Barns tankar kring lek

Malmö högskola

Lärarutbildningen

Lek fritid och hälsa

Examensarbete

10 poäng

Barns tankar kring lek

Children’s thoughts about their play

Elisabeth Svensson

Lärarexamen 140 poäng

Barndoms- och ungdomsvetenskap Höstterminen 2005

Examinator: Håkan Jönsson Handledare: Ingegerd Ericsson

Titel:

Barns tankar kring lek- Children’s thoughts about their play.

Datum:

Ht 2005

Abstract:

Syftet med undersökningen var att beskriva hur barn tänker om lek samt få en ökad kunskap och förståelse om barns lek. Anledningen till mitt val av undersökning var att jag anser att barn i leken inhämtar kunskap och hela tiden utvecklas. Jag menar vidare att det är viktigt att ta tillvara på leken i undervisningen, där barnen själva är aktiva tillsammans med läraren. Vidare har jag tittat närmare på skillnader i pojkar och flickors lek, såsom t ex val av lekar. De frågeställningar som jag utgick ifrån, och genom barnen fått svar på var: Hur ser kommunikation och samspel i barns lek ut? Hur ser förutsättningar för lek i skolan ut? Finns det tid för lek samt lekredskap som inbjuder till lek? Vad tänker barn om lek och lekkamrater? Jag följde en klass med totalt 21 barn, i åldrarna 8-10 år, under rasterna genom att observera dem i deras lek, informella samtal med dem på skolgården, samt via intervjuer med sex av barnen, vilka valdes ut tillsammans med läraren. Sammanfattningsvis pekade resultaten av min undersökning på att leken i skolan är en viktig del i barnens utveckling. Jag upplevde det som, genom mina observationer och samtal med barnen, att de i leken får utlopp för känslor och upplevelser, där de lär sig ta hänsyn till varandra, och hantera konfliktsituationer. När det gäller förutsättningar för lek, i form av tid till lek samt lekredskap, fann jag, att barnen tyckte att det fanns tid för lek och att det inte fanns något direkt som saknades på skolgården. De resultat som framkommit kring pojkar respektive flickors lek är att de leker oftast var för sig, men även tillsammans såsom i t ex bollspelen. Leken enligt barnen ska framförallt vara rolig, där det inte finns några krav på prestationer, och där de tillsammans med sina kamrater sätter reglerna just för stunden.

Nyckelord:

Barns tankar Lek

Kommunikation Samspel

Förord

Jag vill här ta tillfället att i första hand tacka mina intervjupersoner, som i allra högsta grad har bidragit till ett resultat av mitt examensarbete. Jag vill också tacka min handledare, Ingegerd Ericsson, för den hjälp som jag har fått under skrivandets gång. Jag vill vidare tacka min familj och mina vänner. Jag vill rikta ett speciellt tack till er, mamma och pappa för allt stöd och all hjälp jag har fått, och för ert tålamod med mig i mina med- och motgångar.

Avslutningsvis, men inte minst, vill jag tacka min underbara son Oliver, som har haft tålamod med sin mamma när tröttheten ibland tagit över, all din positiva energi som har gjort att jag är där jag är idag. I dig ser jag också hur stor betydelse leken har, och hur du växer och utvecklas för varje dag som går!

Innehållsförteckning

1. Introduktion ... 7

2. Kunskapsbakgrund ... 8

2.1 Forskningsöversikt och teoretisk förankring ... 8

2.2 Vad är lek? ... 12 2.3 Kognitiv lekteori ... 13 2.4 Centrala begrepp ... 13 3. Problemprecisering ... 14 4. Metodbeskrivning ... 15 4.1 Metodval ... 15 4.2 Undersökningsgrupp ... 17 4.3 Genomförande……….17 4.4 Forskningsetiska överväganden……….. 18 5. Resultat ... 19

5.1 Vad tänker barn om lek och lekkamrater? ... 19

5.1.1 Intervju med Sanna ... 20

5.1.2 Kommentar/ Slutsats ... 20

5.1.3 Intervju med Anton ... 21

5.1.4 Kommentar/Slutsats ... 21

5.2 Hur ser kommunikation och samspel i barns lek ut? ... 21

5.2.1 Intervju med Lisa ... 22

5.2.2 Kommentar/Slutsats ... 23

5.2.3 Intervju med Stefan ... 23

5.2.4 Kommentar/Slutsats ... 23

5.3 Hur ser förutsättningar för lek i skolan ut? ... 24

5.3.1 Finns det tid för lek samt lekredskap som inbjuder till lek? ... 24

5.3.2 Intervju med Gunilla ... 24

5.3.3 Kommentar/Slutsats……… 25

5.3.4 Intervju med Lennart……… 25

5.3.5 Kommentar/Slutsats………. 26 5.4 Observationer på skolgården………... 26 5.5 Analys ... 28 6. Diskussion ... 29 6.1 Metoddiskussion ... 29 6.2 Litteraturdiskussion ... 30

6.3 Slutsatser och resultatdiskussion ... 30

7. Referenser………. 34

Bilaga 1………. 36

1. Introduktion

Överallt runtomkring oss ser vi barn, små som stora, i olika lekar. Fantasin har inga begränsningar, en sten är kanske en båt på havet, löven är pengar och kojan en affär. Eftersom leken har stor betydelse i barns utveckling, är det intressant att försöka beskriva och förstå vad barnen berättar om sig själva och andra i leken samt hur de ser på varandra som lekkamrater. Mitt intresse ligger vidare i att se på vilka förutsättningar som finns för barnen i deras vardag när det gäller tid för lek, och om det finns lekredskap som inbjuder till lek.

Anledningen till att jag valde detta ämnesområde var både ett personligt och yrkesmässigt intresse. Min förhoppning med denna undersökning är att jag som blivande lärare får mer kunskap samt förståelse för hur barnen tänker kring sin lek. Jag vill vidare se på hur leken som pågår kan uppfattas på olika sätt av barn som inte deltar och hur de i leken försöker förstå och bearbeta sin omvärld.

Det finns mycket forskning och mycket som sagts kring barns lek, men mitt intresse ligger i att se närmare på hur barn tänker kring leken, kamrater och förutsättningar, och koppla detta till annan forskning som beskriver hur leken har betydelse för utveckling och lärande. Utifrån det jag har läst vill jag få en egen inblick och förståelse om barns tankar kring leken.

Jag anser att mitt val av undersökning har betydelse i mitt kommande läraryrke, att förstå och se barnen, lyssna på dem, och där menar jag att mycket finns att hämta i deras lek. Vad jag menar är att jag som blivande lärare är medveten, och ser leken som en kunskapskälla, att möta barnen där de befinner sig, låta barnen vara aktiva tillsammans med mig som lärare.

I läroplanen för det obligatoriska skolväsendet är skolans uppdrag att engagera barnen på så sätt att de inhämtar kunskap på bästa sätt, och där har leken stor betydelse.

Skolans uppdrag är att främja lärande där individen stimuleras att inhämta kunskaper. Skapande arbete och lek är väsentliga delar i det aktiva lärandet (Lpo 94, s. 11).

För mig som blivande lärare anser jag att det är viktigt att möta barnen i den miljö som de befinner sig i, för att bäst kunna förstå dem. Tillsammans med barnen tror jag att jag kan inhämta kunskap om barnens tillvaro, eftersom det i barnens lek kan finnas mycket att gå efter som kan bidra till en ökad förståelse för hur barn tänker.

Syftet med min undersökning är att beskriva hur barn leker och hur de tänker om lek samt få ökad kunskap och förståelse kring barns lek. Min ambition är att få en inblick i

barns tankar kring lek, om vad de leker samt hur de ser på sig själva och varandra som lekkamrater. Jag vill vidare se hur barnen själva tänker när det gäller möjligheter för lek och då med tanke på tid för lek samt tillgängliga lekredskap.

I skolan ska varje enskilt barn få en likvärdig utbildning, därför är det viktigt att läraren ser varje elev efter deras förmåga. Det innebär att undervisningen inte kan ha mottot ”lika för alla” eftersom vi tänker och tycker olika, vi har olika erfarenheter och upplevelser o s v.

Undervisningen skall anpassas till varje elevs förutsättningar och behov. Den skall med utgångspunkt i elevernas bakgrund, tidigare erfarenheter, språk och kunskaper främja elevernas fortsatta lärande och kunskapsutveckling (Lpo 94, s. 10).

2. Kunskapsbakgrund

2.1 Forskningsöversikt och teoretisk förankring

Som jag tidigare nämnt har mitt intresse för barn alltid varit stort och därför bestämde jag mig för att titta närmare på det som enligt mina erfarenheter står barnen närmast, nämligen leken. Jag anser att det i barns lek finns mycket att hämta för att förstå och se dem.

