Bildmanipulerande appar, identitetsskapande och den förändrade synen på bildmanipulation

Examensarbete

15 högskolepoäng, grundnivå

Bildmanipulerande appar,

identitetsskapande och den

förändrade synen på

bildmanipulation.

Image-manipulating apps, identity and the changing view of

image manipulation.

Sofié Magnusson

Examen: Kandidatexamen 180 hp Examinator: Johan Salo

Huvudområde: Medieteknik Handledare: Jens Sjöberg

1.1 Inledning ... 1 1.2 Tidigare forskning ... 3 1.3 Syfte ... 4 1.4 Frågeställning ... 4 1.5 Avgränsningar ... 4 1.6 Målgrupp ... 5

2

Metod ... 6

2.1 Forskningsdesign ... 6 2.2 Metodval ... 6 2.3 Kvalitativa intervjuer ... 6 2.4 Urval ... 7

2.5 Forskningsetiska överväganden och GDPR ... 8

2.6 Genomförande av intervjuer ... 8

2.7 Bearbetning och analys ... 9

2.8 Metoddiskussion ... 10

2.9 Validitet och reliabilitet ... 11

3

Teori ... 12

3.1 Det bild baserade samhället ... 12

3.2 Bilderna i sociala medier ... 12

3.3 Självrepresentation ... 13

3.4 Bilden och identiteten ... 13

3.5 Selfies och självporträtt ... 14

3.6 Bildmanipulation ... 15

3.7 Bildmanipulation och ideal ... 16

3.8 Apparna som förändrar utseendet ... 17

4

Resultat ... 19

4.1 Identitetsskapande ... 19 4.1.1 Respondent 1 ... 19 4.1.2 Respondent 2 ... 19 4.1.3 Respondent 3 ... 20 4.1.4 Respondent 4 ... 20 4.1.5 Respondent 5 ... 21 4.2 Sociala medier ... 22 4.2.1 Respondent 1 ... 22 4.2.2 Respondent 2 ... 23 4.2.3 Respondent 3 ... 24 4.2.4 Respondent 4 ... 24 4.2.5 Respondent 5 ... 25 4.3 Bildmanipulation ... 26 4.3.1 Respondent 1 ... 27 4.3.2 Respondent 2 ... 28 4.3.3 Respondent 3 ... 30 4.3.4 Respondent 4 ... 31 4.3.5 Respondent 5 ... 33 4.4 Sammanfattning av resultat ... 35

6.1 Förslag till vidare forskning ... 42

Referensförteckning. ... 43

Bilaga 1 ... 47

Förord

Tack till de som deltagit i studien och gjort den möjlig. Deras tankar och erfarenheter är vad som lagt grunden för denna studien och gjort det möjligt att lyfta frågan om den förändrade synen på bildmanipulation. Ett särskilt tack riktas också till handledaren Jens Sjöberg som på ett pedagogiskt och tålmodigt sätt stöttat och engagerat sig i arbetet med denna studie.

bilder i sociala medier samt vad dessa bilder och appar kan ha för betydelse för deras identitetsskapande i och utanför sociala medier. Studien baseras på fem stycken kvalitativa intervjuer som fokuserar på ämnena identitetsskapande, sociala medier och bildmanipulation. Studien visar på en tvetydig attityd till bildmanipulerande appar där de både kan användas som ett personligt uttryck och konstnärligt redskap men också lägger grunden för orealistiska ideal och en önskan om skönhetsingrepp. De bildmanipulerande apparna möjliggör att det personliga varumärket, eller den önskade identiteten kan förstärkas med hjälp av yttre attribut. Det framgår även i studien att gränsen för vad som anses vara tillfälliga skönhetsfel (finnar och liknande) har förskjutits till att även inkludera sådant som kan justeras med hjälp av plastikkirurgi eller framtida viktnedgång. När en person väljer att manipulera sina bilder och ladda upp dem på sociala medier för att på så sätt leva ut bilden av den person den önskar vara, förstärks denna identitet av de likes och kommentarer som bilden får. Här tyder det också på att vänners bekräftelse väger tyngre eftersom det anses bekräfta att bilden stämmer överens med verkligheten.

Nyckelord

and manipulated images in social media. It also studies what these images and apps can imply for their identity in and outside social media. The study is based on five qualitative interviews that focus on the topics of identity, social media and image manipulation. The study shows an ambiguous attitude to image-manipulating apps where they can both be used as a personal expression and artistic tool but also lay the foundation for unrealistic ideals and a desire for plastic surgery. The image-manipulating apps allow the personal brand or identity to be

enhanced by external attributes. It also appears in the study that the limit for what is considered to be temporary beauty defects (pimples and similar) has shifted to also include things that can be adjusted by means of plastic surgery or future weight loss. When a person chooses to manipulate their images and upload them to social media in order to live out the image of the person who they wish to be, this identity is reinforced by the likes and comments that the image receives. It also indicates that the confirmation of friends weighs heavier because it is

considered to confirm that the picture is in line with reality.

Keywords

1

Inledande kapitel

I detta kapitel presenteras bakgrunden till studien samt tidigare forskning. Kapitlet presenterar också studiens syfte, målgrupp och avgränsningar. Inledningen lägger grunden för den frågeställning som studien syftar till att besvara och lyfter därför flertalet frågor kring ämnet bildmanipulation och identitetsskapande. I detta kapitel beskrivs de appar och fenomen som senare kommer att studeras och diskuteras djupare.

1.1

Inledning

Att skönhetsindustrin och reklambranschen involverar bildmanipulation är inget nytt och det har mött kritik. I Frankrike har en lag om markering av bildmanipulation införts (Dekret nr 2017– 738). Det innebär att kommersiella bilder där modellens kropp manipulerats, för att till exempel vara smalare, tydligt måste markeras med en varning om att bilden är manipulerad (TT, 2017; Frederick, Sandhu, Scott & Akbari, 2016). År 2018 beslutade Norge att förbjuda retuscherade bilder på kommunens reklamplatser i syfte att försöka förhindra kroppshets och orimliga ideal hos unga (Juhlin, 2018). Men med dagens teknik är det inte bara inom reklambranschen som omfattande retuschering och manipulering av bilder förekommer. Genom appar som Facetune och Snapchat men även inbyggda filter i mobilkameran kan vi få både smalare ansikte och slätare hud. Det som tidigare krävde dyra datorprogram och kunskaper i Photoshop finns nu tillgängligt i alla smartphones med en enkel fingersvepning. (Rajanala, Maymone & Vashi, 2018)

Fram tills appar som Facetune tog plats på marknaden var en redigerad eller manipulerad bild ofta ett verk av Photoshop eller liknande program (som Capture One eller Affinity Photo). Photoshop är dock det bildbehandlingsprogram som anses haft störst betydelse för hur vi ser världen och oss själva idag (Campbell, 2010). Inom marknadsföring är det inte många annonser som inte bearbetats med Photoshop och programmet har också öppnat upp för hur vi kan framställa produkterna i våra annonser, kanske främst inom skönhetsindustrin eftersom Photoshop också bidragit till en förändrad syn på skönhet och en illusion om det perfekta utseendet (Campbell, 2010; Frederick, Sandhu, Scott & Akbari, 2018).

I samband med selfiens genomslag i sociala medier kom även den första versionen av appen Facetune, en app för bildmanipulation och bildredigering där det genom enkla fingersvepningar går att släta ut huden, förminska näsan, smalna av ansiktet och göra andra förändringar i utseendet. Syftet var att göra en lätthanterlig app inspirerad av Photoshop. (Solon, 2018) Utan

några som helst kunskaper i bildredigering eller bildmanipulering går det nu enkelt att via appar förändra en människas utseende och det som reklambranschen tidigare kritiserats för är nu vardag i det flesta flöden på Instagram (Rajanala, Maymone & Vashi, 2018). Men hur kommer det sig att vi väljer att manipulera våra egna bilder när vi inte vill se manipulerade bilder i reklam? Varför är vårt ansiktes utseende så viktigt att det finns appar speciellt utvecklade för att kunna förändra just det?

Schoug (2001) jämför ansiktets betydelse för identitetsskapandet med ID-handlingar där namn och bild kopplas samman till en persons identitet och Olsson (2017) förtydligar detta med att förklara hur resterande kroppsdelar visserligen tillhör personen men det är först när personen ser sitt ansikte på bild som det skapas en relation till identiteten och ett jag.

