___________________________________________________
Historia 61-90p
___________________________________________________FÄNGELSET I KALMAR
Från Kalmar slott till det nya fängelset 1852
Martina Myrén
C-uppsats, 15p Handledare: Jonas Sjölander
Högskolan i Kalmar Examinator: Fabian Persson
Abstract
HÖGSKOLAN I KALMAR
Humanvetenskapliga Institutionen
Arbetets art: C-uppsats, 15 hp
Titel: Fängelset i Kalmar - Från Kalmar slott till det nya fängelset 1852 Författare: Martina Myrén
Handledare: Jonas Sjölander Examinator: Fabian Persson
This essay considers the new prison in Kalmar, which was built 1852 and replaced the former prison in the castle of Kalmar. In the forts the conditions were awful and the interms lived together in large rooms. With the new reform that took place in Sweden, with the so-called Philadelphiasystem, the concept was to isolate the prisoner one by one in smaller rooms. The idea was to give them a religious ground so they could get themselves a self-reflection and a conscience. It was a new system for the personnel to control the internals and the order in prison.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1. INLEDNING ... 1 2. FRÅGESTÄLLNINGAR ... 2 3. METOD ... 2 4. FORSKNINGSLÄGE ... 3 5. HISTORIK ... 5 5.1 Fästningsfängelser ... 55.2 Kalmar slotts fästning ... 6
5.3 Kalmars fängelse ... 8
6. PHILADELPHIASYSTEMET ... 11
6.1 Philadelphia- och Auburnsystemet ... 11
6.2 Cellfängelserna i Sverige utformas ... 12
6.3 Nya anläggningar tillkommer ... 14
6.4 Fängelsets interiör ... 15
6.5 Ensamcellen ... 16
7. PÅ INSIDAN AV FÄNGELSET ... 18
7.1 Arbete ... 18
7.2 Religion och undervisning ... 19
7.3 Disciplin ... 20 7.4 Personal ... 21 8. FÄNGELSET I KALMAR ... 23 8.1 Fångarna ... 23 8.2 Arbetssysslor ... 26 8.3 Personalen ... 26
8.4 Avrättningar och religionsutövande ... 28
8.5 Disciplin och bestraffningar ... 30
8.6 Kläder ... 31
8.7 Övrigt ... 32
9. SLUTDISKUSSION ... 34
10. SAMMANFATTNING ... 37
1. INLEDNING
Under den ensliga fångenskapens dystert, enformigt och långsamt framskridande timmar är förbrytaren överlämnad åt samvetets hämnande röst. Inga yttre lockande föremål finnas omkring honom, vilka kunna avleda hans självbetraktelse eller förströ hans nedslagne sinne. Sorgliga minnen och felslagna förhopp-ningar utveckla tavlan av hans tillryggalagda levnad och visa honom det onda han utövat, det goda han uraktlåtit. Ju större brottet, ju blodigare skulden varit, ju plågsammare är även denna förfärliga ensamhet, från vilken han ej kan undkomma: tu det är prägeln på varje straff, som verkar på själen utan att förnedra densamma, att dess stränghet står i ett rättvist och avpassat förhållande till den verkligt moraliska brotts-ligheten, och till själva uppsåtet, som vållat densamma.1
Citatet ovan är hämtat ur kronprinsen Oscars skrift Om straff och straffanstalter (1840) som var en viktig del i framförandet av Philadelphiasystemet och dess inverkan på den nya straff-rätten. Detta system som sedan kom att anammas i det svenska straffsystemet och kom att prägla fängelset i Kalmar. I min tidigare historieuppsats på B-nivå undersökte jag förhåll-ningssättet mellan brott och straff i Kalmar mellan åren 1821-1830. Ett flertal dömdes att be-tala böter och de som inte hade råd att bebe-tala hamnade på en vistelse ”vid vatten och bröd på Kalmar slott”. Fängelsernas standard hade utvecklats för fångarna och de behövde inte längre leva på den undermåliga kosten eller med de ohälsosamma förhållandena som rådde på fäst-ningarna.
Jag vill därför se hur fängelset har förändrats sedan dess och kom i samråd med min handle-dare Jonas Sjölander fram till att jag kunde skriva om fängelset i Kalmar och dess historik. Det är alltid intressant med en lokal förankring och vid närmare eftertanke visste jag inte så mycket om fängelset som finns så centralt belägen i Kalmars stadskärna. Innan fängelset kom till så dömdes fångarna till en vistelse på slottet i Kalmar, men när antalet fångar ökade kräv-des det en ny byggnation. Detta var ett led i de influenser som kom ifrån Amerika då nya re-former i straffrätten anammades och det så kallade Philadelphiasystemet kom att forma Sveri-ges fängelser till hur de ser ut idag.
1
2. FRÅGESTÄLLNINGAR
Mitt huvudsyfte är främst att skildra fängelset i Kalmar och dess historik, samt studera moti-ven för att bygga fängelset i Kalmar enligt Philadelphiasystemets principer. Mina frågeställ-ningar lyder som följer:
Hur fungerade fängelseväsendet i Kalmar innan det nya fängelset uppfördes år 1852? Hur och varför byggdes fängelset i Kalmar upp enligt Philadelphiasystemets
princi-per?
3. METOD
Hur gick jag då tillväga i undersökningen för att besvara på mina frågeställningar? Materialet jag var i behov av fanns till stor del i Vadstenas arkiv. Det blev därför en nödvändighet att söka sig dit. Här fann jag bland annat en brevbok av Kalmars fängelsedirektör C. L. von Kræmer, samt fångrullar, handlingar angående byggnationen, skrivelser av den kungliga fångvårdsstyrelsen etc. Detta material kommer jag att redogöra för i min sista del i uppsatsen ”Fängelset i Kalmar”, där jag sammanställer det jag kom fram till, samt i jämförelse med tidi-gare forskning.
Med uppsatsen vill jag främst skildra hur det fungerade i praktiken när man övergav fängelset på slottet med fångar som förvarades i gemenskap, till det nya fängelset med enskilda celler. Jag vill inte bara fokusera på byggnaden i sig, utan även till den sociala praktiken och dess funktion innanför fängelsets murar. Det som finns skrivet om fängelset i Kalmar i forsknings-läget är ytterst lite. Vid studerandet av det svenska forskningsforsknings-läget när det gäller Philadelphia-systemet är det främst Roddy Nilssons avhandling En välbyggd maskin, en mardröm för
sjä-len (1999), samt publikationer av Marja Taussi Sjöberg som berör det jag skriver om. Jag
an-vände mig därför till stor del av deras böcker och avhandlingar i min undersökning av hur fängelset har fungerat med Philadelphiasystemet som grund.
För att besvara frågan kring fängelsets tidigare bakgrund kontaktade jag slottets ansvariga och fick med hjälp av Tommy Josefsson information om hur det tidigare sett ut på slottet, samt några få skildringar av personer som suttit fängslade i fästningen.
4. FORSKNINGSLÄGE
I den svenska forskningen inom Philadelphiasystemet är det framför allt Roddy Nilsson och Marja Taussi Sjöberg som är framträdande. Eftersom dessa har varit ledande och bedrivit forskningen i Sverige har jag använt mig av både Nilsson och Taussi Sjöberg som inspira-tionskällor och referenser. Roddy Nilsson behandlar det svenska fängelsesystemet och dess framväxt under 1800-talet i sin avhandling En välbyggd maskin, en mardröm för själen (1999). Andra verk som utkommit med samma författare är bland annat Växjöfängelsets
hi-storia 1848-1995: institution, människorna och brotten under hundrafemtio år (1996), Unga våldsbrottslingar vid mitten av 1800-talet: vanliga unga män eller ungdomar i samhällets marginal? (2004) samt Foucault: en introduktion (2008).
Ett flertal av Nilssons böcker har en inriktning på 1800-talets brottslighet. Med sin avhandling från 1999, där han behandlar fängelsesystemets framväxt, vill han påvisa att fängelsets fort-levnad till stor del består på grund av den värld med kontroll och disciplin som skapades un-der 1800-talet. Nilsson vill dessutom påvisa att det behandlingsmässiga resultatet inte alltid blev själva prioriteten utan framgången värderades genom fängelsets säkerhet och inre ord-ning. Fängelset blev som en slags symbol för den ideala institutionen och en eftersträvansvärd modell. Det teorietiska verktyget Roddy Nilsson använder sig av är att genom denna modell studera fängelset som en diskurs, samt som en företeelse under 1800-talet.2
Det som står i fokus i Nilssons böcker är att se hur människorna uppfattade fängelset, och vad som kännetecknade ett konstituerat fängelsesystem. Nilsson menar att fängelset formades som en företeelse mellan ett producerat normsystem och den sociala praktiken. Människan och samhället kom att förändras av det nya sättet att tänka och bestraffa människor. Med avhand-lingen har Nilsson velat läsa allt som står skrivet om fängelser ur en annan synvinkel och istället se det utifrån ett makt- och disciplineringsperspektiv. Men även studera fängelsernas sociala praktik och då genom att främst uppmärksamma rollen hos bevakningspersonalen. Nilsson vill skapa en bättre förståelse av fängelsesystemet som företeelse. Han använder lik-nande begrepp som Michel Foucault i sin avhandling när det gäller disciplingering. Själva begreppet ”disciplin” är en form av makt eller maktutövning enligt Foucault. Ett annat sätt att se på disciplin är genom upprätthållandet av en strikt yttre kontroll som används i
2
ningssystem, vilket är en skapelse av den moderna människan. Disciplin har likaså en peda-gogisk innebörd och har att göra med exempelvis uppfostran, träning och undervisning. Den disciplinära makten blir en verkande kraft som kompletterar det rättsliga systemet inom fäng-elset. Det är på grund av den effektivitet och ändamålsenlighet som funnits i den disciplinära makten som gjort att den har vuxit fram. En förutsättning är att den disciplinära makten även belönar, än att enbart bestraffa eller korrigera felaktigheter. Enligt Foucault är makten osynlig i vårt moderna samhälle, men disciplingeringssträvandena synliga.3 Roddy Nilssons böcker genomsyras av Foucaults idéer och dennes sätt att tänka. Det han främst influeras av är Mi-chel Foucaults sätt att beskriva beteendemönster, istället för att försöka sig på att skriva om den enskilda människans roll, till skillnad från nästkommande författare.