Forsgård (1987) skriver att hon ser lek som kommunikation, vilken ger information om barns värderingar. Författaren skriver även att det finns mycket dokumenterat om barns lek och dess miljö, vilket jag anser är intressant inför min kommande studie. Jag vill genom mina observationer och samtal med barnen, koppla det till vad som sagts och, skrivits om leken. Vidare menar författaren att själva leken och barnen som leker blir ett kulturellt och socialt sammanhang där sedan själva kommunikationen uppstår. Meningen är att se närmare på de lekande och inte bara själva leken.

Framförallt i leken kan man tala om en rörelsekommunikation. Vi skrattar och rör oss tillsammans, ser på varandra på ett annat sätt än när vi sitter stilla. Vi kommunicerar dagligen både medvetet verbalt men även icke-verbalt, vilket sker som en omedveten kommunikation, t ex i kroppsspråket. Att kommunicera är en social samverkan mellan människor (Erberth, 1995).

Linge och Wille (1980) menar att barnens lek styrs och domineras av deras inre verklighet. I lekarna speglas verkligheten, ett exempel på en lek som författarna nämner där

verkligheten återges är ”leka doktor”. Genom leken förbereder barnen sig för vuxenlivet samt utvecklar sina kunskaper och sin inlevelse.

Ronström (1983) skriver att det finns två olika sätt att tolka lek på, det första som han nämner är att man kan tolka vad leken säger om de lekande, det andra är att man kan tolka vad leken gör med de lekande. Författaren skriver vidare om leken som uttrycker kunskaper, erfarenheter och värderingar men skapar också själv nya erfarenheter hos de lekande. Detta perspektiv, menar Ronström gör det nödvändigt att se vad lek innehåller. Björkvold (1991) menar att lek och sång är en förutsättning för att lärande och utveckling ska kunna ske. I dagens skola glöms detta ofta bort till förmån för att barnet ska läsa sig till kunskap i böcker. Den spontana leken på skolgården som en inlärningssituation glöms bort eller tas inte på allvar av de vuxna. Här värt att nämna hämtat från Björkvold är att ”I alla kulturer finns en spontan barnsång, bland lekande barn” (Björkvold, 1991. s. 70).

Säljö (2000) skriver om att barnen lär av varandra. Genom att diskutera och jämföra sina erfarenheter kommer de fram till en lösning. Säljös lärandetänkande kopplat till lek och dess konsekvenser för läraren, skulle vara att barnen får tillfällen till lek och lärande i så många olika sammanhang, miljöer, och situationer som möjligt. Viktiga förutsättningar för barns lek och lärande är att barnen får tid till lek, att de utmanas och lockas på olika sätt för att skapa engagemang hos barnen och väcka deras lust att lära.

Neuschütz (1983) beskriver att i leken tränar vi alla våra sinnen, vi lär känna kroppen och den fysiska omgivningen, tillfällen att utforska sig själva och andra. Vidare skriver författaren hur det lilla barnet leker med konkreta saker som leder till rörelser och ord medan det större barnet, skolbarnet, kan sitta helt stilla och leka i fantasin. Författaren menar att som barnen leker, så kommer arbetet som vuxen att se ut. Om man bara ger sig tid till att iaktta barnens lek avslöjas mycket i den.

Forsgård (1987) försöker i sin studie få kunskap om barnen och deras tankar om lek, sig själva samt andra. Författaren skriver vidare hur lekbeteenden kan variera, om olika faktorer såsom t ex ålder och kön hos barn, styr uppfattningar och attityder, om lek som är gemensamma för barn samt skiljer dem åt. Författaren försöker beskriva samt klarlägga en miljö och säga något om barnen i den. De resultat som studien har visat är att lek, och hur barnen beter sig i sin lek, kan berätta om dem själva och om hur de uppfattar sin omvärld, att det finns regler och lagar, ideal som sätts högt samt om innehåll som är viktiga. Forsgård skriver vidare om hur betydelsefull kontexten är, förändras denna så förändras också beteende och engagemang. Den visar på hur barn värdesätter flexibilitet, att kunna förändra och påverka.

Jonstoij (2000) menar att omgivningen är den plats där vi människor lär oss som bäst, där vi inhämtar vår kunskap samt förståelse. All utveckling sker i samspel med andra människor. Vidare skriver författaren om det kompetenta barnet, vilket hon menar är ett barn som föds med vissa förmågor, en början till ett själv, ett barn som är aktivt och medverkar till sin egen utveckling, d v s ett barn som söker kontakt i samspel med andra. Pedagogen måste utgå från det enskilda barnet och praktiken, vilket innebär att sätta barnens behov främst. Vilka är barnens intressen? Vilka erfarenheter har de? Vad är det som väcker deras nyfikenhet och glädje? Lärandet och inhämtandet av kunskaper sker bäst i samspel mellan pedagogerna och barnen. Vi gör alla våra misstag men det är inte det som är det väsentligaste utan att vi blir medvetna om de misstag vi gör, och reflekterar över dem.

Jonstoij skriver vidare att se det enskilda barnet betyder att se hur barnet bemöter andra, hur de förhandlar, leker, vad de pratar om mm. Genom fantasin kan vi bäst se hur barnets värld ser ut. Pedagogen ingår hela tiden i lärandet med barnen. Alla barn är olika med olika erfarenheter, därför kan vi heller aldrig säga att vi är färdiglärda utan vi lär oss hela livet och en dag är inte den andra lik (Jonstoij, 2000).

Barn leker på allvar tillsammans med andra vid ca tre års ålder. Då har barnen en längre tid sett de äldre barnen leka och kan tolka koderna som styr över leken. Björkvold anser att den fria leken är lika viktig som våra regellekar. Även de fria lekarna har olika regler och principer, men dessa kan ändras och vidgas mera av barnen. I vårt samhälle uppfattar vuxna leken som något naturligt för barnen och vi talar ofta om att det är utvecklande. Leken används som en gräns mellan barndom och det vuxna livet som sedan kännetecknas mer av arbete och ansvar (Björkvold, 1991).

Det var under 1800-talet som barn började delta mindre i arbetet och leken blev mer och mer ett naturligt inslag bland barnen. Dock upphörde inte barnarbetet helt för det, men leken blev mer utmärkande för barndomstiden. Idag är leken mer en rättighet, och barns lekar har börjat uppfattats av vuxna som avsiktliga, och blivit mer arbetsliknande (Norman, 1996).

Barn- och ungdomar fick förr foga sig under de krav skolan ställde. Idag handlar det om en skola som försöker se och bemöta varje enskild individ på hans/hennes mognadsnivå. Pedagogens utmaning i detta blir att försöka bevara barnets egna medfödda nyfikenhet och lusten att lära. Utifrån målen i skolans styrdokument är varje pedagogs ansvar att tillsammans med rektor, kollegor, elever och föräldrar ta ställning till hur man kan organisera, planera, genomföra och utvärdera verksamheten (Skolverket, 1999).

Under 90-talet har man sett på leken som en aktivitet där barnen utvecklas och inhämtar kunskap, och att det har funnits ett syfte med den. Genom att barnen fantiserar sker en utveckling. Pedagogen ska inte styra leken utan istället ge barnen tid, följa leken genom att se och lyssna och endast vid behov hjälpa till med material samt ge idéer för att föra leken framåt. Det är inte bara barnen som lär sig utan de vuxna lär sig av barnen. Både barn och vuxna ingår i ett livslångt lärande (Lindgren, 2002).

I själva leken engageras barnen, det finns en motivation, även om det finns yttre påverkningar som stimulerar eller framkallar lek. Upplevelsen i sig själv i leken är det som ger mening. Eftersom barnen är kreativa i leken lär de känna sig själva, och utveckling sker på flera plan såsom intellektuellt, emotionellt, socialt och motoriskt. Barnen får genom leken pröva olika tänkesätt, värderingar och normer. Leken hjälper barnen att skapa och behålla sin jagidentitet (Evenshaug & Hallen, 2001).

Utifrån elevernas perspektiv ska en lärare framförallt förstå, respektera samt bry sig om eleverna. Vidare poängteras vikten av att läraren är engagerad i sin undervisning och att undervisningen blir intressant och varierande (Gunnarsson och Persson, 1998).

I Lpo 94 står det bl a att

Varje elev har rätt att i skolan få utvecklas, känna växande glädje och få erfara den tillfredsställelse som det ger att göra framsteg och övervinna svårigheter. Eleven skall i skolan möta respekt för sin person. Skolan skall sträva efter att vara en levande gemenskap som ger trygghet och lust att lära (s. 12-13).

En första förutsättning för att kunna lösa en konflikt är att läraren visar hur man skulle vilja att det istället ska se ut. När läraren sedan vet vad den andre tycker och tänker kan en lösning påbörjas. Det är viktigt att lyssna på varandra, bekräfta andra människor, se att vi alla tänker olika och att se en sak ur flera perspektiv för att kunna lösa ett problem. Det bästa förebyggande stödet för läraren när svårigheter uppstår i skolan är att få hjälp i god tid från skolledning, resursteam mm (Liljegren, 2000).

