Lilla genushäftet (2004). Enligt Hedlin får dessa föreställningar konsekvenser som leder till en särskild könsordning och genusstruktur. Kön är biologiskt (hormoner och könsdelar) och fysiologiskt (fysisk styrka). Genus, däremot, är inte biologiskt givna könsskillnader utan det socialt konstruerade könet.

Ju mer medveten man blir om genus och hur genus är konstruerat desto mer kan man se dessa förhållanden i samhället och motverka att ”göra kön”, det vill säga att bemöta flickor och pojkar på traditionellt genusrelaterat sätt. På så sätt kan könsbundna gränser överskridas och förändras.

1.5 Disposition

Vårt examensarbete är strukturerat i sju olika kapitel. I första kapitlet har vi redogjort av vad uppsatsen handlar om, vilket syfte undersökningen har samt hur våra frågeställningar lyder. Vi presenterar bakgrunden till vårt arbete i form av läroplanens uppdrag och förklaring av genusbegreppet. Denna disposition ingår i detta kapitel.

Kapitel två handlar om historiska återblickar av genus i barnlitteratur samt tidigare forskning om barnlitteratur och genus. I följande kapitel presenterar vi vårt urval av böcker. Val av metod och tillvägagångssätt tydliggörs också i detta kapitel. I kapitel fyra följer presentation och en analys av varje barnbok. I följande kapitel redogör vi resultat av vår analys. Vår egen diskussion delger vi läsaren i kapitel sex. Avslutningsvis, i kapitel sju, följer förslag på vidare forskning.

2. Historiska perspektiv och tidigare forskning

Det historiska perspektivet och den tidigare forskningen om barnlitteratur har legat till grund för vår studie där vi har tagit del av hur synen på barn har förändrats i samhällets strävan efter jämställdhet mellan kvinnor och män och om det speglar sig i böcker för yngre barn.

2.1 Historiska återblickar av genus i barnlitteraturen

I barnbokens historia, så långt tillbaka som till 1500-talet, har barnbokens syfte varit barnuppfostran. Ett grundläggande syfte med barnboken var att göra barnen till goda kristna. Martin Luther tog initiativ till katekes och bönebok för barn. Men uppfostringsidealet förändrades i takt med samhällets utveckling och visade sig genom nya regler, normer och metoder för barnuppfostran. Den moraliserande barnboken fortsatte dominera under 1800-talet med en önskan att lära barnen hur man uppför sig. Under denna tidsperiod utvecklades även pojk- och flickboken (Kåreland, 1980). I slutet av 1800-talet fick Sverige en allt mer inhemsk produktion av barnböcker. Intresset för barnlitteraturen ökade och alla barn oavsett samhällsklass skulle få tillgång till barnböckerna.

Kåreland (2001) beskriver hur 1900-talet var barnens århundrade när det gäller litteratur. Hon skriver att vid förra sekelskiftet var barnlitteraturen skriven i uppfostrande syfte, medan dagens barnlitteratur bedöms utifrån etiska och konstnärliga kriterier.

Genombrottet för den moderna barnlitteraturen kom efter andra världskriget. Författaren Astrid Lindgren gav ut Pippi Långstrump år 1944. Pippi kom att bli en symbol för det fria barnet som verkligen satte sig emot de vuxnas krav och förbud. Även författaren Lennart Hellsing gav ut Katten blåser i Silverhorn (1945) och Tove Jansson publicerade den första

Muminboken (1945).

Vid denna tid medförde böckerna en nyorientering både då det gällde språk och attityder till barnet. En annan orsak till nyorienteringen var att utvecklingen inom pedagogik och psykologi hade bidragit till en mer antiauktoritär inställning i fråga om uppfostran (Kåreland, 1994:34).

Efter andra världskriget slut, särskilt från slutet av 1960-talet, började samhället ta ansvar för att försöka ge alla barn tillgång till det kulturella utbud som fanns. Könsrollsdebatten som förts i Sverige under den här tiden bidrog också till att man ville komma bort från de traditionella pojk- och flickböckerna (Kåreland, 1980). Nu ställdes det krav på en medvetenhet angående flickors och pojkars roller i barnboken. Det var viktigt med positiva förebilder. Sagor som Elsa Beskows Tomtebobarnen ifrågasattes. I sagan är far stark och modig och mor blid och rar, enligt traditionella könsrollsmönster. Internationellt sett var svenska författare i täten med att kritisera ett förlegat könsrollstänkande (Kåreland, 1994:91). Det publicerades allt fler barnböcker med en fördjupad verklighetsskildring. Tidigare tabubelagda ämnen, som könsroller, blev nu alltmer sakligt beskrivna. Könsrollsdebatten som rådde i samhället blev ett ämne som även började uppmärksammas i barnböckerna (Kåreland, 1994:89). Kåreland & Lindh-Munther (2005) skriver om genus i barnlitteraturen i antologin

Modig och stark eller ligga lågt. De skriver om den feministiska kritiken av barnlitteraturen i Sverige på 1960-talet. Kåreland & Lindh–Munther (2005:113) berättar i antologin om sociologen Rita Liljeström som initierade diskussionen om könsroller. I en artikel i Fredrika Bremerförbundets tidskrift Hertha (1962:1) kritiserade Liljeström några pekböcker som var utgivna av Svensk läraretidnings förlag Saga. Hon ansåg att den rosa pekboken för flickor och den blå som riktades till pojkar var utformade så att flickor och pojkar styrdes in mot skilda intressen och aktiviteter. I rosa boken var det bilder som föreställde tallrik, potta och kläder medan i den blå boken fanns det bilder på bil, buss, flygplan och båt. Liljeström konstaterade:

”På ett tidigt stadium riktar traditionens pekfinger flickors och pojkars uppmärksamhet mot olika ting. Henne mot hemmet, tryggheten, beroendet, den intima gruppen med personliga känslorelationer. Honom mot äventyret, initiativet, samhället med dess objektiva spelregler. Skilda livsmål byggs upp. Pojken strävar efter prestationen, yrket och bragden. Flickan vinner en position genom utseende och kärlek. Ytterst gäller det arbets- och yrkesfördelningen mellan könen i vårt samhälle” (Liljeström, 1962:113).

Även mansrollen hamnade i fokus. En som tog till sig Liljeströms kritik i artikeln i Herta var författaren Gunilla Bergström som skrivit böckerna om Alfons Åberg och hans mjukispappa som ibland är iförd förkläde.

Kåreland (1980) skriver att förskolans utbyggnad har bidragit till att behovet av barnböcker har ökat. Vidare skriver författaren att intresset för barnböcker verkligen tog fart på 1970-talet. I massmedia fördes en diskussion om barnlitteraturens betydelse för barnets utveckling och forskningen kring barnlitteraturen kom igång (Kåreland, 1980).

Om barnbokens mål och medel har Lennart Hellsing skrivit i sin bok Tankar om barnlitteratur (1999). Han beskriver barnboken som ett uppfostringsmedel, socialt sett. En av huvuduppgifterna är att uppfostra barnet socialt, det vill säga bygga upp önskvärda föreställningar om den enskildes förhållande till sin omgivning - berätta om relationer mellan oss människor (Hellsing, 1999:26). I Furuland och Örvigs bok Utblick över barn- och ungdomslitteratur (1986) menar författarna att barnböcker speglar hur det är i samhället och att barnboken är förmedlare av olika budskap. Boken berör barnlitteraturens roll i ett historiskt perspektiv samt hur framställningen av könsroller förändras med tidens gång. För att förstå och analysera nya barnböcker behövs kunskap om barnboken i ett samhälls- och historiskt sammanhang samt kunskap om genus.

