Malmö högskola
Lärarutbildningen
Individ & samhälle
Examensarbete
10 poängLokalhistoria
Det glömda perspektivet
Martin Giselsson
Lärarexamen 180 poäng Historievetenskap och lärande
Datum för slutseminarium: 2007-01-15
Examinator: Mikael Ottosson Handledare: Ulrika Holgersson
Sammanfattning
Syftet med detta examensarbete är att lyfta fram lokalhistoria som ett viktigt moment i historieundervisningen i gymnasieskolan. När ämnet historia motiveras i historiedidaktiken är identitet och historiemedvetande nyckelord. Då individers lokala identiteter är mycket viktiga bör också det lokala perspektivet i historieundervisningen vara det.
Jag har valt att utgå från en specifik kommun, Olofström, för att undersöka hur man arbetar med lokalhistoria på kommunens gymnasieskola, samt vilka möjligheter kommunen erbjuder för lokalhistoriskt arbete i skolan. Dels blir examensarbetet en historiedidaktisk diskussion på teoretisk nivå om varför man bör undervisa i lokalhistoria, men också en praktisk kartläggning över lokalhistoriskt intressanta ingångar i en kommun som Olofström.
Innehåll:
Sida:
1. Inledning... 1
1:1. Syfte & frågeställningar ... 2
1:2. Avgränsningar ... 3
1:3. Metod ... 3
2. Historiedidaktisk diskussion om lokalhistoria ... 4
2:1. Begreppsdefinitioner ... 4
2:2. Argument för och emot lokalhistorisk undervisning ... 8
2:3. Vad säger styrdokumenten? ... 10
3. Intervjuer med gymnasielärare på Nordenbergskolan,
Olofström... 12
3:1. Intervju med Kurt Ihlström ... 13
3:2. Intervju med Christina Wessman ... 14
3:3. Reflektioner kring intervjuerna ... 15
4. Inventering... 16
4:1. Kort översikt över Olofströms historia ... 16
4:2. Resultat av inventering... 17
5. Fördjupad inventering och idéer kring lokalhistorisk
undervisning i Olofström ... 19
5:1. Byggnadsnämndens fastighetsarkiv ... 19
5:2. Kommunarkivet... 20
5:3. Ebbamåla bruk ... 22
5:4. Jämshögs hembygdsmuseum och författarbygd ... 24
5:5. Monumentens betydelse... 25
5:6. Hur kan detta användas i undervisningen?... 26
6. Sammanfattande analys... 28
7. Avslutande reflektioner ... 29
1. Inledning
Lokalhistoria och mikrohistoria har varit återkommande diskussionsämnen under min lärarutbildning med huvudämne Historia, men intresset som så småningom ledde till att jag valde att skriva mitt examensarbete kring lokalhistoria väcktes inte ordentligt förrän under min avslutande termin. Under mina VFT-perioder på lärarutbildningen har jag bara kommit i kontakt med historieundervisning som kan kännetecknas som lokalhistorisk vid ett tillfälle. Min sista termin har jag varit placerad på Bastionskolan i Trelleborg där jag och min handledare under en 120-minuters lektion i Individuellt val, Historia, guidade eleverna under en stadsvandring. Vi berättade om Trelleborgen och Klosterruinen, som är belägna i centrala Trelleborg, innan vi gick till Trelleborgs museum där man hade en utställning om stenåldersutgrävningen i Skateholm. Min upplevelse av lektionen var att eleverna visade ett intresse som jag inte såg under de vanliga klassrumsbaserade lektionerna. Utvärderingen av stadsvandringen som eleverna gjorde nästföljande lektion förstärkte intrycket av att de funnit det lokalhistoriska smakprovet givande. För vissa av eleverna var det första gången de besökt Trelleborgen i ett studiesyfte trots att de passerar denna plats i stort sett varje dag till och från skolan. Alla elever har inte föräldrar som är intresserade av lokalsamhällets historia varför deras förkunskaper är väldigt små. Jag tycker att det är en mycket viktig uppgift för skolan att tillhandahålla kunskaper om elevernas närområde och inte bara om världen utanför lokalsamhället. Elevernas respons på denna parantes i historieundervisningen som stadsvandringen utgjorde fick mig att förstå lokalhistoriens värde i undervisningen.
Jag kommer i detta examensarbete om lokalhistoria att utgå ifrån min hemkommun, Olofström. Det viktiga i sammanhanget är att jag inte fått intresset för Olofströms lokalhistoria via min egen skolgång på orten. Den personliga utgångspunkten för min undersökning är att jag själv inte kommer ihåg någon undervisning i lokalhistoria under min egen skolgång. Till stor del tror jag mig ha fått mitt intresse för Olofströms historia från att jag under min tonårstid varit medlem i min fars orkester ”The Gubbs”, vilka spelar en form av hembygdsmusik där man tonsatt lokala diktare, och även skrivit sånger som handlar om platser och personer som finns och har funnits inom kommunen. Syftet med musiken har varit att lyfta fram Olofströms kulturarv. Min far arbetar också på kommunledningskontoret och är bland annat ansvarig för frågor som behandlar framtids- och planeringsfrågor i kommunen.
Hans intresse för Olofströms historia, samtid och framtid har säkert varit en viktig faktor för mitt eget intresse för sådana frågor.
Hypotesen jag startar mitt arbete i är att jag tror att lokalhistoria fortfarande inte förekommer i någon större utsträckning i undervisningen, och i den mån det förekommer blir lokalhistoria en parantes som inte följs upp och som inte heller kopplas samman med den ”stora historien”.
Detta arbete hoppas jag också kan fungera som guide eller inspiration till hur man skulle kunna bedriva lokalhistorisk undervisning. Främst givetvis i Olofströms kommun, men även i vilken annan ort som helst då Olofström endast får fungera som ett exempel som lätt kan appliceras på andra studieobjekt. Syftet med detta arbete är inte att Olofström är en kommun med en stoltare historia än de flesta andra kommuner. Jag vill inte heller argumentera för att kommunen erbjuder suveräna möjligheter för arbete med lokalhistoria eftersom jag inte har någon annan kommun att jämföra med. Jag vill helt enkelt belysa hur det i varje kommun finns en historia, ett antal olika monument, historiska platser eller relevanta institutioner som förvaltar historisk information och kunskap, som man kan använda sig av i historieundervisningssyfte. Dels för den egna hembygdens egenvärdes skull, men också som en utgångspunkt för att belysa fenomen på nationell och internationell nivå. Olofström är bara tänkt att exemplifiera detta faktum.
1:1. Syfte och frågeställningar
Syftet med detta examensarbete är att undersöka möjligheterna att bedriva lokalhistorisk undervisning i en specifik kommun, Olofström, samt att göra en form av inventering av hur ortens lokala historia manifesteras i kommunen och hur man skulle kunna använda detta i undervisningen. Vilka institutioner, monument, historiska händelser och platser kan man använda sig av i undervisning och vilka möjligheter och förutsättningar ger museer, kommunledning och övriga institutioner med historisk relevans för ett samarbete med skolornas undervisning? Hur arbetar man med lokalhistoria på ortens gymnasieskola? Jag vill också försöka analysera vilka hinder som kan finnas för lokalhistorisk undervisning.
För att motivera ämnesområdet lokalhistoria kommer jag föra en historiedidaktisk diskussion om varför man skall arbeta med lokalhistoria. Vad skriver och hur motiverar olika författare och forskare varför man skall arbeta med lokalhistoria? Jag kommer också att diskutera och problematisera vad gymnasieskolans styrdokument, kursplanerna i historia, säger om
undervisning i lokalhistoria. Därefter kommer jag att undersöka hur man på ortens gymnasieskola arbetar med lokalhistoria.
Min egen utgångspunkt och hypotes i detta examensarbete är att lokalhistoria är ett viktigt perspektiv, betydande för både barn och vuxnas identitetsbildande, som tyvärr ofta glöms eller prioriteras bort i historieundervisningen i skolan.
1:2. Avgränsningar
Min inventering av lokalhistoriska undervisningsmöjligheter kommer endast att innefatta det som idag är Olofströms kommun, även om kommunindelningen är av relativt sent ursprung. Kommunen var tidigare indelad i Jämshögs och Kyrkhults socken och sedermera även i tre olika kommuner innan en hopslagning skedde 1967.1 Ett lokalsamhällets nätverk, påverkan och influenser går givetvis långt utanför de rent officiella kommungränserna, men jag väljer att följa dagens geografiska avgränsning.