Om vi fokuserar på Marja Taussi Sjöberg och en av hennes mer kända böcker Dufvans
fång-ar: brottet, straffet och människan i 1800-talets Sverige (1986) har hon följt unga fångar som
intogs på cellfängelset vid namn Dufvan i Härnösand mellan åren 1861-1865. Taussi Sjöberg vill visa ett samhälle där varje avvikelse skulle tuktas hårt och hur fattigdom var den främsta orsaken till att komma in i brottets bana. Det Taussi Sjöberg främst vill göra är att framställa fångars livsöden genom att uppehålla sig kring hur samhället såg ut under 1800-talet, med dess rättsystem och konsekvenserna av det rättssystem som fanns. Hon vill främst spegla de utsatta och fattiga människorna i bottenskiktet på samhället. Fångarna Taussi Sjöberg inrikta-de sig på i sina studier var sammanlagt 226 stycken, varav 42 av inrikta-dessa var kvinnor. Männen och kvinnorna fick inte överstiga en ålder av 25 år i studien och skulle vara födda i Sverige i början av 1840-talet. Det rörde sig om förstagångsintagna som levde i tiden för omvandlingen av cellfängelser.4
Tillvägagångssättet Taussi Sjöberg använder sig av är att följa dessa män och kvinnor med hjälp av kyrkoböcker. Detta är också anledningen till att hon valde att inte ta med människor som begått brott ifrån utlandet, då det är svårt att få fram information om dessa. Det Taussi Sjöberg vill uträtta med boken är att belysa frågan varför vissa personer bröt mot lagen och bestraffades, men även fokusera på fängelsevistelsens konsekvenser. Hon vill spegla 1800-talets samhälle med hjälp av enskilda människor. Likaså att lägga fokus på de nya fångvårds-idéerna och i stort försöka påvisa hur rättsystemet i Sverige fungerade.5 Hon använder sig mer
3 Nilsson 1999, s. 15-17, 27-30. 4 Taussi Sjöberg 1986, s. 13-15. 5
av ett underifrånperspektiv, till skillnad från Roddy Nilsson. Brott och straff i Västernorrland
1861-1890 (1981) och Cellsystemet: idé och verklighet (1984) är fler exempel på verk då
Taussi Sjöberg vill gå in på djupet av straffsystemet och studera de enskilda individerna.
5. HISTORIK
5.1 Fästningsfängelser
Fängelseväsendet bestod i huvudsak av fästningsfängelser, läns- och stadshäkten och korrek-tionsfängelser vid början av 1800-talet. Under perioden 1845-1890 kom dessa att omorganise-ras eller försvinna helt. Vid fängelsernas genombrott var det inte något stort antal fångar som satt fängslade vid fästningar. Det fanns endast något hundratal vid mitten av 1700-talet och cirka femhundra vid slutet av århundradet. Fästningsfängelserna byggdes ut under 1800-talet och genom detta ökade också användandet av fängelsestraff, och fästningarna kunde nu rym-ma mer än 2000 fångar. Fängelserna vid fästningarna försvann dock med snabb takt i sam-band med att det svenska fängelseväsendet omorganiserades.6
I länshäktena förvarades till stor del rannsakningsfångar, eller de som satt av fängelsestraff vid vatten och bröd. Dessa anstalter uppstod i samband med att kungliga slott blev administra-tiva centra genom länsindelningen under 1600-talet och blev då på så sätt landshövdingasäten. Länshäktena hade enskilda rum för män och kvinnor, men var i övrigt gemensamhetsanlägg-ningar. Till likhet med fästningsfängelserna var det dåliga förhållanden. Om vi istället uppe-håller oss kring korrektionsfängelser, eller spinnhus, hade dessa till stor del hand om försvars-lösa. Roddy Nilsson menar att dessa anläggningar främst inriktades för samhällets fattiga in-vånare och att rättsliga instanser då genom tvång satte de fattiga i produktion för samhällets ekonomiska vinning.7
Återgår vi till länsfängelserna, exempelvis Kalmar slotts fästning, började dessa att uppstå under 1600-talet. På grund av alla omvandlingsstraff (det vill säga brottslingarna hamnade i fängelse då dessa inte kunde betala böterna) blev fängelserna överösta av fångar. Detta
6 Nilsson 1997, s. 33-34. 7
förde att det efterfrågades fler alternativ och från och med 1670-talet börjades det då i anslut-ning till fästanslut-ningar grundas fängelser för de grövre brottslingarna.8
Redan vid slutet av 1600-talet började fästningsstraff att användas för de förbrytelser som ansågs svårare och det var först under 1800-talet som vanliga fängelsestraff började användas i nutida bemärkelse. Underdomstolarna började utdöma fästningsstraff under 1700-talets se-nare del för återfallsförbrytare och för stölder av det lite grövre slaget.9
Med tanke på hur fästningsfängelserna såg ut var det ofta under vidriga förhållanden som brottslingarna sammanfördes, oberoende straff och ålder. Hälsan fick en nedbrytande effekt på grund av den dåliga kost som serverades i det vatten- och brödstraff som avsågs. Det ska-pades även en slags sammanhållning bland brottslingarna och fängelserna blev så kallade ”brottets plantskolor”. Det var i bakgrund av detta som förespråkarna för Philadelphiasyste-met verkade för att en förändring var tvungen att äga rum. De menade att fängelserna hade otillräckliga förhållanden, samt att fångarna leddes in på den brottsliga banan. De osanitära villkoren ledde även till att epidemier spreds.10
Under 1800-talet började fängelsesystemet att byggas ut och behovet av fängelser ökade. Fri-hetsstraffen blev allt vanligare, samtidigt som dödsstraffet gradvis försvann. Från 1600-talet hade tillämpningen av straffarbete och kortare inspärrningar funnits, men det var inte förrän under 1800-talet det gick att tala om fängelsestraff. Detta innebar inte att kroppsstraffen au-tomatiskt försvann, utan straff som spöslitning eller skamstock tillämpades fortfarande. Dessa började dock successivt försvinna, men fysiska straff förekom ända in på 1900-talet innanför murarna på fängelserna.11
5.2 Kalmar slotts fästning
Fängelset i den äldsta borgen var placerat i det så kallade Fångatornet, där fångarna släpptes ner i en fängelsehåla som var en lucka i taket på rummet. Det var inte menat som ett straff enligt nutida betraktelsesätt när vi diskuterar fängelser, utan hålan användes snarare som ett utrymme för att förvara och skyffla undan fångarna. I takt med att slottet började förlora sin 8 Taussi Sjöberg 1981, s. 38. 9 Sundin 1992, s. 195-196. 10 Nyström 1989, s. 323. 11 Österberg 1995, s. 163.