2.2 Forskning om barnlitteratur och genus

De barnböcker som är aktuella för vår analys är uteslutande bilderböcker, det vill säga att böckerna har både ord och bilder i samverkan. Nikolajeva (2000:11) menar att bilderboken är en unik konstform som använder sig av både en verbal och en visuell kommunikationsform. Hon säger att de studier som finns om bilderböcker sällan behandlar bilderbokens väsen, dess speciella estetik, förhållandet mellan text och bild utan mer boken som pedagogiska redskap och medel för språkinlärning.

En bilderbok berättar en historia med både ord och bild. Det ena kan inte utesluta det andra. Då får man inte ens halva historien (Nikolajev, 2000:15). Furuland och Örvig konstaterade redan för drygt tjugo år sedan att forskningen om barnboksbilden var försummad (1986). I boken kan man läsa om hur bilderna har framställts genom historiens gång och vad avsikten med bilderna har varit i takt med att samhället har förändrats.

Våra egna föreställningar är så djupt rotade att det krävs mycket tankearbete härom. Detta 16

kräver goda insikter, kunskaper och många egna riktade erfarenheter (Tallberg Broman, 2002). Tallberg Broman skriver i boken Pedagogiskt arbete och kön att syftet är att utveckla ökad medvetenhet om könsperspektivets betydelse i den egna verksamheten. Under de närmast gångna decennierna har en likhetsideologi genomsyrat utbildnings- och barnomsorgskulturerna, menar hon (Tallberg Broman, 2002:35). Denna ideologi står för att alla ska behandlas lika och att könsneutralitet ska råda.

”Barnet, eleven och den unge är här en individ och inte en flicka, en pojke, med skillnader i villkor och uppväxtkulturer. Målet med jämställdhetsarbetet blir med de utgångspunkterna att behandla flicka och pojke lika”. (Tallberg Broman, 2002:35)

Det finns en tydlig rollfördelning mellan flickor och pojkar, just för att de är flickor och pojkar. Vi vuxna bidrar till att upprätthålla diskriminerande mönster varje gång som våra förväntningar får oss att behandla dem olika. Flickor lever och utvecklas i en värld och pojkar i en helt annan. Har enskilda barn något val, frågar Wahlström (2003) i boken Flickor, pojkar och pedagoger som handlar om jämställdhetsfrågor i förskoleverksamheten och där hon som barnomsorgschef i sitt distrikt tillsammans med pedagoger på förskolorna arbetat med genusfrågor och observerat hur personalen bemöter flickor och pojkar i verksamheten. Man talar om genusstereotyper när pojkar och flickor beter sig så som det förväntas, flickor är snälla, väluppfostrade och duktiga, pojkar är busiga och äventyrliga skriver Nikolajeva (1998: 64). Hon menar inte att alla manliga och kvinnliga litterära personer följer detta schema men det gör det lättare att bedöma skildringar av stereotypa personer. Typiskt drag hos de olika könen kan, enligt Nikolajeva i Barnbokens byggklossar (1998) vara:

Män/pojkar Kvinnor/flickor

Starka Vackra

Våldsamma Aggressionshämmade Känslokalla, hårda Emotionella, milda Aggressiva Lydiga

Tävlande Självuppoffrande

Rovgiriga Omtänksamma, omsorgsfulla 17

Skyddande Sårbara Självständiga Beroende Aktiva Passiva

Analyserande Syntetiserande Tänker kvantitativt Tänker kvalitativt Rationella Intuitiva

Vi har haft Nikolajevas schema över typiska kvinnliga och manliga egenskaper i åtanke när vi har tittat på hur figurerna i böckerna har gestaltats.

Förskolan skall motverka traditionella könsmönster och könsroller (Lpfö98:4). Ett sätt är att vara kritisk till barnbokens innehåll och hur barnboken gestaltar det kvinnliga och manliga. Könsrollen lär sig barnen genom att imitera föräldrar och det som förmedlas från barnböcker. Barn lär sig då vad som är rätt eller fel beteende för flickor och pojkar (Elvin-Nowak & Thomson, 2003). Att barn påverkas redan i förskoleåldern av barnböcker kan vara en bidragande orsak till hur de kommer att uppfatta sig själva och sin könstillhörighet.

Barnböcker ska handla om barn eller figurer som läsaren kan identifiera sig med. Barnboken ska även innehålla bilder och vara lättläst (Kåreland, 2001). Författare som skriver barnböcker väljer ofta att huvudpersonerna är av sitt eget kön (Nikolajeva, 2004 ). Enligt Kårelands (2005) studie av bilderböcker är oftast manliga huvudpersoner i majoritet. Barn påverkas mycket tidigt av böckernas gestaltning när det gäller manligt och kvinnligt (Elvin Nowak & Thomson, 2003). Även den svenska forskaren Appleryd, anser att förskolebarn gärna vill läsa böcker där huvudpersonerna är av samma kön som de själva.

Kårelands studie från 2005 bekräftar att barn i stor utsträckning när det gäller bilderböcker möts av manliga gestalter. Men även många författare väljer medvetet att ha både pojkar och flickor som huvudpersoner i böckerna för att barn oavsett kön ska kunna identifiera sig med bokens gestalter (Kåreland, 2005:122).

Det viktigaste i en barnbok är att själva innehållet speglar möjligheter för barnen att utveckla sig själva, skriver Davies (2003). Vidare menar han att de snäva könsrollerna i barnlitteraturen är ett problem barn möter i litteraturens värld. Nikolajeva (2000) tar upp att det som förmedlas om flickor och pojkar är det intressanta i forskningen om genus i barnlitteraturen. Hon skriver att oftast framhävs den könsstereotypiska bilden genom färger på kläder eller leksaker som det leks med i barnböckerna. Forskning om litteratur i förskola

presenteras också i boken Modig och stark eller ligga lågt (Kåreland, 2005). Där redogörs för hur litteraturen gestaltar flickor och pojkar utifrån ett genusperspektiv. Forskningen visade att de yngre barnen oftast gör stereotypa val av barnböcker medan de äldre barnen gör mer fria val. Flickor kan mycket väl välja böcker med manliga huvudpersoner medan pojkar oftast inte vill ha böcker där flickor har huvudrollen. Kåreland (2005) menar att detta bekräftar traditionella könsmönster. Hon poängterar att det är viktigt att arbeta med litteratur i förskolan och att erbjuda barnen ett rikligt urval av böcker. Att samtala och diskutera om de lästa böckerna är viktigt eftersom barnen då bättre kan förstå och leva sig in i de personer av det motsatta könet som förekommer i barnlitteraturen (Kåreland, 2005).