Jag har också beslutat att bara intervjua lärare på gymnasienivå om hur dessa arbetar med lokalhistoria i skolan. Mitt studiespår på lärarutbildningen är GY. Jag har alltså inte undersökt hur och i vilken mån detta sker i de lägre skolåldrarna. Detta hade blivit en alltför stor uppgift, dels på grund av att antalet skolor då vuxit från en till cirka 12. Det hade också inneburit långt fler intervjuer då lärarna på de lägre stadierna fortfarande utgörs av klasslärare i stor utsträckning. Då inga specifika historielärare finns på skolorna skulle jag i stort sett behöva intervjua varje undervisande lärare på alla de övriga skolorna om och hur dessa arbetar med lokalhistoria, en alltför stor och tidskrävande uppgift.
1:3. Metod
Jag har använt mig av litteraturstudier, studiebesök på kommunarkiv och museer. Jag har också intervjuat gymnasielärarna i historia i Olofström samt några arkiv- och museipedagoger. I mina intervjuer har jag inriktat mina frågor på att få svar på i vilken utsträckning lokalhistoria används som moment i historieundervisningen på gymnasieskolan och vilka möjligheter kommunens historiskt relevanta institutioner erbjuder skolan. Jag har använt mig av den aktuella litteratur, både svensk och utländsk, jag har hittat som behandlar lokalhistoria utifrån ett historiedidaktiskt perspektiv.
1 Skiöld, Anna-Karin – Olofström, Industrisamhälle och integrationsort, Länsstyrelsen, Blekinge län, 2005:2,
Jag har vid mina intervjuer utgått från Paul Thompsons bok ”Det förflutnas röst” som behandlar den muntliga historiens metod och vad man bör tänka på i intervjusituationer. Detta diskuterar jag i inledningen till kapitlet där jag redogör för intervjuerna.
2. Historiedidaktisk diskussion om lokalhistoria
För att motivera mitt val av ämnesområde för detta examensarbete kommer jag inleda med att föra en historiedidaktisk diskussion om varför man bör bedriva lokalhistoriska undervisningsmoment i skolan. Jag kommer att utgå från bland annat Knut Kjeldstadli, Peter Aronsson och Götlind – Kåks tankar och motiveringar för lokalhistoria. Vad jag främst är intresserad av att diskutera är vad undervisning i lokalhistoria skulle kunna bidra med för elevernas identitetsskapande. Det är svårt att göra en tydlig avgränsning mellan lokalhistoria och mikrohistoria varpå dessa båda begrepp i diskussionen får symbolisera samma fenomen, nämligen alternativet eller komplementet till den ”stora” historien.
De historiedidaktiska svaren på frågan kring varför man skall läsa historia i allmänhet brukar kretsa kring begreppen identitet och emancipation. Ämnet skall utveckla elevers förmåga att placera sig själva och det samhälle i vilket de lever i, i ett meningsfullt sammanhang i tid och rum.2
2: 1. Begreppsdefinitioner
Vad menas då egentligen med lokalhistoria? Kjeldstadli menar att studiet av lokalhistoria kan användas i två olika övergripande syften. Han skiljer mellan lokalhistoria och undersökningar på lokal nivå. Enligt honom är lokalhistoria det fält där man intresserar sig för ett speciellt lokalsamhälle och fenomen i detta samhälle för dess egen skull, medan undersökningar på lokal nivå vill undersöka en större allmän fråga, men tar sin utgångspunkt på lokal nivå.3 För att exemplifiera detta kan man använda sig av arbetskraftsinvandringen till Olofström på 1960- och 70-talen, då bruket behövde rekrytera arbetskraft från utlandet eftersom den svenska inte räckte till. Detta var ett riksfenomen och den lokala studien kan säga mycket om
2 Karlsson, Klas-Göran & Zander, Ulf – Historien är nu – en introduktion till historiedidaktiken,
Studentlitteratur, Lund, 2004, sid. 27-30
det nationella fenomenet. Hembygdsföreningen kan exemplifiera hur man studerar lokalsamhället för dess egen skull och inte nödvändigtvis som ett medel för att se större generella fenomen.
Götlind och Kåks använder sig inte av samma begrepp som Kjelstadli i denna tudelning. De menar att man tidigare skiljt mellan lokalhistoria och hembygdsforskning, där det utmärkande för lokalhistoria skulle vara att den lokala historien inte betraktas som intressant i sig, utan får sitt värde genom att den förmedlar en bild av något mer generellt, liknande det Kjeldstadli betecknar som undersökningar på lokal nivå. Götlind – Kåks och Kjelstadli gör alltså samma åtskillnad, men använder sig av olika begrepp när de gör den.
Götlind och Kåks söker efter en modern definition av lokalhistoria. Bland yrkeshistoriker har lokalhistoria för dess egen skull haft en mycket svag ställning, förmodligen på grund av problemet med bristen på vetenskaplighet som ofta förekommit i hembygdssammanhang. Götlind och Kåks menar dock att det lokalhistoriska perspektivet bör betraktas som ett av flera vetenskapliga perspektiv som kan anläggas på det förflutna. Götlind och Kåks vill omdefiniera det de tidigare benämnts som hembygdsforskning och istället kalla det för lokalhistoria med följande definition:
Vetenskapligt underbyggd forskning om politiska, ekonomiska, sociala eller kulturella förhållanden, förändringar och samband i ett lokalt avgränsat område, skriven för och förankrad hos befolkningen i detta område. 4
Jag kan se att det finns vinster i Kjelstadlis uppdelning av lokalhistoria och undersökning på lokal nivå, däremot tycker jag inte om det omyndighetsförklarande av lokalhistoria som definitionen innebär. Jag sympatiserar med Götlind och Kåks ambition att göra hembygdsforskningen till en mer vetenskapligt förankrat forskningsfält. Jag tror att det finns en stor potential i hembygdsforskningen om den fick ett större vetenskapligt stöd.
När jag i fortsättningen använder mig av begreppet lokalhistoria gör jag det till ett samlingsbegrepp för båda de begrepp som Kjelstadli kallar lokalhistoria och undersökningar på lokal nivå. När jag specifikt menar att den lilla historien på något sätt kopplas till den stora historien, kommer jag att likställa det med begreppet undersökning på lokal nivå.
4 Götlind, Anna & Kåks, Helena – Handbok i konsten att skriva mikrohistoria, Bokförlaget Natur & kultur,
Vad som intresserar mig med lokalhistoria är att jag tror att det är identitetsstimulerande, att det får en människa att känna sig som en del i ett större, men ändå tydligt, sammanhang. Eftersom identitet är ett begrepp som återkommande motiverar varför man bör läsa historia i allmänhet och lokalhistoria i synnerhet, anser jag det vara på sin plats med en kort diskussion kring det begreppet. Både i den historiedidaktiska diskussionen och i styrdokumenten poängteras vid återkommande tillfällen vikten av att ämnet historias främsta mål är att skapa, stärka och trygga identiteter. Men vad menar man med identitet?
Sociologen Anthony Giddens skiljer mellan personlig och social identitet och menar att den personliga identiteten i det traditionella samhället var starkt kopplad till individens sociala ställning. Familjens yrke ärvdes vidare till nästa generation, man bodde oftast kvar på samma ort hela livet och de personliga identiteterna skapades i relationerna till släkt och grannar. Personliga identiteter var därmed relativt fasta över tid och ”nedärvda”. Idag har det personliga identitetsskapandet blivit en mer oförutsägbar process som varje individ själv har större makt över.
Social identitet rör de kännetecken som andra tillskriver en viss individ. Giddens menar att vi, eftersom vi idag rör oss i så många olika sociala miljöer har ”multipla sociala identiteter” som i vissa fall kan leda till konflikter: Arbetskamrat på en ort, medborgare i en annan. En tonåring kan vara både barn, medlem i ett hårdrocksband och ledare för en ”klan” på Internet. Släkt, vänner och kulturella intressen finns både på lokal och global nivå. De flesta individer har ändå en primär identitet som förblir förhållandevis kontinuerlig över tid, men denna kan vara svår att finna och vidmakthålla. Således är det en utmaning för dagens människor att konstruera sina identiteter. Giddens skriver:
Nu när de traditionella vägvisarna har blivit mindre viktiga, ställer den sociala världen oss inför en förvirrande uppsättning val och beslut om vilka vi skall bli, hur vi skall leva och vad vi skall göra men utan att vi får några mer omfattande råd om hur vi skall göra dessa val.5
I sin artikel ”Historiens ström och berättelsens fåra” ställer Martin Alm frågan: Finns det alls någon fast identitet?