Idén om att självidentiteten ständigt skapas och återskapas genom interaktioner med andra människor presenterades redan på 1930-talet av George Herbert Mead (Mead, 1972) och det är just utifrånperspektivet och objektifieringen av oss själva som lägger grunden för vår

självmedvetenhet (Blumer, 1969). Även Dewey menade att människan ständigt utvecklas genom samspelet mellan sig själv och sin omvärld (Dewey, 2004). Alla sociala framträdanden kan också ses som scener där vi mer eller mindre väljer vårt framträdande och styr det önskade intrycket av oss själva (Goffman, 2009). Idag gör vi inte bara framträdanden när vi är fysiskt närvarande, vi använder också sociala medier och delar med oss av delar av vårt liv som vi medvetet sorterar och censurerar (Olsson, 2017). Samtidigt är den representation av oss själva vi visar upp på nätet fortfarande en del av vårat liv. Även om vi bara väljer att visa de vackra sandstränderna från resan och inte diskberget i köket, är båda delar fortfarande en verklig del av det liv vi delar med oss av, skillnaden är bara vilken vi väljer att visa upp utåt och hur vi gör det. (Olsson, 2017) Johansson (2002) menar också att identitetsskapandet på sociala medier är något som ständigt pågår i parallell med det verkliga livet, samtidigt som identiteten också grundar sig i ett aktivt agerande och att de olika identiteterna därför flätas samman. Även om bilden på sociala medier kan vara tillrättalagd eller manipulerad har det alltså på något vis ändå utspelat sig i det verkliga livet. (Johansson, 2002) Enligt Faleatua (2018) finns det också en antydan till att även det som framställs som autentiskt och verkligt kan betraktas som vilseledande och noga utvalt för att stärka en typ av personligt varumärke, vilket förstärker bilden av det perfekta livet. Detta genom till exempel selfies som påstås vara utan filter eller bilder på ett stökigt hem för att ge illusionen om att personen bjuder in sina följare bakom kameran och in i verkligheten. (Faleatua, 2018.) Detta går i linje med Goffmans teori om människans självrepresentation som ett skådespeleri där det å ena sidan finns det som sker publikt och å andra sidan finns det som pågår bakom scenen, som inte syns men som

fortfarande är avgörande för vad som kan visas utåt. (Goffman, 2009) Men vad händer när vi inte bara börjar sortera ut delar av verkligheten utan förändra dem?

Vad händer när bilden av oss själva i sociala medier inte stämmer överens med vem vi är eller hur vi ser ut i verkligheten? Hur ser unga kvinnor själva på användandet av bildmanipulerande appar och manipulerade bilder i sociala medier? Som Facetune själv uttrycker det så är sociala medier en klippt version av verkligheten (Solon, 2018) men när de unga kvinnorna inte längre ser ut som sig själv i deras klippta och regisserade verklighet, vad gör det då med identiteten de försöker skapa, eller har de flera? Hur mycket går de att skilja åt? Vad är unga kvinnors attityd till apparna som möjliggör detta? Och hur ser de på teknikens utveckling när det handlar om bildmanipulation?

1.2

Tidigare forskning

I en studie vid Helsingfors Universitet i Finland kunde forskarna urskilja en skillnad i ålder och kön när det gäller beteenden kopplat till selfies och bildredigering. Studien som gjordes visade att kvinnor är mer benägna att använda filter än män och att unga vuxna i större grad än andra vuxna postade selfies och redigerade bilder. Med unga vuxna menades i studien personer mellan 20-30 år med ett snitt på 24 år. (Dhir, Pallesen, Torsheim & Andreassen, 2016) Tidigare

forskning som berör unga kvinnor och manipulerade bilder undersöker främst hur självkänslan påverkas eller hur ouppnåeliga ideal formar kvinnornas relation till sin egen kropp. I en studie gjord av Daalmans, Carbaat och Anschütz (2016) har manipulerade bilder på Instagram visat sig ha en direkt påverkan på tonårsflickors kroppsbild, framför allt hos de flickor som redan tidigare jämförde sig mycket med andra och redan har en kritisk syn på sin egen kropp. En annan studie som gjorts av Velhuis, Alleva, Bij de Vaate, Keijer & Konijn (2018) i Nederländerna pekar på att bilder i sociala medier inte bara kan ha en inverkan på unga kvinnors kroppsbild utan även också bidra till en ökad uppladdning av selfies och mer kritiskt urval av de bilder man väljer att lägga upp, så kallat selfie-beteende (Velhuis, Alleva, Bij de Vaate, Keijer & Konijn, 2018). En annan studie från Australien, gjord av McLean, Paxton, Wertheim & Masters (2015) antydde också på att det kan finnas ett samband mellan manipulerade och/eller retuscherade selfies och en mer kritisk syn på sin egen kropp även vid en lägre frekvens av självmedvetna bilder. Under 2018 rapporterade SVT genom Juhlin (2018) om hur förfrågningarna hos plastikkirurger allt oftare kom att handla om att patienterna ville ha ett utseende baserat på ett filter i en app och önskade få bli en retuscherad version av sig själva. I en undersökning som gjorts av

amerikanska forskningstidskriften JAMA Facial Plastic Surgery uppgav 55 procent av de tillfrågade kirurgerna att de mött patienter som uppgett att de önskade plastikkirurgi för att se bättre ut på selfies (Kamleshun & Mejias, 2018).

1.3

Syfte

Syftet är att undersöka unga kvinnors (18–28 år) attityd, det vill säga inställning, till bildmanipulerande appar (så som Facetune och Snapchat) och manipulerade bilder i sociala medier och vad dessa kan innebära för deras identitetsskapande både på och utanför sociala medier.

1.4

Frågeställning

Hur ser attityden ut till manipulerade bilder och bildmanipulerande appar ut hos kvinnor 18–28 och vad innebär detta för deras identitetsskapande i och utanför sociala medier?

1.5

Avgränsningar

Studien syftar till att undersöka bildmanipulering i sådan form att ett utseende eller ett objekt har förändrats i form eller inte längre efterliknar verkligheten. I studien används däremot både uttrycken manipulering och redigering baserat på respondenternas användning av begreppen där redigering innefattar alla typer av bildbearbetning. Studien undersöker dock inte attityden eller eventuella effekter av redigering i form av sådant som exponering, kontraster eller färger. I studien nämns Photoshop som den tidigare tekniken, detta trots att det finns andra likvärdiga program. Detta är ett medvetet val och en medveten utgångspunkt då Photoshop är det program som inspirerat Facetune, en av apparna som ligger till grund för studiens syfte och

undersökning.

I studien undersöks de bildmanipulerande apparnas eventuella effekter på identitetsskapandet. Med identitet menas i detta fallet främst den sociala identiteten, alltså den identitet som respondenterna upplever att de identifierar sig med i relation till omvärlden. Studien går inte närmare in på några psykologiska aspekter av identiteten eller jaget.

1.6

Målgrupp

Målgruppen är yrkesverksamma inom utveckling av bildmanipulerande appar och användare av dessa eftersom den dels visar på vad tekniken innebär för de som använder den men också då den kan bidra till att lyfta etiska frågor som kan vara värda att tänka på. Studien är också intressant för människor yrkesverksamma inom bildredigering eller fotografi eftersom den belyser frågor gällande bilden och identiteten och hur vi genom teknik kan få en förändrad syn på bilden av oss själva. Slutligen riktar sig också studien till unga kvinnor i åldern 18–28 år som har intresse av att få en större förståelse för fenomenet med bildmanipulerande appar och hur dessa kan påverka deras identitetsskapande.

2

Metod

I detta avsnitt presenteras studiens forskningsdesign samt val av metod följt av en

metoddiskussion. Då studien använder sig av en fenomenologisk forskningsdesign i syfte att undersöka fenomenet med bildmanipulation på sociala medier samt användningen av bildmanipulerande appar i relation till sociala medier och identitetsskapande, har kvalitativa intervjuer gjorts. Fördelar och nackdelar med detta diskuteras i detta kapitel.

2.1

Forskningsdesign

Denna studie använder sig av en fenomenologisk forskningsdesign som är begränsad till upplevelsen som sådan och syftar till att ge forskaren en förståelse för deltagarnas kognitiva perceptioner (Olsson & Sörensen, 2011). Studien har genomförts med en induktiv ansats vilket följer en kvalitativ referensram (Larsen, 2009) samt en explorativ inriktning för att visa på och förklara eventuella samband mellan olika fenomen (Olsson & Sörensen, 2011). Med induktiv ansats menas i den här studien att slutsatserna som presenteras är grundade på upptäckter som gjorts i studien och att studien inte på förhand utgår från en specifik teori (Johannessen & Tufte, 2007). Larsen (2009) beskriver den induktiva ansatsen som ett förhållningssätt för att få en helhetsförståelse för ämnet snarare än att forskningen ska undersöka den teoretiska hållbarheten i frågan.