Lena Kåreland (2005) redovisar i sin studie resultat av olika forskningsrapporter om barnlitteratur. I en av undersökningarna intervjuades pedagoger om hur urvalet av barnböcker gjordes. Många lånade böckerna på bibliotek och fick hjälp av bibliotekarien, med att välja ut böcker. Bilderböcker för små barn visade sig ofta ha manlig dominans som huvudperson. Det förekom även syskonpar som utmärktes av storebror och lillasyster, vilket då ledde till manlig dominans. Enligt Kåreland anser de flesta forskare att flickor respektive pojkar påverkas av manliga och kvinnliga bilder de möter i böckerna. Barnen identifierar sig oftast med huvudpersonerna som då leder vidare till att de lär av de sociala och kulturella värderingarna. Kåreland anser också att det är viktigt i barnböckerna att huvudpersonerna tillåts ha annorlunda könsmönster. Vuxna i barnens omgivning accepterar lättare när flickor har ett mer genusöverskridande beteende. Därför menar Kåreland att det även är viktigt att framhålla det motsatta när det gäller pojkarna för att mjuka upp könsrollerna. I författaren Astrid Lindgrens böcker om Pippi Långstrump möter läsaren en flicka som har ett avvikande beteende från ett rådande könsmönster. Pippi Långstrump är en stark och modig flicka. I Lindgrens böcker om Emil i Lönneberga är huvudpersonen en pojke som visar mycket känslor (Kåreland, 2005). Författaren Astrid Lindgren har gemensamt med många andra författare visat att det är papporna som står för det roliga och lekfulla i relation till barnen. I Pippiböckerna är det lite annorlunda med tanke på att Pippi inte kan placeras in i någon given genusordning. Däremot stämmer Annika och Tommy in i bilden av de givna könsschablonerna. Annika är den ordentliga flickan medan Tommy visar sig vara tuffare (Kåreland, 2005). Nikolajeva (2000), tycker inte att det är intressant vilket kön figurerna har i böckerna, däremot anser hon det är mer intressant på vilket sätt flickor/kvinnor och pojkar/män beter sig. Agerar han eller hon efter det som anses vara typiskt utifrån sitt kön? Vidare skriver Nikolajeva att det är en

relativt bra jämvikt när det gäller flickor och pojkar i barnböckerna. Barnboksförfattaren Gunilla Bergström, som skrivit Alfons Åbergböckerna, har gett en mer tydlig bild av mansrollen i sina böcker. I böckerna möter vi Alfons som bor med sin pappa som gör de hushållsuppgifter som brukar göras av mammor. Pappan är disträ men tar sin fostrarroll på allvar (Nettervik, 1994).

3. Metod

Vi har gjort en kvalitativ undersökning för att få fördjupade kunskaper om hur könsroller förmedlas i några barnböcker för yngre barn (Patel & Davidsson, 2003). I denna undersökning valde vi att analysera åtta bilderböcker för barn i förskoleåldern för att se om de förmedlar traditionella könsroller eller om böckerna speglar moderna jämställdhetsideal där flickor och pojkar får samma möjligheter att utvecklas. För att genomföra analysen har vi fördjupat oss i olika litteraturstudier i genus, barnlitteraturens historia samt bildanalys.

Vi har båda läst de åtta böckerna och jämfört våra tolkningar med varandra. Utifrån detta har vi kommit fram till vad text och bild kan förmedla. Bild och text är ömsesidigt beroende och bilderna är absolut ingen dekoration till texten. Bilderna är ett uttryck och texten ett annat (Ahlner Malmström, 1991). Vi har försökt tyda hur genus gestaltar sig i de åtta utvalda barnböckerna, vad texten förmedlar till läsaren och hur figurerna i böckerna framställs samt hur miljön i böckerna ser ut. Vi presenterar vilka kriterier som har legat till grund för vårt urval av litteratur, hur vi har gått tillväga när vi analyserade böckerna, samt resultatet av vår analys. Vi är väl medvetna om att tolkningarna hade kunnat bli annorlunda om böckerna hade analyserats av någon annan.

3.1

Urval

Inför uppsatsen var vår ambition att urvalet skulle gälla de mest utlånade barnböckerna utgivna år 2007 i hela landet, men någon sådan statistik fanns inte att tillgå. Därför valde vi att fokusera på statistik från de två biblioteken i de kommuner där våra respektive förskolor är belägna.

Vi valde ut sammanlagt åtta barnböcker för studien. Då vi är två författare till denna uppsats och har våra arbetsplatser på förskolor i två skilda kommuner lånade vi de fyra mest

utlånade böckerna från våra respektive bibliotek. Dessa böcker är alla nyutgivna under år 2007. Personal på respektive bibliotek gav oss statistik över antalet utlåningstillfällen för varje bok. Antalet inköpta exemplar av varje bok var olika och detta fick vi ta hänsyn till. Barnböckerna fanns i ett, två eller tre exemplar på biblioteken. Böckernas antal exemplar dividerades med utlåningstillfällen och utifrån den summan kunde vi se vilka åtta böcker som var de mest utlånade. Urvalet av böcker skilde sig nästan helt mellan de olika biblioteken. Två av barnböckerna i vårt urval är översättningar och har sitt ursprung i andra kulturella kontexter. Vårt urval av böcker är endast baserat på vilka böcker som var de mest utlånade och vi har inte lagt någon vikt vid böckernas ursprungsland.

3.2 Metodval och tillvägagångssätt

De åtta barnböckerna som vi har haft med i vår undersökning valdes ut från de mest utlånade barnböckerna år 2007 på två bibliotek. Människor ser olika saker i bilder och uppfattar olika saker från texter. Genom att läsa och studera bilderna flera gånger hoppades vi att vi skulle kunna upptäcka budskap i bild och text som kanske inte uppfattas vid en enstaka granskning. Vi har båda läst samtliga böcker medvetna om att vi kan tolka samma bild eller text på olika sätt.

Vi har använt oss av Ahlner Malmströms riktlinjer vid bildanalyserna. Hon menar att varje bild har en sändare och en mottagare. Ahlner-Malmström analyserar både barns bilder och konstverk i sin bok Är barns bilder språk? (1991). Vi anser att hennes tankar om bildanalys också kan användas för att analysera bilder i bilderböcker. Ahlner Malmström menar att man måste förstå i vilken tid och vilken kultur bilden är skapad samt att bildskaparens individuella stil blir tidstypisk (Ahlner Malmström, 1991:29). Hennes sätt att analysera bilder görs i olika steg:

• Beskrivning: Vad representerar bilden? Det är en beskrivning av det som syns på bilden, inklusive känslouttryck. Här anges färg - färgytor, form - formkontraster, linje - volym, ljus - skugga/mörker, rörelse och djup samt kompositionen i sin helhet. Vad uttrycker ev. människor – djur känslomässigt?

Vad vi har tittat på som beskrivande i bilderna är sådant som uttrycker typiska könsrollsattribut. Exempelvis rosa kläder på flickor och tuffare framtoning av pojkar samt

figurernas känslouttryck.

• Association: Denna del av analysen är sammanfattande och leder till en djupare ideologisk förståelse. Associationer till bilden är dels kulturbundna, som symboler och myter, och dels privata. Vad tänker du på när du ser på bilden? Vad tror du bildskaparen tänkt? Har bildskaparen använt några bildspråkliga knep som förtydligar bildens budskap och mening?

Vi har tittat på hur karaktärerna i böckerna framställs samt om miljöerna förmedlar några könsrollsmönster.

