Ämneslärarprogrammet 300 hp
Ty människan lefver ej allenast af arbete och
bröd
Förändringen i lantbrukares attityder och åsikter
gentemot lantarbetarna i tidningen Landtmannen
1890-1939
Historia 15 hp
Halmstad 2020-03-15
Paulina Lundberg
Ty människan lefver ej allenast
af arbete och bröd
-
Förändringen i lantbrukares attityder och åsikter
gentemot lantarbetarna i tidningen Landtmannen mellan
1890–1939
Författare: Paulina Lundberg
Handledare: Jens Lerbom
Kurskod: HI8003
2
Abstract
The purpose of the thesis is to examine the image of farm workers in the magazine
Landtmannen from a class and gender perspective and how farmers' attitudes and opinions
towards their employees, the farm workers, have changed over time. How is the image of farm workers presented from a class and gender perspective? How have attitudes and opinions towards farm workers changed during the period 1890-1939? To answer the questions, a qualitative text analysis of articles in the magazine Landtmannen is used. The magazine
Landtmannen – Svenskt land – tidskrift för Landtmän was first published in 1890 and later also
served as a body for Sweden’s General Agricultural Society, S.A. L. The result of the analysis is that the class concept permeates almost the entire investigation period, but that there is a change in how farmers talk about class in the articles. On the other hand, it is not possible to explain any difference over time in how farmers view women. The gender perspective does not change as farmers continued to look at the woman exclusively as an extra resource alongside the man.
3
Innehåll
Abstract ... 2
1. Inledning ... 5
1.1 Problemformulering ... 5
1.2 Syfte och frågeställning ... 5
1.3 Materialredovisning ... 5 1.4 Avgränsning ... 6 1.5 Metod ... 6 1.6 Teori ... 7 1.6.1 Klass ... 7 1.6.2 Genus... 8
1.6.3 Samverkan mellan klass och genus ... 9
1.7 Tidigare forskning ... 9
1.7.1 Lantarbetare ... 9
1.7.2 Klass och genus ... 11
2. Bakgrund ... 12
2.1 Lantarbetare ... 12
2.2 Arbetsfördelningen ... 12
2.3 Strejkrörelsen ... 13
2.4 Böndernas relation till sina anställda ... 13
3. Analys ... 15
3.1 1890-talet ... 15
3.1.1 ”Strejkrörelsen bland Jordbruksarbetarne” ... 15
3.1.2 ”Arbetsordningen på landet förr” ... 17
3.1.3 ”Ett ’gif akt’ äfven för oss” ... 18
3.1.4 ”Förbättrandet af Jordbruksarbetarens ställning” ... 19
3.1.5 ”Om Jordbruksarbetare-strejker.” ... 22
3.1.6 Sammanfattning ... 23
3.2 1910-talet ... 24
3.2.1 ”Samarbete mellan landtbrukare och landtarbetare för arbetsfråganslösande.”... 24
3.2.2 ”Samarbete mellan landtbrukare och landtarbetare” ... 25
3.2.3 Sammanfattning ... 26
3.3 1930-talet ... 27
4
3.3.2 ”Böra lantarbetarnas löner utgå delvis in natura eller helt och hållet i kontanter?”... 29
3.3.3 Sammanfattning ... 32
4. Avslutande diskussion och slutsats ... 33
4.1 Klass 1890–1939 ... 33
4.2 Genus 1890–1939 ... 34
4.3 Samverkan mellan klass och genus... 34
5. Didaktisk koppling ... 36
6. Käll- och litteraturlista ... 38
6.1 Tryckt källmaterial ... 38
5
1. Inledning
1.1 Problemformulering
Livet på landsbygden och inom jordbruket har sett väldigt olika ut för människor beroende på vem man var. Människors arbetsuppgifter, förutsättningar och levnadsförhållanden kunde skilja sig åt på en och samma gård. Man kunde arbeta och leva nära varandra men ändå ha olika rättigheter och skyldigheter beroende på var man befann sig i den lokala hierarkin. Klass och genus har historiskt varit viktiga faktorer för människors levnadsvillkor. Jag har valt att skriva denna uppsats för att undersöka förändrade klass-och genusperspektiv inom lantbruket samt hur dessa skillnader uttrycktes av lantbrukarna själva, från slutet av 1800-talet till slutet av 1930-talet, en period av förändring av lantarbetarnas villkor.
Diskussionen kring lantarbetarnas villkor började redan innan sekelskiftet och flera försök till att organisera sig från lantarbetarsidan påbörjades. Läsarna av tidningen Landtmannen var lantbrukare både på mindre småjordbruk och större gårdar och gods där ekonomi och förutsättningar för att tillhandahålla lantarbetare varierade men behovet var alltid lika stort. Det finns en del tidigare forskning kring lantbrukare, lantarbetare och statarsystemet samt även undersökningar som behandlar genus och klass, men inget som bygger på tidningen
Landtmannen. Min förhoppning är att denna undersökning kan bredda bilden kring arbetslivet
på landsbygden och bidra till att ge en djupare förståelse för båda sidor av debatten.
1.2 Syfte och frågeställning
Syftet i den här uppsatsen är att undersöka bilden av lantarbetare i tidningen Landtmannen ur ett klass- och genusperspektiv samt hur lantbrukarnas attityder och åsikter gentemot sina anställda, lantarbetarna, har förändrats över tid.
• Hur framställs bilden av lantarbetare i tidningen Landtmannen ur ett klass- och genusperspektiv?
• Hur har attityder och åsikter gentemot lantarbetarna förändrats under perioden 1890– 1939?
1.3 Materialredovisning
I min undersökning kommer jag att utgå från den primära källan tidskriften Landtmannen –
Svesnkst Land – tidskrift för Landtmän. Tidningen gavs ut första gången 1890 men kom senare
6 visst inflytande inom politiken då organisationen hade kontakter i både riksdag och regering. S.A.L bildades för att finnas som stöd åt de svenska jordbrukarna till följd av första världskriget då det rådde livsmedelsbrist eftersom landet var beroende av import och kriget inte tillät detta.1 Tidningen gavs ut varje vecka mellan 1890 – 1971 och skrevs för alla lantbrukare även om artiklarna skrevs främst av män inom större jordbruk.2 Min förhoppning är att även om
Landtmannens fokus inte låg på politiken kring arbetsvillkor så kan denna undersökning kanske
bidra till en bredare bild av synen på lantarbetarnas situation.
1.4 Avgränsning
För att besvara frågeställningarna kommer jag att undersöka artiklar i tidningen Landtmannen. Varje år samlades alla veckors utgivningar av tidningen i en bok där även ett sakregister lades till över alla artiklar inom olika ämnen och områden, allt ifrån ekonomi och lagstiftningar till fjäderfän, traktorer och mejerihantering. Denna undersökning kommer att bygga på artiklar som går att finna under rubrikerna Arbets- och löneförhållanden eller diverse/Öfvriga ämnen i registret. Jag kommer att göra nedslag vid olika tidpunkter mellan 1890 – 1939 för att kunna se en förändring över tid. Jag börjar vid 1890 då det är det året som tidningen Landtmannen först gavs ut och jag väljer att avsluta min undersökning vid 1939 då det är det sista år som jag kan finna artiklar kring frågan om statare och lantarbetare innan statarsystemet avskaffades 1945. Artiklarna som undersökningen kommer att grundas på är från tre olika perioder; 1890-tal, 1910-tal och 1930-tal. Anledningen är att det är just under dessa årtionden som jag har funnit artiklar som berör ämnet i uppsatsen.
