Bi 1 Svar kap 9

Full text

(1)

18

s v e n s k a e k o s y s t e m – k a p i t e l 9

Iris •

1

Lärarhandledning

© Anders Henriksson och Gleerups Utbildning AB. Detta material ingår som en del i Iris lärarwebb.

Materialet får skrivas ut, kopieras och användas under giltig licenstid. Svenska ekosystem (faktaboken s. 297)

SVar tiLL tESta diG SjäLV – kaPitEL 9

9.1 Kalfjället är artfattigt och saknar träd.

Fjäll-björkskogen domineras av lågväxande björ­

kar. Norra barrskogsregionen präglas av gran och tall. ädla lövträd saknas nästan helt.

Södra barrskogsregionen har större inslag av

lövträd än norra barrskogsregionen. Gränsen mellan norra och södra barrskogsregionen är dragen efter ekens naturliga nordgräns.

Södra lövskogsregionen börjar vid granens

naturliga sydgräns. Regionen utmärks av bokskogar och ädellövskogar.

9.2 a Djuren hölls inomhus i stallar under vin­ tern. Därmed tvingades man samla vin­ terfoder åt djuren och blev beroende av ängar och slåttermarker. från stallarna fick man gödsel som kunde spridas på åkrarna. Det gav bättre skördar och man kunde odla på samma åkrar under lång tid utan att markens närsalter tog slut. b marken närmast husen kallades inäga och

utgjordes av åkrar, ängar och hagar. utan­ för inägan fanns utmarken. Där växte skog som gav människorna ved och även där kunde djur släppas på bete.

9.3 i urskogen finns träd i alla åldrar samt ljusa gläntor där träd har dött. Kulturskogen har ett mer enhetligt trädbestånd. urskogen har alltså flest miljöer och därmed utrymme för flest antal arter. i urskogen kan med andra ord fler arter finna sina egna ekologiska ni­ scher än vad som är möjligt i kulturskogen. 9.4 Skogsbruksmetod som innebär att man avver­

kar enstaka träd efterhand som virke behövs. 9.5 a Hugger man ner en skog förändras livsbe­

tingelserna så att nya arter som är anpas­ sade till öppet landskap invandrar. De in­ vandrande arterna påverkar i sin tur miljön och banar väg för ytterligare arter, samti­ digt som tidigare arter konkurreras bort.

Detta pågår tills ekosystemet har nått ett klimaxstadium, dvs. ett stadium med någorlunda varaktig och stabil artsam­ mansättning. När artsammansättningen förändras gradvis mot ett klimaxstadium talar man om ekologisk succession. b en äng är inget klimaxstadium. Denna

miljö upprätthålls tack vare en återkom­ mande störning, t.ex. genom att män­ niskan skördar med lien. Denna störning gynnar växter som är beroende av den öppna miljön.

9.6 a lager av döda växt­ och djurdelar som finns överst på marken. i förnan är ma­ terialet fortfarande så oförändrat att man kan se vilka växter och djur de tillhör. b lager av organiskt material som bildas då

nedbrytare sönderdelar förna.

c Resultatet av att en jordart har påverkats av klimat och levande organismer. 9.7 a Se sidan 275 i läroboken.

b Kalkfattig mark och humussyror från bar­ rik förna ger lågt mark­pH. Därmed domi­ nerar långsamt arbetande svampar som destruenter. eftersom nedbrytningen är långsam bildas tjocka skikt av förna och humus. även nederbördsvatten får lågt pH då det sipprar genom barrskogsförna. Därför kan detta vatten ”tvätta bort” (ge­ nom urlakning) järn­ och aluminiumjoner från markens övre skikt så att blekjord bildas. metalljonerna fälls åter ut med humussyror eller som oorganiska salter längre ner i marken där pH är högre än vad det är alldeles under råhumusskiktet. på så sätt bildas rostjord som är röd till följd av järnföreningarna. under rostjor­ den finns den opåverkade mineraljorden. Gränserna mellan barrskogsprofilens olika markskikt är tydliga eftersom jor­ den innehåller få maskar som kan blanda markpartiklarna.