2.2

Metodval

Eftersom arbetet har en fenomenologisk forskningsdesign är det rimligt att använda sig av en kvalitativ metod, detta för att samla in djupgående data för att kunna lägga grunden för slutsatser och nya teorier (Bryman, 2011). För denna studie har kvalitativa och

semistrukturerade intervjuer använts. Intervjuerna har haft som syfte att försöka nå en förståelse för hur användarna av apparna som berörs i studien själva upplever teknikens utveckling och dess för- och nackdelar samt om de upplever att dessa kan ha en inverkan på deras

identitetsskapande såväl i som utanför sociala medier.

2.3

Kvalitativa intervjuer

Kvalitativa intervjuer kan vara strukturerade, semistrukturerade, ostrukturerade eller utföras i fokusgrupper. Strukturerade intervjuer liknar enkäter med skillnaden att intervjuaren är på plats och ställer frågorna, vid semistrukturerade intervjuer används olika grundläggande frågor eller

ämnen men följdfrågorna ställs baserat på de svar som framkommer. Ostrukturerade intervjuer följer istället inga på förhand bestämda frågor. Fokusgrupper kan kombineras med någon av de tidigare nämna intervjuteknikerna. (Svenningson, Lövheim & Bergquist, 2003) För de

kvalitativa intervjuerna har en semistrukturerad intervjuteknik använts. Semistrukturerad intervjuteknik innebär att forskarfrågan står i fokus men diskussionen uppmuntrats genom följdfrågor och andra frågor relaterade till ämnet (Johannessen & Tufte, 2007).

Semistrukturerade intervjuer är speciellt effektiva då man vill säkerställa att intervjun bidrar med svar till forskarfrågan men samtidig tillåter respondenten att använda sina egna ord och referensramar för att inte mista information som annars kunde ha uteslutits på grund av

forskarens och respondentens skilda uppfattningar eller kunskaper i ämnet (Olsson & Sörensen, 2011). Det finns också en önskan om en så exakt beskrivning som möjligt av respondentens uppfattning och erfarenheter, vilket kräver att respondenten känner sig fri att uttrycka sig och att intervjuaren är lyhörd och ställer följdfrågor som gör att den som intervjuas kan utveckla sina svar (Olsson & Sörensen, 2011). Det finns inget generellt antal för hur många intervjuer som krävs, detta eftersom antalet intervjuer är mycket beroende av både forskarfrågan men också vilka svar man får ut av intervjuerna (Ahrne & Svensson, 2015). Ahrne och Svensson (2015) menar att det är fullt möjligt att uppnå ett oberoende resultat redan vid 6-8 intervjuer men säger också att det kan krävas upp till 15 stycken beroende på hur mycket svaren skiljer sig. Den kvalitativa forskningsintervjun bör ses som ett ämnesfokuserat samtal där både forskaren och respondenten har intresse för ämnet och syftet är att undersöka respondentens egna uppfattning och erfarenhet av ämnet (Olsson & Sörensen, 2011). Eftersom det finns en önskan om att förstå samhället eller ett fenomen är det därför vanligt att inte på förhand bestämma hur många intervjuer som ska göras utan att istället intervjua tills forskaren anser att den nått en mättnad i svaren. Med mättnad menas att liknande svar upprepas i intervjuerna och att forskaren därför inte längre får några nya svar. (Ahrne & Svensson, 2015) Om inte intervjuerna rör just

arbetsplatsen eller hemmet är det bättre att genomföra dem i en neutral miljö där respondenten inte riskerar att färgas av sin roll i miljön (Ahrne & Svensson, 2015).

2.4

Urval

Urvalet av intervjudeltagare skedde genom godtyckligt urval och kontakt via sociala medier, så som Instagram, Facebook och bloggplattformen Nouw. Gemensam nämnare för deltagarna var att de var aktiva på sociala medier och att de kände till fenomenet med bildmanipulerande appar. Kunskaperna och i vilken utsträckning apparna och de olika sociala medie-kanalerna användes av deltagarna varierade.

2.5

Forskningsetiska överväganden och GDPR

För att säkerställa att intervjudeltagarna känner sig trygga har ämnet och hur deras uppgifter ska hanteras berättats i förväg. Under intervjuerna har inga direkta frågor om hur personerna själv väljer att manipulera sina bilder ställts, detta eftersom det finns en risk att eventuell

bildmanipulering beror på personliga komplex eller en låg självkänsla vilket kan vara känsligt och något som kan förvärra en okänd situation. Istället har all information gällande individernas egen bildmanipulering eller eventuella komplex varit någonting som respondenterna själva har berättat om på eget initiativ.

Alla deltagare i intervjuerna informerades om att deltagandet var frivilligt och att de i studien kommer att vara anonyma. Intervjuerna spelades in med röstmemon på telefonen. Alla deltagare har godkänt inspelning av intervjuerna med vetskapen om att intervjuerna kommer att finnas tillgängliga i intervjuarens telefon, döpt enbart efter plats för intervjun, och sparas fram till den 31 december 2019. Varken i inspelningar eller transkribering förekommer några namn eller andra personuppgifter om de intervjuade för att följa riktlinjerna för GDPR. Vid transkribering har intervjuerna namngetts efter vilken intervju i ordningen det handlar om. I resultatet beskrivs respondenterna som respondent 1, 2, 3, 4 och 5.

2.6

Genomförande av intervjuer

Intervjudeltagarna har kontaktats via plattformar som Facebook, Instagram och bloggportalen Nouw. Detta eftersom användandet av sociala medier är en central del i forskningsfrågan och det därför är rimligt att anta att de som bör intervjuas går att finna på sociala medier. I studiens inledande fas var tanken att använda fokusgrupper men då flera av de tillfrågade uttryckte att de hellre ställde upp på enskilda intervjuer togs beslutet att använda enskilda samtalsintervjuer, för att säkerställa att alla respondenter kände sig bekväma att svara så ärligt som möjligt på

frågorna.

Efter att fem kandidater valts ut bokades plats och tid med de enskilda individerna och intervjuerna genomfördes på respondenternas begäran på olika caféer i Malmö och Lund samt på Malmö Universitet. Varje intervju varade mellan 45 minuter till en timme och inleddes med några grundläggande frågor om respondentens sociala medie-vanor och vilka bildmanipulerande program och appar de kände till.

Därefter följde en samtalsintervju där några förbestämda frågor (se bilaga 1) och ämnen följdes av följdfrågor och diskussioner för att få ett så brett och nyanserat resultat som möjligt.

Frågorna som intervjuerna utgick ifrån handlade om vad personen själv kände inför dessa appar och program, vad de trodde att användandet av bildmanipulerande appar grundade sig i, vilken roll sociala medier spelat för utvecklingen av dessa appar samt hur de trodde att unga kvinnors identitetsskapande kunde påverkas av detta. I intervjuerna har forskaren haft en aktiv och deltagande roll för att på så sätt stimulera diskussionen för att nå djupare förståelse. Detta för att visa på att forskaren känner till de olika fenomen och de referenser som nämns och på så sätt också öppna upp för en större diskussion kring ämnet. Under intervjun visades också två stycken bilder, en av dem manipulerade genom tidigare nämna app, Facetune, och en version av bilden som inte manipulerats. Bilderna användes för att lyfta frågor om vad som anses vara acceptabel manipulering eller redigering och vilka tankar som väcks när man möts av manipulerade bilder. Bilderna som användes presenteras i resultatet. Intervjuerna spelades in med hjälp av röstmemon i mobiltelefonen och transkriberades sedan.

2.7

Bearbetning och analys

För att analysera den data som samlats in genom kvalitativa intervjuer kan man kategorisera resultatet i begrepp eller ämnen för att finna gemensamma nämnare och nyckelord (Larsen, 2009) vilket i det här fallet är tre huvudkategorier: bildmanipulering, sociala medier och identitet.

När kvalitativa intervjuer används som metod är respondenterna de primära källorna och deras svar står i fokus för analysen. Deras svar kan i olika utsträckning vara betingade av frågorna som ställs och är också inte en direkt tillgång till respondenternas känslor eller erfarenheter utan är enbart representerade genom intervjun. (Silverman, 2015) Detta måste vid analysen tas i beaktande och det är också därför rimligt att kritiskt analysera svaren i relation till frågan som ställdes (Ekström & Johansson, 2019). Detta har i det här fallet gjorts genom att redan under intervjun ställa motfrågor för att kontrollera att resultatet inte färgats av respondentens uppfattning av intervjuarens ställning i frågan.