plats som en kungaborg började det allt eftersom att användas andra utrymmen på slottet för att placera fångar i. Det användes då rum inom slottet och kasematter i vallarna.12
Innan det nya fängelset i Kalmar byggdes användes slottet i Kalmar som ett inrättat länsfäng-else. På 1700-talet placerades fångar både i vallsystemet och i rum på slottet. På dagarna fick fångarna arbeta, men i övrigt vistas tillsammans nattetid. Till en början utnyttjades bara ett fåtal av slottsrummen, men när fångantalet växte blev fler rum inredda i slottets olika delar. Den 18:e maj år 1839 utgjorde rummen enligt en beskrivning för männen:
Ett för försvarslöse, ej vanfräjdade samt dömde pionierer, ett för personer dömde till enkelt fängelse för mindre förbrytelser, ett sjukrum, ett för dömde korrektionister och för stöld straffade försvarslöse, fyra för under ransakning för stöld och andra gröfre förbrytelser stående, ett för dem, som bereddes till döden eller sådande för dråp tilltalade, för hvilka föreskrifvits enkelt fängelse, ett straffrum, som kunde förändras till mörkt, ett för personer dömde till fängelse vid vatten och bröd samt två för bysatte.13
För kvinnorna fanns det istället ett rum för häktade i största allmänhet, samt ett för kvinnor som var dömda vid vatten och bröd. Dessa fångrum kunde tillsammans rymma 122 personer, men fångantalet var ofta mycket högre.14
På grund av det höga fångantalet begärdes återgärder för att fängelsets utrymme skulle kunna utökas. Den kungliga befallningshavande föreslog att dem skulle göra i ordning de befintliga rummen och iordningställa fyra andra rum, samt anordna tre mörka och 16 ljusa celler i tets södra del. Detta förslag godkändes inte. Vid den tidpunkten disponerades 27 rum på slot-tet, varav 20 till arrester.15
Om vi undersöker förhållandena på Kalmar slott finns det skildringar nedtecknade och en av de mest häpnadsväckande är från 1600-talet om Ölands-Jödde. I domböckerna går det att läsa om denne mans rannsakning år 1645, och berättelsen om honom finns nedtecknad i Manne Hofréns bok Historieglimtar från Kalmar slott (1961). Denna bok innehåller ögonblicksbilder ifrån slottets historia. Hofrén skildrar inte slottets historia i en sammanhängande text, utan återger korta historier. Framställningen jag har med här handlar om en man som var en av 36 fångar som satt inlåst i ett av slottsrummen. Han kallades för Ölands-Jödde och kom att bilda 12 Hofrén 1961, s. 116, http://www2.barometern.se/flash/slottet/ 9/12 2008. 13 Lundqvist 1890-1903, s. 27. 14 Lundqvist 1890-1903, s. 27. 15 Lundqvist 1890-1903, s. 28.
en egen domstol med sig själv som ledare. När det kom in nya fångar i fängelset lät han ställa dessa inför rätta. Han tvingade av dem pengar, samt dömde dem till att pryglas. Fångarna som hade begått mindre brott fick värre straff. Med hjälp av sina medhjälpare tvingade Ölands-Jödde av de övriga fångarna mat, dryck och ved. Det finns beskrivet hur de som arbetade på slottet hade hittat en död man i slottsrummet gnagandes på ett avskavt köttben. Vissa av fång-arna dog av hunger och andra slogs ihjäl. Ölands-Jödde hade låtit hota fångar till livet om de avslöjade något.16 Detta är ett drastiskt exempel på hur det kunde ha sett ut när fångarna levde tillsammans i gemensamhetsfängelser som på Kalmar slott. Det bildades säkerligen sådana här grupperingar med fångar som Ölands-Jödde som skapade sina egna regler.
En annan berättelse som finns med i Manne Hofréns bok är den om en yngling som skulle få ett spöstraff. Inne på ”kansliet”, i ett av de dåvarande fängelserummen, påträffades nämligen bland annat ett brev daterat till den 14 mars år 1852 emellan takbjälkarna. Det vill säga sam-ma år som det nya fängelset stod färdigt i Kalsam-mar. I brevet berättar en yngling för sin förmyn-dare att han hade dömts till 34 par spö och att han inte var förmögen att mottaga detta på grund av sin späda kropp.17 Ungefär i samband med att fängelset i Kalmar byggdes började spöstraff och risslitningar att försvinna, och detta är ett sent exempel på en spöslitning som skulle ha ägt rum i Kalmar.
5.3 Kalmars fängelse
År 1852 byggdes Kalmars cellfängelse och det är idag ett av de äldsta fängelserna som fortfa-rande är i bruk. Numera ligger det centralt beläget i Kalmar stad, men var beläget i stadens utkant när det anlades.18 Vid förflyttningen av fångarna blev det en stor omställning då fång-arna var vana vid att sitta tillsammans i stora grupper och inte som det infördes nu i det nya systemet med att sitta enskilt i cellerna.19 Med sina fyra torn är byggnadens exteriör fortfaran-de sig lik idag. Unfortfaran-der 1800-talet var tornen bemannafortfaran-de dygnet runt. En vallgrav omslöt fäng-elset, vilket nu är torrlagd och det fanns två broar. Den ena, som var en träbro, gick till Väs-terport och den andra gick över vallgraven.20
16 Hofrén 1961, s. 117. 17 Hofrén 1961, s. 117. 18 http://www.kriminalvarden.se/templates/KVV_JailInfo____2169.aspx 4/11 2008. 19 Luksepp 2002, s. 20. 20 Anderson 1984, s. 1.
Bild 1. Kalmars fängelse21
Fångvårdsstyrelsen anhöll den 16:e april 1847 om att ett fängelse skulle uppföras med 102 celler. Förslaget avslogs eftersom rikets ständer ansåg att de inte kunde bevilja fler än de fängelser som redan byggdes i Sverige, men bad i alla fall om att få ritningar samt kostnads-förslag. Den 14:e november 1848 blev det emellertid klart att fängelset skulle uppföras och detta fastställdes den 13:e mars året därpå. Byggnadsarbetet påbörjades år 1849 och redan i november 1852 kunde de första fångarna flyttas in i Kalmars nya fängelse. Kostnaden för fängelset kom att uppgå till 141.120 kronor och 45 öre vilket var mindre än vad som var be-räknat. Vid tidpunkten för uppförandet var fängelset beläget på en fri och avskiljd plats som var omgiven av gravar. Den byggdes i tre våningar i sten med ett tak av plåt. Vid betraktandet av interiören så fanns det 102 ljusa och fem mörka celler, samt två vaktceller. En av cellerna inreddes dessutom till en dårcell. Fängelset hade 10 promenadgårdar belägna kring ett trä-plank, men förövrigt var det stängsel omkring fängelset. I fängelsegårdens nordöstra hörn anlades en byggnad av sten som vaktmästaren hade sin bostad i. Den var ursprungligen av-sedd som tvättstuga. Envåningsbyggnaden visade sig dock år 1902 vara ohälsosam.22
Innan brottslingarna dömdes till en vistelse i fängelset i Kalmar så hölls brottsmålsrannsak-ningarna av Rådstugurätten i Kalmar, samt Norra och Södra Möre Häradsrätter. Ersättningen för att fångarna skulle få intas i fängelset var en årlig avgift på 100 kronor, samt ersättning för
21 http://www.kvp.se/polopoly_fs/1.793028!slot100slotWide75ArticleFull/3447786819.jpg 30/11 2008. 22
deras bespisning.23 Fängelset kom att byggas enligt Philadelphiasystemet, det vill säga att fängelserna gick från att använda gemensamhetsceller till enskilda celler, vilket jag i näst-kommande avsnitt kommer att beröra närmare.
Det fanns även en kvinnlig avdelning på fängelset på 1800-talet som drogs in efter sekelskif-tet. Ända fram till 1974 fungerade fängelset som ett häkte och fram till 1960 nyttjades en egen tingssal.24 Roddy Nilsson poängterar i sin avhandling att tingssalar användes av praktiska och ekonomiska skäl för att slippa förflyttning av fångar till och från rättegångar. Tingssalen var även en integrerad del av själva ideologin med cellsystem, eftersom ensamheten var det som skulle förbättra fångarna, och detta införlivades då inte genom gemensamma fångtranspor-ter.25
Under andra världskriget hade fängelset ett flertal politiska krigsfångar som hade flytt till Sverige och mellan åren 1948 och 1973 hade fängelset emellanåt svåra fångar och var en ut-präglad interneringsanstalt.26
Det pågår för närvarande en förplanering om huruvida ett nytt fängelse ska byggas i Kalmar i nära anslutning till det nyligen uppförda polishuset. Fängelset beräknas att få 90 platser, till skillnad från deras 57 platser nu. Den nya anstalten ska då eventuellt kombinera en anstalt och ett häkte och planeras att bli färdigställd år 2012.27
23 Lundqvist 1890-1903, s. 30. 24 Anderson 1984, s. 1. 25 Nilsson 1999, s. 244. 26 Anderson 1984, s. 1. 27 http://www.kriminalvarden.se/templates/KVV_InfopageGeneral.aspx?id=4120 16/12 2008.