1.5 Metod
För att finna svar på min frågeställning kommer jag att analysera innehållet i de artiklar som jag har hittat i tidningen Landtmannen. Jag börjar med att göra en klassisk textanalys genom att se närmare på detaljer, plocka ut och analysera olika delar som ord, begrepp, uttryck och argument för att på så vis lättare kunna se skribenternas olika attityder och åsikter gentemot lantarbetarna och deras situation. För att komplettera har jag även låtit mig inspireras av olika modeller av textanalys som Lennart Hellspong beskriver i Metoder för brukstextanalys.3
1 Lantbrukarnas riksförbund (LRF), 2018.
https://www.lrf.se/om-lrf/mer-om-lrf/lrfs-historia/organisationen/sallantbruksforbundet-19171970/ (Hämtad 2020-01-23)
2Morell, Mats (red.), Det svenska jordbrukets historia. Band 4, Jordbruket i industrisamhället: 1870–1945, Natur
och kultur/LT i samarbete med Nordiska museet och Stift. Lagersberg, Stockholm, 2001, s. 165
7 Hellspong menar att analysera texten man läser hjälper en att förstå innehållet bättre samtidigt som det även underlättar för att kritiskt kunna pröva vad som kan stå mellan raderna. Då materialet jag har valt att använda mig av till stor del består av debattartiklar och insändare där man bland annat argumenterar för en eller flera gemensamma frågor, tror jag att delar ur Hellspongs argumentationsanalys kan vara till hjälp, men även vissa delar från den retoriska analysmodellen. En argumentationsanalys kan ses som ett verktyg för att kunna tolka innehållet bättre men även för att undersöka vilka skäl en text ger för en uppfattning eller fråga, hur de stärker eller försvagar varandra och vad det iså fall grundar sig på. En ståndpunkt består av en sammansättning av olika känslor, tankar och handlingsdispositioner.4 En del artiklar eller texter vill inte bara informera sina läsare utan även faktiskt påverka, övertyga, väcka en känsla eller styra läsaren till en handling. Syftet med den retoriska analysen är att undersöka just detta. Hur
påverkar eller övertygar författaren sina läsare? 5
För att sätta texten i ett sammanhang är det till att börja med viktigt att ge en bakgrund och även redogöra för bland annat sändare, mottagare och syfte. Vem har skrivit texten? Vem är den
ämnad att läsas av och vad vill sändaren nå fram med? Hellspong rekommenderar även att
man innan sin analys presenterar texten i en kort sammanfattning. Jag har valt att ge en kort sammanfattning innan men även efter var artikels egen analys.6 Avslutningsvis gör jag även en jämförelse av artiklarnas analyser för att kunna se en förändring över tid samt kopplar till den tidigare forskningen och eventuell litteratur.
1.6 Teori
Jag har valt att utgå från två teorier, klass och genus. Dessa två teorier skiljer sig åt men samverkar samtidigt med varandra i ett intersektionellt förhållande.
1.6.1 Klass
Ulrika Holgersson diskuterar klassbegreppet i Klass – Feministiska och kulturella perspektiv. Hon menar att klassbegreppet har genomgått en förändring sedan tiden för industrialiseringen i västvärlden. Efter det kommunistiska systemets fall var det inte längre modernt att tala om klass och man har sedan dess varit oense kring begreppets verkliga betydelse och innebörd. Holgersson har låtit sig inspireras av den internationella debatten om klass och att många menar
4 Hellspong, 2001, s. 108 5 Hellspong, 2001, s. 99 6 Hellspong, 2001
8 att vi behöver lämna eller förändra den marxistiska bilden av klassbegreppet.7 Vi har lämnat industrisamhället och arbetsmarknaden har istället utvecklats till kunskapsintensiva och serviceinriktade yrken samtidigt som välståndet har ökats och produktion har bytts ut mot konsumtion.8 Holgersson anser ändå att vi inte ska sluta tala om klass. Hon ser på klassbegreppet som en social konstruktion som formas och uttrycks av vårt språk men även genom våra fysiska handlingar. Detta betyder dock inte att görandet av klass sker individuellt utan det bör istället ses som en del av ett större socialt sammanhang. Klass sker och skapas alltså mellan människor samtidigt som det finns vissa regler som styr våra handlingar och hur vi kan uttrycka oss.
Även om klassindelning ofta handlar om ekonomi så menar Holgersson att den ekonomiska världen också är uppbyggt av människor vars handlingar styrs av bestämda kulturella regler. Det är alltså inte enbart ekonomi som är hela sanningen utan även det sociala och kulturella som påverkar hur klass skapas. Klasskonstruktionerna är inte heller fast bestämda utan kan se olika ut beroende på situation och plats då de formas i en maktkamp om ständigt instabila gränser samtidigt som de även kan förändras över tid.9
Holgersson poängterar att även om klassbegreppet idag kan kännas diffust och svårtolkat så betyder det inte att begreppet inte skulle kunna hjälpa oss att förstå samhället som det var för hundra år sedan. Det är snarare så att om man ska undersöka tiden omkring förra sekelskiftet så är klassbegreppet svårt att undvika.10 Enligt Holgersson kan man se klass som ett begrepp som kan användas för alla tidsepoker men som måste anpassas och läsas utifrån det historiska sammanhanget.11
1.6.2 Genus
Yvonne Hirdman, professor vid Stockholms Universitet, förklarar att det grundläggande i genussystemet är att mannen och kvinnan särhålls och tilldelas olika uppgifter och roller samtidigt som att det är det manliga som anses som normen och är även det som värdesätts högst. 12
7 Holgersson, Ulrika, Klass - Feministiska och kulturella perspektiv, Studentlitteratur AB, Lund, 2011, s. 11–13 8 Holgersson, 2011, s. 122
9 Holgersson, 2011, s.164–165
10 Holgersson, Ulrika, Populärkulturen och klassamhället, Carlsson bokförlag, Stockholm, 2005, s. 22 11 Holgersson, 2011, s. 160
9 Genuskontraktet bygger på att det finns olika ideal för män och kvinnor som upprätthålls av samhället. Arbetsindelningen på landsbygden vid förra sekelskiftet är ett exempel där män och kvinnor har var sin plats. Männen ansvarar för sysslor utomhus och kvinnorna ansvarar för hemmet. Kontraktet kan däremot inom jordbruksarbete delvis brytas då kvinnan förväntas vara flexibel och hjälpa till med manliga sysslor när mannen inte kan deltaga. Den som för och ansvarar är dock fortfarande alltid mannen.
1.6.3 Samverkan mellan klass och genus
Enligt Holgersson ingår klass och genus i ett så kallat intersektionellt förhållande där flera kategorier av maktstrukturer kan samverka med varandra. Enligt henne finns det inte någon skillnad i hur olika kategorier, som genus och klass, formas och blir till. 13 Hirdman menar även att klasserna inte är enkönade. Alla grupper såsom, klass, ras, de nationella, etniska och religiösa innehåller ju både män och kvinnor. Men relationen mellan män och kvinnor kan ses som självklar och göms därför ofta bakom de större kategorierna och behöver också därför belysas för att förstå hur sambandet i de andra grupperna fungerar.14
1.7 Tidigare forskning 1.7.1 Lantarbetare
Det finns en del forskning inom ämnet lantarbetare och statarsystemet och tidningen
Lantarbetaren är en källa som har använts i flera tidigare undersökningar. Lantarbetaren var
en facklig veckotidning som gavs ut av Svenska Lantarbetarförbundet och som riktade sig mot de anställda inom jordbruket, vilket gör att den skulle kunna ses som partisk i debatten kring arbetsförhållanden, löner och statarsystemet. Jag har istället valt att undersöka tidningen
Landtmannen, där läsarna tillskillnad från Lantarbetaren bestod av lantbrukarna, personerna
som anställde dessa lantarbetare. När jag söker på Landtmannen eller Lantmannen via Libris och Diva kan jag inte hitta någon tidigare forskning som berör just denna tidning vilket gör det ännu mer intressant för min del.