Intervjuerna har därför för den här studien transkriberats efterhand som intervjuerna genomförts för att kunna varva analys och intervjuer. Detta är enligt Ahrne och Svensson (2015) ett

effektivt sätt att både säkerställa att forskningsfrågan besvaras och för att kunna se när man uppnått en mättnad i antal svar man får (Ahrne & Svensson, 2015). Frågor och svar har sedan kategoriserats för att finna olika mönster och kopplingar. Denna data har sedan ställts i relation till tidigare teori och forskning för att på så sätt kunna besvara forskningsfrågan. Intervjuerna har inte transkriberats ordagrant utan istället har fokus legat på att transkribera det resultat som

är relevant för studien och kan kopplas till något av de tre ämnena: bildmanipulering, sociala medier och identitet.

2.8

Metoddiskussion

Intervjuer är enligt Ahrne och Svensson (2015) en av de mest effektiva metoder att använda för att studera ett fenomen. Detta eftersom man genom en intervju kan samla in stora mängder information, framför allt gällande upplevelser, känslor och erfarenheter (Ahrne & Svensson, 2015). Det finns dock en risk att de som intervjuas påverkas av den som intervjuar och att de därför tolkar och svarar på frågorna utifrån denna påverkan (Bryman, 2011). Samtidigt finns det en fördel i den fria tolkningen när det gäller respondenternas frihet att berätta. Eftersom

frågorna inte är knutna till förbestämda svar, som i en enkät, finns det utrymme för respondenten att komma med egna reflektionen och på sitt eget språk och med egna

referensramar beskriva sina erfarenheter och upplevelser. Problemet här uppstår när forskaren sedan ska tolka resultatet eftersom det inte är säkert att tolkningen som görs är vad den intervjuade personen menade. (Ahrne & Svensson, 2015) Här hade en enkätundersökning möjligen kunnat erbjuda ett större underlag vilket i sådana fall hade kunnat stärka forskarens tolkning av resultatet (Sveningsson, Lövheim & Bergquist, 2003). På samma sätt som

respondenten kan påverkas av intervjuaren kan också resultatet och forskarens tolkning färgas av forskarens egna subjektiva benägenheter eller sympatier (Bryman, 2011). Det är också viktigt att ta i beaktandet språket och identitetens påverkan på intervjun. Genom att uttrycka oss på ett visst sätt formar vi också vår identitet, det är därför möjligt att personen som intervjuas använder en viss typ av språk eller ger en viss typ av information i syfte att forma sin egen identitet snarare än att besvara forskarfrågan genom att berätta sin bild av verkligheten. (Ahrne & Svensson, 2015)

En annan svaghet med metoden är att den ger en relativt begränsad bild av ett fenomen eftersom resultatet är knutet till de intervjuade personernas personliga erfarenheter och tolkningar. Resultatet bör betraktas som ett resultat av ett samtal på en viss plats vid en viss tidpunkt och det är sällan möjligt att generalisera eller applicera på en hel population. (Ahrne & Svensson, 2015) Eftersom intervjuerna är svåra att generalisera bör därför eventuella slutsatser ej

appliceras som en beskrivning av en hel population eller ett helt fenomen utan istället ligga till grund för en teori kring en sluten del av fenomenet (Bryman, 2011). Det går därför inte att utesluta att resultatet av studien varit annorlunda om den kompletterats med en enkät. Det är också möjligt att resultatet hade blivit annorlunda om forskaren valt att ta en passiv roll i intervjuerna. Detta är dock en övervägning som gjordes och den aktiva rollen valdes för att nå

mer personliga åsikter och erfarenheter, som möjligen inte nämnts om inte forskaren valt att engagera sig i intervjun och visa på förståelse för fenomenet och de referenser som togs upp. Det bör också tas i beaktande att antalet respondenter är för lågt för att kunna dra några generella slutsatser som kan anses applicerbara på en hel population eller på alla kvinnor i åldern 18-28 år. Det är möjligt att en studie gjord med andra deltagare eller ett större antal deltagare hade visat på ett annat resultat. De svar som framkommer i resultatet är dock baserade på respondenternas allmänna uppfattningar som sträcker sig utanför deras egna personliga upplevelser och kan därför ändå ses som underlag för en viss insyn i fenomenet.

2.9

Validitet och reliabilitet

Trovärdigheten är kvalitativa studiers nackdel (Trost, 2010). För en ökad trovärdighet kan några av de grundläggande frågorna presenteras (Trost, 2010), vilket i det här fallet har gjorts och finns bifogade i bilagorna. I intervjuer är det inte heller möjligt att vara helt opartisk vilket kan påverka resultatet (Trost, 2010). För att i största möjliga mån undvika att intervjuarens egna tankar och erfarenheter färgar intervjun allt för mycket har både för- och nackdelar öppnats upp för diskussion för att möjliggöra flera olika ingångar och skapa balans i intervjun. Då kvalitativa intervjuer bygger på en undersökning av människors tankar, upplevelser och känslor går det inte heller att säkerställa att svaren som fås inte förändrats om frågan ställs vid ett senare tillfälle (Trost, 2010). Vid kvalitativa intervjuer är också tolkningen av frågan som ställs en del av svaret (Trost, 2010), i detta fall kan en sådan tolkning ligga i begreppen identitet och bildmanipulering.

3

Teori

I detta kapitel presenteras teori som är relevant för studien. Teorin behandlar det bildbaserade samhället, bildens betydelse för identiteten och ger en grundläggande förståelse för begreppet självrepresentation. Teorikapitlet beskriver även utvecklingen av bildmanipulerande program samt hur denna utveckling förändrat vårt sätt att se på samhället, vilken är betydande för denna studie.

3.1

Det bild baserade samhället

Bourdieu (1990) beskriver fotograferandets viktigaste sociala funktion som ett sätt att odödliggöra och hedra familjelivets högtider och därmed bidra till familjens sammanhållning och känslan av att vara en enhet. Susan Sontag (1981) instämde med Bourdieu men utvecklade hans resonemang till att fotografiet skulle vara ett verktyg för att befästa minnet av och på ett symboliskt vis återupprätta familjelivets kontinuitet och räckvidd (Sontag, 1981), någonting som förändrats ytterligare sedan sociala mediers intåg i samhället (Olsson, 2017). Internet har inneburit en förändring i hur människor kommunicerar men användarnas självuppfattning tenderar inte att ha förändrats så länge det rör sig om anonymt nätverkande (Turkel, 1996). Men i takt med att tekniken utvecklats har också bilderna blivit en allt mer central del av Internet och vår kommunikation (Olsson, 2017).

3.2

Bilderna i sociala medier

Ulrich Beck (1992) skriver i sin bok Risk society Towards a new modernity att de som växer upp i ett individualiserat samhälle lär sig att uppfatta sig själva som utgångspunkten för handlingar och relationer (Beck, 1992), vilket avspeglas i bildbruket på sociala medier. Den tidigare synen på fotografiets sociala funktioner har därmed också förändrats till en ökad individualisering av bildbruket. (Olsson, 2017)

Genom sociala medier skapas också möjligheter till att experimentera och laborera med olika identiteter och genom att utveckla en mellanvärld där olika fasta identiteter löses upp till olika former av hybrider eller utvalda delar av identiteten, produceras också den moderna

drömvärlden (Johansson, 2002). I dagens sociala medier-landskap agerar bilder snarare som temporära, visuella uttryck än permanenta minnen och det är genom dessa visuella uttryck vi bygger upp vår identitet (Serafinelli, 2018).

Johansson (2002) menar att dessa drömvärldar ändå är hämtade och grundade i den sociala verkligheten och därför beroende och förenad med denna. Bilderna som publiceras på sociala medier har vid någon tidpunkt ägt rum, vilket gör dem verkliga, samtidigt är de också utvalda för att spegla den bästa version av självet vilket styrs av de visuella koder som råder (Eriksson & Göthlund, 2012).

Det går alltså inte på något enkelt sätt att särskilja den imaginära och sociala verkligheten, samtidigt som det utsträckta självet allt mer växer fram ur den imaginära verklighetens experiment med självuppfattningar och identiteter (Johansson, 2002).

3.3

Självrepresentation

Tanken på självidentiteten som någonting som individen själv formar genom sin interaktion med sina medmänniskor och alltså någonting som ständigt skapas och återskapas presenterades redan på 1930-talet av Georg Herbert Mead (Mead, 1972). Det är utifrånperspektivet som gör att vi kan se oss själva som ett objekt och det är i sin tur objektifieringen av oss själva som är grunden för självmedvetenhet (Blumer, 1969).