6. PHILADELPHIASYSTEMET
6.1 Philadelphia- och Auburnsystemet
I tidigare straffsystem bildades stommen av smärtsamma kroppsstraff, med exempelvis spö-slitningar och ris. Straffen kunde vara alltifrån arbetshus, fästningar eller döden men det ka-rakteriserande var just piskningarna. Detta var något som hade utvecklats från medeltiden, då slagen bestämdes beroende på brottet. I början av 1800-talet började människorna finna detta allt mer motbjudande och uråldrigt. Motståndarna mot det äldre straffsystemet förstod inte hur moralen kunde upprätthållas med hjälp av piskningar då brottslingarna ställdes i offentlighet för att få dem till botgörelse. Det nya straffsystemet som diskuterades byggde på helt andra värderingar. Nu skulle det istället vara straff såsom frihetsberövning och isolering, till skillnad från att uppmärksamma fångarna. På så sätt skyfflades brottslingarna undan från samhället.28 Under senare delen av 1700-talet och under 1800-talet började domstolarna att tillämpa fri-hetsberövande straff, och framväxten av fängelsesystemet var ett resultat av detta. Den lång-samma humaniseringen tog sig i uttryck i att bland annat gatlopp, dödsstraff och tortyrer av-skaffades.29
Under den första hälften av 1800-talet utvecklades två fängelsesystem i nordöstra Amerika och fick namn efter de platser de först etablerades, nämligen Philadelphia och Auburn. Sy-stemet skapades för att gå till grund med frågor som isolering, disciplin, sysselsättning etc. och skillnaden var stor mellan systemens upplägg. I det så kallade Philadelphiasystemet, det system som fängelset i Kalmar sedan kom att använda sig av, isolerades fångarna totalt dyg-net runt i enskilda celler. Systemet kom dessutom att utmärkas av kroppsstraffens frånvaro. I Auburnsystemet fick fångarna arbeta tillsammans under tystnad dagtid och det var endast nattetid de levde avskilt från varandra. Det hävdades nämligen att den totala isoleringen gav skadliga verkningar och att deras system var mer hårt och disciplinärt med det ständiga över-vakandet. Auburnsystemet blev dominerande i Amerika eftersom produktiviteten och lön-samheten ansågs vara viktig, samt att anläggningskostnaderna på så vis blev lägre. Philadel-phiamodellen fick större betydelse i Europa. Med hjälp av Philadelphiasystemet skulle det vara möjligt att avskära fångarna från varandra och rutinerna utformades i detta. Fängelset
28 Nyström 1989, s. 320-321. 29
fungerade i och med den kontroll och ordning som fanns. Fångarna fick dessutom religiös vägledning för att bli bättre människor. 30
För att en förbättring skulle komma till förenades humanitära idéer i systemets kärna. Tidigare ansågs det att det onda i människan orsakade brottsligheten, nämligen den låga moralen, rut-tenheten och ogudaktigheten. För att bota det onda krävdes därför isolering enligt Philadel-phiasystemets förespråkare och undervisning av bland annat religion. Det som åstadkoms med hjälp av dessa värderingar var att fångarna skulle bli betydligt mer medvetna om deras onda handlingar och på så sätt framkalla ånger. Det viktiga var främst att med hjälp av reformen nå de unga fångarna som var intagna för första gången.31 Isoleringen av straffångar i celler var själva kärnan i systemet. På så sätt var det lättare att bevaka det onda sinnet hos de intagna, samt att se till att de inte fick någon kontakt med varandra. Prästen skulle mana på fångarna så att de blev medvetna om vilka felaktigheter de hade gjort. Prästerna fick en allt viktigare roll och var nöjda med systemet i regel.32
Fängelserna var tekniskt avancerade byggnadskonstruktioner när det gällde sanitetsanord-ningar, ventilation och uppvärmning. På så vis gjordes allt för att undvika oklarheter och upp-rätthålla den ordning man eftersträvade.33
6.2 Cellfängelserna i Sverige utformas
Kring sekelskiftet 1800 börjades det i Sverige i större utsträckning förvaras fångar i ensamcel-ler, genom ”insättande på bekännelse”. Prästerskapet skulle då få de misstänkta att bekänna sina grova brott och någon tidsgräns fanns inte i inspärrandet. Ett flertal bekännelsefångar avlade inte någon bekännelse och avled efter hand i fängelset. Vissa kunde benådas efter en längre tid och de som erkände sina brott fick oftast långa fängelsestraff. Bekännelsefångarna förvarades från slutet av 1820-talet i Malmö eller på Långholmen i Stockholm. På Norrmalm i Stockholm förvarades de enstaka kvinnliga bekännelsefångarna. Anledningen till att jag näm-ner bekännelsefångarna är för att de togs upp som ett exempel vid riksdagen 1840-41 vid dis-kussionen om att bygga de första cellfängelserna just för att påvisa att fångarna inte tagit
30 Nilsson 1999, s. 162-164, 168. 31 Taussi Sjöberg 1986, s. 11-12. 32 Taussi Sjöberg 1986, s. 132. 33 Lundgren 2003, s. 68.
gon skada av ensamceller.34 Kronprinsens skrift har tillmätts en stor inverkan för Philadel-phiasystemets införande. Enligt Roddy Nilsson är kronprinsens skrift exempel på de diskus-sioner som låg till grund för att Philadelphiasystemet introducerades i Sverige. Flera skrifter som utkom omkring 1840 kan också tillmätas stor betydelse.35
I kronprinsens skrift hävdas att kroppsstraffen användes på ett vanärande och hämndlystet sätt och det blev en omöjlighet för brottslingarna att anpassa sig till samhället. Detta drev istället brottslingen ut ur samhället, vilket var en viktig del i hans anförande, eftersom skammen kom att förfölja den straffade genom hela livet. Detta kom på så sätt att medföra att denne även skulle begå flera brott i framtiden.36
I slutet av 1830-talet var debatten stor kring vilket system som skulle användas och detta på grund av att samhällets fortbestånd bestämdes av fängelsets organisation enligt de föresprå-kande. Med de nya reformationerna av fängelserna skulle fångarna nu individualiseras. Det hävdades att gemensamhetsfängelserna och kroppsstraffen var fördärvande för fångarna. Med hjälp av ett nytt system kunde de befintliga hoten som gemensamhetsfängelserna utgjorde avvärjas, där skadliga relationer knöts, farliga sammansvärjningar skapades och i allmänhet en negativ moral utvecklades. I mitten av 1840-talet börjades det byggas fängelser med Phila-delphiasystemet som grund i snabb takt. Dessa byggdes i sten och murbruk med starka be-stämmelser i det inre utformandet37, vilket jag kommer att beskriva närmare lite längre fram.
Ett led i frihetsberövandet, som fick en central roll i det svenska straffsystemet, var att kropps- och skamstraffen försvann ungefär samtidigt som det nu infördes cellfängelser. Före-språkarna menade att dessa straff var förlegade och inhumana och ersattes istället med böter eller fängelsestraff. Om de som dömts till ett brott inte kunde betala sina böter omvandlades straffet istället till en vistelse på fängelset.38
Vid mitten av 1800-talet växte cellfängelser fram som en institutionell lösning och ett flertal finns kvar ännu idag. Ett av dessa är fängelset i Kalmar. Det fångvårdsstyrelsen strävade efter var ett ordningsskapande på 1850-talet. Detta ledde till den ordning och säkerhet som 34 Nilsson 1999, s. 169-170. 35 Nilsson 1999, s. 210. 36 Nyström 1989, s. 323. 37 Lundgren 2003, s. 41-43. 38 Taussi Sjöberg 1984, s. 5.
des på fängelserna, som gick ut på att uppfostra och disciplinera fångarna. Detta var en lös-ning som samhället lanserade för att kunna ta hand om människor som bröt mot normerna. Roddy Nilsson menar att det är nödvändigt att studera hur samhället ser ut i stort, då rättsy-stemet bygger sin ordning på samhällsutvecklingen, traditioner och samhällsstruktur. Frihets-straffen är bara en liten del av de straff som funnits i historien och har blivit en slags symbol för vad straff är enligt Nilsson, även om frihetsstraffet i sig är en ”modern” uppfinning. Detta ordningsskapande inriktade sig inte enbart på fångar, utan även på samhället utanför fängel-serna och då främst bland de fattiga.39
6.3 Nya anläggningar tillkommer
I de tidigare fängelserna fick fångarna dela på några enstaka rum och det togs ingen hänsyn till vilka brott de hade begått eller om de var kvinnor eller män. Det går inte att tala om en fångvård i dagens benämning och förhållandena var eländiga. Fångarna påstods bli mer brottsliga då de socialiserades med varandra och syftet var inte att vårda brottslingarna på dessa anstalter utan att få bort dem från samhället. Detta kom att förändras efter 1841 då den nya modellen anammades med Philadelphiasystemet.40
Nu ville den kungliga fångvårdsstyrelsen istället att fångarna skulle förbättras med hjälp av vård och inte längre bara förvaras och straffas. De äldre anläggningarna, såsom slottstorn, belägna i fästningsvalv, rådhus etc. motsvarade inte det som fordrades längre. I anläggandet av de nya fängelserna hade den totala åtskillnaden mellan fångarna stor betydelse i arkitektu-ren som kom att bli en central del i utbyggnaden av långa korridorer, förbindelsegångar och bevakningstorn. Fångarna hade separata promenadgårdar och när det var dags för gudstjänst fick de inte se varandra utan förvarades i avskilda boxar. När fångarna väl fick vara utanför cellen fick de bära huvor eller masker och tegelväggarna i cellerna byggdes tjocka för att de inte skulle kunna höra varandra. Ett stort antal cellfängelser i Europa byggdes efter dessa principer under 1800-talets andra hälft, men det var enbart centralfängelset på Långholmen som var färdigställt 1880 som hade denna fängelsearkitektur i Sverige.41 Kalmars fängelse hade en annan struktur, vilket jag kommer till nu.