Till att börja med så finns det tre olika examensarbeten som påminner om mitt val av metod och material, men istället för Landtmannen så har alla tre valt att utgå från tidningen
Lantarbetaren. Emma Nyman skriver bland annat om genusrelationer inom jordbruket under
13 Holgersson, 2011, s. 169 14 Hirdman, 2001, s. 5
10 1900-talet utifrån beskrivningen av statare i Lantarbetaren.15 Hon utreder hur genusrelationer har förändrats under statarsystemets olika skeden. Nyman undersöker även begreppen ”statare”, ”lantarbetare” och ”proletär” samt jämför hur tidningen väljer att använda sig av begreppen i olika sammanhang. Undersökningen har två huvudresultat. Det första är att det finns en tvehågsenhet hos lantarbetarförbundet gentemot statare och att denna har sin grund i klassformeringen som sker under undersökningsperioden. Det andra resultatet visar att det blev en tydligare genusarbetsdelning ju högre upp i samhällsklassen man kommer. Från att genussystemet var upplöst i början gick det till att arbetsindelningen av manligt och kvinnligt blev tydligare. Även Willy Alhstrand skriver i sitt examensarbete 2016 om vad som diskuterades i tidning Lantarbetaren om lantarbetarna mellan åren 1938 då debatten ska ha varit mest intensiv och 1945 då statarsystemet avreglerades. Ahlstrand undersöker diskussionen om arbetsrätt, statarnas rätt att strejka och organisera sig samt deras boendeförhållanden. Ahlstrand kom fram till att han inte kunde hitta några större konflikter i de artiklar som han undersökt och att detta förmodligen beror på det stora fackliga inflytandet som ägde rum vid tiden.16
Hanna Johansson undersöker, i sitt examensarbete vid Luleå tekniska universitet, avskaffandet av Statarsystemet 1945 ur ett aktörsperspektiv. Hon intervjuar bland annat en kvinna som levt som statare de sista åren innan systemet upphörde men gör även en jämförelse av Svenska Lantarbetarförbundet och Svenska Arbetsgivarföreningen. I sin undersökning kommer Johansson fram till att Lantarbetarförbundets motiv bland annat var att statare inte fick en tillräckligt god social status och att systemet kvävde statarna. Arbetsgivarföreningens motiv var istället mer ekonomiskt inriktade.17
Ytterligare en uppsats som kan vara till fördel för min undersökning är Per Giertz vid Stockholms Universitet som även han undersöker hur statarna skildras i tidningen
Lantarbetaren.18 Han går igenom innehåll och försöker skapa sig en bild av de motiv som tidningen hade. Under sitt arbete med källmaterialet förvånas Giertz över den breda och kulturella profil som Lantarbetaren ändå hade. Diskussionen om statareländet visade sig vara mer begränsat än vad han hade förväntat sig från början. Detta visade sig senare vara en del av
15 Nyman, Emma, Genus, statare och Lantarbetaren 1920–1946, Göteborgs Universitet, 1999
16 Ahlstrand, Willy. Statarna – en undersökning av artiklar ur tidningen Lantarbetaren, Uppsala universitet, 2016 17 Johansson, Hanna, Statarsystemets avskaffande, Luleå tekniska universitet, 2004
18 Giertz, Per, Att modernisera statarna – En studie av tidningen Lantarbetaren 1936–1945, Institutet för
11 tidningens och förbundets strategi då man ville moderniserasina sina medlemmar och läsare. Statareländet beskrevs istället som något historiskt och som ett bostadselände.
1.7.2 Klass och genus
Då jag har valt att använda mig av teorier om klass och genus så anser jag även att tidigare forskning som utgår ifrån eller berör samma ämnen kan vara intressant för min undersökning. Marion Leffler har skrivit om bilden av lantarbetare och ur ett genusperspektiv men istället för
Lantarbetaren har hon valt att utgå från LO:s egen tidning. Leffler skriver att industriarbetarna,
som redan var välorganiserade, betraktade arbetarna inom lantbruket som opålitliga i klasskampen, framförallt under perioden då organisationen redan ansågs svag. Men man ser ändå statkarlen i form av en kamrat och en arbetare som skulle kunna bli en jämlike med industriarbetaren. Kvinnorna inom jordbruket tillskrivs däremot inga möjligheter att höja klassens status och position framåt.19 Ulrika Holgersson undersöker Svensk Damtidning mellan åren 1900–1910 i Populärkulturen och klassamhället.20 Hon skriver varken om
lantarbetare, statare eller bönder men hon berör ändå arbetare, klass och genus. Hennes teorier och val av metoder kan komma att ge stöd och inspiration för mitt arbete. Hon använder sig av klassanalyser med ett feministiskt perspektiv och analyserar diskurser i artiklar från svensk dampress som rör just klassfrågan.
En annan som kan komma till användning när det gäller främst klassanalysdelen i min uppsats är Mats Johansson avhandling, Mörekonflikten: Klassformering, agrar kapitalism och
klasskonflikt i Södra och Norra Möre härader 1929–1931. Johansson analyserar den
klassformeringsprocess och agrara kapitalism som var en förutsättning för konflikten inom jordbruket. Han undersöker främst Mörekonfliktens händelser. Det som han bland annat kommer fram till är att det rådde en stor skillnad i maktresurser mellan bönder och arbetare. Samtidigt så stod bönderna ändå splittrade. Vissa valde att göra en modern anpassning genom att skriva avtal med den socialistiska fackföreningen för att kunna erhålla tydliga regler i relationen mellan bönderna och arbetarna. Andra valde att gå emot socialisternas påbud och vägrade att skriva avtal då de ville stå fria att kunna skriva individuella kontrakt med sina anställda. Bönder ska ha varit rädda för att förlora sin maktposition i samhället.21
19 Leffler, Marion, ”Lillebror eller kamrat - men aldrig syster?: bilden av lantarbetarna i LO-tidningen
Fackföreningsrörelsen 1920-1931”, Scandia, nr 63:1, 1997
20 Holgersson, Ulrika, Populärkulturen och klassamhället, Carlsson bokförlag, Stockholm, 2005
21 Johansson, Mats, Mörekonflikten: Klassformering, agrar kapitalism och klasskonflikt i Södra och
12
2. Bakgrund
2.1 Lantarbetare
Lantarbetarna var en blandad grupp av anställda på landsbygden. Dels fanns det tjänstefolk som drängar och pigor, en anställning som ofta sågs som en fas i livet innan man gifte sig och bildade familj. Lönen bestod av en liten del kontanter samt mat och boende. De som redan hade familj kunde bli statare och få lönen betald in natura, det vill säga med livsmedel som säd och mjölk. Även bostaden ingick i lönen. Med tiden blev det allt vanligare med timavlönad arbetskraft. Vid större gårdar och gods var det vanligt att man kombinerade dessa lönesystem eller typer av anställningar.22
Vid avskaffandet av systemet med statare 1945 var den generella bilden att systemet var föråldrat och mycket omodernt. Naturalönen med tjänstebostad gjorde att den anställde hamnade i ett beroendeförhållande till sin arbetsgivare. Detta skiljde sig från bilden av det moderna samhället med fackorganisationer och arbetsvillkor. Tidens ideal var kontanta löner och opersonliga relationer mellan anställda och arbetsgivare. Ur lantbrukarnas, det vill säga arbetsgivarnas, synpunkt sågs systemet ändå fortfarande delvis som ekonomiskt rationellt. På ett större jordbruk kunde det vara praktiskt med både årsanställda och tillfällig extra arbetskraft i samband med exempelvis skörd och tröskning. Andra arbetssysslor som skötseln av hästar eller kreatur och mjölkning krävde arbetare dagligen.23
2.2 Arbetsfördelningen
Hushållstjänsterna på gården utgjordes av årsanställda pigor. Vid sidan av detta förekom kvinnor som mot extra ersättning hjälpte till vid exempelvis skörd och tröskning. Även till betodling och rotfruktsodlingar använde man sig av kvinnor och barn för att gallra och hacka. Ofta hade dessa kvinnor en anknytning till gården som exempelvis statarhustru. När statsystemet infördes var tanken att hustrun skulle sköta det egna hushållet, men detta förändrades i samband med att mejeridriften expanderade och fler mjölkerskor behövdes. Omkring 1880-talet hade det blivit mycket vanligt att statarhustrun blivit ålagd mjölkningen och mannens kontrakt byggde inte sällan på att han hade en mjölkningsvillig hustru.24
22Lundh, Christer & Olsson, Mats (red.), Statarliv: i myt och verklighet, Gidlund, Hedemora, 2008, s. 9–10
23 Lundh & Olsson, 2008,s. 20
24Morell, Mats (red.), Det svenska jordbrukets historia. Band 4, Jordbruket i industrisamhället: 1870–1945,
13 Ofta var traditionell könsindelning vanligare ju större gården var och ju fler som var anställda. På mindre gårdar där männen också arbetade borta kunde kvinnor både plöja och så. Där det saknades drängar kunde flickor sköta hästar. Könsuppdelningen fanns men upprätthölls fullt ut enbart om det fanns möjligheter. Kvinnan skulle kunna vara mer flexibel i arbetsuppgifter om så behövdes medan mannen inte hade samma krav. En man kunde exempelvis inte ta sig an kvinnligt kodade uppgifter som hemmets skötsel eller mjölkning.25 Detta utvecklades sedan i och med industrialiseringen och när ny teknik som mjölkmaskiner kom. Männen fick ett intresse för mjölken och korna när den fick en verklig betydelse för gårdarnas produktion och ekonomi. Tidigare hade mjölkhanteringen mest varit förknippat med hushållets egna behov och inte varit en så stor del av gårdens företagande och ekonomi.26
2.3 Strejkrörelsen
I början av 1900-talet blev lantarbetarna mer organiserade och regionala lantarbetarförbund bildades. Initiativen kom oftast från socialdemokrater med utgångspunkt från industrialiserade områden i städerna. Det som diskuterades var löner, arbetstiden och anställningsformen där man blev bunden ett helt år hos samma arbetsgivare. 1907 ägde den stora skördestrejken rum i Skåne där arbetsgivarna valde att svara på arbetsvägran genom att vräka de strejkande arbetarna från sina bostäder som annars ingick i lönen. Liknande konflikter fortsatte sedan ända in på 1930-talet på gårdar runt om i landet.27
2.4 Böndernas relation till sina anställda
Böndernas förhållande till sina anställda var ofta patriarkalisk både inom politiken och hemma på gården. Bönderna ansåg sig inte enbart representera sig själva i offentliga sammanhang utan även resten av allmogen. De såg sig som husbönder och beskyddare men även uppfostrare åt inte enbart sina anställda, som tjänstefolk och statare, utan även andra jordlösa som torpare och backstugusittare. Att vara jordlös sågs vara lika med att man inte var mogen och saknade känsla för ansvar. Denna tanke levde kvar ända in på början av 1900-talet. Tjänstefolket, som drängar och pigor, var underställda bonden eller gårdens manliga huvudfigur.28 Legostadgan som inte avskaffades helt förrän 1926 gav husbonden rätt att fostra och även vid behov ge husaga.