Upp i åldern är leken av ännu mer betydelse för barnens utveckling av sig själva. Genom sina erfarenheter kan de skapa och upptäcka nya saker och därmed förändra sig själva, men också världen. I leken får barnet grepp om verkligheten och kan ge uttryck för sina upplevelser. Björkvold menar att fantasin är det centrala för barns inlärning. Barnen skulle inte ha kunnat lära sig eller utvecklats utan sin fantasi. Det är inte bara barnen som är i behov av fantasin utan hela samhället och framförallt vi pedagoger. I fantasin gör man det omöjliga möjligt! (Björkvold, 1991).

2.2 Vad är lek?

Knutsdotter Olofsson (1992) skriver att harmonin i leken ska tas tillvara på för att leken ska fortsätta att utvecklas. För att denna ska bevaras nämner författaren tre lekregler: samförstånd; att barnen förstår att de leker och vad de leker, ömsesidighet; att barnet oavsett ålder och styrka är på samma nivå samt turtagande; att barnen ska veta att ibland är det du, ibland jag som bestämmer. Författaren menar att en person som en gång lärt sig leka bär detta med sig hela livet och klarar livets påfrestningar på ett bättre sätt.

Enligt Åm (1993) är lek ett begrepp som är svårt att definiera hon skriver att ”det finns många olika former av lek, och begreppets mening varierar efter vilken lekform det är tal om” (s.16).

I den fria leken på skolgården ligger det mycket övning bakom att lära sig t ex att hantera bandyklubban, och att förstå de regler som gäller i bollspelen etc. (Whener-Godée, 2000).

Odelfors (1998) skriver om hur flickor oftast leker för sig och pojkar för sig. Många undersökningar visar att pojkar vanligtvis leker i större grupper, där en eller ett par har den ledande rollen, medan flickorna oftast leker två och två eller mindre grupper. I pojkarnas lek syns det att de kämpar om vem som ska ha den ledande rollen, medan flickorna har ett mer jämlikt förhållande till varandra, även om det i några fall märks att några har en mer bestämmande roll. I både pojkars respektive flickors sätt att vara i leken är fysisk skicklighet samt mod något som är framträdande. Pojkarna inriktar sig mycket på saker och handling, medan flickornas lek handlar mycket om omhändertagande och mänskliga relationer.

Enligt Odelfors (1998) menar Freud att barnen via sin lek får utlopp för instängda känslor och omedvetna motiv, samtidigt som leken skapar möjlighet att hantera traumatiska händelser.

Knutsdotter-Olofsson (1992) beskriver vad leksignalen betyder, exempel som hon ger är där ett barn säger: ”Det som hände nu är inte vad det ser ut att vara, vi bråkar inte - vi bråkleker” (s. 131). Författaren menar att leksignalen sätter en ram runt vad som pågår, där allt kan hända, i denna ram finns bara en logik – lekens logik. När barnen t ex leker hästar som galopperar kan det för den som inte är med i leken uppfattas som att det är bråkigt medan det för barnen blir logiskt. Genom att låta barnen förklara vad de gör kan det även för den vuxne bli förståligt.

2.3 Kognitiv lekteori

Piaget (1896-1980) menade att barnen i leken tränar den kunskap de redan kan och i och med detta får de känna att de är duktiga, de får en egen tillfredsställelse. Barnen lär sig inget nytt i leken utan för att ny inlärning ska ske måste den omfatta ackommodation utifrån deras erfarenheter. Med detta menar Piaget att barnens uppfattning av verkligheten måste förändras utifrån deras erfarenheter, vilket enligt Piaget inte sker i leken.

I motsvarighet menade Vygotskij att barnens lek är en önskeuppfyllelse och en tillfredsställelse hos barnen och därför inte bara att bearbeta traumatiska händelser. I leken sker en social process, enligt Vygotskij, och där det finns möjligheter, där barnen kan pröva tankar och erfarenheter som de inte alltid kan i verkligheten (Hwang & Nilsson, 2003).

Vygotskij (1896-1934) menade att kreativa processer sker hos barnet redan vid tidig ålder, vilka upptäcks bäst i barnens lek. I leken förvandlas barnen till soldater eller sjömän, och dockan är barnet i familjen och flickan är mamman. Allt som pågår i barnens lek, menar Vygotskij är sann kreativitet. Barnens lek är en kreativ bearbetning av vad de tidigare i verkligheten har upplevt. I leken skapar barnen en ny verklighet efter eget behov.

Redan i tidig ålder pågår kreativa processer hos barn. Grunden för barnens skapande finns i leken. Den reproducerade aktiviteten hänger samman med den kreativa, vilka tillsammans ger ny kunskap samt sker stegvis. Varje åldersnivå har sitt eget uttryckssätt och varje period sin gestaltning. Aktiviteten som sker uppträder speciellt i samband med barns nya erfarenheter. Vygotskij beskriver vidare vikten av fantasin hos barnet, och att den är beroende av deras erfarenheter. Enligt Vygotskij utvecklas fantasin medan barnet själv utvecklas och är inte färdigutvecklad förrän i vuxen ålder (Vygotskij, 1995).

2.4 Centrala begrepp

Titeln på mitt arbete är ”Barns tankar kring lek”. Därför vill jag här utveckla ordet lek något närmare.

Knutsdotter-Olofsson (1992) beskriver leken som ett förhållningssätt till verkligheten, där det barnet gör eller säger inte kan förklaras utifrån vad man ser, det är lek och måste förklaras utifrån lekens syfte. Lek är både på riktigt och på låtsas, d v s i leken är det på riktigt, och det vi ser utifrån är på låtsas. Lek innebär både glädje och allvar.

För mig innebär lek en värld full av fantasi och kreativitet, något som ska vara roligt och spännande. Vidare menar jag att lek är där barnen lär känna sig själva men även

varandra, där de lär sig att man inte bara kan ta utan också ge. Precis som Knutsdotter-Olofsson skriver är lek en blandning av glädje och allvar.

Enligt Åm (1993) är lek ett begrepp som är svårt att definiera hon skriver att ”det finns många olika former av lek, och begreppets mening varierar efter vilken lekform det är tal om” (s.16).

3. Problemprecisering

Syftet med min undersökning är att beskriva hur barn leker, och hur de tänker om lek samt få ökad kunskap och förståelse för barns lek.

Min ambition är att få en inblick i barns tankar kring lek, om vad de leker, hur de ser på sig själva och varandra som lekkamrater. Anledningen till mitt val av undersökningsområde och forskning kring detta, menar jag är att genom barnen försöka belysa vikten av att leken tillvaratas i skolan som en kunskapskälla.

På skolgården ser vi barn som leker två och två, i grupp men även barn som leker ensamma. De barn som inte leker med någon kanske själva valt detta eller också beror det på annat. I leken bearbetar de tidigare erfarenheter och upplevelser och för att möta barnen, lyssna och förstå dem menar jag att en början kan vara i leken.

Alla barn, i alla åldrar, men på olika sätt, leker. Jag ville med min undersökning möta barnen i det som jag menar, och utifrån min erfarenhet av barn står dem närmast, nämligen leken. Min erfarenhet är att den ena dagen inte är den andra lik. Oförutsedda händelser gör att vi som lärare måste kunna vara flexibla, lyhörda och möta varje barn efter deras förutsättningar och behov.

Jag har i min undersökning utgått från följande frågeställningar 1. Vad tänker barn om lek och lekkamrater?

2. Hur ser kommunikation och samspel i barns lek ut? 3. Hur ser förutsättningar för lek i skolan ut?

4. Metodbeskrivning

4.1 Metodval

Jag har som metod använt mig av observationer, direkta och informella samtal med barn. För att sedan få ytterligare svar på mina frågor gjordes intervjufrågor som ställdes till barnen. Jag valde att ställa frågor både enskilt och med ett par barn åt gången. Min tanke med detta var att i många situationer tänker barnen ofta på vad kompisen säger och tycker, och för att undvika detta ville jag även intervjua dem enskilt.

Under intervjuerna förde jag anteckningar eller i så direkt anslutning som möjligt efter samtalet. Johansson och Svedner (2001) skriver om observation i det dagliga iakttagandet, antingen som medagerande eller som utomstående iakttagare, att det är där man får kunskapen. I lyssnandet, i samtalen med barnen finns mycket att se och höra. Genom detta kan resultat erhållas som är av största vikt.

Jag valde observationer, intervjuer samt informella samtal som insamlingsmetod men även litteratur om tidigare forskning, artiklar, rapporter o s v var av stor betydelse i min undersökning, en blandning av teori och praktik.