Han vill beskriva identiteten som något som ständigt växer och ständigt förändras, likt floden som aldrig är densamma. Han menar dock att vi kan förstå oss själva genom att följa våra liv som en berättelse. Den som vi är nu är en följd av den som fanns innan. Förändringen och utvecklingen hänger samman och därför är det ändå samma identitet, men det blir också viktigt för oss att formulera och reflektera över denna berättelse, som knyter samman det förflutna med nuet och framtiden. Han problematiserar ytterligare genom att fråga i vilken utsträckning vi själva skapar de berättelser som vi lever i eller om vi är fångar i andras berättelser? Han menar att vi måste inse att vi är delar av kollektiva berättelser som började innan vi fanns men att vi är fria att ifrågasätta, tolka och förändra berättelserna.6
I Läroplanen för de frivilliga skolformerna finner vi följande:
En trygg identitet och medvetenhet om det egna kulturarvet stärker förmågan att förstå och leva sig in i andras villkor och värderingsgrunder. Skolan skall bidra till att människor får en identitet som kan relatera till och innefatta inte bara det specifikt svenska utan även det nordiska, det europeiska och ytterst det globala.7
Har läroplanen här gjort en analys av hur man konstruerar identiteter i dagens samhälle? Vad menas med det egna kulturarvet? Finns det på ett globalt plan, EU-plan, nationsplan, regionalt plan eller lokalt plan? Vad är det egna kulturarvet för en ung människa som lyssnar på afrikansk musik, chattar med japanska vänner och har studerat på college i USA? Läroplanens koppling mellan identitet och kulturarv är, enligt mig, alltför outvecklad. Den lokala identiteten nämns över huvud taget inte.
Naturligtvis skapar det en trygghet hos en individ att veta var man kommer ifrån och att känna att man tillhör ett sammanhang. Som Giddens skriver är vi idag utsatta för en mängd olika påverkningar samtidigt som vi har mycket liten ledning om vart vi skall gå. Jag tycker att skolans uppgift bör vara att erbjuda eleverna en tillhörighet på lokalt plan som kan bli en fast punkt i det virrvarr av identiteter som dom söker efter.
Alm ställer frågan om vi är fångar i andras berättelser. Jag tror att många ungdomar känner att vuxenvärden står för vissa fasta kunskaper och värderingar och att de värjer sig mot dessa. De
6 Karlsson, Klas-Göran & Zander, Ulf – Historien är nu – en introduktion till historiedidaktiken,
Studentlitteratur, Lund, 2004, sid. 237-243
vill istället vara fria att ifrågasätta, tolka och förändra de berättelser de anser sig vara påtryckta. Det är identitetsskapande att vara med om att skapa sin egen berättelse. Jag tycker därför också att skolans uppgift måste vara att låta eleverna vara delaktiga i att skapa den lokala historien, och att jag tror att det finns stora möjligheter att med hjälp av det lokalhistoriska perspektivet att få känna att man är med och påverkar, tolkar och förändrar berättelsen.
2:2. Argument för och emot lokalhistorisk undervisning
Lokalhistoria kan effektivast motiveras med samma argument med vilka man motiverar studiet av historia i allmänhet. Knut Kjeldstadli skriver att ett samhälle som inte vet något om sitt förflutna lider av en kollektiv minnesförlust. Ett sådant samhälle vet inte vad det är, varifrån det kommer eller varthän det är på väg. Att veta något om historia är att se sig själv i ett sammanhang. Detta sammanhang eller tillhörighet kan gälla den plats där du bor, lokalt lika gärna som regionalt eller nationellt. Det handlar alltså om identitet, oavsett om denna identitet grundar sig på lokal, regional eller nationell basis.8Att historieundervisningen skulle vara identitetsskapande riktade sig under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet mot nationsplanet, det vill säga nationalstatens historia. Historieundervisningen skulle fostra goda svenskar, stolta över sitt fosterland.
Idag, när nationsgränserna inte längre bildar en homogen enhet måste andra identiteter skapas. Vårt samhälle präglas idag av multikulturalism, regionalisering och europeisering, varpå nationsgränserna inte längre är den givna utgångspunkten för identitetsbildning.9 Även Peter Aronsson ser renässansen för regional och lokal historiegestaltning från 1980-talet och framåt som en ersättning för en nationalism som inte längre upplevs som legitim eller relevant. Han framhåller att effekterna av globaliseringsprocessen dels leder till att det kosmopolitiska, men också det lokala, får ökad betydelse.10
Man påstår att det framförallt är yngre barn som intresserar sig mer för det lokala, då de har svårare för abstrakt tänkande och därför tenderar att mer intressera sig för det som de ser eller kan ta på, det som finns nära och är konkret. Men även för äldre barn och ungdomar, som idag lever i en så informationsintensiv och komplex verklighet, borde det vara engagerande och
8 Kjeldstadli, Knut – Det förflutna är inte vad det en gång var, Studentlitteratur, Lund, 1998, sid. 23 9 Karlsson, Klas-Göran & Zander, Ulf – Historien är nu – en introduktion till historiedidaktiken,
Studentlitteratur, Lund, 2004, sid. 31-32
utvecklande att få studera det konkreta, det näraliggande och det som man har känslomässiga band till. Om skolan kan hjälpa ungdomarna att uppmärksamma den lokala historien, kan den vara en möjlig vägvisare i det myller av val och möjligheter som utgör ungdomars identitetsskapande.11
Även om man rent historiedidaktiskt kan finna argument för att arbeta med lokalhistoria återstår en rad praktiska problem. Jag tror att den mest primära frågan, och den som många historielärare brottas med, är hur man skall hinna med lokalhistoria när antalet timmar i de olika kurserna på gymnasiet är så begränsat. Övergången från linjegymnasiet till programgymnasiet 1993 minskade antalet timmar i historia kraftigt, på samhällsvetenskaplig linje från 250 klocktimmar till 190. Många lärare känner redan att de inte ”hinner med” det som de känner att de måste hinna med, dvs. ofta det som läroboken behandlar. Undervisningen tenderar redan att bli en snabb ”översikt” över de mest centrala epokerna och händelserna i historien, utan tid till djupgående analyser. Skall man dessutom hinna med utsvävningar utanför lärobokens omfång så som lokalhistoria, vore man tvungen att än mer göra avkall på den ”stora” historiska framställning man känner sig nödgad att ge eleverna.
Den centrala frågan jag tror att man måste ställa sig är vad som motiverar att man måste kunna alla de moment i världshistorien som läroboken behandlar, om man inte vet något om den miljö man bor i och det samhälle man har runt omkring sig? Bör man hellre ha kunskaper om Japans utveckling från feodalsamhälle till imperialistisk stormakt under andra halvan av 1800-talet och 1900-talets första årtionden, men inte ha kunskap om varför det till exempel finns en stor andel människor med jugoslavisk bakgrund i Olofström, varav fem går i din gymnasieklass? Människor man nästan dagligen kommer i kontakt med i ett samhälle man lever merparten av sitt liv i, men vars bakgrund man inte vet någonting om? Om historieundervisningen i den svenska gymnasieskolan på många håll verkligen ser ut så här, är detta då inte en ganska märklig prioritering?12
Utifrån ett utvecklingspsykologiskt perspektiv skulle man kunna urskilja hinder för att arbeta med lokalhistoria på gymnasiet eftersom sökandet efter identitet under ungdomstiden ofta tar sig uttryck i att man vänder sig ifrån det närstående, till exempel föräldrarna, eller det lokala i
11 Kjeldstadli, Knut – Det förflutna är inte vad det en gång var, Studentlitteratur, Lund, 1998, sid. 23-25
12 Karlsson, Klas-Göran & Zander, Ulf – Historien är nu – en introduktion till historiedidaktiken,
allmänhet. Istället vänder man sig mot och fantiserar om det som finns långt borta. Inte bara det som geografiskt är långt borta utan också mentalt eftersom en stark drivkraft är att inte efterlikna vuxenvärlden.13
Det emancipatoriska inslaget är viktigt för att få eleverna att känna sig delaktiga i all form av historieundervisning. För att eleverna skall bli intresserade måste de känna att det som berättas är relevant för dem, eller att detta berör dem och det lokalhistoriska perspektivet kan, om det används på rätt sätt, fungera på detta vis. Olofströms kommun vill gärna identifiera sig självt som en författarbygd. Är detta en identitet som unga människor vill ta del av? Att tvingas läsa Harry Martinson och Sven-Edvin Salje kan snarare skapa motstånd. Utmaningen i den lokalhistoriska undervisningen bli att finna ingångar som eleverna kan relatera till, och även ger möjlighet till nya tolkningar av historien. Kan man med rätt metoder visa eleverna att den lokala historien är en del av deras egen historia blir den också engagerande och emanciperande.