39 Nilsson 1997, s. 29-34. 40 Taussi Sjöberg 1986, s. 10-11. 41
Från 1840-talet och framåt byggdes det cellfängelser i Sverige enligt två normalplaner, näm-ligen en större modell med 66-102 celler, samt en mindre modell med högst 54 celler. Kal-mars fängelse kom att tillhöra den större modellen med sina 102 ljusa celler (samt fem mörka celler) och byggdes enligt principen efter en T-formad plan. Detta innebar att det i en vinkel-rätt riktning låg en administrationsdel och då mot mittpartiet i cellbyggnaden.42 Om vi betrak-tar begreppen Philadelphiasystemet och penitentiärfängelse så slog dessa inte igenom, utan i Sverige kom vi att benämna inrättningarna för cellfängelser, kronohäkten, straff- och arbets-fängelser och centralarbets-fängelser.43
Det konstruerades två typer av celler i de centrala fängelserna, nämligen den större cellen av-sedda för ensamstraff och de mindre cellerna för långtidsfångar som arbetade tillsammans under dagtid. Detta medförde ur ordnings- och säkerhetssynpunkt en väsentlig skillnad i jäm-förelse med de äldre inrättningarna, som i till exempel Kalmar slott där de förvarade fångarna i stora grupper. Att rymma ifrån anstalten blev svårare och våldet minskade mellan fångarna och mot personalen då fångarna delades upp i enskilda rum. Det blev nästan omöjligt för fångarna att införskaffa sig varor, som exempelvis brännvin. Ett viktigt maktmedel kom att bli tystnadsreglerna och avskildheten kom att leda till en större kontroll över hela fångkollekti-vet.44
6.4 Fängelsets interiör
De nya fängelserna byggdes upp med liknande interiör i sin utformning och det fanns en nog-grannhet i att med hjälp av arkitekturen förhindra flykt, upplopp samt oordning. I fängelserna fanns det oftast ett stort öppet mittskepp från den nedersta våningen till den tredje och celler-na låg därefter grupperade utefter ytterväggarceller-na. Det var viktigt att persoceller-nalen utifrån en cen-tral position kunde se ut över hela fängelset. Fångarna och personalen förflyttades genom trappor och bryggor mellan våningarna och cellerna. Vid studerandet av cellerna var dessa oftast 2x3 meter storleksmässigt och högst upp under taket fanns det ett litet fönster som var gallerförsett. Det var meningen att fången inte skulle kunna se ut genom fönstret och detta
42 Nilsson 1999, s. 243. 43 Nilsson 1999, s. 250. 44
kontrollerades genom att låta dammet ligga kvar i fönstersmugen. Personalen kunde då på så sätt se om fången hade klättrat upp.45
Dörrarna till cellerna fick inte placeras mitt emot varandra så att fångarna kunde få någon möjlighet att se varandra om dessa råkades öppnas samtidigt. För att lösa detta varierade cel-lernas breddmått. Det fanns två luckor i celldörrarna och dessa användes till bevakningsper-sonalen samt matinlämningen. Dörrarna hakades upp på glänt under gudstjänst så att fångpre-dikanten kunde höras.46
Inredningen i rummen utgjordes av följande: Ett väggfast bord, en väggfast pall, ett avträde i form av en stol med tillhörande bäcken i glaserad lera, en spottkopp samt en hängmatta. Fångarna fick vika ihop hängmattorna under dagen för att de inte skulle ta utrymme när de arbetade i cellen. Det var först under 1880-talet som sängar infördes. Av kostnadsskäl utrus-tades inte cellerna med vattenklosett.47
I de centrala fängelserna fanns det dag- och nattceller. Fångarna som avtjänade ensamhets-straff försattes i dagceller, medan fångarna som arbetade i gemensamhet placerades i nattcel-ler. På så vis kunde fångarna i dagcellerna ha en avskildhet dygnet runt och fångarna som arbetade tillsammans placerades i avskildhet under nattetid. I nästkommande avsnitt redogör jag för vad ensamcellerna innebar.
6.5 Ensamcellen
I riktlinjerna för ensamceller skulle dessa till en början användas för fångar med väldigt kort strafftid eller för rannsakningsfångar. Brottslingar som dömdes till straff i högst två år skulle också dem i mån av utrymme avtjäna sitt straff i ensamceller. I vissa fall förordnade Kungliga majestät att pågående livstidsstraff eller längre straffarbete kunde avtjänas i ensamceller och användandet av cellerna fick därför en bredare användning. I början av 1850-talet var det bara ett fåtal fångar som fick sina straff omvandlade till ensamceller. Ett exempel på detta är två kvinnliga fångar som fick avtjäna tio år i ensamceller. De första cellfängelserna öppnades åren 1845 och 1846, med undantag av Långholmen och Malmö som använts tidigare. Det
45 Nilsson 1999, s. 243-244. 46 Nilsson 1999, s. 243-244. 47
tillkom ett tjugofemtal cellfängelser i residensstäderna mellan åren 1846 till 186248, varav ett byggdes i Kalmar.
Det var med hjälp av ensamceller som fångarna disciplinerades och dessa användes som ett hjälpmedel att skärpa straffen. Om en fånge exempelvis mördade eller skadade en annan fånge kunde denne straffas till att i vissa år få avtjäna tid i ensamcell. Att vistas i ensamcell var fruktat och de med ”vildsinta lynnen” placerades i dessa.49
Det beslutades i den kungliga förordningen 1855 att tjuvnadsbrott som inte översteg sex må-nader skulle placeras i länscellfängelserna och detta kom att leda till en ökad användning. Länscellfängelserna hade nu förvandlats till att delvis vara straffarbetsfängelser och frihets-straff användes mer generellt. Tidigare hade de personer som dömts för första och andra re-sans stöld straffats med böter eller fängelse vid vatten och bröd, men kunde nu istället dömas till straffarbete. Det kom ytterligare förändringar som medförde att det inte fanns tillräckligt med tillgängliga celler i landet för att förordningen skulle kunna tillämpas fullt ut.50
Det var inte bara positiva effekter med isoleringen vilket det fanns en medvetenhet om, då det fanns fångar som inte klarade av att vara ensamma. Personal infördes därför i systemet som skulle studera förändringarna hos fångarna. Dessa förändringar kunde vara allt ifrån synvillor, passivitet och vildsinthet. Det fanns årligen ett femtiotal sinnessjuka fångar enligt fångvårds-styrelsens statistik och det var inte ovanligt med självmord eller självmordsförsök. Om en fånge exempelvis var vildsynt kunde denne dömas till en mörk cell i åtta dagar.51
Ett av syftena med cellfängelserna var att stoppa återfall genom att förbättra brottslingarna och på så sätt minska kriminaliteten. Det blev dock inte riktigt som det var tänkt och mellan åren 1861 till 1895 ökade brotten med hundratjugo procent. Brotten var av den mindre arten och allt fler yngre personer hamnade i fängelse. De flesta satt inne under en kort vistelse för att de inte hade råd att betala böterna.52
48 Nilsson 1999, s. 260-261. 49 Nilsson 1999, s. 261. 50 Nilsson 1999, s. 262-263. 51 Taussi Sjöberg 1986, s. 132-134. 52 Taussi Sjöberg 1986, s. 143.
Med hjälp av ensamcellerna skulle individerna formas och det fanns en tilltro till detta i sy-stemet. Fången skulle kunna betrakta sig själv och lära sig en egen omsorg när det gällde att härda kroppen med hårt arbete och på så sätt värdesätta små belöningar med frånvaro av världsliga nöjen. Fångarna skulle få en större självkontroll när dem genom scheman etablera-des i ordning, lydnad och renlighet. Det var grundläggande att fångarna skulle behandlas så att de genom den ständiga ordningen och arbetet skulle möjliggöra ett skötsamt liv när straffet väl var avklarat.53
Det varierade hur länge en fånge skulle sitta isolerade i sin cell, beroende på hur strafftidens totala längd såg ut. Det fanns bestämmelser att den totala perioden i isoleringscellen inte fick överstiga tre år, och för långtidsfångar var ensamstraffet aldrig avsedd för en hel strafftid. Det var under de första åren fångarna placerades i ensamcell och de fick därefter sitta i gemen-samhet. För fångar som dömts till korta straff upptogs tiden dock helt i ensamstraffet. Roddy Nilsson menar då att detta blir en motsägelse, då Philadelphiasystemets grunder var att en-samstraffet skulle förbättra fången.54
7. PÅ INSIDAN AV FÄNGELSET
7.1 Arbete
För fångarna som tillbringat sin tid i gemensamhetsfängelser på slott etc. blev det en omställ-ning som gjorde att de kände sig väldigt sysslolösa när de hamnade i ensamhetsvistelser. Att fångarna inte kunde göra några tyngre arbetsinsatser berodde på att de oftast var i dålig kondi-tion, vilket var en konsekvens av dålig mat, kläder som var otillräckliga och förhållanden som var undermåligt sanitära.55
Vid slutet av 1830-talet diskuterades frågan om arbete i det framtida fängelsesystemet och i enlighet med Philadelphiamodellen skulle verksamheten vara för fångarnas förbättring och inte för den ekonomiska vinningen i första hand. När betydelsen för arbetet ökade fick perso-nalen problem med att hitta sysselsättning åt fångarna. Detta uttalades i en skrivelse på