Som nämnts tidigare har jag i anslutning till mina observationer och intervjuer fört anteckningar. Löpande protokoll för denna typ av metoder skriver Johansson och Svedner (2001) om som en lämplig metod i de avseenden som jag har velat komma åt. Författarna skriver att löpande observation ger ett sammanhang, man får veta vilken lektion som pågick, lärarlett eller eget arbete, vad som utfördes av eleverna samt lärarens roll.

Whener-Godée (2000) skriver om användandet av penna och papper som metod, vilket jag har använt mig av. Som författaren rekommenderar hade jag i förväg gjort två spalter där jag i den ena först skrev barnets tankar och sedan min egen reflektion i den andra.

Jag har i mitt arbete valt att göra en kvalitativ studie, eftersom jag ville få en ökad förståelse och gå mer på djupet i barns tankar kring lek. Trost (1994) skriver om valet av kvantitativ eller kvalitativ metod. Kvalitativ metod är det som jag beskrivit ovan, i det här fallet att försöka förstå hur barnen resonerar och beter sig i leken. En kvantitativ metod handlar däremot mer om mängden, t ex om varför ett visst antal procent av barnen tycker på ett eller annat sätt.

Min tanke med att göra intervjuer var, som Repstad (1999) skriver, att få direkt information från barnen själva om deras egna uppfattningar, åsikter och känslor. Vidare

nämner författaren, sker en avgränsning genom kvalitativa metoder; där studeras enbart en eller ett par miljöer, vilket ger en annan helhet än i kvantitativa. I min undersökning begränsade jag mig till ett mindre antal barn i åldrarna 8-10 år, som jag studerade i deras skolmiljö.

Jag befann mig i barnens omgivning på skolgården, med ett nära och direkt förhållande till dem, vilket Trost menar är viktigt i en kvalitativ studie. Min ambition var att försöka få ett så nära svar på frågan om vad barnen själva anser om leken, lekkamrater o s v. Genom att använda mig av observation och intervju som en kombinerad metod fick jag, som författaren skriver, en undersökning där jag såg vad barnen gjorde för att sedan höra vad de själva sade. Författaren nämner vidare om observationen, att den ger observatören tillträde till att se socialt samspel och sociala processer som man inte når på samma sätt i intervjuerna. Även värt att nämna här är betydelsen av att se hela miljön, visa respekt och uppmärksamhet i lagom mängd, samt att skapa ett förtroende hos dem som ska observeras och intervjuas (Trost, 1994).

Motiven för att göra intervjuer med barn och analysera dessa är flera, dels för att som pedagog bli bättre på att förstå barns tankevärld och därmed kunna skapa en bättre lärandemiljö, dels för att utvärdera sitt eget pedagogiska arbete. Avsikten är att få barnet att dela med sig av sina tankar om ett visst innehåll, i det här fallet leken.

Barn lär sig genom eget aktivt engagemang. Pedagogens uppgift blir, dels att förstå varje enskilt barn och det han/hon ger uttryck för, dels att hjälpa barnet vidare i deras tankeutveckling.

I en gruppintervju kommer man att se att barns svar ger upphov till nya frågor och funderingar hos varandra, d v s att barnen påverkar varandra.

De mål som finns för verksamheterna kan endast nås om pedagogen är flexibel och villig att möta det enskilda barnet, där det befinner sig. Pedagogen måste då ständigt vara beredd att ompröva sin förståelse och därmed också sin undervisning. Om man tar utgångspunkt i barns tankar, upptäcker man snart att det inte går att planera en gång för alla och sedan följa denna plan från ett år till ett annat, eftersom barnens föreställningsvärld varierar. En variation som har sin grund i att barn lever i olika miljöer och får olika erfarenheter i familjen, i kamratkretsen, på förskolan, på fritidshemmet och i skolan. (Doverborg & Pramling Samuelsson, 2000, s. 22).

4.2 Undersökningsgrupp

I min studie avgränsade jag mig till en klass med barn i åldrarna 8-10 år, där jag befann mig med dem på deras skolgård, för att försöka se vad, och hur de lekte samt med vem/vilka. Jag valde att koncentrera mig på en grupp av barn för att se en helhet av vad som händer, och hur den gruppen av barn tänker och gör, och genom det få ett större sammanhang än om jag gjort studier med fler barn, och i olika åldrar. Klassen som jag har valt består av 21 barn, 14 pojkar respektive 7 flickor. Gruppen är nybildad, där ca hälften tidigare gått i samma klass, och likadant med andra hälften, men som nu slagits samman.

Anledningen till mitt val av klass kändes självklar eftersom jag hade min praktik hos dem och därför redan hade en etablerad kontakt samt hade varit med dem tidigare under min praktik när de då gick i åk 1. Jag kände att barnen visste vem jag var och jag hade under praktiktiden möjlighet att skapa ny kontakt och lära känna dem igen, för att sedan kunna observera och intervjua dem på bästa sätt. Jag anser att det hade varit svårt, eller i alla fall svårare, att komma till en klass där varken jag eller barnen känner varandra. Genom att denna kontakt redan etablerats kunde mina observationer och samtal bli mer informella.

Intervjuerna gjordes med totalt sex barn, där urvalet gjordes i samråd med läraren, och gjordes på så sätt att de barn som kunde gå ifrån, p.g.a. att de hade kommit långt eller var färdiga med det pågående arbetet, intervjuades. De barn som jag intervjuade var tre flickor: med Sanna 9 år, Lisa 9 år och Gunilla 9 år samt tre pojkar: med Lennart 9 år, Anton 9 år och Stefan 9 år.

4.3 Genomförande

För att kunna genomföra min studie har jag, som tidigare nämnts, koncentrerat mig på observationer samt direkta intervjuer och samtal med barnen. Det jag i min undersökning ville beskriva samt försöka förstå var barnens egna tankar kring lek och andra lekkamrater. Därför valde jag att begränsa mig till barnen för att nå fram till mitt syfte. Jag gjorde observationer, från och till under en veckas tid, och då de hade rast, där jag förde

anteckningar under tiden och/eller så snart som möjligt efter intervjuerna och observationerna.

Observationerna gjordes utan att delta i leken och istället förde jag anteckningar av det jag såg och hörde. Genom mina observationer ville jag bl. a iaktta vad barnen lekte, hur och med vem/vilka, barn som lekte ensamma men även annat som dök upp och var av betydelse för min studie. De informella samtalen och observationerna på skolgården gjordes som det föll sig naturligast, där jag försökte få mycket information genom att iaktta barnen i deras lek samt genom att lyssna på dem.

Intervjuerna med barnen bestod av ett antal frågor, (se bilaga 2), som syftade på det jag ville få veta genom mitt arbete. Exempelvis ”Vad är viktiga egenskaper hos en kompis”?, ”Vad leker du helst med dina kamrater”? Barnen har inte besvarat alla frågor, även om det i förväg fanns ett antal färdigställda frågor. En del var fåordiga, vilka jag då inte pressat på svar utan gått vidare och frågat något annat. Andra barn var glada för att prata och i slutändan har jag fått ut mycket av intervjuerna och svar på det jag sökte mest, d v s hur barn tänker kring leken och om sina lekkamrater. Intervjuerna gjordes i ett stängt rum intill klassrummet, både enskilt och i par.

4.4 Forskningsetiska överväganden

När man gör en undersökning är det viktigt att tänka på att alla som deltar får all information kring undersökningens syfte. De medverkande ska ge sitt samtycke, att visa respekt för dem som deltar. De personer som deltar i undersökningen ska vara säkra på att namn och andra uppgifter är anonyma, att deras identitet är skyddad. Vidare ska föräldrarna ge sitt samtycke om barnen får delta, i de fall där barnen är minderåriga (Johansson & Svedner, 2001).

Jag hade i förväg informerat barnen om vad jag skulle göra, samt vad jag skulle använda deras svar till. I min undersökning är alla namn på barnen fingerade, vilket de även informerades om. Vidare fick barnen med sig ett meddelande hem (se bilaga 1) där jag informerade föräldrarna om min undersökning och bad om ett samtycke med underskrift, för att kunna intervjua barnen. Alla barnen i klassen fick med sig ett meddelande hem och totalt fick jag tillbaka 13 stycken med föräldrarnas underskrift.

5. Resultat

Jag har valt att i resultatet redovisa mina frågeställningar, om hur barnen tänker kring lek och lekkamrater, om kommunikationen och samspelet samt förutsättningarna för lek, och då i form av tid för lek samt lekredskap. Jag har vidare valt att lägga två intervjuer med

kommentar/slutsats efter varje frågeställning. Jag valde att lägga upp resultatredovisningen på det här sättet, istället för alla intervjuer i en följd, eftersom barnen har gett svar som innefattar alla mina frågeställningar.

.