• Djupare mening: Den kommer man åt genom att sätta in bilden i sitt historiska och tidstypiska sammanhang.

Vi har haft stor hjälp av denna modell för vår analys. Ur denna analysmetod föddes frågor som vi har använt oss av i analysen av barnböckerna. Frågorna är följande:

• Dominerar kvinnliga eller manliga figurer i böckerna? • Vilket kön har huvudfiguren i boken?

• Hur ser deras kläder ut? Kvinnligt eller manligt? • Hur ser miljöerna ut i barnböckerna?

• Hur framställs de olika karaktärerna i text och bild?

• Förmedlas könsroller på ett traditionellt sätt i böckerna i text och bild?

Vi har valt att använda samma metod för text och bild. I bilderböckerna förekommer inte någon större mängd text. Det är bilderna som dominerar. Den bildanalytiska metod vi beskrivit har vi omvandlat att även gälla för texten. Vad beskriver texten? Kan texten symbolisera något? Vad kan författaren ha tänkt vilja förmedla med sina ord? Är text och bild beroende av varandra?

Inför undersökningen besökte vi två bibliotek som är belägna i olika kommuner. Från

biblioteken fick vi underlaget till det urval av böcker vi har använt oss av under arbetets gång. Urvalet är baserat på de åtta mest utlånade barnböckerna, nyutgivna under 2007. Vi har analyserat och studerat både text och bild utifrån våra frågeställningar. Vi är medvetna om att vår undersökning hade kunnat se annorlunda ut om vi valt att analysera ett större antal barnböcker.

4. Presentation och analys av barnböckerna

Nedan presenteras de åtta barnböcker vi valt att analysera utifrån våra forskningsfrågor:

• Vilka könsrollsmönster förmedlas i åtta av de mest utlånade barnböckerna nyutgivna

år 2007?

• På vilket sätt är de åtta barnböckerna tidstypiska i sin skildring av könsroller?

Barnböckerna är nyutgivna år 2007 och vänder sig till förskolebarn i åldern 1-5 år. Vi har valt att först göra en kort presentation av handlingen i de åtta barnböckerna som följs av en analys av varje bok. Denna analys har vi gjort utifrån Ahlner Malmströms bildanalys (1991) och de frågor vi sammanställt ovan.

Oj då! Men det var inte jag av Lauren Child

Boken handlar om Charlie som har en speciell lillasyster. Det finaste Charlie någonsin byggt är en raket. Lillasyster Lola vill utforska den och förstör raketen. Lola säger till Charlie: jag har inte förstört din raket.

Charlie berättar i jag-form om sin lillasyster Lola och hennes osynliga vän. Han är en lugn, sansad pojke som har ett vuxet sätt mot Lola när han vill förbjuda henne att leka med raketen. Vi tycker att han har en fostrande roll. Det är mycket miljötänk i boken. Charlie beskriver hur han har byggt sin raket av återvunnet material. Kläderna är könsbundna med en färgglad klänning i rött och rosa på Lola medan Charlie bär grå byxor med grön tröja. Barnrummets miljö är inte inriktad på feminin eller maskulin miljö. Vi uppfattar Lolas karaktär med både feminina och maskulina drag, då hon gärna leker med Charlies leksaker. Lola har även en osynlig vän som heter Sören Lorenson. I berättelsen förekommer två pojkar och en flicka.

Charlie tolkar vi som lugn och försiktig medan Lola är modig och busig. Bokens framsida är färgglad och inbjudande. Huvudpersonerna Lola och Charlie upplevs inte som traditionellt könsbundna. Bilderna förmedlar könsrollerna på ett traditionellt sätt när det gäller Lolas och Charlies kläder. Texten förmedlar enligt vår tolkning att Lola är den tuffaste i motsats till Charlie som är mjuk och försiktig. För övrigt anser vi att boken inte förmedlar några tydliga traditionella könsroller.

Det brinner på ZOO av Filippa Wiklund

Det brinner och alla djuren flyr. Några är ledsna och rädda. När branden är släckt hjälps alla åt att städa och måla. En pekbok för de minsta med tydligt färgglada bilder.

Boken har en attraktiv färgglad framsida med exotiska djur och en röd brandbil. Huvudfigurerna är både djuren och brandmännen. Brandmännen kan tolkas både som man och kvinna. Svårt att avgöra vilket kön det är eftersom vi inte kan se deras ansikten tydligt. En av dem har en lång blond fläta och brandmanskläder. Djuren är könslösa och alla hjälps åt att städa och måla om då branden är släckt. På sista uppslaget i boken visas tydligt om de mänskliga figurerna är flicka eller pojke när det gäller deras kläder. Flickorna bär klänning eller byxor. De flickor som har byxor har håret uppsatt. Pojkarna har byxor och tröja på sig och alla är de kortklippta. På sista uppslaget dominerar de mänskliga figurerna av det kvinnliga könet. Miljön i boken är färgstark och vi upplever den inte könsrelaterad. I text och bild framställs de olika djuren som modiga eller rädda. Brandmännen uppfattar vi som skickliga och modiga i sitt arbete med att släcka elden Både text och bild förmedlar djurens rädsla och mod. Endast bilderna visar brandmännens uttryck. Inget i texten nämner brandmännens karaktärer eller förmedlar traditionella könsroller.

Leo går till doktorn av Bie Linne

Handlar om när Leo blir undersökt från topp till tå. Doktorn väger, mäter och lyssnar på hjärtat.

Bokomslaget visar en baby som mycket väl kan vara både en pojke eller en flicka. Namnet Leo gör oss medvetna om att huvudpersonen är en pojke. Doktorns kommentarer om att Leo är en tung och lång pojke låter oss förstå vilket kön Leo tillhör. Bilderna är enkla och

sparsamt färgglada. Doktorn och mamma visas utan ansikte. I texten får vi reda på att det är Leos mamma och att doktorn är en man. Miljön är inte könsrelaterad men däremot tolkar vi att boken sänder ut traditionella könsroller via texten. Genom att den talar om för läsaren att det är mamma, doktorn benämns han och Leo får höra att han är en duktig pojke. Miljön i boken är färglös med enkla illustrerade bilder. Leo framställs först som en nyfiken pojke men efterhand blir han ledsen och får sin nalle som han kramar ömt. Små blöjbarn får gärna ha både nalle och docka oavsett vilket kön de tillhör.

Ella är förkyld av Bie Linne

Ella är sjuk och sängliggande. Mamma får ta tempen och Ella får träffa doktorn.

Huvudpersonen Ella är en flicka med hårspänne och hon har på sig en typiskt flickig vit tröja med blommor och spetskrage. Miljön i boken är traditionellt könsbunden med rosa bakgrund i Ellas rum och vid sängen står ett bord med rosa duk. Nedanför bordet sitter en docka. I boken är mamma och doktorn med och figurerar. Inga ansikten visas men texten talar om att det är Ellas mamma som är med henne hos doktorn. Bilden talar inte om vilket kön doktorn tillhör men via texten får vi reda på att det är en man. Det är enkla bilder i boken med mjuka färger i pastell. Dockan visar att Ella tillhör det kvinnliga könet eftersom dockor oftast förknippas med att vara flickleksaker. Vi upplevde bilderna som traditionellt könsbundna. Texten förmedlar ett traditionellt budskap som låter oss veta att doktorn är en man och att det är mamma som är med Ella hos doktorn.