53 Lundgren 2003, s. 47, 72-73. 54 Nilsson 1997, s. 37.
55
talet i Kalmars fängelse att det var omöjligt att hitta arbeten som var lönande. Personalen bör-jade sysselsätta fångarna på fängelserna med enklare uppgifter som att till exempel sköta uppvärmning, tömma latriner och dela ut mat. Det fanns ingen personal som kunde undervisa fångarna till mer kvalitativa arbeten. I exempelvis Kalmar utbildades dock bevakningsperso-nal i trädsnickeri, korgflätning etc.56
Eftersom fångarna skulle utföra sitt arbete i de enskilda cellerna på en begränsad yta var det svårt att hitta sysselsättningar, till skillnad från de centrala arbets- och straffanstalterna. Då sysselsattes fångarna med hantverksarbeten, stenbrott etc. Med hjälp av arbeten kunde fångar-na försörja sig infångar-nanför fängelsets murar. Fången, fängelsedirektören, arbetsförståndaren och bevakningsbefälhavaren delade på nettobehållningen. Det fången köpte var premievaror, så-som tobak, snus och mat. Det fanns även en sparkassa så-som skulle hjälpa fången vid frigiv-ningen som en del av pengarna hamnade i. Personalen var väldigt mån om att produktionen skulle hålla igång, eftersom den kunde tjäna en hel del på det arbete fångarna utförde. 57
7.2 Religion och undervisning
I fängelserna var prästerskapets uppgift ursprungligen att förbereda fångar som var dömda till döden och arbetsuppgifterna kom att utvecklas till att även få misstänkta att erkänna sina brott. Omkring 1840 diskuterades rollen för religionen i de nya fängelserna och det under-ströks vilken viktig roll den hade. I ensamstraffet var fångpredikanterna det främsta stödet för fångarna och en förutsättning för att de skulle göra en förbättring. Genom att sitta ensam i cellerna skulle fångarna finna ånger och självreflektion och genomgå en omvandelse. Att un-dervisas av prästerna skulle även leda till att dessa fångar bekände sina brott. Cellsystemet blev ett sätt för fångpredikanterna att kunna förstärka religionens ställning och sin egen aukto-ritet.58
Predikanterna visade vikten av lydnad och underkastelse och deras syn var att alla skulle ha en bestämd plats i församlingen och samhället. Det ansågs viktigt att fångarna skulle studera räkning, läsning och skrivning. Först under 1860-talet började det införas skolundervisning och i slutet av 1870-talet hade flera straffanstalter en utvecklad sådan. Det ansågs nämligen att
56 Nilsson 1999, s. 299, 301-302. 57 Taussi Sjöberg 1984, s. 12. 58
inläsningen skulle leda till fångarnas bättring. Risken som ansågs finnas i det här var att fång-arnas äventyrslusta skulle uppmuntras.59 När boksamlingarna utökades tillkom bland annat geografiska och historieböcker, samt arbeten i exempelvis naturkunskap. Det anständiga till-ståndet hade enligt fångpraktikanterna förbättras i och med att fångarna fick läsa sådana skrif-ter. I ett flertal centrala straffanstalter fanns det en organiserad skolundervisning i slutet av 1870-talet.60 En anledning till denna fostran och utbildning var att samhället ville gottgöra vad de tidigare hade försummat. Det var tänkt att brottslingen skulle göras till en ny människa.61
7.3 Disciplin
Risken för att reglerna bröts ökade när fångarna arbetade tillsammans. I de enskilda cellerna fanns det en kontroll över fångarna, men arbetet medförde att det var lättare att bryta mot tystnadsplikten. Det krävdes en sträng övervakning då det fanns en rädsla för att det skulle bli ett dåligt inflytande mellan fångarna.62
Genom att isolera fången fick personalen en fullständig kontroll, men detta gav inte bara posi-tiva effekter. I ett flertal fängelser användes en mörklagd cell (i Kalmar fanns det fem stycken sådana celler), för att disciplinera fångarna. I och med att isoleringsprincipen etablerades om-kring år 1840 kom frågan ofta upp angående sinnessjukdomar och självmord i den svenska debatten. Enligt den norske läkaren Fredrik Holst var det en felaktig bedömning att fångarna blev sinnessjuka av en sådan behandling. Han menade att den här formen av isoleringssystem hade den lägsta överdödligheten. Ett flertal forskare bedömde att tiden för isolering inte borde sträcka sig till mer än två eller tre år, men enligt Holst kunde tiden utan några problem sträcka sig till tolv år. Detta eftersom ett flertal av fångarna som visat sig vara sinnessjuka hade kun-nat bli botade med goda resultat. En förfrågan om de medicinska effekterna togs upp i debat-ten och Svenska läkaresällskapet tillsatte en kommitté för att undersöka saken. Dessa kom fram till ett liknande resultat som Fredrik Holst och menade att de tillfälliga sinnesförvirring-arna berodde på att fången saknade en fysisk, moralisk och psykisk hälsa från första början. 63
59 Taussi Sjöberg 1986, s. 135-136. 60 Taussi Sjöberg 1984, s. 11-12. 61 Nyström 1989, s. 328. 62 Taussi Sjöberg 1986, s. 135-137. 63 Lundgren 2003, s. 74-75.
Carl Sondén, som var en av de främsta läkarna inom sinnessjukvården i Sverige, uttalade att fångarna ”genom försummad eller förvänd uppfostran, genom uselhet, liderlighet och lättsin-ne i levnadssättet, genom sjunken moral, slocknad religiositet och jemväl genom hjernans och nervsystemets felaktiga organisation eller sjukliga stämning, mer än andra, bättre organisera-de och i allo lyckligare menniskor, ega inom sig sjelfa en stor predisposition för vansinne”.64
Det rapporterades att landets cellfängelser hade en god disciplin och ordning på sina fångar, med några få undantag eller insatta som försökt att rymma. Det såg annorlunda ut på straffar-betsanstalter, såsom på Långholmen, där det årligen bestraffades en fjärdedel av fångarna. Oftast rörde det sig om gräl, kortspel, bruten tystnad etc. De mer allvarligare disciplinära brot-ten riktade sig mot bevakningspersonalen och befälen. Alkohol var också ett stort problem på fängelserna som var svårt att utrota. Bevakningspersonalen langade nämligen in sprit mot betalning. Straff som kunde förekomma var mörk eller ljus arrest, prygel eller minskad kost i vissa fall.65
7.4 Personal
De som hade till uppgift att behandla fångarna, göra dem laglydiga och föra in dem i ett be-stämt normsystem var fängelsedirektören, predikanten och sedermera läraren, läkaren samt bevakningspersonalen. Det fanns även en arbetsföreståndare på de mer centrala fängelserna. Kontrollen över fängelserna hade fångvårdsstyrelsen som grundades 1825 och det var till dem fängelsedirektören årligen skulle sända rapporter om fångarna och hur det i övrigt fungerade på fängelset. Fångvårdsstyrelsen gav detaljerade anvisningar till fängelsedirektören hur fång-arna skulle behandlas. Direktören hade även hand om den administrativa delen och hade rät-tigheter att bestraffa fångarna vid förseelser inom fängelset.66
Den som hade hand om fångarnas kristendomskunskaper var predikanten och denne skulle anmäla till fångvårdsstyrelsen fångantalet som inte kunde grunderna i religionen. Detta var dessutom en hjälp för att kontrollera verksamheterna i församlingarna, då det sändes uppgifter till domkapitlen för att se om det saknades kristendomskunskaper. Den viktigaste uppgiften för predikanten var främst själavården. Fängelsets boksamlingar fanns även hos denne. Om vi
64 Lundgren 2003, s. 74-75. 65 Taussi Sjöberg 1984, s. 14-15. 66
inriktar oss på kristendomskunskaperna rapporterades det år 1861 att det endast var 28 av de 11 000 nyinskrivna fångar som inte kände till det bärande i katekesen.67
Läkaren i fängelset hade hand om den fysiska och mentala hälsan hos fångarna, samt de hygi-eniska förhållandena. Denne skulle årligen rapportera till fångvårdsstyrelsen om hälsotillstån-det i fängelset. De som hade till uppgift att se till att ordningen upprätthölls var vaktpersona-len, som var med vid bland annat visitationer. Vakterna fick inte bestraffa fångarna med aga eller liknande och heller inte samspråka i onödan.68
I nästkommande kapitel behandlar jag det material jag tog del av i Vadstena, med allt ifrån fångarna, arbetssysslor, personalen etc. Allt för att ge en så bra bild som möjligt för hur det fungerade på Kalmars fängelse de första åren vid uppförandet.
67 Taussi Sjöberg 1984, s. 8-9. 68
8. FÄNGELSET I KALMAR
8.1 Fångarna
Som jag nämnt tidigare var fängelset i Kalmar färdigbyggt 1852. I boken med bevarade brev av fängelsedirektören C. L. von Kræmer i Kalmar finns noterat vilka som satt inne från åren 1851 till 1855 och då antalet män och kvinnor samt brotten de begått. Tabellens överskrift lyder ”Angående fångarna i länshäktet” och är daterad till den 15:e maj 1856.69
I den vänstra spalten under varje kategori är männens antal, och i den högra kvinnornas.