En annan teori kopplat till självet och identiteten är att vardagslivet är en samling scener där sammanhanget och publiken avgör hur vi presenterar oss själva (Goffman 2009). Goffman (2009) menade att alla sociala sammanhang är scener där vi mer eller mindre väljer vårt framträdande vilket grundar sig i människors vilja att styra andra människors intryck av dem. Men det finns också de delar av vardagslivet som inte är en scen, de stunder som inte utspelar sig inför publik. Ett exempel på detta är när vi väljer kläder på morgonen för att kunna styra vilket intryck som människor ska få av oss under dagen, eller när vi medvetet väljer att

publicera någonting på sociala medier medan en annan bild eller en annan händelse förblir i det dolda och privata. (Olsson, 2017) Enligt Serafinelli (2018) finns det också skillnader i hur vi väljer att representera oss på olika plattformar, det finns till exempel skillnader i vilken typ av bilder vi väljer att lägga upp på LinkedIn jämfört med Facebook där syftet med vår

representation har olika mål.

3.4

Bilden och identiteten

Schoug (2001) beskriver ansiktets betydelse för identiteten som något som funnits länge och går att se tydligt om man tittar på ID-handlingar där ansikte och namn kopplas ihop och vi är just den personen med det ansiktet. Om en person såg en bild på sitt eget ansikte skulle hen

förmodligen tänka ”där är jag” men om en person såg en bild på sin hand skulle denne tänka ”där är min hand” (Olsson, 2017). Medan ansiktet är kopplat till den vi är så är resterande kroppsdelar mer betraktade som ägodelar eller något som visserligen tillhör vår kropp – men det är inte vår identitet (Schoug, 2001).

Viljan att ”bli någon” handlar idag inte enbart om att bli känd eller framgångsrik utan syftar också till den moderna synen på människors egna ansvar i sitt eget liv, vilket också påverkar hur vi ser på identitetsskapande (Eriksson & Göthlund, 2012). I massmedierna är det professionella medieproducenter som skapar berättelser om kända människor men i sociala medier har alla människor möjligheten att själva spela rollen som kändis inför en egen krets av följare (Olsson, 2017). Enligt Eriksson & Göthlund (2012) har detta också gett en bild av att vår identitet, både den inre och den yttre, handlar om ett eget och aktivt arbete med oss själva och i detta har bilderna fått en instruerande funktion. Samtidigt som vi genom våra visuella uttryck letar efter det autentiska jaget, är de visuella uttrycken också ett sätt att själva skapa detsamma (Göthlund, 1997).

Inom konsthistorien går att det att se hur bland annat genusidentiteter både avspeglats, skapats och upprättats genom bilder i de olika tidsperioderna (Eriksson & Göthlund, 2012). Därefter har livsstilsmagasin och reklambilder gett oss bilden av medelklassmänniskans ideala liv där varje enskild detalj ger uttryck för en identitet (Eriksson & Göthlund, 2012) och numera är det de sociala medierna som med sina iscensatta glimtar av vardagen (Olsson, 2017) ger oss de visuella koderna som vi förhåller oss till (Eriksson & Göthlund, 2012). Ofta tas bilderna i det enda syftet att laddas upp på sociala medier och för många innebär detta att det vardagliga livet anpassas till mediepubliceringen (Olsson, 2017). Sanna Gillberg (2014) uttrycker det som att den digitala sfären sammanflätats med den analoga världen i så stor utsträckning att den mediala världen har börjat konkurrera med den levda verkligheten om att vara den primära verkligheten.

3.5

Selfies och självporträtt

Bilder på oss själva tycks idag prioriteras högre än vår omgivning eller personerna runt oss och den största kategorin av bilder på Instagram är så kallade selfies, en typ av improviserat

självporträtt där fotografen självmedvetet tittar rakt i kameran på nära håll, antingen direkt eller via en spegel (Olsson, 2017). Selfies form av självporträtt har diskuterats av psykologen John Suler (2015) som skiljer mellan ”objektiva” och ”subjektiva” självporträtt. De objektiva tas ofta från längre avstånd och ger illusionen av att porträttet skapats av någon annan medan det i det subjektiva porträttet är uppenbart att personen själv håller i kameran (Suler, 2015).

Konstnärliga porträtt syftar vanligen till att kommunicera djupare symboliska innebörder, utforska det egna jaget eller gestalta något allmängiltigt. Genom selfien skapar vi istället en fantasifull och fördelaktig representation av det egna jaget snarare än att utforska det. (Olsson, 2017; Suler 2015) Det blir en iscensatt identitet av den vi vill vara, vilket blir en del av jaget (Eriksson & Göthlund, 2012).

Olsson (2017) beskriver hur selfien numera är ett eget varumärke och hur det har att göra med ansiktets starka koppling till vår identitet (Olsson, 2017). Gómez Cruz & Thornham (2015) menar också att selfies snarare bör ses som en självrepresentation och skildring av självet, som formats av sociala och tekniska förutsättningar, snarare än ett narcissistiskt fenomen som enbart har en negativ inverkan på den som är en del av det.

I en studie av Choi & Behm-Morawitz (2018) som berörde selfie-vana studiedeltagares digitala kunskaper och vanor svarade majoriteten av deltagarna att selfies skapar meningsfullt innehåll på sociala medier och att bilderna ofta är knutna till minnesvärda upplevelser eller känslor. Samma studie uppmärksammade också ett noterbart digitalt kunnande och en positiv inställning till andra medieproduktioner hos de som regelbundet laddade upp selfies (Choi &

Behm-Morawitz, 2018). Samtidigt har det också visat sig att de unga kvinnor som tar många så kallade ”selfies” och använder mycket filter eller bildmanipulation och redigering också är de som i högst grad riskerar en ohälsosam relation till sin kropp och väljer att göra skönhetsingrepp (McLean, et.al. 2015; Daalmans et.al 2016).

3.6

Bildmanipulation

Enligt Karlsson Sjöberg (2017) är begreppet retuschering brett och faller ofta samman med manipulering och det är ofta en tunn gräns mellan att förbättra en bild och skapa något som inte är verkligt. Photoshop, som appar som Facetune inspirerats av (Solon, 2018), har på många sätt förändrat den digitala bildens möjligheter och kan också sägas ha haft en påverkan på hur vi ser både världen och oss själva (Campbell, 2010). 2003 användes bland annat ett fotografi i LA Times där en soldat står med vapen och höjd hand framför en man på flykt som har sitt barn i handen – men bilden var ett montage. Både soldaten och mannen var på plats när bilden togs, men två olika bilder hade klippts ihop till en, kanske för att göra budskapet starkare. (Karlsson Sjöberg, 2017)

3.7

Bildmanipulation och ideal

Inom marknadsföring är det inte många annonser som inte bearbetats med Photoshop och programmet har också öppnat upp för hur vi kan framställa produkterna i våra annonser, kanske främst inom skönhetsindustrin eftersom Photoshop också bidragit till en förändrad syn på skönhet och en illusion om det perfekta utseendet (Campbell, 2010). Jones (2013) menar att alla globala bilder på något vis har behandlats i Photoshop och att människor numera förväntar sig att någonting gjorts med bilderna trots att de samtidigt fortsätter kräva att bilderna ska

representerar verkligheten. Jones (2013) menar också att bildmanipulation har existerat så länge tekniken gjort det möjligt, och att människor med hjälp av bildmanipulation alltid plockat bort och lagt till element i en bild för att den ska passa ett särskilt syfte.

Hårt retuscherade bilder i reklamsammanhang har länge mött kritik och under de senaste åren har flera länder stramat åt sina regelverk gällande retuscherade eller manipulerade bilder på offentliga platser (Juhlin, 2018). Några länder har dessutom valt att kräva en märkning på bilderna i form av en varningstext som talar om att bilden är manipulerad och därmed inte kan ses som verklig (TT, 2017).

Samtidigt menar Ames (2004) att det snarare handlar om motsatsen – att göra en bild mer verklig och levande. Enligt honom är retuschering, som gränsar till manipulering, snarare ett sätt att väcka liv i ett fruset ögonblick. Han menar att i verkligheten har modellen möjlighet att röra på sig och ofta står människor inte närmre än en halv meter ifrån och under en begränsad tid. Genom ett fotografi gör man istället det möjligt för andra att granska modellen på nära håll och under så lång tid som önskas. (Ames, 2004) Karlsson Sjöberg (2017) påpekar däremot att det är en viss plastig effekt, som uppkommer när bilden blir alltför utjämnad och retuscherad, som dominerar bildredigeringen idag – främst inom skönhet och mode.