5.1 Vad tänker barn om lek och lekkamrater?

Utifrån en del av vad barnen har svarat på i intervjuerna har jag observerat att det nästan alltid är samma personer i lekarna. De har sina kompisar som de oftast leker med. I bollspelen som fotboll och vägg är det mer blandat. Det är också i de lekarna konflikterna uppstår. Konflikterna handlar mycket om vilka regler som gäller, vem som stod på tur eller om någon som inte är med i spelet, men förstör för dem som är med genom att t ex cykla framför spelet.

Något som jag har tänkt på under mina observationer är hur hela klassen blandar sig med varandra eftersom ca hälften tidigare har gått tillsammans och andra hälften likadant, och nu är hopslagna till en ny klass. Det som jag upplevde är att de inte blandar sig, utan att de har sina kompisar sedan tidigare. Jag pratade något med läraren om detta och hon var medveten om det och försökte tänka på att blanda dem mer i klassen, t ex att de fick arbeta med någon som de inte brukar vare sig leka eller sitta med.

I klassen märks tydligt vilka som har en högre ställning och vilka som hellre går åt sidan, drar sig undan, istället för att gå in i en konflikt. Det är de barn som har en bestämmande roll medan de andra hänger med. Oftast utifrån vad jag har sett verkar detta vara något som är accepterat, medan det vid några tillfällen har synts att den andra personen har känt sig överkörd. Vid ett tillfälle som jag tänker på, är när några barn spelar vägg och en pojke ”åker ut” men han höll inte alls med de andra om att så var fallet. Den här pojken som inte fick vara med längre är inte sådan som person som säger ifrån utan gick därför därifrån, men det syntes att han blev ledsen.

En flicka som oftast leker ensam på gården och mestadels cyklar omkring försöker vara med de andra men blir inte riktigt inbjuden i leken. Hon försöker på olika sätt få uppmärksamhet. Det är framförallt tre flickor som ”alltid” är tillsammans och jag upplever det lite som att de nonchalerar eller inte direkt vill se att en till vill vara med. Likadant är det med en annan flicka som mestadels leker ensam på rasterna. De andra ser henne inte utan det ska vara så, lite av att ”hon leker alltid ensam och vill det”.

5.1.1 Intervju med Sanna

Hon tycker om att leka, speciellt bollekar men också leka tafatt med pojkarna. Det syns ett tydligt samspel i lekarna och på fråga vad som är viktiga egenskaper hos en lekkamrat svarar hon ”det är viktigt med kompisar och att bli förlåten”. Hon tycker ”att alla ska få vara med och bestämma och är någon ensam ska man försöka få med den personen i leken”. Under hela intervjun märks att Sanna älskar att leka och säger också att ”det skulle vara fler lekar på lektionerna, men jag tycker också om att arbeta fritt (självständigt) med böckerna”. Sanna känner att man ibland inte får den hjälp på lektionerna som man skulle behöva och ”det är bättre när vi har halvklass, lugnare då”. Sanna är nöjd med hur skolgården ser ut, ingenting direkt som hon saknar.

5.1.2 Kommentar/ Slutsats

Sanna är en lugn och något tystlåten flicka, hon är omtyckt av sina kamrater och står sällan ensam på rasterna. Under intervjun och genom det jag observerat av Sanna på skolgården är hon inte en framträdande person i klassen, men det betyder inte att hon inte är omtyckt, tvärtom. Även om hon är något tyst så syns hennes roll tydligt, hon är med i lekarna och säger vad hon tycker även om hon inte har någon direkt bestämmande roll. Hennes kompisar har stor betydelse för henne, att bli respekterad och som kompisar ”ska man kunna lita på varandra”. Något som jag reagerade på var när Sanna sa att kompisar som inte har någon att vara med ska man försöka få med i leken. Jag har på skolgården noterat några som alltid är själva men inte sett någon som försökt bjuda in dem i leken?

5.1.3 Intervju med Anton

Anton berättar under intervjun att han tycker mycket om att bygga med lego på fritids och hemma spelar han mest på datorn och med tv-spelet. Han säger sedan att ”det är orättvist att jag aldrig får sitta med min bästa kompis när vi byter platser i klassrummet och vi är aldrig i samma grupp t ex när vi har halvklass”. Anton tycker att en viktig egenskap både hos sig själv och hos andra kompisar är att man är snäll ”alla ska få vara med, fast ibland om man kommit långt i en lek så går det inte att någon annan är med”. Han berättar sedan att de lektioner han tycker bäst om är när de har samarbetsövningar och att arbeta ”fritt” med sina böcker. ”Alla ska få vara med och bestämma, fast ibland är det någon av pojkarna som alltid bestämmer.” Anton säger sedan: ”Jag tycker inte om när man ibland, oftast inte får svara när man räcker upp handen, att läraren bara väljer dem som inte är så duktiga och att samma får svara flera gånger, ibland får jag inte alls svara när jag räcker upp handen”.

5.1.4 Kommentar/Slutsats

Anton säger vad han tycker och tänker, vilket märktes under intervjun. Han är omtyckt av sina kompisar, och står aldrig ensam ute på rasterna. Utifrån intervjun med honom märktes att det är mycket som han funderar över. Exempel på detta är att han önskar att han fick vara mer tillsammans med sin bästa kompis i grupparbeten och annat. När jag pratar med honom upplever jag att det är något som är mycket viktigt för honom. Anton säger även själv hur orättvist han tycker att det är. Han tycker om att spela ”vägg” (bollspel) eller fotboll. De observationer jag har gjort av Anton på skolgården är att han sällan hamnar i konflikter, även om han inte är rädd för att säga ifrån när något känns fel. Detta har då gällt spelregler som har ändrats av de andra barnen och där alla barnen inte varit överens om de nya reglerna.

5.2

Hur ser kommunikation och samspel

i barns lek ut?

Det finns en kommunikation och ett samspel i allra högsta grad mellan barnen men den uttrycks på olika sätt. Det finns en attityd hos barnen, både negativ och positiv. De är inte

alltid riktigt schyssta mot varandra, men man ser även de tillfällen då de är måna om varandra. Ett tillfälle t ex är när några pojkar jagar varandra och leker att de tar tillfånga några andra i klassen. En pojke blir fångad runt halsen, vilket gjorde ont och ledde till att han började gråta. Pojken som fångade honom förstod att det gjort ont och sade till honom att det inte alls var meningen, han var väldigt mån om att be om ursäkt och uppriktigt ledsen, han ville också få med honom i leken igen och frågade flera gånger om han var OK. Om man tittar närmare på hur samspelet är pojkar respektive flickor emellan, så är det oftast uppdelat, men även en del lekar där det inte spelar någon roll vem som är med. Fotbollen är typisk för den där bara pojkarna är medan flickorna tycker om att jaga varandra eller spela poison (ett bollspel). De lekar som är gemensamma eller där jag sett att både flickor och pojkar befinner sig i är bl a att cykla, kasta boll till varandra och leka tafatt.

I ett samspel är barnet aktivt och agerar samt bearbetar upplevelser i den miljö de befinner sig i.

5.2.1 Intervju med Lisa

Vid intervjutillfället är Lisa något tillbakadragen, lite blyg och svarar mycket kort på mina frågor. Det märks på henne att hon inte känner sig så bekväm med det hela. Lisa berättar att hon tycker mycket om att skriva och läsa, ”men ibland på lektionerna kan det bli för pratigt när vi läser”. Hon trivs i klassen men ”lite stökigt när vi är hela klassen, halvklass är bättre, lugnare då”. Men hon tycker ändå att hon får den hjälp hon behöver. Hennes favoritämnen i skolan är slöjd och bild. ”Livskunskap är roligt men kan också bli långtråkigt.”

”På rasterna leker jag lite olika saker.” Jag får egentligen inget direkt svar på vad men under mina observationer har jag sett att det är lekar med boll eller att bara springa runt och jaga varandra eller pojkarna i klassen. Jag frågar henne sedan om hur hon tänker på de andra barnen i klassen som vill vara med och leka? Hon svarar då att ”alla ska få vara med, om någon sitter ensam kan man försöka få med den personen i leken”. En lekkamrat enligt Lisa ska vara snäll och hon ser sig själv som sådan också. Efter skoldagen går hon till ett annat fritids och på fritiden berättar hon att hon går på simning.

5.2.2 Kommentar/Slutsats

Lisa är en omtyckt flicka och står inte ensam på rasterna. Intrycket är att hon är lite blyg men har ändå en bestämd utstrålning, en flicka som vet vad hon vill och är duktig i skolan. På rasterna är hon något av en ledare. Hon och ett par andra flickor jagar mycket pojkarna på rasterna, vilket pojkarna har varit med på. Eftersom Lisa var mycket fåordig var det något svårt att få grepp om hur hon tänker och tycker, hon ryckte mycket på axlarna och gav mig korta svar. Mina observationer av henne på skolgården tillsammans med de andra barnen är ändå att hon är med i bollspelen och tafattlekarna och inte alls den blyga flickan som jag upplevde under intervjun. Och min slutsats är att hon inte kände sig riktigt bekväm med att intervjuas.