Tabell 1. Angående fångarna i länshäktet
År Mord, dråp & rån M K Stöld, snatteri & inbrott M K Förfalsk- ningsb-rott M K Slagsmål M K Övriga För-brytelser M K Lösdriveri M K Summa M K 1851 14 7 157 37 2 1 19 0 397 94 194 44 765 183 1852 19 6 153 31 4 3 55 1 242 80 218 56 691 177 1853 8 7 157 36 10 1 103 1 332 177 158 69 768 291 1854 8 5 109 16 10 0 80 0 286 112 161 39 654 172 1855 4 6 90 14 10 0 56 3 202 84 98 39 465 146
(VLA, KVAK, Koncept till utgående skrivelser, Brevbok 1855-1861. BI: 1.)
Det som tydligt går att utläsa av tabellen är att männen var överrepresenterade bland fångarna. Eftersom fängelset stod färdigt år 1852 kan man anta att fångarna som finns uppskrivna för året 1851, och till stor del även för året 1852, är fångar som flyttats över ifrån Kalmar slott. Det bör även finnas en möjlighet att några av dessa hjälpte till vid arbetet av det nya fängelset. I fängelsets huvudbok från 1852 upptecknades diverse konton, och då bland annat material-förrådets konto (med exempelvis plankor och brädor), byggnadskassans konto med avlöning för utgjort dagsverk exempelvis. Det fanns likaså ett konto för dagsverken av fria och av fångar. Detta borde vara en indikation på att byggnadspersonalen använde fångar från slottet
69 VLA (Vadstena Landsarkiv), KVAK, (Kriminalvårdsanstalten i Kalmars arkiv) Koncept till utgående skrivel-ser, Brevbok 1855-1861. BI: 1.
som hjälpte till med arbetet och byggde upp det nya fängelset, som de kanske själva kom att placeras i.70
Med hjälp av tabellen på föregående sida kan vi se att det var för relativt korta straff fångarna satt inne, då fängelset endast innehade 102 celler och då fångarna uppgick till 768 män, samt 291 kvinnor för exempelvis år 1853. Det som bör finnas i åtanken är att det kan finnas häkta-de personer inberäknahäkta-de i häkta-dessa uppgifter.
Vid studerandet av fångrullorna och registret fann jag ett stort antal namn, både ett par år in-nan och ett par år efter uppförandet av det nya fängelset. Eftersom fängelset enbart innehade 102 celler bör det ha varit ett flertal fångar med korta fängelsestraff. Var personerna kom ifrån varierade och de flesta härstammade inte ifrån Kalmar i slutet av 1850-talet. Ett spännande inslag i detta är att jag fann min egen släkting Johan Lönngren, min farfars farmors far, som satt häktad på Kalmars fängelse år 1860.71 Det går därför inte att med hjälp av fångrullarna se vilka som dömts till en vistelse på fängelset, då även de häktade finns medtagna i registret. Johan Lönngren förklarades till ”brist på full bevisning” och kunde inte fällas för det mord han var häktad för. Det som är intressant i detta är att han satt häktat i ett par månader innan han släpptes fri. De häktade männen och kvinnorna måste därför ha upptagit ett stort utrymme i fängelset, då häktningstiden kunde uppgå till månader. Det rimliga vore att de häktade per-sonerna inte upptog ett enskilt rum, utan fick avsitta häktningstiden i gemenskap.
Ett intressant brev som jag studerade var det ifrån Stockholm till den kungliga befallningsha-vande i Kalmar län den 15:e september 1856. Här stod det att personalen på fängelset i Kal-mar tills vidare skulle låta fästningsdömda på livstid, fångar av manligt kön, försändas till straff och arbetsfängelset i Långholmen.72 Kalmars fängelse hade inte riktigt de resurserna som krävdes för att ta hand om livstidsfångar, då dessa utgjorde ett för stort utrymme.
Som jag nämnt tidigare i uppsatsen fanns det bestämmelser som reglerade att fångarna inte fick sitta i ensamceller i mer än tre år, och att de sedan skulle placeras i gemensamma celler. Roddy Nilsson hävdar dessutom att det i början av 1850-talet bara var ett fåtal som fick sina straff omvandlade till ensamceller. Därför måste det finnas i åtanken att det faktiskt kunde
70 VLA, KVAK, Handlingar angående byggnationen. 1849-1852. E VI a:1. 71 VLA, KVAK, Fångrullor, samt register för fångrullor. DIIIab:4.
72
vistas flera fångar i ett rum. Om nu dessa rum var lika storleksmässigt, eller om det fanns någ-ra större rum kan jag inte uttala mig om, men även om utrymmet var litet kan jag tänka mig att sällskap tacksamt togs emot av en fånge som hade suttit ensam under en längre period. Reglerna för detta såg kanske olika ut beroende på vilket fängelse fångarna vistades på, och i behov av utrymme borde personalen kanske ha låtit ett par, vare sig de var långtidsfångar eller inte, sitta av med varandra. Centralfängelserna byggde enligt Nilsson både stora och små rum, och de mindre var då avsedda för kortare strafftider. Själva principen var att fångarna skulle vistas de första åren på egen hand enligt Philadelphiasystemet och om fallet var sådant att fångarna fick bo ihop redan till en början vid uppbyggnaden följde inte Kalmars fängelse grunden för hela fostransprincipen av fångarna. Fängelset blev kanske som Roddy Nilsson hävdar snarare en statussymbol för hur väl organisation som fanns inom institutionen, istället för att se till hur fängelset följde de regler som skulle fostra fångarna.73
Fler exempel på att det försändes fångar till andra anstalter är brev skrivna av fängelsedirektö-ren i Kalmar till bland annat konungens befallningshavande i Kalmar län. I ett av breven, skrivet den 10:e oktober 1859, förklarar Kræmer att han i dagens rapport upptagit 96 fångar. Han skriver att det var en omöjlighet att göra årets reparation i cellerna då kvarvarande av dem var upptagna av fångar och ämnade för enskilda slag av fångar, såsom ”vattendrickare” och kvinnor. Han anhåller därför att dessa olägenheter måste minskas, och att 26 personer måste reduceras genom försändning av några till Karlskrona fängelse. Det är därför inte väl-kommet med någon tillökning. Direktören föreslår sedan fem namn i brevet som borde avsän-das.74
Ett annat brev sändes till landshövdingsämbetet i Kalmar län den 5:e april 1860 och beskrivs att fängelset nu uppgick till 92 personer, varav 32 stycken var straffarbetare. Kræmer nämner att fångantalet hastigt brukade öka vid den här årstiden, då ett flertal införlivades sina för-vandlingsstraff för böter. Direktören anhåller därför att de som är dömda till straffarbete på längre tid borde avsändas till fängelset i Karlskrona. Sju personer räknas upp, med straff mel-lan 8 månader och två år.75 Att fängelset i Kalmar väljer att skicka iväg straffarbetsfångar med längre straff beror säkerligen på att det fanns en cellbrist, men även en indikation att det inte fanns så mycket sysslor inom murarna. Att de kunde göra större nytta i Karlskrona. Roddy
73 Nilsson 1997, 29, 40-41.
74 VLA, KVAK, Koncept till utgående skrivelser, Brevbok 1855-1861. BI: 1. 75
Nilsson nämner i sin avhandling att det finns en uttalad skrivelse att det var omöjligt att hitta arbeten som var lönande under 1880-talet i Kalmars fängelse.76
8.2 Arbetssysslor
Hur kunde så arbetssysslorna se ut på fängelset i Kalmar de första åren? Som jag nämnt tidi-gare satt fången i sin enskilda cell och arbetade om dagarna och dessa arbeten kunde försörja fången i sin vistelse i fängelset, samt införas i en sparkassa. Tobak, snus och mat var populära varor som inhandlades. I Kalmars fängelse delades andelarna upp mellan direktören, vakterna, besparingskassan, samt till fången som gjort arbetet. I genomgången av arbetsredogörelserna är det främst kläder uppskrivna. År 1856 står det bland annat på en kvinnas redogörelser ”Satt ny krage på 1 frack, 1 par byxor, 1 fruntimmerkappa, 1 rock” etc. En annan fånge vid namn Gustaf Fredrik Johansson hade varit riktigt flitig i sin redogörelse den 20 mars 1857 och snott 4800 ljusvekar. Uppdelningen för detta arbete var att direktören och fången fick lika mycket (14 riksdaler), och vakterna samt besparingen uppgick till hälften (7 riksdaler).77 Med tanke på hur stor del fängelsedirektören fick ta del av måste denne har varit väldigt mån om produk-tiviteten inom fängelset.