2:3. Vad säger styrdokumenten?
Vad säger då styrdokumenten om undervisning i lokalhistoria? De säger inte överdrivet mycket. I gymnasieskolans kursplan för historia nämns lokalhistoria inte uttryckligen någonstans. Å andra sidan ger den mycket vaga riktlinjer för undervisningens innehåll och metoder i allmänhet. Man kan dock göra mer eller mindre godtyckliga tolkningar för att motivera lokalhistorias inkorporering i undervisningen. Speciellt det stycke som syftar till att stärka elevernas egen identitet och insikten om det egna kulturarvet ämnar sig väl för denna typ av tolkning:
Ämnet [historia] syftar till att stimulera elevernas nyfikenhet och lust att vidga sin omvärld i en tidsdimension. Det ger perspektiv på den egna personen. Därmed stärks även den egna identiteten och insikten om det egna kulturarvet liksom om andras, inte minst nationella minoriteters, ursprung och kulturarv.14
I gymnasieskolans kursplaner för historia specificeras inte identiteten eller det egna kulturarvet varken tidsligt eller rumsligt. Syftar man på lokal, regional, nationell eller global identitet? Eller syftar man på var och en av dessa identiteter? Vad som är identitet är en fråga
13 Erling, Ann & Hwang, Philip (red.) – Ungdomspsykologi – utveckling och livsvillkor, Natur & kultur,
Stockholm, 2001, sid. 36
öppen för tolkning. Under rubriken ”Mål att sträva mot” bör historieundervisningen syfta till att eleverna ”utvecklar förståelse av historiska företeelsers och skeendens bakgrund och samband, vare sig det gäller storpolitik eller vardagsliv”. Detta citat innefattar både den ”stora” och den ”lilla” historien. Den lilla historien kan innefatta både det vi kallar mikrohistoria, lokalhistoria och undersökningar på lokal nivå. Avgränsningen kan vara rumslig i avseendet att man studerar en viss geografisk plats, men också att man studerar en eller ett begränsat antal individer.
Historia rymmer olika slags historia såsom politisk historia, idéhistoria, kulturhistoria, miljöhistoria, mentalitetshistoria, socialhistoria och ekonomisk historia. Det betyder att historia kan studeras utifrån olika perspektiv.
Lokalhistoria tas inte specifikt upp som ett av perspektiven. Å andra sidan är inget av de nämnda perspektiven geografiskt eller rumsligt preciserade, inte ens det globala perspektivet finns här uttalat. Kontentan av min argumentation är att det i styrdokumenten varken finns uttalade argument för eller emot ett lokalhistoriskt perspektiv i historieundervisningen. Vi är med andra ord kvar på samma plats som tidigare.15
För att ytterligare understryka hur diffusa riktlinjerna för vilket stoff man bör använda i undervisningen är vill jag citera kursplanen för historia A: ”Centrala och för bildningen oundgängliga skeenden, företeelser och personer skall ingå”.16 Eftersom det inte finns en officiell rangskala för vilka skeenden, företeelser och personer som är mest centrala och för bildningen oundgängliga tolkar jag detta stycke som att det mycket är upp till varje undervisande lärare att själv värdera vad man anser vara oundgängligt. Är kunskaper om elevernas omedelbara och lokala omgivning oumbärlig kunskap? Varje lärares individuella tolkning och värderingar får besvara denna fråga… Hur påverkas en lärares individuella beslut om att undervisa i lokalhistoria eller ej av huruvida läraren har lokal anknytning till den geografiska plats hon undervisar på? Jag tror att lärarens lokala identitet spelar stor roll vid detta beslutsfattande.
Jag kan i kursplanerna för historia för den svenska gymnasieskolan inte finna några specifika argument för att man skall studera lokalhistoria, att det lokalhistoriska perspektivet är särskilt
15www.skolverket.se 2006-11-27 16www.skolverket.se 2006-11-27
viktigt. Å andra sidan finns det heller inga argument mot lokalhistoria i förhållande till, eller till förmån för, något annat perspektiv. Status quo råder därmed för min argumentation. På frågan om vad styrdokumenten säger om lokalhistoria i undervisningen har jag inte fått något tillfredsställande svar.17
3. Intervjuer med gymnasielärare på Nordenbergsskolan i Olofström
För att få reda på hur man jobbar med lokalhistoria på gymnasieskolan har jag valt att intervjua de två lärare som för tillfället undervisar i historia på Nordenbergsskolan, Olofströms gymnasieskola, vilka är Christina Wessman och Kurt Ihlström. Jag var intresserad av att veta om man arbetade med lokalhistoria i undervisningen, varför eller varför inte i så fall? Vilken inställning till och vilken vikt lägger lärarna vid lokalhistoria? Jag valde att intervjua dem var för sig, för att få så fullständiga och ärliga svar som möjligt på mina frågor. Frågorna jag använde mig av var enkla och tydliga, men ändå öppna, för att låta personerna jag intervjuade själva i så stor utsträckning som möjligt formulera och styra svaren.18 Jag ville inta en neutral och försiktig attityd i intervjusituationen för att undvika att hamna i fällan att svaren blir retoriska eller positivt vilseledande om frågorna blir alltför tydligt värdeladdade.19
Jag valde att ställa den mest värdeladdade frågan sist i intervjun: ”Tycker du att lokalhistoria är viktigt, varför eller varför inte?” Hade jag börjat intervjun med denna fråga är risken att alla senare frågor färgats av vad intervjupersonerna trodde att jag ville höra, något som Paul Thompson understryker i sin bok ”Det förflutnas röst”. Däremot tyckte jag att frågan var viktigt eftersom intervjupersonerna fick chansen att reflektera och utveckla sina tankar kring lokalhistoria i undervisningen. Det var också svaren på denna fråga som visade sig mest användbara i sammanställningen.20
Varken Kurt eller Christina är födda eller uppvuxna i Olofströms kommun utan har kommit hit först i vuxen ålder och båda är idag inpendlare med boende i andra kommuner. Som jag
17www.skolverket.se 2006-11-27
18Thompson, Paul – Det förflutnas röst – den muntliga historieforskningens grunder, Oxford
university press, 1980, sid. 164-165
19 Thompson, Paul – Det förflutnas röst – den muntliga historieforskningens grunder, Oxford
university press, 1980, sid. 161
20Thompson, Paul – Det förflutnas röst – den muntliga historieforskningens grunder, Oxford
argumenterade för tidigare tror jag att detta kan vara en faktor som påverkar i vilken mån de arbetar med lokalhistoria i undervisningen. De har dock båda arbetat på skolorna i kommunen sedan 1970-talet.2122
3:1. Intervju med Kurt Ihlström
Kurt Ihlström undervisar i historia och samhällskunskap, men har under de senaste åren bara haft Historia A i sin tjänst. Kurt understryker vikten av det lokalhistoriska perspektivet under vår diskussion, men betonar samtidigt problemet med att eleverna, beroende på vilken lärare de haft i SO-ämnena under högstadieperioden, i många fall har alltför dåliga förkunskaper i historia när de börjar på gymnasiet. Han menar att de därför mer än något annat behöver en grundläggande historisk genomgång med en röd tråd och tydliga utvecklingslinjer, det som man brukar kalla den ”stora historien”. I Historia A blir det därför ingen plats för lokalhistoria. Han menar att det lokalhistoriska perspektivet lämpar sig mer för kursen Historia B.
Eftersom Kurt även undervisar i samhällskunskap, och hans båda ämnen lämpar sig väl för ämnesintegrering, säger han att det framförallt är i samhällskunskapen som det lokalhistoriska perspektivet kommer in i bilden. När han undervisar om Sveriges politiska system och organisation på ett lokalplan brukar han ”ta” en kort genomgång av Olofströms historia. Han tycker lokalhistoria är mycket viktigt i teorin, men har svårt att se hur man ska kunna få in det som undervisningsmoment i praktiken eftersom tiden är så begränsad. På frågan om huruvida lokalhistoria är viktigt svarar han:
Otroligt viktigt. Den lokala identiteten är den första byggstenen för individens trygghet. Utan denna byggsten kan man inte bygga vidare mot en nationell eller global identitet eller trygghet. 23
Vad händer då med de elever som inte läser mer än A-kursen? Dessa elever får alltså ingen undervisning i lokalhistoria över huvudtaget och saknar därmed den första fundamentala byggstenen för individens trygghet. Kurt uppvisar en stor kunnighet om Olofströms historia under vårt samtal och pratar om kommunsammanslagningen mellan Jämshög och Olofström och den antagonism som detta skapade i och med att Jämshögsborna kände sig förfördelade.