Det finns också de som anser att varningssymboler på manipulerade bilder är att förhindra konstformen som det innebär att fotografera och bearbeta bilder (Jensen, 2017). Jensen (2017) menar att det istället skulle införas en märkning för bilder som inte är manipulerade för att uppmuntra företag att marknadsföra sig med bilder där modellerna ser ut som vem som helst och inte uppfyller de perfekta idealen som kan skapas i en dator. Han påpekar dock att det även där finns frågetecken och det skulle kräva att man sätter detaljerade riktlinjer på vad som anses vara oredigerad, retuscherat och manipulerat (Jensen, 2017).

Inom reklam och annan kommersiell användning av bilder arbetar de som står bakom materialet med att skapa en så kallad realitetseffekt, alltså ett skapande av en illusion som framställs som

en verklighetsåtergivning, trots att det kanske är hårt bearbetat material. Detta är dock fortfarande bara en önskad representation och inte verklighet. (Eriksson & Göthlund, 2012) I boken Representation: cultural representations and signifying practices nämns ett citat som lyder ”When is a sheep not a sheep? When it’s a work of art”. Citat är menat att beskriva hur en representation av någonting, även om den kan förstås och kopplas till någonting i det verkliga livet, fortfarande bara är en representation, i form av till exempel en bild eller ett konstverk, och inte verklig. (Stuart Hall, 1997)

Men Eriksson & Göthlund (2012) menar att det inte går att tro att mer realistiska bilder kommer att ändra på våra föreställningar om vad som är till exempel kvinnligt och manligt och

identiteterna kopplat till dessa, eftersom att bilder är kulturella representationer och därför inte kan erbjuda någon alternativ verklighet. Det går därför inte att säga att bilderna är den enskilda orsaken till ideal, bilden av identiteten eller de normer som ett samhälle upprätthåller, utan bör istället ses som en del av de budbärare som kulturen eller samhället använder sig av. (Eriksson & Göthlund, 2012)

3.8

Apparna som förändrar utseendet

Tidigare var hård redigering och bildmanipulation någonting som tillhörde kändisar eller modeller i magasin och reklamkampanjer, någonting som sociala medier, filter och

bildmanipulerande appar förändrade. Numera ser vi de överallt i våra egna flöden, bland släkt, vänner och okända människor. (Brucculieri, 2018)

I Appstore finns det flera appar som syftar till att förändra ditt utseende på bild, några endast med syftet att göra dig smalare (Appstore, 2019). Plastikirurger har vittnat om hur unga kvinnor numera tar med sig en bild på sig själv där de använder Snapchat-filter för att visa vad de vill uppnå med operationen men enligt Engeln, professor i psykologi på Northwestern University, finns det också andra problem. Hon menar att det finns en risk att det verkliga utseendet är någonting som glöms bort och att den filtrerade versionen är hur vi tror att vi ser ut. (Brucculieri, 2018)

Med Snapchats filter är det visserligen uppenbart att bilden är manipulerad och att bilden inte speglar verkligheten, men det finns ett annat problem. De flesta filter gör huden slätare ansiktet smalare och både läpparna och ögonen blir större, någonting som passar det västländska idealet – och har fått unga kvinnor att vilja operera sig för att uppfylla det. (Brucculieri, 2018)

Appen Facetune släppte sin första version i samband med att ordet selfie blev årets ord (Solon, 2018) och appen har blivit synonymt med ett helt fenomen som också mött kritik, främst för dess funktioner som gör det möjligt att inte bara förbättra bilden utan förändra ansiktsform och kroppsform (Tiffanyferg, 2019). Tiffanyferg (2019) har 165 tusen prenumeranter på sin Youtube-kanal och i hennes video om Facetune som fenomen och dess möjliga negativa effekter ifrågasätter hon funktioner som tillåter dig att göra plastikkirurgi i telefonen och menar på att det är funktionerna i sig som är skadliga. Hon menar att det inte spelar någon roll om flera av de stora förebilderna är öppna med att de manipulerar sina bilder eller överdriver sin

retuschering. (Tiffanyferg, 2019)

Skaparna bakom Facetune har uttalat sig angående appens genomslag och menar att deras syfte inte var att skapa en app för manipulering av kroppsformer men säger samtidigt att det inte är deras uppgift att avgöra hur människor ska använda appen. De menar att sociala medier är en regisserad version av verkligheten och att somliga människor är bättre på att klippa sin verklighet än andra. (Solon, 2018)

4

Resultat

I detta kapitel har resultatet av de kvalitativa intervjuerna sammanställts. Resultatet har

kategoriserats utifrån tre olika ämnen; bildmanipulation, sociala medier och identitetsskapande. Under varje kategori presenteras de olika respondenternas tankar, åsikter och erfarenheter om ämnet. Detta för att kunna urskilja eventuella likheter eller skillnader i respondenternas svar men också för att kunna se eventuella mönster mellan de olika nyckelorden som kan besvara frågeställningen.

4.1

Identitetsskapande

Nedan följer resultatet från de olika enskilda intervjuerna som berör ämnet identitetsskapande.

4.1.1

Respondent 1

Respondenten säger att det blivit mer accepterat att ha en identitet på nätet och en i verkliga livet. Hon menar att alla i någon utsträckning gjort det och att det på något sätt är underförstått att alla andra också gör det. Hon berättar att hon inte känner en enda aktiv användare av sociala medier som inte förvränger verkligheten på något sätt. Enligt respondenten handlar Instagram idag enbart om att skapa sig ett alternativt jag och att sociala medier används som ett verktyg för att skapa sig en annan identitet och ”bli någonting”. Genom sina kanaler skapas en så förfinad bild av verkligheten som möjligt för att attrahera så många följare som möjligt. Det är enligt respondenten en önskad version av sig själv som skapas.

4.1.2

Respondent 2

Enligt respondenten handlar bildmanipulering och redigering mycket om självkänslan och om att vilja må bra själv. Det är en strävan efter att se perfekt ut och ha ett perfekt flöde för att då kunna må bättre i sig själv vilket enligt respondenten egentligen inte fungerar.

Respondenten säger att snapchat-filter eller ett visst utseende absolut kan kopplas till en identitet, eftersom det är kopplat till den du är på sociala medier. Om ett filter gör att du känner dig mer självsäker och det döljer eller förskönar sådant du tidigare känt dig osäker med, och du då känner dig annorlunda, så är det enligt respondenten nog lätt att koppla samman utseendet med den önskade identiteten. Respondenten berättar att hon själv använt fillers efter att ha testat i Photoshop och menar att detta inte behöver tyda på en identitetskris. Samtidigt menar hon att

det kanske kan föra den verkliga identiteten närmre den virtuella då man känner igen sig i personen man är med filter. Hon säger också att det finns en risk att Snapchat blir den nya spegeln och hon själv känner personer som inte använder någon annan kamera än den på Snapchat. Detta eftersom den bekräftar den egna bilden av ens utseende då den spegelvänder bilden, men också på grund av de filter som personerna blivit mer vana vid än sitt naturliga utseende.

4.1.3

Respondent 3

Respondenten säger att det är lätt att bli två olika personer, en på sociala medier och en i verkligheten. Det kan enligt respondenten till exempel handla om att man framställer sin personlighet på ett annat sätt. Hon menar att man på Instagram kan vara en häftig och självsäker person även om man i verkligheten är en väldigt blyg och osäker människa. Respondenten säger att detta påverkar ens liv även utanför sociala medier eftersom identiteten på nätet kan leda till förväntningar på din verkliga person. Detta kan i sin tur leda till ökad osäkerhet när du inte kan leva upp till den personen som andra människor tror att du är. Samtidigt, säger respondenten, smälter de här personerna på något sätt ihop. Hon menar att man gör många val baserat på Instagram och hon tror att unga kvinnor idag tenderar att leva mer där än i verkligheten. Hon menar att människor lever som den fantasiperson de själva hittat på.

Respondenten säger också att det handlar om en typ av varumärke som man försöker

upprätthålla bilden av, både för sig själv men också för att imponera och kanske slutligen också bli den man önskar att man var. Respondenten menar att någonstans i den bild som förmedlas finns ju den verkliga versionen och att många nog lurar sig själva att de faktiskt är den

karaktären som de förmedlar utåt. Så småningom blir den bilden som förmedlas till andra sanningen för en själv.