5.2.3 Intervju med Stefan

Jag frågar honom hur han tänker kring andra kompisar och han säger att ”ifall en kompis är ensam på rasterna ska man se till att den personen får vara med”. Själv är Stefan mestadels ensam på rasterna. En dag kom han fram till mig på rasten, han körde runt på en cykel, och sade ”fienderna har skjutit mig i benet”. Han var mitt uppe i en lek, ensam, kanske en inbjudan eller ett sätt att säga att han ville leka? Stefan upplever att de andra barnen ”hoppar på honom” t ex blev det vid ett tillfälle bråk och Stefan blev ledsen. De andra pojkarna i klassen hade sagt till honom att han inte kunde spela fotboll, att ”han bara flyttar sig från målet när bollen kommer och släpper in bollarna”. Stefan berättade för mig när jag satte mig för att prata med honom ”men jag vill ju inte slänga mig på asfalten så mina byxor går sönder”.

5.2.4 Kommentar/Slutsats

Stefan är ny i klassen sedan några dagar tillbaka men har gått i parallellklassen och fick byta klass tillsammans med två andra pojkar eftersom hans gamla klass var för stor. Jag har på skolgården upplevt att han nu försöker etablera sig i klassen och lära känna alla de andra barnen. Han reagerar lätt när det blir stökigt runtomkring honom genom att prata mycket och hoppar gärna in i diskussioner. Man ser tydligt bara efter ett par dagar att de andra barnen ”retar” sig på Stefan. När jag har observerat dem på rasten och det jag hört dem säga där, är att de tycker att ”han lägger sig i allting hela tiden”. En pojke sade till honom

att han tyckte Stefan pratade konstigt ”det låter som du ska börja gråta när du pratar”. Likadant som i intervjun med Lisa är Stefan mycket sparsam med svaren, försöker prata med honom och förklara mer för honom varför jag ställer frågor och vad jag ska göra med dem.

5.3 Hur ser förutsättningar för lek i skolan ut?

5.3.1 Finns det tid för lek samt lekredskap som inbjuder till lek?

På skolgården finns bollplanen, där det alltid finns några barn som spelar, träbåtar vilka jag inte sett att barnen ofta använder, en sandlåda i vilken några barn brukar vara, men inte så ofta. Runtomkring gården finns det buskar där de brukar gömma sig, prata med sina kompisar eller klättra i träden. Några barn använder cyklarna mycket men till största del är det bollspelen som verkar vara populärast, och att jaga varandra. I samtalen med barnen har jag upplevt att de är nöjda med det som finns på skolgården, några skulle vilja att fotbollsplanen var större, samt fler basketkorgar, men i det stora hela verkar de nöjda. Barnen upplever inte själva att det finns för lite tid till lek, någon tyckte att de ibland blev störda i leken men att de samtidigt visste att någonstans var det dags att gå in på lektion. En flicka som jag nämnde tidigare önskade att de hade fler lekar i klassrummet, annars sade de flesta att de tyckte om att få arbeta självständigt med böckerna. Lekarna består som nämnt tidigare av mycket bollekar och att leka tafatt. Barnen leker antingen ett par stycken, i grupp, eller finns det någon som föredrar att vara ensam, vilket är självvalt eller inte. Det är en spontan lek där man sätter regler just för stunden, som man med lekkamraterna kommit överens om.

5.3.2 Intervju med Gunilla

Gunilla är inte alls blyg och leker oftast med ett par andra flickor i klassen. På rasterna är det till största del boll- eller tafattlekar. Om hur kompisar ska vara svarar Gunilla ”snäll och rar”. Om ämnena i skolan säger hon ”engelska är roligt för att man lär sig mer engelska, och matte är tråkigt för att det är svårt”. Under mina observationer på skolgården har jag märkt att hon lätt hamnar i konflikt med ett par pojkar. Vid ett tillfälle kom hon gråtande och en av pojkarna var väldigt upprörd. Jag lyssnade på vad båda hade att säga om saken.

den. När vi pratade kom det fram att Gunilla dagen innan tagit något som tillhörde pojken, vilket var efter skoltid, och han hade letat länge utan att hitta det. Så anledningen till att han vägrade ta fram hennes halsduk berodde på vad som hänt dagen innan.

5.3.3 Kommentar/Slutsats

Gunilla var positiv till själva intervjun men hade svårt att koncentrera sig. Hon tyckte frågorna var svåra. Jag förklarade dem närmare men det syntes att hon inte riktigt lyssnade. När jag ställde en fråga kunde hon ge ett helt annat svar, och inte alls det jag frågade efter. Utifrån samtalen med Gunilla upplever jag att anledningen till att hon tycker att t ex frågorna var svåra är för att hon har svårt att koncentrera sig, att hon inte riktigt lyssnar. Läraren har berättat för mig, och jag har märkt det när jag var med klassen, att det är något som de är medvetna om, vilket därför diskuteras arbetslaget emellan. På skolgården av det jag har observerat är hon delaktig i lekarna. Lekarna består av att jaga pojkarna eller spela poison (ett bollspel) tillsammans med två andra flickor i klassen.

5.3.4 Intervju med Lennart

Vid intervjutillfället börjar jag lite med att förklara, som till de andra barnen, vad jag ska göra och vad jag ska ha det till. Lennart är en pratglad pojke och han upplever sig själv som snäll. Om andra kompisar säger han ”man ska vara schysst mot kompisar och hjälpa de som är ensamma på rasterna, men jag tycker inte om att bli störd när jag leker, t ex om någon kommer och vill vara med i en lek som man hållit på med i flera dagar, då går det inte att vara med, men om någon blir retad ska man försvara dem”. Han har svårt för att läsa och skriva. ”Jag tycker bäst om när vi är halvklass, ibland får man inte heller den hjälp man behöver, och stökigt när vi är många.” Lennart och Stefan sitter tillsammans när jag intervjuar dem. När jag frågar hur de tycker att det fungerar i klassen nu när de är lite fler än tidigare svarar Lennart ”det är jobbigt nu med tre nya i klassen, vi är så många och det är mycket stökigare”. När han sagt det så vände han sig efteråt till Stefan och sade ”fast menar inget mot dig Stefan, det hade kvittat vilka nya som kommit, bara att vi är många nu”.

5.3.5 Kommentar/Slutsats

Genomgående hos alla barnen är att, som jag upplevt det på skolgården, de leker för att det är roligt. Även om lekarna till största del består av regellekar såsom bollspelen och tafattlekarna är det tillfällen när barnen, antingen de sitter på en bänk eller är inne i buskarna som finns på gården, pratar med varandra om t ex vad de gjort i helgen, nya saker som de köpt o s v. Det som tar upp tiden för leken på rasterna är konflikter som uppstår kring regler som gäller vid den aktivitet som pågår. Vid intervjutillfället med Lennart var även Stefan med samtidigt, där Lennart var den som mest svarade på mina frågor, vilket kan ha varit en anledning till att Stefan var fåordig under intervjun. Som Lennart svarade har barnens åsikter kring hur en lekkamrat ska vara varit överensstämmande. En lekkamrat ska vara snäll och man ska kunna lita på sin kompis.

5.4 Observationer på skolgården

Under mina observationer på skolgården har jag cirkulerat runt en del men mestadels befunnit mig på barnens skolgård som en vuxen, vilket de är vana vid, att det alltid finns minst en vuxen ute på gården på rasten.

Viveca är en flicka på 9 år. Hon är oftast ensam på rasterna, och har ingen direkt lekkamrat som hon brukar vara med men hon verkar trivas med det, att just vara själv, samtidigt som hon ibland söker kontakt med de andra barnen. Under observationerna på skolgården är det ingen som gör något för att få med Viveca i någon lek. Som jag upplever det är det som om de andra barnen har tagit för givet att hon vill leka själv. Det är ingen direkt som ”ser” henne. Viveca cyklar ofta på rasterna. Vid ett tillfälle kom hon cyklande och sade till mig ”jag har en hund därbak på cykeln”. Det såg inte ut som om hon gjorde något speciellt men hon var mitt uppe i en lek. Viveca är som person tystlåten, lite blyg men när man pratar med henne så märker man att hon har en stark personlighet och är trygg i sig själv. Jag upplevde henne som något svår att nå men hon tydde sig mycket till mig, en både tyst och pratglad flicka. Viveca utstrålar lite att hon trivs med att vara ensam och med ”låtsaskompisar”.