21 Intervju med Kurt Ihlström, historielärare, Nordenbergsskolan, Olofström, 2006-12-14 22 Intervju med Kristina Wessman, historielärare, Nordenbergsskolan, Olofström, 2006-12-15 23 Intervju med Kurt Ihlström, historielärare, Nordenbergsskolan, Olofström, 2006-12-14
Att han väljer att inte undervisa i lokalhistoria verkar följaktligen inte bero på brist på kunskap om lokalsamhället.24
3:2. Intervju med Christina Wessman
Christina Wessman undervisar i historia, religion och samhällskunskap och har till skillnad från Kurt både Historia A och B. Historia C, som är en valbar kurs, har på grund av för få sökande bara genomförts under ett läsår, då en numera pensionerad lärare ansvarade för kursen. Christina säger att hon inte undervisar i lokalhistoria i den meningen att eleverna får göra fördjupningsarbeten med lokalt perspektiv, utan att lokalhistorien mer kommer in i mindre skala i den ”allmänna” historieundervisningen. Hon exemplifierar med när hon undervisar om industrialiseringen av Sverige på B-kursen i historia, att hon då visar på hur denna artade sig i Olofström, med brukets framväxt här. I Historia A blir det däremot ingen lokalhistoria.
I samhälle C har Christinas klasser ett projekt som syftar till att lära känna Olofström. Hon menar att man på denna kurs har mer tid än under kurserna i historia, varpå det lokala perspektivet får mer utrymme här. Under detta projekt görs en stadsvandring och man tittar på olika monument i kommunen. Hon trodde tidigare att eleverna hade haft undervisning i lokalhistoria och gjort olika exkursioner m. m. i hembygden under grundskolan, men hon säger att hon under senare år insett att detta inte är fallet och att eleverna har mycket begränsade kunskaper om sin hembygd när de börjar på gymnasiet. Hon beklagar detta, mer än att visa beslutsamhet mot att åtgärda bristen genom att ge eleverna denna kunskap på gymnasiet istället.
På frågan om huruvida det finns goda förutsättningar i Olofström för att arbeta med lokalhistoria understryker hon att dessa är mycket goda. Det finns många eldsjälar som är kunniga och engagerade i hembygdsföreningar och museiinstitutioner i kommunen och som brinner för dess historia. Tack vare att kommunen är så liten blir det lättare att använda sig av dessa människor, då man lätt skaffar sig de kontakter man behöver. Kommunarkivet hade Christina bara besökt en gång i undervisningssyfte och då bara i studiebesöksform. Kurt hade aldrig besökt kommunarkivet i undervisningssyfte, men båda var väl medvetna om att arkivet stod till lärarnas och elevernas förfogande.25
24 Intervju med Kurt Ihlström, historielärare, Nordenbergsskolan, Olofström, 2006-12-14 25 Intervju med Christina Wessman, historielärare, Nordenbergsskolan, Olofström 2006-12-15
Jag ställde frågan om lokalhistoria är viktigt även till Christina:
Visst är det viktigt! Lokalhistoria är rötterna och om man lär känna sin bygd skapar det ett intresse för det som finns utanför bygden. Idag vet man mer om omvärlden och det verkar inte finnas ett jättestort intresse hos eleverna för hembygden. Å andra sidan hade de kanske varit mer intresserade om de hade vetat mer. Lokalhistoria är viktigt för identiteten, men det blir ofta inte av.
Christina understryker vikten av att ungdomarna får en positiv bild av Olofström med sig när de flyttar ifrån kommunen för studier eller arbete och att det är viktigt för Olofström att människor som flyttar därifrån talar väl om kommunen.
3:3. Reflektioner kring intervjuerna
Intervjuerna med Kurt och Christina påminde en hel del om varandra. Jag uppfattar det som att båda historielärarna tycker att lokalhistoria egentligen är mycket viktigt men att det inte har blivit av, eller inte känts som det funnits tid. De påpekar flera gånger den lokala identiteten som en viktig byggsten för ungdomarnas trygghet som individer. Antingen säger man som intervjuobjekt detta på grund av dåligt samvete i en diskussion med någon som skriver ett arbete om lokalhistoriens betydelse, eller så finns det faktiskt en vilja att arbeta med lokalhistoria, även om verkligheten ofta kännetecknas av tidspress varför det återkommande prioriteras bort. Man faller in i gamla invanda mönster och känner att man inte har tid eller kraft att engagera sig i något nytt som skulle kräva mer tid och arbete från ens egen sida, samtidigt som man skulle behöva försaka andra moment i historieundervisningen man tycker är viktiga.
Resultatet av intervjuerna var skrämmande likt de scenarion jag hade förväntat mig. Lokalhistoria och mikrohistoria är i lärarhögskolans historiedidaktiska diskussioner heta potatisar, och man lägger stor vikt vid att understryka dess betydelse i skapandet av elevernas historiemedvetande. Men hur väl förankras detta ute i verkligheten, det vill säga skolvärlden? Det visar återigen hur universitetsvärlden och skolvärlden är två helt avgränsade fält med mycket liten kontakt dem emellan. Detta har jag om inte annat förstått när jag haft mina VFT-perioder. Som Christina säger:
Jag skulle väldigt gärna vilja hänga med mer i högskolevärldens historiedebatter och läsa de där böckerna som ligger på ens skrivbord, men verkligheten är den att jag undervisar i tre olika ämnen. Det finns inte tid,
helt enkelt. Hade jag bara haft historia eller bara ytterligare ett ämne hade det varit lättare att engagera sig mer.2627
4. Inventering
4:1. Kort överblick över Olofströms historia
Jag har nu fört en diskussion på ett teoretiskt plan om lokalhistoria, om vad som skulle kunna tala för och emot att man använder sig av ett lokalhistoriskt perspektiv i undervisningen. Därmed vill jag mer specifikt gå in på hur man i Olofströms kommun skulle kunna arbeta med lokalhistoria. För läsaren av detta examensarbetets skull vill jag först ge en kortfattad presentation av Olofström som ort och dess historia, och av vad som är specifikt för kommunen, då förkunskaperna om detta samhälle inte alltid är så stora hos gemene man. Dock behövs dessa förkunskaper för att helt och fullt kunna ta till sig de efterföljande styckena. Olofström är beläget i Blekinges nordvästra hörn, i gränslandet mellan Skåne, Blekinge och Småland. Kommunen har idag cirka 13 300 invånare.28
Det som så småningom skulle bli Olofström växte fram som Holje by kring mötet mellan 3 åar, Holjeån, Vilshultsån och Snöflebodaån. Åarna gav kraftförsörjningsmöjligheter, och ett pappersbruk anlades här, vilket kort därefter ersattes av ett järnbruk 1734. Järnbruket övertogs drygt 20 år senare av Olof Ohlsson, som kom att ge Olofström dess namn. 1887 övertogs bruksdriften av Svenska Stålpressnings AB och 1969 av Volvo Personvagnar AB, Olofströmsverken. Olofström utvecklades till en utpräglad bruksort med en mycket dominerande arbetsplats, som också kom att ansvara för arbetarnas bostäder med uppförandet av de brukskaserner som fortfarande finns kvar att skåda i samhället till dags datum. Som ett naturligt led i brukssamhällets utveckling växte arbetarrörelsen fram och 1906 startades Metalls avdelning 106.29
Under större delen av 1900-talet upplevde Olofström en positiv trend med inflyttning och under åren 1920-1960 ökade befolkningen ständigt. Efter 2: a världskriget startade en
26 Intervju med Christina Wessman, historielärare, Nordenbergsskolan, Olofström, 2006-12-15 27 Intervju med Kurt Ihlström, historielärare, Nordenbergsskolan, Olofström, 2006-12-14 28www.olofstrom.se – 2006-12-13
29 Skiöld, Anna-Karin – Olofström, Industrisamhälle och integrationsort, Länsstyrelsen, Blekinge län, 2005:2,
betydande arbetskraftsinvandring till Sverige eftersom den inhemska arbetskraften inte räckte till. Till Olofström kom framförallt många finländare och jugoslaver, vilket fått konsekvensen att Olofström sedan dess varit ett mångkulturellt samhälle med en på många sätt fungerande integration, då invandrarna snabbt fick arbete och kom in i samhället. Idag finns 70 olika nationaliteter representerade i kommunen och procentsatsen för invånare med utländsk bakgrund är cirka 22 %.30
Brukets betydelse i Olofströms historia och för dess utveckling kan givetvis inte underskattas. På 1940-talet stod bruket för 80 % av kommunens utbud på arbetstillfällen och ännu på 1960-talet var den siffra mycket hög, 73 %.31 Trots att procentsatsen inte är lika hög 2006 är Olofström fortfarande mer eller mindre totalt beroende av brukets existens. Volvo personvagnar är den överlägset största arbetsgivaren med 2300 anställda, och dess verksamhet stimulerar och genererar i sin tur annan verksamhet, både inom kommunen och i de angränsande kommunerna.32
4:2. Resultat av inventering
Efter denna korta historiska bakgrund som utgör förutsättningarna för det lokalhistoriska studiet kommer vi in på vilka möjligheter man som lärare och klass finner i en kommun som Olofström om man vill jobba med lokalhistoria. Jag har försökt att göra en inventering av museer, historiskt intressanta platser, monument och andra relevanta utgångspunkter för arbete med lokalhistoria, och skall även diskutera hur dessa skulle kunna användas rent praktiskt i historieundervisningen på gymnasieskolan.