Jag är inte rädd! av Jonathan Allen

Lilla Uggla vet att ugglor är vakna om nätterna och går ut i skogen. Med sig har Lilla Uggla sitt gosedjur Ugglis. Lilla Uggla möter flera djur som tycker att han/hon ska gå hem och sova och de uppmanar honom/henne att inte vara rädd. Men Uggla är inte rädd. Det är Ugglis som är rädd. Pappa kommer och hämtar Lilla Uggla, läser saga och nattar honom/henne. Pappa säger att det är ok att vara lite rädd för mörkret. En godnattsaga för de minsta barnen . En bok som tar små barns känslor på fullaste allvar.

Lilla Uggla kan vara både flicka och pojke. Djuren han/hon möter i skogen är av båda könen.

De är förmänskligade. De är alla omtänksamma och snälla figurer. Pappan är omtänksam och vårdande. Ingen mamma finns med i sagan. Miljön, som är skogen, ger inga budskap om traditionella könsroller. Text och bild förmedlar enligt vår tolkning inga traditionella könsmönster. Kanske används djurfigurer för att undvika kritik gentemot könsstereotyper. I den här boken är det pappan som har fått den vårdande och omsorgsfulla föräldrarollen.

Fia och djuren av Catarina Kruusval

Fia och alla hennes vänner, gosedjuren, ska på utflykt. Efter en liten promenad hittar Fia en mysig plats under ett träd där de dricker saft och äter bullar. Efter picknicken går de på upptäcktsfärd. Plötsligt ramlar de två minsta vännerna ner i ett hål. Fia räknar vännerna när det är dags att gå hem och då fattas de två minsta. Alla letar och till slut hittar de vännerna. Fia hjälper dem upp från hålan. På vägen hem går Fia sist för att se så att inte någon ska försvinna igen.

Fia är huvudfigur i boken. Hon är mycket flickaktig med tofsar i håret och pärlhalsband. Hennes sju gosedjur är förmänskligade och endast ett av djuren går det att bestämma kön på. Han heter Håkan men ser ut som en flicka med spetsmössa på huvudet. Fia tar hand om djuren - är som en mamma. Hon är den som leder, ser efter dem och bestämmer över dem. Fia har en korg med saft och bullar i. Hon bjuder dem på bullar och dricka och ser till att alla får varsin bulle och ett glas saft. Miljön är skogen där de går på upptäcktsfärd. De stannar till på en gräsmatta och under ett träd breder Fia ut en filt där djuren får sätta sig. Själv sätter hon sig på en sten vid sidan om. Det är soligt och vackert väder. Huvudfiguren är tydligt kvinnlig både i kläder och i sin framtoning. Enligt vår tolkning framställs Fia som traditionellt flickig/kvinnlig. Hennes könsroll är väldigt typiskt med sitt kvinnliga beteende och utseende. Hon är en liten ”mamma” som tar hand om och värnar om sina ”barn”. Det som är lite avvikande i den här berättelsen är djuret Håkan som trots sitt manliga namn är iklädd en liten flickig spetsmössa. Håkan bryter mot en traditionell könsroll. Texten beskriver vad Fia gör tillsammans med sina djur och hur hon tar hand om dem och övervakar dem. Det fick oss att associera till en mamma och hennes barn eller kanske en pedagog. Vi tolkar Fia som en traditionellt typisk kvinnogestalt med sin omvårdnad och sitt sätt att vara en förutsättning för

att barnen ska klara sig. Fia talar om genom texten att det är hon som bestämmer. Paralleller kan dras med en mamma som måste finnas till hands för att bevaka och skydda sina barn. Djuren är beroende av Fia eller Fia vill att de ska behöva henne. Deras existens och välmående beror på henne.

Billy och den mystiska katten av Birgitta Stenberg & Mati Lepp

En dag hittar Billy en katt i sitt rum. Han vet inte var den kommer ifrån, men han vill gärna behålla den. En pojke letar efter sin försvunna katt men Billy talar inte om att katten finns hos honom. De leker i Billys trädgård när plötsligt mamma talar om att katten har fått ungar. Pojken får se att det är hans katt men erbjuder Billy en av ungarna. Billy blir glad men mamma säger att de inte kan ha en katt. Billy har en vän som heter Lotta. Hennes mamma är allergisk mot katter och då kan Billy och Lotta inte leka i fortsättningen. Så Billy får välja mellan katten och vännen. Han väljer till slut vännen. I slutet av boken dammsuger Billy mattan som katten legat på för att få bort alla katthåren.

Vi kan inte finna tydliga traditionella könsroller i boken. Billy verkar vara ”könslös”. Han kunde lika gärna vara en flicka med sitt utseende. Han framställs som en snäll och hänsynsfull figur. Billy lever tillsammans med sin mamma. Mamman är inte en traditionellt kvinnlig gestalt. Det är ingen bullbakande mamma, klädd i klänning och förkläde, utan hon har en tuff framtoning i långbyxor och häftig frisyr. Hennes hår är färgat och står rakt upp. Billys mamma är snäll, omtänksam och klok Ingen pappa finns med i boken. Vi tolkar det som att hon är en ensamstående mamma. Billy har två vänner med i berättelsen. Av texten framgår tydligt att det är en flicka och en pojke. Alla tre barnen i boken uppfattar vi som snälla, omtänksamma och sociala. Lotta är också en bestämd flicka. Miljön är inte på något sätt könsrelaterad. Inget av könen dominerar i boken. Billy hanterar dammsugaren på egen hand. Texten i boken är beskrivande för berättelsen. Vi kunde inte utläsa något ur texten som fick oss att associera till traditionella könsroller. Inte heller kunde vi tolka några dolda budskap.

Boel får en boll av Helena Davidsson Neppelberg

Boel har en boll som hon kastar till mamma, storebror, pappa och morfar. Bollen hamnar i morfars tårta och morfar sparkar iväg den. Bollen försvinner och Boel blir ledsen. Boels hund hämtar bollen till Boel och hon blir glad igen.

Bokomslaget visar Boel i röd klänning med en boll i händerna. Man tolkar Boel som en flicka

på grund av namnet och hennes klänning. Det är en saga för de allra minsta barnen. Det är en enkel berättelse med en enkel handling. Figurerna är tecknade på en vit bakgrund. Boken visar figurerna i sagan med enkla, färgglada teckningar. Huvudfiguren är Boel som är en flicka iklädd klänning. Bilderna är enkla och har inget som förstärker kvinnligt/manligt i sina uttryck. Inga miljöer finns i boken mer än att morfar sitter vid ett bord. Manliga figurer dominerar i boken. Den visar Boel och hennes familj när de leker med bollen. Alla figurerna i Boken är glada. Familjefigurerna är lika mycket med i sagan och utmärker sig inte i kvinnligt och manligt beteende. Man kan tolka vilka kön figurerna tillhör genom teckningarna av hur de är klädda och vilka frisyrer de har men vi anser inte att boken förmedlar ett traditionellt könsrollstänkande. Texten beskriver bildernas händelser. Av den ringa texten i boken kan vi inte utläsa något som associerar till traditionella könsroller.