4.1.4

Respondent 4

Respondenten säger att det är självklart att livet och identiteten påverkas av sociala medier på något sätt. Som exempel tar hon en person som lägger upp bilder på hur hårt personen festar och sedan får mycket likes. Hon förklarar att detta kan sporra en person till att upprätthålla det livet för att ha någonting att visa upp på sociala medier. Det kan då i slutändan leda till att personen festar ännu mer och ännu hårdare och då påverkas den verkliga personen av den påhittade karaktären på sociala medier. Hon menar att även om personerna och identiteterna på sociala medier och verkliga livet är helt olika flätas de ändå samman och det är ofta den verkliga

versionen som får ta eventuella konsekvenser av detta. I det fall hon tar upp kan det till och med innebära en fara för hälsan. Respondenten säger också att de manipulerade bilderna kan leda till en mindre identitetskris, kanske främst för de som jobbar med sociala medier eller spenderar mycket tid och energi där. Hon ger som exempel kända influencers där följarna är mer

intresserade av ytan och lyxen än personligheten och detta blir en fasad som måste upprätthållas för varumärket och inkomsternas skull.

Hon tror också att filter och bildmanipulation handlar om en önskan om att bli den andra versionen av sig själv, någonting som för vissa även leder till skönhetsingrepp. Dock, säger respondenten, är det inte säkert att livet förändras för att du har vad du anser vara rätt utseende. Hon menar att man troligen blir besviken om det är detta man vill uppnå. Hon tror att många förknippar filtret och utseendet med en person som inte finns och den personen går inte att nå bara genom att förändra sitt utseende.

Enligt respondenten handlar bildmanipulationerna om ett tänk att man skulle kunna se ut så om man bara gjorde si eller så och därför är det inte heller fejk. Personen har en dröm om att se ut så och förhoppningsvis kommer personen någon gång att faktiskt ha det utseendet och då kommer bilden att bli på riktigt. Själv brukar hon smalna av ansiktet och kroppen lite eftersom hon under sina studier gått upp i vikt. Hon resonerar som så att om hon bara blev bekväm med att hålla in kinderna så skulle hon ju faktiskt se ut som på bilden, då är det ju så hon ser ut. Hon säger också att hon kan tänka sig att äldre kanske tar bort rynkor eller liknande och att det för dem då inte är en lögn. De vet hur de har sett ut innan så det är ju på så sätt sant och verkligt. Respondenten säger att om man manipulerar sitt utseende tillräckligt ofta blir det sant. Hon tror också att det kanske hade haft mindre påverkan på en om redigeringen av bilder hade gjorts enbart för ens egen skull och man behållit bilderna för sig själv. Men när bilderna delas på sociala medier och ens kompisar gillar bilderna utan att säga att det inte ser ut som en själv, då blir det enligt respondenten som en bekräftelse på att det är så du ser ut, att personen på bilden faktiskt är du. Samtidigt säger hon, så vet man ofta att man har manipulerat bilden, men den genererar mer likes och då är det självkänslan hos den verkliga versionen som sänks. Samtidigt som relationen till identiteten på nätet förstärks.

4.1.5

Respondent 5

Respondenten menar att bildmanipulering handlar om mer än utseendet, det handlar om att personerna vi skapar på nätet, identiteterna vi hittar på, måste ha ett matchande skal. Enligt henne handlar det om att leva upp till fantasin både på utsidan och insidan och genom

personligheten. Risken med de bildmanipulerande apparna och sociala medier, menar respondenten, är att man till slut tappar vem man är och vad man egentligen vill. Hon själv berättar hur hon efter att ha bott i Australien där livet gick väldigt bra för henne kände ett behov av att upprätthålla den bilden när hon kom hem. Hon berättar hur hon egentligen inte alls mådde bra men hur hon ändå fortsatte bygga på den perfekta versionen av hennes liv på Instagram. När hon då träffade någon som sett vad hon lagt upp på sociala medier var hon tvungen att låtsas vara någon hon egentligen inte alls kände att hon var. Hon säger att somliga kanske kan skilja på personerna eller identiteterna men för andra är det nog svårare. Hon tror att de som väljer att operera sig för att se bra ut på sociala medier har tappat greppet om verkligheten och lever mer i sociala medier än i det verkliga livet. Enligt respondenten har appar som Facetune bidragit till detta eftersom det genom dessa appar går att skapa sitt eget jag som slutligen blir en själv, trots att det bara är en fasad. Hon menar att det är en fantasibubbla där vi gör om vår egen identitet. Respondenten säger att hon upplever att unga kvinnor lever mer i sociala medier än i

verkligheten, vilket hon också tror kan ha ett samband med den ökade psykiska ohälsan. Hon menar att de lever i en fantasivärld som inte existerar och som inte går att uppnå och att de tappar kontakten med verkligheten, vem de är och varför de gör som de gör. Hon uttrycker det som att tappa sig själv och sin identitet.

4.2

Sociala medier

Nedan följer resultatet från de olika enskilda intervjuerna som berör ämnet sociala medier.

4.2.1

Respondent 1

Respondenten menar att vi genom sociala medier har skapat en annan dimension där vi kan måla upp vilka vi är och hur vi vill vara, samt hur vi lever våra liv, för att sedan få andra människor att köpa den dröm vi menar att vi lever i. Hon menar att det är som om vi får ett rus av likes och bekräftelse men att det inte är äkta, att det inte går att komma ifrån vem man är i det verkliga livet. Respondenten säger att hon ofta ser människor visa upp sig själva och sina liv på sociala medier på ett sätt som inte stämmer överens med verkligheten. Hon säger vidare att det genom sociala medier är möjligt att framstå som en helt annan person och att appar som Facetune och liknande bidrar väldigt negativt till detta. Hon uttrycker att unga kvinnor skapar ett alternativt jag som de visar upp, att de skapar en person som de önskar att de var, kanske i hopp om att själva må bättre men att det nog aldrig kommer fungera. Hon förklarar det med att säga att oavsett om man väljer att berätta om sitt liv på ett visst sätt, använda Facetune eller

operera sig efter snapchat-filter så handlar det i grunden om en önskan om att vara någon man inte är. Oavsett om det är personligheten eller utseendet man vill framställa annorlunda så har det enligt respondenten samma bakgrund, vilket är att vilja ändra på sig själv, och sociala medier är ett verktyg för att på olika sätt förmedla den där drömmen.

Respondenten säger också att det faktum att några lyckats kapitalisera på det här fenomenet som sociala medier är och lyckats bygga en karriär på sina kanaler, gör att det också blir någonting att eftersträva och det i sin tur driver människor till att skapa den här förvrängda verkligheten. Detta eftersom de vill ha fler följare eller för att andra ska tro att den där karaktären med det livet är den du är.

4.2.2

Respondent 2

Respondenten säger att sociala medier är en av anledningarna till att Facetune har uppfunnits. Hon tror att skaparna kände ett behov av appen och att de hade en tanke om att folk skulle nyttja den för att få bättre självförtroende, även om självförtroendet bara gäller på nätet.

Hon förklarar att de som följer dig på Instagram ofta är personer som inte känner dig och då kan man vara vem man vill. Du skapar din egen produkt och säljer dig själv till dina följare och om du ser bra ut får du fler följare. Hon menar också att det är lätt att ha bättre självförtroende på sociala medier. Hon beskriver att det är som när man sminkar sig och klär upp sig, att det är självklart att man mår lite bättre då, man får bättre självförtroende. Det är enligt henne samma sak med manipulerade eller redigerade bilder eller när man väljer vilken bild man vill visa på Instagram. Hon menar att hon alltid hade velat må så som hon gör på sociala medier eller när hon gjort sin fin på helgen.

Sociala medier bidrar enligt respondenten till att skapa ideal och att sprida dem vidare. Hon menar att hon själv började fylla sina läppar när hon såg att andra gjorde det. Innan hade hon bara sätt Hollywoodfruar och kändisar göra det, det var enligt respondenten ingen i kassan på ICA som hade fyllda läppar. Numera anser hon att människor använder fillers i större

utsträckning och att det framstår som en liten sak att göra på sociala medier. Respondenten säger också att det är svårt att avgöra vad som är på riktigt och inte på sociala medier. Hon själv berättar att hon hade tyckt det var befriande att se att någonting inte såg ut som på Instagram där allting ser perfekt ut och det skulle vara skönt att veta att personer som framstår som perfekta inte är det.

4.2.3

Respondent 3

Respondenten menar att alla är kändisar i sin egen värld idag och att många drömmer om att bli influencers. Hon säger också att perfektionen som finns på sociala medier sätter en press på unga kvinnor och hon tror att de som spenderar mycket tid på Instagram i större utsträckning skulle vilja göra plastikkirurgi. Hon nämner precis som respondent 2 att fillers är vanligt, eftersom det både är billigt och att många gör det, att det på grund av sociala medier och vetskapen om att många gör det inte känns som en stor grej längre. Hon säger också att det visserligen finns fler sätt att operera sig på idag men att det också finns en ökad efterfrågan på grund av sociala medier och olika filters och appar som gör att även de som inte använder fillers kan få det att framstå som det.