På Olofström kommuns hemsida finns det under rubriken kultur en förteckning över alla kommunens museer med länkar till dessas eventuella respektive hemsidor. Jag kommer här att i korthet ge en övergripande bild av vad dessa museer och institutioner har att erbjuda sina besökare, varpå jag senare kommer att fördjupa mig inom några museer och institutioner, vilka jag anser kunna användas med störst behållning i undervisningssyfte.
Ebbamåla bruk: (se separat stycke, 5:3)
30 Skiöld, Anna-Karin – Olofström, Industrisamhälle och integrationsort, Länsstyrelsen, Blekinge län, 2005:2,
sid. 17-18
31 Skiöld, Anna-Karin – Olofström, Industrisamhälle och integrationsort, Länsstyrelsen, Blekinge län, 2005:2,
sid. 16
Kommunarkivet: (se separat stycke, 5:2)
Byggnadsnämndens fastighetsarkiv: (se separat stycke, 5:1)
Brocenter: Brocenter är beläget precis vid infarten till Olofström längs väg 121. I
byggnaderna finns bland annat ett bil- och fordonsmuseum med välexponerad Volvohistoria, ett åkerimuseum som visar åkerinäringens utveckling under 1900-talet samt Blekinges Idrottsmuseum. Bilindustrin har i och med Volvo Olofströmsverken varit en betydande näring för Olofström under det senaste seklet. Hur skulle man kunna använda sig av detta museum i historieundervisningen?33
Olofströms hembygdsmuseum: Olofströms Hembygdsmuseum speglar bland annat
samhällets och bruksverksamhetens utveckling från 1700-talet fram till våra dagar. Särskilda avdelningar visar rostfritt och emalj tillverkat på järnbruket i Olofström.34
Stenmuseet i Vilshult informerar om stenbrytningen (diabas) i Vilshultstrakten. Museet är
inrymt i en 63 meter lång stenbyggnad. Museets yttre del visar bland annat bilder från den lokala brytningen från början av 1900-talet. I de inre rummen finns olika stenverktyg, maskiner och andra föremål samt bilder om stenbrytning.35
Alltidhults Hembygds- och vagnsmuseum: I museet kan man beskåda vagnar och
bruksföremål från tidsperioden tidigt 1800-tal fram till mitten av 1900-talet. Alltidhults skola är en av de äldsta bevarade skolorna i Sverige, byggd 1844, där författaren och Nobelpristagaren Harry Martinson gick åren 1913-1914. Även författaren Sven-Edvin Salje har anknytning till skolan under åren 1942-1943.36
Kyrkhults Hembygdsmuseum: Museet speglar bland annat brunnsepoken vid Tulseboda
Brunn, vilket är ett gammalt brunnshotell, kurort, som nu helt har fått förfalla. Tulseboda
33www.brocenter.se- 2006-12-04 34www.olofstrom.se – 2007-01-04 35www.kyrkhult.nu – 2007-01-06 36www.alltidhult.com – 2007-01-06
Brunns- och Badhus AB bildades 1877, och dess glansperiod var tiden omkring 1900-1915 då antalet inskrivna brunnsgäster kunde uppgå till omkring 700 personer årligen.37
Gränums brännerimuseum: (finns inte med på Olofström kommuns hemsida.) Gränums
Bränneri uppfördes 1897 och är idag ett av Sveriges tre kvarlämnade brännerier med utrustningen i stort sett intakt.38 Bränneriverksamheten var en gigantisk verksamhet i Sverige under 1600-, 1700- och 1800-talet. 1872 mantalslängd för Jämshögs räknar till 8 brännerier bara inom socknen. De sociala konsekvenser som brännvinsproduktionen och konsumtionen genererade, skapade den utbredda svenska nykterhets- och måttlighetsrörelsen.39
Jämshögs skol- och hembygdsmuseum: (se separat stycke, 5:4)40
Minnesstenen på Jämshögs kyrkogård: (se Jämshögs hembygdsmuseum & författarbygd)
Ordets makt: (se Jämshögs hembygdsmuseum & författarbygd)
5. Fördjupad inventering och idéer kring lokalhistorisk undervisning i Olofström
Jag kommer nu att fördjupa mig kring några av dessa museer och institutioner och diskutera mer ingående vad de kan erbjuda och hur man skulle kunna använda sig av dess innehåll i historieundervisningen på gymnasiet. Jag har också varit nyfiken på om det finns något samarbete mellan till exempel kommunledning, museer och skolor för att främja och underlätta skolornas arbete med lokalhistoria? Finns det vilja/förutsättningar för ett samarbete? Vad erbjuder kommunens museer för möjligheter för skolklasser?
5:1. Byggnadsnämndens fastighetsarkiv
På byggnadsnämnden finns ett fastighetsarkiv med förteckningar över varje byggnads ålder, vad för näringar den har inhyst samt vilka byggnader som legat på samma plats vid olika tidpunkter genom historien. Denna information skulle kunna användas till en stadsvandring
37www.kyrkhult.nu – 2007-01-06
38www.maxmix.se (museer i Blekinge) – 2007-01-04
39 Werdenfels, Åke – Gränums bränneri – ett industriminne i historisk belysning, Verkum förlag, Lund, 1992,
sid. 12-13
genom tätorten.41 En sådan presentation blir mycket konkret för eleverna då man tar sin utgångspunkt i saker de kan se och ta på och som finns närvarande i deras vardag. Byggnader och platser de cyklar förbi till och från skolan varje dag kan få en helt ny mening när man har kunskaper om dess historia och funktion. Vilken näringsgren eller funktion som byggnaden har inhyst berättar en hel del om hur samhället såg ut ”förr i tiden”. Näringsgrenar som idag helt försvunnit eller centraliserats till större städer och fabriker fanns tidigare i varje litet samhälle. Den gamla mjölkbutiken i Vilboken (stadsdel i Olofström) är ett sådant exempel. Huset i Jämshög som tidigare inhyste telefonväxelstationen är ett annat. Kanske kan dessa kunskaper till och med leda till ökad respekt för närmiljön från elevernas sida. Om man vet att en byggnad har ett historiskt värde och man känner till dess historia är man kanske inte lika benägen att klottra ett könsord på fasaden än om byggnaden är en totalt opersonlig betongklump.
5:2. Kommunarkivet
Varje kommun har ett kommunarkiv där man samlat handlingar och fotografier från dess historia. Arkivet är en aldrig sinande kunskapskälla om lokalsamhället som utnyttjas i allt för liten skala. Det finns också pedagogiska poänger i att låta eleverna finna informationen och kunskapen själva i kontrast till den klassiska katederundervisningen där läraren är kunskapsförmedlaren och eleverna mer eller mindre passiva mottagare av informationen. En av de mest givande kurserna under min lärarutbildning har onekligen varit när vi skrev en uppsats utifrån arkivstudier på Malmö stadsarkiv. Känslan av att vi var de första som gjorde just den undersökningen vi gjorde var stimulerande. Vanligtvis är en uppsats mer eller mindre en syntes av vad forskare och författare redan har skrivit i ämnet. Här uppstod istället en känsla av pionjärarbete man annars inte åstadkommer.