5. Analys

I analysdelen, som här följer, använder vi oss av de frågor som är beskrivna under både metoddelen (kap.3) och under presentation och analys av barnböcker (kap.4). Vi har i föregående kapitel analyserat varje barnbok för sig. I detta kapitel har vi gjort en analys av de åtta böckerna. Till vår hjälp har vi använt oss av Ahlner Malmströms (1991:30) metod för bildanalys. Hennes analysmetod har vi funnit användbar även för analys av texterna i böckerna.

Vi vill poängtera att analysen är utförd efter våra tolkningar och resultatet kunde ha varit helt annorlunda om den hade varit utförd av någon annan.

Dominerar kvinnliga eller manliga figurer i böckerna?

I böckerna Det brinner på Zoo och Ella är förkyld dominerar de kvinnliga figurerna. Manlig dominans av figurer fann vi i Oj då! Men det var inte jag, Leo går till doktorn och Boel får en boll. I boken om Billy och den mystiska katten förekommer lika många flickor/kvinnor som pojkar/män. I flera böcker förekommer det leksaker eller djur. I böckerna Fia och djuren och Jag är inte rädd! kan vi inte, varken med hjälp av text eller bild få fram könstillhörigheten på alla figurerna. Utifrån vad vi kan se i böckerna måste vi ändå dra slutsatsen att det manliga könet dominerar, dock med liten marginal. Många forskare enligt Kåreland (2005)anser att flickor och pojkar påverkas av manliga och kvinnliga bilder de möter i barnboken. Barn identifierar sig oftast med huvudpersonerna som då leder vidare till att de lär av de sociala och

kulturella värderingar som förmedlas. I Kårelands studie från 2005 har det kunnat bekräftas att barn i allt större utsträckning när det gäller bilderböcker möts av manliga gestalter. Samtidigt nyanseras detta av att hon skriver flickor mycket väl kan välja böcker med manliga huvudpersoner medan pojkar oftast inte vill ha böcker där flickor har huvudrollen. Här menar Kåreland att detta bekräftar traditionella könsmönster. Däremot Nikolajeva (2004) menar att det är en relativt bra jämvikt när det gäller förekomster av flickor och pojkar i barnböckerna. Detta överensstämmer med det resultat som vi har kommit fram till i vår undersökning.

Vilket kön har huvudfiguren i boken?

I Jag är inte rädd! förmedlas inte vilket kön huvudfiguren, som är en liten uggla, tillhör. Boken Det brinner på Zoo har ingen klart uttalad huvudfigur. Där är det ett flertal djur som är i handlingens centrum. I de övriga böckerna framställs det klart vem som är bokens huvudfigur. Leo har huvudroll i boken Leo går till doktorn. Doktorn och Leos mamma är bifigurer i boken. De visas utan ansikten. Billy är den det handlar om i Billy och den mystiska katten, men Billys vänner, mamma och katten har framträdande roller och förekommer ofta i sagan. En av böckerna har två figurer, en flicka och en pojke som delar huvudrollen. Den handlar om Charlie och hans syster Lola (Oj då! Men det var inte jag). Vi tycker att de förekommer lika mycket i boken. Fia (Fia och djuren), Boel (Boel får en boll) och Ella (Ella är förkyld) är kvinnliga huvudfigurer i böckerna. Det kvinnliga könet dominerar när det gäller huvudfiguren i vårt urval av böcker, vilket inte stämmer överens med vad Kåreland (2005) påpekar. Hon menar att manliga huvudpersoner oftast är i majoritet. Förskolebarn vill, enligt den svenske forskaren Appleryd (Kåreland, 2005) gärna läsa böcker där huvudpersonen är av samma kön, som de själva. Vad Nikolajeva kom fram till i sin studie från år 2004 var att många författare medvetet väljer både flickor och pojkar som huvudpersoner i böckerna för att barn oavsett kön ska kunna identifiera sig med bokens gestalter.

Hur ser deras kläder ut? Kvinnligt eller manligt?

Fia (Fia och djuren) är den av figurerna i våra böcker som vi i vår analys anser tydligast framställs på ett traditionellt sätt när det gäller en typiska kvinnlig könsroll. Fia är klädd i typiska flickkläder och hon har ett pärlhalsband runt halsen. Charlie Oj då! Men det var inte jag) har typiska pojkkläder. Hans syster Lola framställs som flickaktig med sin röda och rosa klänning. Oftast förmedlas i barnboken den könsstereotypa bilden som framhävs genom

färger på kläder eller leksaker (Nikolajeva, 2000). Det är tydligt i båda nämnda böcker och visar sig även i boken om Ella, både i flickiga kläder, docka och rosa miljö. Boken Det brinner på Zoo innehåller figurer med brandmanskläder. Vi kan inte avgöra kön på brandmännen. Övriga mänskliga figurer i boken har typiska flick- och pojkkläder. Det är lätt att se vilka kön figurerna är tänkta att tillhöra. Ella (Ella är förkyld) ser flickig ut i sin vita tröja med blomma och spetskrage. I Leo går till doktorn framställs den lille pojken i

berättelsen på ett neutralt sätt. Han bär en tröja som är neutral och kan passa lika bra till båda könen. Samma sak gäller för Billy (Billy och den mystiska katten). Hans kläder utmärker sig inte heller på något genusrelaterat sätt. Flickan Boel (Boel får en boll) är iklädd en enfärgad röd klänning som låter oss förstå att hon är en flicka. Boken om ugglan (Jag är inte rädd!) har djurfigurer som ser ut som riktiga djur men är förmänskligade genom sitt beteende och att de kan tala.

Kläder tillsammans med andra attribut som till exempel tofsar i håret, hårklämmor och frisyrer förstärker det könsrelaterade i figurernas kläder. Könsroller har med tiden mjukats upp och många böcker innehåller könsroller som inte är traditionella. Ett exempel på detta är Billys mamma som inte är typiskt kvinnlig utan har en tuffare framtoning i kläder och utseende (Billy och den mystiska katten). Kåreland och Lindh- Munther (2005) menar att den förändrade mansrollen som kom efter 1960-talet mjukade upp mansrollen. Författarna ger exempel på Alfons Åberg och hans pappa iklädd förkläde vilket anses vara typiskt kvinnligt.

Hur ser miljöerna ut i barnböckerna?

Miljön har stor betydelse för könsrollsarbetet. I många förskolor är miljön inrättad på ett sätt som hänvisar pojkar och flickor till könsrollsbundna aktiviteter så som dockvrå och byggrum (SOU 2004:115). Enligt läroplanen skall förskolan motverka traditionella könsmönster (Lpfö 98:4), vilket man gör genom att anpassa miljön och tänka på vilka budskap den kan förmedla. Vid högläsning för barn är det viktigt att vara medveten om hur miljöerna i böckerna framställs. Vi har endast en bok i vårt urval där miljön är typiskt flickig med rosa färger och typiska flicksaker, som till exempel en docka. Det är i Ella är förkyld. Alla de andra böckerna är neutrala. Sagorna om Fia, Billy och Uggla utspelar sig i skogsmiljö och trädgårdsmiljö. I Billy och den mystiska katten visas även inomhusmiljöer. Dessa är neutrala i sin framtoning. Vissa av böckerna har enkla bakgrunder till bilderna och visar inte några könsrelaterade miljöer. I Leo går till doktorn visas ett undersökningsrum hos läkaren. Det brinner på Zoo och Boel får en boll har diskreta bakgrundsmiljöer som vi inte tolkar som könsrelaterade. I Oj

då! Men det var inte jag besöker vi Charlie och Lolas rum. Rummet förmedlar inget typiskt flick- eller pojkaktigt i inredningen.