Att man visar en perfekt yta och ett perfekt liv på Instagram tror respondenten handlar om att vi ser upp till andra på sociala medier men också ett behov av att visa upp oss själv. Instagram, säger hon, handlar mycket om inspiration och att vara sitt eget varumärke. Enligt respondenten handlar det om att sälja in sig själv till sina följare och det är enkelt att vara vem man vill och skapa ett flöde som passar den drömmen man har. Hon menar också att även om hon vet att det mesta inte är helt verkligt eller väldigt vinklat och redigerat så jämför hon sig ändå med vad hon ser och känner själv ett behov av att visa upp det perfekta livet och det perfekta utseendet. I slutändan handlar det om engagemang, likes och komplimanger, det finns en viss

tillfredsställelse i det menar hon.

4.2.4

Respondent 4

Respondenten säger att sociala medier är någonting som ständigt är närvarande i tanken. När hon bokade en resa var Instagram det första hon tänkte på och vilka bilder hon skulle kunna ta till sin profil där. Hon medger också att hon skulle bli väldigt besviken om hon såg tjock ut på alla bilder och att hon ibland glömmer varför hon gör saker. Egentligen reser hon för att hon vill surfa, inte för att det ska finnas bilder på det i sociala medier. Hon säger att det är lätt att hamna i det tankemönstret och att man då inte vet om man äter den fina rosa gröten för att den är god eller om man äter den för att den blir fin på bild.

Respondenten menar att man strävar efter perfektion och att man därför enbart visar upp det som är bra. Ett exempel hon ger är när hon genom Instagram sett sina tjejkompisar ha en lyckad och rolig utekväll tillsammans men när hon själv varit med har det inte alls varit så roligt som det i efterhand kunnat se ut som på sociala medier. Enligt respondenten handlar det mycket om

att skapa och visa upp bra innehåll i sina kanaler och att även om man inte är en influencer kanske man ändå drömmer om att få visa upp sig.

Enligt respondenten är det absolut möjligt att ha ett konto med ett parallellt liv eller vara någon som inte ser ut som en själv. Den man är på Instagram är nog ofta den man vill vara i

verkligheten. Det finns enligt respondenten säkert de som kan motivera människor medan de själva ligger på soffan för att de är bra på att skriva och porträttera sig själva. Någon annan kanske är miljöhjälte och räddar världen och någon annan kan vara modell genom ett annat ansikte. En fördel med det är enligt henne att personer som då följer dig inte alls vet vem du är, det går att ha lite distans till det, och då blir hatkommentarer eller liknande inte lika personligt eftersom du kan skilja på din identitet på nätet och den du egentligen är.

4.2.5

Respondent 5

Enligt respondenten är idealet inte någonting som skapats enbart av sociala medier, det har alltid funnits där i olika former och hon hänvisar till tidningar där många bilder är manipulerade och kroppar gjorts smalare, däremot anser hon att det har eskalerat med apparna. Enligt henne skapar och sprider sociala medier idealen och hetsen om att vara perfekt vilket då skulle kunna förklara en ökad efterfrågan på operationer och bildmanipulerande appar. Hon säger också att det blir en ond cirkel. Det som syns på sociala medier påverkar någon annan till att själva sprida det vidare.

Även respondent 5 nämner att det handlar om att sälja in sig själv, kanske egentligen mest till sig själv. Hon upprepar precis som föregående respondent att den version av sig själv som skapas i de bildmanipulerande apparna är den personen du vill vara och någon du själv ser upp till. Samtidigt som respondenten ser positiva saker med att kunna marknadsföra sig på sociala medier som till exempel frilansare så medger hon också att det sätter stor press på människor, kanske allra främst kvinnor. Enligt henne är det stora problemet att speciellt kvinnor jämför sig mycket med varandra.

Hon uppger också att hon inte tycker att det levs lika mycket i nuet längre utan att tankarna mer befinner sig i sociala medier och när något händer eller något ser fint ut är det en bild som genererar likes som är den första tanken. Respondenten uppger också att många nog vill ha det perfekta influencer-livet och att man kanske inte vill visa att man mår dåligt vilket i slutändan gör att man mår ännu sämre och känner sig ännu mer ensam. Hon tror också att det är lätt att känna sig som att man är bortglömd eller en ”nobody” om man inte har tiden eller resurserna att uppdatera eller ta snygga bilder. Hon uttrycker det som att man bara är, utan syfte eller mål.

Respondenten förklarar det som att många lever för Instagram och att de befinner sig i en fantasivärld som man sedan försöker uppnå i verkligheten. Det sker undermedvetet säger hon, det är enligt henne bara så det är. Hon uttrycker det som att vi lever i kameran eller filmkameran och sociala medier. Så fort något bra händer måste det delas med följarna för att kunna visa upp hur bra man har det och hur bra allt går för en. Hon upplever att många unga kvinnor, inklusive hon själv, inte alltid är medvetna om vad som händer omkring dem. Istället ligger ofta fokus på flöden och likes och om man inte får några likes tror man att man inte är omtyckt.

Men respondenten menar också att det finns positiva aspekter med de dubbla världarna. Det kan också vara lättare att öppna upp för sådant man kanske inte vågar prata om i verkligheten just eftersom det känns som en annan, avskild värld.

4.3

Bildmanipulation

Nedan följer resultatet från de olika enskilda intervjuerna som berör ämnet bildmanipulation. För diskussion kring bildmanipulation och vad som anses vara acceptabel retuschering har två bildexempel använts. Bild 1 är den manipulerade bilden och bild 2 är originalet som visades efter att respondenterna hade fått kommentera bild 1.

Bild 1. Manipulerad i Facetune. Bild 2. Originalbild så som den hämtades. Bilden är hämtad som stockfotografi från Pexels.com

4.3.1

Respondent 1

Respondenten upplever att Photoshop framstår som ett mer kreativt verktyg för flera typer av bilder medan appar som Facetune är specifikt framtagna för att manipulera utseendet och för att förbättra selfies till sociala medier. Om en fotograf redigerar sina bilder känns det möjligen lite mer som en konstform där man vill skapa en viss känsla eller ett visst intryck. Respondenten förklarar att hon upplever det som att individer som lägger ut redigerade selfies på sociala medier på något sätt enbart vill förvränga eller förbättra verkligheten. Respondenten upplever att man vill skapa någonting som inte är där.

Vidare säger respondenten att apparna har skapats som en effekt av sociala medier, ideal och efterfrågan. Spridningen av denna typ av bilder ger intrycket av att det är normalt och att det är såhär du ska se ut. Lättillgängligheten gör att det känns som att ”alla gör det”. Respondenten tycker det är sorgligt att tjejer känner sig så osäkra att de måste ändra på sig själv och säger att det samtidigt skapar en ond spiral. Om någon som är osäker i sig själv på grund av det ideal som sprids manipulerar sina bilder för att passa in, så sprider samtidigt den personen idealen vidare till andra som kommer utsättas för de här bilderna.

Respondenten menar att problematiken som finns kring dessa bilder inte försvinner även om man är öppen med att de inte är verkliga. Hon tror att det kanske har mindre påverkan om det är någon man känner som manipulerar sina bilder eller sprider en förskönad bild av livet på sina kanaler, eftersom man då vet att det inte är sant. Samtidigt förklarar hon att ögonen ser vad de ser och att det därför är svårt att inte jämför sig själv med det som dyker upp i flödet.

Enligt respondenten känns det som att öppenheten kring manipulerandet av bilder handlar om att lätta sitt eget samvete, inte så mycket för att man faktiskt förstår den stora problematiken i bilderna eller att man sprider ouppnåeliga ideal. Respondenten tror istället att om man säger att man manipulerar sina bilder så kan ingen kritisera dig för det sen, vilket är ett sätt att undvika kritik och hat. Enligt respondenten är det snarare ett sätt att hävda sig själv och rättfärdiga det man gör istället för att erkänna att man både själv är drabbad av pressen att se ut på ett visst sätt men också sprider den pressen vidare.

Att appar som Facetune blivit populära tror respondenten handlar om en grundläggande fåfänga men också önskan om att vara någon annan än den man är. Genom dessa skapas ett ideal som alla sedan försöker uppnå. Den som blivit utsatt för manipulerade bilder och ouppnåeliga ideal sprider i sin jakt på att passa in själv vidare dessa och utsätter därför andra för samma sak. Enligt respondenten har det skapats en normalitet kring detta beteendet och de