Jag besökte kommunledningskontoret och fick en guidad rundtur i kommunarkivet av arkivansvarige Annika Blissing. De äldsta handlingarna i arkivet är från 1534 och framåt och innehåller främst byalagsstämmor från den danska tiden. Från och med 1860 har alla protokoll från kommunstyrelsen sparats, däribland alla motioner och handlingar. Det kan vara mycket intressant och av stor historisk relevans att se vilka motioner som läggs fram på exempelvis 1950-talet. Vad saknades i kommunen under denna tid och vilka nya förslag prioriterades av medborgare och beslutsfattare? Arkivet är organiserat efter de olika
kommunala nämnderna och alla handlingar är kronologiskt ordnade.42 Exempelvis kan man i Socialnämndens protokoll för Jämshögs kommun 1911-1914 läsa om hur fattigvårdsstyrelsen i olika etapper beslutar rörande fosterhemsplacering av en ung pojke vid namn Harry Martinson, senare känd författare och nobelpristagare.43 Mycket av materialet från Jämshögs kommun innan kommunsammanslagningen 1967 har skickats till landsarkivet i Lund och finns därför inte längre kvar i Olofströms kommunarkiv. Foto, ritningar och stadsplaner finns också bevarade. Stadsplanerna erbjuder en form av kontrafaktisk historiestudie då de storslagna planer som dessa beskriver ofta inte besannades, i andra fall blev resultatet ett annat än det som planerades.44
Enligt Annika Blissing besöker klasser från Nordenbergsskolan kommunarkivet cirka 3 – 4 gånger om året. Detta sker oftast i studiebesöksform, det vill säga att klassen får en guidad rundtur i arkivet där Annika berättar om vilka handlingar som finns arkiverade. Eleverna har inte själva fått fördjupa sig i arkivstudier i enskilda arbeten eller grupparbeten. Under de senaste åren har gymnasieklasserna främst bestått av elever från samhälls- och handelsprogrammet. Något som var intressant var att det främst var i ämnet samhällskunskap som besöken ägde rum, inte i historia. Annika Blissing säger att kommunen är aktiv utåt mot skolorna rörande vad kommunarkivet kan erbjuda och att det finns en önskan från kommunens sida att arkivet skall användas i så stor utsträckning som möjligt av skolorna. Hon framhåller framförallt fördelen av att kommunen är relativt liten, eftersom detta medför att hon genom sitt arbete har en relation till mer eller mindre samtliga lärare på kommunens skolor. På Olofström kommuns hemsida finns också information om att kommunen erbjuder skolklasser att besöka kommunarkivet. Enligt Annika skall ett nytt arkivförteckningsprogram snart vara klart och då förhoppningsvis läggas ut på Internet för att underlätta informationssökningen.
Kontentan av mitt samtal med Annika är onekligen att kommunarkivet används i alldeles för liten utsträckning av skolor, något som Annika poängterade vid åtskilliga tillfällen. Hon skulle önska ett långt mycket större utbyte med kommunens skolor och hon menar att hindret inte ligger i kommunikationen de olika instanserna emellan, något som Kurt Ihlström och
42 Intervju med Annika Blissing, arkivansvarig, Olofströms kommun - 2006-12-13
43 Olofströms kommunarkiv, Jämshögs kommun, A 1:2, Socialnämndens protokoll 1911-1914 44 Intervju med Annika Blissing, arkivansvarig, Olofströms kommun - 2006-12-13
Christina Wessman bekräftade.45 Om vi återgår till intervjuerna med gymnasielärarna i historia hade dessa två sammanlagt besökt kommunarkivet en gång i undervisningssyfte samtidigt som de var väl medvetna om att arkivet stod till deras förfogande. Arkivet erbjuder tillgången till historiska förstahandskällor om hemkommunen. Detta skulle ge eleverna chansen att få upptäcka saker ingen annan upptäckt förut och att arbeta som en riktig forskare i historia genom att själva söka efter och finna informationen och kunskapen. Som alternativ kunskapsinhämtning till den annars dominerande typen där kunskapen utgår från läraren, och där eleven skall ta emot den, tror jag skulle uppfattas som mycket stimulerande för eleverna. Varför väljer man då som historielärare att inte använda sig av denna möjlighet i sin undervisning?4647
Fram tills helt nyligen har ett relativt ansett släktforskningscentrum funnits i Kyrkhult, en av de två större tätorterna i kommunen utöver Olofström. Detta släktforskningscentrum baserat på kyrkoböcker har dock tyvärr helt nyligen lagts ned och dess mikrokort har flyttats till landsarkivet i Lund.48
5:3. Ebbamåla bruk
Ebbamåla bruk ligger beläget i kommunens nordvästra hörn, cirka 20 minuters bilfärd från centralorten Olofström. Detta museum är ett gammalt järnbruk där man bevarat de gamla framställningsprocesserna och verktygen så autentiskt som möjligt från tiden kring sekelskiftet 1800-1900. Bruket ligger beläget vid Mörrumsån, vars vattenkraft man använt för att driva bruket. Här erbjuds besökare guidade visningar om hur järnbruket bedrivits. Så här skriver Ebbamåla bruk på sin hemsida:
”Ebbamåla Bruk är ett unikt arbetslivsmuseum och industriminne. Det är bevarat exteriört och interiört, med alla gamla maskiner och verktyg. Här doftar det järngjuteri, smedja och varma maskiner. Här hör Du ljuden från förr, ljuden av turbiner och remdrift, ljud från verkstad, smedja och gjuteri.”
På sin hemsida skriver man också hur man vänder sig till skolklasser. ”Låt klassen uppleva den industriella revolutionen” är en av huvudrubrikerna.
45 Intervju med Annika Blissing, arkivansvarig, Olofströms kommun - 2006-12-13 46 Intervju med Kurt Ihlström, historielärare, Nordenbergsskolan, Olofström - 2006-12-14 47 Intervju med Christina Wessman, historielärare, Nordenbergsskolan, Olofström 2006-12-15 48www.arkivcentrum.nu 2006-11-15
”Vi kan erbjuda en tidsresa rakt igenom den industriella revolutionen i Sverige. Här finns allt kvar, den spännande berättelsen om entreprenörerna, teknikerna, arbetarna och alla maskinerna, turbinerna, remdriften, vattenkraften och allt fungerar. Det är därför Ebbamåla Bruk är unikt och 1996 fick priset ”Årets Industriminne i Sverige”.49
På hemsidan utger man sig alltså för att vända sig till skolklasser och dessa erbjuds specialpriser. Utnyttjas museet av skolor och i vilken utsträckning i så fall? Ingen av gymnasielärarna jag intervjuade hade besökt Ebbamåla bruk i undervisningssyfte.50Jag talade med Anders Ranver, ägare av Ebbamåla bruk, vilken bekräftade situationen. Det intressanta var att det framförallt var skolor från andra kommuner som besökte museet, främst högstadieklasser och gymnasieelever på industriprogrammet, men väldigt få från Olofströms kommun. Anders beräknade att cirka 10-15 skolklasser besöker museet varje år. Han säger vidare att han har tagit direkta kontakter om ett samarbete med kommunens lärare och även med kommunledningen, men att ingenting hänt, något han beklagar.51
Att museet inte används mer av kommunens skolor är synd eftersom eleverna kan ges en helt annan upplevelse och förståelse för den industriella revolutionen än läroböcker eller muntliga berättelser kan ge. Miljön är autentiskt bevarad, det känns som om man befinner sig mitt i historien när både syn-, hörsel- och luktintrycken påverkas och förnimmer om förgången tid. Chansen att verkligen kunna se, höra och känna industrialiseringen i Sverige, det ”dynamiska århundradet” som man uttrycker det på sin hemsida, och leva sig in i historien är något man borde låta eleverna få uppleva.52
Ebbamåla Bruk har öppet mellan 1 juni och 31 augusti då tre guidade visningar erbjuds dagligen samt efter överenskommelse övriga delar av året. En nackdel med Ebbamåla bruk i undervisningssyfte är att det ligger relativt långt ifrån Olofström, varpå det organisatoriskt kräver mer än besök på museer lokaliserade mer centralt.53
49www.ebbamalabruk.se, 2006-11-15
50 Intervjuer med Kurt Ihlström & Christina Wessman, gymnasielärare, Nordenbergsskolan, Olofström,
2006-12-14 & 2006-12-15
51 Intervju med Anders Ranver, ägare av Ebbamåla bruk, 2007-01-05 52www.ebbamalabruk.se 2006-11-15
5:4. Jämshög hembygdsmuseum och författarbygd
Jämshög identifierar sig som en författarbygd med stolta historiska anor i kontrast till Olofström med dess starka bruksidentitet. Orten är belägen 3 kilometer söder om Olofström och var tidigare den nuvarande kommunens centralort men efter att Olofström tilldelats status som ”Köping” år 1941 har dess position i förhållande till Olofström försvagats. Sven-Edvin Salje och Harry Martinson härstammar från bygden, båda nationellt erkända författare, i Martinsons fall nobelpristagare i litteratur. År 2006 restes ett monument, ”Ordets makt”, i rondellen vid infarten till Jämshög där man manifesterar detta arv som författarbygd genom en penna och en bok i metall. Monumentet är över 6 meter högt och har upprättats och finansierats av Vägverket efter påtryckningar från, och i samverkan med, kommunen.54
På Jämshögs kyrkogård finns den så kallade ”Minnesstenen” där lokalt betydande personer både från Jämshög och resten av kommunen finns inristade och förevigade. Exempelvis redan nämnda Harry Martinson och Sven-Edvin Saljes namn finns här. Andra personer är Bengt Nordenberg, konstnär, John F. Andersson, byggnadsentreprenör som bland annat anlade Pearl Harbours hamnanläggning, Per Thomasson, författare och Måns Jönsson, konstnär.