Hur framställs de olika karaktärerna i text och bild?

I boken om Leo (Leo går till doktorn) ser vi en liten baby som är sårbar och får tröst av sin mamma när han blir ledsen. Mamman finns med i bakgrunden. Hon säger ingenting. I boken syns inte mammans eller läkarens ansikten. Läkaren talar i texten om för Leo att han är en duktig pojke, en lång pojke. Han förstärker det som Leo är duktig på med att tala om för honom att han är en pojke. Ella som är förkyld är också sårbar och blir omhändertagen av sin mamma (Ella är förkyld). Sagan är snarlik den med Leo. Det är samma författare till båda dessa böcker. Ella får träffa doktorn som genom texten låter oss förstå att det är en man. I den här boken visas inte heller mammans eller doktorns ansikten. Ella imiterar mamma och besöket hos doktorn i sin lek med sina leksaksdjur. Charlie (Oj då! Men det var inte jag) är en lugn och sansad pojke som är vänlig mot sin syster. Han har ett vuxet, fostrande sätt och talar vänligt om för henne att hon inte får leka med hans egenhändigt byggda raket. Lola har ett både feminint och maskulint sätt. Hon leker gärna med Charlies saker och hon har en låtsasvän som är en pojke. Lotta som är vän med Billy i Billy och den mystiska katten har samma karaktär som Lola. Lotta ser ut som en typisk flicka men hon är den av vännerna i boken som är lite dominant och bestämd men samtidigt vänlig och en bra vän. Billy, Lotta och pojken som är med i berättelsen är snälla, lugna och sociala karaktärer. Vi upplever Billy som en mjuk och känslig pojke. Det är viktigt att pojkar får vara mjukare och bryta den traditionella könsrollen, skriver Kåreland (2005), vilket vi anser stämmer väl in på Billy. Billys mamma ser tuff ut men hon är en vänlig, klok och omtänksam figur. Hon bryter också mot en traditionell kvinnoroll genom att hon inte är en typisk bullbakande mamma. Kåreland (2005) anser att det är viktigt att ha med huvudpersoner i böckerna som tillåts ha annorlunda könsmönster. Oftast är det mer accepterat när flickor överskrider genusgränserna. Det är så vi tolkar att både Lola (Oj då! Men det var inte jag) och Lotta (Billy och den mystiska katten) framställs i berättelserna. Bestämd men också arg är lilla Uggla i Jag är inte rädd! Uggla är liten, rädd och sårbar men vill framstå som tuffare än han/hon är. Både bild och text talar om samma sak, Lilla Ugglas arga min och texten som talar om, med eftertryck, att han/hon är orädd för mörkret. Några som framställs som orädda är brandmännen i Det brinner på Zoo. De är modiga och släcker elden. En del av djuren i berättelsen är rädda, andra är modiga. Texten förmedlar deras känslouttryck i samspel med bilderna. Fia (Fia och djuren) framställs

som en dominant flicka. Hon är bestämmande och ansvarsfull, vilket både text och bild förmedlar. Hennes karaktär är lik en mamma som ska ta hand om sina barn (djuren) och se till så att ingenting händer dem. Hon är ledare och vårdare. Elvin–Nowak & Thomson menar att barn lär sig vad som är rätt eller fel beteende för de olika könen genom att imitera föräldrar och andra vuxna (2003). Detta stämmer väl överens med vad vi har kunnat utläsa från böckerna om Fia och djuren och Ella är förkyld. Författarna menar också att barn lär sig könsrollsmönster som förmedlas från barnböcker (Elvin–Nowak & Thomson, 2003). Boel är en glad och nöjd flicka. Texten i Boel får en boll är beskrivande till bilderna. Vi upplever att de vuxna gestalterna i några av böckerna är kvar i sina traditionella könsroller. I Leo går till doktorn och Ella är förkyld är mammorna tysta kvinnor som håller sig i bakgrunden. Billys mamma i Billy och den mystiska katten har en tuffare attityd och bryter mot ett traditionellt könsmönster. Detta gör även Lilla Ugglas pappa i Jag är inte rädd.

Förmedlas könsroller på ett traditionellt sätt i böckerna i text och bild?

Hälften av böckerna ger signaler om traditionellt könsrollstänkande. I Fia och djuren är det väldigt tydligt och genomgående i hela boken i både text och bild. Fia framställs som kvinnlig i både utseende och beteende. Hon är klädd i typiskt flickiga kläder och har tofsar i håret. Hon har rollen av en mor och är omsorgsfull och bestämmande över dem. Tankarna går till barn som imiterar ett vuxet beteende. Med könsrollsdebatten som tog fart mot slutet av 1960-talet började man ställa krav på en medvetenhet angående flickors och pojkars roller i barnboken (Kåreland, 1980). Denna medvetenhet kring könsroller som Kåreland beskriver stämmer inte överens med huvudfiguren i Fia och djuren. Traditionella könsroller kan vi också tolka genom bilderna i böckerna Det brinner på Zoo och Ella är förkyld där det också förmedlas vad som är kvinnligt och manligt genom kläder och frisyrer. I Det brinner på Zoo går vissa av figurerna inte att bestämma kön på medan andra framstår som flickor och pojkar på ett tydligt sätt. Ella är en liten flicka som omges av ett rosa rum och av typiska flickleksaker. Däremot är texten i dessa böcker neutral och vi kan inte finna några budskap om könsroller i dem. Enligt Elvin-Nowak & Thomson (2003) påverkas barn tidigt av hur böckerna gestaltar kvinnligt och

manligt. Barn lär sig genom vad böckerna förmedlar vilket beteende som är rätt eller fel för de olika könen. Hur man kan förstärka den manliga könsrollen har vi sett i boken Leo går till doktorn där doktorn (den vuxne) påpekar mer än en gång att Leo är en pojke, en duktig pojke, en lång pojke. Han tycker att Leo är duktig och förstärker det som är positivt med att påpeka Leos könsidentitet. Boken om Leo är neutral i sin bildframställning. I de resterande fyra

böckerna Jag är inte rädd, Oj, då! Men det var inte jag, Billy och den mystiska katten och Boel får en boll, kan vi i vår tolkning inte finna att några traditionella könsmönster förmedlas, vilket överensstämmer med hur barnböckerna speglar hur det är i samhället som Furuland & Örvig (1986) beskriver i Utblick över barn- och ungdomslitteratur. De menar att framställningen av könsroller förändras med tiden. Vår slutsats är att fyra av böckerna inte förmedlar typiska traditionella könsroller. Tre av böckerna gör det antingen i text eller också bild och en av dem med både text och bild.

6. Diskussion

Efter många yrkesverksamma år har vi båda läst ett stort antal böcker för barn i förskolan. Denna studie har medfört en medvetenhet hos oss om att de böcker vi läser för barnen i förskolan kan innehålla mer än bara sagan. Barnböckerna kan också förmedla olika budskap, till exempel om könsmönster.