(2)

19

s v e n s k a e k o s y s t e m – k a p i t e l 9

Iris •

1

Lärarhandledning

© Anders Henriksson och Gleerups Utbildning AB. Detta material ingår som en del i Iris lärarwebb.

Materialet får skrivas ut, kopieras och användas under giltig licenstid. 9.8 Nedbrytningen är snabb varför förnaskiktet

aldrig hinner bli särskilt tjockt. maskarna rör om i marken så att humus blandas med par­ tiklar från mineraljorden. Blandningen kallas mull.

9.9 Den sura nederbördens vätejoner ”tränger undan” metalljoner från markpartilarnas ne­ gativt laddade ytor. Genom detta jonbyte urlakas markens förråd av positivt laddade närsaltjoner.

9.10 aluminiumjoner ”fångar” fosfatjoner un­ der bildning av ett svårlösligt salt. Detta blockerar växters viktiga fosforförsörjning. Då aluminiumjoner kommer i kontakt med fiskgälar (vars blod har högre pH än försurat vatten) bildas en fällning av aluminiumhydroxid som hindrar fiskarnas syreupptagning.

9.11 Strandzonen (litoralen) har bottenfasta växter. Djupbottenzonen (profundalen) finns under kompensationsnivån och sak­ nar därför växter och alger. i det fria

vatt-net (pelagialen) lever plankton och fiskar.

9.12 under kompensationsnivån räcker inte ljuset till för fotoautotrofa organismer. 9.13 VINTER: på vintern är planktonproduktio­

nen låg på grund av låg temperatur och svag belysning.

VÅR: få närsalter har förbrukats under vintern och därför är vattnet näringsrikt när våren kommer. Därmed ökar plankton­ produktionen kraftigt då det blir varmare och ljusare på våren. i takt med att plank­ tonorganismerna blir fler förbrukas vatt­ nets förråd av lösta närsalter. Slutligen blir närsalterna en bristvara och plankton­ produktionen avtar.

SOMMAR: trots att bakterieaktiviteten på sjöns botten frigör närsalter, är ytvattnet (där algerna lever) relativt näringsfat­ tigt på sommaren. Det beror på att ett

språngskikt hindrar att närsalter transpor­ teras upp till ytan. Därmed förblir antalet plankton förhållandevis litet på somma­ ren.

HÖST: Höstcirkulationen för upp när­ salter till ytan och planktonorganismerna förökar sig. Senare på hösten minskar åter antalet plankton eftersom temperatu­ ren sjunker och belysningen minskar. 9.14 a jordart som består av ofullständigt

nedbrutna växtdelar.

b en myr vars vegetation får vatten (med lösta närsalter) från omgivande marker. c en myr vars växter bara får näringsfat­

tigt nederbördsvatten.

9.15 med få undantag har arterna som finns i östersjön invandrat från Västkusten. Det är dock bara vissa av ”västkustarterna” som har kunnat anpassa sig till ett liv i östersjöns bräckta vatten.

9.16 Om bottenvattnet inte har brist på syrgas binds fosfatjoner till järn som svårlösligt järnfosfat. Detta lagras i bottensedimen­ tet. under syrefattiga förhållanden löser sig järnfosfat så att fosfater frigörs till vattnet och ”göder” planktonalger och blågröna bakterier. tyvärr orsakar män­ niskan övergödning av östersjön och därmed syrefattiga bottnar.

TÄNK UT

9.17 Genom att ta upp ”skräpfisk” ökar mäng­ den djurplankton som därmed förbrukar mer växtplankton. När problemet med vat­ tenblomning minskar blir vattnet klarare, vilket gör det lättare för rovfiskarna att jaga. Därmed kan dessa gynnas trots att mängden skräpfisk minskar.

Figur

Updating...

Referenser

Updating...

Relaterade ämnen :