Jämshögs hembygdsmuseum är beläget i Jämshögs gamla skola där både Sven-Edvin Salje och Harry Martinson varit elever. Dessa två författare har givetvis en central plats på museet, där författarna tilldelats varsitt rum, men här finns också Olofströms skolmuseum som visar interiören i den gamla skolan samt dess audiovisuella hjälpmedel, skolplanschen.55 Jag besökte Jämshögs hembygdsförening och samtalade med museipedagog Bengt Bejmar om hur museet utnyttjades av kommunens skolor. Bengt berättade att det framförallt är de lägre skolklasserna som kommer på besök och att antalet besökande högstadieklasser också minskar. Han säger att det går en åldersmässig brytpunkt kring början av högstadiet då han märker att eleverna inte längre är intresserade av det som visas på museet. Gymnasieklasserna besöker inte museet i organiserad form. Däremot har han ibland tagit emot gymnasieelever som gjort egna fördjupningsarbeten om Salje eller Martinson. Bengt beklagar att inte fler högstadie- och gymnasieklasser besöker museet men menar att det är upp till lärarna. ”De måste vara mer intresserade, inte bara när de är här”. Jag frågade huruvida en dialog och kommunikation mellan museet och skolorna existerar, om museet aktivt låter lärarna få reda på vad de har att erbjuda samt hur detta skulle kunna användas i undervisningshänseende.
54www.jamshog.nu/museet/index.htm- 2006-12-04 55www.jamshog.nu/museet/index.htm - 2006-12-04
Bengt svarade att de inte haft tid att aktivt gå ut till skolorna och informera, men att lärarna vet vad som finns på museet.56
Museimiljöerna på Jämshögs hembygdsmuseum är i sig kanske inte intressanta nog för de äldre eleverna. De är vana vid mer extravaganta upplevelser genom dataspel, filmer och påkostade museer i storstäderna. Ett lokalt museum med mycket begränsad budget kan inte konkurrera på dessa villkor. Det skulle därför krävas mer välutvecklade arbetsuppgifter, anpassade för äldre ungdomar, om det skall bli givande för gymnasieelever. Det räcker inte med att bara gå och titta på de gamla skolbänkarna för att få dem intresserade, vilket det kanske gör för de yngre barnen. Jag frågade Bengt Bejmar om han hade några konkreta förslag på hur gymnasieelever skulle kunna använda museet. Det enda han kunde komma på för ögonblicket var fördjupade arbeten om Harry Martinson eller Sven-Edvin Salje. Min personliga tanke om detta är att det nog hade varit svårt att motivera gymnasieelever till detta. Om Jämshögs hembygdsmuseum med behållning skall kunna utnyttjas av gymnasieskolan krävs mer utvecklade idéer från museets ledning.57
5:5. Monumentens betydelse
De två monument som rests i Jämshög är inte slumpmässigt belagda till just Jämshög utan medvetna beslut som berättar något om bygdens mentalitet samt hur man vill se på sin ort och dess historia. Peter Aronsson kännetecknar monument som medvetet resta minnesmärken som i varaktigt material lyfter fram värdet av en förfluten händelse, plats eller person. Den offentliga platsen, vid korsningen, bredvid kyrkan eller på torget antyder dess publika och gemenskapande anspråk.58 Att lyfta fram bygdens söner och döttrar är enligt Aronsson ett vanligt förekommande syfte för ett monuments uppförande. Födelseorten är det starka bandet som monumentet markerar, vi kommer ur samma mylla.59 De historiskt vanligt förekommande kungliga stenarna och krigsmonumenten i patriotisk anda har fått stå tillbaks för minnesmärken som kan fungera som identifikation för bygdens folk samt vara något att visa upp för turister. Den egna ortens unika drag framhävs för att skapa stolthet hos dess invånare i en epok av osäkra identiteter. Inga minnesmärken lever idag på att representera nationen.60
56 Intervju med Bengt Bejmar, museipedagog, Jämshögs hembygdsmuseum, 2006-12-31 57 Intervju med Bengt Bejmar, museipedagog, Jämshögs hembygdsmuseum, 2006-12-31
58 Aronsson, Peter – Historiebruk – att använda det förflutna, Studentlitteratur, Lund, 2004, sid. 192-200 59 Aronsson, Peter – Historiebruk – att använda det förflutna, Studentlitteratur, Lund, 2004, sid. 202-203 60 Aronsson, Peter – Historiebruk – att använda det förflutna, Studentlitteratur, Lund, 2004, sid. 207-209
5:6. Hur kan detta användas i undervisningen?
Jag har nu givit en rad exempel på hur man skulle kunna arbeta med lokalhistoria i Olofström utifrån de museer och andra instanser som finns tillgängliga. Det finns dock många mindre tydligt manifesterade ingångar man kan ta, fenomen som är kännetecknande för bygden som inte är lika fysiskt synliga som ett museum eller ett arkiv. Jag vill därför ge några kortfattade förslag eller uppslag till hur man skulle kunna anlägga ett lokalhistoriskt perspektiv på undervisningen.
Fenomen i kulturlandskapet: Varför finns det ett så stort antal stengärdsgårdar i skogarna runt omkring i kommunen? Gränsbygden mellan Skåne, Småland och Blekinge kallas ibland för ”Stenbäraland” på grund av dess stenrika naturlandskap. Vad säger detta om jordbruksmöjligheterna och böndernas situation historiskt och hur skulle man kunna koppla detta till utvandringen, vilken från nuvarande Olofströms kommun var betydande.
Utveckla med diabasbrytningen. Varför finns det stora vattenfyllda hål mitt ute i skogen? Den ”svarta linjen” sträcker sig från Olofström till Farabol i norra delen av kommunen och totalt 45 olika stenbrott finns på den här sträckan. Diabasbrytningen var en betydande näring för kommunen från 1880-talet, då brytningen kom igång fram till och med tiden kring andra världskriget. Bland annat såldes diabas till Nazityskland.61 Man har nyligen från kommunens sida, med hjälp av EU-pengar, startat ett projekt som kallas ”Markernas museum”, vilket bland annat vänder sig till skolelever. Här vill man belysa och tolka fenomen och sevärdheter både i natur- och kulturlandskapet i kommunen.62
Fenomen i samhällslivet: Varför fick Socialdemokraterna över 50 % av rösterna och egen
majoritet i kommunfullmäktige i kommunvalet 2006, ett resultat som man aldrig uppnått tidigare? Hur kan man historiskt förklara detta fenomen? Ta avstamp i Brukets framväxt och dess täta samhörighet med Metall och socialdemokratin. Kan man se samma fenomen i andra bruksorter i Sverige?
Fenomen i befolkningssammansättningen: Arbetskraftsinvandringen på 1960-talet innebar
att många finländare och jugoslaver bosatte sig i kommunen. Finns det någon institution i Olofström som uppmärksammar detta som ett historiskt intressant ämne? Detta fenomen
61www.wikipedia.org – 2006-01-04 62www.olofstrom.se – 2006-01-04