Ett problem vi har haft i vår undersökning var att finna mer litteratur om tidigare forskning av böcker som riktar sig till de yngre barnen. Mycket av den referenslitteratur vi har använt oss av är inte nyutgiven. Vi hade hoppats på att finna litteratur som innehöll mer aktuell forskning parallellt med urvalet av våra barnböcker som är utgivna år 2007.

I förskolan används en hel del litteratur för barnen. De fängslas av det som händer i sagans värld och det är främjande för barnens språkutveckling. Barnboken ger barnen ett rikare språk med hjälp av ord, uttryck, bilder och symboler. Men vad är det vi egentligen läser för barnen? Ser vi pedagoger kritiskt på innehållet i barnboken? Barnböcker speglar den syn vi har på barn och hur det förhåller sig i samhället runt om oss. Det har varit intressant att tolka hur könsrollsmönster förmedlas i böcker för yngre barn. För att kunna förändra de traditionella könsrollerna bör det genuspedagogiska arbetet börja så tidigt som möjligt med de yngre barnen och här har pedagogerna i förskolan en stor uppgift. I vårt uppdrag genom läroplanen för förskolan, är ett av målen att flickor och pojkar skall bemötas lika och få lika mycket utrymme på förskolan. Mot bakgrund av att läroplanens (Lpfö98) riktlinjer, beträffande att jämställdhet mellan könen, ska efterlevas i förskolan är det av vikt att se över alla situationer där vi som pedagoger kan förändra det traditionella könsrollstänkandet. Ett sätt att påverka och arbeta med detta är att granska om barnböcker sänder ut budskap i fråga om könsroller och genustänkande. En viktig litteraturförmedlare är biblioteket. De flesta av de

större kommunbiblioteken har numera en särskild barnavdelning med högskoleutbildade bibliotekarier. Det är varje enskilt bibliotek, som bestämmer vilka barnböcker som ska köpas in för det anslag man har att röra sig med. I förskolan kan vi inte utgå från att all litteratur från biblioteken är bra utan måste med kritiska ögon själv göra ett eget urval baserat på vad läroplanen gett oss i uppdrag att arbeta efter så att vi inte å ena sidan är medvetna om att inte förstärka flick- och pojklekar och å andra sidan läsa sagor som sänder ut traditionella

könsrollsbudskap. Även om nyutgiven barnlitteratur visar sig avspegla en mer jämställd relation mellan könen finns det mängder av litteratur av äldre datum, med budskap om traditionella könsrollsmönster, som fortfarande är populär. Vi kan föra boksamtal då vi tillsammans med barnen läser äldre utgåvor av barnböcker. Oavsett urvalet av böcker är det pedagogernas ansvar hur böckerna läses, det vill säga hur vi samtalar med barnen om böckerna, som är det viktiga. Det som händer i böckerna utifrån ett historiskt perspektiv och hur könsroller med tiden har förändrats kan i samtal med barnen leda vidare till jämförelser om hur olika könsrollsmönster ser ut idag.

Vi kan inte dra några generella slutsatser då det finns betydligt fler barnböcker utgivna under år 2007 än det begränsade antal böcker vi har använt oss av i vår undersökning. Utifrån vår tolkning har vi kunnat se att vissa böcker förmedlar budskap om traditionella könsmönster men vi har också sett det motsatta, att författarna till några av böckerna har vänt på könsrollerna och mjukat upp genusgränserna. Karaktärerna kan inneha egenskaper som både är feminina och maskulina oberoende av vilket kön de tillhör.

Vad vi har upptäckt i vår analys är en relativt bra jämvikt mellan könen i böckerna, något som inte stämmer överens med Kårelands (2005) studie om att barn oftast möter manliga gestalter i bilderböckerna. I de sammanhang något av könen har dominerat i vårt urval av böcker har det rört sig om en knapp marginal. Något vi kunde tolka och som vi tyckte var tydligt i böckerna var flickors och pojkars förändrade könsrollsmönster. Pojkarna har fått en mjukare framtoning. De framställs inte som tuffa utan är emotionella, omtänksamma och lugna. Flickorna, å andra sidan, visar sig mer dominanta, modiga och bestämmande i vårt urval av böcker. Vårt resultat från vår undersökning visar tydligt att de flesta barnböckerna förmedlar tidstypiska skildringar av könsroller helt i enlighet med vad samhället önskar i sin strävan efter jämställdhet mellan könen. Vad vi även har observerat i denna studie, är att någon författare har låtit figuren i boken få könsutmanande kläder men samtidigt har figuren ett namn eller ett beteende som tydliggör figurens könsroll. Till exempel i boken Fia och

djuren där ni möter gosedjuret Håkan iklädd en typiskt flickig spetsmössa. I några av böckerna har vi även observerat att det inte förekommer någon pappa.

En av våra förhoppningar med denna studie är att kunna tillföra alla som arbetar med barn, kunskap om hur genus konstrueras i barnböcker. Vi vill att denna kunskap leder vidare till att pedagogerna i förskolan för diskussioner och reflekterar över de böcker som läses för barnen. Vi som arbetar på förskola/skola är betydelsefulla aktörer i formandet av genus (Tallberg Broman, 2002). Hur pedagoger bemöter pojkar respektive flickor tror vi beror mycket på vad vi själva har för bakgrund. Därför är det viktigt att alla som arbetar med barn blir medvetna om sina egna värderingar och hur dessa påverkar barnen. Att, med hjälp av oss vuxna, utveckla en könsidentitet där pojkar och flickor har lika värde, gör att respekten och förståelsen ökar för det motsatta könet.

Det skulle vara intressant att, i fortsatt forskning när det gäller genus i barnböcker, göra ett fördjupat arbete under en längre tid med ett ökat urval av barnböcker som riktar sig till barn i de tidigare skolåren.

Referenser

Tryckt källitteratur

Allen, Jonathan (2007). Jag är inte rädd! Bonnier Carlsen Bokförlag: Stockholm.

Bie, Linne (2007). Leo går till doktorn. Berghs Förlag AB: Stockholm.

Bie, Linne (2007). Ella är förkyld. Berghs Förlag AB: Stockholm.

Child, Lauren (2007). Charlie och Lola Oj då! Men det var inte jag. Rabèn & Sjögren Bokförlag: Stockholm.

Davidsson Neppelberg, Helena (2007). Boel får en boll. Rabén & Sjögren: Stockholm.

Kruusval, Catarina (2007). Fia och djuren. Eriksson & Lindgren Bokförlag AB: Stockholm.

Stenberg, Birgitta & Lepp, Matti (2007). Billy och den mystiska katten. Bonnier Carlsen Bokförlag: Stockholm.

Widlund, Filippa (2007). Det brinner på zoo. Bonnier Carlsen Bokförlag: Malmö.

Referenslitteratur

Ahlner –Malmström, Elisabet (1991). Är barns bilder språk? Carlsson Bokförlag: Malmö.

Davies, Bronwyn (2003). Hur flickor och pojkar gör kön. Liber AB: Stockholm.

Elvin – Nowak, Ylva & Thomsson, Heléne (2003). Att göra kön. Bonniers Förlag AB: Stockholm.

Furuland, Lars & Örvig, Mary (1986). Utblick över barn- och ungdomslitteratur. AB Rabén & Sjögren Bokförlag: Stockholm.