25 Morell, 2001, s. 59
26 Lundh & Olsson, 2008, s.310–311 27 Morell, 2001, s. 118
14 Utöver legostadgan var dessutom lönerna låga om man jämförde med industriarbetarna samtidigt som arbetstiderna var oreglerade. Löner in natura och deras boendeförhållanden försatte lantarbetarna i beroendeförhållande till husbonden vilket även var en bidragande orsak till att det dröjde innan lantarbetarnas organisering tog fart på allvar. Men bönderna såg sig fortfarande vara sina anställdas beskyddare, fostrare och talesmän. Detta kan förklara varför en del kände sig svikna när deras anställda valde att ställa krav eller genom strejk motsätta sig orättvisa villkor. Gården var ett företag där de som arbetade inte enbart försörjde sig utan även bodde och levde. Ingen utomstående skulle lägga sig i gårdens angelägenheter.29Även själva ordet bonde har fungerat för att särskilja markägare från övriga inom allmogen. En bonde var en bofast man som ägde mark, likaså hemmansägare som var vanligt under 1800-talets andra hälft. Hemmansägare betonade ytterligare själva ägandet och då även böndernas ekonomiska ställning och sociala position, vilket även bidrog till att öka deras politiska inflytande. Men mot slutet av 1800-talet blev benämningarna lantbrukare och lantman allt mer vanligt att använda sig av. Lantbrukare betonade inte själva ägandet utan snarare professionen eller yrket i sig. Benämningen lantman blev istället lantbrukarens kulturella profil och ska även ha fungerat som en markering nedåt i hierarkin.30
På väg in i industrisamhället hade bönderna politiska och kulturella säregenheter. De höll en central position och var på så vis inte helt bunden till någon annan social grupp. Samtidigt ansågs inte bönder vara en homogen klass. Ibland ansåg vissa, framförallt småbönder, att de var en del av den arbetande befolkningen vilket senare kom att underlätta framtida samarbete med bland annat arbetarrörelser. Storbönderna kunde istället söka allianser med andra markägare vilket ofta tillhörde mer konservativa grupper i samhället. Då alla landsbygdsbor, så som lantbrukare och lantarbetare, ändå hade själva jordbruksmiljön och landsbygden som gemensamt kunde de senare i vissa situationer ändå samarbeta och tillsammans agera mot industrier och de som bodde i städerna.31
29 Morell, 2001, s. 116–119 30 Morell, 2001, s. 24 31 Morell, 2001, s. 24
15
3. Analys
3.1 1890-talet
3.1.1 ”Strejkrörelsen bland Jordbruksarbetarne”
Vilhelm Flach (W.F) är vid tiden utgivare för tidningen Landtmannen och i denna artikel från augusti 1890 skriver han om de förändringar som sker av det goda gamla förhållandet mellan husbonde och tjänare på grund av de strejker som sker runtom på vissa gårdar.
Orsakerna till detta missförhållande äro utan tvifel ganska många och i mycket olikartade, ytterst torde de dock alla härleda sig från svårigheten att på ett nöjaktigt sätt ordna den arbetande klassens sociala och ekonomiska villkor, i det de stridiga intressen, som här göra sig gällande, ej alltid låta hopjemka sig med önskvärd lätthet.32
Flach talar här om lantarbetarna som den arbetande klassen med egna sociala och ekonomiska villkor. Flach har svårt att sätta sig in i arbetarnas situation samtidigt som han har en onyanserad syn på problemet. Anledningen till detta kan ses ligga i klasskillnader mellan arbetsgivare och arbetstagare. Ett exempel som understryker detta är bland annat att han ofta i artikeln väljer att utgå från benämningarna husbonde och tjänare.
Han beskriver problemet med den spända relationen som en beklagansvärd omständighet, där arbetarna hela tiden kommer med nya fordringar som är svåra för arbetsgivaren att uppfylla. På grund av svåra ekonomiska förhållanden och samhällsfientliga agitatorer är det, enligt Flach, svårt för lantbrukarna att vara tillmötesgående gentemot de krav som arbetarna ställer. Detta försvåras även ytterligare av de sätt eller handlingar arbetarna väljer att använda för att få vad de begär.
… istället för att genom en vänlig öfverenskommelse söka nå det eftersträfvande målet, tycktes man nära nog öfver allt med våld tilltvinga sig, hvad man anser sig ha obestridlig rätt till …33
Flach använder här ordet våld för att beskriva arbetarnas strejkhandlingar, vilket förtydligar att arbetarna, enligt honom, utför allvarliga handlingar som påverkar förhållandet mellan husbonde och tjänare. Han är även noga med att påpeka att denna arbetsvägran är en straffvärd lagöverträdelse som strider mot legostadgan. Han vittnar om att det i nästan alla dagstidningar
32 Landtmannen, nr. 34, 23 augusti 1890 33 Ibid.
16 var dag skrivs om arbetare som vägrar utföra sin plikt som anställd. Eftersom arbetsvägran är en brottslig handling borde detta tyda på att arbetarna vill ha något av betydelse eller att det finns en enorm orättvisa. Men någon orättvisa, enligt Flach, finns inte och att enbart förkorta arbetstiden med en eller ett par timmar anser han inte vara av någon större betydelse för arbetarna. Han förnekar här deras missnöje. Flach beskriver även att arbetarna ofta väljer att jämföra sin arbetstid med industriarbetarna och poängterar att denna jämförelse inte håller då industriarbetarnas arbetsdagar alltid är lika långa, medan lantarbetarnas tid, enligt honom, är varierande och enbart krävande vissa delar av året. Han kan alltså ha en viss förståelse för att industriarbetarna väljer att strejka men inte för lantarbetarna. Även om han tidigare i artikeln talat om lantarbetarna som en del av den arbetande klassen gör han här ändå skillnad mellan arbetare och lantarbetare, vilket gör att det infinner sig en viss motstridighet.
Ingen lagstadd tjenare skulle vilja finna sig i att hans husbonde nekade att till honom utbetala den lön, som vid städelsen bestämdes och som tjenaren genom sitt arbete gjort sig förtjent af, äfven om denna vägran härledde sig af att husbonden genom tryckta tider råkat i ekonomiska svårigheter.34
Flach förklarar här att husbonden har en skyldighet att betala lön till sina arbetare i utbyte mot att arbetarna har en skyldighet att utföra sitt arbete. Han gör tydlig skillnad på sig själv och sina anställda. Dessa skillnader är tydliga i form av rättigheter och skyldigheter som anställningskontraktet får representera. Det viktiga enligt Flach är upprätthållandet av detta snarare än en tillmötesgående och förstående attityd gentemot arbetarna.
Man reflekterar ej öfver, att om någon gång genom arbetsvägran en eller annan fördel vinnes, blir dock denna del alltid af ett underordnadt värde genom det misstroende våldet alltid skapar.35
Oavsett vad det är som arbetarna vill förändra så är det inte värt det då man sviker sin husbonde och skadar det goda förhållandet. Han uttrycker även att tjänaren alltid vill ha sitt, vilket han även har rätt till, men att han ofta glömmer bort att tjänaren står till sin husbonde som husbonden till sin tjänare. Ingen har rätt att bryta kontraktet. Samtidigt som han gör en tydlig skillnad mellan husbonde och tjänare värdesätter han ändå förhållandet dem emellan, även om det goda förhållandet egentligen enbart gynnar arbetsgivaren. Ingen av parterna bör bryta kontraktet.
34 Landtmannen, nr. 34, 23 augusti 1890 35 Ibid.
17 Flach anser oavsett att förhållandet bör fortsätta fungera som tidigare och uppmanar lantbrukarna att inte böja sig för arbetarnas krav.