Flera redogörelser innefattar nystningar, virkningar, stickningar, samt lagande av kläder och skor. Det var exempelvis skjortor som sömmats och skor som klackats och förskotts. Pengar-na fångarPengar-na tjäPengar-nade användes främst för att införskaffa snus, tobak och bröd. Jag fann gene-rellt i registret att kvinnor införskaffade bröd och lade det mesta i sparkassan och att män spenderade sina pengar på snus och tobak. På ett ställe påträffas även ”dricka” nämnt. Det fanns visserligen undantag då män valde sparkassan framför tobaken. Dokumentationen i ar-betsredogörelserna var noggranna och det stod tydligt uppräknat vad fången gjort, tjänat och inhandlat.78
8.3 Personalen
Personalen som finns nämnd i brevboken var fängelsedirektören, vaktbetjäningen på cirka sju personer (med en förstavakt), kokerskan Helena Andersson och kokkvinnan Christina
76 Nilsson 1999, s. 301-302.
77 VLA, KVAK, Arbetsredogörelser FV ae:I. 78
man. År 1856 finns även en vaktkvinna med och året därpå tillkommer en vaktmästare.79 Roddy Nilsson anser att vaktbetjäningen har fått en alldeles för liten uppmärksamhet, till skillnad ifrån fängelsedirektören och fångpredikanterna, då dessa svarade för den ordning och kontroll som upprätthölls på fängelset. Lönerna hos personalen fastslogs av Fångvårdsstyrel-sen i de årliga lönestaterna och i fallet med Kalmars fängelse skickade fängelsedirektören årligen brev till styrelsen och föreslog det högsta beloppet, vilket jag kommer att redovisa för nedan.
I brevboken finns beskrivet vad vaktbetjäningen hade för månadslön, samt kostnad för be-klädnad. Förstavakten fick 18 riksdaler och 16 skilling banko. De övriga vakterna hade 15 riksdaler per person. Året därpå 1856 fick personalen en höjning. Förstavakten fick 21 riksda-ler och 32 skilling banko, och de övriga sex vakterna 18 riksdariksda-ler och 16 skilling banko. Ko-kerskan, änkan Helena Andersson, fick i oktober månad betalt åtta riksdaler och 16 skilling banko, detsamma året därpå. Kokkvinnan Christina Björkman fick 17 riksdaler och 24 skil-ling banko år 1856. Den 31:e juli 1856 finns en vaktkvinna med för första gången. Hon hade ungefär en riksdaler lägre i månadslön än vaktknektarna.80 Roddy Nilsson skriver i anslutning till Växjös fängelse som stod klart år 1848 att personalen hade en vaktkvinna och sju vakt-knektar. Kvinnan hade då till uppgift att ha hand om de få kvinnliga fångarna och detta skulle lika väl kunna vara fallet med hur det såg ut på Kalmars fängelse. Med tanke på representati-viteten hos kvinnorna krävdes det bara en kvinna för att se till de kvinnliga fångarna. Vakter-na hade till uppgift att sköta det dagliga umgänget med fångarVakter-na, som hade en väldigt rutin-mässig uppbyggnad.81
Att vaktkvinnan tillkom först år 1856 i Kalmar kunde ha varit en indikation på att det inte fanns så många kvinnliga fångar. I min föregående tabell konstaterar jag dock att ett flertal kvinnliga fångar satt fängslade innan vaktkvinnan tillsattes. Det mer troliga vore att vaktkvin-norna inte tillkom enligt bestämmelser förrän ett par år senare. Att vaktknektarna skulle se över de kvinnliga fångarna på fängelset bör inte ha ansetts passande, men var således fallet i fängelset i Kalmar de första åren fyra åren.
79 VLA, KVAK, Koncept till utgående skrivelser, Brevbok 1855-1861. BI: 1. 80 VLA, KVAK, Koncept till utgående skrivelser, Brevbok 1855-1861. BI: 1. 81
Direktören skrev varje år brev till styrelsen över fängelserna och arbetsrättningarna i riket att samtliga vaktbetjänter vid Kalmar läns cellfängelse under förflutet år fullgjort sina åligganden utan anmärkning och föreslog därför ett erhållande av gratifikation till det högsta beloppet som den kungliga styrelsen utdelade. Direktörens egen lön uppgick till 55 riksdaler och 26 skilling banko vid redovisningen den 31:e maj 1856.82
År 1857 tillkommer en vaktmästare som fick 27 riksdaler och 37 skilling banko i månadslön och vaktknektarna fick 19 riksdaler och åtta skilling banko samt vaktkvinnan som vidbehöll sin månadskostnad som året därpå. Direktören hade nästan fått en fördubblad lön med 100 riksdaler. Som vi ser här så har direktörslönen ökat betydligt, i jämförelse med de övriga an-ställda.83
År 1856 var den årliga årslönen 240 riksdaler för en förste vaktknekt, 200 riksdaler för en vaktknekt och 190 riksdaler för en vaktkvinna enligt fångvårdsstyrelsens lönestat. Direktörens årslön fastställdes till 1000 riksdaler år 1857. Något år senare, år 1858 innehade direktören en årslön på 1500 riksdaler, förste vaktknekt 450 riksdaler och vaktknektarna 300 riksdaler. Lö-neutvecklingen stannade sedan av betydligt efter detta. Kalmars direktör fick om vi ser till lönestaten den summa som han kunde erhålla. Kræmer hade bra betalt med sina 1200 riksda-ler år 1857. Vaktknektarna innehade en lön på lite över 200 riksdariksda-ler och fick inte ut den lö-nen som var av det högsta beloppet som kunde mottagas.84
8.4 Avrättningar och religionsutövande
Mellan åren 1851-1855 dömdes fyra personer till avrättning, vilket dokumenterats av fängel-sedirektören Kræmer i Kalmar. Den första var bonden Nils Peter Nilsson, född i Mörlunda socken år 1822, dömd genom Kungliga majestäts utslag 8:e juni 1853 för mord och han avrät-tades den 16:e november 1853. Den andra var arbetskarlen Johan Bank, född i Kalmar 1823, dömd genom Kungliga majestäts utslag den 22 september 1854 för mord, stöld och gatufrids-brott och som avrättades den 31:e oktober samma år. Den tredje var drängen Johan August Johansson, född i Mörlunda socken 1831, dömd genom Kungliga majestäts utslag den 10:e januari 1855 för mord och mordbrand, avrättad den 18:e Mars 1855. Den fjärde och sista var
82 VLA, KVAK, Koncept till utgående skrivelser, Brevbok 1855-1861. BI: 1. 83 VLA, KVAK, Koncept till utgående skrivelser, Brevbok 1855-1861. BI: 1. 84
kronoarbetskarlen Carl Johan Wimmerstedt, född i länshäktet i Karlstad år 1825, och dömdes genom Kungliga majestäts utslag den 14:e juli 1855 för särskilt hemfridsbrott, bruk av livsfar-ligt vapen och mord till avrättning den 7:e oktober samma år.85
Vid avrättningarna hade predikanten en viktig uppgift att förebereda fången för döden, då Philadelphiasystemets ordning åstadkoms av religiösa värderingar. Den 18:e oktober skriver fängelsedirektören till konungsbefallningshavande i Kalmar län ett brev. Här ber han konungsbefallningshavande att anmäla beredelsefången Frans Joel Lundströms önskan om att fångpredikanten herr pastor Tode skulle följa honom till avrättningsplatsen.86 Pastor Tode är den ende predikanten i början vid fängelsets uppförande jag finner nämnd i materialet jag tagit del av, och han hade säkert en stor roll i hur religionen utövades i fängelset i Kalmar från igångsättandet.
Det nämns i ett brev till den kungliga fångvårdsstyrelsen den 23:e juni 1861 om en man som ”är nu återställd och får dagligen hädanefter religionsundervisningar i cellskapen”.87
Att fång-arna fick religionsundervisningar i cellen var säkerligen rätt vanligt i fängelset. Om vi ser till litteraturen som innehades av predikanten var den väldigt viktig i undervisningen. Predikanten Tode berättar i ett brev till den kungliga fångvårdsstyrelsen om hur religionsvården i Kalmar fungerade och att fängelset då hade avsaknad av vissa böcker som var nödvändiga. Böcker som skickats till fängelset, men som försvunnit längst vägen och lådorna hade då inte an-kommit.88 Detta eftersom kvittensen är daterad till samma månad som fängelset började att användas.
Jag fann dock en kvittens daterad till den 29:e november 1852 av en låda som avsänts med ångfartyget ”Blixten och Cometen” till fängelset i Kalmar ifrån kammarkontoret. Denna låda innehöll bland annat 14 Nya testamenten, 53 psalm- och evangelieböcker, 37 katekeser, 38 andaktsböcker och ett exemplar av ”Läsning till folket” (16:e årgången). 89
Kammarkontoret var nog väldigt måna om att alla nybyggda cellfängelser skulle få ett visst antal böcker för att kunna bota fångarna med religiösa värderingar.
85
VLA, KVAK, Koncept till utgående skrivelser, Brevbok 1855-1861. BI: 1. 86 VLA, KVAK, Koncept till utgående skrivelser, Brevbok 1855-1861. BI: 1. 87 VLA, KVAK, Koncept till utgående skrivelser, Brevbok 1855-1861. BI: 1. 88 VLA, KVAK, Kungl Fångvårdsstyrelsens m.fl. skrifvelser, EI 1.
89