Låtsaskamrater är vanligast bland flickor. Det handlar ofta om gestalter som barnen beundrar, vilka kan vara hämtade från t ex filmer eller böcker. Låtsaskamraten fyller tomrummet efter vänner, och kan också vara uttryck för andra motiv t ex ha någon egenskap som barnet inte själv har ( Evenshaug & Hallen, 2001).

Lennart är en pojke på 9 år. På skolgården och vad jag vet om honom sedan praktiktiden blir han lätt irriterad och arg, vilket de andra barnen vet och utnyttjar. Han hamnar därför lätt i bråk på rasterna. På skolgården har jag märkt att han vill, och försöker på olika sätt med en lite tråkig attityd vara ”en i gänget”. När han blir arg är han mycket svår att nå och han vill inte alls prata utan efter vilda diskussioner kring det som hänt går han och vill vara för sig själv. Han ”tänder” till, vilket gör att de andra barnen tycker det är ännu roligare att reta honom.

Vidare i mina observationer på skolgården fanns en uppdelning pojkar och flickor emellan, vilket jag anser syns tydligt i skolåldern jämfört med barn i förskoleåldern. I förskolan leker barnen oftast med varandra oavsett kön, medan barnen i skolan blivit mer medvetna om killar och tjejer, utseende o s v. Barnen i årskurs 3, vilka jag observerade, befann sig i något av en slags mellanfas, där det lilla barnsliga fortfarande syntes medan årskursen över, d v s årskurs 4, var mer medvetna om utseende, killar och tjejer.

Regellekarna såsom tafatt och bollekar var det som dominerade på skolgården. Tafattlekarna innebar att man jagade varandra, och då pojkar i ett gäng och flickorna i ett. Det som jag uppfattade var att någon i barngruppen var tjuv medan de andra var poliser som skulle tillfångata en person och föra denne till fängelset. I början av leken syntes att alla var med på vilka regler som gällde, medan allteftersom leken fortgick var det någon som upplevde att det gick mer och mer hårdhänt till. Flickorna blev t ex tillfångatagna i håret, någon upplevde att han/hon var den som hela tiden tillfångatogs. Som nämnt tidigare fångades en pojke runt halsen, vilket gjorde ont och resulterade i att pojken började gråta. I den här leken handlade det om tjuv och polis, men det var även lekar där barnen bara jagade varandra. Speciellt vid ett tillfälle som observerades var när flickorna retades med pojkarna, just för retandets skull och spänningen med att få pojkarna efter sig. De flickorna som var med vid det här tillfället var tre stycken, som ofta lekte tillsammans, sprang tillslut och gömde sig bland oss vuxna eftersom pojkarna var efter dem.

Jag upptäckte under observationerna, att när pojkarna och flickorna hamnade i konflikter, syntes det att flickorna ibland provocerade pojkarna till bråk. Flickorna tillrättavisade eller skvallrade därefter till personalen, och då var det pojkarna som var de skyldiga enligt flickorna.

Samspelet barnen emellan tog sig uttryck i deras kommunikation med varandra, men även med kroppsspråket. De konflikter som uppstod, vilket jag nämnt tidigare, rörde vilka regler som gällde för den lek som pågick, vilken alla inte alltid var på det klara med. Här syntes vilka barn som var bästa kompisar på det sätt att om eller när diskussioner uppstod gällande vilka regler som åsyftades, höll barnen ihop kompisar emellan. Det eller de barn som är lite av en ledare i gruppen, var den som de andra ställde sig bakom. Om han/hon sade att så här är reglerna anslöt sig många till honom/henne. Det fanns de barn som hellre drog sig ur leken istället för att gå in i en diskussion och då stannade det där och leken fortsatte men de barn som sade ifrån resulterade i att man blev osams. Vid de här tillfällena tillkallades en vuxen som fick försöka reda ut det inträffade tillsammans med barnen.

5.5 Analys

Bearbetningen och analysen av det material som har insamlats under forskningsprocessen har varit en process under hela arbetets gång till slutrapporten. Repstad (1999) menar att i praktiken visar det sig att analys, tolkning och rapportskrivning sker någorlunda samtidigt. Dokumentationen och samtalen från mina observationer med barnen tolkades, svaren jag fick från barnen bearbetades, för att de skulle bli begripliga, och kunna sättas i ett sammanhang. För att sedan kunna få fram ett resultat, en utvärdering av det jag har sett och hört från barnen om deras lek, om min studie visade eller gjorde sitt syfte som jag hoppats på samt utifrån min problemformulering.

Repstad (1999) menar att en kvalitativ intervju är personlig eftersom den som har samlat in informationen också väljer vad som är väsentligt att ha med i arbetet. Detta urval av data ska vara sådant som har med problemformuleringen att göra, det som man uppfattar som väsentligt för undersökningen.

Den information jag i slutet har fått från min studie lästes och strukturerades så att det skulle bli begripligt och kunna knytas till min problemformulering och till kunskapsbakgrunden. Egna tankar som dök upp under bearbetnings- och analysarbetets gång skrevs ned för att sedan kunna koppla samman teori och praktik. Repstad (1999) skriver om att läsa sina anteckningar flera gånger och samtidigt föra löpande anteckningar över idéer som dyker upp medan materialet bearbetas.

Vidare menar författaren, måste man som forskare vara kritisk till den information som samlats in, att bl. a ställa följande frågor ”var någon fråga ledande”? Eller ”Har kamraten påverkat svaret”? o s v. Detta har jag haft i åtanke när materialet har bearbetats.

För att knyta samman mina tankar kring analysen; det som bearbetats har noga lästs igenom, nya anteckningar har gjorts om funderingar kring vad som framkommit, strukturerats och kopplats till forskning inom området, som redogjorts för i kunskapsbakgrunden, och till mitt syfte för studien.

6. Diskussion

Jag kommer att i det här kapitlet att diskutera mitt val av metod samt den litteratur jag har använt mig av. Vidare kommer jag att diskutera genomförandet och om jag har fått svar på mina frågeställningar. Avslutningsvis vill jag lyfta fram de resultat jag har från min undersökning, förslag på fortsatta undersökningar samt vad jag kommer att ta med mig i mitt kommande uppdrag som pedagog i förskolan och skolan.

6.1 Metoddiskussion

Jag valde att intervjua sex barn från den klass som var min undersökningsgrupp, detta urval av barn skedde i samråd med läraren. Eftersom barnen hade lektion var det bäst att intervjua dem som antingen var klara eller långt komna. Jag observerade barnen på skolgården och samtalade med dem, antingen genom att de kom till mig eller att jag ställde en fråga när det fanns ett tillfälle, utan att avbryta dem i leken. Intervjufrågorna hade jag i förväg noga tänkt igenom och skrivit ned. Jag valde att föra anteckningar vid intervjuerna, istället för att använda mig av bandspelare. Nu i efterhand kan jag känna att det hade varit bättre att använda en bandspelare för att inte gå miste om något de sade. Trots detta gick intervjuerna bra, några av barnen var fåordiga och kände sig obekväma med situationen, lite blyga. Även om jag inte fick svar på alla frågorna som jag gjort till intervjutillfället, fick jag ändå tillräckligt med information för att få ett så nära svar som möjligt på mina frågeställningar. Även om jag i framtiden skulle göra andra val utifrån metod, t ex använda mig av bandspelare, är jag nöjd med vad som framkommit.

6.2 Litteraturdiskussion

Jag har valt litteratur som har med lek och lärande att göra, utifrån mina frågeställningar och det som jag ville få mer förståelse kring, nämligen barns tankar kring lek och lekkamrater samt i leken se dess betydelse för barnen, att koppla det jag sett i praktiken till teorin. Det har skrivits och sagts mycket kring barns lek och dess betydelse, därför har det inte varit svårt att hitta litteraturen. Även om det har varit lättare att hitta litteratur som handlar om förskolan så har dessa författare även skrivit om leken i skolan. Det enda som har varit svårt är att få tag i materialet p.g.a. att de inte funnits tillgängliga. Litteraturen som jag har använt mig utav, har haft stor betydelse för min undersökning, för att se och förstå barnen. Jag har inte valt att fokusera mer på någon särskild författare även om någon av dem förekommer något mer än andra.

6.3 Slutsatser och resultatdiskussion

Jag har valt att i resultatavsnittet skriva en kommentar efter varje intervju, en slutsats utifrån vad barnen har sagt vid varje intervjutillfälle. Detta har jag gjort eftersom jag omedelbart, efter att ha bearbetat informationen som jag fått från varje barn, har reflekterat över vad de har sagt och därför kändes det naturligast att skriva ned det vartefter. Trots detta anser jag att det finns något mer att framhålla vad gäller leken och de lekande.

De slutsatser jag drar är att leken i skolan skiljer sig något åt från förskolebarnens lek, även om det i den åldersgruppen jag valde fortfarande handlar mycket om fantasilekar med ett övertag till mer regellekar. Barnens lekar består vidare främst av bollekar och att jaga varandra på skolgården. När barnen lekte syntes det, att de leker för att ha roligt och utan prestationskrav. Kraven på prestation i detta fall är kompisarnas och det gäller att spela efter vissa regler för att kunna vara med i leken.