… att det ingenstädes synes oss finnas ringaste anledning för någon arbetsgivare att böja sig för arbetarens fordringar, i all synnerhet ej, då de framställas genom en mer eller mindre trotsig arbetsvägran.36
När han väljer att uttrycka strejken som en trotsig arbetsvägran blir det tydligt att arbetaren är underställd. Det är inte svårt att dra parallellen till att Flach uppfattar att arbetaren trotsar arbetsgivaren likt ett barn trotsar en vuxen. Detta understryks av traditionen att bonden är den som fostrar och ansvarar för sina anställda, vilket tidigare även nämnts i bakgrunden till analysen. Ordet arbetsvägran betonar även mer en vägran att utföra sitt arbete, sin plikt och skyldighet än ordet strejk som mer förknippas med en handling för att förbättra sina villkor. Sammanfattningsvis menar Flach att arbetarens avsägande av sina skyldigheter i ett försök att förbättra sina villkor enbart förvärrar problemet för båda parter vilket även underbyggs i hans avslutande mening där han skriver att misstroende och ovilja enbart gör arbetet tungt och plikten svåruppfylld.
3.1.2 ”Arbetsordningen på landet förr”
En äldre 70-årig bonde skriver och jämför dagsläget i september 1890 med hur arbetet på lantbruk var på hans tid som ung dräng omkring 1830. Ingen ska på hans tid ha klagat över långa arbetsdagar eller över låga löner och alla ska ha varit nöjda med tillvaron. Tröskverk ska fortfarande ha varit sällsynt även på större gårdar. Istället fick man slagtröska och arbetet började ofta klockan två på natten till klockan sex på morgonen. Därefter skulle djuren tas hand om samt att korna skulle mjölkas innan det var tid för frukost. Tröskarbetet fortsatte sedan tills nattfodringen av kreaturen och sista mjölkningen innan sängdags runt sju på kvällen. Nästa dag fortsatte samma arbete igen och det pågick hela hösten fram till jul. Under vintern var det sedan lugnt en tid och man ägnade sig bland annat åt att slöjda och laga redskap om kvällarna. Till våren började tidiga mornar igen och skörden var än mer intensiv. Ingen klagade då alla förstod att arbetstiden var nödvändig för att hinna med allt. Bonden skriver även att det tävlades med granngårdarna i byn och att ingen ville vara sämst.
18 Han understryker till sist att arbetarna var mer effektiva förr och att arbetare idag inte skulle vara nöjda med denna typ av arbetsordning medan man på hans tid orkade med även en extra sväng om söndagskvällarna om så behövdes.37
Det är tydligt att bonden saknar förståelse och inte kan sätta sig in i 1890-talets arbetares situation, trots sin egen tidigare bakgrund som dräng. När han skriver att ingen klagade för att alla förstod nödvändigheten av arbetstiden blir det tydligt att han är medveten om arbetarens underlägsna roll men samtidigt menar att den fyller en viktig funktion för att arbetet på gårdarna ska utföras. Han förminskar arbetarnas strävan efter bättre villkor och får de att istället framstå som lata jämfört med tidigare generation.
3.1.3 ”Ett ’gif akt’ äfven för oss”
Vilhelm Flach skriver ännu en gång om arbetarnas strejkrörelse i november samma år. Han börjar med att beklaga sig över att politiska spörsmål egentligen inte hör hemma i en facktidning men att vissa undantag tvingas göra då det gäller frågor som verkligen berör tidningens läsare. Han ger en kort återblick av sin senaste artikel kring samma ämne men väljer nu att fokusera på och lyfta fram den ’klandervärda agitationsrörelsen’ som en av de största orsakerna till problemet med arbetarna. Enligt Flach verkar inte rörelsen för arbetarens bästa utan enbart för att skada arbetsgivaren.
… utan att under falskt sken af verka för hans bästa och med honom såsom medel skada arbetsgifvaren och om möjligt så småningom undergräfva de grundvalar, på hvilka samhället hvilar.38
Enligt Flach används enbart arbetarna som ett verktyg för att nå ett större mål. Samhället vilar på lagar och att var man utgör sin plikt.39 Han är rädd för att rättssystemet ska ta skada samt att uppror mot arbetsgivare skapar förändring och obalans i vad som går att ses som ett klassamhälle.
Han går sedan igenom och jämför den svenska strejkrörelsen med liknande händelser i Tyskland där deras motsvarighet till de ’fiendtligt sinnade Socialdemokraterna’ även sprider falska budskap ute på landsbygden. Flach är rädd att det ska utvecklas och sprida sig till fler
37 Landtmannen, nr. 36, 6 september 1890 38 Landtmannen, nr. 48, 29 november 1890 39 Ibid.
19 bygder i Sverige. Han skriver att det krävs ett ’manligt och kraftigt framträdande’ för att övervinna och oskadliggöra det socialdemokratiska partiet.
… ty de veta allt för väl. Att deras högtrafvande ord och fraser ej tåla att granskas och bemötas af tänkande män: endast genom ett smygande arbete förmå de underminera det lagbundna samhället …40
När han väljer att beskriva rörelsens olika tal till arbetarna som högtravande så skapar han en bild av att arbetarrörelsen tror sig veta hur det fungerar och att det låter bra men att de inte själva förstår de verkliga konsekvenserna. Med ’tänkande män’ inkluderar han åtminstone sig själv och arbetsgivarna men förmodligen inte rörelsen eller arbetarna. Han gör skillnad på arbetsgivare och arbetare med det senares bristande förmåga att kunna förstå, reflektera och se konsekvenser. De högtravande orden låter säkert bra för arbetarna men inte för Flach och arbetsgivarna då de genomskådar budskapet som falskt och som ett större samhällsstörtande hot än att enbart förbättra arbetarnas situation. Det går att tolkas som att han ser att det finns en underliggande politisk agenda för att omstörta den gällande maktordningen.
… ”Si vis pacem, para bellum”, vill du ha fred så rusta dig till strid, eger äfven här, liksom öfver allt annorstädes i lifvet, sin fulla tillämpning.41
Han markerar även här hur allvarlig han anser situationen vara och hur viktigt det är att se till att lagar och ordning skyddas.
3.1.4 ”Förbättrandet af Jordbruksarbetarens ställning”
1891 skriver J. Södergren, en bonde med härkomst från vad han själv beskriver som ett fattigt hem, om statarnas otillfredsställda situation.42 Södergren menar att det krävs väldigt mycket av
en statkarl för att ha möjlighet att kunna försörja hustru och många barn. Bekvämlighet och trivsel är okänt för det flesta statare och både den själsliga och kroppsliga hälsan får allt för ofta prioriteras bort. Södergren räknar upp exempel på vad han anser vara mycket låga löner och menar att den inte räcker långt och definitivt inte till något sparande. Hur stataren får ihop det är för Södergren obegripligt och han menar att det är omöjligt för ”oss” att veta hur det är att slita så som statkarlen gör. Han förklarar att det inte är ovanligt att statare får svälta för att istället kunna ge sina barn mat och när åldern är inne och orken inte längre finns kvar finns
40 Landtmannen, nr. 48, 29 november 1890 41 Ibid.
20 ingen annan utväg än fattighuset. Men samtidigt poängterar Södergren att detta inte gäller alla. Det finns familjer med färre barn och där statkarlens lön inte är den enda inkomsten.
Södergren anlägger ur lantbrukarens perspektiv när han menar att statarsystemet inte kan avskaffas så länge det inte finns något bättre alternativ, då de flesta större gårdar fortfarande är i behov av statare. Däremot försöker han även finna en lösning till arbetarnas fördel då han ger förslaget att höja deras löner så att den faktiskt räcker till att försörja en hel familj. Han lyfter även fram att man mycket väl kan låta de arbeta på betning43 då detta kan ge familjen möjlighet att tjäna lite extra. Södergren menar även att extra arbete såsom betning bidrar till att skapa dugliga arbetare.
… fostras raske och duglige arbetare, och man slipper se dem i lättja fördrifva sin dag med minsta möjliga mått af arbete.44
Att han använder ordet fostras kan ses som att det är lantbrukarens ansvar att fostra lantarbetarna då de inte själva vet vad som bör göras eller är för lata för att utföra något arbete alls. Detta underbyggs även av Södergrens egen beskrivning av vad han anser annars är utmärkande för arbetarna, fattigdom och dålig uppfostran. Situationen i fattiga hem, dålig uppfostran och det fria umgänget mellan könen ska enligt Södergren vara bidragande orsaker till att unga människor väljer att bli statare. Arbetarna behöver alltså fostras för att bli dugliga då deras bakgrund inte ger dem detta. Detta tyder på att det existerar en klasskillnad.Arbetarna utmärker sig från lantbrukarna/bönderna genom pengar/kapital men även det sociala och kulturella i dålig uppfostran och saknad av förståelse över konsekvenser för deras handlande. Samtidigt ger Södergren ett exempel på en ung dräng som väljer att vara intim med en ung flicka vilket resulterar i barn och äktenskap. Enda alternativet som finns för denne unge man är då att söka tjänst som statare. Barnen blir sedan fler och eländet bara värre, menar Södergren.
Detta exempel går att tolka som att han ser deras egna icke genomtänkta val som orsaken till den livssituation de lever. Samtidigt kan man se det som att Södergren ändå ser att dessa livsval faktiskt påverkas av den fattigdom och den dåliga uppfostran som enligt honom är utmärkande för deras klass. Ansvaret behöver alltså inte enbart ligga hos arbetarna själva utan kan istället ses som en effekt av samhällets klassificering.
43 Sockerbetsodling
21 Han lyfter även fram att arbetarnas bostäder bör förbättras då mannen har rätt att få komma hem till ett trivsamt och varmt hem. Ur ett genusperspektiv så blir det tydligt att Södergren hela tiden väljer att utgå från mannen eller statkarlen och inte kvinnan. Det är statkarlens lycka som måste bli bättre. Kvinnans lycka nämner han aldrig. Däremot målar han upp kvinnan som en del av orsaken till att problem uppstår för statkarlen i och med de konsekvenser som sker via intima situationer men även som ett verktyg till förbättring om kvinnan anses duglig nog vilket enligt Södergren är nyckeln till statkarlens lycka. I Södergrens text blir skillnaden mellan män och kvinnor tydlig då han genomgående väljer att utgå från statkarlen och ser kvinnan som någon som finns till för att ta hand om mannen och inte för sin egen lycka.
Södergrens artikel går här att knyta an till teorin om att klass och genus samverkar i ett intersektionellt förhållande. När han vid ett tillfälle nämner unga kvinnor använder han sig dessutom direkt av begreppet klass, vilket gör att han markerar arbetarna som en egen grupp distanserad från honom själv. Även om han talar om kvinnor som en del av denna klass gör han samtidigt skillnad på arbetarna som män och kvinnor med olika syften och arbetsfunktioner. Södergren hävdar här att kvinnor av arbetarklassen är mindre dugliga jämfört med förr och att det nu är viktigt att fostra unga kvinnor rätt.
Ledsamt nog är den erfarenheten allt mera allmän, att qvinnorna af arbetsklassen nu för tiden äro långt mindre dugliga än förr och väl vore
derför, om något kunde åtgöras för att så fostra unga qvinnor af denna klass, att de med mera fördel kunde åtaga sig husmoderns vigtiga värf. (Kursivering
enligt originalet)
Husbonden bör även, enligt Södergren, uppmuntra stataren till att spara inför framtiden. En del av den kontanta lönen kan sättas in på sparbank utan att stataren har möjlighet att ta ut pengar förrän han av gammal ålder eller sjukdom inte längre kan arbeta. Detta ser Södergren som en handling till arbetarnas bästa men går även att koppla till Södergrens egna uttalande om att fostra arbetarna. Arbetarna har dålig uppfostran och därför bör arbetsgivaren ansvara för att de fostras genom arbete men även för att hantera deras ekonomi.
22 3.1.5 ”Om Jordbruksarbetare-strejker.”
En uppsats som även ska ha publicerats i Helsingborgsposten av redaktör Hr Julius Sellman föregående år är enligt redaktionen på Landtmannen lika aktuell idag och av den anledningen har de valt att även publicera den i sin tidskrift.45
I uppsatsen jämför man lantarbetaren med industriarbetaren och menar att lantarbetarnas ställning är mer gynnsam. En lantarbetare behöver inte vara instängd i en fabrik eller gruva hela dagarna, inte heller inandas kemikalier. Även om hans arbete kan vara fysiskt krävande så är han ute i friska luften och behöver inte bo i mörka kyffen som de i storstäderna. ”Hans arbete kan vara mödosamt och drifva svetten ut hvarje por, men det förättas ute i Guds fria natur (…)”. Arbetet är även mer omväxlande jämfört med industriarbetaren som tvingas stå vid samma maskin var dag.
… han har ingen aning om hvad det vill säga att dag efter dag, vecka efter vecka, år in och år ut, stå på samma plats vid maskinen, utföra samma handgrepp eller göra samma arbete, enformigt och själsmördande, i så och så många timmar, lika vinter eller sommar.46
Enligt författaren börjar lantarbetarnas inställning till sitt arbete ändras. Man beskriver det som en sorglig rörelse som har spridit sig från Stockholm till övriga landet. Lantarbetare har börjat att strejka. Uppsatsskrivaren får lantarbetarens strävan efter bättre villkor att verka betydelselös och felaktigt grundad i sin jämförelse med industriarbetarnas situation.
Fattigdomen kan aldrig så tungt drabba honom som stadsarbetaren. Huru illa det än är stäldt för honom, behöver han ej sakna eld i spiseln eller potatis i grytan.47
Här blir det tydligt att författaren inte kan se en anledning till deras missnöje då de enligt honom har det bra och inte behöver riskera vad han beskriver som verklig fattigdom. Att vara lantarbetare eller statare tryggar att man har en bostad, livsmedel och ved till spisen, vilket många andra saknar. Författaren anser att lantarbetarna ska vara nöjda med vad det har då det enligt honom är gott nog.
Man talade om hårda husbönder, som vi skördetid pressad hvarje svettdroppe ur sina arbetare, men man påpekade ej, att samma husbönder hela vintern
45 Landtmannen, Bilaga, 1892 46 Landtmannen, Bilaga, 1892 47 Ibid.
23
igenom måste underhålla arbetsskaran och dess familjer, äfven om han då blott har ringa eller intet arbete att gifva dem, i stället för att öka eller minska arbetsstyrkan för hvarje förändradkonjunktur.48
Författaren saknar även att lantarbetarna kan se det ur arbetsgivarens perspektiv. Han talar här om lantbrukarnas skyldigheter men då även indirekt om arbetarnas. Arbetsgivaren måste vara hård då han har ett ansvar för att arbetet ska hinnas med och bli ordentligt utfört.
Författaren lägger den yttersta skulden på dem som uppmanar till strejker bland lantarbetarna. Han jämför sedan dessa uppmanare med dem som uppmanar till mordbrand eller skadegörelse, då han menar att strejk vid skördetid ger stora ekonomiska förluster och som även kan orsaka hunger för många människor.
Det ligger något så namnlöst nedrigt i denna tanke, att man ej förmår finna ord, nog kraftiga att brännmärka dess upphofsman.
En hr Fjällbäck kunde ju då mätta bettlarens skrikande mage med tal om allmän rösträtt, hänvisa den uthungrade arbetslöse till normalarbetsdagens välsignelse eller lära honom konsten att utan slant i fickan köpa af den prisbilliga utländska spannmålen, i stället för den svenska säd han låtit gagnlöst ruttna bort på åkrarne, i tanke att dermed tilltvinga sig de af samvetslöse agitatorer förmåner.49
3.1.6 Sammanfattning
Både Vilhelm Flach och uppsatsskrivaren i bilagan från 1892 framställer arbetarnas strejker som allvarliga kontraktsbrott som skapar konsekvenser för arbetsgivarna men även för arbetarna själva då dessa handlingar inte leder till förbättring för någon part. Ingen av dem tar arbetarnas missnöje på allvar och kan inte heller sätta sig in i deras situation. Den 70-åriga bonden som talar om hur det var på hans tid som dräng kan inte heller förstå vad arbetarna har att klaga över. Oförmågan eller oviljan att sätta sig in i arbetarnas situation kan vara en effekt av klasskillnader. Flach väljer även att benämna lantbrukare och lantarbetare som husbonde och tjänare. Kontraktet som nämns i hans artikel kan även ses som en representation av skillnaderna mellan de olika skyldigheter som de två parterna har. J. Södergren pekar på arbetarnas missnöje och situation och ger förklaring till detta och tar upp saker arbetsgivaren kan göra för att hjälpa till att förbättra vissa delar som bostad, lön samt öppna sparkonto för sina anställda. Samtidigt lägger han inte ansvaret hos arbetsgivaren utan hos arbetarna själva.