Kamraterna har stor betydelse för barnen, och det finns tydliga tecken på vilka som har hög respektive låg status i klassen, vem som är ledare o s v.

Knutsdotter Olofsson (1992) skriver om att harmonin i leken måste tas tillvara på för att leken ska fortsätta samt utvecklas. För att denna ska bevaras beskriver författaren tre lekregler vilka är samförstånd; att barnen förstår att de leker samt vad de leker, ömsesidighet; att barnet oavsett ålder och styrka är på samma nivå, turtagande; att barnen ska veta att ibland är det du ibland jag som bestämmer.

I leken sker ett samspel, både verbalt och icke-verbalt, barnen signalerar med hela kroppen när något inte känns bra, det sker en ständig kommunikation där barnen tränar samförstånd, turtagande och ömsesidighet, det sociala och den empatiska förmågan.

Jonstoij (2000) menar att omgivningen är den plats där vi människor lär oss som bäst, där vi inhämtar vår kunskap samt förståelse. All utveckling sker i samspel med andra människor.

Whener-Godée (2000) skriver om hur det hela tiden pågår en kommunikation i barnens aktivitet. För pedagogen blir det att se läroprocesserna samt att kunna känna, lyssna och läsa av de signaler som aktiviteten ger uttryck för. Vidare kommunicerar barnen genom leken med sig själva och varandra, i musiken, bilderna och dramatiseringen. Överallt sker en kommunikation i den process barnen befinner sig i.

Utifrån det som Knutsdotter Olofsson (1992) skriver, upplevde jag att det fanns ett samförstånd mellan barnen, även om det var de tillfällen där de blev osams p.g.a. att de inte var överens om reglerna för leken. Däremot var barnen alltid utifrån det jag såg fullt medvetna om att de lekte. Vad sedan gäller ömsesidigheten och turtagandet bland barnen, är dessa några jag anser att de i leken hela tiden tränar på, likaså med samförståndet.

Jag anser även att barnen, i och med det som jag ovan nämnt, i leken tränar sin empatiska förmåga, att ta hänsyn till andra, lyssna på varandra och försöka förstå hur någon annan kan uppfatta saker och ting samt, och inte minst, där de tränar språket. Jag upplevde, i mina observationer, att barnen tog bl a hänsyn till varandra men att det även fanns tillfällen då jag såg motsatsen. Exempel på ett tillfälle var när en flicka inte blir inbjuden i någon lek, och barnen stängde henne ute, trots att de i intervjuerna ansåg att om någon är ensam ska man försöka få med den personen i leken.

Ronström (1983) skriver i sin artikel att det finns två olika sätt att tolka lek på, det första som han nämner är att man kan tolka vad leken säger om de lekande, det andra är att man kan tolka vad leken gör med de lekande. Utifrån det som författaren skriver och de resultat jag har fått utav min undersökning är att barnen är fullt engagerade och upptagna med den aktivitet som pågår, det sker ett samspel både verbalt men även i kroppsspråket. I de konflikter som uppstår lär barnen sig att vi är alla olika med olika åsikter och vi måste lyssna på varandra för att försöka hitta en lösning. I just de här konfliktsituationerna har det inte alltid gått att hitta en lösning och barnen har blivit osams. På en del av barnen syns det att de då behöver tid för sig själva och väljer att gå undan, när de sedan har lugnat sig har det gått lättare att prata om det inträffade.

Odelfors (1998) skriver om hur flickor oftast leker för sig och pojkar för sig. Många undersökningar visar att pojkar vanligtvis leker i större grupper, där en eller ett par har den ledande rollen. Medan flickorna oftast leker två och två eller i mindre grupper. Utifrån vad författaren skriver har jag uppmärksammat bland barnen att pojkarna och flickorna är mycket uppdelade var för sig, även om de leker tillsammans, t ex när de jagar varandra. I bollspelen däremot var majoriteten pojkar. Jag uppfattade under mina observationer att det var svårt att få grepp om vad de ibland lekte. Av flickorna fick jag ett intryck av en större mognad än hos pojkarna. Speciellt tre av flickorna tyckte om att stå och ”bara” prata med varandra, där ingen annan än de var direkt inbjudna. Men även om leken på skolgården skiljde sig åt, pojkar och flickor emellan, fann jag genom samtalen med barnen att svaren om hur de ser på lek och lekkamrater stämde överens med varandra. Därför anser jag att det finns likheter pojkar och flickor emellan, såsom barnens tankar kring lek och lekkamrater, och dess betydelse.

I klassen upplevde jag en skillnad i ställning bland barnen, och det var de som gick in för att bestämma mycket, de hade en typisk ledarroll i gruppen.

I pojkarnas lek syns det vidare att de kämpar om vem som ska ha den ledande rollen, och flickorna har ett mer jämlikt förhållande till varandra, även om det i några fall kunde synas att några hade en mer bestämmande roll.

Upp i åldern är leken av ännu mer betydelse för barnens utveckling av sig själva. Genom deras erfarenheter kan de skapa och upptäcka nya saker och därmed förändra sig själva men också världen. I leken får barnet grepp om verkligheten samt ge uttryck för sina upplevelser (Björkvold, 1991).

Säljö (2000) skriver om att barnen lär av varandra. Genom att diskutera och jämföra sina erfarenheter kommer de fram till en lösning. Säljös lärandetänkande kopplat till lek och dess konsekvenser för läraren, skulle vara att barnen får tillfällen till lek och lärande i så många olika sammanhang, miljöer, och situationer som möjligt. Viktiga förutsättningar för barns lek och lärande är att barnen får tid till lek, att de utmanas och lockas på olika sätt för att skapa engagemang hos barnen och väcker deras lust att lära. Jag anser att detta är något som gäller i både förskolan och skolan, och framförallt i skolan där barnen intar en annan roll, där kraven ställs högre både från vuxna och från kamraterna. För att barnen på bästa sätt ska ta in all kunskap menar jag att de behöver vara aktiva i sitt lärande, delaktiga i undervisningen och inte bara lyssna utan också göra och pröva sig fram för att en kunskapsutveckling ska ske.

Jag anser vidare att de behöver få veta att det är OK att göra fel och att man lär sig av sina misstag. Under observationerna, men även utifrån vad jag upplevt under min praktik hos barnen är att de tänker mycket på vad kompisen ska tänka och tycka om det de säger och gör. Detta var även en av anledningarna till att jag valde att intervjua barnen enskilt eftersom jag ville ha varje barns egna funderingar, och inte ett svar utifrån vad kompisen svarade.

Neuschütz (1983) beskriver att i leken tränar vi alla våra sinnen, vi lär känna kroppen och den fysiska omgivningen, tillfällen att utforska sig själva och andra. I de resultat jag fått från min undersökning fann jag att barnen värdesätter leken och lekkamraterna i skolan, men om jag gör en jämförelse med barnen i förskolan har det varit svårt att få grepp om hur barnen tänker och tycker, vad de leker. Jag menar att det inte är lika tydligt när barnen kommer upp i åren som i småbarnsåren. Anledningen till att jag upplever detta känner jag kan bero på brist på tid i undersökningen. Om jag hade haft mer tid med barnen under själva observationen, studerat dem under en längre tidsperiod hade mina resultat förmodligen blivit annorlunda. Utifrån detta anser jag att en vidare undersökning kring leken och barnens tankar är något som jag med stor entusiasm ser fram emot att i framtiden kunna komma få tillfälle att göra.

Min ambition var att försöka förstå samt få mer kunskap om barnen, om hur de tänker om lek och lekkamrater, om förutsättningar för lek med tanke på tid, samt tillgång till lekredskap, om hur kommunikationen och samspelet ser ut. Jag har genom min undersökning lärt mig mycket, fått en större förståelse kring hur barnen tänker, och blivit mer medveten om vikten av att leken tas tillvara på i skolan.

Jag har mycket att ta med mig från min studie, även om jag upplevde att det inte alltid var så lätt att förstå hur barn tänker i olika situationer. Utifrån detta ser jag fram emot att hela tiden lära mig nya saker, att följa barnen, och tillsammans med dem inhämta kunskap. Ute i verksamheten kommer jag att ta tillvara på leken som en kunskapskälla, och genom den väcka barnens lust och nyfikenhet, att använda leken som ett redskap för lärande. Jag menar att barnen lär sig genom att vara aktiva och delaktiga i undervisningen, att i klassrummet fånga barnens intresse genom t ex drama och bild. Vidare att ta tillvara på leken på skolgården, och ge barnen utrymme för lek, att använda mer än bara klassrummet som en inlärningssituation.