48 Ibid.
24 Det är tydligt att klassfrågan är viktig och de både talar om klass och väljer även själva att använda klassbegreppet. Klassfrågan används även som en del i argumentationen till varför en förändring av villkoren för lantarbetarna inte bör ske.
Ingen av vare sig Flach, uppsatsskrivaren eller den 70-åriga bondengör någon synlig skillnad mellan könen hos arbetarna då de mer talar allmänt om tjänare och lantarbetare. Södergren inkluderar däremot kvinnor när han använder klassbegreppet vid ett par tillfällen. Samtidigt gör han skillnad på män och kvinnor inom samma klass och hela artikeln utgår tydligt från statkarlens perspektiv, vilket betyder att klass och genus samverkar med varandra. Kvinnan som en duglig hustru ses istället som en del av förbättrande av statkarlens lycka. Samtidigt som han värderar vikten av kvinnan blir hon förminskad i jämförelse med mannen, vilket tyder på ett isärhållande av män och kvinnor där de tilldelas olika roller och där mannen anses vara normen.
3.2 1910-talet
3.2.1 ”Samarbete mellan landtbrukare och landtarbetare för
arbetsfråganslösande.”
A.K. Eckerbom skriver i nr. 20 1908 att det inte längre går att stå isolerad på någon sida av arbetarfrågan. Lantbrukarna måste samarbeta med varandra men även med arbetare. Han tror emellertid att lantbrukarna inte är tillräckligt demokratiskt praktiskt sinnande för ett samarbete med sin anställda. Även om man kan se det som att de egentligen båda går under samma arbetsgivare, lantbruksföretaget och då även har en del gemensamma intressen. Eckerbom menar att lantbrukarna på eget initiativ ska organisera sina arbetare och bilda jordbrukarföreningar för att sedan söka samarbete mellan arbetarorganisationerna. Han avslutar sedan med att jämföra hur det ska förekomma på en del håll i Frankrike där man har bildat ett såkallat ’organisations mixes’, där arbetsgivare samarbetar med sina anställda för bättre arbetsvillkor.50
Eckerbom talar om lantbrukarna istället för om lantarbetarna. Han lägger även ansvaret för problemets lösning på lantbrukarna när han skriver att det är de som ska ta initiativ till en lösning. Eckerbom visar samtidigt att det finns ett hinder från lantbrukarnas sida när han lägger fram sin misstro på deras demokratiska förmåga till att samarbeta med sina anställda. Denna
25 demokratiska oförmåga kan även tolkas som att det existerar någon form av klasskillnader som gör det svårt för lantbrukarna att se arbetarna som sina jämlikar, vilket då skulle försvåra ett potentiellt samarbete.
Eckerbom menar att det är viktigt att göra livet för arbetarna ljusare, gladare och mer omväxlande.
Ty människan lefver ej allenast af arbete och bröd utan af lite nöjen och förströelser mellan hvardagssläpet.51
Att stärka lantarbetarnas omdömesförmåga och förtroende skulle göra dem oemottagliga för socialdemokratins påfund. Samtidigt som de även skulle ta mer hänsyn till den ekonomiska grundregeln att går lantbruket bra så kan även deras löner höjas. De ska komma till insikt att det lönar sig att arbeta. Genom ett samarbete med arbetarna skulle detta kunna uppnås då de lättare kan få en inblick i lantbrukets ekonomi.
Man förstår lätt, hvilket lugnande inflytande på lantarbetarmassorna ett dylikt samarbete måste utöfva i jämförelse med industriarbetarnes uppeggande agitationsrörelse.52
Den understödsförening Hr Cornois startade efter de strejker som utbröt 1906 i Seine-et-Marne har bland annat som uppgift att skaffa medlemmarna sjukbidrag, pension och invaliditetsbidrag. Dessutom ska även kvinnan tilldelas ett dagunderstöd på 1, 50 fr men som högst under 21 dagar från nedkomst. Då han förespråkar det franska programmet kan detta tolkas som att han ser på kvinnan som en del av gruppen lantarbetare och att även kvinnan bör ha rätt till samma villkor. Det finns inget i artikeln som annars ger tendenser till ett isärhållande av kvinnor och män.
3.2.2 ”Samarbete mellan landtbrukare och landtarbetare”
Eckerbom fortsätter sedan i nr. 22, 30 maj 1908:
Icke klasskamp. Nej, samarbete. Landtmän, som i Sverige bygga och bo, jag ber eder, lämna icke nedanstående rader obeaktade.
Han skriver sedan att det finns de som tror att frågan inte går att lösa utan kamp och att man måste inse att samarbete istället är lösningen. Det är inte klasskampen, utan insikten om de gemensamma intressena och målen som kan leda frågan framåt. En god ekonomi är intressant för både lantbrukaren och lantarbetaren, precis som i andra företag. Eckerbom skriver återigen
51 Ibid.
26 att det är lantbrukarna som måste ta första steget mot samarbete då det är de som är företagets ledare och chef.
… men hvad han måste bekämpa med all tankens och hjärtats intelligens och med oryggelig energi och handlingskraft, det är att högsta ledningen öfver landtarbetarna glider ifrån landtbruks-företaget och dess chef till fabriks-arbetareorganisationernas agitatorer och ledande män.53
Han väljer även att återigen ta upp Frankrike som förebild i frågan och punktar upp socialkommitténs arbetsprogram som skapades på initiativ av lantbrukaren och sockerfabrikören Hr de Cornois. Avslutningsvis skriver han att han hoppas att man snart i Sverige även kan välja att gå samarbetets enade och samlade vägar.54
I denna artikel väljer Eckerbom själv att nämna begreppet klasskamp. Han förtydligar att frågans lösning inte behöver handla om en kamp mellan klasserna utan att fokus borde vara på ett gemensamt ekonomiskt intresse mellan arbetsgivare och arbetare. Detta i sig bekräftar att klasskillnader existerar mellan de två grupperna. Han talar även direkt till lantbrukarna och uppmanar väldigt retoriskt till handling. När han väljer att benämna lantbrukarna som ledare och chef lägger han återigen ansvaret på lantbrukarna för att ta första steget mot ett samarbete. Han ser lantbrukarna som chef och lantbruket som ett företag där arbetsgivaren och arbetstagaren har gemensamma mål och intressen för att driva företaget framåt. På så vis lyckas han skapa en känsla av gemenskap istället för att fokusera på olikheter. Han konstaterar att det existerar en skillnad mellan lantbrukare och lantarbetare men väljer ändå själv att inte markera nedåt utan istället se de två gruppernas likheter.
3.2.3 Sammanfattning
Eckerbom ser att det handlar om en klasskamp men menar att man bör lägga denna kamp åt sidan för att istället fokusera på samarbete och gemensamma intressen som ekonomi och företagets bästa. Man kan utifrån båda artiklarna tolka att en god lönsamhet torde gagna även arbetaren genom möjlighet till förhöjda löner och förbättrade arbetsvillkor. Men han ser flera skäl till att det är lantbrukaren som ska ta initiativ, då det borde finns i deras ekonomiska intresse och även som en taktik för att stävja socialistiska strömningar. Eckerbom ser en ny framtid med bättre villkor och möjligheter för både lantbrukare och lantarbetare.
53 Landtmannen, nr 22, 30 maj 1908 54 Landtmannen, nr 22, 30 maj 1908
27 Det är svårt att utläsa något ur genusperspektivet utifrån Eckerboms artiklar då kvinnan nästan inte nämns alls. Enda undantaget är när han hänvisar till det franska programmet som arbetar för att bland annat ge kvinnor betald ledighet vid barnafödande. Vilket skulle kunna tolkas som att han ändå ser kvinnan som en del av gruppen lantarbetare och i denna fråga skulle kunna likställas med mannen.
3.3 1930-talet
3.3.1 ”Stat- eller timlöner för lantarbetarna? Vilket är fördelaktigast för jordbrukarna?”
Redaktionen har i april 1938 på förfrågan av en förvaltare hört sig angående för och nackdelar kring stat – samt timavlöning för lantarbetarna. Vad är mest fördelaktigt för jordbrukarna?55 Argonomen William Weibull i Skåne menar att skillnaden för årskostnaderna för respektive statare och timavlönade arbetare är mycket små. Han lyfter istället att det av andra ekonomiska skäl är bra att se till att inte ha för många årsanställda, då det under längre perioder är svårt att hålla många anställda sysselsatta. Av detta skäl är det bra att i så hög utsträckning som möjligt kunna kombinera de båda avlöningssystemen. Han menar även att det bör vara upp till vart lantbruk att avgöra utefter de förutsättningar som finns.
Han vill även lyfta problemet med att öka antalet timavlönade lantarbetare då tillgången till kvinnlig och minderårig arbetskraft minskar.
Nackdelen med timavlönat folk och lantbrukselever är den, att tillgången på kvinnlig och minderårig arbetskraft minskas, vilket blir kännbart särskilt för gårdar med stora rotfruktsodlingar.56
Weibull avslutar med att förklara att den mest framkomliga vägen för jordägaren, speciellt i och med den pågående rationaliseringen och de nuvarande höga arbetslönerna, är att kunna kombinera löneformerna så att man kan anpassa arbetskraften efter årstidernas behov.57
Weibull ger sakliga argument och ser hela tiden till det praktiska och mest ekonomiska fördelarna för lantbrukarna, inte arbetarna. Han nämner aldrig hur lantarbetarna eller statarna själva skulle kunna uppleva frågan vilket tyder på att han inte kan eller väljer att inte försöka
55 Landtmannen, nr. 18, 30 april 1938 56 Ibid.
28 sätta sig in i deras situation. Han bortser från de moraliska aspekterna kring frågan och fortsätter att enbart se det hela till lantbrukarna ekonomiska fördelar. Det blir tydligt att frågan för honom handlar om att spara pengar när han börjar tala om rationaliseringen som kostar i investeringar och de enligt honom redan höga arbetslönerna.
När Weibull talar om risken att även förlora den kvinnliga och minderåriga arbetskraften visar han även på att kvinnor (och barn) sågs som extra arbetskraft som ingick vid mannens kontrakt och inte fullt ut räknas som arbetare. Men han visar även könsfördelningen av arbetssysslor när han poängterar att det är just rotfruktsodlingar som kommer bli lidande utan den kvinnliga arbetskraften.
Godsägaren Erik Stenman från Källtorps gård i Gräveby, Örebro, svarar att systemet med statlöner är otidsenligt och snart försvunnet. Men han väljer att ändå lyfta en fördel med systemet och det är att jordbrukaren kan betala in natura istället för med kontanter som ofta är en begränsad resurs. Andra lantbrukare anser, enligt Stenman, att systemet även kan ses gynnsamt för lantarbetarna då prishöjningar av lantbruksprodukter sker och värdet på den staten de får på så vis även höjs. Detta håller inte Stenman med om. Han lyfter istället fram att det finns många fler fördelar med timlön.
Slutligen – och inte minst viktig – är den psykologiska sidan av saken. Man behöver inte vara lyhörd för att höra att timavlönad lantarbetare har bättre klang än statare.
Frågan är, om ej tiden snart är mogen för ett allmänt slopande också av fri bostad och fritt bränsle, ty för det första uppskattas dessa förmåner ej alltid till sittfulla värde … 58
Får lantarbetaren timlön och på så vis hyr sin bostad kan hyran anpassas efter bostadens skick. En sämre bostad kan exempelvis kompenseras med en lägre hyra medan stataren får nöja sig med det han får.59
Stenman tar upp fördelen med de mindre kontantutgifterna, vilket visar på att han ser positiva aspekter av statarsystemet men anser samtidigt att systemet är föråldrat och borde avskaffas. Att han vill ändra på yrkesbenämningen från statare till timavlönad arbetare tyder på att det har funnits en klassdiskriminerande klang förknippad med ordet statare. Beroendeställningen
58 Landtmannen, nr. 18, 30 april 1938 59 Ibid.
29 genom statarsystemet gör att den gamla klassindelningen inte går att bryta och stataren förblir underordnad. Detta går exempelvis att tolka utifrån Stenmans tankar att det är bättre för arbetaren att hyra sin bostad vilket gör arbetaren mindre beroende av sin arbetsgivare jämfört med om bostaden skulle vara en del av lönen. Att Stenman vill bryta upp detta mönster tyder på att dessa outtalade klassindelningar är under upplösning.
3.3.2 ”Böra lantarbetarnas löner utgå delvis in natura eller helt och hållet i kontanter?”
I augusti 1939 har en jordbrukare bett Landtmannen diskutera lönefrågan för lantarbetarna. Mannen har skrivit till tidningen att det råder en ovilja bland arbetarna att ta emot stat istället för kontanter. Det ska tydligen, enligt mannen, finnas de arbetare som säljer vidare den säd man fått i lön och att de sällan tar ut hela mjölkkvantiteten de har rätt till samtidigt som de ber att enbart få kontant som betalning. Agronomen Axel Brunnström, godsarrendatorn Yngve Nilsson och förvaltare Sven Cederholm har bjudits in av redaktionen för att diskutera frågan som mannen skickat in.60
Brunnström börjar med att poängtera att det nog rör sig om delade åsikter mellan arbetsgivare och arbetstagare och att frågan betraktas olika.61 Här använder sig Brunnström av benämningar som visar att förhållandet mellan lantbrukare och lantarbetare är anpassat till ett fokus på det ekonomiska företagandet. Arbetsgivaren ger arbete och betalar ut lön och arbetstagaren arbetar och tar ut lön. Det finns fortfarande en skillnad mellan arbetsgivare och arbetstagare men ingenting som tydligt markerar klasskillnader. Det märks i hans val av benämningar eller hans sätt att uttrycka sig där skillnaderna mer handlar om vem som driver företaget och vem som arbetar. Brunnström uttrycker även en viss förståelse för att alla inte har samma förutsättningar att ta tillvara på det som ingår i en betalning via stat, även om han förutsätter att värdet av de båda löneformerna är lika. Brunnström har löst det hela på så vis att hans anställda får lön utefter vad som passar just dem, några får stat och några får enbart kontanter. Det bör, enligt Brunnström, finnas en viss valfrihet och att var gårds förutsättningar måste få vara avgörande i frågan. Att få lön genom stat kan vara mycket praktiskt för arbetstagaren då det annars kan bli väldigt dyrt att i små poster inhandla ved, mjöl och foder till grisen och de höns som de hushållar. Genom stat får lantarbetaren ta del av gårdens större inköp, vilket ger mer valuta för
60 Lantmannen, nr. 34, 26 augusti 1939 61 Ibid.
30 pengarna. Att hålla höns och gris är ett bra sätt att tillgodogöra sin stat och kan även fungera som en ’säker sparbössa’.
Hembak (i synnerhet i familjer med flera barn) ansluter till nämnda kloka omtänksamhet, som en husmoder bör ha såväl med tanke på kassan som hälsan (rågbrödet). Det blir alltför lätt ”fint” bröd (vete och dyrt), när bagaren kommer.62
Brunnström menar även att stat kan ses som bättre för hälsan då exempelvis det hembakta rågbrödet är mycket nyttigare, speciellt för barnfamiljer, än det dyra och söta vetebrödet hos bagaren. Och det är husmodern som bör ha detta i åtanke.
Falsk sparsamhet finner man hos familjer, som lyfta kontanter tyvärr ofta främst beträffandet mjölken. Ingen köper 4 liter mjölk per dag. Även i familjer med 2 vuxna och 4 barn minskar därför konsumtionen – antagligen till kaffets fördel -, ett observandum för ”Institutet för folkhälsan” liksom iakttagelsen beträffande brödet.63
Brunnström ser de olika åsikterna gällande frågan mellan arbetsgivare och arbetare. Men när han bland annat väljer att lyfta fram statarsystemets fördelar för arbetarnas hälsa så kan man ana en underton av att lantbrukaren fortfarande anses vara den som ansvarar och beskyddar de som står under. Betalningen i stat anses vara bra för arbetarna, då den hjälper dem att äta nyttigt och hälsosamt. Det kan man tolka som att arbetarna inte hade vetat sitt eget bästa utan annars enbart köpt onyttigt bröd hos bagaren och slösat kontanter på onödiga produkter som exempelvis kaffe. Han försöker se staten som något positivt för arbetarna. Samtidigt agerar han bättre vetande eller likt deras förmyndare när han pekar på att de inte hade kunnat hantera kassan av kontanter eller handlat bra matvaror till deras barn.
Brunnström erkänner att en statarfamilj ofta har lite kontanter att röra sig med men menar samtidigt att de åtminstone har tryggheten i att ha en varm bostad och mat, vilket är mer än vad många andra människor har. Enligt Brunnström hade dessa familjer kunnat ha det mycket sämre och att de borde vara glada för vad de har.64
Godsarrendatorn Nilsson ser istället mer positivt på kontantsystemet och menar att på vissa orter där lantarbetare och kanske främst deras fruar är påverkade av industrialiseringen blir det
62 Landtmannen, nr. 34, 26 augusti 1939 63 Ibid.
